Tosic

Fullt hus

I helgen har det varit fullt hus hemma hos familjen T. Fredag kväll tillbringades i Barkarby med att köpa julklappar och sedan på lördag så köpte Dean julgran, handlade mat och städade för på kvällen så kom Mia, Mackan, Sixten och Felix på middag. Leos föräldrar skulle på fest så han kom också till sin kompis Alexander för att sova över.

Det var minst sagt fullt hus när tre vilda två-och-ett-halvt-åringar skulle äta och busa. Det kördes bilar och hoppades och stojades hela kvällen. Efter middagen stod alla tre vid TV-bordet och tryckte i sig chips och popcorn tills det sprutade ur öronen. Vid tio somnade Alexander och Leo på var sin Dean-arm i Alexanders söng och Sixten höll ut till halv elva då han somnade i Fatboysäcken. De var så himla söta alla tre. Vi vuxna åt en riktigt god middag och hade det lungt och skönt i soffan när barnen somnat.

På söndag morgon trodde jag inte mina ögon när Alexander väckte mig med ett ”Leo sover i min säng”. Klockan var halv tio! Med två kottar i huset så räknar man med en tidig morgon men istället fick vi årets sovmorgon. Leos föräldrar dök upp vid elva och vi tillbringade hela söndagen med att äta brunch och slöa. Killarna lekte och vi åt… och åt… och åt…

Alexander tyckte att det var så roligt att ha Sixten och Leo hos sig och det är faktiskt lättare att ha två eller tre barn än ett för de underhåller varandra och man kan själv göra annat så länge man har dem inom hörhåll. Det är så mysigt att höra dem leka. De fyller i varnadras meningar och sjunger och gör billjud. Nu sjöng de mycket om ”Bockarna Bruse” med varannan mening var och ibland kom det lite ”Sockerbagaren” också men då var det mest Alexander som stämde upp . Ibland måste man medla i konflikter mellan dem men det blir också mindre och mindre sådant. De bråkade egentligen bara en gång på ett helt dygn och det är rätt lugnt tycker jag. Till slut blev det dock för mycket för Alexander. Jag antar att trött heten tog ut sin rätt för det tar på krafterna att leka så intensivt som de gjorde men vid fyra på söndag eftermiddag sa han att ”Nu får Leo gå hem”. Sen när Leo hade åkt så sov Alexander i två timmar och var sedan på gott humör och hade antagligen gärna lekt vidare med sina kompisar igen. Men nu får han vänta till nyår innan de ses igen. Vi åker till Skåne imorgon och är sedan hemma några dagar nästa vecka innan vi åker upp till Svallet för att fira nyår med Leo och hans föräldrar.

Det var vårt första riktiga ”sova över” upplevelse och det gick ju hur bra som helst!

Det är härligt att ha öppen planlösning. Det blir så socialt att ha gäster på middag. Vi ska köpa barstolar så att man kan sitta vid spisen och umgås också. Och så behöver vi kanske inreda lite… Rätt så kalt fortfarande.

Killarna inspirera varandra till att äta. Sixten är ingen stor potatisätare i vanliga fall men i sällskap med andra går det bra.

Årets julgran

I söndags klädde vi julgranen. Jag hade sett fram emot det men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Vi var för sent ute (en vecka före jul) då alla Stockholmare köper granen så tidigt så vi fick inte tag på någon stor kungsgran utan fick ta en vanlig. Den har korta stickiga barr och är alldeles för tät för att det ska gå att hänga fint i den. Nästa år blir det ingen gran om vi inte får tag på en Kungsgran, och vi ska köpa den till första advent som Stockholmarna gör.

Årets julgran, ingen vacker syn. Slingorna och glittret får liksom ligga utanpå för att den är så tät så att man inte kan lägga ovanpå grenarna.

Lösenordsskyddad: Gubbarna

Lösenordsskyddad: Huset har fått upprättelse

Lilla stora farbrorn

Alexanders ordförråd och uttryck alltså… Vi häpnar varje dag. En kväll satt han på pottan och när jag kom förbi pekade han på en stol och sa ”Du får sitta där borta så länge”. Vilken två- och ett halvt åring uttrycker sig så? Min lilla farbror. Förra veckan pratade han om sopor. ”Det är skräp. Det ska man slänga i containern. Och man kan åka till soptippen.” Containern??? Han snappar då upp allt… Han använder många högtravande uttryck och på dagis säger de att han har ett ovanligt stort ordförråd för sin ålder. Han snappar upp allt första gången han hör det verkar det som. Var de högtravande meningarna kommer från är jag lite fundersam på. Han säger saker som vi inte säger. Det måste vara någon fröken på dagis, eller från böcker.

Ett favorituttryck (att avsluta med) är ”Så är det. Faktiskt.” Han vet hur man visar att man är säker på sin sak.

Han är inte bara farbror, han är tonåring också. Han sover ju i sin egen säng nu och han vill helst sova länge på morgonen. Jag väcker honom vid halv åtta och det är inte alltid populärt. En dag förra veckan sa han ”Gå härifrån. Det är natt” när jag försökte locka honom att vakna. En försmak på tonårstiden?

På dagis sa de idag att han lär sig sångtexterna extremt fort och det märker vi för igår kom han plötsligt hem och sjöng sockerbagaren med båda verserna från början till slut. Han ringde också till mormor och morfar och sjöng den för dem.

Jag älskar dig mamma

Just nu är det mycket kärlek här hemma. Alexander säger att han älskar oss hela tiden. Han älskar också mormor, Leo och en av sina fröknar på dagis. Han är generös med sin kärlek. Det är så mysigt med alla kramar och pussar och kärleksförklaringar. Samtidigt är han ju smart som vanligt och vet att man kan vinna fördelar genom att vara gosig och det utnyttjar han ibland när han vill ha något. Det är svårt att stå emot de där ögonen när han tittar på en och säger ”Jag älskar dig mamma”.

Han är speciellt gosig när han ska sova. Då vill han ligga nära och pratar om att han älskar mamma och pappa. Han vill ha puss och kram och mysa. Han är så lik mig på många sätt.

Han vill gärna att vi båda är hemma och pratar om att ”mamma och pappa och Sander bor här”. Han är vår lilla fårhund som vill samla flocken. ”Mamma och pappa och Sander ska åka BMWn” eller något annat. Han vill bara att vi ska vara tillsammans, det spelar ingen större roll vad vi gör.

Vi har bokat biljetter till Thailand!

Den 2:a Mars bär det av. Det är verkligen välbehövligt för vi är så trötta. Nu ska vi vila i jul och sedan längta i två månader. Att ha det här att se fram emot kommer att ta mig igenom Januari och Februari. Vi ska vara borta i 16 dagar men vi har inte bestämt var vi ska åka än. Vi har bara köpt biljetter till Bangkok. Vi är lite sugna på Koh Chang/Koh Samet för det är det enda öområdet vi aldrig varit på. Men Koh Ngai/Koh Muuk vore inte helt fel heller. Vi har dock krav på pool den här gången efetrsom Alexander föredrar pool framför hav. Det kan ju ha ändrats sedan i somras men det känns dumt att chansa.

Vad härligt det ska bli att komma iväg med Pluppen och bara njuta av sol, bad och god mat!

Lilla tomten

Igår var det lucia på dagis och Alexander var så söt i sin tomtedräkt. Vi tog julkort på honom förra helgen och då ville han inte alls ha på sig tomteluvan men på lucismorgon så visste han precis vad som gällde och sa att han skulle ha tomtedressen. Luvan åkte också på utan några protester och vi åkte iväg till dagis 07.15. Lussetåget gick 07.30 och det var så fint. Alexander tydde sig till sin favoritfröken och tittade storögt på alla föräldrarna. Han sjöng inte en ton fast vi vet att han kan alla sångerna men det var det ingen i hans grupp som gjorde. De var nog tagna av stundens allvar allihopa. En del hade med sina föräldrar upp och någon sprang gråtande till mamma. Alexander höll ett fast tag om sin favoritfröken och tittade på oss och på de äldre barnen som sjöng.

Efter luciatåget var det fika inne på avdelningen med alla söta små tomtebarn. Vi tog lite bilder med systemkameran men de har jag inte laddat in ännu så det får bli en mobilbild från när vi kom hem på kvällen. Då var det en trött liten kille som haft en tidig morgon och en intensiv dag. Trots det så ville han prompt ha tomtejackan och tomtemössan när han skulle gå hem. Det blev en tidig kväll för oss båda.

Tjejhelg

I hegen hade vi årets tjejhelg. Anna och Kina kom ner till mig och Anna i Stockholm och vi hade en mysig helg med shopping, middag och massor med prat. Det var jättekul som vanligt. Vi är oftast fem på våra tjejhelgen då Lina också brukar vara med men då hon fick sin lilla kille förra veckan så var det ju inte aktuellt den här gången. Vi får göra om det om ett halvår!

Kina och Anna kom i fredags trots storm som höll på att göra så att ingen av dem kom fram men de klarade sig med en timmes försening var. Fredag blev en kort kväll med lite dricka och snacks innan vi somnade. Lördag var en heldag på stan med efterföljande drinkar och till sist middag så det blev sent igen och på söndag åkte vi till Bromma Blocks för ännu lite mer shopping. Resultatet var shoppingen var ganska nedslående båda dagarna men sällskapet var trevligt och det var ju viktigast!

Vabbar med en Piggelin

Alexander hade feber i natt och både Dean och jag hade ”omöjliga” dagar att vara borta från jobbet så vi kör en VAB special… Jag fick jobba 07-10 sedan lämnade Dean honom på mitt jobb där han fick rita en stund innan vi åkte till MAX för lunch. Nu ska vi roa oss fram till klockan 14 då jag ska lämna honom i Kista (förhoppningsvis sovande) och åka tillbaka för möten från 14.30 och sedan jobba sent. Ingen idealisk VAB direkt men han har ingen feber längre och är på topphumör så det funkar. Vi har mysigt i alla fall, och roligare än vi skulle ha hemma tycker Plupp.

Nöjd kille äter hambujaje.

Lösenordsskyddad: Äntligen räcke

Härlig kväll

Igår var jag och Dean på konsert med hans jobb. Det var en helt fantastisk kväll med Carola, Tommy Körberg, Shirley Clamp, Orup, The Poodles och Salem Al Fakir och vi hade jättebra platser precis vid scenen. Vilken upplevelse! Carola är helt magisk och bjöd på årets första julstämning när hon sjöng min favorit Himlen i min famn. Showen var perfekt med gamla hits från alla stjärnorna men också många oväntade duetter och sånger i genrer som de normalt inte gör. Det var det bästa jag sett någonsin på en scen faktiskt.

Vi var nöjda och Alexander hade en superrolig kväll hos sin bästis Leo. De hade lekt hela kvällen och Alexander var så glad i natt när vi kom hem. Trött och glad. Han berättade om Leo och båten och vad de gjort innan han somnade i sin egen säng där han sov hela natten. Idag har han fortsatt att prata om Leo och varit på sitt allra bästa humör. Vi fick ett SMS från Lina där hon berättade något så gulligt. Alexander hade råkat göra illa Leo så att han blev ledsen. Då hade han frågat ”Får jag krama dig Leo?” och när han fick det sa han ”Jag älskar dig”. Så himla gulligt! Vilka kompisar de är de här fina killarna.

En perfekt kväll för hela familjen T!

Golvvärme

Det här med golvvärme i båda planen som drivs av bergvärme har gjort att vi har rätt varmt hemma. Lite skillnad emot förra året då det här var årets julklapp.

Det är inte de plagg vi kommer att använda oftast i vinter…

Lösenordsskyddad: Morfar inredde tvättstugan

Lösenordsskyddad: Längsta blogguppehållet på länge

Lösenordsskyddad: Över två års väntan

Två och ett halvt

Idag fyller lillhjärtat två och ett halvt. Jag är förvånad över hur stor en två och ett halvt-åring är. Att de kan så mycket i den åldern. Alexanders utveckling går som vanligt i en rasande fart och det här är var han är just nu. Han pratar som en liten vuxen och använder prepositioner, adjektiv och pronomen. Det är fullständiga meningar och han pratar hela tiden. Ofta förklarar han saker och avslutar med ”ja-a, så är det” för att verkligen övertyga oss. När han inte tror på saker vi säger åt honom så säger han antingen ”nä, så tokigt” eller väser fram ”nääää” med ihopskrynklat ansikte.

Han har slutat med blöjor på dagen och är mycket stolt. Speciellt när han gör nr2. Det gör han lite extra ofta för att det är roligt. Vi behöver inte muta honom med godsaker längre utan han vill vara utan blöja. Stor kille!

Han är fortfarande tokig i bilar och leker helst med dem. På dagis vill han köra den enda Bobbycaren hela tiden men har blivit duktig på att vänta på sin tur. Skorna sliter han upp på ovansidan med allt bilåkande. Om han inte leker med bilar och tåg så vill han gärna läsa, räkna eller pussla. Han kan alla bokstäver men kan inte sätta ihop dem till ord än. Han pekar på bokstäverna och säger vad de heter och ber sedan mig att läsa. Han räknar till 16 och kan förstå innebörden av antal. Han räknar på sina fingrar och håller upp så många som han pratar om ifall det ryms på en hand (1-5).

Han har kommit in i trotsåldern och testar oss mycket. Han är också sitt vanliga gosiga, kärleksfulla jag som vill vara nära och kramas och pussas. Han säger att han ”älskar mamma, jättemycket” och sover som en liten igel vid mig. Det är underbart…

En olycka kommer sällan ensam

Nej, idag blev inga större materiella värden förstörda men dock känslomässiga. Som avslutning på helgen kastade Alexander en bok på vår sovrumslampa så att skärvorna yrde. Det är inte vilken lampa som helst utan en mycket speciell lampa som jag haft sedan jag var liten. Jag vet inte om vi någonsin har varit så arga på honom… Eller nej, så arga har vi aldrig varit, punkt. Det var liksom droppen på helgens alla dumheter. Nu sover han bredvid mig och det var länge sedan jag kände mig så här ledsen.

Min lilla kärlek

Imorse vaknade jag först i familjen. Det händer inte så ofta så jag låg och tittade på killarna en stund där de sov så sött. Alexander mumlar att han älskar mig, jättemycket, och gosar in sig. Kvart över sex vill han ha sin lälle och somnar sedan om. Han håller min hand i sömnen och drömmer lite. Efter en stund famlar han efter nappen och får tag i den men är för trött för att föra den till munnen, den blir kvar i hans hand. Kvart i åtta vaknar han på riktigt och han vaknar med en sång. ”Jag hamrar och spikar…” sjunger han. Sedan börjar han studsa runt i sängen. Det är ömsom kärleksfullt, ömsom hårdhänt. Ganska snart behöver han gå på pottan. Han är en stor kille nu och stolt över det. Vi låter pappa sova en timme till och går ner för att ordna en stor lyxfrukost som är redo när han vaknar. Eller jag ordnar och Alexander rusar runt och leker tills han kommer på hur hungrig han är. Vilken tur att det ska bli korv idag.

Inte alltid en ängel

Alexander har börjat komma in i trotsåldern på riktigt nu. Vi märker det och personalen på dagis bekräftar det. Precis som med allt annat när det gäller honom så kommer det tidigt. Vi märker att han kämpar med sig själv och fastän han vet vad som är fel så måste han ändå prova igen och igen hur vi ska reagera om han gör så. I helgen har det fortsatt på det spåret men med dyra konsekvenser. I fredags hällde han ut ett glas vatten i soffan. Det borde inte ha varit så allvarligt men där låg min Mac och nu går den inte att starta längre. Inte så kul. Det slutar tyvärr inte där utan idag så var han sur på Dean och kastade en sten i stänkskärmen på nya bilen så att det blev en buckla. Då kan man med lätthet hålla sig för skratt… Resten av dagen har vi jobbat med ”man får INTE kasta sten på bilar”. Jag tror att han har förstått allvaret för Dean blir nästan aldrig arg men det har han varit idag. Alexander klämde till och med fram ert ”förlåt” och det är stort från honom. Han säger annars bara ”ursäkta mig” för att han har någon jättetröskel för att använda ordet ”förlåt”. Hoppas att han inte förstör något dyrt imorgon.