Dean och Alexander har åkt till familjen Cooksey i London för en veckas mys med kusinerna så jag är ensam hemma hela veckan. Det är ensamt och tomt här i soffan och jag saknar den lilla virvelvinden som brukar yra omkring här i vardagsrummet. Det är en gigantisk skillnad mot i lördags då det var full fart här.Jag var så förkyld förra veckan och kom hem med feber på fredag kväll så lördagen blev en riktig hemma-dag utan att göra något särskilt, bara försöka ladda batterierna. Alexander var också lite förkyld så det kändes okej att stanna inne. Vid halv åtta var han trött och jag lade honom med en flaska välling och tänkte att han skulle somna men han hoppade upp full av energi och det var helt uppenbart att han inte skulle somna på ett bra tag.
Dean och jag hade planerat en film-kväll i soffan och jag hade köpt lite godsaker som vi skulle äta. Alexander brukar somna vid åtta så jag hade inte ens funderat på att han kanske skulle vara vaken. Det blev en annorlunda lördagskväll med en Alexander som inte satt stilla en sekund runt och han liknade mest av allt en Duracell-kanin där han for fram. Dean och jag tittade på Morden i Midsomer istället för på någon av de filmer vi valt ut eftersom det inte direkt blev fokus på det som visades på TVn.
Det blev lite annorlunda än vi tänkt oss men ändå väldigt mysigt. Det var nog vår första helkväll i soffan som familj (även om Aleander var både i soffan och på golvet om vartannat). Vi brukar vänta med att ta fram skålar och glas tills Alexander sover eftersom han gärna rakar rent på bordet om han får chansen men till slut tog jag fram chips och popcorn trots att han var vaken och ställde skålarna i soffan. Han har ju inget fel på smaklökarna så han kröp direkt upp i soffan och började tigga popcorn och för första gången var vi tre som delade på skålen.
Chipsen tyckte han inte om vilket var bra och vår läsk fick han inte smaka. Vi satt med var sin liten läsk i flaska och Alexander med sin nappflaska vatten, det måset ha varit en rolig syn. Familjen Tosic, popcornälskarna!
Vi undrade om han inte skulle somna någon gång men timmarna gick och han visade inga tecken alls på att bli trött. Fem i tio gick till slut den lilla Duracell-kaninen från 100 till 0 på ca trettio sekunder. Han kröp upp i soffan och lade sig platt på rygg rakt över mina fötter och somnade på ett ögonblick. Han bara somnade där han först lade sig! Det såg så roligt ut och vi väntade någon minut innan vi bar in honom i sovrummet där han sedan sov som en liten sten till kvart över åtta på söndag morgon så att vi fick sovmorgon. Han har vaknat rätt tidigt de senaste dagarna så det var skönt att få sova ut och välbehövligt för att få chansen att friskna till lite. Han får gärna vara uppe med oss på fredag- och lördagkvällar om det garanterar någon timmes extra sömn morgonen efter.
Han är den mysigaste lilla virvelvinden man kan ha i en soffa!
Det lät ju mysigt. Hade han varit med mormor och morfar i helgen hade han fått kolla in delfiner från balkongen när han ville samt bada och åka ruschkana hur mycket han ville! Nästa gång vi åker på solsemester ska den ”lille” med!