…tills vi ligger här och vilar.
|
|
|||
|
Idag har vi firat vår fjärde bröllopsdag. Vi har båda haft stressigt och fullt upp den här veckan så vi ville bara fira lite enkelt genom att gå till marinan och äta middag men de har tydligen bara öppet för lunch just nu. Vi lagade en god middag hemma istället och Dean hade köpt god chokladtårta. Vi visade tårtan för Alexander först efter att vi ätit middag (annars hade han nog inte ätit något, han älskar ju tårta) och han blev så glad. Han sjöng ”ja må vi leva” för oss och ville absolut ha ljus. Det fick bli fyra ljus i chokladmoussetårtan med smak av After Eight som var himmelskt god. Det blev en lugn myskväll iställlet för storslaget firande i år men det var precis vad jag behövde och kände att jag njöt av ikväll. I det enkla bor det vackra.
Ikväll när jag kom hem från jobbet hade Dean varit och hämtat våra nya skidor. Tidigare har jag bara haft egna pjäxor och hyrt skidor när jag åkt eftersom jag gör det så sällan nu för tiden. Nu när vi bor vid backen känns det som att det kommer att bli mycket mer och jag vill åka mycket med Alexander så vi köpte var sitt par här på sprotbutiken på Ekerö. Vi fick superbra priser, jag kollade upp dem på nätet och de kostar dubbelt så mycket som det jag fick betala. Hittade begagnat på Blocket för samma pris jag gav för nya så det känns bra. Eftersom jag inte längre har benstyrkan jag hade när jag tävlade och inte heller ska åka teknisk åkning i bana så ville jag ha ett par roliga edelhårda friåkningsskidor som är ganska rappa i svängen. Han rekommenderade dessa och de får väldigt bra recensioner som damfriåkningsskida för åkare med bra teknik så den kommer nog att passa mig. De är mycket mjukare än vad jag tidigare åkt på men jag tror att det blir bra.
Riktigt snygga är de också. Bonus!
Atomic, som jag avslutade min karriär på.
Till och med bindningarna är lite glittringa. Jag såg aldrig bindningarna i affären så det var en glad överraskning. Pluppi, nu ska vi åka skidor! Vi pratade med mormor ikväll. Efter sin sedvanliga kärleksförklaring om att han älskar henne så pratade han lite men sen skulle han sjung. Han gick och hämtade sin sångbok som vi sjunger varje kväll och sedan sjöng han varenda sång i hela boken som han kunde. Det tog sin lilla stund och han ville inte sluta. Det var så himla gulligt. Han är verkligen inne i en sångperiod nu. Han sjunger och trallar hela tiden och varje kväll vill han att jag sjunger igenom sångboken. Jag har fått börja ransonera. Jag säger att det blir 10 sånger och så räknar vi ner. Men han förhandlar såklart till sig att vi inte räknar dem han sjunger själv. Han är väldigt noga med att berätta vilka sånger han kan och vilka jag kan. Han berättar också vilka Lotta på dagis sjunger. Hon brukar sjunga med gitarren och det gillar han. Det som är så roligt är att det inte bara är texterna han kan nu utan även melodierna börjar sätta sig. Han skiljer på tonarter i olika verser och vet när de går upp på slutet. Det är inte alltid helt rätt eller helt rent men man hör att han vet hur det ska låta. Jag är så glad över att han är så intresserad av musik. Jag gissar att det har ett samband med att jag sjungit så mycket för honom sedan han var ett litet embryo.
Igår sa vi hej då till Alexanders favoritfröken. Vi hade fixat en liten present och ett kort med ett foto på Alexander så att hon ska komma ihåg honom. Det tror jag i och för sig att hon gör i alla fall, det syns hur mycket hon tycker om honom, men det kan ju ändå vara roligt för henne att ha ett foto av den lille gosen. Hon blev i alla fall väldigt glad över presenten och kortet. Idag var det då första dagen utan Alexanders henne. Vi pratade om det ikväll när vi badade badkar, att hon inte hade varit där idag. - Caroline har slutat på Trossen Han har nog inte riktigt förstått vad det innebär att hon ska sluta. Han förstår att hon ska vara borta lite och att hon var ledsen för det men hela innebörden av vad det innebär kan han inte riktigt greppa. Han tror tydligen att hon kommer tillbaka om vi letar lite. Efter jul trodde vi att Alexander fått svamp då hans fötter flagnade och sprack. Speciellt illa var det när han hade duschat eller badat. ”-Jag har hål i fötterna” klagade han hela tiden och var ledsen. Vi fick smörja och smörja varje morgon och kväll men det tog ett tag innan det blev bättre. Han hade också flera djupa sprickor som gick igenom skinnet så att det blödde och varade. Jag hade precis börjat fundera på att gå till läkaren med det, efter ca två veckors flagnande, när vi började se förbättring Sedan dess har spricka efter spricka läkt ihop och i helgen var det bara den djupaste kvar. Jag tittade lite närmare på den och den hade egentligen också läkt men det var hård hud runt omkring kvar som gjorde att det såg obehagligt ut. När vi hade duschat så blottnade förhårdnade upp så att jag kunde ta bort den i bitar och sedan fila lite med fotfilen. Nu, två dagar senare, är foten lika fin som innan det här och jag antar att det inte var svamp utan bara vanlig torr hud. Kanske en allergisk reaktion mot något? Skönt i alla fall att det är borta. Det tycker Alexander också som är mycket nöjd över att inte ha ”hål i fötterna” längre.
Ja, nu blev det ju inte bara den fina hjälmen som sågs i de förra inlägget när vi väl kom till sportaffären. Det var rea… Barn ska inte åka skidor förrän i treårsåldern på grund av deras bräckliga benstomme men i mitten av Mars när vi kommer från Thailand är det två månader kvar så då tänkte jag att vi kan börja lite försiktigt. Om han vill. Vi har köpt i växten så att han kan använda sakerna nästa år också om han inte är mogen nu. Han ville inte ha pjäxorna på sig när vi provade och det kan jag förstå, det är ju inte skönt direkt… Nu väntar vi tills han blir nyfiken och vill åka självmant. Det ser så hemskt ut med små kottar där man ser hur föräldrarna släpar ut dem i backen mot deras vilja.
Igår köpte vi Alexanders första hjälm. Vi har varit i slalombacken och åkt och då det går ganska fort så insåg vi att han behövde en slalomhjälm även om han inte åker skidor än. Han är väldigt stolt över sin hjälm och det var inga problem att få ta på med. Cykelhjälmen hatar han ju men den här verkar vi ha sålt in bättre. Han ville gärna gå ut och åka Snowracer i sin nya hjälm idag och han ville gå till stora lekplatsen så det gjorde vi.
Först en sväng på isen och sedan vidare på promenadstigen som går runt ön. Kuuuul!
Här är vi på väg hem efter att ha varit i lekparken och gungat, åkt kana och gjort snöänglar. Då det fortfarande är ganska kallt ute så höll han inte ut så länge i parken. Dessutom är det nog roligare att åka Snowracer än att gunga. När han blev less i lekparken lät det så här. På vägen hem var han plötsligt pigg som en lärka och han ville att jag skulle dra upp tempot. ”-Racer mamma!” skriker han och vill att jag ska springa så att det går fort. Bra motion och gudarna ska veta att jag inte frös. Intervallträning i dubbla underställ och Fjällrävenjacka… När jag drog ner på tempot och gick så ropade han ”-Jag älskar dig mamma! Racer!” för att bättra på min motivation att springa. Vad kan jag säga, det funkade… Hemma var han trots sitt påstående i parken varken trött, hungrig eller ledsen. Han sov inte middag, mat ville han ha först efter någon timme och han var inte det minsta ledsen. Han har nog bara kommit på ännu ett sätt att få oss att göra som han vill. Han ville hem och tog till det tunga artilleriet argument på en gång. Höll på att glömma… Om exakt en månad åker vi till Thailand. Och Februari är en kort månad så det är bara 4v och en dag. Alexander har fastnat för sin första Disneysaga. Han vill gärna att jag läser Peter Pan och det är så spännande. Det är så mysigt att vi har börjat med lite klassiska sagor och att han verkligen vet var han tycker om och inte. Det finns mycket kvar i boken ”Disneys Klassiska Sagor” att upptäcka, och det ska vi göra. Idag hade vi utvecklingssamtal på dagis eftersom Caroline ska sluta. Hon är den som har honom när det är små grupper och som därför vet mest om honom. Det var inga överraskningar, han utvecklas bra i motorik och tal. Han har börjat leka med andra saker än bilar och tycker om att läsa saga. De jobbar med siffrorna nu och han lär sig bra, har lätt för att koncentrera sig. De märker också att han har kommit in i trotsåldern tidigt och han bryter ihop när allt inte går som han vill men han slåss sällan och är bra på att säga nej och stopp istället. Hemma är det mycket dumma till oss men på dagis så säger han bara dumma om saker, inte om personer, så det verkar vi ha lärt honom även om han inte håller sig till det när det gäller just mamma och pappa. Han äter mer och mer saker även om han sällan äter mycket. Han dricker fortfarande massor med mjölk på dagis, vilket är så konstigt eftersom han vägrar mjölk hemma och bara vill ha vatten. Jag tycker att det är skönt att han dricker mjölk där i alla fall, då får han i sig alla bra näringsämnen som mjölk innehåller. Inga stora överraskningar var det alltså men sorgligt att Caroline slutar. Jag är lite bekymrad för hur det ska bli nu, han kommer att sakna henne massor, och han verkar inte alls bonda med hon som tar över. Hon kommer från en annan avdelning så vi känner henne sedan tidigare och hon tar då Carolines plats med den lilla grupp där Alexander ingår. Hon har dock än på sex månader inte lärt sig hans namn och hon är alltid så förvirrad. Vi får ge det en (kort) tid och se hur det går men jag känner mig ledsen och orolig för hur det ska gå. Hoppas att de kan stuva om i smågrupperna om det inte funkar. De andra två fröknarna är ju jättefina också så det känns sannorlikare att han kommer att hitta sin nya trygghet där. Men det får vi se om några veckor. Alexander ålar runt i sängen och gör allt för att slippa vakna. Den lille tonåringen…
Alexander hittade en av mina påsar imorse. Han tyckte att den var så fin så fin. Han ville ha alla sina saker i den, bilar, tåg, nappen och K’ninen. Och sedan ville han att pappa (som redan gått till jobbet) också skulle vara i påsen. Med viss förhoppning frågade jag om han ville ha mamma i påsen också. ”-Nej, du får vara där” var svaret. Han pekade på toalettstolen…
Äntligen är Alexander bra i benet. Det tog nästan två veckor men nu är det samma fart på honom som vanligt. Vi gick till doktorn igen för en vecka sedan, då det inte blivit så mycket bättre på de fem dagar som hade gått sedan första läkarbesöket, men han konstaterade bara att inget var brutet och att det antagligen var ett invärtes blåmärke i knät. Han verkar ha haft rätt för sedan dess har det blivit stadigt bättre och nu är det helt borta. Alexander är fortfarande mycket stolt över att ha varit hos doktorn två gånger och vill gärna gå dit igen. Alexander tycker om att hjälpa till. Han blir stolt av att få duka och att få ta bort sin tallrik. Han skulle helst vilja äta tortellini varje dag för då kan han laga maten själv (tror han). Han brukar få stå och titta och säga till när det kokar och så hller vi ner tortellinisarna tillsammans. Sedan får han röra om en gång innan jag häller dem i durkslaget. Då känner han sig stor och äter med god aptit maten han själv lagat. Det senaste är att han vill hjälpa till att diska. Här sitter han på bänken och hjälper mig att diska en kastrull. Han var så glad och sa ”Det bästa jag vet är att diska med mamma!”. Mamma ska komma ihåg det när han blir tonåring och påminna honom om det citatet.
Jag är vaken först i familjen. Det händer inte ofta, jag är så morgontrött. Jag somnade tidigt igår och nu njuter jag av tystnaden. Klockan närmar sig åtta och jag ligger och tittar på mina pojkar som fortfarande sover men som håller på att vakna till. De skruvar lite på sig emellanåt. Det är så mysigt att titta på.
En dag i veckan så vaknade ja av att Alexander låg och småpratade med mig. Vi gosade lite och jah började ta sats för att gå upp och göra mig klar för jobbet när han mitt i sitt morgonmys-pladder säger ”-Jag minns när jag var i mammas mage. Då låg jag i lite vatten.” Kan man minnas sånt? Hur vet han ens att barn ligger i vatten i magen? Undrar om de pratat om det på dagis, annars är det lite läskigt. Han är väldigt intresserad av bebisar och att de kan ligga i tjejers magar och pratar en del om det men det här var en ny infallsvinkel. Sitter i soffan och lyssnar på Dean som sjunger för Alexander uppe i hans sovrum. Allt går i perioder och just nu ska vi inte läsa när han ska sova utan vi ska sjunga. Jag har sjungit igenom barnkammarboken några gånger nu, igår tog det nästan en timme innan han somnade och jag fick sjunga igenom boken från pärm till pärm. Mysigt att han gillar musik men också lite jobbigt att sjunga barnsånger i en timme. Men vad gör man inte för den lilla skrutten… Jag är lite imponerad över att Dean kommit igenom ganska många sånger nu, han kan inte så många melodier så repertoaren blir lite mer begränsad, men han lär sig mer och mer. Det handlar fortfarande mycket om spöken för Alexander. Han pratar mycket om dem och han säger ofta att han är rädd för dem. De finns i ”gabejoben” och i mörkret och på alla möjliga platser som är okända eller skrämmande i hans ögon. Även lejon är något som han verkar skrämmas av. Lejonen bor också i garderoben och gömmer sig i olika vrår. Ibland vill han att vi är ”lejonmamma” eller ”lejonpappa” och jagar honom i vardagsrummet men bara en liten stund, sedan måste vi vara oss själva och krama honom. Igår satt han på pottan borta i vårt badrum, dit jag hade burit honom för att han har ont i benet, och jag var i köket när jag hörde honom skrika ”spöke”. När jag kom dit sa han att det var en skugga ute i hallen (där lampan var släckt) och att det var ett spöke. Hans funderingar blir mer och mer avancerade. Jag fick tända hallens takspotlights och leka lite med min egen skugga och visa att skuggan av min hand kan vinka för att han skulle lugna ner sig. Det är uppenbarligen en utvecklingsfas där mycket är skrämmande och där han får inspiration för sina fantsier både från sagor och från kompisarna på dagis.
|
|||
|
Copyright © 2026 Tosic - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|||
Hoppas att hon kommer och hälsaar på någon gång.
SENASTE KOMMENTARER