Tosic

I slutet av sommaren var Alexander inte sitt vanliga mysiga jag utan det var mycket ”dumma”, spott och skrik. Det har blivit bättre sedan dagis började om och nu är vår lilla myskille tillbaka. Dagissatarten har tyvärr inte varit vad vi hoppats på då Alexander är näst äldst i sin grupp, de har splittat upp honom och hans bästa kompisar så att en av dem (den yngsta konstigt nog) är i den äldre gruppen, och hur vi än har försökt så får vi ingen vettig förklaring till varför de har gjort som de har gjort. De håller med om att han är tidigt utvecklad och att han och F och W är bästa kompisar och ändå ser gruppfördelningen ut som den gör trots att de säger att de gått på kompisar och delvis mognad. Dessutom har personalomsättningen varit hög och första veckan när han började om så lämnade vi ett panikslaget gråtande barn varje morgon. Nu har han fått en ny ung tjej som fröken som han tycker mycket om vilket har underlättat lämningarna då han får sätta sig och läsa sage med henne men många problem kvarstår. Han är i särklass mest utvecklad i sin grupp och även om vi kan se att han trivs med att ta hand om de mindre och visa hur man gör så räcker det ju inte för att stimulera hans utveckling. I hans grupp finns dessutom ingen utbildad förskollärare. Vi har tittat på två andra förskolor som vi upplever erbjuder en bättre moljö med bättre utbildad personal som dessutom har Montessoripedagogik och på båda kan vi få plats efter jul eftersom den ena är nystartad och den andra just byggt ut. Frågan är vad man ger upp? Blir han gladare vi rycker upp honom från hans bästa kompisar och inte låter honom vara en del av barngrupperna här på ön? Å andra sidan finns det ju en hel del som inte har sina barn här utan på andra förskolor, vi skulle inte vara ensamma eftersom det finns många fler barn här än platser på vårt dagis.

Efter att ha haft samtal med personalen och föreståndarinnan så har de försökt lösa det genom att de har gemensamma aktiviteter med alla 09:or två dagar i veckan och att de går på utflykt med den äldre gruppen och det är väl bra men det räcker nog inte. Alexander sa häromdagen att W var sjuk fast vi visste att han varit där, de hade helt enkelt inte setts på hela dagen och Alexander verkar inte ha förstått att hans andra kompisar är i den stora gruppen. När jag sa att W går på den större avdelningen var hans förvånade svar ”Men jag är ju en stor pojke”. Och det är han ju. Han är ett vårbarn och dessutom väldigt verbal och motorisk, jämfört med honom är ju de andra barnen förutom F i hans grupp småbarn. Varje morgon vaknar han och säger ”Idag ska vi inte gå till Trossen” och blir jätteledsen om det är vardag och jag säger att han måste men blir överlycklig om det är helg och jag säger att vi ska vara hemma. Jag känner att jag bara vill gå på mammaledighet för att få möjligheten att låta honom vara hemma. Så ska det ju inte vara. Om de bara kunde ge honom en plats i den äldre gruppen där de flesta av barnen i hans utvecklingsinvå går och där han har fröknarna som han helst vill vara med så skulle nog mycket av det här lösa sig. Vi ska ha ett uppföljningssamtal snart och då måste vi lyckas driva igenom att de flyttar honom, annars får jag ha honom hemma fram till jul och sedan byta till en annan förskola.

Ett annat tecken på att han inte är riktigt lycklig just nu är att han har börjat prata om radhuset. ”Jag vill bo i vårt gamla hus” har han börjat säga sedan han började om på dagis. Han säger det inte bara när han är ledsen eller arg utan också helt appropå vid de mest oväntade tillfällen. Det är som att han minns det som en bättre tid. När vi flyttade in i huset här så var han ju så glad och han pratade ofta om hur mycker han tyckte om sitt rum och ”sitt stora vita hus”. Nu är det som att allt förändrats och jag ser ingen anna förklaring än dagissituationen. Och det är ju så synd. Om de bara satt honom i dden grupp där han hör hemma så hade det aldig blivit så här. DÅ hade han haft sina jämnåriga och en förskollärare som ser till att dagarna blir meningsfulla för honom. Han skulle ha varit lyckligare och fått mer stimulans. Det är så frustrerande som förälder att se sitt barn missgynnas och inte ha makten att lösa det. Vi kan klaga och klaga men faktum är ju att den större gruppen är full och att de har gjort en felaktig gruppfördelning som de inte kan ändra på. Ska de flytta ner ett annat barn då? Egentligen borde de flytta ett par septemberbarn och flytta upp A och F som är födda i Maj och Mars. Jag undrar vad som ligger bakom. Antingen är det att Alexander sov mycket i våras men sådant förändras ju, nu sover han inte alls, eller också är det att jag och Ws mammor är mammalediga så att de inte vill ha dem i samma grupp av personalskäl, men varför blev då A som är äldre kvar i den lilla gruppen? Alla andra föräldrar vi pratar med är ju också jätteförvånade över att det är så här. ”Men Alexander är ju både vårbarn och så tidig” säger alla . Ja, men vi får inga vettiga förklaringar till varför det blivit så här ändå. Kan man reparera förtroendet. Om de gör en total grupprokad nu så är ju ändå tilltron till hela förskolan skadad. Det är så tråkigt för vi trivdes så bra fram till att det blev så här.