Tosic

Mormor på besök

Min mamma kom och hälsade på oss i två dagar, måndag kväll till onsdag kväll. Hon hade ju inte sett lillen sedan han var en vecka och han växer ju så fort. Vi åker ju upp till Piteå i mitten av Juli men hon ville inte vänta tills dess då han är nästan två månader så hon flög ner nu när han är en månad.

Vi gjorde ingent särskilt, det blev fika, ute-luncher, matlagning och även lite shopping på stan eftersom det är sommar-rea just nu. Jag hittade en fin långkofta och en cool klänning från Ida Sjöstedt på halva priset. Bäst att fynda nu när jag bara får mammapeng.

Mera skåne

Dagen efter Annas studentfest var vi hemma hos Bibi & Lars där också Lili och Kimby som kommit över från England bodde. Kusinerna hade svårt att slita sig från den lille och tyckte att det var väldigt roligt att hålla och gosa med honom.

Alla kusinerna Ekström!

Jakob som tagit hand om honom en lång stund under festen på fredagen ställde gärna upp igen.

Med den äldsta kusinen Cooksey, Kimberly

Med faster Lili

Med kusin Lina

På lördag eftermiddag var det familjemiddag hemma hos svärfar innan vi skulle åka vidare till Ängelholm och träffa Lina, Patric och lilla Alma. Det blev grillat kött och civapcici och det var supergott som alltid.

Det är mycket som ska hinnas med i Skåne. Vi kom på lördagskvällen och hann umgås några timmar innan det var dags för sängen för alla oss trötta småbarnsföräldrar. Sedan steg vi upp tidigt för att hinna med frukost och en promenad till huset Lina och Patric håller på att bygga. Lina fick sköta Pluppi medan jag och Dean åt.

Sötnosen Alma tyckte att det var kul med en liten bebis. Det var inte länge sen hon var så liten som honom och nu är hon en stor tjej som kommer att gå vilken dag som helst! Två vackra barn som verkade gilla varandra.

Söt som en liten jordgubbe! I gungan i lekparken vid det hus som snart är hennes nya hem!

Vid tvåtiden var det dags att sätta sig på tåget hem till Stockholm igen efter en långhelg som gått allt för fort.

Vi har varit på studentfest!

Förra helgen åkte vi till Skåne för att fira att Deans systerdotter Anna tog studenten. Vi tog tåget på tosdagsmorgonen eftersom det var mycket smidigare än flyget med en liten bebis, barnvagn, bilbarnstol och annan packning. Resan gick jättebra och lille Pluppi var tyst och snäll hela vägen. På resan ner fick vi hans första medvetna leende! Han har lett reflexmässigt ända sedan han var någon dag gammal men nu syntes det att han såg sin pappa i ögonen och log med hela ansiktet. Så sött!!! Pluppi passade också på att kräkas ner Dean rejält när han höll upp honom som "flygplanet"… Kanske därför han skrattade?

På torsdagen stannade vi hemma hos Severino & Mona och faster Bibi och kusinerna Lina, Jakob och Anna kom förbi för att titta på den nya medlemmen i klanen Tosic och lämna en fin present.

På fredag morgon vaknar vi av att det blåser hårt ute och strax efter åtta ringde Bibi och behövde hjälp med partytältet som höll på att blåsa bort i de kraftiga vindarna och regnet. Dean och Severino fick kasta sig iväg och hjälpa till att ta ner tältet så att det inte skulle krossa rutorna till glasaltanen. Festen fick flytta in i huset istället och det blev otroligt lyckat med massor av glada människor som ville uppvakta den gada studentskan som trots vädret sken som en sol!

Anna på skolgården dit jag och Pluppi inte kunde följa med eftersom det blåste så hårt och vi var rädda att han inte skulle kunna andas. Hon fick en fin skylt och massor med blommor och små champagneflaskor runt halsen!

Delar av familjen Ekström/Tosic i början av festen.

Den fina studenttårtan (det gick åt ett antal stycken)

Pluppi hade fått nya kläder för dagen. Man kan ju inte gå på fest i myskläder, inte ens om man är knappt fyra veckor!

Jag såg knappt till min lille son på hela dagen och kvällen förutom när han skulle amma för det fanns så många som gärna ville hålla honom en liten stund. Här en bild med sin äldsta kusin. Tänk att det är 20 år emellan. Det kommer att vara mindre skillnad på hennes barn och honom än mellan dem.

En slagen hjälte i slutet av kvällen. Vid halv tolv kastade vi in handduken. Det var nästan dags för studentskan att dra sig ner på stan med sina vänner och vi var trötta. Speciellt den yngste av oss…

Jag sover gott nu mamma…

Hur hinner man?

Ambitionen att skriva på bloggen varje dag är långt ifårn uppfylld. Efter fyra dagars resa till Skåne och sedan en vecka med besök och en son som går igenom femveckorskrisen så har det varken funnits tid eller ork. Men nu är jag här!

Har funderat på att lära mig mobilblogga så att jag kan göra lite inlägg också på resande fot, det är så lätt att glömma bort de små ögonblicken när man bara bloggar vid datorn när det finns tid att ladda upp bilder. Nu har ju iPhone äntligen fått MMS funktion i veckan med det nya operativsystemet så jag tänkte läsa in mig på hur man mobilbloggar från den. Om någon vet, let me know.

Pluppi älskar sitt skötbord

Ingenstans är han så lugn som på skötbordet eller i badet. Han tycker om att bli ompysslad. Dessutom är har fascinerad av Spidey och Humlan som hänger ovanför skötbordet. Det var nog blad de första han kunde se för att det är så starka färger och nu slår han efter dem också när han ligger där. Eftersom vi har för lågt mellan skötbordet och skåpet ovanför så kan vi inte ha en vanlig mobil utan har hängt 2 djur som vi köpte på en krims-krams affär mitte emot vårt hus där istället. De har korta fjädrar som de händer i och har dessutom sugpropp att fästas med vilket passade oss perfekt. Det visade sig vara världens lyckträff, han är mycket mer intresserad av dem än av babygymet.

Pluppi behöver ett namn

Vad ska lilla Pluppi/Fröis/Grodan/Baby Tosic heta? Vi har minskat ner den långa listan till två namn i alla fall. Vi tänkte ett tag på kroatiska Luca som skulle passa honom bra men på svenska låter det tyvärr som Loka (hälsokällan i Bergslagen)… Nu äterstår bara två namn varav det ena var favoritnamnet när han låg i magen, men sen började vi tveka. Det andra känns som ett namn som passar en lång mörk kille, vilket han med största sannorlikhet blir. Om vi väntar så kanske det visar sig vilket namn som passar bäst tänkte vi men det verkar inte som om han tänker tala om vad han vill heta så vi får väl göra ett val. Det som talar emot den andra är att det ligger högt på topplistan över vanligaste namn, 800-1000 barn döps till det varje år medan bara 60-80 barn får heta det första.

Andranamnen har vi i alla fall klara. Set har vi vetat sedan vår första sommar ihop.

De kom vi på under en week-end resa till Balatonsjön i Ungern och de har fastna hos oss. Det känns otänkbart att han ska heta något annat än just det i andranamn och nu när han är ute så passar de honom perfekt.

Missöde

Jag skulle koka Fröis nappar idag för att sterilisera dem men glömde helt bort kastrullen på spisen. Hittade dem två timmar senare utan vatten kvar och med botten på napparna nedsmälta mot botten. Undrar om kastrullen går att rengöra?

Dean köpte nya nappar och dem ställde jag på spisen nu ikväll och glömde även dem men Dean såg det innan även de var fastsmälta i botten… Jag är så disträ och skulle nog glömma mig själv hemma när jag gick ut om det gick! Amningshormonerna igen? Tack och lov har vi en spis som känner av när kastrullen är tom och stänger av sig automatiskt.

Utveckling

Igår var jag ute och fikade hela dagen med ett gäng tjejer som fått barn mellan 11-31 Maj. Otroligt kul! Vi träffades vid elva och kom inte från fiket förrän vid 14.30. Skönt att träffa andra tjejer i samma ålder och livssituation att dela sina tankar med. Alla går ju igenom samma sak just nu och har så fina små bebisar som redan har ett eget utseende! Förr tyckte jag att alla bebisar såg likadana ut men nu när man sitter där med 5 st så ser man hur olika de är. Ska bli kul att se när de utvecklar sina personligheter också.

Det visade sig att vi var 3 st som hade en gemensam kompis, Stockholm är verkligen en liten ankdamm ibland!

På vägen hem stannade jag till på ”Små Grodorna” på St Eriksgatan och köpte kläder till honom till studentfesten på fredag. Han kan ju inte gå på kalas i mysbyxor! Det fick bli en tuff skjorta och ett par jeans så att han smälter in bland de andra gästerna.

Han utvecklas så fort! Små medvetna leenden har börjat leka på läpparna, det är inte bara reflexer längre. Man kan se på hans ansiktsuttryck om han är nöjd eller inte. Jag önskar att man kunde fånga alla hans söta små miner med kameran men det går ju inte. Speciellt den minen när han precis ätit och är mätt och sömning, då ser han ut som en söt liten sköldpadda. Det är dock sällan man sitter med kameran i högsta hugg när man just ammat… Här kommer i alla fall en liten bildserie med miner. Iklädd en fin present från mormor och morfar som tyckte att en liten kille måste ha lite blå kläder!

Han sträcker ofta ut tungan och som alla småbarn så försöker han härma de uttryck man själv gör. Igår lärde vi oss pluta med munnen också.

Jag fotograferar mycket mer än Dean (konstigt nog med tanke på att jag har en liten pocketkamera och han en proffsutrustning) så jag fick föreviga mig själv igår med Pluppi med hjälp av spegeln i serveringsgången. Han måste ju få se lite bilder på sig själv och mamma när han blir större.

Han tittar skeptiskt på mig och undrar vad jag håller på med…

Imorse kunde han sitta alldeles själv i soffan. Kläderna är ännu en uppsättning från mormor och morfar. Tänk vilket bortskämt barn han kommer att bli!

Han börjar se så vuxen ut, inte som en liten bebis längre.

Nu har han sovit i flera timmar och det är dags för mig att göra lite nytta. Det känns roligt att han har sovit i vaggan idag för där har han inte alls velat vara innan. Hans fiiina vagga har inte stått högt i kurs! Undrar hur det ska gå för mina planer på att han ska börja sova i den på nätterna snart? Verkar långsökt… Men jag sover inte så djupt med honom i sängen så det vore bra om han kunde sova själv några timmar i alla fall.

Blåögd?

Om det var nåt vi var säkra på innan Dean Jr kom till världen så var det att han skulle få bruna ögon och stor näsa som sina föräldrar. Än så länge så lyser dock båda med sin frånvaro, en liten näpen knapp till näsa och ögon blå som himlen. Jag vet att alla barn föds blåögda men man brukar ju se på de barn som ska bli brunögda att de har en extra mörk ton i sina ögon som tyder på det även om de är blå i början. Det verkar dock som att Juniors ögon blir ljusare och ljusare… Döm själva…

Det ser väl inte ut som någon som ska bli brunögd? Min pappa är i och för sig blåögd och Deans har gröna ögon i släkten så teoretiskt omöjligt är det ju inte men nog vore det väl lite konstigt att vi som har så mörka ögon skulle ha en bebis som är blå eller grönögd. Jag hoppas fortfarande att han ska få Deans vackra ögon, fransarna har han i alla fall redan fått.

Koll på dygnsrytmen igen?

Igår kväll så var Dean Jr på sitt allra piggaste och gladaste humör och höll sig vaken från sju till midnatt vilket resulterade i att han sov gott hela natten. Mat 23.30, 04.30 och 07.30. Precis som vi hade vant oss vid före fredagens sömnmaraton. Sen har han varit glad och pigg hela förmiddagen också men ligger nu och sover i sitt babygym. Hoppas att vi är tillbaka i gamla goda hjulspår och att detta håller i sig nu. Jag lovar att han inte ska få sova 5 timmar i sträck i eftermiddag…

Jag är vanligtvis den tröttaste i familjen men nu har jag ju lite amningshormoner som hjälper till att hålla sömnbristen på en hanterbar nivå även de jobbigaste nätterna. Tyvärr får ju inte papporna dessa hormoner så Dean har haft en ganska jobbig helg. Ännu jobbigare var det dock den första natten hemma från BB då Pluppi grät helt otröstligt och vi knappt fick en blund. Framåt småtimmarna utbrister Dean halvt i sömnen ”Kan man sätta frimärken i pannan och posta honom till Storken… utan avsändare”. Bortsett från hormonerna så tror jag att man som mamma känner lite tydligare hur barnet mår och då blir mindre stressad. Jag sover bättre än Dean för att jag hör bättre skillnad på hans olika ljud. Dean vaknar av alla ljud medan jag kan sova igenom småjoller och vaknar till först när han blir ledsen eller gör ljud som tyder på ett behov som mat eller blöja. Stackars D ville knappast posta honom till Storken men sömnbrist är en förlamande kraft. Så här i efterhand skrattar vi gott åt citatet som faktiskt är riktigt fyndigt!

Vad hände under förlossningen?

Alltså ont som sjutton gjorde det och jag har ett svagt minne av att ha gnuggat huvudet mot kudden men hur kunde det gå så här illa…?

Jag har ju skavt av större delen av håret vid pannan och lika illa är det bak på huvudet! Det här är mycket värre än efter en dyksemester då man drar på och av ett silikoncyklop flera gånger om dagen. Tror inte att det finns någon annan utväg än att klippa lugg nu tyvärr. Det kommer att ta lääänge innan det har växt ut och ser frächt ut igen… Kanske måste klippa hela håret lite kortare?

Jag har försökt förtränga det men igår påpekade min kära man att jag såg ”rufsig” ut. Efter att jag gjort mitt bästa för att snygga till mig med lockborsten. Näää… Han är inte alltid så finkänslig… Jag påpekade lite surt att det minsann är ett resultat av att jag fött fram vår son (tror till och med att jag sa hans son i det läget) och att det bästa han kan göra är att ta hand om den lille medan jag får en chans att gå till min käre frisör Bengt och göra lite ”damage control”. Bengt kan göra underverk, måste ta mig dit snarast känner jag!

Helgens aktiviteter

Vi hinner med ungefär en aktiviet om dagen och igår var det presentinköp som stod på agendan. Fröis har redan fått sin första inbjudan till kalas så en present till det behövdes såklart. Dessutom tar systerdotter Anna studenten på fredag och den presenten skulle också inhandlas. Så det fick bli en sväng på stan där vi även träffade Kina och Gustav som ville passa på att ta en shoppingrunda när de var här.

Fröis har redan fått smak för det goda i livet. Här på NKs juvelbutik med pappa.

Han var klädd i nya fina kläder som han fått av Sixten Randefalk med föräldrar. Nu vid tre veckors ålder håller han på att växa ur strl 50 och vi har påbörjat användandet av 56:orna. Stora killen!

På kvällen var det landskamp och VM-kval Sverige-Danmark på Råsunda så Dean passade på att lära lillkillen grunderna i fotboll. Vi får väl erkänna att han slocknade rätt snabbt så fotbollsintresset har nog inte vaknat på allvar än.

Synen hos nyfödda är inte den bästa, det sägs att de bara har 4% av en vuxens synkapacitet när de föds. Den blir dock hela tiden bättre och vi märker nu att han ser starka färger och kontraster. Han älskar till exempel att titta på den färgglada spindeln som hänger över skötbordet och i babygymet är den röda skon mest populär. Dessutom har jag ju redan berättat om den röda hunden Dempsey som är favoriten här hemma. De senaste dagarna så har han också börjat titta mer på våra ansikten och jag tror att han börjar känna igen oss inte bara på lukten och rösten utan också på våra ansikten. Han studerar oss väldigt intensivt när han är vaken. Igår var det Dean som blev uttittad och memorerad.

Lillen tycker om när man viker ihop honom till ett knyte på samma sätt som han låg i magen. Jag antar att det känns tryggt och familjärt och att det är därför han blir så lugn när man trycker upp benen mot magen och håller honom som en liten boll. Om man dessutom håller honom hud mot hud när man gör det så är det extra mysigt tycker Pluppi.

Idag var vi på Kians 2års kalas som ”Fröis” hade blivit inbjuden till. Jo, det stod faktiskt Fröis på inbjudan! Det var ett riktigt barnkalas som till och med innehöll 2 clowner och glass och godis i mängder! Jättekul att komma ut och träffa vänner och dessutom fick vi frisk luft på Lidingö och massor med godsaker att äta. Perfekt söndag!

Neena är alltid så pysslig och duktig och här ser ni två fantastiska tårtor som hon fixat. Goda var de också!

Fredrik och Anna var där med lilla sockersöta Anton som blivit så stor. Det är Antons fina babyskydd som vi fått låna till Fröis.

Lilla Pluppi var snäll och sov nästan hela kalaset men på slutet vaknade han till lite och ville bli tröstad av mamma. En otroligt härlig eftermiddag blev det i solen på Martin och Neenas altan. Det är ju lätt att tro att man är yngst på stället när man är tre veckor… Icke så! Där fanns en till liten kille som var 5 dagar yngre och som också var på sitt första kalas. Man är aldrig för liten för en fest!

Imorgon är det måndag och Dean måste gå till jobbet. Jag får se till att aktivera mig lite i veckan för enligt väderprognosen ska det regna varenda dag och då är det lätt att bli passiv och inte göra så mycket. Det känns skönt att vi åker till Skåne på torsdag, för det innebär ju faktiskt bara 3 dagar utan pappa D den här veckan! Det är lite ensamt utan honom med en liten son som bara sover.

Sömn

Helgen har gått i en rasande fart men så mycket sömn har det inte blivit. Fredagen var fullspäckad och dagen började med att min kära vän Kina som hade vägarna förbi Stockholm kom förbi på frukost mellan åtta och tio. Sen var jag på BVC halv elva innan det var dags att gå hem och duscha och klä på mig för besök på jobbet klockan två. Blev kvar där till klockan fem och Pluppi sov från att jag matade honom klockan ett tills jag väckte honom klockan sex. På jobbet tycker de ju såklart att jag har världens snällaste barn som sov konstant de tre timmarna jag var där men jag måste väl erkänna att det var lugnare än vanligt. Sen efter maten vid sex så somnade han om och sov på mitt bröst framför TVn hela kvällen med bara någon enstaka matpaus.

Den sköna fredagen innebar tyvärr att han inte alls ville sova på natten utan låg och jollrade, kved och gjorde allehanda ljud. Helt omöjligt för oss att sova! Vi försökte med mer mat, blöjbyten, lägga honom i hans vagga och att söva honom med nappen men inget fungerade. Han var jättepigg!!! Han hade ju sovit hela dagen så det var kanske inte så konstigt… Hela lördagen jobbade jag hårt på att hålla honom vaken med bristfälligt resultat så även inatt har varit en aktivitetsnatt. Nu återstår jobbet med att vända tillbaka dygnet för Pluppi… Vi hade det ju så bra fram till i fredags då mamma njöt av stillheten för många timmar…

Vi får så fina presenter!

Vi har fått så otroligt mycket fina presenter sedan lillen föddes. Jag måste fotografera alla fina saker vi fått någon dag och lägga ut här som minne. Alla är så snälla mot oss och lille prinsen!

Nu är klockan snart halv två och det är dags att släcka lampan och sova. Pluppi ligger här bedvid alldeles klarvaken och jollrar. Han är ett litet nattdjur som helst är vaken på nätterna men då brukar hans mamma sova. Fascinerande hur man kan sova igenom joller men vaknar direkt när han blir ledsen eller missnöjd. Man måste ha någon inbyggd funktion som gör att man ragerar på bara vissa typer av ljud. Nu ligger jag och tittar på hans pigga ögon och lyssnar på hans förnöjda små ljud. Det verkar vara en pratsam kille vi fått! Han är nästan aldrig tyst när han är vaken, oavsett om det är små glädjeljud eller ilskna grymtningar efter mera mat eller ny blöja.

Gallskriker gör han dock sällan, det är när han har magknip eller när det tar för lång tid för oss att lista ut vad de är han vill.

Äntligen helg

Äntligen är det helg och lilla familjen får lite mera tid tillsammans. Sedan Dean började om att jobba har det varit lite ensamt och lilla Pluppi saknar sin pappa. Idag har dock dagen gått ovanligt fort för att jag hade så mycket inplanerat. Kina kom förbi före klockan åtta eftersom hon och Gustav kom med nattåget. Vi åt frukost ihop fram till tio då det var dags för mig att gå till BVC för vägning och mätning av lillen. Han har blivit så stor! 4110 gram och 56 cm!

Sen på eftermiddagen var det dags för första besöket på jobbet på en månad. Det var mysigt att träffa alla och skönt att se att allt är som vanligt. Det känns som igår jag satt där vid mitt skrivbord (som nu har vänt sig och står åt andra hållet med sin nya ägare) men ändå så oändligt länge sen. Att tänka att jag inte kommer att vara där på över ett år är helt ofattbart men brjar väl sjunka in. Nu ska jag bara ta hand om Pluppi i över ett år till och låta det ta all fokus.

Vi har haft mycket besök sedan lillen kom. Jenny och Micke var här i början på veckan och I onsdags var Anna B och hälsade på också. Det var väldigt roligt att ses för det var verkligen länge sedan sist. Vi ska försöka träffas hela familjen Burman, familjen Serrander och familjen Tosic i sommar eftersom vi alla ska vara i Skellefteå/Piteå under andra halvan av Juli. Jag har inte sett barnen på så himla länge, nästan två år konstaterade vi…

Jag fick på mig ett par vanliga jeans!

När jag kom hem från BB hade jag 8 kilo av graviditetsuppgången kvar men redan efter en vecka hade vätskan börjat försvinna ur kroppen och med 6 kilo kvar fick jag då på mig mina ringar. Hurra! Nu ytterligare en vecka senare har jag knappt 5 kilo kvar och idag lyckades jag få på mig ett par vanliga jeans. Det var visserligen mitt största par jeans som användes i början av graviditeten men det är ändå en stor lättnad att från och med nu slippa gravidbyxorna. Skööönt! Om jag blir av med ett kilo i veckan de kommande veckorna så är jag mitt normala jag lagom till semestern. Men det kanske är för mycket att hoppas på?

Idag regnar det

För första gången på flera veckor är det dåligt väder idag så jag har inte gjort särskilt mycket. Lillen och jag sov länge och med ett par avbrott för amning så hela förmiddagen försvann. Sen var det frukost, blöjbyte och mera amning för en pigg krabat som absolut inte ville sova mer utan ville ha mammas fulla uppmärksamhet. En liten stund kunde han ligga ensam i sin vagga och titta på Dempsey som han gillar skarpt (den röda hunden som han fått av Karin & Lars). Han har redan kommit på att Dempsey låter om man slår på honom eftersom han har en liten skallra i nosen vilket är mycket populärt.

Vid två somnade han äntligen och jag fick två timmar på mig att göra lite annat som att blogga och prata lite i telefon men nu hör jag att han håller på att vakna igen. Dagens ”att göra-lista” som jag skrev vid frukost är lika hopplöst lång som den var då. Det enda vettiga jag gjort är att boka in fika på jobbet på fredag. Så tackkort och fönsterputs och annat på den långa listan får vänta till en annan dag… Antagligen många dagar… Men nu vet jag i alla fall vad Anna ska få i studentpresent, hoppas att Dean håller med!

Mormors far på besök

Igår kom mormors far Rolf och hälsade på oss och lilla grodan. Då det var en fin dag så blev det fika på gården och sen promenad i stan som avslutades med en middag på Ciao Ciao Odenplan.

4 generationer

Middag på uteservering för både oss och lillen som sen måste rapas av pappa.

Tiden flyger iväg

Tiden går så fort även om vi har ett extremt snällt barn som mest sover och äter. Han är så söt så vi kan fördriva timmar med att bara titta på honom… Resten av tiden går åt till att tvätta tror jag. Läckande blöjor och en kille som gillar att kissa på skötbordet resulterar i både lakan och en hög handdukar + babykläder som ska tvättas varje dag. Inatt har vi dock bytt från Libero till Pampers och då höll det tätt. *pust*

Här kommer i alla fall en sammanfattning av vad vi gjort sedan sist. För en vecka sedan på onsdag den 20/5 var vi på PKU test hos min BM. Vi började med frukost på ett cafe i Gamla Stan där Fröis fick sitt första mål mat utanför hemmets lugna vrå.

Lillen hade gått ner till 3200g men det var fullt normalt enligt BM. Dean fick hålla honom när de stack den lilla stackaren i handen, jag klara ju inte att bli stucken själv och ännuvärre var det att tänka tanken att någon ska sticka honom! Måste öva på detta för jag antar att det inte är sista gången min son kommer att behöva en spruta och jag vill ju inte överföra min fobi…

På torsdagen var det fint väder och vi gick och shoppade lite kläder till oss själva och sedan på promenad till Vasaparken där vi tog de lungt i solen. Lillen sover så gott i vagnen och så länge man håller sig i rörelse så vill han inte ens ha mat.

Precis som sin mor så älskar han vatten! När vi byter på honom så spolar vi honom under handfatskranen och då slutar han gråta direkt och bara njuter. Även badbaljan uppskattas och vi har hunnit bada honom 2 ggr sedan vi kom hem från BB. Första badet med pappa var i fredags.

Efter badet passade han på att bajsa genom handduken rakt ner i mammas knä.

Under helgen kom mormor och morfar på besök och blev såklart helt förälskade i den lilla prinsen. Mormor kan inte vänta 6 veckor tills vi kommer upp till Piteå utan funderar på att komma hit en gång till innan dess på snabbvisit. Vi fick hjälp att storhandla och lilla gubben sov så fint i sin babysitter hela tiden.

Gammelmorbror Ola (som inte är så gammal) kom också på besök på lördagkväll och skålade in Fröis ankomst med lite bubbel och en whiskey.

Sen på söndag var det dags för kompisträff med Mia och Mackans lille Sixten som ju är hans syssling och Dinah och Simons lille Hugo. Tre snygga killar som sågs för första gången.

Fröis passade på att skicka en riktad kräkkaskad mot sin syssling när de delade babygym men missade tack och lov med en hårsmån…

I måndags blev det utflykt till Hagaparken i högsommarvärme där mamma och pappa mumsade i sig en påse av gammelmormors bullar och lillen fick lite bröstmjölk i skuggan av ett träd. Men nu vet vi var nån stans alla mammalediga hänger i alla fall. Det vimlade av barnvagnar varav minst hälften är Bugaboos som vår. Vi är mainstreamföräldrar helt enkelt som hänger där alla andra hänger med samma utrustning.

När kommer det jobbiga?

Fröis är snart en vecka och allt är bara mysigt. I natt har han sovit i flera timmar mellan varje mål mat och jag kunde dessutom sova ut i morse. Det är så underbart att ligga och lukta på det varma sovande barnet bredvid, han är så trygg och helt beroende av vår omvårdnad. Så stort! Mjölken har runnit till och jag har ont i brösten men i övrigt så mår jag väldigt bra nu. Vi har det så bra att det känns oroväckande. När kommer det jobbiga? Kan man få ett så underbart och snällt barn?

Idag tog vi det lugnt hela förmiddagen och sedan blev det en eftermiddagspromenad med lite oplanerad shopping och en tur i Vasaparken. Vi försökte också köpa en liten nattlampa så att jag inte ska behöva tända de starka sänglamporna varje gång jag ska amma. Alla lampbutiker hade dock stängt idag vilket vi kanske borde ha förstått, det är ju trots allt helgdag.