|
|
|||
|
Förra helgen var det öppet hus på brandstationerna inne i stan så vi åkte till Kungsholmen och gick på brandstationen i vårt gamla kvarter. Alexander längtade massor men när vi kom fram så var han väldigt rädd och ville inte göra mycket. Det var oerhört mycket folk och han var inte alls komfortabel. Det var lite intressant för oss men inget för de allra minsta barnen fastän det mest var små knattar där. Idag var öppet hus på brandstationerna här på Ekerö och det var mycket bättre. Mindre folk och mycket mera att se och göra. Alla barnen fick åka brandbil några kvarter och Alexander provade att sitta i de uppställde brandbilarna, ambulansen, spolade med brandslangen och åkte till och med i brandbilen med mig. Vi tittade på när de släckte olika typer av bränder och i kröp i en röktunnel så att Alexander fick titta på när vi gjorde det fast han inte ville krypa själv. Det var jättebra ordnat och Alexander fick lagom mycket spänning. Det var lite läskigt men på ett bra sätt, han var mycket stolt över sig själv för att han hade gjort allt han hade vågat göra. Det märks att man måste pressa hans gränser lite men utan att göra sådant som han absolut inte vill. Bara utmana honom att göra sådant som är lite läskigt men ändå roligt. Det blev en riktigt positiv upplevelse idag.
Alexander vill inte titta på brandbilarna på Kungsholmen.
För mycket folk tycker han…
Till slut börjar han tina upp och tittar lite på bilarna, det är ju ganska spännande ändå. Han ville också ha serietidningen med Flammy som de andra barnen hade så han tog mod till sig och gick in i brandstationen och hämtade en sådan.
Som alltid när han är nerväs eller osäker så pillar han med fingrarna i min hästsvans. Vi frågade många gånger men han ville INTE sitta i brandbilen.
Nu är vi på Ekerö och efter lite tvekan så sitter vi i baksätet på en av de parkerade brandbilarna. Det var mycket mindre folk och ingen trängsel för att komma in så det var en helt annan stämning.
Han fick mersmak och ville prova att köra brandbilen också så vi satte oss i framsätet.
Sen fick han sitta i bandvagnen med pappsen.
Och i ”blansen” med mamma. Det var roligast av allt. Han ville aldrig gå därifrån.
Va? Får jag inte sitta här hela dagen?
Nu åker vi brandbil.
På väg ut efter åkturen.
Vi provar brandslangen. Nu vet vi att vi inte behöver åka in till stan för att gå på brandförsvarets dag nästa år. Det här var ju mycket bättre! Idag när vi kom hem så pekade han på vattentornet och sa att ”kompisarna bor i vattentornet”. Vilka kompisar undrade jag? ”Tjejorna bor i vattentornet”. Jag tror att han tänker på sitt gamla dagis (där det var mest tjejer i gruppen) och att de gick dit på utflykt. Undrar om han kommer ihåg det eller om det är något annat han kopplar till? Han sa det i alla fall en stund senare igen, att kompisarna bor i vattentornet. Den senaste veckan har Alexander börjat sjunga på riktigt. Han brukar tala om för mig vad jag ska sjunga och så gör han rörelserna (tex till Pippi Långstumpvisan)men nu sjunger han plötsligt själv. Dessutom sjunger han så bra så att man faktiskt hör vilken sång det är, både på texten och melodin. Det bara kom plötsligt! Förra veckan började han med ”Karlsson, Karlsson” och jag blev så förvånad för att det var sång och inte bara ord, jag kände också igen melodin. Sen fortsatte han någon dag senare med ”Tinge tinge tåget -vida vääääden”, alltså ”Tinge-linge-linge tåget går – ut i vida världen”. Det där var dock bara två strofer ut var sin sång men så idag sjöng han plötsligt en ny sång som inte ens jag kan ”Jag hamrar och spikar, jag bygger en båt” började den och han sjöng en hel sång. Det var en sådan upplevelse så att jag började gråta… Sen har han sjungit på den men också hela Krokodilen i bilen med bara lite ordhjälp när han fastna och sedan gick han gatan fram här hemma och sjöng ”Fam små apor hoppade i sängen, en ramla ner och slog sitt lilla huvud. Mamma ringde doktorn och doktorn svara. I sängen får inga små apor vara”. Hur kan han kunna så många sånger. Ikväll sjöng vi Bä bä tillsammans också. Från att bara ha velat tala om vad jag ska sjunga så visar det sig plötsligt att han kan sjunga jättefint och att kan massor med texter. Det är bara helt underbart… Alexander älskar vatten och hemma får vi truga honom för att få honom att dricka mjölk. Han föredrar ofta vatten framför juice (MER och Festis) och dricker väldigt mycket dessutom. När vi hade utvecklingssamtal på dagis så frågade de oss om han drack mycket mjölk hemma och vi svarade som det var att han dricker det men bara i små mängder när vi trugar. Det brukar bli en liten barnmugg om dagen. Jag tänkte att de frågade för att han inte ville dricka på dagis men då sa de att han dricker oerhörda mängder mjölk, 4-5 glas till lunchen, och att han hade frågat efter vatten för första gången för någon dag sedan. Hur kan det vara så? Att han dricker massor med mjölk på dagis och massor med vatten hemma? Är det skillnad på mjölken eller en fix idé? Nu behöver vi i alla fall inte truga med mjölken längre, han får definitivt tillräckligt med kalcium! Igår ringde de från dagis och sa att Alexander hade blivit puttad så att han slagit i huvudet. Åh den känslan… Tiden liksom stannar upp och det allt blir lite suddigt. Det går en elektrisk stöt genom kroppen och tusen tankar hinner passera revy innan dagisfröken säger att han inte har varit borta utan hela tiden varit kontaktbar men att han varit ovanligt ledsen under en längre period och klagat på huvudvärk. Nu lekte han igen men hon ville informera så att jag fick bestämma om han skulle vara kvar på dagis den dagen men det var ett självklart val att kasta sig i bilen och hämta lilla gos. När jag kom satt han i ring och läste med de andra barnen och var rätt så pigg vilket var skönt att se. På morgonen hade han (som vanligt vägrat mössa) men jag förhandlade med honom och fick honom att ta på sig mössan mot att han fick ha de gamla slitna skorna som han älskar fastän de är så trasiga i fram så att de läcker in vatten om han går i vattenpölar. Det var oerhört tur för mössan är ganska tjock och hade fungerat lite dämpande i fallet så han fick inget sår. Av alla dagar så hade jag fått på honom mössan just igår. Vi åkte hem och åt lunch och hade en lugn dag tillsammans och han blev piggare och piggare ju längre dagen gick. Jag kände att det var skönt att vara hemma och ha koll på honom ifall han skulle kräkas eller börja klaga på andra smärtor men inget sådant hände. Idag är han sig själv igen och det är skönt att det gick så bra. Det var en hemsk upplevelse när dagis ringde och jag känner ilska mot barnet som puttade min lilla älskling. Jag vet att de puttar varandra rätt mycket och att dagis jobbar mycket med rätt och fel just nu men ändå känner lejonmamman i mig att jag skulle vilja säga den där ungen både ett och annat. Alexander berättade vem som hade gjort det så jag sa åt honom att han skulle säga ”Fy NN, du får inte putta mig” när han kom till dagis idag. Undrar om han gjorde det? Idag var vi på utvecklingssamtal på dagis för första gången. Det var spännande att få höra hur fröknarna uppfattade honom (även om vi har en bra dialog varje dag) och det var väldigt positivt. Han har kommit in bra i gruppen och rutinerna och är aldrig ledsen över att vara där även om han ibland gråter i separationsögonblicket. Han har en favoritfröken som han tyr sig till och han har fått en kompis som han leker mycket med, Felix. Han är viljestark och temperamentsfull men också gosig, och dessutom omhändertagande om de mindre barnen. Han leker mycket på den större avdelningen men brukar också vara inne och hjälpa småbarnen med att visa hur man gör saker. Han kan mer än vad vi vet, på dagis skär han sin egen mat, skrapar tallriken, klär på sig och städar undan. Han smakar dessutom på allt som kommer på tallriken. Precis som hemma har han en låsning på ordet förlåt som man inte kan få ur honom men han kramar om han har gjort något dumt och nu låter de honom säga ursäkta mig istället och det går tydligen bra. De övar mycket på att vara en bra kompis, vänta på sin tur och fråga om man får låna. Han har börjat sjunga med på sångstunderna (vilket vi märker här hemma eftersom han sjunger när han kommer hem) men han är lite reserverad i storgrupp. De undrade om han har andra intressen än bilar men vi tycker att han är intresserad av det mesta. Fordon är det bästa han vet men han sjunger och dansar också, läser gärna, spelar boll, gungar, leker med Play-dooh, bygger klossar, badar osv. De höll med om att han lätt engagerar sig i nästan alla aktiviteter om man drar med honom men om han får välja fritt så är det bilarna eller att gunga som gäller. Vi tycker själva att han är väldigt lättlärd och det tyckte hans fröknar också. ”Han är så smart och han lär sig direkt” sa hans favoritfröken. Han har ett aktivt sätt att lära, alltså att han lär under fri lek. Många barn lär sig genom att sitta ner och få förklarat för sig medan han lär sig ”i farten” förklarade hon. Det märker vi också, färgerna satte sig ju till exempel när vi tittade på bilar och associerade till färger. De sa att han kommer ihåg allt och är extremt verbal för sin ålder. De som inte vet hur gammal han är tror att han är äldst i gruppen men han är bland de yngre. Det är viktigt att inte ställa för stora krav på honom bara för att han pratar så mycket utan komma ihåg hur gammal han är sa de. Han kan också använda sin charm för att få som han vill. Han vet att det funkar hemma så även på dagis fyrar han av sitt sötaste leende ibland för att ställa sig in hos fröknarna. De erkände till och med att han hade fått dem att börja skratta mitt i en tillrättavisning förra veckan vilket inte hade varit helt lyckat. Han är svår att motstå även för dem… Vi ska jobba hemma med att ge honom mer ansvar vid matbordet och för påklädning så att han får jobba med det på båda ställena. Det var oerhört givande med det här samtalet och det kändes skönt att få känslan av att de verkligen tycker genuint mycket om honom. Imorse gick Dean upp vid se och Alexander vaknade till och fick sin välling. Jag noterade det lite svagt men sov vidare en stund tills jag blev väckt på ett helt underbart sätt. Alexander kom krypande och lade sitt lilla huvud på min hals och sa ”Jag älskar dig mamma”. Det måste vara det bästa sättet i världen att vakna på… Jag började nästan att gråta av lycka. Hela dagen har varit en riktig mysdag med mycket gos och pussar och kramar. Även om jag jobbade så hann vi leka tillsammans på golvet i över en timme och när han skulle gå och sova med sin pappa sa jag ”Jag älskar dig Alexander” och han vände sig om och sa ”Älskar dig”. Gullungen! Han är så mysig och vi njuter av varje dag med honom. Barnen är bara till låns och det gäller att inte missa en sekund av den här underbara tiden i livet när mamma och pappa fortfarande är bäst i världen.
En bild från i somras på den mysigaste. När jag hämtade Alexander så så en av hans fröknar att de hade pratat om fredagsmys idag. Alla barnen hade berättat om vilka godsaker de skulle få äta men Alexander hade sagt ”Jag ska faktiskt myyysa”. Han är så go! Det var själva myset och inte godsakerna som var viktiga för honom… Hjärtat slår ett litet extra slag. Alexander drömmer ganska mycket mardrömmar nu. Förra veckan var han i lekparken och ett par pojkar hade med sig uppblåsta kondomer. Eftersom han är rädd för just ballonger så pratade han en hel del om ballongerna sen men framförallt drömde han mardrömar. På natten ålade han omkring i sängen som om han försökte komma undan något och skrek ”Ta bort ballongen” ”Inte ballongen”. Han var verkligen skräckslagen och gjorde allt för att komma bort från ballongen han trodde var efter honom. Han är inte rädd för så mycket men ballonger och spindelnät är det läskigaste han vet. ”Ja ä lädd fö den mamma”. Lilla gosen… I natt vaknade han och sa ”Ja vill inte åka flygplanet”. ”Ja vill inte åka ti Bankok”. Han vet att pappa har åkt flygplan och att han skulle till Bankok. Nu har ju Dean varit borta några dagar så Alexander tycker nog att han har ”försvunnit” och så blir han rädd. Det är inte lätt att vara liten. Alexander och jag var trötta idag. Förutom att Dean är borta så har jag haft fullt upp med husförsäljningen och igår hade jag ett frukostseminarium inne i stan klockan 08.00 så jag fick lämna Alexander på dagis 06.40. Lilla gos var så trött när jag väckte honom strax före klockan sex, det är drygt en timme tidigare än vanligt, vi brukar börja morgonrutinerna vid sju en vanlig dagisdag. Han var så trött så trött… Det gick i alla fall bra igår men idag försökte hans lilla kropp kompensera och han var ännu tröttare fastän klockan var sju när jag lyfte upp honom i mitt knä imorse. Det var en grinig liten Plupp som gick två steg bakom mig och bara gnällde när vi kom til dagis så jag sa att han skulle få sova hur änge han ville mitt på dagen. Han hade sovit en och en halv timme efter lunch men han var ändå inte på topp. Väl hemma så var han klängig och på dåligt humör så leksakerna flög ooch jag försökte få honom att komma till ro. Till slut kröp han upp med mig i soffan och gosade och där somnade vi båda två. Jag kan inte ens komma ihåg när det hände senast. Det var så underbart mysigt! Vi vaknade vid halv åtta och då flyttade jag bara upp honom i sängen och gav honom en flaska välling. Jag hoppas och tror att han nu har kompensationssovit för gårdagens tidiga morgon och kommer att vara sitt vanliga pigga jag imorgon. Alexander behöver mycket sömn. Han sover 11 timmar per natt, åtta till sju (åtta till åtta på helgen) och han sover minst en timme mitt på dagen, ofta längre. Han har helt enkelt ärvt sin mammas sömnbehov. Även om han behöver mycket sömn så är det sällan något problem att flytta på när de timmarna infaller. På semester och längre ledigheter är han ofta uppe längre men sover ut på morgonen och om vi tar upp honom tidigare ett par dagar så brukar han börja somna tidigare inom några dagar. Generellt är han ovanlig flexibel med mat och sovtider, bara han får det han behöver så spelar det mindre roll när han får det. Alexander älskar fortfarande sitt rosa loppisfynd, Polly Pocket bilen. Det är en limousin om man ska vara petig och det berättade jag igår när vi duschade och han satt på golvet och lekte med den. ”-Vad gör man i limousinen?” frågade Alexander då. Att svara vad man egentligen gör i en limousin, dricka champagne och ha party var inte ett alternativ så barnversionen blev ”-Man dricker saft och lyssnar på musik”. Han var nöjd med det och frågade inte mer. På kvällen när han lekte med den igen sa han ”-Kusin åker i den”. Kusin är hans andra kanin (K’nins kusin) och han skulle tydligen åka limousinen även om han knappt rymmer en tass i den. Jag passade på att fråga ”-Vad gör kusin i limousinen?” och får svaret ”-Han dricker saft”. Det är så roligt att han minns allt man säger och utvecklar det med egna fantasier. Man dricker saft i limousinen alltså kan Kusin åka i den och dricka saft. Självklart! Alexander har upptäckt youtube. Dean visade honom klipp på tåg och nu vill han ”se tåget på mammas dator” hela tiden. Han vill se det så ofta så att vi får ransonera. Han sitter och pekar på vad han vill se och så får vi sätta igång filmerna. Min taktik är att sätta på filmer som är åtminstone några minuter, det är inte ens värt att klicka och gå därifrån om klippet bara är 30 sekunder för då ropar han direkt igen. Det är bra att han inte kan klicka själv på det han vill se än för vi vill inte att han tittar på olyckor. Men tänk att det kan vara så fascinerande att sitta och titta på godståg som rullar förbi, eller på någon som filmat ett elektriskt BRIO-tåg. Igår var dagis stängt så jag var hemma och försökte jobba, visningsstäda och roa Alexander samtidigt. Jag var dunderförkyld och på eftermiddagen blev Alexander dålig i magen. För att hålla humöret uppe fyllde vi vardagsrumsgolvet med Duplo.
|
|||
|
Copyright © 2026 Tosic - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|||
SENASTE KOMMENTARER