Tosic

Dag 12, torsdag 13 augusti

Alexander sov så oroligt i natt såvid sextiden orkade jag inte känna honom åla runt och sparkas mer så jag tog barnvagnskorgen och ställde den vid sängen och bäddade ner honom i den. Ironiskt nog så blev han lugn då och slutade sparka och fäkta så att vi alla fick sova. Trött som en sengångare har jag varit hela dagen i alla fall.

Vi var inte på stranden förrän vid lunch och vi turades om att sitta i solen men så många timmars solexponering blev det inte. Trots att jag inte får någon längre stund i solen varje dag så börjar bli rätt brun. Det märks att jag varit ledig hela sommaren och fått grunda lite. Att jag har shortsbränna och tydligt sträck efter BH:n gör inte så mycket, jag tänker inte visa mig i nåt mindde än klänning ändå. Det viktigaste är ju att ansiktet, armarna och benen är bruna och fräscha.

Senare på eftermiddagen gick vi upp till hotellpoolen och när Alexander sovit en stund och kräkts ner både mig och sig själv fick det bli ett dopp i poolen. Vi har ju badat honom i barnpoolen och i havet tidigare men Dean som badat med honom har varit så försiktig och bara badat underkroppen. Idag badade vi hela kroppen och han verkade tycka att det var mysigt. Först såg han lite förvånad ut men han gnällde inte och jag fick till och med ett leende i poolen. Med Alexander behöver man aldrig vara rädd att inte veta om han inte gillar nåt, han tvekar inte att visa sitt missnöje! Efter badet blev det en dusch innan vi gick hem till lägenheten. Han har varit så gosig idag och velat bli buren mot bröstet och kramas, inte bara hänga över axeln eller göra flygplanet. Det är så mysigt när han är vill bli buren som "en vanlig bebis" som Dean uttrycker det.

Poolen på hotell Park

Första badet i stora poolen.

Doppa mig inte mamma!

Mamma myser och Lex undrar om de finns något spännande inom synhåll.

Svart och vit.

För jag ska bli en flygande superhjälte när jag blir stor. Säg inget annat!

Middag blev det på en restaurang vid havet nästan där vi bor. Vi har inte fått Pohani Sir en enda gång sedan vi kom men ikväll fanns det på menyn så det blev förrätten. Alexander var snygg i sin Sverigetröja och charmade som vanligt alla på restaurangen. När vi skulle gå pratade en av servitriserna med en annan servitör och pratade om mig som "Julia Roberts" men han hyssjade henne. Hon hade nog inte förstått att Dean pratar Kroatiska men jag tar det som en komplimang. Julia Roberts är en av mina favoritskådespelare och en väldigt vacker donna så värre saker hade hon kunnat kalla mig…

Blåbärsöga är ett blåbär i landslagsdräkten, precis som de flesta andra som brukar "försvara" de svenska färgerna.

Lex får sitta vid bordet en stund och lyckades charma det italienska paret i bordet bredvid.

Ikväll får det bli en tidigkväll, jag har mycket sömn att ta igen.

Dag 11, onsdag 12 augusti

Alexander sov dåligt hela natten och åt varannan timme så det blev sovmorgon för mig. Jag vaknade vid halv tio när Dean och Alexander kom tillbaka från affären med frukostbröd och en stor lubenica (vattenmelon). Efter en sen frukost var vi på standen vid lunchtid och det blev en heldag, vi var inte tillbaka i lägenheten förrän vid sju. Jag vet inte var tiden tog vägen för vi gjorde ingenting alls. Läste böcker, lekte med Pluppi och solade lite. Så många timmar i solen varje dag blir det inte för det tar tid att mata och leka med Alexander i skuggan. Men färg börjar vi få i alla fall, även om det inte är lika mycket som det brukar vara.

Alexander leker på filten.

Spanar in sina fina leksaker.

Sluta fota mig och skallra på den randiga leksaken istället!

Gladisen!

Efter någon timmes lek så brukar det se ut så här.

Ikväll åt vi Cevapcici på balkongen och såg ut över solnedgången. Det ser så härligt ut med alla segelbåtar som glider förbi. Pula har inte haft så mycket segelbåtar tidigare men i år har det kryllat av dem. Som vanligt i Kroatien så hyr väldigt många segelbåt utan att kunna segla och det flesta man ser går för motor vilket i vårt tycke tar bort tjusningen med at segla. Hela känslan med att segla bygger ju på att slippa motorljudet och känna hur seglen drar en framåt. Det finns också en hel del som har fladdrande segel uppe och går för motor samtidigt. Jag får känslan av att segelbåt för många här är samma sak som husvagn. Det krävs bara förarbevis och VHF certifikat för att få hyra en båt, inget intyg på att man kan segla. Ironiskt nog… Navigering är inget man har någon större glädje av här då alla grund som finns syns (antingen är det öar eller också står där en fyr) medan kunskapen att hantera en segelbåt känns desto mer relevant. Att segla utan att kunna det är i mina ögon lika farligt som att köra båt utan att kunna läsa sjökort eller kunna väjningsregler. En ofrivillig gipp eller att behöva väja med fulla segel utan att ha full kontroll över båten kan få ödesdigra följder.

Vi har blivit så sugna på att segla av att se all båtar som glidit förbi och har som ambition att hyra båt här nere nästa sommar. Kanske här uppe i Pula med omnejd? Alexander ska få lära sig tidigt. I år fick han nöja sig med att ha på sig seglardressen. Om någon annan barnfamilj känner sig sugen så är det bara att hojta till. En stor båt på 3 familjer vore perfekt!

Jag har läst en tidning om att skriva blogg idag och kanske är det dags att lägga bloggen på en egen domän på webbhotell. Då slipper jag det begräsade utrymmet och får dessutom större frihet att utforma bloggen som jag vill. För innehållet gör det ingen skillnad men det vore ändå lite kul. Får se om jag får tid någon gång. Problemet är väl att exportera bloggen och flytta den, det verkar inte vara helt enkelt…

Dag 10, tisdag 11 augusti

Efter en natt med åskoväder så vaknade vi till regnljudet och bestämde oss för att besök akvariet. Det var bättre än förväntat och vi tittade på matningen av sköldpaddor och tropiska fiskar. De hade också en fin samling med sjöhästar. I poolen där man fick klappa fiskar fanns både minihajar, plattfisk och stingrockor som var så tama att de kom fram till folket och titggde mat. Egentligen tycker jag att det är hemskt att man låter folk ta i dem eftersom det förstör deras hud men jag kunde ändå inte låta bli att skratta lite åt de roliga djuren som kom framsimmande med nosen ovanför ytan i jakt på nåt ätbart. De har blivit matade av turister mer än en gång… Det fanns inte ens några vakter som kollade vad folk gjorde så då blir det väl så…

De har ett räddningscenter för sköldpaddor där de rehabiliterar skadade djur och sedan släpper tillbaka dem i havet. Vi var där och såg när de matade dem.

De hade två fina akvarier med sjöhästar. Jag älskar de här coola djuren och tog flera bilder. Just den här med tre stycken som tvinnat ihop sina svansar är så söt.

Muränorna är alltid läskiga. Jag tycker att de se elakare ut i akvarium än när man dyker med dem på något kostigt sätt.

Alexander sov sig igenom sitt första möte med muränorna. Hoppas att han visar ett större intresse för att dyka om sisådär en 15 år.

Akvariet ligger i ett gammalt fort och i vallgraven hade de gjort en mysig uteservering.

Närmast fortet fanns en liten minivallgrav där det bodde söta sköldpaddor som solade sig.

När vi kom ifrån akvariet var det soligt igen och efter en lunch och ombyte blev det stranden igen. Alexander som varit vaken nästan hela förmiddagen på akvariet sov i vagnen och vi låg och läste. Vi kan inte bada tillsammans längre eftersom någon måste vakta honom och våra saker vilket är lite tråkigt. Vid halv sex packade vi ihop alla saker och bar hem dem för att tillsammans gå och bada Alexander i havet för första gången när solen inte var så stark längre. Det var lite kallt men han fick bada upp till midjan med pappa och verkade tycka att det ar helt ok att bada i havet. Lite kall blev han men det är så varmt så han blev snabbt uppvärmd igen.

Alexander och pappa inför det första doppet i havet.

Alexander har börjat stoppa mer och mer saker i munnen de senaste veckorna och suuga och gnaga på allt från våra fingrar till snuttetrasor och leksaker. Nu kör han också runt händerna i munnen så snart det inte sitter en napp där. Det är inte som innan att han försöker suga på tummen utan han försöker svälja hela handen. Han är mycket fascinerad av våra händer också och tittar storögt när vi rör fingrarna framför ansiktet på honom. Extra roligt är det när vi är så nära så att han kan ta tag i fingrarna också.

Pluppi har blivit så väldigt lugn igen. Sedan i fredags har han varit som en liten solstråle och är glad mest hela tiden. Han sover också gott på nätterna med bara en amning och i långa sjok på dagarna. Om det var 12 veckorskrisen, bortskämdhet, värmen eller omställningen att komma till nya ställen som gjorde honom så grinig i över en vecka lär vi inte få veta men nu verkar det i alla fall vara över och vår snälle myskille är tillbaka!

Så här söt och mysig var han i sin seglardress "perfect little sailor". Nästa år måste vi segla!

På kvällen blev det middag på balkongen och vid nio gick Dean till Casinot för att omsätta sina nyvunna teorikunskaper från pokerboken han läst i praktiken. Jag lekte lite med Alexander som somnade tidigt och har sen skrivit ner blogginlägg hela kvällen.

Dag 9, måndag 10 augusti

Vi vaknade efter en god natts sömn och såg att det var lite disigt. Vi solade vid poolen på hotell Park på förmiddagen och Alexander fick bada i barnpoolen för första gången i sitt liv. Det var inte så uppskattat så det blev bara till att doppa fötterna lite och sen fick han en härlig dusch i varmvatten istället. Några bilder finns inte för jag filmade med videokameran istället. På eftermiddagen låg vi på stranden närmast vår lägenhet fram till klockan tre då vi packade ihop och åkte in till stan eftersom det blivit ännu disigare. Dean undrade vad jag skulle in till stan att göra och jag sa att jag tänkte se om det fanns nåt att shoppa. "Det finns inga bra affärer i Pula" sa Dean när vi åkte in. Att det var 10 år sedan han senast var där fanns inte i hans medvetande. Vi var i Pula för 4 år sedan men då var vi inte inne i stan mer än en kort sväng för att äta. Nu fanns det en hel del bra affärer som Benetton, Sisley, Puma, Adidas etc. och vi hittade många fina saker. Utrymmet i väskorna är dock mycket begränsat eftersom det var fullt redan när vi kom så det blev bara skjorta, tröja och byxor åt Alexander på Benetton. Själv fick jag två kokosglassar. Jag älskar som ja tidigare sagt kokosglass! Det är så sällan det finns god italiensk kokosglass så det blev en före middagen när vi gick på sightseeing och fotograferade stan och en efter middagen på väg hem.

Pulas egen triumfbåge ligger vid shoppinggatan.

Det romerska torget.

Det romerska torget från andra hållet med restaurangen vi senare åt på.

Den gamla kyrkan från före Kristus.

Det är otroligt mysigt med alla små gränder och prång.

Kullerstenen var inte helt lätt att gå på med barnvagnen

Arenan. Vi hade tänkt se Carmen som spelades när vi var där men insåg att det inte skulle fungera med Alexander.

Så lite som vi shoppat på den här semestern kan ja inte minnas att vi någonsin gjort. Det beror inte bara på ett begränsat utbud utan också på att vi faktiskt har extemt lite plats kvar i väskorna. Vi skickade ändå hem böckerna vi köpt, gosedjuret vi fått och en flaska Kroatisk rom med Severino annars hade vi nog åkt på övervikt på lördag. Vi får ju inte ha mer vikt bara för att vi har med Alexander. Och åt honom hade vi packat alldeles för mycket! Kläder i alla tjocklekar och filtar och leksaker. Kläder är det för varmt för och den enda filt vi använder är gallerfilten. Han använder mest min tunna sarong när han ska sova eftersom den svalkar lite. De enda leksaker han behövt hemifrån är Laban och Dempsey eftersom han fick en fin larv som han älskar av familjen Ekström. Så vi kan väl konstatera att vi inte var så erfarna när det gällde Pluppipackningen… Älsklingen har ju fått vara nakenfis sedan vi kom förutom någon enstaka kväll när det varit lite svalare.

Tröja och byxor Benetton

Skjorta Benetton.

Alexander älskar att bli buren av Dean. Han har börjat vänja sig vid att han tar upp honom men accepterar mer att ligga på filten med mig. Speciellt när jag sjunger Imse Vimse, det är tydligen fantastiskt roligt. Jag vet inte om tecknen hjälper till men ingen annan sång är så kul som Imse Vimse så den sjunger vi varje dag nu. Kanske är det den enkla melodin i höga toner som satt sig?

När vi hade bestämt oss för att det var dags att äta hade Alexander också bestämt sig för samma sak. Han tänkte dock inte vänta tills vi hittat en lämplig restaurang så det blev till att sätta sig på första bänk och mata honom insvept i sarongen. Det var bara att välja mellan att amma honom eller bli misstänkt för att försöka ta livet av sitt barn.

Middag blev det på det gamla romerska torget i Pula. Omgivningarna var klart bättre än maten och än en gång blev vi besvikna på servicen. Vi har ju mest varit i södra Kroatien när vi semestrat tidigare så det är svårt att säga om det är Pula som har dålig service eller om Kroaterna håller på att bli förstört av turismen som så många andra ställen.
Alexande fick låna mina solglasögon och var sä här cool

Ibland när han är uppspelt ser han alldeles vild ut i blicken.

När vi kom hem blev det den berömda ostbrickan med salami på balkongen. Kroatien har fantastiska ostar och salamis och vi brukar äta det nästan varje kväll när vi är här nere. Den första veckan var vi upptagna nästan varje kväll och det blev inte av men nu blir det nog fler ostkvällar innan de är dags att åka hem. När vi satt där på balkongen hörde vi åskmuller och då och då slog blixten ner ute till havs men ännu när vi gick och la oss hade inte ovädret dragit in över oss. Det hade blivit svalare och vi hade regelbundna elblink men inget regn så det gick bra att sitta på balkongen. Jag tycker att det är lite mysigt när det är sådant väder. Okontrollerbart och mäktigt.

Dag 8, söndag 9 augusti

Sedan Alexander föddes har jag kallat honom "Baby blå". Det har blivit varianter som "Baby blue", "Blueberry boy" och nu senast "Blåbärsöga" som satt sig. Idag tyckte vi att vi såg det första stänket av brunt i ögonen. Jag sa till Dean att jag tyckte mig se små små stänk i det högra ögat och han sa att han också set det tidigare. Kanske blir han blåögd ändå? Mitt Blåbärsöga… Det känns lite konstigt för jag har liksom vant mig vid att hans vackra ögon är blå. De fina fina ögonen!

Alexander tycker inte om ljus när han ska sova och har lärt sig att själv dra Laban eller Dempsey över ögonen. Han sover med Laban både på nätterna och i vagnen på dagarna. Han gnider honom mot kinden och använder honom som mörkläggningsgardin över ansiktet så han börjar bli riktigt smutsig efter att användas överallt, även på dammiga filtar på stranden. Hoppas att han är lika omtyckt efter den tvätt han måste genomgå är vi kommer hem. Jag vet att man inte ska tvätta gosedjur men ibland finns inga alternativ.

Jag har insett att allt vi haft med oss på semestern måste tvättas. Jorden är brunorange och sätter sig på allt som följt med till stranden någon gång så det blir till att tvätta barnvagn, kläder, leksaker och till och med väskor. Jag vet i alla fall vad jag gör de första dagarna hemma!

Ekströms åkte på morgonen vid halv tio för att hinna med flyget och Severino och Mona hade kört hemåt redan tidigt på morgonen. Vi försökte hitta en strand där vi kunde ha Alexander i skuggan men själva ligga i solen och bada tillsamman. Vi hittade ett ställe på klipporna borta vid hotell Brioni där vi låg på dagen. Dean badade lite men jag är inte mycket för klippbad och det var lite för skrovligt för mig så det blev bara ett dopp i hotellpoolen. Lika bra att ligga på vår strand och turas om att bada konstaterade vi.

Klipporna nedanför Brioni

Blöjbyte på klipporna. Pappa låter Lex dra sig upp till stående som han älskar.

Vi åt en sen lunch på balkongen och la oss sedan på stranden nedaför huset. Alexander sov på filten och var lugn hela dagen. På kvällen blev det en kvällspromenad på området bort till hotell Histria och Alexander satt pigg som en mört i Babybjörnen. Inte kan man sova när det finns saker att se! En liten powerrnap på hela kvällen blev det för honom och Dean är så stolt när han bär omkring på sin son. Hans pigga, alerta och otroligt söta son… Börjar han komma förbi 12 veckorsfasen och bli så där lugn och mysig igen? Det verkar så.

Vi har köpt solglasögon till Alexander som man fäster med kardborreband för han gillar verkligen inte när det blir ljust. De är lite stora men hans huvud har växt massor de senaste två veckorna så nu sitter de bara lite löst. Snart är de perfekta! Han är tyvärr inte förjust i när man knyter något runt huvudet på honom, varken hatt eller glasögonen så det funkar inte alltid helt bra.

Titta pappa jag har också solglasögon. Obidoo, jag vill ju va som duuu…

Bus med pappa på stranden

Det blev middag på balkongen och Alexander var på sitt soligaste humör och satt med oss vid bordet innan han snällt somnade tidigt och utan problem.

Mys och bus på balkongen

Flygplanet är det bästa jag vet!

Här är han så lik mig när jag var liten. Han har samma miner som jag hade.

Vi kan se att han utvecklats jättemycket den sista veckan när det gäller motoriken. Han kan hålla i saker och greppa på ett helt annat sätt än tidigare. Han tar tag i vår fingrar och för dem till munnen. Han tar i gosedjur och skakar dem eller för dem till munnen och slickar på dem. Han kan också sätta tillbaka tutten genom att trycka den mot sig om den ramlat ut med rätt sida upp. Det är såklart jobbigt för honom när så mycket händer i utvecklingen och han behöver mycket uppmuntran och engagemang från oss. Det är inte så konstigt att han var lite gring förra veckan helt enkelt. En sån utvckling i kombintion med nya platser och en otrolig värme. Det är inte lätt vara liten!

Dag 7, lördag 8 augusti

En härlig dag med sol och bad. Alexander sov bra på natten och sov också större delen av dagen så vi kunde bada osch sola mycket. När han var vaken var han på gott humör och accepterande snällt att ligga i vagnen eller på filten om någon pratade lite med honom.

Det här var sista dagen med familjen, på söndagen skulle Ekströms flyga hem och Severino och Mona bege sig hemåt med bil så sen skulle vi bli ensamma. Vi fick skicka hem böckerna vi köpt, nallen vi fått och en flaska Kroateisk rom med Severino i bilen eftersom vi redan hade max antal kilon när vi kom och inte ville riskera övervikt på planet.

Det var en riktigt varm dag och Jakob och Lina var i vattnet mest hela tiden och även det var väldigt varmt, vinden låg antagligen åt ett gynnsammt håll för att ytvattnet skulle komma in. Det kändes knappt som att det svalkade när man badade.

Jakob och Lina hoppar från klipporna

Varmt och härligt i vattnet

På eftermiddagen gick vi bort en bit längs klipporna till en plats där man kan hoppa från en hög klippavsats. Det var bara Jakob som vågade sig på det men han var nog tuff för hela gänget. Han bara slängde sig ut över kanten och vi har flera bildserier med hur han kastar sig ut och landar ca 20 m längre ner. Det här är bara två av alla bra bilder som finns.

Jakob kastar sig ut för klippan

Mitt i språnget

På kvällen åt vi en sista middag med Ekströms. Severino och Mona skulle köra så tidigt morgonen efter så de tog en tidigkväll istället. Två dagars bilfärd hem kräver ju att man är utvilad. Vi åt på en restaurang som hade härlig havsutsikt och där det spelades partymusik hela kvällen.

Skål för den här semestern

Alexander ville inte sova när det var fest. Musik är ju kul!

Till slut somnade han dock i vagnen ingosad i sarongen och naken som vanligt.

Nedanför restaurangen fanns studsmattor och klättervägg i vattnet och Jakob fick en timme nästan helt ensam där ute. Det är han som hoppar från isberget på bilden.

Lite kurisa är att de snott logon från Liseberg. Det är exakt samma färger och logotyp som Liseberg med enda skillnaden att det står "Iceberg" istället. Varumärkesintrång? Eller tycker de att det är så långt ifrån Sverige så att det inte gör något?

Jakob hoppar från isberget.

Efter maten gick vi till hoppanläggningen på land och Lina och Jakob fick en sista hoppsession. Den här bilden tycker jag är så härlig, det är verkligen glädje i den.

Lina flyger högt!

Alexander är lite trött och kinkig och tröstas av Lina

Sen var det dags att gå hem och sova. Ostbrickan som Dean och jag försökt bjuda på i tre dagar blev liggandes i kylen även den här kvällen. Det blev en hel del ost över som vi fick äta senare under semestern.

Dag 6, fredag 7 augusti

Det här är Vindi Mandarina i Naranja (mandarin och apelsinjuice) som är min stora favorit. Jag konsumerar allteles för mycket av den här ytterst kostgjorda dryck när vi är i Kroatien men jag kan inte låta bli. Vi köpte den av en slump första året vi var nere och sen har den hängt med. Det finns ett antal måsten i Kroatien och Vindi är definitivt ett av dem! Bland andra måsten kan räknas Paski Sir (en sorts getost), kroatisk Zimska salama, istarska przut (lufttorkad skinka från Istrien) och Francks torrostade kiki riki (jordnötter).

Vindi till frukost är ett absolut måste!

Det här var en riktigt varm dag så vi inte rörde oss många meter förutom när vi gick ner till havet och badade. Alexander tycker om att ligga på filten på stranden för det är mindre varmt där än i vagnen.

Vad gör du? Fotar du mig?

Ååh vad jobbigt, jag tror jag vilar huvudet en stund.

Nä, nu får det vara nog! Ta upp mig och bär runt mig en stund!

Han kan verkligen se lidande ut när han sover. Ibland ligger han och gör ätrörelser med munnen i sömnen och här verkar han ha fastnat i en surmin. Han låg så en bra stund så jag var tvungen att föreviga det. Jag undrar vad han drömmer när han ser ut så?

Sista kvällen med Severino och Mona gick vi till en av Pulas finaste restauranger Ribarska Koliba. En fin fiskrestaurang i Marinan. Severino ville ha Przne Lignje och bad kyparen specifikt om "domacji" (inhemska) men så stora gummiaktiga som de var så tvivlar vi på att det var det han fick. Hur det egentligen låg till får vi aldrig veta. Mina scampi var supergoda.

Det är svårt att få en klänning att sitta snyggt när man måste ha amnings-BH. Det här är en av få som jag i alla fall kunde ha, de flesta jag hade med mig var hopplöst inkompatibla med de gigantiska tygstycken som amnings-BHar är. Nästa sommar då jag blivit av med såväl alla amningstillbehör och degmagen då ska jag ha alla mina fina sommarklänningar igen! Det ska bli min morot att börja träna i höst.

Bibi fick leka lite med Alexander så att han skulle hålla sig lugn. Det hjälpte bara ett tag och Alexander började kinka lagomt till huvudrätten så Dean och jag fick turas om att stå utanför med honom och vagga honom på mage eftersom vi fick onda ögat av en sur gubbe som var ute på en têtê a têtê med en tjej som var ungefär hälften så gammal som honom. Men vad gör man? Jag minns hur jag avskydde när folk inte tog ut skrikande barn från restautanger före vi hade Alexander så det är bäst att leva upp till det man lovade sig själv innan och komma ihåg hur det känns för andra utan barn.

Till slut somnade han i alla fall men som vanligt var han så varm så att kläderna fick åka av.

Efter middagen blev det en sväng förbi dansbanan vid Bunarina och Mona och Severino fick ta sommarens sista svängom. Vi andra tog lite att dricka på bryggan och njöt av den härliga kvällen. Marinan har verkligen blivit mycket större och det märks att Pula ökat sin uthyrning av segelbåtar markant jämfört med för fyra år sedan när vi såg marinan sist. Tidigare såg man inte mycket segelbåtar här men nu kryllar det av dem. Vi är så sugna på att segla!

Dag 5, torsdag 6 augusti

På varje semester stöter man alltid på ett antal roliga människor att betrakta och prata om. Våra grannar snett under oss var en intressant samling. Efter mycket stor förvirring om vilket språk de pratade där spekulationerna ett tag var så vilda som rumänska så konstaterade vi till slut att det nog var flamländska. Det var i alla fall 2 par i 40-års åldern där det ena paret hade en tonårskille och det andra paret en liten söt tjej som var ca ett år gammal. Männen var stora grova råbarkade typer med rakat huvud, tatueringar och riktiga tjurnackar medan kvinnorna såg mer normala ut om än kanske typen som ser ut att dricka lite mer än genomsnittet. Det här uppseendeväckande sällskapet klämde in sig 6 personer i en lägenhet för 4 (det finns en dubbelsäng i sovrummet och en bäddsoffa i köket) så var tonårskillen sov vet ingen. Efter att första dagen ha sett dem bada och den ena mannen gjorde obsena gester mot fruns underliv och hon bara skrattade så var jag minst sagt avvaktande till dem men dröm om min förvåning om inte dessa två busar till män kommer fram och tittar ner i barnvagnen och börjar jollra med babyröst åt Alexander. Ibland förvånar människor! Lilla tjejen verkade vara en glad och pigg ettåring som körde gåstol på balkongen och badade i sin flytstol så antagligen var de inte så udda som de såg ut… Önskar att jag hade haft bilder men det är svårt att smygfota folk.

Här kommer i alla fall ett smygtaget foto (det är därför det är så suddigt) av paparazzi-Catti. Här delar lilla Igor 1 år en öl med pappa på eftermiddagen. Söta söta Igor och hans familj var där hela tiden vi var kvar och han hade även en storebror som var ca 2 år och mamma var i 7:e månaden. Det gäller att ligga i! Tänk nästa år när de har en ettåring, en två-åring och en treåring. Hur gör man? Det var i alla fall två jättefina killar de hade, riktiga små tuffingar. Igor var ett sånt charmtroll och jag kan nästan tänka mig att döpa vår näste son till Igor om det blir en kille till nån gång. Alexander är ju också ryskt så det skulle passa bra ihop dessutom. Första intrycket med höggravida mamma, en ettåring, en tvååring och pappan som delar öl med lillen var ju lite scary men det var inte så illa som det såg ut.

Deans moster som är nunna träffar familjen varje gång de är nere i Kroatien och hon kom även i år. Hon väldigt mycket äldre och skröpligare än för 4 år sedan när jag träffade henne sist. Att vi är gifta nu var nog ett plus men jag kan ju inte säga så mycket åt henne så det var nog mest för Dean som det kändes bra. Förra gången var hon lite bekymrad över att vi var ogifta och delade bungalow. Tur att Dean gjort mig till en ärbar kvinna. Hon stannade hela dagen med oss på stranden och Dean passade på at intervjua henne lite om släkten eftersom han gärna vill släktforska.

Teta Anica och en Alexander som inte var på sitt soligaste humör den dagen.

På kvällen lagade vi köttfärssås som vi alltid gör minst en gång i Kroatien. Det blir så gott med bara färska tomater och andra grönsaker kryddat med kroatisk "Vegeta". Severino och Mona åt middag med oss på balkongen och Dean och jag fick turas om att äta för Alexander var inte villig att ligga ensam på filten.

Dag 4, onsdag 5 augusti

Det blev stranden hela dagen eftersom det var så varmt. Alexander blev ompysslad och buren av alla som vanligt men han var på grinigt och krävande humör och sov inte så mycket. Han har inte ro att sova och är jätteglad när man leker med honom eller bär honon. Han griper efter saker och pratar mycket, speciellt med mig. Han är lite extra glad när jag kommer. Att han inte har ro att sova får jag lösa genom att låta honom äta tills han somnar vid bröstet, ibland kan det funka med tutte vid bröstet också, bara han få ligga kvar tills han sover. Han är ett sådant underbart barn… *kärlek*

Varje morgon går Dean till affären med Lars och köper frukostbröd och annat som vi behöver. De har tydligen någon morgonrutin med en öl på vägen hem. Frukostöl låter väl inte så smarrigt i mina öron men jag får färskt bröd och klagar inte. *s*

På kvällen var vi bjudna på middag hos Deans kusin Walter och hans fru i en by utanför Pula. Det var en jättegod grilmiddag och de var väldigt trevliga. Alexander ville bli buren hela middagen och ett tag försökte värdinnan men jag fick snart gripa in och mata honom ett antal gånger under kvällen för att hålla honom tyst. Värdparet hade också köpt en stor mjukishund i present. Det var väldigt annorlunda att vara hemma hos en vanlig Kroatisk familj på landet som har odling i hela trädgården och en get i uthuset. Det här med gräsmatta verkar vara slöseri på odlingsbar mark. Egna druvor i trädgården och vintunna i källaren fanns också. Väldigt genuint och charmigt och fantastiskt god mat. Grillat kött och grillade grönsaker och till efterätt en smaskig hembakt kaka med vaniljkräm och frasigt skal. Svårt att beskriva den men den var så god så att vi alla tryckte i oss en alldeles för stor bit!

Dean försökte söva Alexander i början men det kändes konstigt att han skulle göra det när vi var där eftersom det inte direkt än "mansgöra" i Kroatien att ta hand om barn så jag kände att jag gärna gjorde min "kvinnliga plikt" i det läget. Å andra sidan kan jag ju inte direkt konversera på Kroatiska så det var ju bättre att Dean fick göra det så tog jag Pluppi.

Grill hos Walter

Walters hus

Walters odlade tomt

Lilla geten

Idag har jag läst ut en helt fantastisk bok. "Tusen strålade solar" av Khaled Housseini somockså skrivit "Flyga drake". Den senare har jag bara sett filmen av men den var väldigt gripande så jag hade höga förväntningar på den här boken och ändå överträffade den allt. En vackert språk, gripande personskildringar, ett politiskt porträtt över Afghanistan och en spännande story. Mycket bättre än så blir inte en bok. Läs den!!!

Alexander sover dåligt på nätterna och rivs och sparkas och äter hela tiden så jag är helt slut. Jag hoppas verkligen att de blir bättre snart, han har ju inte alls varit så tidigare. Han börjar också få lite platt huvud för att han bara sover på rygg så vi måste börja lägga honom på sida mer. Vi ger honom vatten som tillägg och idag har han till och med druckit ur min vanliga vattenflaska. Lite rinner så klart utanför men jag tycker att han får i sig mer så än med sked. Fast han gillar som sagt att dricka ur sked. Han blir glad när man visar en tesked och han skrattar när han får sina magdroppar och sin D-vitamin.

Dag 3, tisdag 4 augusti

Den tredje dagen var det dåligt väder på förmiddagen så vi passade på att göra en artighetsvisit hos Deans faster Marcella. Vi passade på att göra det under förmiddagen när Deans kusin Vlado (som fortfarande bor hemma efter en mycket suspekt sejour i Frankrike under kriget) var på jobbet. Jag är lite rädd för Vlado som är mycket speciell så jag vill helst inte att Alexander träffar honom. Tyvärr var Marcellas man Drago på sjukhuset just när vi kom så det blir till att gå dit igen. Ännu en förmiddagsvisit utgår jag ifrån. För Dean är det kanske lite mer ok att träffa honom men för mig som inte förstår ett ord och bara ser hans blick är det nästan outhärdligt. Att konversera med honom på franska är jag inte intresserad av. Jag sa till Dean att han inte får påminna honom om att jag kan franska om vi skulle träffa på honom för jag tycker att han är så läskig. Marcella hade varit gullig och köpt en present till Alexander och hade det inte varit så varmt att vi inte använder kläder på honom här nere så hade han kunnat ha den på stranden. De är så snälla och gav oss även en fin bröllopspresent när vi gifte oss fastän vi har så lite kontakt. Då fick vi en elvisp som kom perfekt till pass eftersom vår faktiskt har försvunnit. Jag undrar fortfarande vart den tog vägen så här två år senare… Mina misstankar är att Dean sålt den på loppis av misstag men han förnekar det så jag får fortsätta misstänka honom mot hans nekande. Elvispar får ju inte fötter och inte är de några små saker som kan ligga och trycka längst in i nåt skåp utan att man ser dem heller.

Vädret växlade hela dagen mellan regn och strålande sol och när vi kom tillbaka till Verudela blev det en kort stund i solen innan vi hamnade på Bibis balkong igen där Lars hade mat till oss. Vi hade tänkt gå en runda på området men på nåt sätt kom vi aldrig iväg utan fastnade med kortspel och snacks hela kvällen. Det var å andra sidan lika mysigt det. Alexander sov hela dagen och kvällen så vi märkte inte så mycket av honom förutom när han ville äta.

Trots att det inte var konstant sol så var det varmt. Alexander svettades som vanligt och trots att han är så varm så vill han ha Laban när han ska sova. Laban behöver tvättas efter semestern men tvättar man en snuttefilt? Halva grejen med en sån är väl att den ska lukta lite allt möjligt och vara välanvänd? Det är väl då den blir riktigt personlig? Här ligger han under Laban och ovanpå Dempsey. Kan det bli mysigare?

De verkar ha lite dålig koll på vem som bo var på den här resorten. Första morgonen kom städerskorna och frågade när vi skulle checka ut. Om två veckor svarade Dean och de såg paffa ut. "Men kom ni igår? Det är ju inte städat." Dean sa att det var det visst och de tittade in för att förvissa sig om saken och gick sedan därifrån. Dagen efter dök det upp en dam med en sprayburk i högsta hugg utanför dörren.
- Jag ska ta hand om det där ni ringde om igår.
- Vi har inte ringt om nåt.
- Är det inte ni som har en bebis?
- Jo, men vi har inte ringt om nåt.
- Är det inte ni som hittat en skorpion?
- Nä.
- Nähä, då måste jag ha gått fel.
Jag lovar att om vi hade hittat en skorpion så skulle jag inte ha bott kvar och inte skulle jag ha acceperat att det tog ett dygn för dem att dyka upp för att ta tag i saken…

Jag har lärt mig lite ny fraser på Kroatiska den här gången. Frukterna, olika maträtter och att fråga efter priset kan jag sedan innan. "Koju vrsta sladoleda imate" är en mycket användbar fras som kommit till i min kroatisa språkbank den här gången. "Vilka sorters glass har ni". I idealfalet är svaret coco. Jag älskar kokosglass och det kan man sällan få hemma men ofta i Kroatien. Mycket viktig fras alltså! I övrigt sköter Dean det mesta snacket men jag önskar att jag kunde mer. Varje år ökar dock ordförrådet lite så lagom till vår 50-åriga bröllopsdag kanske jag kan föra ett samtal?

Dag 2, måndag 3 augusti

Andra dagen somnade vi om efter frukost eftersom Alexander var grinig trots att han sovit bra. Sen åkte vi och storhandlade med Severinos bil då det ändå var lite disigt ute. Vi körde till köpcenrat Mercator där det fanns några små affärer vid matbutiken och där blev det en body och en sparkdräkt till Alexander på barnbutiken. Bodyn var så retro så jag var tvungen att ha den och sparkdräkten var mjuk och mysig till vintern.

På en bokhandel köpe vi lite böcker med Kroatiska ord som antagligen är lika mycket till mig som till Alexander. Det är siffrorna 1-20, djuren och lite olika användbara ord på saker som finns i hemmet. Kul! Vår "mala ̌zabica" (lilla groda) ska lära sig kroatiska! (Tyvärr hann jag inte ta några bilder på böckerna som åkte bil hem till Skåne men det kanske kommer sen)

När vi nästan handlat färdigt gick Pluppilarmet och det skulle vara mat NU. Jag fick springa ut och sätta mig i leklandet och amma honom under en schal och Dean fick handla färdigt. Det blev 8 stora kassar som Lars fick komma och hjälpa oss ta från bilen till lägenheten. På mat, som delikatesser, grönsaker, frukt, kött och godsaker ser man verkligen att det är en annan prisnivå än i Sverige, ca halva priset uppskattar jag. Tyvärr spräckte jag flaskan med rosévin mot klinkergolvet när jag packade upp hemma.

På kvällen lagade vi Pljeskavica och åt på balkongen innan vi gick över till Bibi och Lars. Alexander var på strålande humör och Bibi fick låna honom en stund. Han ammar väldigt ofta eftersom det är så varmt och vi har gett honom vatten på sked som komplement även om BVC säger att det inte behövs. Han lider ju av värmen och jag tror inte att det var den här hettan BVC tänkte på när de sa att barn som ammas inte behöver vatten som komplement. Han svettades otroligt mycket i bilen och på affären och även senare på stranden så vi tyckte att det var värt ett försök för att se om han accepterade vatten. Han verkar tycka att vatten är kul och blir glad när han ser skeden. Han har lite svårt att svälja om man tar för mycket på skeden men han skrattar och sörplar i sig små mängder i alla fall.

Den här fina leksaken som blev semesterfavoriten hade Ekströms med sig till Alexander. Han har ju lärt sig greppa ordentligt nu så han kan ruska om den ordentligt och sen suga på de mumsiga ögonen.

Deans telefon åkte i govet idag och drog sin sista suck mot klinkerplattorna i sovrumet. Kanske lika bra med tanke på hur mycket han svurit över den där telefonen men jobbigt att det hände just nu. Förutom att han inte har sin jobbmail i telefonen nu så sätter det ju käppar i hjulet för mina försök att snylta på hans uppkoppling. Som tur var hade Lars en extra telefon med sig eftersom han hoppade i poolen med sin förra året och inte ville riskera att bli utan om det skulle hända igen, så ringa kan han göra i alla fall.

Severino hade fortfarande kvar restaurangkvittot från kvällen innan när vi kom tillbaka och konstaterade att han haft rätt redan igår om att ägaren förutom dålig service tagit för mycket betalt. Han hade lite svårt att släppa det men jag fick aldrig kläm på exakt vad som var felet. Kanske var det värt de extra kunas vi fick betala ändå? Det var ju så gott!

Dag 1, söndag 2 augusti

Första dagen var vi på stranden hela dagen och det var riktigt varmt och klibbigt. Farfar Severino och Mona bor privat men kommer också till standen varje dag. När de dök upp halv elva hade vi redan varit och handlat mat och andra nödvändigheter på morgonen i affären uppe vid receptionen och sen ätit frukost på balkongen. Det var en av få tidiga morgnar den här semestern för min del. Punta Verudela är rätt stort och vi bor längst ut på udden i bungalowhusen så vi har 5 min promenad upp till receptionen och det lilla centrum som finns där. Det är skönt att inte vara mitt i allt ljud från restauranger, klubbar, hotell och andra aktiviteter som pågår där men ändå ha nära om man vill ta del av utbudet.

Balkongfrukost

Vi hade tagit på Alexander en liten sparkdräkt men insåg rätt snart att det är så varmt att han inte kan ha kläder på sig så han fick ligga i vagnen i bara blöja. Den tid han inte skulle bli buren i alla fall. Han krävde fortfarande mycket och ville bli buren på axeln eller som flygplanet framför magen. För mig var det i alla fall en stor lättnad nu när vi plösligt var åtta personer som kunde turas om att göra honom till viljes istället för bara jag. Åtta personer som bara gullar och pussar och avgudar honom. Han tyckte såklart att det var underbart att bli ompysslad och buren och lekt med hela tiden. Dean och jag fick tid att bada och läsa lite och bara umgås. Där vi ligger finns både en havsvik där vi badar och ett hotell med pool som vi kan använda.

Farfar Severino och Lex (som suger på allt han kommer åt).
Vår badvik

Morgonens chock kom när jag skulle ta på en bikini som numera inte täcker det den ska på övedelen. Jag tycker själv inte att mina bröst blivit så mycket större än innan men bikinin vittnar om något annat. I Mexico hade de ju redan växt en del och då var den bikin helt ok men nu ser den ut som om den krympt i tvätten. Jag har helt enkelt vant mig vid storleken de har nu. På något sätt tror jag att det kommer att bli svårare att vänja tillbaka mig när jag slutat amma och de åter går till sin gamla storlek… eller mindre… Det är inte bara brösten som blivit större tyvärr så några bikinibilder lär ni inte få se från den här resan!

Jag brukar alltid ha mina ringar på mig men jag fick panik när jag simmade och kände att de inte sitter ordentligt i vattnet. När jag kommer i vattnet och blir lite kall krymper fingrarna och att simma med knutna händer är inget effektivt sätt att förflytta sig. "Tappar du en enda dimant i vattnet så får du ingen ny" sa Dean men tappar jag nåt så är det ju hela ringen. Ringarna fick flytta in i säkerhetsskåpet och kommer bara fram vissa kvällar. Jag måste komma ihåg att inte ta med dem om vi åker till ställen som ine alltid har skerhetsskåp, såsom Thailand och liknande resmål. Dyka med dem är absolut inte aktuellt!

På kvällen var det fördrink hos Severino och sen middag på stamstället "Marinos" där familjen Tosic ätit ända sedan Dean var liten knodd. Fantastiskt goda bläckfiskringar! Alexander var uppklädd i sin fina dress som han fått av Severino och Mona men som han nästan växt ur nu men redan på fördrinken åkte den av för han blev så vansinnigt varm och då också arg. Så det blev restaurangbesök i blöja! Inte det sista den här resan… Vi fick turas om att bära honom tills han somnade hos Dean strax innan huvudrätten kom in vid nio, då hade han knappt sovit på hela dagen. Precis som när vi kom till Piteå fanns det för mycket som var nytt och spännande för att han skulle ha ro att lägga igen sina himmelsblå någon längre stund. Det var en rolig middag där Dean och Bibi bekände ungdomssynder (även Lilis som inte var där) för en chockad Severino som till exempel knappt ville tro på att det verkligen var Dean som hoppat genom häcken och lämnat leriga fotspår runt hela huset, och inte den inbrottsjuv som han trott de senaste 25 åren. Och hur var det nu med Amazonen med vit framskärm, var det Lili han skulle träffa eller var det grannfrun??? Kul hade vi och det var otroligt god mat men servisen var inte direkt på topp. Det är är ovanligt för oss för i Kroatien brukar de alltid vara så vänliga och uppmärksamma.

Marino Konoba

Bläckiskringar för hela slanten. "Przne Lignje" är ett måste att äta i Kroatien!

Alexander var alldeles för nyfiken för att vilja sova och alldeles för varm för att kunna ha några kläder. Här fick han sitta hos pappa en stund innan D gick ut och sövde honom i ett mörkt gathörn så att vi skulle kunna äta tillsammans (på restaurangen skulle han aldrig ha kommit till ro).

Avresa, lördag 1 augusti

Dean kom hem från Rwanda vid lunch och jag var helt slut efter tre dagars gråt så snart jag inte bar eller lekte med Alexander. Hela lördagmogonen hade jag fått vyssja och kånka och inte ens hunnit äta eller duscha. Direkt när Dean klev innanför dörren blev den lille skrutten glad och nöjd… ett tag… Nyhetens behag över att pappa var hemma och lekte med honom lade sig på någon timme och när det vid klockan tre var dags att åka till Arlanda var det som om vi stuckit kniven i honom igen. Sista blöjbytet och färden nerför trappan var på brandlarmsnivå. Att åka taxi gjorde i alla fall susen och Alexander somnade nöjt och vaknade glad och pigg när vi var framme. Väl på Arlanda satt han nöjt i babybjörnen på min mage och gjorde stora ögon åt allt som var nytt och spännande. Han charmade alla i varenda kö vi stod i och i fiket där vi åt innan avgång och nu fanns inte ett spår av gnäll-Alexander kvar. Så snart det händer något spännande så är han så nöjd och glad! Att vara hemma i lägenheten med mamma och titta på samma gamla tråkiga leksaker är inte hans melodi.

Pluppiluren var pigg hela tiden vi var på Arlanda och när vi gick ombord på planet. Som på beställning somnade han direkt vi satt oss på våra platser och sov hela flighten som var tre timmar lång. Han vaknade med ett ryck när vi tog mark och var en pigg och glad liten kille som vi enkelt stuvade in i babybjörnen igen. Kan det gå smidigare? Vet han redan att man är framme när planet tar mark? Två och en halv månad och redan en berest liten kille. Han var pigg och intresserad av allt även på flygplatsen i Pula (som för övrigt är en liten miniflygplats som får Bromma att farmstå som JFK) och charmade till och med den bistre passpolisen som började le åt honom. Vi måste ha världens charmigaste lille kille *stolt mamma*.

Sover på planet.

Vi var framme på Punta Verudela vid tiotiden och Bibi, Lars, Lina och Jakob kom och mötte oss och hjälpte oss med vårt jättebagage från receptionen till vår lägenhet. När man ser väskberget kan man tro att vi ska flytta, inte vara borta i två veckor. Det är helt otroligt hur mycket saker ett litet barn behöver. Barnvagn, bilstol, filtar, leksaker, snuttefilt, salvor, babyrent, våtservetter. 10 blöjor och kläder för alla väder (även om vi kunnat skippa just kläderna med facit i hand).

Vårt bagage

Vi fick bo i samma hus som Ekströms med bara en lägenhet mellan och det passade oss perfekt! Bästa läget vid stranden och med havet precis nedanför balkongen. Medan vi packade upp och gjorde allt i ordning försvann Alexander iväg med faster en stund. Det blev en sen kväll på Bibi och Lars balkong och vi kom inte i säng förrän halv två. Lars som övat på sina egna tre barn under många år hade rätta knycken och lyckades söva Alexander som fick sova i deras säng under tiden vi var där.

Pluppi i sina reskläder. Man måste ju ha stil när man ska utomlands första gången.

Semester i Kroatien 1-15 Augusti

Min ambition att blogga varje dag på den här semestern gick snabbt om intet. Med 4 dagar kvar på semestern satt jag för första gången vid en dator sedan vi kom. Trösten var att jag i alla fall varit duktig och skrivit minnesaneckningar varje dag för att komma ihåg. Då Deans telefon åkte i golvet och dog ”krasch mot klinker-döden” redan dag två så fick bloggandet vänta tills jag kom hem.. Jag orkade inte sitta i receptionen och ladda upp foton, semestertiden är alldeles för dyrbar för det. Men nu är jag hemma och jag ska börja publicera semestern dag för dag. En semester så det hänt enormt mycket med Alexander. Han har blivit så ”med” och nu när vi kommit hem ser vi att han både växt och lärt sig uppskata leksaker på ett helt annat sätt eftersom han börjar få motorik och sambandsförståelse. Och dessutom är han ju sötare än nånsin med sina stora blåbärsögon!

Vi har haft det jättemysigt och kombinationen en vecka familjesemester med klanen Tosic och vecka själva var perfekt! Alexander har fått lära känna sin pappas familj ännu bättre och han trivs lika bra med dem som de med honom. När de åkte förra helgen så var trösten att vi ses snart igen. Sista helgen i Augusti är det ju dop i Skåne. Så snart får han gosa med dem igen! När vi blev ensamma blev det lite mindre egentid för oss eftersom vi inte hade barnvakt längre och vi fick bada och ibland även äta i skift men det gick ändå bra. Lex hade kommit igenom sin 12 veckorsfas och var lugn och mysig som han brukar vara igen.

Här kommer semestern i ord och bild!

Pluppi och spegeln

Alexander brukar titta i spegeln och känna igen mig och ibland skrattar han. Sig själv brukar han slänga en flyktig blick utan något större intresse. Idag när vi stod i badrummet fick han dock syn på sig själv och började prata och skratta åt den grönklädde filuren i spegeln. Han gurglade och tjöt medan han såg sig själv i ögonen. Jag undrar om han förstod att det är han själv eller om han bara trodde att han hittat en kompis? Det var i alla fall kul för det är första gången han pratat med sin egen spegalbild. Det brukar vara jag som är intressant, antagligen för att han känner igen mig i spegeln. Sig själv har han ju aldrig sett så det är ju svårt att veta att det är sig själv han ser. Komplicerat men jag tror att ni förstår vad jag menar. Om han förstod att det är han själv lär vi dock inte få veta men glad blev han i alla fall!

Han brukar inte visa nåt större intresse för andra barn heller så kanske börjar han utvecklas till att interagera med andra mer än tidigare?

Dagen

Idag har de varit lite lugnare på skrikfronten. Vi var på BVC imorse och han var på gott humör ända tills jag la honom på skötbordet där. Jag och BVC sköterskan fick turas om att hålla honom. Sen var han nöjd länge i Babybjörnen och jag kunde lugnt prata med en gammal kollega som jag träffade på Babyproffsen. Han sov länge på eftermiddagen vilket var skönt men sen har det varit lite si och så med humöret. Han skriker så fort jag inte bär honom och det är ett skrik som om någon stuckit kniven i honom. Så att han inte får luft. Så att han hostar av ansträngningen. Även om det varit bättre idag än de två dagarna före så är jag helt matt. Färdig att sälja honom. Skicka tillbaka honom till storken. Så snart han ler nästa gång så glömmer jag ju såklart det och allt är förlåtet men när man är ensam med en skrikande bebis dag efter dag och inte fått hjälp sedan i tisdags så är man ganska uppgiven. Dessutom lyckades han kissa i sängen som jag just bäddat rent. Jag tänkte göra ett snabbt blöjbyte för att slippa ta ut honom i ljuset så att han vaknar till ordentligt. Han hade ca 2-3 sekunder på sig att kissa medan jag drog undan den gamla blöjon och vek upp den nya som låg förberedd under så jag tänte att sannorlikheten för det var ganska låg, men guess what?

Så här söt var i alla fall Pluppi idag i sin fina dress som han fått av familjen Serrander och som han nu (nästan) växt i. Speciellt mössan var pricken över i:et och flera personer på stan kommenterade hur söt han var idag.

Vagnen har jag inte ens brytt mig om att packa upp sedan vi kom från Piteå för han ska ändå bara bli buren så vi kör Babybjörn när vi går ut. Snart klarar dock ryggen inte mer av vare sig Babybjörn eller bärande så då vet jag inte vad jag gör. Dean kommer väl hem imorgon och bär?

Nu håller han på att vakna igen, för vilken gång i ordningen ikväll vet jag inte. Jag har ont i huvudet och har tusen saker att göra men orkar inte göra annat än sitta här. Det blir inte fler ”skämma bort” semestrar för den här killen. En av de få saker jag fått gjort idag var att bädda rent och vad hade jag för det???

Imorgon em åker vi till Kroatien i två veckor så då blir det sporadiskt bloggande om jag kan snylta på Deans internetuppkoppling någon dag.

Semestershopping

Det blev så klart en del shopping i Piteå också! Jag skriver ett separat inlägg om det eftersom semesterinlägget blev tillräckligt långt och rörigt ändå. Jag har inte så mycket tid eftersom Alexander kräver rätt mycket just nu även om det varit bättre idag än de två tidigare dagarna.

Den här söta koftan á la farfar köpte jag på Kappahl eftersom jag fått en kupong med 25% rabatt som gick ut den 31/7.

På Gina Tricot köpte jag det här långa linnet att ha under min jeansklänning. Har letat ett tag efter ett långt linne utan framgång men plötsligt hängde det där!

Med nuvarande figur så är ju inte långlinne särskilt smickrande men det blir kanske bättre framåt hösten?

Mamma är medlem i Kappahl och hade fått något erbjudande om 50% på reapriset en dag före alla andra så vi åkte dit och fyndade. För mig blev det en storskjorta för 99 kr, 2 tröjor för 25 kr/st och 2 par tights för 30 kr st. Mycket nöjd!

Utsvängt vid midjan är välkommet just nu!

Det här är den ena av de två tröjorna, den andra är likadan men beige.

På H&M fick Pluppiluren den här fina overallen av mormor! Den är tjock och skön och har liksom ”inbyggda” vantar och tossor.

Själv köpte jag de här 2 retroinspirerade bodysarna i strl 74 och en vit långärmad tröja att ha under t-shirts eftersom vi har så många sådana men snart är det kallt och då måste det vara långärmat på små skruttungar.

Den här supersöta koftan fick också följa med hem!

Vi var också på Barnens hus och spanade in rean. Mormor köpte de här fina kläderna åt sin lille Lex och en napphållare som det står Alexander på. Hon tycker att spädbarn ska kläs i velour och inte i hårda material som jeans och skjortor så hon förser oss med den typen av kläder. Hon har nog egentligen rätt, klart att det är skönare med mjuk body och velourbyxor än jeans och en skjorta som åker upp och lämnar magen bar.

Själv köpte jag den här mysiga sparkdräkten och fina t-shirten samt en röd napphållare med en icke förpliktigande text.

De här 2 paren skor i Storlek 20 köpte jag så att han har när han ska lära sig gå! De är typ dubbelt så stora som hans fötter just nu men med tanke på hur han växer så behöver han säkert storlek 20 snart!

En dag annonserande metropolavisen Piteå Tidningen att Boströms Ur och Guld hade smyckesrea med 50-70% på Thomas Sabo, Dyrberg Kern och lite andra märken. Utan att ha någon större förhoppning om att hitta nåt så gick vi dit men vilka fynd vi gjorde! Mamma köpte ett par Dyrberg Kern örhängen på 50% och jag köpte 2 par örhängen och ett halsband av Thomas Sabo på 70% rabatt. Kan man ha så tur? Köpte också ett annat fint halsband i rosa samtidigt.

Tänk att man alltid fyndar i Piteå! Hade spanat in lite kläder på Hanséns också men nån måtta får det vara… I ärlighetens namn behöver jag inte mer kläder nu. Men det är så kul att köpa fina kläder! Åt Alexander köper jag i större storlekar och tröstar mig med att jag ju faktiskt sparar pengar som ofta lyckas göra fina fynd på rea på kläder han ändå kommer att behöva.

Semester i Piteå 14-29 Juli 2009

Sista dygnet hemma innan vi åkte var totalt kaos med sååå mycket att packa och fixa innan vi kom iväg. Jag somnade vid ett och klockan fyra ringde väckarklockan. Amning, blöjbyte och på med lite kläder innan det var dags att släpa allt nedför fyra trappor utan hiss. Barnvagnen i sin väska (ca 15 kg med allt annat jag tryckt i där), stora resväskan med 20 kilo, handbagageväskan med 10 kg, handväskan, jackan, Babybjörnen, soppåsen och slutligen babyskyddet med Alexander i. Jag var helt slut och hade blodsmak i munnen när allt väl var nere så jag var glad att Dean skulle vara med när vi kom hem för då är det ju dessutom UPPÅT. Det fick bli taxi eftersom Flygbussen med all den packningen hade varit helt omöjligt. Önskar att jag tagit en bild men jag hade lite annat att tänka på då.

Väl på Arlanda hjälpte taxichauffören mig att packa alla väskor på en vagn och Pluppi hängde med i Babybjörnen. Jag hade trott att han skulle sova men han var pigg som en mört och väldigt intresserad av allt på flygplatsen. Vi krånglade oss igenom en frukost och ett blöjbyte innan det var dags att gå ombord på planet. Både jag och Alexander hade våra tjockaste kläder på oss eftersom det skulle ta mest plats i väskan så jag fick hålla våra jackor i handen eftersom det var så pass varmt. Flygresan gick bra och han sov nästan hela tiden förutom en liten amningspaus. Jag hade väntat mig att han skulle ha ont i öronen men han visade inga tecken på att ha ont nånstans och han fick nappen så att han skulle tryckutjämna med hjälp av sugreflexen så det kanske var det som hjälpte?

Mormor och Morfar mötte oss på Kallax och eftersom vi åkt så tidigt så att de inte hunnit äta frukost och jag bara ätit en snabb macka på Arlanda så bjöd Mommen oss allihopa på frukost när vi kom in till stan. Det är en liten förvirring nu om begreppet mormor eftersom vi alltid sagt mormor om min mormor men nu är ju min mamma Alexanders mormor så hon får nu ärva benämningen mormor och min mormor får helt enkelt vara Mommen som jag alltid kallat henne.

När vi kom till stugan stod min gamla vagga och väntade på Pluppiluren. Mormor hade sandpapprat den och laserat den vit och sedan inrett den med sänghilmmel, själskydd, sänglinne, mobil och lite leksaker. Den var så fin! Och Pluppi älskade sin vagga och har legat i den flera timmar varje dag! Han pratar med sin mobil och skrattar åt ”Maria Nyckelpiga”. Det var verkligen en höjdare!

Så är fin var Pluppi den dagen han kom i kläder han fått av faster Bibi med familj.

Sen var det dags att flytta in i vår stuga som nu är helt klar med rinnande vatten och allt.

Exteriör

Kök

Matplats

Underbar utsikt från köket

Sovrum

Sovrumsfönster

Taget från vår stuga över resten av gården. Bodan rakt fram är nu förråd men morfar håller på att bygga om det till sovstuga åt barnbarnen och bygger itället en vedbod bakom för de saker som står i den nu.

Första kvällen kom Kenneth och Gunnel Lång och ”lilla” Anna som jag inte sett på flera år var också med så det var jättekul. De hade med sig den här fina dressen till Alexander. Koftan är min gamla och solhatten fanns i påsen vi fick av Mange och Sussi. Den var helt fantstiskt bra eftersom vi inte kunnat få tag på en solhatt i Alexanders storlek så den har vi använt varje dag hela semestern.

Senare på kvällen så kom Ivan och Nina med lilla Lovisa och hälsade på. Ivan är ju min äldsta kompis så förhoppningsvis kan Alexander och Lovisa också bli det även om de bor långt ifrån varandra.

Hasse, Ann-Sofie och Helena (farbror, faster och kusin) kom förbi den andra kvällen för att se Alexander innan Helena skulle åka tillbaka till Stockholm igen. De hade också med sig en fin present. Vi har T-shirten i en mindre storlek men det gör ju inget för han hinner växa ur den innan det är dags att använda den här. Det är så bra att få kläder i större storlekar nu!

De första dagarna hade vi riktigt bra väder och jag låg mest i solstolen och löste korsord och läste medan min son blev ompysslad av sin mormor och morfar som mer än gärna ställde upp. På lördagen rullade dock regnet in och det blev vi inte av med så långa stunder förrän två dagar innan det var dags att åka hem. Lite ovanligt måste jag säga för det brukar alltid vara fint väder på Piteå Dansar och Ler. Ja ja, jag ska väl inte klaga. Jag har ju faktiskt haft fint väder sedan jag gick hem från jobbet i slutet av April med undantag för någon vecka för midsommar.

Dean ringde på torsdagen och sa att han skulle bli tvungen att åka till Rwanda och jobba innan vi åkte till Kroatien och undrade om han kunde åka någon dag tidigare från Piteå. Med resan upp i färskt minne fick det bli ett ”du åker ingenstans utan mig”. Antingen åker vi båda hem tidigare eller också stannar vi så att vi kan åka till Stockholm ihop. Jag klarar inte att få upp alla sakerna i lägenheten igen. Men det löste sig och han flyger istället till Rwanda idag och kommer hem på lördag några timmar innan v åker till Kroatien, så den packningen fick han göra på ett par timmar igår.

På torsdagen var jag också förbi hos familjen Lång och pratade några timmar med min barndomskompis Jenny som bor i Luleå med sambo och två småttingar men som nu var på besök på sin mor och fars stuga. Jenny och minstingen Liam följde med hem till oss en sväng efteråt och vi tänkte hinna ses en gång till under semestern men tyvärr så hanns det inte med. Vi har verkligen haft nåt varje dag känns det som.

Dean kom på lördagen och väskan var full med presenter! Inte bara från honom utan också från mina kollegor i Norge som skickat ett paket som han hunnit hämta ut. Förutom en jättefin body från GANT så var det fina produkter från Simple Baby och MAM som vi behövde. Vi älskar MAM-napparna! Det är de absolut bästa tycker Alexander. Det är som att de sitter bättre i munnen än andra typer. Vi har testat de ergonomiska napparna från tex Esska också men de har en lutande sugdel som gör att de ramlar ut mycket lättare. Så MAM är våran grej!

Dean hade köpt de här fina sakerna till Pluppiluren:

Tröja från Benetton

”Grodis” med en fin skallra och ”Fåret” som mamma och pappa uppskattade mer än Alexander. Det piper så lustigt när man klämmer på det så vi kan inte sluta klämma på olika sätt men Alexander är måttligt intresserad. Han tycker mycket bättre om saker med en skallra i.

TIll sin kära fru hade han köpt nåt som glittrar eftersom han vet att jag gillar det.

Otroligt fina örhängen i form av sjöstjärnorfrån Swarowski. Han kallar mig sin lilla sjöstjärna sedan jag började dyka och när jag tagit mitt dykcert fick jag ett halsband och en ring med sjöstjärnor på så de här förstod han nog att jag skulle älska!

Dean fick göra en insats när han kom och hjälpa till att flytta sten som morfar grävt upp när han bygger vedboden bakom stugan till barnbarnen. Här ska det inte vilas inte! Sen blev det många fiskeutflykter men särskilt mycket fisk blev det tyvärr inte. Lite oenighet om var man ska fiske förelåg mot slutet…

Vi har haft jättemycket användning för kläderna vi fick av Mage och Sussi! Solhatten använder vi så gott som dagligen och sockar var en bristvara före vi fick de som fanns i påsen. Här kommer ett litet urval av det Pluppi använt men det finns mycket mer. Bland annat ett par underbara snickarbyxor från PoP. Jag måste förresten säga att PoP var bättre kvalitet och snyggare färg på det randiga förr…

PoP dress (det finns en likadan body som han också använder)

En supersöt pyjamas från GAP med tillhörande mössa. Se så glad Pluppi är åt den! Nästan lika glad som mamma.

Den här underbara bodyn är ju så retrosnygg så man bara dör!

Jenny, Jonas och lilla Sigge som var på semester i Skellefteå kom och hälsade på oss och vi åt våfflor ute i solen.

Sigge fick återinviga min gamla matstol som Ann-Sofie lånade och hade till sina tre barn och som nu är tillbaka hos oss. Mormor ska bunta om den eftersom vi alla fyra tuggat en del på den och det saknas en rem som gör att bebsen inte ramlar ut. De här gamla retrostolarna (”Hokus Pokus”) är väldigt inne igen och säljs på Barnens Hus.

Sigge fick också låna min gamla tusenfoting som jag hade på sängen när jag var liten. Lillkillen ska bli storebror i årsskiftet! Vad det blir? Det vet jag faktiskt nu.

Två dagar senare kom Anna, Fredrik och Anton och hälsade på oss och då blev det rabarberkräm till lunch. Det är verkligen en av mona favoriter så det har blivit mycket av den varan under semestern. Efter något försök hade mormor fått in snitsen med myckt rabarber och lite socker. Mums! Killarna drog iväg och fiskade och vi tjejer hade en mysig dag i solen. Dagens glada nyhet var att Anton ska bli storebror i Januari! Vad det blir får framtiden utvisa.

Stackars Anton stod på näsan nedför våt altan och skrapade upp näsan lite. Men han var glad ändå! Full fart!

På kvällen kom min morbrors Dennis sambo Mona-Lisa och Mommen på grillmiddag. Mona-Lisa hade med sig fantastiska presenter till Alexander. En jättefin sparkdräkt med seglingstema som jag tidigare tittat på när vi var på Barnerns Hus, ett gosigt badlakan och en underbar snuttefilt med Laban som är lilla älsklingens favorit! Han gnider den mot ansiktet när han ska sova och gosar in sig i den. Vi hade en jättemysig kväll och Mona-Lisa såg ändå ut att må lite bättre än tidigare vilket var skönt att se. Alexander fick sprida lite baby-glädje omkring sig. Han var ju bara i magen på begravningem och kom hem samma dag som jordfästningen. Hans första tröja var en ”kotte-tröja”, som påminner oss om morbror Kotte som var Dennis smeknamn i familjen.

På kvällen blev det lite kallt så vi fick pälsa på lillen lite.

Vi hade fått låna en babysitter av Mona-Lisas dotter Frida som vi använde väldigt mycket. Alexander var extra nöjd när han fick sitta utomhus och titta på allt spännande. Han verkar vara en liten friluftsmänniska den här Pluppilurisen!

Tröjan och sockarna är ännu några guldkorn från Mange och Sussi-påsen!

Vi har grillat nästan varje kväll den här semestern så en grillbild är väl på sin plats?

Alexander fick också vara med vid matbordet.

Mycket lek och bus med Alexander har det också blivit!

Och så gos förstås!

En kväll när vi var på väg ner till stugan diskuterade vi om det egentligen är 50 eller 70 på den vägen och konstaterade att det är många som kör väldigt fort. Då står det en älg i vägrenen! Älg har jag inte sett i området sedan jag var liten (och burkade få stå mellan sätena och vara ”förste älgspanare”). Vi stannade och fotograferade och filmade lite och den var inte alls skygg. Som morfar konstaterade sedan så lever den nog inte längre än till älgjakten tyvärr eftersom just den här tydligen inte är rädd för människor. Det finns tydligen 6 älgar i närheten nu, En tjur, en ko med 2 kalvar och sedan 2 fjolårskalvar varav den ena är den vi såg.

Katterna har däremot varit väldigt skygga och rädda för Alexander. De som älskar barn och kommer fram så snart vi får besök av barn har varit väldigt avvaktande. Lova är väldigt kelsjuk när hon får chansen att vara ensam med oss men den lilla skiten som låter vill hon inte veta av. Första kvällen hoppade hon upp och skulle lägga sig på mitt bröst i soffan och blev mycket förnärmad när hennes plats var upptagen! Hon la sig vid fötterna ett par minuter men bestämde sig snart för att det var under hennes värdighet att vara nummer två och gick därifrån.

Lova älskar barn men det är som att Alexander är för liten och dessutom stjäl han uppmärksamheten som ska v
ara hennes. Men det är ju bättre att hon ignorerar honom än att hon klöser honom. Grållan är mycket lugnare i temperamentet så hon bryr sig inte alls.

Andra helgen på semestern var det Piteå Dansar och Ler. Vi var nere på stan på dagtid torsdag och fredag och åt lite god mat i och tittade på folk. Ljudnivån på Tivolit var lite för hög för små öronen så vi höll oss mest på Storgatan och Hamngatan. Jag hade gärna gått ut på kvällen på fredagen men det gick ju inte i år tyvärr. Det var BWO, A Camp, Veronica Maggio och Hammerfall som spelade på fredagskvällen så det hade blivit mitt val om jag skulle ha valt en kväll. Måns Zelmerlöv på torsdagen hade jag gärna sett och Lena&Orup på lördagen men det var inget annat de två dagarna som lockade. Vädret var ingen höjdare under helgen med mycket regn så det kändes som att det var mindre folk än vanligt och jag träffade inte särskilt många jag kände. Några stycken men betydligt färre än vanligt. Jag skuller i alla fall på vädret, vill inte tro att jag börjar bli gammal… Jag gick i alla fall en sväng med mormor ena dagen och träffade Ingela och hennes syster Annika som är hemma från Toronto för en fika.

Alexander på sin första PDOL!

På torsdagskvällen hade vi grillmiddag med min farmor och Hasse, Ann-Sofie och Mats. Ulla kunde tyvärr inte komma eftersom hon var sjuk. Men vi hade en jättekul kväll! Barnen var såklart på PDOL med Jossan hade valt ut fina presenter till Alexander.

På lördagen skulle vi ha åkt till Skellefteå och träffat mina pluggkompisar Kina och Anna med familjer men tyvärr var Ludvig sjuk så det blev inget. Jag hade verkligen sett fram emot det så det känns väldigt tråkigt. Men det kanske kan bli till jul?

På söndagen hade vi middag igen och den här gången var det Inger och Anneli, Ingela och Annika som kom föbi. Eftersom det regnade kunde vi inte grilla utan det blev fläskfilégryta istället. Vi hade grillat så mycket så det var riktigt skönt att slippa! (Trodde aldrig att jag skulle säga det.) ;-) Mysigt hade vi och det var så kul att träffa alla!!!

Inger hade stickat en helt underbar tröja med tillhörande mössa till Alexander med hans namn på mössan.

Ivan och Nina hade också skickat en fin present med Barbapappa och Anneli hade med sig jättesöta sockar och ett matkit för när Pluppi ska börja med smakportioner.

Jag känner att jag pratat mycket Pite-mål nu när jag varit hemma så länge. Jag försökte lära Dean att Piteås anrika konditori heter ”Ekbärsh” och inte Ekbergs som det stavas men han var en motvillig student. Tror i alla fall att han vet nu att de tre viktigaste platserna att känna till i stan är ”Ekbärs”, Sunes och Röda Lyktan.

Besöken på just de tre ställena i kombination med daglig lunch och sedan grillning nästan varje kväll med efterföljande fika+glass+chips har satt sina spår. Jag som borde gå nedåt mot min pre-Alexander vikt har gått upp ett kilo. Tittade mig i spegeln när vi kom hem idag och jag är ju inte mitt vanliga jag direkt. Bristen på våg och helfigursspegel i stugan gör att man lätt kan intala sig själv att ”det är nog inte så farligt”. Jo just det…

Självklart blev det också en del shopping i Piteå trots att det var slutet på reorna men det får bli ett separat inlägg.

I ett försök att i alla fall bli lite snyggare så gick jag och klippte håret sista dagen i Piteå hos Mia som gjorde min bröllopsfrisyr. Jag har ju inte hunnit gå till Bengt på sistone men nu fick mormor och Mommen vara barnvakter och jag fick en härlig timme för mig själv i frisörstolen. Jag vill helst inte använda andra frisörer för det har blivit en del missöden när man provar nya genom åren men Mia känns ok för jag vet att hon är så duktig. Det blev ändå inget avancerat utan hon fick klippa av det ca 1 dm så att det nu når till axlarna och är mycket fräschare. Tänkte låta Bengt klippa lugg och göra hela håret lite kortare i höst men nu när vi ska till Kroatien är det ganska skönt att få upp det i en svans så den långa luggen fick sitta kvar ett tag till. Jag har ju inte tappat nåt hår än så det är fortfarande ovanligt tjockt. Bortsett från det jag skavde av under fölossningen så är jag ganska nöjd med det just nu. Det som är mest förvånande är att jag inte behöver tvätta det varje dag längre som jag behövde förr. Det är nästan finast dag 2 och helt ok dag 3. Nu vill jag ju inte säga tt mitt hår är fint för den taskiga kvaliten kan aldrig bli fin men det är bättre än före jag blev gravid i alla fall. Det är en ovanlig känsla att duscha utan att tvätta håret men det är välkommet för det spara ju mycket tid. Hoppas att det håller i sig!

Den sista dagen i Piteå var vi också på besök vid morbror Dennis grav. Vi tog med mormor dit och satte blommor. Jag har ju inte varit där eftersom jordfästningen var samma dag som vi kom hem från BB. Det var en otroligt vacker plats med utsikt över vattnet. Stenen är inte på plats än men det kommer att bli ännu finare då. Det var vemodigt att se graven och det är så jobbigt att se att Mommen mår så dåligt.

Vi gick också förbi Mommens föräldrars grav och vattnade, alltså min mormors mor och mormors far, Alexanders mormors mormor och mormors morfar. Jag hade aldrig varit vid den graven så det var verkligen på tiden. Något hade hänt med de vita blommorna som dött så Mommen måste planera om nästa gång hon kommer.

Nu har vi kommit hem och resan igår gick väldigt bra. Morfar skjutsade oss till flygplatsen och Alexander var pigg och glad. Sedan sov han hela flygresan i mitt knä och sov sig också igenom taxiresan hem. Sen har det dock varit kaos! Dean var bara hemma några timmar för att packa innan hanåkte tillbaka till Arlanda. Jag har försökt packa upp coh tvätta lite men Alexander bara gråter när han inte sover och när han sover så måste jag putta in tutten med jämna mellanrum och han märker när jag går därifrån och börjar gråta direkt. Vet inte om det är utveckligssprånget v 12 som spökar eller om han bara blivit ruskigt bortskämd de här veckorna? Eller också är det miljöombytet? Hoppas på det senare… Vi fick 15 minuter igår kväll när han log och var glad men sen somnade han i alla fall och jag kunde skriva någon timme på blogginlägget som jag fått skriva färdigt nu ikväll. Han har skrikit hysteriskt även idag och det enda som har hjälpt är att bära honom som flygplanet eller gå ut med honom i Babybjörnen. Jag undrar om han är understimulerad eller saknar den friska luften? Så kul är det kanske inte i en lägenhet för så fort vi kom ut på eftermiddagen så var han hur nöjd som helst. Nu ikväll har jag fått leka med honom för att hålla honom glad men jag fick faktiskt 30 minuters lugn och ro när han låg på golvet med sina leksaker och sedan i vaggan med fiskmobilen.

Det är när man varit borta som man inser hur mycket han utvecklas hela tiden. Sedan vi åkte har han lärt sig vända på sig och han pratar med oss och han har blivit mycket mera vaken. Första gången han vände sig var dagen innan Dean kom, den 17:e Juli. Vi låg i sängen och tränade nacken och plötsligt vände han sig och såg förvånad ut. Tror inte att det var riktigt meningen. Sen började han vända sig medvetet när han låg på golvet drygt en vecka senare. Nu går det inte att få honom att ligga på mage och träna nacken någon längre stund. Han gillar bättre att ligga på rygg så han bara kastar sig runt.

I position för vändning

Han är så otroligt glad och pratar med oss hela tiden (förutom igår och idag då). Han älskar när vi härmar hans ljud och han sjunger för sina leksaker.

Jag sjunger mycket för honom och pratar alltid när vi gör någonting så jag hoppas att han ska bli musikalisk. Nu har jag också gått med i Go´boken och ska börja läsa för honom.

Sjunger för fiskarna

Han är fortfarande mest intresserad av leksaker i klara färger. Den rödsvarta leksaken ”Maria Nyckelpiga” från IKEA blev en favorit och även mobilen med fiskarna. Så idag köpte jag en mask med skallra i huvudet som är svart och rödrandig med ett blått hår som killar honom i ansiktet och han tjuter av skratt när vi leker med den. Bra köp!

Vi ser inga teckan på att han ska bli brunögd än.

Han har dessutom blivit så stor! Vet inte exakt vad han väger men han har helt klart växt och strl 62 börjar nog snart vara för litet. I morgon ska vi till BVC så då får vi se vad vågen och mätstickan säger!

Vi har i alla fall haft en jättemysig semester och det var jobbigt för mormor när lilla älsklingen skulle åka. Två veckor går fort… Men det är bara en månad till dopet då hon får träffa honom igen!

Dopinbjudningar

Så var då dopinbjudningarna äntligen klara och utskickade. Det blev inte så många eftersom vi bara ska ha ett litet dop i Skåne men de blev fina! Färgåtergivelsen på bilderna blev inte så bra, de bästa är de två nedersta bilderna på de gröna korten.

Det är en grön ficka som man öppnar

Och där i ligger ett kort nedstucket

Så här ser det ut när det dyker upp i brevlådan med adressen skriven på baksidan. Öppna gör man genom att knyta upp knuten.

Jag gjorde också ett provkort i guld i en annan design med vanligt ”dörrkort” men valet föll sedan på det gröna.

När vi kom hem från semestern hade vi också fått en fin inbjudan från Mia och Mackan till Sixtens dop och deras bröllopsfest i September. Det ska bli jättekul!

Jag förstår inte var mina mobilblogginlägg är!

Jag har ju skrivit 4 mobilbloggsinlägg under semestern men nu finns bara 1 här… Usch så tråkigt! Får försöka sammanfatta hela semestern lite senare… Hjälp vilket jobb! Det har hänt så mycket. Pluppi (som aldrig får heta Alexander utan bara Pluppilur, Grodis, kärleksbebisen och andra smeknamn) har växt så mycket och lärt sig så mycket nytt! Nu pratar han med oss och kan vända sig från mage till rygg. Han har också blivit ett borskämt litet monster som bara vill bli buren hela tiden. Mormor – kom hit och fixa det du har ställt till med!