Tosic

Imorgon börjar allvaret. Tillbaka till jobbet och vardagens stress. Bara knappt två månader kvar till ett års vila vilket känns skönt men jag hade gärna varit ledig en vecka till. Fyra veckor går fort, samtidigt som det känns som en evighet sedan jag var på jobbet. Undrar hur min mailbox ser ut? Nej, usch. Inte tänka på det.

Det har i alla fall varit en bra och väldigt lugn semester. Vi träffade båda våra familjer i börja och sedan har vi mst varit hemma och kommit ikapp med diverse små projekt fram till sista veckan då vi var ombord på Tua i tre dagar. Man hinner aldrig så mycket som man tänkt sig men vi har i alla fall kommit igång mer markarbetena, allt är tvättat, struket, monterat och inköpt för Pyrets ankomst (vilket var flera dagars jobb), jag har börjat i min förlossingsterapi, vi har skaffat städhjälp och sålt av en hel del gammalt bråte på Loppis. Vi har också haft många dagar på stranden så det faktiskt varit rätt så bra väder. Det har inte varit en jättevarm sommar men det har varit några grader över 20 de flesta dagar och solen har varit mer framme än inte. Det är bara två dagar det har regnat så att det har kännts bättre inomhus. Tror i och för sig att det är soligar här på ön än längre in över landet för ofta när vi legat och solt har vi sett molnen längre bort fast de inte kommer in över oss.

Att det inte har varit så varmt har bara varit bra för mig. Med två månader kvar till beräknat födsel så börjar jag få långt till golvet och  benen är rätt svullna på kvällarna och när jag gått mycket. Stödstrumpor funkar bra men det vill jag inte ha när det är varmt och soligt. Värmen gör allt som är jobbigt med att vara gravid värre så jag är glad att vi sluppit värmeböljor med 30-graderstemperaturer. Nästa sommar är det välkommet. Då ska vi ha fixat en markis till vårt stora glasfönsterparti också.

Det har varit en intressant sommar med Alexander. Han hade det fantastiskt bra hos mormor och morfar och han trivdes som fisken i vattnet när Deans familja var här. Sedan har han fått tillbringa många dagar på stranden med kompisar vi träffat där och Dean och han var på lekland i Järfälla som var toppen. Samtidigt så har vi ju hat en hel del projekt och han vill helst ha vår odelade uppmärksamhet vilket han inte alltid kan få. Han har ett enormt temperament och det har eskalerat mot slutet av semestern. Det blev riktigt illa ungefär när alla bebissakerna kom fram så jag misstänker ett samband men det är svårt att avgöra till 100%. Det kan också vara att han behöver mer stimulans eller att han har gått in i en ny fas av trotsåldern där han måste testa oss. Han tål inte ett nej just nu utan då skriks det ”Dumma”, ”Du får inte vara här”, ”Gå bort” och så får vi slag sparkar och spott. Att stänga in honom på hans rum går inte, han kastar sig mot dörren, väggarna och möblerna tills han gör illa sig själv så nu försöker vi själva att bara inte reagera på hans provokationer men ändå vara konsekventa. Inte helt lätt. Jag hoppas att det blir bättre när han får stimulans från dagis och inte behöver vara med oss hela dagarna. Att han inte kan sitta i mitt knä längre då magen är ivägen och jag har svårt att lyfta honom provocerar också. Men jag märker att han behöver mycket gos och kramar, han behöver känna att han fortfarande är mon pojke fastän Pyret är i magen för ibland klamrar han sig fast vid mig som o jag vore en livboj och han blir så glad och mysig när jag bär honom, så det gör jag så mycket jag orkar fast det gör ont. Min lilla groda. Det är inte lätt att vara tre år. Det är inte lätt att vara föräldrar till en treåring med extrem vilja och hett temperament heller. Hur är man den bästa förälder man kan vara? Med lagomt mycket gränser för att stimulera utveckling och egen vilja men samtidigt inte tillåta dumheter. Jag önskar att det fans en universell föräldramanual men allt med det dyrbaraste man har är trial and error. Hoppas att det blir bättre är Pyret är ute och inte sämre…

Slut semester. med blandade känslor. Det har varit bra, det har gått for men det känns som om vi har varit lediga länge. Jag skulle gärna vara ledig längre men samtidigt behöver Alexander dagis och jag vill att tiden ska gå fort tills Pyret är hos oss. Jag längtar och jag fasar. Längtar efter att få träffa lillebror och fasar för att jag måste få ut honom, fasar också lite för Alexanders reaktion om den blir negativ men längtar efter att få se honom krama sin lillebror och ta fint hand om honom.  Det har varit en ovanlig semester eftersom vi varit mest hemma men det har varit skönt. Vi har kommit ikapp med mycket och samtidigt hunnit njuta av mycket sol, strand, god mat, släkt, vänner och några härliga böcker. Jo, nu är jag ändå redo att gå till jobbet imorgon.