|
|
|||
|
Från England kom ett gratulationskort med Thomas-tåget och på det satt en liten knapp som sa ”I’m 3″. Alexander ville titta på kortet (läsa det, som han sa) hela tiden och knappen satt på i flera dagar. I måndags gick han inte ens till dagis utan. Tänk vad populärt ett kort kan vara!
Just nu har vi en väldigt mammig pojke. Han vill kramas och gosa med mig väldigt mycket och när han vaknar på natten vill han ligga hos mig. Han vill dricka sin morgonlälle på min arm och helst vill han ligga och mysa och gosa en bra stund efteråt också. Pappa duger ibland men inte alltid och han är mycket mer trotsig med Dean än med mig. Han är inne i en period när han försöker frigöra sig mer samtidigt som han då verkar få ett större behov av närhet, speciellt från mig. Kanske spelar det in att jag är gravid och han känner konkurrens från Pyret redan? Eller också är det bara en naturlig fas? Svårt att säge men helt klart så är det mammas pojke just nu. Jag känner också att jag har mer tålamod än vanligt och kan hantera hans trotsutbrott bättre än på länge. Gravidhormoner? Kanske, eller också är det överflödet av hans mjuka gos som ger mig energi. Han fyller kärlekstanken till bredden varje dag. ”Jag älskar dig mest i hela världen mamma”. ”Jag vill ligga på din arm mamma”. ”Håll armarna på mig mamma”. Ljuvare musik kan man inte höra. Hoppas att gosperioden håller i sig länge länge. Men den får såklart gärna utvidgas till att inkuldera pappa också. Under helgen hade vi kalas i dagarna två. Då många var bortresta eftersom det var långhelg så hade vi kunnat ha ett kalas istället för att dela upp det men det blev bra ändå.
Alexander hade önskat sig en biltårta så jag letade över hela stan efter en form som såg ut som en bil men det finns uppenbarligen bara att köpa online så jag fick rita en bil. Han var så nöjd med det, jordgubbarna var viktigast när det kom till kritan.
På lördag kom hans tremänningar Sixten och Felix på kalas. Det var korv och hamburgare och fika och tårta. Ett ganska lätt val när man har barnkalas på våren och mycket uppskattat av alla.
Alexander och Sixten ville gärna ha partyhattar.
De fina tallrikarna, servetterna och muggarna hade Alexander själv valt i en Party-butik. Lite oväntat så vann lilla elefanten Dumbo över Blixten. Det tyckte jag var roligt som omväxling!
Bäbis-Felix fick också partyhatt.
Min vackra…
Måste man äta resten av tårtan när jordgubbarna är slut?
Mommens bullar är också goda. Sedan på söndag var det dags för kalas för dagiskompisarna. Felix och William är hans bästa dagis-kompisar men han hade fått välja tre kompisar att bjuda. Den tredje var tyvärr sjuk men det gick lika bra ändå. Dessutom kom hans favoritkompis Leo sen för de var bortresta dagen innan.
Trossen-maffian.
Uppspelta killar hade inte så mycket tålamod för att äta. Det är ju roligare att leka!
Instruktioner?
Det stora gemensamma intresset för motordrivna fordon fick sitt lystmäte för för i vårt vardagsrum kan man titta på både bilar, båtar och flygplan titt som tätt.
Fina Lina och Leo har kommit!
Hur många treåringar får plats i en grill? Och hur högt kan de banka på plåthöljet? Oklart, men vi vet i alla fall att det är svårt att få dem att sluta för det är väldigt roligt.
Födelsedagsbus.
Bang bang bang! (Och så lite bajs bajs bajs, killarnas favoritord)
Nu är det min tur att sitta i luckan där fram!
He he…
Hej då!
Leo tar det hela med ro. Han tycker att killarna där ute är lite stimmiga.
Men Alexander hr ju roliga bilar i alla fall.
Om något är kladdigt eller blött så känner man gärna på det.
Fiskdamm i ”röda havet”.
Napp!
William visade sig vara mest sugen på godis. Alexander och Leo tappade intresset när godispåsarna väl var framme, det var bara fisket som var kul.
Nam nam.
Får Leo också napp?
Instruktioner av mamma. Lina och Leo stannade till sent på kvällen och Alexander var underbart nöjd efter söndagens kalas. Han var så uppspelt när han skulle sova och hela han bara utstrålade lycka. Han pratade om att hans kompisar Leo, William och Felix varit hos honom på kalas och det var så STORT för honom. Det var uppenbart att det var det här som var viktigt för honom när det gällde hans födelsedag. Ingen av presenterna eller något vi gjorde för honom under resten av helgen kunde framkalla den lyckan som ett kalas med bästa kompisarna gjorde. Det är härligt att se sitt barn så lycklig som han var efter sin födelsedagshelg. Födelsedagsmorgonens fråga ”Var är alla människor?” var inte längre obesvarad utan tillfredsställd av de som var viktigst för honom. På Alexanders födelsedag åkte vi till ett lekland i Bromma och när vi satt i bilen på vägen dit pratade vi om bilmärken och färger på bilar. Efter ett tag tänkte jag att han kanske vet vad hudfärgad är så jag frågade ”Vilken färg är mamma?”. Då blev det alldeles tyst och han tänkte ett tag. Sedan kom det mysigaste jag hört på länge. ”Du är mjuk. Du är så goosig.” *kärlek* Så vad låg det i alla fina paketen som han fick då?
Fler verktyg till hans arbetsbänk inklusive en ny borrmaskin för att ersätta den som slutat fungera.
Play-Doh kit med spis eftersom han tycker om att servera oss mat. Nu har vi ätit en hel del maskar…
Lära räkna spel eftersom han tycker att siffror är väldigt roligt.
Hans önskade skottkärra såklart.
Bamsepussel. Bamse har blivit populär efter att vi laddat ner en ljudsaga till iPaden.
En pool modell större eftersom han inte ryms i bebispoolen längre och vi kommer att behöva något som ha kan svalka sig i under sommaren.
Såpbubblor är kul!
Det bästa av allt. Thomas och Percy! Vi hittade dem av en slump på ToysRus för jag trodde inte att de fanns i sverige men det gjorde de och de följde självklart med hem. Till Alexanders stora lycka. Han älskar dem trots att de inte passar på BRIO-rälsen.
En polishelikopter.
Morgonpresenten, hans stooora bilbok.
Springcykel av farfar Nonno, precis en sådan som han önskat sig.
Strumpor av gammelmormor
Tröja (och byxor som inte är på bild) av gammelmormor.
Ärvda böcker av mormor och morfar.
Jättestor lastbil att ha ute i sanden av mormor och morfar.
Nytt överkast av mormor och morfar. Och sen såklart en del bilar av kompisarna som kom på kalasen!
Kvällen före födelsedagen satt vi uppe till sent på natten och slog in alla hans fina paket. Han hade önskat sig två saker mest av allt, en röd cykel och en liten skottkärra. Vi hade köt lite andra saker också för att han skulle få en ordentlig presenthög.
Vi började födelsedagen med frukost på sängen och sång. Grodbakelse till lilla grodan och hans favorityoghurt var en del av hans födelsedagsfrukost.
Liten trött kille…
Vaknar snabbt när vi börjar sjunga ”Ja må han leva”.
Kul att blåsa ut ljusen!
”Var är alla människor?” undrar Alexander som antagligen förväntat sig att vakna mitt i ett kalas när han fyllde år. Vi fick förklara att kalaset inte var idag utan till helgen och då nöjde han sig med det men han hade nog gärna sett att rummet varit fullt med folk. Den lille sociale killen.
Ett litet paket måste man ju få på morgonen innan man går till dagis.
En väldigt uppskattad present. ”Min stooora bilbok” säger han nu om den.
Vi läser boken medan vi borstar tänderna. När man fyller år får man borsta helt själv.
Jag jobbade halvdag och hämtade Alexander vid två på dagis. Sedan tillbringade vi eftermiddagen på ett lekland i Bromma medan vi väntade på att Dean skulle bli klar på sitt jobb. Vi var ensamma i hela leklandet men Alexander tyckte nog att det var kul att få leka med mig ensam i ett par timmar.
Vi klättrar i nätet och slår på skumgummistavar.
Kul att kasta bollar i luftströmmen! Hur funkar det?
Full fart!
Hur kommer man upp då?
Vi hämtade en tårta på vägen hem trots att det bara var vi tre som skulle äta den och det var han så glad för. Han hade önskat sig jordgubbstårta.
I väntan på tårtan.
Nammi!
Äntligen dags för presenterna! Han sa inget om paketen på hela dagen så jag vet inte om han trodde att det inte skulle bli några? Tårtan var i alla fall helt klart viktigast.
Han börjar bli duktig på att få upp paketen.
Bara lite hjälp av pappa.
Så här glad blir man över en polishelikopter!
Öppna den!
Percy och Thomaståget var bäst av alla presenter tyckte Alexander. Det är intressant att se hur barn bara går på känsla och fortfarande inte är påverkade av sakers värde. De finner lyckan i helt andra saker.
Kul att få ha saxen själv och klippa snören.
Den efterlängtade skottkärran! Nu ska han hjälpa pappa i trädgården. Han säger att han ska rensa ogräs men att så gräs är nog mera akut.
När alla paket var öppnade så hade han ännu inte nämnt cykeln som han inte fått. Han var så glad ändå men vi tog med honom ner och lät honom öppna garderoben i allrummet där vi gömt cykeln. Vilken lycka!
Upp och prova! Det blev en sen kväll då han fick vara vake så länge han ville (till halv tio blev det) eftersom vi hade långhelgen framför oss. Det var en väldigt bra födelsedag tyckte Alexander. Alexander var hos frisören för två veckor sedan för att bli sommarfin. Det gick jättebra och för första gången gick det att klippa honom med maskin. Det blev så fint! Riktigt härligt sommarkort och ”pojkigt”. Jag kunde inte sluta ta i hans korta nackhår. Han var så stolt sen och fick välja bilar på leksaksbutiken. Han älskar sin nya frisyr och berättade för var och varannan människa att han varit hos frisören.
Lyckat med en kille som klippte, det gjorde Alexander lite lugnare och han accepterade till och med maskinen i nacken och på sidorna.
Cool kille som numera även accepterar att han skynket på sig. I tisdags var vi på ultraljud och fick en närmare titt på Pyret. Vi hade inte bestämt oss 100% för om vi ville veta vad det var men vi såg det faktiskt själva och barnmorksan bekräftade. Det blir en lillebror, precis som jag sa. -”Är du glad att du ska få en lillebror?”
Lillebror låg med huvudet nedåt och fötterna upp och ville inte riktigt visa upp hjärtat i alla vinklar så efter att vi petat på honom och försökt få honom att vända på sig rätt länge fick vi gå ut och medan de tog en annan emellan fick jag gå p toaletten och seadan äta apelsin och dricka kallt vatten för att få honom att flytta på sig. När vi fick komma in igen hade han faktiskt vridit sig lite och allt var precis så fint som de skulle. Jag har sagt att den här är lugnare än Alexander och inte sparkar lika mycket/hårt men det visade sig att moderkakan ligger i framvägg den här gången så det är bara jag som har fått en ”stötdämpare” nu. Det är därför jag känner den mest på kvällana när jag ligger på sidan och det ibland kunde gå dagar emellan fosterrörelserna. Nu känner jag den varje dag men det är lite mjukare ”buffar” eftersom moderkakan ligger och tar emot det mesta. Skönt att allt såg bra ut! Nu väntar vi på lillebror och funderar på vad han ska heta. Nytt datum är 11/10 så vi blev framflyttade några dagar. Jag hade räknat ut 14-15/10 men han var alltså lite större än beräknat. Jag hoppas att vi ses redan i början av Oktober om jag får önska!
Jag ligger väldigt mycket efter med bloggen, det är verkligen fullt upp samtidigt som jag är tröttare än vanligt på kvällarna nu när jag är gravid. Oftast bloggar jag ju sent på kvällarna men nu somnar jag senast vid tio de flesta kvällarna. Jag ska ladda upp bilder från födelsedag kalas och förra helgens konfirmation så snart jag hinner men nu måste jag strax sova. Dessutom har vi ju varit på ultraljud i tisdags. Vi har haft en underbar långhelg som började i onsdags då jag hämtade Alexander vid två på dagis och vi firade hans föödelsedag, sedan komm mormor och morfar och vi har firat och fixat och donat och myst. Sedan har vi hat kalas i dagarna två. Det var en väldigt trött men uppspelt och lycklig kille so somnade ikväll. Mungiporna gick från öra till öra, idag hade hans bästa kompisar i hela världen varit på kalas hos honom, Leo, Felix och William. Det var verkligen lyckat och Leo stannade fram till läggdags, en heldag. När han är så lycklig som han var ikväll är jag som lyckligast. Han kunde inte sluta prata om kalaset och han som alltid somnar med lällen i munnen fortsatte prata när den var slut. Till sist ville han ligga nära och skulle absolut ha båda mina armar omkring sig när han somnade. Mys och lycka. Hoppas att han kommer vara lika lycklig efter alla sina kalas, det här var allt han önskat sig och lite till. Alexander har alltid tyckt om att leka med min iPhone och sedan vi fick iPaden så har han blivit ännu mer intresserad av de här prylarna. Vi har fått börja ransonera iPaden och säga att den är på pappas jobb ibland när det är för mycket tjat. Det har funnits tillfällen då han ylat i timmar efter iPaden så vi har helt enkelt haft honom på lite ”avvänjning”. Min telefon däremot ligger ju nästan alltid framme och jag använder den dessutom som väckarklocka så den ligger bredvid mig på sängen varje natt. Nu har den här lilla smartingen lärt sig den fyrsiffriga koden så han behöver inte mig för att kunna använda den, dessutom är han helt besatt av spelet Angry Birds. Helst vill han spela med hög volym också. ”Fåglarna är arga mamma!” ”Nähä, jag hör inte hur de försöker hacka sig in i mitt huvud. Gode gud, skona mig”. Han blir så stolt när han lyckas få bort alla grisarna och få sjärnor, då kommer det höga glädjetjut om ”schäänorna”. Nu får jag helt enkelt sluta ha telefonen framme och köpa mig en väckarklocka så att han inte ser den direkt på morgonen när han vaknar. Det första han gör efter att ha druckit sin lälle och gosat en stund är att börja fråga efter telefonen och sedan vill han spela. Om jag säger nej så blir det tjat och gnäll hela morgonen. Egentligen kanske det är bra att jag måste börja gömma telefonen för då kanske jag också använder den mindre och det är lika bra det. Det är nog den största tidstjuven för mig. Alexander och mamma får gå på iAvvänjning! Årets kalasinbjudan blir tyvärr inte hemgjord, det har helt enkelt inte funnits tid även om jag älskar att göra fina inbjudningar. Alexander är väldigt nöjd i alla fall med att få bjuda in sina kompisar med Blixtenkort och det viktigaste är ju att han är glad!
Alexander älskar fortfarande sin kanin. ”Jag vill ha kaninen och nappen” gnäller han när han är ledsen eller trött. Han sover aldrig utan kaninen och han gör precis på samma sätt med den som när han var liten. Han ligger och pillar på öronen försiktigt, han liksom gnider strukturen på örat lätt mellan tummen och pekfingret. Ibland erbjuder han mig storsint att jag också kan få känna på kaninens öron. Det är en kärleksförklaring, det finaste han kan ge. När han dricker sin lälle vill han ha kaninen vid kinden och han ligger ofta och stryker på kaninens huvud försiktigt när han är trött, som för att känna strukturen i tyget. Han ligger också fortfarande och knölar den med fötterna. Han tar den mellan sina små fossar och sparkar ner den under täcket där han har den i en liten ihoptryckt hög som han ligger och trycker på. Han liksom känner på den med fötterna på ett liknande sätt som han gör med händerna. Det är så mycket trygghet i den där kaninen så jag vet inte hur han någonsin ska kunna vara utan den. Jag antar att ha en vacker dag kommer att växa ifrån den men det känns sorgligt att tänka på. Han kommer att glömma den och inte minnas hur viktig den var när han var liten. När han blir stor ska jag påminna honom om den älskade kaninen och vad den betydde för honom. Jag kom ihåg att jag inte lagt upp någon bild på gardinerna än så här kommer det.
Det blev riktigt bra till slut. Jag ska fålla upp dem också men det gör jag när jag sytt det täckande tyget som ka hänga framför så att allt blir lika långt. Det måste fållas på plats för tyget drar så mycket så att det går inte att mäta och sy utan det måste nålas upp där det hänger.
Sett lite längre in ifrån sorummet. Det tar den mesta insynen utifrån men låter oss se ut, helt perfekt.
Imorse vaknade jag förvånad klockan sex av att ha fått sova hela natten och inget barn i sängen. Dels kommer Alexander oftast till oss någon gång under natten och då vaknar jag till och dels så har jag sedan jag blivit gravid sovit sämre, jag är alltid vaken någon timme mitt i natten oftast vaknar jag vid fyratiden pch är vaken en timme eller en och en halv. Strax före jag ska stiga upp så somnar jag om. Typiskt… Jag minns att det var så med Alexander också men inte förrän senare i graviditeten, när han började härja runt inne i magen på nätterna, då vaknade jag både vid mindnatt och vid fyra för då var han igång och hade disco varje natt. Nu vet jag inte varför jag vaknar men vaken är jag i alla fall. Så, jag var väldigt förvånad över att ha sovit hela natten men mycket nöjd. Jag gick upp på toaletten och då vaknade Alexander till och ropade på mig så jag hämtade över honom till vår säng och kröp ner igen. Vi hade en riktig mysmorgon tillsammans och han ville ligga nära och kramas. Han vill alltid dricka sin lälle nära mig och nu var det som att han hade lite mammamys att ta igen när han sovit i sin egen säng hela natten. Egentligen hade jag bråttom till jobbet men prioriterade en halvtimmes mys med en pratstund och kramar istället. Sedan blev det dusch för oss allihopa och Alexander ville bli invirad i handduken och krypa ner i sängen igen så det fick han medan jag och Dean gjorde oss klara. Det lev en lång och ansträngande dag på jobbet och jag kom hem vid åtta kom han springande och ville kramas och inte släppa mig. Det var sängdags för honom så jg gick och lade mig med honom och han vill ligga nära nära. När han hade druckit sin lälle på in arm borrade han in sig i kudden och lade sin arm om min hals och drog mitt huvud mot sitt. Han behövde tanka mammamys igen. Efter en stund släppte han och lade sig tillrätta på kudden där han somnade på 30 sekunder. Han är så härlig… En riktig liten gosunge som behöver mycket närhet. Undrar om det är medfött eller om det är något han utvecklat för att vi alltid gosat så mycket med honom och låter honom sova med oss när han vill? Oavsett varför så är det underbart och jag kommer att sakna våra kvällsmys när bebisen kommer och jag inte kommer att ha lika mycket tid för Alexander. Jag har redan lite ångest för det. Jag vill inte behöva välja bort Alexander en enda minut i hans liv. Han blir ju stor så snabbt. Vi måste hitta ett sätt där jag får vara med honom också och inte bara med bebisen, så att vi kan turas om med båda. Det blir ju så lätt annars att mamma tar bebisen och pappa tar det stora barnet men jag vill att vi båda ska få tid med båda barnen. Det är viktigt både för mig och jag tror även för att Alexander inte ska känna sig undanskuffad när den lilla är här. Han ska kunna känna att han fortfarande är viktigast i världen för oss. En fyradagarshelg lider mot sitt slut och det har varit härligt men gått fort. Lördag var jag bara hemma och kurerade min förkylning, jag orkade inte mycket mer än att plocka Tussilagos med Alexander och sedan småfixa lite här hemma. På söndag var det kalas hos Sixten och sedan IKEA så den dagen försvann i nafs. Tur att vi hade två lediga dagar kvar! Måndag var valborgsmässoafton och på dagen hade jag mysig bröllopsshopping med Lina och hennes tärna som ska ha barn samma dag som mig. Vi provade klänningar med plats för agen hela eftermiddagen och åt härlig lunch i solen. På kvällen firade vi Valborg hemma i vårt gamla hus i stan hos Karin, Lars och Alma vilket var en perfekt kväll. Lugn för oss föräldrar med grill och trevligt sällskap, och full fart för alla 10 barnen som hade superkul på gården. Alexander och Alma lekte jättefint ihop. Hela helgen har varit varm och skön och idag toppade vi på 17 grader. Äntligen! Lite deklaration var vi dock tvugna att hinna med innan jag hade en eftermiddag inne i stan och Alexander och Dean var i lekparken. På kvällen blev det grill och första middagen som vi inte bara grillade på altanen utan också åt där ute. Varmt och skönt var det fast klockan var nästan sju när maten stod på bordet.
Dean har grillat röding.
För ett år sedan åt inte Alexander fisk och jag har aldrig gillat fisk så det åt vi inte så ofta till Deans besvikelse. Nu älskar Alexander plötsligt fisk och jag tycker att det är jättegott nu när jag är gravid så det blir fisk ett par gånger i veckan. Tänk vad det kan svänga! Det är också en sak som skiljer den här graviditeten från den förra. Jag har aldrig varit förtjust i fisk men när jag var gravid med Alexander kunde jag inte ens få in det i munnen, jag ville kräkas vid tanken på fisk, och den här gången är jag sugen på det. Konstigt när allt annat i graviditeten är så likt. Men det är ju bra att vara sugen på nyttiga saker. Fisk och sur juice är min melodi just nu. I lördags hade Sixten 3-års kalas och vi var självklart där. Det var korvgrillning och fika på bästa barnkalas manér.
Sixten öppnar sina presentar och Alexander och Hugo tittar på.
Alexander valde en röd brandbil till Sixten och vi köpte också ett litet ”Snickarbäte” med verktyg i plast som Alexander har och älskar. På eftermiddagen blev det IKEA och Bauhaus eftersom vi ändå var i Järfälla så det var en lång och tröttsam dag. Tur att Alexander busat av sig på kalaset och sov halva IKEA vistelsen… Önskar att jag också kunnat göra det. Vi var ute och plockade Tussilago på förmiddagen och Alexander gjorde mig svarslös. ”- Jag ska åka till himlen” Ja vad gör man i himlen egentligen. Nu kommer de här frågorna som inte är helt enkla att besvara. Det blev något inte särskilt logiskt om att man sitter på molnen med änglarna och gud och tittar ner på jorden. Vad sjutton gör man i himlen?
- Jag tycker du ser ut som en boll mamma. Ja… Vad svarar man på det? Uppmuntrande att det kommer redan i vecka 16… I fredags när jag hämtade Alexander på dagis hade han ramlat från soffan och skrapat näsan och ögat. En rejäl blåtira hade han också. I lördags ramlade han här hemma och stötte läppen så att den blödde och svällde upp. Han såg lite ynklig ut då… Den här bilden är tagen på lördag kväll.
Jag minns att jag älskade att vara gravid med Alexander och nu när tröttheten och den allmänna känslan av att vara sjuk som jag dras med i början gått över så börjar jag känna samma sak med Pyret. Den sprattlar på där inne och det är så mysigt att känna den. Fastän Dean pratar om gravidhormoner så tycker jag själv att jag är ovanligt lugn när jag är gravid. Allt känns liksom mindra allvarligt, jag är lite avtrubbad. Samtidigt som jag har närmare till alla känslor. Jag kan bli lite gladare, lite ledsnare och också lite argare än vad jag vanligtvis blir men det är på ett skönt sätt. För mig i alla fall. Allt känns liksom lite mer än vad det gör i alla fall. Jag kan börja gråta av en sång på radion eller av ett program på TV. De riktigt snyftiga programmen klarar jag inte ens av att se. Häromdagen fick jag en 80-tals flashback av Europes Carrie på radio så att alla hår på kroppen reste sig och stod upp i flera minuter. Det skulle inte hända om jag inte var gravid. Undrar vad det är som händer i kroppen egentligen? I alla fall händer precis samma saker som förra gången. Jag mår likadant, är lika sugen på blodapelsinjuice och kan inte få nog av manliga svenska sångare med mörka röster, i synnerhet Winnerbäck. Däremot är magen större än förra gången och den här känns ännu livligare än vad Alexander var i början. Det är akrobatik på hög nivå som pågår där inne. Det är i alla fall mer skönt än jobbigt att vara gravid. Och det är mysigt att Alexander är så intresserad. ”Jag älskar Pyret” säger han ofta och idag skulle han dela med sig av sin mat till Pyret när han kommer ut. Han vill läsa ”bebisboken” morgon och kväll och är helt uppslukad av den. Han är dock mycket bestämd om att det är en lillebror och när jag säger att vi inte vet om det är en lillebror eller lillasyster så säger han bara bestämt ”lillbror”. Imorgon går jag in i vecka 16 och det känns som att tiden går väldigt fort. Snart är den här. |
|||
|
Copyright © 2026 Tosic - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|||
SENASTE KOMMENTARER