|
|
|||
|
Igår fick vi hem bilderna från Alexanders första skolfoto och han är så fin! Hans fröken sa att han tyckte att det var roligt att sitta i stolen och ville göra det flera gånger så jag visste att vi i alla fall skulle få bilder men man vet ju ändå inte hur de blir. Jag blev alldeles lycklig när jag fick se det här:
Igår när jag kom hem sent från jobbet, vid åtta, stod Alexander inne i vardagsrummet. Direkt när jag öppnade dörren så hör jag den lilla grodan ropa ”Hej mamma! Jag har längtat efter dig! Jag ääälskar dig.” Det var verkligen vad jag behövde efter en hemsk dag. Sedan gick jag och lade mig samtidigt som honom och när vi låg där i mörkret så sa han så söta saker så att jag totalt smälte. A: – Mamma.. Jag älskar dig. Det här tog ganska lång tid och han tänkte efter inför varje mening som han sedan sa med mjuk och dämpad röst. Det blev sedan tyst en lång stund innan han vände på sig och sa ”Jag älskar dig” och drog ett djupt andetag och somnade. Nästa morgon så vaknade jag av samma mening och att han ville gosa. Han är ju bara för underbar. Samtidigt som han har kommit in i trotsåldern på allvar så behöver han också mer bekräftelse och närhet än han visat tidigare. Imorse var han jätteledsen när jag gick från dagis och det händer väldigt sällan, jag minns inte ens när det hände förra gången. Den här lilla kärleksfulla killen är inte bara gosig med orden utan också med sitt kroppsspråk. Han kommer ålande på natten och vill ligga nära intill. Han har en noshörningsteknik med huvudet där han kommer med huvudet först och ska ha det på samma plats på kudden där jag har mitt. Det sutar ofta med att jag ligger på ett litet hörn dit han har prjeat ut mig men det är det värt för att få vara nära. Ok, det känns kanske inte värt det precis varje natt när jag är som tröttast, men i det stora hela så är det så fantastiskt att han behöver den här närheten och jag vet att jag kommer att sakna det här otroligt mycket när han börjar sova i egen säng så småningom, så jag fortsätter att njuta av att han vill sova nära mig. Alexander har alltid tyckt om saker som glittrar. När han var bebis och vi gick på babysång valde han alltid de glittriga rytmäggen och han tycker mycket om min vigselring. Det är egentligen inte så konstigt, jag tycker också om glitter och vill ha det på allt från handväskor och bälten till tapeter. Jag har nog varit skata i ett tidigare liv. En dag i veckan så hade jag en t-shirt med glittrande metalldetaljer och Alexander sa ”-Fin tröja” och ”-Jag tycker om den” helt spontant. Jag har fått en lill-skata! Mammas pojke. Han måste nog få lite glittriga saker att leka med. Igår fyllde jag 35 år och blev firad hela dagen av mina fina pojkar. Morgonen började med frukost på sängen, tårta och paket. Dean hade köpt två små paket till Alexander också så vi öppnade paket tillsammans. Alexander sjöng ”Ja må hon leva” och vi hade en jättemysig morgon. På kvällen hade Dean bokat bord på en restaurang och vi hade en mysig familjekväll med supergod mat och världens bästa service. Vår servitris var så fin med Alexander och det gick så bra att äta en trerätters middag med honom. Det känns att han börjar bli stor och går att ha med ut på restauranger nu. Finaste pojkarna, vilken mysig dag vi hade. Det är så mycket positiva saker som händer på dagis just nu. När jag hämtade Alexander i förrgår så berättade hans favoritfröken Caroline att han har blivit så duktig på att dela med sig och att inte reagera fysiskt när någon är dum emot honom. När han började på Trossen var det mycket ”mitt” men nu delar han med sig av saker och det finns bara en Bobbycar som alla vill åka på och när han har haft den ett tag så lämnar han ifrån sig den och säger att det är någon annans tur. Han har också börjat säga nej istället för att alltid slå tillbaka. Han säger ”Fy, man får inte göra så” eller ”Nej, jag vill inte” när andra barn slåss, puttas eller tar hans saker. Det är så skönt att höra och det bekräftar också det vi ser här hemma. Han är mycket lugnare nu än han varit tidigare och det går att diskutera det mesta. Han kastar inte saker eller får utbrott på samma sätt som tidigare och det hänger nog ihop med att han kunnat börja kontrollera sina känslor mer och att han kan uttrycka allt han vill nu i ett helt flytande språk. Vi har jobbat en del med pottan de senaste veckorna och nu har det gått mer än en vecka sedan han piade på golvet förra gången. Jag berättade det på dagis igår och de sa att de skulle se om han ville pia pottan på dagis också. Vi ger honom en godis eller en peng när han varit på pottan men på dagis kan han ju inte få det så jag sa att han skulle få när han kom hem om han var duktig med pottan och det hade tydligen effekt för idag hämtade jag en kille som för första gången varit helt blöjfri. Vi hade inte alls planerat det men personalen hade på eget initiativ tagit på honom ett par kalsonger (som han fått låna av någon) och han var ute på gården utan blöja när jag hämtade. Han hade varit på pottan hela dagen och det hade gått så bra. Sen hemma har han också gått på pottan och sagt till när han behövt. Det är bara en fråga om vilja för han har inga problem att kontrollera vad han gör så nu hoppas jag att viljan håller i sig. Jag pratade lite med honom om att vi ska sluta med blöjor förutom när han sover och han protesterade inte men var inte överförtjust heller så vi får se hur det här utvecklar sig. Men det var en stor dag idag! Alexander kan nu hela alfabetet och känner igen siffror. Han sitter med sin bokstavslåda och sina bokstavsböcker och berättar vad det är för bokstav vi ser. Han sätter inte ihop dem men han har börjat gissa på vad det är jag har skrivit så han förstår att bokstäver bildar ord. Han har också börjat få en uppfattning om att siffror hänger ihop med antal, det är inte längre bara en ramsa ett-två-tre-fyra-fem osv. Han tittar på sina händer och räknar fingrarna och idag tittade han på mig och sa ”-Mamma, jag har TVÅ tröjor” och så höll han upp två fingrar innan han tog tag i halsringningen och försökte visa att han hade en tröja under sin tröja. Han hade helt riktigt dubbla tröjor på sig och jag blev så imponerad. Vilken koll han har… Hur lär han sig allt? Vi läser ju mycket med honom och räknar saker men de måste lära sig mycket på dagis också för utvecklingen går så fort. Han har så oerhört lätt för att lära och är så intresserad när man förklarar saker för honom. Han har inte världens längsta tålamod men det tycks inte behövas, han lär sig allt man berättar ändå.
Alexander har börjat fantisera och berätta långa historier som utvecklar sig allt eftersom vi ställer följdfrågor. Idag när jag kom hem efter en lång vecka med mycket resande så lät det så här. - Jag ska packa min väska med bilar. Hur kommer han på att han ska åka till just Bangkok? Det var ju ganska länge sedan Dean var där. Men det tycks ha fastnat… Efter en stund fantiserade han ihop en historia om att hans favoritfröken var sjuk och hade fått åka ambulansen. Hon hade ont i magen och ambulansen hade hämtat henne på dagis. Han måste fundera mycket för att komma på de här små historierna som han berättar. Jag har verkligen längtat hem den här veckan. Jag var i Hamburg både måndag-tisdag och torsdag-fredag så jag har bara umgåtts med lillgos en dag den här veckan och då hade jag migrän och fick lägga oss båda två tidigt. Han var så lycklig när jag kom hem på tisdag kväll precis när han skulle sova och somnade nöjt i min famn medan han låg och strök mig på kinden och gned sitt huvud emot mig för att vara säker på att jag var där. Idag var jag hemma redan klockan fem så vi har hela kvällen ihop alla tre och det är så mysigt. Nu ska vi äta hemlagade hamburgare och fredagsmysa. Det här med att vara på resande fot mycket är inte vad jag trivs med just nu. Jag vill bara vara hemma och njuta av Alexander och alla hans små historier. Efter en tråkig helg där det mesta gått snett så pekar nu kurvan uppåt. Morgonen började med elände då Alexander valde at kissa på golvet så att det rann in under bokhyllan och jag höll på att få ett nervsammanbrott. Jag hade frågat honom precis innan om han behövde kissa och han sa nej. Uppenbarligen var det inte helt sant med tanke på att det strax efteråt låg vad som kändes som en halvliter kiss på hans golv. Efter att ha sanerat och ställt upp bokhyllan på tork packade vi in oss i bilen. Vi hämtade upp mommen vid lunch och åt tillsammans i Bromma Blocks. Vi gick sedan till frisören med Alexander igen och med gemensamma ansträngningar är han nu klippt och jättefin. Han fick sitta i Deans knä och jag torkade honom hela tiden så att det inte skulle klia samtidigt som jag gav honom godis med jämna mellanrum. Mommen hade med sig ett 5-pack bilar som han fick när han satt i stolen och det var verkligen räddningen. Han satt stilla och snällt hela tiden och efteråt fick han välja den utlovade lastbilen på leksaksaffären. Han valde en traktor men det gick lika bra det. Puh vad skönt att det löste sig. Hans humörkurva pekade uppåt. När vi sedan kom hem var han på gott humör och lekte med mommen. Han sjöng hela sin repertoar för hemme flera gånger och gick på pottan två gånger under eftermiddagen/kvällen. När jag skjutsat hem henne till moster i Kallhäll så skulle han precis somna och han ”ville sova med mamma” och somnade som en sten på min axel. Skönt att en helg som såg ut att gå till historien som årets värsta fick en mysig avslutning. Idag skulle vi klippa Alexander. Jag hade laddat upp med mutor i form av småbilar och godis och nya nappar i väskan och vi hade pratat om att han skulle få välja vilken lastbil han ville på leksaksaffären om han var duktig hos frisören. Han var peppad och helt med på noterna, tills vi kom dit. Att det gick käpprätt åt skogen är en underdrift. Han grät och skrek och försökte slå bort saxen. Till slut gick det inte lägre. Vi fick ge upp och åka hem och nu ser han ut som en fågelskrämma i håret. Det är hackigt och snett och eländigt. Eftersom det är fotografering på dagis på onsdag måste vi ge oss ut och hitta en drop-in tid hos en annan frisör imorgon och då måste vi vara båda två. Han kan ju inte se ut som en trasdocka på sitt första skolfoto. Problemet är att han är rädd för skynket och bara vägrar ha det och då börjar det så klart klia massor… Sen blir han arg och allt spårar ur. Vi hade pratat om skynket också men det hjälpte inte. Jag tog på mig ett för att motivera honom men det hjälpte inte heller. Han fick så klart inte välja någon lastbil utan vi åkte direkt hem efteråt och vi har pratat om hur man inte får uppföra sig hos frisören. Men vad hjälper det? Inte så mycket? Jag har inget hopp om att det ska gå bättre imorgon, det handlar bara om att få honom att sitta stilla i 5 minuter så att någon annan frisör kan avsluta vad den här stackars tjejen inte fick någon möjlighet att göra. Hon var faktiskt duktig på att klippa och pedagogisk med honom men det hjälpte inte. Hoppas på bättre lycka imorgon. Önskar att jag kände någon som var frisör som kunde komma hem och klippa honom när han sitter här hemma på golvet och leker. Alexander sjunger hela dagarna nu. ”Blinka lilla stjärna är favoriten”, tätt följd av ”Jag hamrar och spikar”. Han sjunger också ”Boom boom boom boom låter stora trumman” ”Tinge tinge tåget” och ”Ja må hon leva”. Han vet att jag fyller år snart och varje morgon sjunger han ”Ja må hon leva” och bjuder mig på tårta. Han håller fram handen och säger ”varsågod, här får du tårta” och så får jag nagga lite på hans hand. Lillhjärtat… Han tycker så mycket om musik och blir så stolt när han kan få oss att applådera och tjoa när han sjunger för oss. Efter en hel helgs roadtrip geni ett Sverige i höstskrud är vi nu hemma igen och bilen fick följa med. Dean älskar den redan och har döpt henne till Polly. Hon går som en klocka och var mycket prisvärd.
På vägen hem stannade vi också till i Vingåker och shoppade eftersom vi ändå passerade så nära. Vi behövde kostymer så det passade bra. Jag hade också så tur så att jag hittade likadana byxor som de från Tiger som jag brände sönder med strykjärnet i somras. Nu är den kostymen komplett igen. Alexander har klarat resan bra. Det blev mer eller mindre en hel helg i bilen med snabbmatsluncher och middagar men han har varit så lugn. Sovit, tittat på DVD, pratat med oss, sjungit… Han är en stor pojke nu. En väldigt mysig stor pojke… Morgonen började på bästa sätt med att Alexander sov till 08.15 och sedan lekte själv i sitt rum i en halvtimme efter lite morgonkramar. När vi ätit en lång och slö frukost och pratat om vad vi tänkt göra under dagen tittade vi på bilar på Blocket. Jag hade sparat ner 8 st som jag tyckte var intressanta och av dem var 2 stycken riktigt prisvärda. Dean föll också för en av dem och ringde till säljaren. Klockan 12.00 körde vi ombord på färjan i Jungfrusund och nu, knappt fem timmar senare är vi i Uddevalla. jo, det var ju den lilla haken då… Att bilen står i Tanum på västkusten… Nu hoppas vi att den är så fin som vi tror. På pappret är den ett bra köp men man vet ju aldrig innan man sett den. Alexander sov de två första timmarna av färden, sedan åt vi lunch och nu är han inne på andra varvet på sin Mulle Meck DVD. Duktiga killen! Dessutom klappar han på mig då och då och säger ”Mamma jag älskar dig”. <3
Dagen som skulle bli lång och slö och oplanerad tog en oväntad vändning.
|
|||
|
Copyright © 2026 Tosic - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|||
SENASTE KOMMENTARER