|
|
Jag tar tillbaka allt jag skrev igår om att tåget är smidigt… Andra halvan av resan blev inte alls trevkig. Vi blev över en halvtimme försenade och det var varmt som i en bastu i vagnen. Alexander är värmekänslig och kunde inte alls sova och blev ledsnare och ledsnare. Jag fick vanka av och an i gången hela sista timmen med honom. Dessutom blev jag rejält nedkräkt inte mindre än tre gånger så jag och min son luktade nog mumma när vi gick omkring där i kupén. Jag kände själv att jag mådde lite illa av värmen och tågets krängningar så det är inte konstigt att lille gos inte mådde bra…
Dean hämtade oss på centralen och på vägen hem somnade han som en sten den lilla kraken. Vi var hemma vid halv elva. Ett litet aber är att vår barnvagn inte går in på längden i BMWn trots att det är en kombi… Vi måste ha den tvärs över och det är lite svårt när man också har en stor resväska… Det slutade med att underredet fick åka i framsätet men så kan man ju inte ha det om man ska åka på semester. Snart byter vi till sittdel och då kanske det blir bättre. Jag tänkte faktiskt byta till sittdel redan idag för han är så nyfiken och vill bara sitta upp ändå.  .
Väl hemma sov Alexander vidare men han har varit lite otrygg och ätit mycket inatt. Han sög sig fast i över en timme vid bröstet på småtimmarna. I morse vaknade vi av att balkongfirman bilade i väggen och han blev helt panikslagen! Han grät hjärtskärande och jag försökte kram och trösta men inget hjälpte. Varje gång de satte bilmaskinen i väggen blev han lika rädd. Efter ett par upprepningar av detta tog jag ut honom i badrummet där tvättmaskinen var på och dränkte ut ljudet av bilmaskinen lite och det hjälpte. Nu är vi bara i andra änden av lägenheten, mot gatan, och det går bra. Men nu är det dags för promenad. Jag ska träffa min BVC mammagrupp klockan ett. Vi har ju setts på färöldrautbildningen men det är svårt att bilda sig en uppfattning om människor i sådana krystade sammanhang så idag ska vi promenera/fika och då blir det nog lättare att seom det finns någon vi trivs med.
Jag sitter på tåget på väg hem till Stockholm efter två dagar i glasriket med mamma och pappa. Mamma är ju väldigt intresserad av glas och har fler ljuslyktor än man kan räkna så vi passade på att åka till Glasriket nu när de ändå var i Skåne och hade hyrt bil. Dessutom fick de ju två extra dagar med sitt älskade barnbarn.
På måndag morgon åkte vi halv tio från Påarp och började vår resa med ett besök i Höganäs på Outleten där. Jag hittade en fantastiskt fin yllefilt design Bertil Vallien i grönt som kommer att passa perfekt i vår soffa. Jag har behövt en ny soffilt länge så det var verkligen ett fynd. Vid lunchtid åkte vi vidare mot Kosta i glasriket och var framme halv fyra efter att ha blivit lurade på lie villovägar av GPSen och blivit lite försenad av en amningspaus. Vi hann i alla fall igenom både glasoutleten i Kosta och barndelen av klädoutleten. Pluppi fick en pyjamas av sin mormor eftersom han växt ur alla sina och en badrock av sin mamma att ha på babysimmet som många andra bebisar hade när vi var där förra veckan. Allt stängde klockan sex och vi började leta boende. Vi hade inte räknat med att det skulle vara så svårt! Ett litet hotell finns väl tänkte vi, och det är ju verkligen inte högsäsong. Det var vi och några enstaka personer till. Det fanns visserligen ett hotell i Kosta men för 2500 kr/rum så fick det bli nåt annat. Först provade vi Lessebo men alla ställen GPSen pekade ut var stängda för säsongen och dessutom fick vi åka långa omvägar. Till slut hittade jag ett hotell i Emmaboda i en brochyr vi fått som jag ringde och bokade rum på. Det var det närmaste vi hittade och det fick helt enkelt duga. Det var helt ok om ön verkligen ingen lyx men faktiskt en riktigt god frukost.
Det blev en tidig kväll i säng vilket var tur för Alexander sov oroligt och åt mycket. Halv åtta bestämde han sig för att det var morgon och ville inte sova mer. han sov väl så mycket dagen före så att han var väldigt utsövd. Vi åkte från hotellet tidigt till Kosta och gick på deras utställning och tittade på glasblåsningen i verkstäderna. Helt otroligt! Att de kan skapa detta vackra.. Alexander fick hänga med på allt i barnvagnen så han har redan varit på sin första glasblåsning. Med tanke på priserna så är det nog en blåsning i dubbel bemärkelse… Vi märkte senare att det är absolut dyrast i Kosta, De mindre glasbruken som SEA och Strömbergshyttan har mycket bättre priser och känns mindre massproducerat. Så besök de små glasbruken istället är min rekommendation. Innan vi åkte vidare från Kosta provade vi kläder i Outleten och åt än en gång de fantastiska hamburgarna på Sportbaren som vi ätit dagen innan. Jag fyndade en snygg jacka från Wyred och mamma en röd blus.
Förutom Kosta så besökte vi som sagt SEA glasbruk och Strömbergshyttan Studioglas. Jag köpte en rosa vas i Kosta, en röd vas på SEA och 2 handdukar och 4 muggar med tillgörande tallrikar från Rörstrand på Iittala Outlet. På Studioglas hittade jag läckra glasskivor att använda i min glasbelysning som byter färg på mina vita ”livslust” skulpturer till rött respektive blått. Väldigt fina effekter och kul att ha dem röda till jul och isblå på vintern. Det blev en del packning men mamma och pappa hjälpte mig ombord på tåget i Alvesta och Dean möter oss på Centralen i Stockholm (med vår nya bil som vi fått idag!!!). X2000 går direkt och vi är framme i Stockholm halv tio efter bara 3 timmars färd.
Nu sitter jag som sagt på tåget hem och har bokat internet på tåget. Så smidigt! Alexander halvslumrar bredvid mig efter att ha lekt och varit uppspelt första timmen, sovit en halvtimme och sedan varit trött men ovillig att sova mer trots blöjbyte och gungande på stolen han sitter i. Han är så nyfiken och pigg när vi åker någonstans. Min lilla globetrotter.
Sj är inte alltid helt välplanerade och har gett oss plats i en vagn utan barnvagnsplats så vagnen står parkerad ute vid ingången pch spärrar vägen för alla som vill gå förbi. Hur kan de göra så? När vi åkte hit hade vi plats i en vagn med mycket bagageutrymme och plats för både barnvagn och rullstol. Om man bokar för ett spädbarn borde de väl räkna med att man har en barnvagn med sig?
Det ska bli skönt att komma hem efter den här härliga utflykten till Skåne och glasriket. Ett så lyckat dop och två mysiga dagar med familjen Johansson har gjort mig till en helt ny människa jämfört med den stressiga trötta disktrasa jag var förra veckan. Nu ska jag bara njuta av att inte göra så mycket annat än att vara med Alexander och träffa våra mamma- och bebiskompisar ett par veckor! Vi ska bebissimma och hitta på saker som han tycker är roligt. Det är så underbart att se honom uppspelt och glad, som idag när han satt här i mitt knä på tåget när vi kommit ombord och skrek av glädje för att det var så spännande. Mammas älskling!!!
Sitter här i ett hotellrum med mamma, pappa och Lex efter en dag i glasriket. Det har varit en alldeles underbar helg med ett dop som blev fantastiskt mysigt. Det kunde inte ha blivit bättre! Tänk att vi lyckades ordna allt så bra på två veckor… Okej, jag sov knappt de veckorna men det var det värt! Alexander fick det finaste dop jag kunde ge honom. Det kommer bilder och mer detaljer när jga är hemma igen och har mer tid.
Vi kom till Skåne på torsdag eftermiddag och Dean som kom från Rwanda via Köpenhamn mötte oss och packningen på Knutpunkten. I Påarp väntade Englandskusinerna och Lili så det blev fika till klockan fyra när vi träffade prästen tillsammans med gudmor Anna.
.
Fredag var det hardcore shopping och dopfixande! Vi köpte ny kostym till Dean som inte ville ha en skrynklig som åkt hela vgen till Rwanda och tillbaka och en klänning och kofta till mig: Vi är faktiskt väldigt nöjda fastän det var panikshopping. Det brukar sällan bli bra när man måste ha något men det blev det. Ibland har man tur! En jättefin kostym till Dean och en perfekt klänning till mig. Precis vad jag ville ha. Bilder kommer senare… Vi köpte också alla tillbehör som vin, champagne, öl, alkoholfria alternativ, champagneglas, frukt, snacks, blomarrangemang och andra dekorationer. En heldag på Väla och Hbg City helt enkelt! Cateringamaten och doptårtorna var däremot beställda till lördag morgon och hämtades av Dean och Severino klockan tio. Mycket smidigt! Fredag kväll var det middag med mina och Deans pappa och Mona i Påarp.
.
Dopet gick sååå bra och jag hann knappt bli nervös för att sjunga eftersom kyrkan invaderades av panschisar från hembygdsföreningen på utflykt halv tolv och de började lyssna på band om kyrkans historia precis när jag skulle öva med kantorn. Prästen var helt förvånad och skulle schasa ut dem men vi tog församlingshemmet istället.
.
Det var ett litet intimt dop med en mysig präst. Alexander var tyst och snäll och somnade till och med när jag sjöng. Han vaknade ine ens när prästen hällde vatten på honom! Han sov sig också igenom dikten som Dean läste för honom. Först efters dopet under fotograferingen slog han upp sina ljusblå igen. Vi var ca 30 personer, bara de närmaste men det var precis lagom. Familjerna och de vänner vi har nere i Skåne. Efter dopet var det mat och fika hos Deans pappa och maten vi hade caterat var supergod. Allt bara gick vägen helt enkelt!
.
Alexander var så snäll hela dopdagen! På morgonen låg han och jollrade och sov så jag hann med både smink, hår och naglar som jag knappast räknat med Sen på festen så sov han större delen av tiden och missade till och med presentöppningen så den fick jag och Dean göra själva. Han fick så mycket fiiint! Bilder kommer. Han sover mycket bättre nu än han gjorde förra veckan vilket är skönt. Jag känner att jag har mera mat och att han är mätt och belåten och då sover han som vanligt till fyra och sedan till sju. Me like! .
Helgen var fullspäckad med aktivitet. På söndagen var jag och mamma och mormor på Sofiero slott och pappa var på någon fiskeaffär i Lund medan Dean umgicks med sina syskon. På eftermiddagen träffades vi alla hos Bibi innan det var dags att skicka Dean till tåget och Cookseys och Mommen till flyget. Jag och mina föräldrar åt middag hos Severino och Mona eftersom jag sov där en natt till då vi skulle till glasriket idag där vi stannar till imorgon då jag tar tåget hem från Alvesta. Efter många om och men fick vi äntligen ett hotellrum i lilla hålan Emmaboda. Vi tänkte ta in på något Scandic tänkte vi och bokade inte innan… Vi visste inte att här ute i de Småländska skogarna finns knappt ett enda hotell och ännu värre är det när man inte har en karta så efter att GPSen skickat oss runt halva södra Sverige så hamnade vi till slut här så det får duga! Lita aldrig på en GPS säger jag bara… Köp en karta!
I onsdags eftermiddag när jag kom hem hände det som inte får hända. Jag skulle sätta igång vår stationära dator när den säger ”no disc found” och inte ens startar i felsäkert läge. Hårddiskcrash… Det värsta som kan hända. Nån backup är inte gjord sedan förra sommaren heller så alla bilder på graviditeten och alla bilder och filmer på Alexander ligger bara på den hårddisken.
Dean hade just mellanlandat i Nairobi och kunde inte göra så mycket så jag ringde Patric och fick lite moraliskt stöd och hjälp att googla problemet och lösningen eftersom Alexander ville bli buren och inte lät mig stå stilla. Eftersom det inte hörts några konstiga ljud eller kommit några konstiga lukter är det förmodligen någon del som slagits ut som gör att datorn inte går igång och det finns en möjlighet att hårddisken går att reparera och få tillbaka datan. Snälla gud… Alla filmer på nyfödd Alexander och alla hans rörelser som han gjorde den första tiden finns ju där… BB bilder har vi 50 st på ett webbalbum och jag har 40 bilder på Facebook av honom men det är allt. Alla studiobilder Dean tagit och alla tusentals andra bilder är annars hopplöst förlorade. Jag får ångest… Mycket ångest… Försöker sysselsätta mig för att hålla tankarna borta men de kommer smygande hela tiden. Hur kunde vi vara så oförsiktiga? Det borde vi ju ha förstått med Murphys lag att just när det inte FÅR hända så händer det.
Bloggen är en liten tröst i alla fall. Även om bilderna är lågupplösta så finns det ju en hel det dokumentation om hans första tid här. Men filmerna… De är oersättliga. Och porträttbilderna Dean tagit. Vilken sorg. Jag vill bara gråta…
Jag fick inget gjort på hela kvällen men tack och lov somnade Lex tidigt vid halv nio så att jag fick vältra mig i min ångest ensam. Jag var inte riktigt kapabel att göra så mycket konstruktivt på en lång stund. Efter råd från Patric så har jag tagit ur minneskortet ur min kamera för att se vad som går att återskapa där och så köpte jag ett nytt att använda på dopet. Videokameran är tyvärr full igen och då är gammal data överskriven.  Sent på natten satt jag och gjorde kyrkoprogrammen färdiga så jag kom inte isäng förrän halv två och halv sex ringde klockan utan att jag fått särskilt mycket sömn. Lex sover ju dåligt också och äter ofta eftersom jag har så lite mat så på de fyra timmarna åt han två gånger.
Dean fick titta på datorn när han kom hem igår, söndag, men har inte ställt en slutgiltig diagnos än. Om han inte får igång den får vi skicka in hårddisken till en dataräddare som får försöka återskapa innehållet. Det är viktigt nu att inte låta datorn vara igång så att datan på den påverkas så lite som möjligt.
Klockan 07.21 på torsdagmorgonen gick tåget till Skåne och resan gick väldigt bra. Gosegrodan var jättenyfiken och glad på tåget tills han somnade efter ca en och en halv timme och sov tills vi nästan var framme i Lund. Han var en riktig solstråle hela dagen och var vaken hela eftermiddagen när Lili och Cooksey-kusinerna var hos oss på Plommongatan. Sen charmade han verkligen prästen som vi träffade vid fyra och jollrade och lekte hela kvällen. Det var inte en sur min förrän han blev övertrött och fick gå och sova vid tio.
Vi tillbringade kvällen med att möblera om och duka så att allt var på banan för lördag. Torsdag blev en heldag med shopping inför dopet då vi gjorde alla inköp och fixade dekorationerna för på på lördag morgon fanns ingen tid för det.
I onsdags fick jag mitt lönebesked och det står ju alltid 0 på det nu för tiden så jag tänkte slänga det direkt men jag öppnade i alla fall och får till min stora glädje se att jag fått kompensation för föräldraledighet med en ansenlig summa. Jag hade ingen aning om att jag skulle få det så jag blev riktigt glatt överraskad! Jag firade genom att köpa två fina Villervalla dressar på Små grodorna som jag drömt om åt älsklingen. Tyvärr fanns inte velourmössorna för bebisar utan börjar på strl 1-2 år så det får bli nästa höst. Han har ju så litet huvud så det går ju inte att köpa den större storleken, den skulle bara hänga över ögonen på honom.
Dagen var riktigt mysig med mammaträff eftersom alla var tillbaka i stan utom en tjej som åkt iväg för en sista liten semester. Vi fikade på ”ett litet kök” på R.O.O.M hela eftermiddagen och det var så mysigt att se alla sötnosarna igen. Alexander sov nästan hela eftermiddagen och de andra tjejerna tror nog att mitt barn alltid sover. Förra veckan sov han ju en heldag efter vaccinationen när vi sågs och före sommaren så sov han nästan varje gång jag träffade mammorna också. De skulle veta vilken lite glad piggelin han är egentligen! Det är så konstigt att han nästan alltid sover när vi är med dem! Den lilla stund han var vaken hann han greppa ett glas och slänga det i golvet så att det gick i tusen bitar. Han har blivit så duktig på att ta tag i saker så nu får jag verkligen börja ha stenkoll på de små raser-tassarna som är överallt! När vi kom hem filmade jag honom när han låg på filten och medvetet ålade sig efter sina leksaker och tog tag i dem. Han har fått en sån fin motorik nu jämfört med för en vecka sedan. Han utvecklas varje dag och bara på de fyra dagar Dean varit borta har det hänt hur mycket som helst!
Eftersom jag fortfarande är en storlek större än jag brukar vara så har jag ingen fin klänning att ha på dopet på lördag så idag var det klänningsjakt på stan. Här är bilderna på allt fantastiskt fint jag köpte!
…
…
…
…
…
Nä… just det. zero, nada, niente… Jag kammade noll!
Jag ville ha något klassiskt och somrigt men det var helt kört för det är bara höstkläder i butikerna nu. Jag har tillbringat 5 timmar på stan med att prova i alla butiker man kan tänka sig utan framgång. Av de få som föll mig i smaken så får alla tighta klänningar mig att se ut som en tunna och alla som sitter bra över axlarna är för små över brösten. Vilket gissel! Ska jag inte få vara fin på pluppelurens dop?
Allt som följde med hem idag var dekorationer till dopprogrammet. Några bruna klisterstenar, en brun penna och några meter bruna band.
Idag har han legat och skallrat med sina kanintossar på golvet, leka med fötterna var dagens favoritövning. Fötterna har pekat rakt upp ur barnvagnen hela dagen de stunder han har varit vaken.
Så här glad kan man bli av att det skallrar när man sparkar med fötterna!
Han sov mycket och var på väldigt gott humör hela tiden på stan förutom ett vredesutbrott på Panduro precis när vi kommit. Oj vad arg den här killen kan bli! Jag hade låtit honom sitta i knät på vägen in till stan och titta sig omkring på bussen så när jag la ner honom i vagnen igen så var han inte nöjd. Han hade ju fått smak på att se sig omkring! Jag fick bära runt honom inne på Panduro medan jag handlade och sen somnade han. Tack och lov hade han glömt att han skulle bli buren när han vaknade så resten av dagen gick bra i vagnen. Jag tror att vi kommer att byta till sittvagn ganska snart för ah när så intresserad av allt runt omkring och han är ju lång så han kommer snart att ha vuxit i den. Så här söt var han imorse när jag åt frukost. Glad som en liten lärka!
Kvällen blev lite jobbigare för han ville absolut inte sova. Försökte lägga honom från åtta men fick ge upp vid nio efter ett skrikmarathon. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att sova när man är trött? Han skriker ju för att han är övertrött men sova ska han inte. Jag fattar inte! Återigen får jag säga oj vad arg den här killen kan bli! Jag hade inget val förutom att låta honom vara uppe till tio då han ville ha mat och strax före halv elva la han igen sina blåbärsblå. Puh… Jag är heeelt slut. Hur söt han än är så är det jobbigt att vara ensam med honom längre perioder. Ett par dagar går bra men är jag desperat efter lite egen tid och lite sömn. Men då får jag dåligt samvete för att jag inte riktigt orkar vara glad och jollra med honom hela tiden utan han måste ligga själv och vara missnöjd ibland. Det är inte hans fel och det enda han vill är ju att vara med mig.
Nu har jag i alla fall packat ner tre klänningar som alla egentligen är för fina för dop. Den rosa Karen Millen som jag hade på Lina och Patrics bröllop, den vinröda axelbandslösa Karen Millen och den ljuslila hellånga som jag hade på Jenny och Jonas bröllop. Den sistnämnda har ju fördelen att den är anpassad för min stora överdel. Så vi får se, nån av dem lär det bli för jag ger mig inte ut på stan en gång till har jag bestämt mig för ikväll. Hittade jag inget idag så är det bara slöseri med tid. Och det är väl mer ok att vara överklädd än underklädd? Det är ju ändå min son som döps.
Efter att han fick ersättning i lördags äter han dåligt på brösten. Jag tror att det är lättare att äta flaska och nu är han lat. Igår på morgonen gav jag upp och hällde upp 100 ml efter att han ammat båda och inte var nöjd och han åt 70 ml. Om han bara äter ersättning så äter han 150-170 ml och jag tror att nu äter han bara på brösten så länge det rinner, han orkar inte kämpa när det börjar gå lite trögt.
Spännande nog så ändrar ju allt karaktär när de äter ersättning, poop och kräks luktar ju mycket mer och äckligare. Jag föredrar amning… Det här har också fått effekten att vi har gått tillbaka till mindre sömn. Det var nån vecka där han sov till sex flera dagar i rad men nu vaknar han fyra och sju igen. De senaste två nätterna (efter lördagen med ersättning) vaknar han ca varannan timme för att han är hungrig. Han äter sig inte lika mätt nu när han inte orkar kämpa på med brösten. Så både sämre sömn och sämre amning var priset för lördagen. Tur att jag hade kul…
Idag har vi varit på babysim för första gången. Alexander tyckte att det var jättekul och gjorde små glädjeljud i vattnet. Han tyckte bättre om att simma på magen än på rygg och han sprattlade på så gulligt i vattnet. Efteråt var han dock heeelt slut och skrek i en halvtimme för att han var så övertrött. Han somnade i samma ögonblick jag lade ner honom i vagnen efteråt, jag behövde inte ens rulla den utan han somnade medan jag hängde på väskorna.
Vi var på mammagruppsträff på BVC 13.00 och sen var det babysim 15.30 så det var bara en timme emellan och även om han sov en stund på BVC så blev det för mycket intryck idag. En sak om dagen räcker för lilla grodis. Mammagruppsträffen var bra och vi pratade lite om smakportioner och sömn. Inte så mycket nytt men det är alltid kul att träffa andra mammor även om jag har min "egen" mammagrupp.
Så här söt var älsklingen i sina fina badbyxor. Lite glad och uppspelt före lektionen, han älskar när han blir ompysslad på skötbordet.
Så här ser det ut inne i lokalen. Det är en ganska liten pool som är väldigt varm, varmare än kroppstemperatur, och det är fullt med leksaker i vattnet och i taket.  En annan mamma var snäll och tog en bild på mig och Alexander precis före lektionen.
Jag och Dean pratade häromdagen om inskolning på dagis eftersom vi fortfarande inte ställt oss i dagisköer. Vi vet ju inte ritktigt var vi ska ställa oss för vi vet ju inte var vi ska bo… Här kan vi inte bo så länge till, det går inte att bära honom fyra trappor utan hiss i all evighet så i höst blir det hardcore househunting.
I alla fall så tyckte Dean att inskolning nog var mer för mig och honom än för Alexander eftersom vi antagligen kommer att lida mer av att lämna honom på dagis än vad han kommer att lida av att bli lämnad. Jag sa att de flesta föräldrar brukar klara det ganska bra så varför skulle inte vi? "Nä, för de andra föräldrarna har ju ingen Pluppilur" sa Dean och tittade på mig som att det borde jag ju förstå! Det var så sött och att han har rätt kan jag ju inte förneka. Det är bara vi som har en Pluppilur…
Det är klart att man vet med huvudet att alla andra föräldrar älskar sina barn lika mycket som vi älskar vårt men hjärtat säger ju såklart att ingen annan kan älska ett barn så mycket. Hur är det möjligt liksom? Den här kärleken är ju den största. Vår lilla Grodis Pluppiluren Gosic.
De här byxorna från Mexx var det första plagg jag köpte till Fröis i magen, på Hanséns i Piteå. På den tiden jag var aningslös.
Igår var jag på Pär och Lottas tokroliga bröllopsfest. Det var galet 70-tals tema och alla hade verkligen tagit det på allvar. Det var en galen samling människor som mötter upp på gårdsplanen utanför Johannesbregs gård. I huset bredvid var det 50-års fest men det sällskapet tyckte nog att vår fest var roligare för det dök upp nya månniskor då och då för att titta och dansa.
Så här såg jag ut när jag gick.
Jag hade köpt en peruk också men Dean sa att ”det är ju faktiskt bröllopsfest så även om det är tema så får det ju vara lite stil. Jag tog med peruken ändå och tur var väl det för den var verkligen pricken över i:et! Jag var ändå konservativt utstyrd jämför med många andra.   De lyckliga tu  Jag, Pärs galna kompis Kimmo och bruden Lotta  Uppställning för gruppfoto  Toastmaster Engberg behövde tolk till sitt tal. Översättningen var dock ”aningen” snällare än originalet.  Lotta fick en fotobok från möhippan  Spex mellan varmrätt och efterrätt  Middagen avslutades med ett framförande av ”Älsk mä gullång” på fin Pitebondska  Pär och Ivan på småtimmarna Jag var inte hemma förrän klockan tre och kom i säng halv fyra. En kvart senare ringde Deans väckarklockan och han gav Alexander en flaska ersättning innan han åkte till Arlanda halv fem. Pluppeluren somnade om till klockan åtta då det var min tur att ge honom en flaska och samtidigt pumpa ur brösten (vilket jag fått göra var fjärde timme sedan jag gick hemifrån). Sen hade jag lite tur för han somnade om till klockan tio vilket är väldigt länge för honom. Han måste ha fått vara uppe sent igår men det är jag bara tacksam för! Vid elva kände jag att det gick bra att amma som vanligt och på eftermiddagen gick vi ut en sväng. Lex fick sitta i Babybjörnen och somnade rätt fort men det innebar bara att han var pigg som en mört när vi kom hem och ville leka leka leka och jag ville slöa slöa slöa. Det blev leka. Surprise!
Det hade i alla fall gått bra för Dean och Alexander att vara själva och Dean tyckte att det var mysigt att få rå om honom själv och ansvara för allt inklusive matningen. Det är något vist med att ge honom mat, det är så intimt och mysigt. Nu är det inte så långe tills vi ska börja med smakportioner och när han äter vanlig mat blir det lättare för Dean att vara ensam då och då med sin son. Jag tror att det är bra för dem båda även om jag helst vill vara med Alexander hela tiden. Alexander har ju en preferens för mig eftersom jag är hemma med honom hela dagarna så Dean måste också få utrymme att utveckla sin relation till honom. Speciellt viktigt är det ju eftersom han reser så mycket och då blir lite borglömd. Han måste kompensera så gott det går för den tiden när han väl är hemma.
 Dean och ALexander innan jag gick. Byxorna köpte jag på GAP i London när vi var där till nyår och det finns en matchande mysig jacka till. I kväll har jag inte gjort så mycket. Pluppi ville inte alls sova så det tog mig lång tid att söva honom, antagligen för att han var uppe sent igår. Han gråter så hjärtskärande när man lägger ner honom och han inte vill. Försökte låta honom ligga i vårt täcke men det hjälpte inte alls, det enda som hände var att han drog det över huvudet och inte kunde andas så nu är det slut på att sova i det. Det är för tung för honom, han kan inte flytta bort det om han råkar dra det över sig. Gud vad det finns mycket att oroa sig för med en sån liten!
Nu sitter jag här och funderar på dopet och allt som måste göras.
- Ringa kantorn
- Beställa mat och tårtor
- Printa kyrkprogrammen och skriva namn på placeringskorten
- Öva på sången
Kanske inte så mycket egentligen men det är bara tre dagar kvar här hemma och i morgon är det både föräldragrupp på BVC och första gången på babysimmet. Jag har förresten fått bekräftelse på babysång nu också så det börjar vi islutet av September i kyrkans regi.
Nu ska jag sova så att jag hinner med alla morgondagens måsten!
Igår när vi var på BVC för vaccination så var det också dags för vägning och mätning igen. Vi märker ju att han växer ur mer och mer kläder och tycker att han blivit jättestor. Han hade växt 3 cm till 64,6 men bara gått upp ca 200g i vikt till 6 360g. Han är fortfarande på +1 kurvan på längd men vikten har ramlat ner till normalkurvan så han är lång och smal. BVC sköterskan tittade på oss och sa att det nog inte var konstigt med lång och smala föräldrar men ville ändå att vi ska väga om en månad igen och se så att han inte stannat upp för mycket i vikt. Men eftersom han växer på längden så är det nog inget konstigt.
På eftermiddagen ko Dinah snällt förbi med 70-talsklänningen som jag skulle låna till festen på lördag. Den passade men på kvällen när jag läste inbjudan igen så såg jag att det är 70-tals DISCO tema. Jag hade glömt disco delen av temat… Ja ja, Lex och Hugo fick leka lite i babygymet tillsammans. Det gick bra och Lex delade snällt med sig av platsen. 
Alexander har också verkligen hittat sina föter nu. När vi hade varit på BVC låg han i vagen och spretade med fötterna rakt upp. Sockarna han hade var för små så det blev till att ta av dem och gå och köpa strumpor på PoP och Lindex med honom spretandes med fötterna i vädret. Undrar om det bara var jag som skrattade? Det såg nog roligt ut, en mamma som köper sockar åt ett barn som ligger barfota och drar i sina fötter i vagnen… På förmiddagen hade han i alla fall äntligen fattat att kanintossorna var till för att lekas med och drog kaninerna i öronen. Så nu används de tossorna till det de ska!
 Nu är semestern över och de flesta är tillbaka i stan. Vi hade vår första fikaträff på över en månad och bebisarna har verkligen växt på den tiden. Vi ser ju Alexander varje dag så även om vi märker att han växer så blir man ju lite hemmablind för ur mycket som hänt. När vi träffade Hannes, Ludvig och Livia idag så hade de blivit små personer! De är sig ju lika men ändå så mycket större och mer kontaktbara. Helt underbara små människor… Hannes och Livia hade världens flirt och Hannes pratade helt i extas med Livia som inte kunde slita blicken från honom. Det var så häftigt! Alexander märkte inget, han låg ju i sin vagn och sov hela dagen den lilla sjuklingen men jag tyckte att han låg bättre i vagnen på ett cafe än hemma i lägenheten som håller på att vibrera sönder på dagarna av allt bilade i väggarna där balkongbalkarna ska gjutas in). Vi satt där från lunch till klockan fyra och hade nog kunnat sitta hela kvällen om vi inte haft lite annat som också var tvungen att göras.
 Så här glad var Hannes åt Livia som såg mycket intresserad ut. Jag var tvungen att leta reda på en bröllopspresent åt Pär & Lotta och även accessoirer till 70-tals outfiten som jag ska ha på bröllopsfesten imorgon. Present hittade jag direkt men min barndomskompis Ivan ville vara med och dela så jag åker in och köper den imorgon. Ivan och Nina tycker precis som vi att det är för tidigt att anlita barnvakt så det blir bara han som går av dem så jag och Ivan tar sällskap, det är aldrig kul att gå på fest ensam, speciellt när man inte känner så många utöver brudparet.
Jag har hittat en outfit i min garderob som kommer att bli jättebra. Temat är 70-tals disco och jag har ett har utsvängda blanka byxor med höga slitsar på varje ben som jag brukade använda i 25 års åldern (ja jag får på mig dem men de sitter som ett korvskinn). Dessutom en paljetopp och en skimrande tröja som kan knäppas upp ner till midjan och dras över paljettoppen. Lite svårt att förklara men bildbevis kommer. Varje plagg är rätt snyggt i sig men tillsmmans blir det lite 70-tals parodi så det blir perfekt. Jag har köpt stora örhängen och ett läderband att knyta runt huvudet för att komplettera utstyrseln. Det blir nog perfekt. En blond rak peruk finns också men jag vet inte om jag ska ha den. Den för ligga i väskan med bröstpumpen så får vi se… Kanske får åka på framåt småtimmarna? Peruker brukar vara kul då!
Min lilla groda ska vara ensam hemma med pappa och äta ersättning för första gången utan mammas bröst som back-up om nåt går fel. Det är stort! Han kanske inte begöver mig lika mycket som jag tror/önskar? Jo… Det göra han. Men han har en underbar pappa också som kommer att klara det här galant! Bara grodis är frisk förstås, annars stannar jag hemma. En sjukling behöver sin mamma…
Igår fick Alexander sin första vaccination. Dean fick följa med till BVC för jag är så blödig och klarar inte av sprutor själv och ännu mindre att de ska sticka i mitt barn. Så för att inte lära Alexander att vara spruträdd kommer Dean att hantera alla vaccinationer.
Vaccinationen gick bra och Alexander fick sitta i pappas knä medan två BVC tanter gav honom var sin spruta samtidigt, en i varje lår. De tar båda samtidigt för att barnen blir ledsna när det gör ont men glömmer första sticket lätt. Om de får ett nytt stick när de nyss haft ont blir de ofta rädda och otröstliga men om det bara gör ont en gång (även om det är på tå ställen) så tror de att det bara var en engångshändelse och blir snabbt glada igen. Alexander grät just när de stuckit honom men det var över på en minut och sedan var han precis som vanligt.
Vi märkte inga bieffekter igår på honom men idag har han haft lite feber (ca 37,5 att jämföra med 36,5 som är hans normaltemp). Han har sovit hela dagen och de få stunder han varit vaken så har han bara ätit och somnat om eller gosat lite och somnat om. Han verkar till och med för trött för att gråta, han bara gnyr lite när han vill nåt, antingen äta, ha ny blöja eller gosa. Stackars älsklingen! Och jag som ska på bröllopsfest imorgon och han ska vara ensam med sin pappa… Det blir jobbigt att lämna honom om han inte mår bra så jag hoppas verkligen att han mår bra igen innan dess! Jag kan nog inte lämna en sån liten sjukling.
i de här kläderna! Egentligenborde jag väl fundera på vad jag själv ska ha på mig på dopet eftersom jag är för tjock för nästan alla min klänningar men det är mycket roligare att drömma om fina kläder åt den vackraste av alla så det gör jag ikväll. Den nya lärdomen som småbarnsmamma är att man måste köpa när det finns när man handlar till bebisar. Det gäller att vara med när nyheterna släpps för det säljs slut snabbt och det fylls inte på av det mesta.
.
Jag har varit på stan idag och nu ikväll har jag surfat runt på nätet så nu vet jag vad Alexander vill ha av sin mamma. .
På Kappahl hängde den här fina dressen (lite tunnare än den från H&M som jag redan har) och bara skrek Alexanders namn.
Där hängde också den här coola skinnjackan som han skulle vara världens tuffaste i!
På lindex fanns värdens mysigaste kofta som såg ut att vara gjord av ull men som var jättemjuk och bara såt sig mjuk mjukt om fingrarna när man tog i den. Hittade ingen bild på den tyvärr, men den måste nämnas för den var så underbar.
.
Höstkollektionerna på nätet har börjat dyka upp och den här velourdressen från Molo är ett måste i hösten/vinterns garderob.
Den här vindtäta softshell dressen som också är från Molo var nog den finaste jag sett. PoPs bleknar plötsligt i jämförelse.
PÅ samma websshop såldes även GANT baby och jag spanade såklart in lite seglarmode. Den här är ju som klippt och skuren för lille Lex.
Sist men inte minst så tyckte jag så synd om grodis idag eftersom han haft feber för första gången så jag mailade Me&I:s säljare och beställde den här ljuvliga dressen.
Jag tvekar fortfarande ang denna också. Tycker ni inte att han har förtjänat den med?
Ja det är tjejer på bilden men det är ju en grodprins så det är i mina ögon en killtröja! Jag kan sträcka mig till unisex men vänder mig emot att de låter två tjejer visa den.
Jag hade tänkt gå på öppna förskolan med Alexander idag för första gången men vid lunchtid ringde Dinah och undrade om jag hade tid att fika så det fick bli det istället. Vi har ju inte setts på evigheter och Alexander och Hugo har växt massor sedan dess. Hugo har blivit en så stor och pigg liten kille som pratar och skrattar för fullt!
Vi gick till Thelins och fikade och Alexander och Hugo fick sitta mitt emot varandra på bordet. Hugo verkade mycket mer nyfiken på Alexander än tvårt om men Hugo är ju lite äldre och mer medveten. Tän vad mycket som händer på de sex veckor som skiljer dem åt.
Så här stor och söt har Hugo blivit! Dagen till ära hade han Labankläderna som han fått av Alexanders mormor och morfar. En liten goding!
Efter fikat så gick jag en sväng på stadsmissionen för att försöka hitta kläder till 70 talsfesten på lördag men hittade bara en klänning som kunnat passa men den var XS och jag såg ut som om jag höll på att spräcka den… Dinah har dock en "fin" klänning som jag ska få prova imorgon så håll tummarna för att jag kommer i den!
Alexander har sovit hela kvällen, från 17 till 22 och ligger nu och ylar av glädje åt sin fiskmobil. Han är lite förkyld så han har gråtit mycket och varit väldigt reserverad hela dagen men efter den långa sömnen ikväll verkar han må bättre. Hoppas att det inte innebär att han tänker vara vaken hela natten… Å andra sidan har jag fått mycket gjort ikväll och slipper vara sitta uppe och göra det till fram på småtimmarna. Jag har gjort placeringskorten till dopet, redan skrivit mina blogginlägg, mailat prästen ang dopprogrammet och övat på min sång.
Jag googlade kantorn och det visade sig att han är ung för att vara kantor, bara 39 år och hans fru är operasångerska. Enligt deras hemsida (!!!) brukar de ge konserter ihop vilket är både positivt och negativt… Å ena sidan kommer han att kunna kompa utan att spela fel som de flesta gamla skröpliga kantorer gör men å andra sidan är han van vid sin frus ljuva stämma och kanske fnissar inombords när han hör mig sjunga och tänker "herregud, VARFÖR måste den här tondöva människan sjunga på sitt stackars barns dop"… *Gulp* Jag fick lite ångest. Jag är ju inte Carola direkt…
På måndag börjar Alexander på babysim! Idag har jag köpt de här finfina badbyxorna åt honom på PoP så att de ska släppa in honom i simhallen (de måste ha badbyxor för att få vara med).
Är de inte gudomligt söta?
Dessutom börjar jag bli synsk… I morse (eller snarare framåt lunchtid) när jag duschade tänkte jag nöjt att jag nu bokat den ena av de två saker jag hade planerat att gå på. Den andra är babysång men jag har inte hittat någon som anordnar det förutom kyrkan så jag funderade på att kolla runt i min mammagrupp om någon hade tips. När jag kliver ut ur duschen kommer posten och det är bara en enda sak, en informationsfolder om höstens aktiviteter i kyrkan, till exempel babysång. Jag tog det som ett tecken och skickade in en anmälan till det. Det kostar bara 200 kr/termin så vi kan ju prova i alla fall och hoppas på att det inte bara är psalmer de sjunger. Jag hade tänkt mig sånt som "imsevimse" och "prästens lilla kråka" med tillhörande rörelser…
Jag såg Villervallas nya kollektion på små grodorna idag. Jag gissar att det inte är hela kollektionen eftersom Villervalla själva inte ens fått upp den på sin hemsida än men det jag så var supersött. Ärmlösa heldressar i mörkt retrolila med 70-tals krage och mössa i samma tyg. Åh, vill ha! Grodis skulle vara såååå söt i det… Nu väntar jag med spänning på hela kollektionen som borde komma vilken dag som helst…
Med tanke på hur dyrt det blev idag så får jag nog fortsätta drömma. Jag köpte Alexanders vintergarderob eftersom jag läst på Jennys blogg att allt tar slut redan nu i slutet på sommaren så att man bör handla redan nu om man vill ha några vinterkläder. Så det blev allt detta:
Täckljacka och täckbyxor. Tänkte att det var bättre med delat än med overall för om han sitter i åkpåsen så räcker det ju med jacka men ska han åka pulka i Piteå så behöver han ju byxor också.
Vindfleece
Halsskydd, täcktossor (han behöver ju inga skor än) och långkallingar.
Och sen den här som jag inte kunde motstå. How could I?
Jag köpte vinterklädera i srtl 74 för han är ju mitt emellan 62 och 68 nu och följer han sin kurva kommer han att vara 70 lång när han är 6 mån så 68 skulle han växa ut alldeles för snabbt konstaterade jag. Bättre att köpa så att han "har att växa i" tycker jag.
Jag spanade också in en brun och beige helt underbar vintertdress från Didriksons på "Små Grodorna" men minsta storleken var 80 öch det kändes lite väl stort… Då kan han väl ha den lagomt till nästa sommar. Flytta till Grönland, är det ett alternativ?
Vi kom hem natten till söndag och sov ut till kockan tio på söndag morgon. Alexander sov också, han var nog minst lika trött som oss. Han hade ju pratat med Spidey och fiskmobilen natten innan och varit allmänt uppspelt över att vara hemma så han behövde sovmorgon minst lika mycket som vi.
Söndagen blev lugn med tvätt i stora lass och en sväng till Daglivs för att fylla upp kylen. Jag gick också till Lindex för att byta presenten som vi fått av Jenny & Jonas eftersom det blev en dublett i Alexanders garderob. Hon har bra smak Jenny. Vi hade fått en fin skjorta men nu fanns inga fina skjortor i sortimentet så det blev en skön mjukdress istället. Jag insåg att vi knappt har en enda sak i ljusblått så det var nog dags att komplettera babygarderoben med det. Konstigt med tanke på att nästan alla babyplagg är ljublå eller rosa.
Hoppas du gillar den Jenny!
Borta vid Daglivs väntade också mitt välkomstpaket från Go’ Boken på posten. Tänkte att jag skulle vara med i en bokklubb och valde Go’Boken för att de verkar ha bra paket för bebisar. När Lex blir större så tror jagg at vi byter till något annat men just nu känns Go’Boken rätt.
Igår provade vi ersättning för första gången och det gick hur bra som helst. Dean tyckte att det var jättemysigt att ge Alexander mat och han åt 140 ml utan problem. Vi hade hällt upp 200 ml men det märks väl när han är mätt för då börjar han åla sig och sparkas. Det enda problemet var väl att jag hade väldigt ont i bröstet på natten innan han vaknade och åt nattmålet men det löste sig. Jag får ta med pumpen på lördag så att jag kan tömma ur lite om det behövs.
Mat av pappa för första gången.
Tittar storögt på pappa när han äter. Det är samma blick som jag får när jag ammar. Han vill gärna ha ögonkontakt när han äter. Det bli lite mysigt och en stund bara för oss. Han tycker inte om när man gör annat medan han äter.
Alexander har verkligen återupptäckt sina leksaker efters semestern. Han är helt fascinerad av fiskmobilen och Spidey och pratar öljutt med dem. Mobilen på babysittern var han inte så jätteintresserad av tidigare och brukade på sin höjd slå lite på den men u pillar han på den och snurrar på de olika delarna. Hans motorik har utvecklats mycket så han har nog inte kunnat använda den på riktigt tidigare. Jag tycker att det känns som att han glömt leksakerna och nu ser dem för första gången.Undrar hur långt minne bebisar har. Om jag skulle vara borta en vecka, skulle han glömma mig då? Hur upplever han att Dean är borta i 5 dagar? Tror han att det är någon helt ny som kommer när han ser Dean igen?
Så här fin var Alexander igår i presenten som han fått av Cicci. Han har haft den förr men jag trr inte att jag lagt upp någon bild på det. Han är precis en 2:a nu men det är på håret att det börar bli lite kort i ärmarna. Bamsekillen! Hans huvud har växt massor den sista veckan och börjar bli riktigt stort. Dean har fått för sigatt polacker har runda ansikten och kallar honom lille polacken.
Tossorna på bilden har Alexander fått av Jenny och Micke. Både jag och Jenny konstaterade att det nog skulle bli svårt för honom att gå i dem med kaniner på framfötterna men jag har nu konstaterat att de inte är till för att gå i. Det är små skallror i kaninerna så de är "upptäcka fötterna" leksaker. Nu har han ju redan upptäckt sina fötter, häromdagen satt han och tittade på sina tår och spretade med dem men tossotna är kul ändå. De skallrar ju när han sparkar så han kan fundera på var ljudet kommer ifrån. Smart grej!
Om mindre än 2 veckor är det dop och jag är mitt uppe i förberedelserna. Idag var jag och köpte papper, stämpel och sidenband till kyrkprogram och placeringskort. Det blev också ballonger, papperstallrikar och serpentiner i temafärgerna grönt, brunt och beige. Nu fattas bara limegrön eller brun pappersduk men det fanns inte ens på partybutiken på Sveavägen så det blir kanske problem. Lina har gulligt erbjudit sig att vika fina servetter så då har ja en sak mindre att göra vilket känns skönt. Tid är inte nåt jag har i överflöd just nu direkt.
Vi har valt Deans systerdotter (och alltså Alexanders kusin) Anna som gudmor. Vi tycker att det känns bra med en ung person som han kan relatera till när han blir äldre och kanske prata med om sådana saker som han inte vill prata med sina ocoola gamla föräldrar om. Dessutom är ju Anna en skärpt ung tjej som alltid kommer att finnas i hans liv så valet var rätt självklart och vi är jätteglada att hon tackade ja när Dean frågade.
Maten är avklarad efter att vi fick menyer från catering och konditori igår av Severino, så nu har vi bestämt oss och är redo att beställa. Det kommer att finnas mat fram till sena kvällen så inga gäster behöver fundera på middag om de inte vill. Dean ska ringa prästen imorgon och prata om alla praktikaliteter. Vi har valt 2 psalmer och jag tänkte sjunga en sång så det vore bra om kantorn kunde spela den på piano. Sen skulle vi vilja att Anna får läsa en dikt eller säga nåt hon själv väljer så vi måste fråga var sång och dikt ska läggas in i programmet så att jag kan trycka det.
Nu är Alexander lite förkyld. Han är lite hes i halsen och även lite snorig så det Dean hade häromdagen har smittat. Det är inte så farligt så att vi behöver ge honom näsdroppar men vi märker att han lider lite av det. Idag var han jätteglad hela dagen och vi har haft det supermysigt. Han har legat i vagnen och gurglat och fått komm aupp när vi varit inne i affärer och han har tittat storögt. När vi kom hem var han fortfarande jätteglad men halv sex vände han tvärt och grät hysteriskt i 2 timmar. Till slut fick jag honom att somna trots att han var så övertrött och absolut inte ville sova. När han somnat låg han fortfarande och hulkade i sömnen den lilla stackaren… Fastän han var så trött så sov bara en timme och vaknade sen och var lite kinkig. Det tog oss över en timme att söva honom igen men han var så gosig och ville ligga nära så till slut somnade han mot min kind. Hoppas att han mår bättre imorgon. Jag undrar vad som hände. Han var ju en sån solstråle hela dagen. Kanske magen eller förkylningen? Eller bara övertrött för han har sovit ganska lite idag?
I söndags blev Alexander 3 månader. Tänk så snabbt tiden går och så mycket som ändå hänt på den korta tidsrymden. För tre månader sedan var han ett litet knyte som bara sov och åt och knappt kunde öppna sina små springor till ögon. Ett litet pyre som för första gången kravlade sig ut i världen och upp på mitt bröst. Vi blev en familj.
Nu har det lilla pyret som visade sig vara ett litet glufs glufs som älskar mat redan dubblat sin födelsevikt och är en stor och alert kille som vet vad han vill. En knyfiken liten grodis som lätt blir uttråkad och vill se nya saker hela tiden. Han har fått en personlighet och blivit en självklar del av vårt liv. Han är redan berest och har varit i Helsingborg, Piteå och Kroatien. Varje dag med Alexander är ett äventyr och vi kan inte sluta prata om hur han utvecklas och allt gulligt han gör. Jag kan sitta i timmar och leka med honom och sjunga för honom bara för att få se honom le. Mamma sa innan jag fick Alexander att man inte kan föreställa sig hur mycket man älskar sitt barn, ändå kunde jag inte ana att det skulle vara så stort. Så enormt.
Här står jag för ett kvartal sedan, full av förväntan men ändå så aningslös. Bilden är tagen 12 maj, 4 dagar innan han föds.
På BB. Ett litet litet men så stort mirakel…
3 månader. Min stora lilla älskling.
Ibland kan jag titta på honom och undra hur den här underbara lilla människan kan vara min? Han är en sådan välsignelse, en sådan lycka. Vad har jag gjort för att få vara mamma till den här fantastiska pojken? Jag blir bara mer och mer kär i honom för varje dag som går. Varje leende går djupare än det förra. Varje morgon när jag vaknar så börjar jag med att ta honom nära och få en lyckokick av hans stora leende och hans tillgivenhet. Det är så förunderligt att ha någon som litar så blint på mig och som inte kan klara sig utan mig. Han har bara en mamma och det är jag. Det är hisnande.
Självklart firade vi hans 3 månadersdag i söndags! Huvudpersonen slocknade innan tårtan kom på bordet men vi firade ändå. Allt har gått så fantastiskt bra och vi är så lyckligt lottade. Allt ifrån förlossning och amning till sömn och barngråt har varit så mycket lättare än jag trott. Jag hade nog ställt in mig på det värsta, att spricka massor, inte kunna amma, ett barn som bara gråter, ett barn som blir sjukt när det är jättelitet och att själv vara helt borta av sömnbrist. Facit blev ett stygn, en amning som fungerat utan minsta problem, ett lugnt barn som inte gråter särskilt mycket och inte varit sjuk en enda gång än och som låter sin mamma sova de flesta nätterna med bara en liten matpaus klockan fyra. Förunderligt nog så är det där med sömnbrist inte särskilt svårt att hantera de gånger det händer heller. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga men så är det.
Dean skär upp Alexanders tremånaderstårta. Vår son som får oss at smälta varje gång han tittar upp och ler. När han skriker av skratt och när han gurglar åt sina mjukdjur. När han tittar intresserat på allt nytt som hon upptäcker runt omkring sig varje dag. När han somnar tätt intill och klamrar sig fast med sina små händer. När han visar att han är trygg, drar en lång suck och slappnar av i famnen hos oss.
Alexander gjorde ännu ett sömnmaraton inatt. Efter att han somnat klockan tio på restaurangen sov han till klockan sex. Han vaknade en gång där emellan men då räckte det med att stoppa in nappen så somnade han om igen. Det var skönt att få sova de timmarna för det blev en tidig morgon. Klockan sju ringde klockan och det var dags att packa ihop och städa ur lägenheten.
Eftersom det inte gick att köpa late checkout fick vi lägga oss vid poolen med allt vårthand bagage och lite badutrustning. Det var ännu en otroligt varm dag så jag tror att jag var i vatnet halva dagen. Alexander bäddade vi ner i en solstol i skuggan eftersom vagnen var nerpackad för hemtransport. Han sov hela dagen med bara någon matpaus ibland. Antagligen var det så varmt så att han inte orkade vara vaken. Han drack en hel deciliter vatten idag och det tror jag verkligen att han behövde. Nappflaskan vi har är tyvärr inte sugvänlig men på nåt sätt fick han i sig vattnet ändå. Jag tycker att den påminner om sådana flaskor som fanns när jag var liten. Det är ingen ergonomiskt utformat MAM med luftventil direkt…
Nerbäddad under parasollet.
Ser han inte lite ut som en äldre dam som ligger i skuggan och väntar på sin drink? Lite fisförnäm sådär…
Vi undrar lite om Alexander håller på at få tänder för han tuggar på allt och snider saker motmunnen samtidigt som han dreglar som ett litet vattenfall. Det känns lite tidigt med tänder vid tre månader men nåt måste det vara som kliar för honom.
Den sista måltiden i Kroatien gick även den i den dåliga servicens tecken.Det tog ca 2 timmar att äta lunch för personalen var så nonchalant och långsam. Köket var desto bättre och maten var jättegod. Lignje och Pljeskavica efter en Pohani Sir fick det bli. Vi är väldigt besvikna på servicen det här besöket, de enda kvällarna som varit bra service var igår och sista måltiden med familjen Ekström. Så brukar det inte vara här och om Kroatien vill utvecklas som turistland r det en viktig förbättringspunkt. Det jag alltid älskat med Kroatien är just det genuint trevliga familjära bemötandet och mysiga stämningen.
Vi fick vänta så länge på maten så till slut slocknade Pluppi i pappas knä.
Vi låg vid poolen till klockan sex då det var dags att packa ihop och ta taxi til Zračna Luca som är flygplasen i Pula. Det fick bli en dusch med hårtvätt i poolduscharna och sen var semestern slut. Alexander piggnade till i kylan på flygplatsen och skulle absolut inte sova mer. Jag förstår inte att han är så otroligt alert på slygplatser, han verkar tycka att det är sååå spännande. Han blir kanske en riktigt globetrotter när han blir stor?
Resan hem gick ganska bra även om Alexander var väldigt ledsen när vi skulle landa. Han sov hela flygresan men vaknade när vi började gå ner för landning och hade väldigt ont i öronen. Nappen spottade han bara ut och vi fick nästan panik för han hade så ont men då kom jag på att vi hade med oss hans vattenflaska (vätskor bryr sig inte säkerhetskontrollen i Kroatien om) så han fick suga på den och det hjälpte. Vi klarade landningen genom att han fick dricka. Vi var inte hemma förrän halv två och kom i säng halv tre så det var en lång dag. Alexander skulle sova i sin vagga men det gick inte för han var så uppspelt och blev så lycklig när han fick se sin fiskmobil så han låg bara och skrek glada tjut och pratade med dem. Spidey var också ett kärt återseende när vi bytte blöja.
Nu när vi kommer hem ska vi prova ersättning för första gången och hoppas att det går bra så att jag kan gå på Per och Lottas bröllopsfest på lördag. Vi har ingen som kan passa Alexander så Dean får stanna hemma med honom och vara själv för första gången.
Jag vaknade imorse klockan sex av att Lex ville ha mat och insåg förvånat att han sovit i åtta timmar utan att äta. Visst hade jag stoppat in tutten på honom några gånger under natten men ingen mat hade han bett om. På förmiddagen tog han igen lite av den förlorade nattamaten och åt lite glupskare och oftare än vanligt men det bjuder jag gärna på om jag får sova! Han sover för övrigt gott på sida nu och blir förhoppningsvis mindre platt i huvudet snart. Vi lägger honom på sida hela tiden och det är sällan han rullar tillbaka på rygg nu, han verkar rätt nöjd att sova så.
Under natten hade vi ett rejält åskväder med blixtar som stroboskop och när vi steg upp vid nio var det fortfarande mulet så Dean bestämde sg för att gå tillbaka till faster Marcella och även träffa Drago. Jag var inte så sugen på att sitta och lyssna på samma gamla stories på Kroatiska igen så jag stannade hemma men Alexander fick följa med, Vlado skulle ju ändå vara på jobbet. Men tro det eller ej så var han hemma! Hade jag vetat det hade Dean fått gå själv men nu blev det som det blev. Det hade i alla fall gått bra och han gav dem all mat vi inte hunnit äta upp under tiden här. Det blir ju alltid lite torrvaror över. Vlado hade sett mindre skrämmande ut än vanligt men kört sitt vanliga kvinnofientliga tugg om att vi inte ska köra bil osv och dessutom tyckte han att vi minsann skulle hyra deras uthyrningslägenhet istället för att bo på Verudela när vi kommer nästa år. Att de bor 30 min från havet och knappt har sol i lägenheten samt att den saknar balkong har han ingen förståelse för. Dean nickade väl lite och försöke säga så lite som möjligt.
Jag packade ihop lite hemma och la mig sen på stranden eftersom solen snabbt dök upp och gjorde det olidligt varmt. Även vattnet hade blivit ännu varmare och det var knappt så att det gav någon svalka. När Dean kom tillbaka vid ett åt vi lunch och gick efter en kort sejour på stranden till hotellpoolen där vi låg hela eftermiddagen.
Det är kul att ligga på mammas mage för då har man uppsikt!
Den bedjande blicken mamma och pappa inte kan motstå.
Tuffingen
Galningen
Alexander fick bada i barnpoolen och vi träffade ett trevligt norskitalienskt par som vi senare sprang på när vi gick ut och åt på kvällen också. De bodde i Italien och hade tidigare bott i London fram till för två och ett halvt år sen då de fick barn. Hennes förlossningsstory var nog den värsta jag någonsin hört så om ni funderar på att föda barn i Italien… Think again! 1 barnmorska på 9 födande i 6 salar resulterade i förlossning med sax och tång, 25 stygn, ingen smärtlindring och hon fick inte ringa sin man… Dessutom låg hon på samma sal som en tjej som var i 30:e veckan och käppade för att inte föda så hon blev hyssjad hela tiden och ombedd att vara tyst. Känns som att Sverige är ett rätt bra land att föda i!
Middag åt vi på en jättemysig restaurang vid havet och det var fantastiskt gott. Sista middage fick bli Przne Lignje för Dean och Mixed grill för mig som vi delde på med grillade grönsaker och pommes. Vi fick hjälp med barnpassning medan vi åt av norska Inger som satt i bordet bredvid och sedan somnade Pluppi i vagnen vid tio medan vi satt kvar på restaurangen till halv tolv och pratade och mös.
|
|
SENASTE KOMMENTARER