|
|
Ikväll när Alexander satt i badet så körde han sin röda Volvo (som han fått av Mommen och som jag hade när jag var liten) och vid ett tillfälle så berättade han att den hand kört fast. Vart hade den kört fast då? Jo, i Thailand. Han funderar tydligen ganska mycket över att vi ska åka dit. Han berättade att bilen kört fast i Thailand, i Bangkok och att i Bangkok finns det många spöken. Dem skulle han och pappa jaga bort. Till spökhuset, där de ska vara.
Det är så härligt att höra honom fantisera. Han har pratat länge om att han ska åka bilen till Bangkok men nu verkar han ha accepterat att man bara kan åka flygplan dit. Pappa, Alessandej och mamma ska åka till Thailand, med flygplanet, säger han nu. Vad ska han göra där då? Jo, han ska köpa morötter. Jag berätttade att jag ska bada, i poolen och i havet, och att jag ska läsa böcker och dricka cocosmilkshakes. Jag vill ge honom en lite bättre bild av Thailand än att vi ska köpa morötter. 
Bangkok – spöken. Alexander och pappa ska jaga bort dem. Till spökhuset.
Vi är inte pigga idag. Det syns till och med på Alexander att han inte sovit. Du har blå ringar under ögonen, sa jag. Jag har så blåa ögon, svarade han. Undrar om han förstod vad blå ringar var? Han är väldigt stolt över sina blåa ögon och det är roligt att höra honom prata om sådant han tycker om hos sig själv.
Bilden är från Vårdcentralen imorse. Alexander har gråtit och klagat över ont i benet hela natten, ingen har sovit en blund. Vi har turats om att hålla om honom och sista timmen i morse sov han på min mage. Det var i alla fall mysigt att ha honom sovande där, det var länge sedan.
Fin men trött kille på VC imorse. Iklädd ett av mina rea-fynd från NK. En mysig täckjacka från Ralph Lauren. Supersnygg!
Jag gick upp och gjorde mig klar för jobbet och han sov faktiskt vidare. Halv åtta hade jag fortfarande inte fått honom att öppna ögonen och när jag väl lyckades locka honom till att vakna visade det sig att han inte kunde stå eller gå på benet. Vi fick tid på VC kvart över tio och det är knäet som är vridet/stukat/sträckt men inget verkar vara trasigt. Han hade ramlat från sin Tripp Trapp igår vid middagen så det hände antagligen då även om han inte klagade så mycket just när det hade hänt. När jag kom hem gick han just och lade sig och efter någon timme vaknade han med ont.
Han var förväntansfull över att gå till doktorn och sa till och med att han ville gå till doktorn så att han inte skulle ha ont mer. Sen var han så lugn och duktig när doktorn undersökte. Det enda han inte ville göra var att ligga på rygg. Han fick ett klistermärke av doktorn för att han varit duktig som han stolt satte på sin tröja och sedan åkte vi hem med order om att ta Alvedon och vara hemma och ta det lugnt några dagar. När vi kom hem ville han inte alls ha Alvedon och det känns inte rätt att tvinga honom heller, han är så stor nu så att han måste får välja det själv. Efter några timmar blev han i alla fall less på att ha ont. Han kunde stödja på benet men inte gå så han kunde bara sitta i soffan när jag inte bar omkring honom så till sist kom vi tillsammans fram till att en tablett i rumpan skulle vara bra för benet och jag fick ge honom den. Han började snabbt att krypa omkring öfr att ta sig fram och det såg så roligt ut att ha honom krypande igen så att jag var tvungen att fotografera honom.
Mammas lilla bebis!
Men sen kom han faktiskt upp på benen. Han har haltat omkring här hemma och det är skönt att se att han kan stödja på benet. Han sov middag i två timmar och nu ikväll blev det badkar och han fick välja vad han ville till middag. Det blev 2 bananer, 1 yoghurt och två skivor kall korv. Så kan det vara, och så får det vara, när man är liten och sjuk.
Alexanders favoritfröken på dagis ska sluta. Hn ska flytta hem till sin hemstad på grund av saker som hänt i hennes familj och har därför sagt upp sig. Vi kommer att sakna henne så mycket för hon är helt fantastisk med Alexander. Han avgudar henne och även de dagar då allt är jobbigt och han inte vill gå till dagis så löser sig allt bara han får vara med henne. Då blir han på gott humör och gosar in sig hos henne och vinkar. Han brukar äga ”Jag älskar dig Calelin” och jag vet att han kommer att sakna henne oerhört mycket. Förutom att han avgudar henne så känns det väldigt besvarat så det är en stor förlust. Dessutom slutar hon redan i början av februari så det är inte mycket tid kvar. Det är en sorglig dag idag…
I söndags hade Alexander sin kompis Melvin här på lekdate. Vi känner inte så många på ön än så vi får arrangera lekdater ibland så att Alexander får leka av sig lite även på helgen. Vi kan visserligen gå till lekparken där det oftast är något barn han känner men det är kul att ha besök också. Alexander och Melwin lekte flera gånger i veckan när de bodde grannar i radhuset men nu hade de inte setts på länge. De blev så glada att se varandra och de lekte så fint.
En insikt från lekdaten och från förra helgen när vi hade middagsgäster är att andra barn har svårt att hantera trappan. Alexander är så van och håller i sig när han går men andra barn är först lite rädda och har sedan inte insett det här med att man måste hålla i räcket. Det är lite läskigt så vi måste ställa för något om vi ska ha andra barn på besök eftersom vi inte har grind. Nu löste vi det genom att fika i TV rummet nere så att barnen inte behövde gå upp för att visa oss saker så det gick bra ändå men det fungerar inte om vi har middagsgäster.
Killarna lekte i alla fall i nästan fyra timmar. De körde sina bilar och Alexander lagade mat på sin lilla spis och bjöd Melwin. När Melwin sen skulle gå hem så ville Alexander att han skulle stanna och tyckte inte alls att de hade lekt färdigt. Även nästa morgon pratade han om Melwin som skulle komma och leka snart så vi får se till att det blir så. Det är spännande att vissa barn leker så fint. Leo och Melwin är verkligen barn som Alexander ”klickar” med, leken flyter på och de är glada nästan hela tiden.
Jag kunde också utnyttja det faktum att Melvin hade varit där för nästa morgon skulle jag ta på Alexander hans nya vinterskor (som kommit fram när vi packat upp) men Alexander ville hellre ha sina gamla skor. -”Men Melwin har ju likadana skor och de är supersnabba i snön” blev mitt argument. Melwin hade något liknande så jag kunde få Alexander att tro att de nu hade likadana skor och det gjorde susen. Identifikationsbehovet med andra barn finns redan där.
Efter julens frosseri (eller tja, snarare hela höstens + julens) tänkte jag ta tag i mitt sockerberoende. Både för att må bättre och för att bli av med de tre kilo som tillkommit sedan i somras. Tio dagar utan socker och vita kolhydrater som pasta, ris och vitt bröd var målet och nu har jag klarat åtta. Med möda… Gud vad jag längtar efter pasta. Och något sött, som en apelsin eller en yoghurt. Två dagar kvar. Jag skulle aldrig kunna leva så här permanent, hur mycket jag än äter av annat så blir jag inte mätt. Trots 3 mål mat om dagen är jag hungrig. Men det är effektivt, 1,5 kilo på en vecka. När kuren är över på torsdag ska jag unna mig något riktigt gott och sedan ska jag äta normalt igen, men med mindre socker och mindre onyttigheter i dieten än innan. Det här var bara en chockstart för att sänka kroppens sockersug. Hoppas att det funkar. Jag är i alla fall stolt över att jag varit så strikt och inte fuskat alls. Dean tycker att jag ska äta socker och bli snäll igen. Hoppas att det hjälper. 
Alexander är inne i en extra intensiv gosperiod. Han är alltid kramig men just nu är han extra mysig. När han ska sova kryper han upp i sänen och visar sedan att jag ska lägga mig bredvid. ”Här ska du ligga mamma” säger han och pekar på platsen bredvid honom i sängen. Sedan vill han läsa en saga och ligga och prata lite om saker han funderar på. När vi läst färdigt säger han ”Jag älskar dig mamma”. ”Massor”. Den lilla gullungen. Igår sa han ”Jag älskar dig mamma”. ”Mest i världen”. Sedan dricker han sin välling och vill sedan krypa ihop alldeles nära. Om han inte kommer till ro så får jag hålla honom tätt intill, som i en liten kokong och då blir han alldeles trygg och somnar. Ibland med kinden mot min och ibland med rumpan intryckt mot min mage.
Han vaknar nästan varje natt mellan midnatt och tre. Då kommer han inspringande till oss och vill ligga nära och mysa igen. Ibland lägger han sina små händer runt min hals och det är det bästa jag vet. Den är så kärleksfullt… Ren lycka.
Idag när jag kom hem från jobbet kom han springande och kastade sig om halsen på mig i hallen. Mamma! Han gav mig en riktig Alexanderkram, en sådan där han lägger armarna tätt om halsen och trycker huvudet hårt mot mitt. Dt finns inget bättre. Den här lilla killen virar mig omkring sitt lillfinger. Jag älskar honom så mycket så att jag knappt kan andas…
Nu regnar det för andra dagen i rad och all konstsnö som hade producerats i backen börjar försvinna. Efter tv snörika vintrar så känns det konstigt att vara i mitten av januari och inte ha en flinga. Alexander är nog den som saknar snön mest. Jag tycker visserligen att det är lite trist men det är samtidigt ganska praktiskt att slippa snökaoset i trafiken och att skrapa rutorna varje morgon. Men kom den inte till jul så kan jag vara utan den. Alexander däremot pratar ofta om snön vi inte har. Han pratar om att åka skidor och snowracer och anklagar tomten för att ha tagit snön. Kanske för att vi hade ett par centimeter snö före jul och sedan var den borta när vi kom hem några dagar senare.
I helgen hann vi i alla fall med en premiärtur med snowracern i slalombacken. Efter några dagar med minusgrader så hade det producerats en del konstsnö och vi tog en förmiddag i backen. Vi turades om att åka med Alexander och han tyckte att det var roligt. Det roligaste var når vi drog honom på snowracern, att öka var lite läskigt tyckte han. Ändå ville han åka om och om igen. Efter en stund ville han klättra upp i backen så han kämpade sig upp en lång bit. Han ville att jag skulle bära honom men när jag sa att han fick gå själv så kämpade han på. är han fått titta på vad som fanns där uppe gick vi ner igen och åkte några åk till innan vi åkte iväg och åt lunch på en av restaurangerna här i närheten. En riktig mysdag.
Min nya jacka som jag fick av Dean i julklapp är riktigt varm. Det har inte varit så kallt så att jag behövt den än men när vi gick till backen tog jag den i alla fall. Efter att ha dragit Alexander upp för backen några gånger var jag alldeles för varm så nästa gång tar jag något tunnare ur garderoben. Det behövs nog minus tio för att min Fjällrävenjacka ska kommma till sin rätt. Den är så fin och varm!
Idag när jag hämtade Alexander på dagis så hade han inte sovit. Det är första gången det händer och han var dödstrött när vi kom hem. Han brukar lägga sig mellan åtta och halv nio men ikväll ville han ha sin ”lällä” och läsa bok redan klockan sju och halv åtta sov han. Det var ingen fart på honom när vi kom hem heller, han ville bara sitta i soffan och mysa och kramas. Det var ganska mysigt faktiskt… Vi får se om det händer fler gånger men det är i alla fall ett tecken på att han börjar bli stor nog för att inte sova på dagarna så länge till. Jag trodde att han skulle sova på dagarna i något år till för han sover ju så pass mycket (oftast en och en halv timme men ibland mer) men det kanske inte blir så. I så fall får vi börja lägga honom tidigare för han behöver mycket sömn.
Förra veckan var mamma här och tog hand om Alexander eftersom dagis var stängt. Vårt ”systerdagi” var öppet men vi tyckte att det var onödigt att flytta honom till ett nytt dagis för några dagar så mamma var snäll och kom hit och var med honom måndag till torsdag. Han var så nöjd, han älskar sin ”Mommol”. Det säger han varje gång han ringer till henne också. Det är så sött…
Det var inte så bra väder så det blev mest inneaktivitet men det var fullt upp ändå. De första två dagarna hade han inte ens ro att sova. Det händer att han inte sover här hemma men aldrig två dagar i rad och på dagis sover han alltid. Mamma hade fullt upp men hon hjälpte till med lite disk och städ i alla fall och vi kunde ägna oss åt att montera garderoberna i klädkammaren. Nu är de på plats och alla kläder är insorterade. Helt galet men jag rymmer inte alla mina kläder. Vi har ett helt rum på 9 kvm (där Dean har en tredjedel) och mina kläder, skor och väskor ryms inte. Det måste bli lite mer vägghyllor och krokar. Dessutom får alla jackor hänga nere i klädkammaren under trappan. Jag trodde att jag skulle få så mycket plats men det gick fort att fylla…. Jag har rensat ut en stor papperskasse med kläder men det hjälpte inte, det var som en droppe i havet.
”Mommol” som är en inbiten skidälskare tittade på tour de ski på dagarna när hon var här och nu pratar Alexander om att han ska åka skidor. Han ska åka och morfar ska ge honom skidorna säger han. Jag ska tydligen bara heja. Han måste ha sett att de hejar på TV. Att heja passar mig bra, jag är avstår gärna längdåkningen. När det kommer till utförsåkningen däremot, då ska jag lära honom allt jag kan. Han ska skrivas in i slalomklubben så snart det går men först ska jag lära honom åka. Nästa år, när hans små ben blivit lite fastare i benstommen. Man ska inte ta på små barn pjäxor för tidigt, de ska vara minst 3 år.
Förutom att titta på skidor så lekte Alexander och mormor mycket. Hon byggde tågbana och körde tågen och hon byggde hus med hans klossar. Det är lycka för en liten Plupp! Någon som ägnar hela dagarna åt att leka med en. Det är nog en av anledningarna till att han älskar sin ”Mommol”. Hon gav honom god mat och läste sagor för honom så han hade riktiga sötebrödsdagar.
På torsdagen var jag ledig och vi åkte in till stan och shoppade lite. Vi åkte till lunch så att Alexander sov middag när vi kom in till stan och mamma och jag kunde gå i lite affärer. När han sedan vaknade efter två timmar så gick vi och fikade innan det var dags att skjutsa mormor till flyget.
Nästa morgon letade han efter henne i rummet där hon hade sovit och tyckte att hon skulle komma tillbaka. Han fick ringa och prata med henne men det är ju inte samma sak. Han längtar efter si ”mommol” och vill att hon ska komma tillbaka.
Första arbetsdagen efter jul och nyår avklarad. Var lite trött imorse efter ett otroligt mysig nyårshelg med ganska lite sömn. Vi var uppe i Falun på Svallet och firade nyår med Olle, Lina och Leo och det var det helt perfekt. Vi lagade god mat tillsammans och åt hela kvällen. Det var pilgrimsmussla med melonsalsa och smokey-majonnäs, oxfilé med potatisbakelse och rödvinssås och sedan en härlig créme brulé med färska hallon. En klassiker med en twist. Pojkarna lekte och somnade sedan och vi vuxna sköt raketer och skålade i champagne.
Till bords med förrätten serverad.
Varmrätten upplagd. Till det här kom rödvinssås och lite krämig kålstuvning.
Deans favoritdessert. Vi borde använda vår brännare som ligger i en låda för det här var riktigt gott. Mycket godare än på restaurang.
Nyårsbilden med mamma.
Och med pappa.
Efter tolvslaget när vi skjutit iväg våra raketer och skicka upp var sin Khom Loy som seglade iväg i natten så lekte vi lekar och splade spel. Plötsligt var klockan halv fem! Jag minns inte senast jag var uppe till halv fem… Undrar om jag varit uppe längre än till två sedan Alexander föddes? Det var i alla fall ingen ansträngning alls utan plötsligt var klockan halv fem bara. Dean var gullig och gav mig sovmorgon och gick upp med Alexander vid åtta.
På nyårsdagen snöade det och vi var ute och lekte kull i snön och småkillarna hoppade från stora stubben och sopade bilarna. Det var det närmaste julstämning jag känt i år. Vid tre satte vi oss i bilen tillbaka till Stockholm men var inte hemma förrän halv sju på grund av snöovädret som gjorde att trafiken gick så långsamt. Men det var mysigt att få uppleva snö. Jag saknar det. Här i Stockholm regnar det som vanligt och allt är ganska ruggigt och grått.
Hemma fortsatte Dean att skruva ihop garderober till klädkammaren och jag somnade när jag nattade Alexander. Ändå var jag trött när jag skulle upp klockan sex för att åka och hämta mamma på Arlanda. Jag får sova ikväll!
Sötnosarna på stubben.
Snömys med pappa.
Killarna tyckte att det var kul att borsta av bilarna.
Det här ser lovande ut för snöiga vintrar framöver.
Alexander fick så mycket fina julklappar. För att komma ihåg dem så kommer de här:
 Finkläder till nyår av mamma, julstumpa med julchoklad av Emelie, Smartiesrör med ”Sally-bil” (som han lekt massor med) av pappa, tuschpennor av mamma och pappa.
Pyjamas av mamma och pappa, sportbil av Cookseys, verktygslåda av faster Lars och faster Bibi, matlagningsset av pappa.
Bob the Builder-pussel av Cookseys, kritor av mamma, Lastbil med skopa av Cookseys.
Sängkläder av mormor och morfar, Blixtenryggsäck av Jakob, byxor av Mommen och en radiostyrd Finn McMissile av gudmor Anna.
Duploplatta av mamma och pappa, Blixtenklistermärken med bok av Lina, burkar för tänder och hår av mamma och pappa, bro till tågbanan av mormor och morfar.
Tågbana av mamma och pappa, Brio spis av pappa, ryggsäck av mamma och pappa, Arbetsbänk med verktyg av mamma och pappa.
Snowracer av mamma och pappa, duplo av mormor och morfar, bil av mamma och pappa, duploplattor av mormor och morfar.
Polisstation med ljud och mikrofon av farfar och Mona.
Sååå mycket fina saker! Han måste ha varit snäll i år!
Gott Nytt år från Svallet!
Efter att Alexander hällde vatten på min Mac så har jag inte haft någon egen laptop hemma utan fått dela den stationära med Dean. Det är opraktiskt av två anledningar, dels är den ofta upptagen och dels vill jag helst sitta i soffan när jag surfar och bloggar. När jag fick Mac:en av Dean så valde jag mella den och en rosa Sony VAIO och att jag valde Mac har jag ångrat sedan dess. Mac är bra om man bara ska surfa eller om man är en avancerad photoshopanvändare men den är så okompatibel med PC att den blir opraktisk om man vill hantera dokument, dela filer och foton med andra datorer i sitt hemmanätverk, ladda ner gratis programvara för exempelvis bildhantering. Dessutom tycker jag verkligen inte om iPhoto. Det är ju bara ett sorteringsprogram. Så lika mycket som jag älskar min Iphone, lika mycket avskydde och ångrade jag min Mac efter att ha haft den i några månader och insett dess begränsningar.
Så, nu hade jag önskat mig en ny dator i julklapp, helst en rosa Sony VAIO. Dagen innan julafton tog Dean med mig för att jag skulle få välja en men då fanns det ingen att få tag på i Helsingborg. Efter översvämningarna i Thailand är det komponentbrist i världen och tillverkarna kan inte producera i sin normala takt vilket gör att många datorer är slut i butikerna. Jag fick välja en ny Fjällrävenjacka istället som jag också hade önskat mig och den är jag jätteglad över. Men så i fredags när vi var i Kungens Kurva så fanns den där. Min rosa dator. Efterso jag verkligen behöver en dator så köpte vi den och nu är den installerad och klar här hemma. Så skönt att vara tillbaka i PC-miljö igen!
En riktig ”Catti-dator”. Det är ganska säkert att jag får ha den i fred från Dean…
Vi hade köpt en BRIO spis men den lämnade vi tillbaka för det fanns en hos Ekströms som han fick ärva istället och idag har han lagat mat och kokat kaffe halva dagen. Jag trodde inte att han skulle tycka att det var så roligt men där hade jag fel. Det var tydligen väldigt kul! Han har bjudit mig på korv och potatis med grönsaker och sedan serverades det kaffe. Jag satt i hans rum och byggde ihop hans nya bokhylla med förvaringsbackar från IKEA medan han lagade mat. Han tycker att det är så roligt när vi är med honom i hans rum, oavsett vad vi gör där. Det är bara mysigt med sällskap.
Vi är tillbaka i Stockholm och det var skönt att komma hem fastän vi har fullt upp. Vi åkte via Ängelholm på vägen hem och hälsade på Lina och Patric och tittade på lilla söta nyfödda Edvin. Det är alltid roligt att ses även om det blev väldigt kort den här gången. Vi får försöka ses lite längre snart.
Dagen efter att vi kommit hem tillbringade vi i Kungens kurva på möbelbutiker, främst IKEA, där vi köpte gardrobsinredning till vår walk-in-closet, bokhylla och förvaringsboxar till Alexanders rum, en byrå till vårt sovum och diverse småsaker som rullgardiner. Det blev en heldag på IKEA och Dean tyckte att det var underbart… Ha ha… Sedan dess har vi tillbringat vår tid med att skruva ihop möblerna, eller Dean skruvar i garderoben och jag fixar annat. Jag har också varit på stan med Alexander och spanat in rean här som är rätt bra. Det var bara så galet mycket folk så att jag blev alldeles matt. Alexander fick lite kläder på Åhléns från GANT och Pepe Jeans medan jag fick en kofta från Topshop, en blus på Zara och jeans och t-shirt från min stora favorit Guess som öppnat en jättefin butik i Gallerian. Dessutom fyndade jag allt på 50% så det är jag väldigt nöjd med. Nu väntar jag på NK rean som antagligen börjar i trettonhelgen. Den är ändå bäst så jag sparar mig lite.
Det är kaos här hemma med kläder över hela övervåningen eftersom vi rivit ut allt ur klädkammaren. Det är ganska mycket special med att sätta in garderoberna då vi måste såga ut för ventilation och tvättnedkast. Dessutom får vi inte täcka luckan som döljer reglagen till golvvärmen så det blir en hel del speciallösningar. Det blir bra i alla fall! Det ska bli skönt när det är klart men imorgon tidigt åker vi till Lian och Olle i Dalarna för att fira nyår så nu blir det mindre tid att fixa. Vi får nog leva med kaoset under nästa vecka skulle jag tro me sedan har vi mycket plats för förvaring så till och med jag borde rymma mina kläder.
Det är när man river ut alla sina kläder som man inser hur mycket som hänger där inne… Det är nästan obscena mängder kläder. Jag måste försöka mig på en utrensning men det blir inte lätt. Kanske mamma kan hjälpa mig att skiljas från några plagg när hon kommer nästa vecka. Det är alltid lättare att ge bort till någon som man vet kommer att använda kläderna. Att de liksom inte bara försvinner. Jag har ett sentimentalt förhållande till min garderob.
Julen kom och gick väldigt fort i år. Sedan mitten av November så har det varit flytt och besök och massor att fixa samtidigt som jag har varit sjuk i flera veckor och inte orkat så mycket. Att vädret varit så milt med många plusgrader har ju ockå gjort att julstämningen inte riktigt velat infinna sig. De sista dagarna för jul fick vi äntligen några centimeter vitt på marken men det försvann tyvärr readn innan jul. Nere i Skåne var det också milt och regnigt och kändes mer som Oktober än December.
Trots att det inte var en ”julig” jul i år så hade vi några mysiga dagar med familjen. Vi var fyra dagar nere i Skåne och åkte hem på den femte och det var precis lagom. Alexander älskar att leka med sina kusiner och hade så roligt. Han var vaken till tio-elva på kvällarna för att han hade så många som lekte med honom och så mycket roliga saker att leka med. Familjen Ekströms hem är fullt med leksaker som han älskar och dessutom hade han Emelie och Lina som lekte tålmodigt med honom hela tiden. Det var verkligen himmelriket.
Julafton gick också bra. Jag trodde att det skulle bli en lång dag med mycket tjat men Alexander väntade tålmodigt på tomten och rörde inte paketen under granen. Han fick två paket på morgonen med tuschpennor och med finkläder, skjorta och finbyxor med väst. Kläderna var inte så kul tyckte han men tuchpennorna höll honom sysselsatt en stund på dagen.
Tittar på Kalle Anka med pappa.
Till slut kom då tomten. Jag var säker på att han skulle vara rädd för honom eftersom han är en sådan försiktig liten pojke men han var inte alls rädd. Han pratade med tomten och hämtade alla sina paket. Han tog tomten i handen och sa att han hade varit snäll när tomten frågade. Han bar alla sina paket till platsen där vi hade hans hög. Högen växte och växte så till sist såg vi knappt Jakob som satt mitt emot oss i soffan. En lite rolig sak sak att komma ihåg var att Alexander sa ”Den är inte din” varje gång han gick förbi Jakob med ett paket. Som om han trodde att Jakob skulle ta hans paket. Sedan gick han fram till Jakob och pekade på hans paket också och sa ”det är inte dina”. Han ville ha Jakobs paket också.
Tomten kommer och Alexander tar emot sina paket. Innan tomten gick igen fick Alexander lova att vara snäll till nästa år. Inte slå, inte rivas, inte bita och inte kasta. Han lovade andäktigt men jag vet inte om det var så mycket som verkligen fastnade.
Vilken paketfest det blev. Med sju barn så var paketberget enormt. Och Alexander fick 30 (!!!) julklappar. Det var så många så att han knappt orkade öppna dem. Efter fem så tyckte han att han hade fått så många roliga saker att han ville börja leka med dem och var inte intresserad av att öppna paketen som var kvar. Vi fick locka honom till att fortsätta öppna och säga att han skulle få leka med alla roliga sakerna sen. Han fick så mycket roliga saker så nu portionerar vi ut dem sakta, han kommer ju inte ens ihåg alla. Det han lekte mest med i början var en polisstation med tre bilar, sin tågbana, en radiostyrd ”Finn Mc Missile” från Bilar 2 och sin arbetsbänk med verktyg.Han lekte till halv elva på kvällen då han stupade i säng. När han vaknade på juldagen kom han ut i hallen där granen står och utbrast ”Var är alla paket?”. Undrar om han trodde att tomten skulle fylla på igen?
I tomtens knä innan han gick.
Gruppfoto och foto med tomten.
Han hade önskat sig skruvmejsel och borrmaskin (som man kan borra i väggen med) av tomten. Här verkar han mest lycklig över att få slå. Kanske som i hans favoritsång, ”Jag hamrar och spikar”.
Leker med Emelie på julaftonskvällen.
Med mamma på julafton.
Och med pappa.
På juldagen lekte han med några av sina julklappar och på eftermiddagen tog jag och Dean med honom ut en sväng och passade på att gå på rean som börjat i elaffärerna innan det var dags för kalkonmiddag. När vi firar jul i Skåne är det alltid en härlig kalkon på juldagen och i Piteå brukar det bli palt. Det är så skönt att äta något annat än julmat. Ekströms var som vanligt hos Lars föräldrar på juldagen men Cookseys var med oss och Alexander lekte hela tiden med Emelie. Men hur kul man än har så orkar man bara till en viss gräns visade det sig. Halv nio sa Alexander ”Nu vill jag gå och sova”. Det händer nästan aldrig att han säger till så han måste ha varit väldigt väldigt trött.
Juldagsmys.
På annandagen sov vi länge och vi vaknade av att Alexander sa ”Jag är utfattig”. Vi förstod inte var han fått det ifrån men nu har jag kommit på det. Spegelhandlaren i sagan om ”xxx och Rövarfåglarna” som vi läser på kvällarna blir utfattig när hans speglar går sönder. Det är så roligt vad han snappar upp. Sn gick han ut i hallen och började ropa ”Var är faster Bibi”. Det blev en lat förmiddag innan alla gav sig iväg för att spela laserdome. Någon var tvungen att ta hand om Alexander så jag tog med mig honom på julrean på Väla istället. Det var dömt att misslyckas, helt galet mycket folk och en bra rea men med Alexander så täkte jag att det inte skulle gå. Men det gjorde det! Han stod i kö med mig och skötte sig jättefint. Ålade lite på golvet och hade svårt att stå still men det är normalt när man är två och ett halvt. Vi åt hamburgare och pratade och eftersom vi inte hade någon vagn med oss till Skåne så blev det väldigt mycket gos. ”Bära dig” säger Alexander och menar egentligen ”Bära mig”. Jag orkar inte bära honom hela tiden så ibland höll vi bara handen men varje gång jag tog upp honom så sa han ”jag älskar dig mamma”. Då får jag lite extra kraft att bära. Han gnider sitt lilla ansikte mot mitt och vill bara mysa. Dean river han och är ganska våldsam med just nu men jag är förskonad, jag får bara kärleksförklarningarna och goset. Visst blir han arg på mig ibland och säger dumma mamma och slår till mig på benet eller så men inte så som han gör med Dean. Vi tog oss i alla fall igenom ganska många affärer och jag fick en aha-upplevlse med att toaletten inte längre är lika akut när han behöver gå. Han sa att han behövde kissa så vi gick till toaletterna där det var 50 personer i kö (det var kaos på Väla) så jag tog fram ”akutblöjan” som jag alltid har med mig och tog på honom för han ville inte heller stå i kö. Vi gick vidare och en halvtimme senare ville han gå på toaletten igen och då hittade jag en med bara några personer i kön. Eftersom han hade blöja så var jag inte så stressad men när vi kom in så visade et sig att blöjan fortfarande var tom. Han hade hållit sig i över en halvtimme! Vilken stor kille!
Det blev en hel del shopping på rean eftersom många affärer redan hande 50%. Jag fick ganska många plagg på MQ och Åhléns och Alexander fick på POP. Lite förvånande att de inte rear vinterskor än med tanke på att snön lyser med sin frånvaro, men de hoppas kanske att det ska vända och att folk ska börja köpa vinterkor? Det är egentligen ett par rejäla vinterkängor jag behöver, men det kommer kanske när de blir mer desperata. Den bästa rean är i efter trettonhelgen i alla fall.
På annandagskvällen var det mys hos Ekströms och Alexander lekte med kusinerna och alla deras gamla leksaker där. Vi gick hem vid tio och Alexander somnade klockan elva (!!!). Han hade haft så roligt hela kvällen men stupade verkligen i säng. Han hade hållit låda hela kvällen. Han tycker om uppmärksamhet så han sjunger och spelar Allan. Han ljuger också lite. Han kom springande och grät och sa att han inte fick godis av pappa när han egentligen hade fått skäll för att han klöst uncle Andy. Han tigger leksaker och ville ta hem en del saker som han lekte med hos Ekströms men han har fått så mycket så han fick lämna sakerna där. Det är ju bra att han har något att leka med när han kommer.
Hela julen har Pluppen ätit dåligt. Han vill bara äta när han själv får väla mat. Det fanns så mycket godis så han var aldrig riktit hungrig. När vi kom hem blev det godisstopp och nu äter han med god aptit igen. Helst skulle han leva på choklad men nu är vi tillbaka till fredagsmys och lördagsgodis.
Det var en lugn och mysig jul och det var precis lagomt länge. Det är mysigt att komma bort och umgås men det är mysigt att vara hemma också. Alexander längtade också hem och sa att han ville hem till huset. Han tycker så mycket om sina rum och alla sina saker här hemma. Jag tror också att han var ganska trött, han hade så roligt och fick lite för lite sömn. När vi inte är hemma sover han lite oroligt också. Så nu njuter vi av huset och av våra sköna sängar.
Idag önskar familjen T en riktigt god jul till familj och vänner!
Årets julkort med vårt lilla tomtegull.
Så här skulle Alexander behöva göra nu. Vi är framme i Skåne och han har lekt med sina kusiner hela dagen. Ingen tid för att vila middag, så nu går han minst sagt på övertid.
Vi är trötta allihopa faktiskt. Vi kom iväg sent hemifrån igår. Klockan var halv sju istället för fyra som vi hade planerat. Dean körde hela vägen och vi var inte framme förrän halv två i natt. Alexander sov från klockan åtta när vi ätit middag till halv ett, strax efter att polisen stoppat oss utanför Markaryd. Dean körde av från E4:an för att stanna till och ta lite luft när Polisen stannade med blåljusen bakom oss. De ville tack och lov bara kolla körkortet och nykterheten. Dean tror att de försökte ta honom för att han körde för fort men att de inte hann mäta upp hastigheten innan han svängde av. Så där sparade vi lite julklappspengar. Puh!
Idag har vi varit i Väla och tittat på det nya köpcentret som är riktigt bra. Alexander har varit hemma med kusinerna och busat medan jag fick välja min julklapp, en riktigt varm Fjällrävenjacka. För kallare vintrar…
Det känns konstigt att det är julafton imorgon. December har bara susat förbi och med det varma vädret som vi har haft så känns det mer som oktober. Julstämningen har verkligen lyst med sin frånvaro och jag känner att jag inte hunnit stanna upp och njuta. Imorgon ska jag vara i nuet. Njuta av Alexanders stora förundrade ögon. Han har väntat på tomten i en månad och imorgon är det äntligen dags. Det blir ett överflöd av paket och han kommer att bli förskräckt när tomten kommer. Tänk att få uppleva allt genom hans ögon. Det är lycka.
Ikväll har vi firat Emilie som fyller tio och Kimby som fyllde 16 förra veckan. Barnen har gjort pepparkakshus med hjälp av mig och Anna och vi har ätit alldeles för mycket tårta och godis. Det börjar bli jul.
Alexander har börjat drömma mycket mardrömmar de senaste två veckorna. Han har blivit rädd för spöken och pratar mycket om dem. Vi förstod först inte var det kom ifrån eftersom spöken inte är något vi nämnt här hemma men plötsligt kom vi på det. Det är Scoby Doo… Han tittar mycket på sin nya favorit Scoby och där är det ju alltid spöken. Så nu är det slut med det. Vi jobbar på att få honom att förstå att det inte finns spöken och att de bara är tecknade på film men det går sådär…
Han har också blivit rädd för lejon. Han säger att det bor lejon i vår skjutdörrsgarderob. Var han har fått det ifrån har vi dock ingen aning om. Det verkar som att han är inne i en fas där han börjar bli rädd för saker.
|
|
SENASTE KOMMENTARER