Tosic

Ett år av förändring

Jag hittade den här bilden när jag tömde pocketkameran. Den visar Alexander i Augusti förra året. Kan det vara sant? Det är ju en evighet sedan han var så liten, och ändå var det alldeles nyss… Här bodde vi i vindsvåningen på Brommaplan. Det är så mycket som hänt sedan dess. Han har börjat på dagis, vi har köpt och renoverat ett radhus, vi har byggt vårt drömhus och vi har serr Alexander växa från den här lilla skrutten till en kille med full koll på läget och ett språk som dominerar hans värld just nu. För någon vecka sedan när jag hämtade min kille på dagis så sa han ”Mamma och Alexander ska åka BMWn och grodan ska följa med”. (ref hans lilla plastgroda) Var kommer de här långa harangerna ifrån? Han har full koll på läget och jag kan inte tänka mig att han i Augusti förra året bara sa enstaka ord.

Den lilla babblaren har blivit så stor!

Lillgammal

Alexander börjar vara lite ”lill-gammal”. Han är väldigt noga med vad som är rätt och fel och han förmanar högtidligt om man inte följer reglerna. När Dean hämtade honom på dagis en dag så stod han vid grinden och berättade för de andra barnen att man inte fick gå ut genom den. Det är alltid barn som tittar efter sina föräldrar och då var han noga med att ingen skulle gå ut själv. Det är så roligt att se honom utvecklas och bli en stor och duktig pojke.

Framtidsplaner

Jag frågar Alexander ”-Vad ska du bli när du blir stor?” och får svaret ”Mulle Meck”. ”Jag ska bli Mulle Meck”.

Gosedjuret

Alexander har ett väldigt stort behov av att vara nära och just nu verkar det behovet vara extra starkt. Han sover tätt tätt intill mig och när han är vaken så får både jag och Dean pussar och kramar och han vill sitta mycket i våra knän. Imorse ville han till och med vara i famnen när vi duschade. När han går till dagis så vill han ha puss och säga hej då i dörren till den som är kvar hemma. Han är ett sådant gosedjur! Vi tycker att det är så mysigt att han är så kärleksfull och kramig och ibland kommer vi knappt iväg hemifrån för att vi inte kan slita oss från den här lilla kärleksungen. Han är så glad och mysig och charmig och vi är helt enormt förälskade i vårt lilla barn.

När jag kommer hem från jobbet och han får se mig kommer han springande skrikandes av glädje. ”Mamma!” ”Det är MIN mamma!”. Nu har han somnat tätt intill mig och ligger och sover tryggt med sitt huvud under min haka. <3

Lösenordsskyddad: Putsi putsi

Cykel

Vi har pratat hela sommaren att jag skulle köpa en cykel på höstrean. I ärlighetens namn så trodde jag nog inte att det skulle bli av men igår såg Dean en annons om nattöppet med 50-70% rea på alla cyklar på Cykelringen så vi åkte dit klockan 21.00 när de öppnade eftersom jag ändå jobbade sent. Efter att ha provat en lite mer klassisk damcykel fastnade jag för en sportigare variant som fortfarande har pakethållare så att jag kan ha Alexander där bak. Cyklar är helt osmakligt dyrt men när man får dem för halva priset känns det plötsligt billigt. Det blev den här 7-växlade Rexen i modellen Trekking Sport och matt röd lack.

Så nu måste jag börja cykla. Men som jag sa till Dean så cyklar jag inte när det blåser. Eller regnar. Eller är för kallt… Skämt åsido så blir det perfekt för att ta lexander till dagis och för små utflykter på ön.

Lösenordsskyddad: En milstolpe

Det är min mamma

Alexander pratar med katten i Iphone appen ”Talking Tom”. Plötsligt hör jag hur han säger: ”Det är min mamma!” ”Det är min mamma katten!”. Så sött! Han har varit mammas pojke den här helgen. Han har kramats och sovit nära och bara velat vara med mig. Han är väldigt förkyld och i fredags hade han feber så han är lite klängigare än vanligt. Jag njuter.

Hos tandläkaren

För två veckor sedan var det premiär hos tandläkaren för Alexander. Han har ramlat under sommaren och slagit i munnen och en dag såg vi att hans ena framtand var lite gråare än den andra. Hjälp! Ska den bli svart? Många frågor dök upp så vi bokade in honom hos tandis och fick tid om två dagar. Under tiden läste jag många historier om barn som fått dra ut mjölktänder som svartnat för att inte tänderna under ska skadas. Det är ganska vanligt och trösten är att de får sina tänder i skolåldern sen.

Det gick bra hos tandläkaren, Alexander satt snällt hos mig och efter en stund fick jag lyfta hans läpp och visa tanden. Både tandläkaren och sköterskan var väldigt lugna och fina med honom och han var så glad över den lilla glittergrodan han fick så att han lekte med den hela dagen på dagis sen. Tanden då? Jo, den får stanna tills vidare, det är bara en lätt missfärgning, men om det blir sämre ska han komma tillbaka. Annars blir vi kallade om 3 månader för en uppföljningskontroll. Eftersom han inte har ont och tanden bara är lätt grå så var tandläkaren optimistisk. Så nu hoppas vi att han får behålla tanden.

Lösenordsskyddad: Packar ihop verktygen

Knölar kaninen med fötterna

Alexander sover fortfarande alltid med sin älskade K’nin. Jag vet inte hur vi skulle klara oss om vi tappade den. Vi hade en nära-ögat-upplevelse på flygplatsen i Pula när Dean bar en sovande Alexander från planet. Då föll K’nin ur Alexanders grepp och blev liggande på landningsbanan utan att vi märkte det. Tack och lov såg någon snäll människa vad som hände och kom springande med den till oss. Puh!

Han har ett väldigt roligt beteende med den här älskade kaninen. När han ska sova så klämmer han fast den mellan benen och sedan trampar han tills den kommit ner till fötterna och så ligger han där och knölar den med sina söta fossar. Han är också väldigt förtjust i öronen så om han sitter och myser med den i soffan eller i stolen i bilen så drar och stryker han på öronen.

I julklapp så köpte jag en till kanin av samma märke för jag tänkte att K’nin blivit så sliten så att vi skulle kunna byta ut den. Byta ut den har vi inte kunnat men han tycker mycket om ”Kusin” också. Han går och lägger sig med båda kaninerna. När han vill vara extra snäll så får jag och Dean låna var sin kanin på morgonen när han vaknar. Då sätter han sig mellan oss och säger ”vassego mamma” och ”vassego pappa” och vill att vi ska tacka och gosa med den kanin som vi fått tilldelad. Då får man också veta vem som står högst i kurs just den dagen, det är den som får K’nin. Efter en stund vill han ha tillbaka i alla fall K’nin och ibland båda.

Det är lätt att veta när han är trött och vill gå och vila eller lägga sig för kvällen. ”Jag vill ha kninen nappen” säger han och då vet vi att han är lite trött. Kusin frågar han inte efter men när båda ligger i sängen har han en på varje sida om ansiktet när vi läser saga och sedan börjar han knöla dem med fötterna.

Lösenordsskyddad: Bubblemania

Sist i säng

Det har varit en jobbig vecka. Många långa nätter för att få allt klart till fotograferingen av radhuset i onsdags. Nu, fredag kväll, går jag och lägger mig tjugo över nio. Då är jag ändå sist i säng här hemma med över en timme…

Lösenordsskyddad: Kroatien 2011

Skansen

Förra lördagen var vi på Skansen med Sixten och hans familj. Vi hade tänkt gå på Grönan men Mia som ammar Felix tyckte att Skansen var smidigare så det fick det bli. Tyvärr är Lillskansen stängt för ombyggnation så han fick inte se kattungarna och kaninungarna som jag hade lovat. Tack och lov så gillade han sälarna och björnarna så vi tittade länge på dem.

Två intresserade killar vid sälarna.

Där var det en säl!

Hos björnarna.

Alexander fick popcorn och Sixten som är laktosintolerant fick sockervadd. Det var dock inte så populärt.

Vi gick ett par timmar och tittade på de stora djuren och sedan åt vi lunch uppe på stora torget. Vid tretiden började det regna så vi åkte hem. Det var en mysig utflykt och det märks att han verkligen är intresserad av sådant nu. Förra året var Skansen inte alls kul men nu var det jättespännande. Dessutom var det kul att leka med Sixten!
Dagen efter vi varit på Skansen kom Alexander ihåg att Sixten hade haft päronjuice med sig och sa ”sån som Sikten har” när han fick päronjuice att dricka.

Lösenordsskyddad: Före och efter

Jesper på besök

Förra veckan kom Jesper och hälsade på oss och Alexander har sällan reagerat så positivt på någon. Han brukar ju tycke om folk i allmänhet men Jesper fullkomligt älskade han från första sekunden. Jesper fick knappt en lugn stund…

Alexander kröp upp och bänkade sig i Jespers knä vid middagen.

På morgonen efter vid frukosten ville han också bara vara med Jesper. Han blev väldigt tramsig och högljud och gjorde allt för att få hans uppmärksamhet. Det var lustigt (och lite jobbigt med tanke på ljudnivån han använde) att se honom så förtjust i någon.

Sedan hände det vi nu kallar ”snoppincidenten”… Alexander försökte med alla medel imponera på Jesper och plötsligt säger han ” Titta på min snopp” och drar upp tröjan. Jag ropar ”nej” i ren reflex och Alexander blev jätterädd och började storgråta. Jag ropade inte så högt men jag måste ha använt ett tonfall som signalerade att nu är det verkligen allvar, så där gör man inte, för hur mycket jag än säger nej i vanliga fall brukar det susa in genom ena örat och ut genom det andra. Han hämtade sig ganska snabbt men kanske lärde han sig läxan att inte bjuda ut sin snopp till äldre män…

Det var kul att Jesper kom och hälsade på och jag hoppas att vi kan ses hela familjen snart, antingen när de kommer hem eller om vi åker till Peking och hälsar på dem.

Nya dagis är en succé

Förra veckans inskolning gick som en dans och den här veckan går han hela dagar. Igår var den 8.45 till 15.30 för att mjukstarta första hela veckan men det hade inte behövts. Han älskar det! Han har längtat hela helgen och pratat om att få gå till Trossen och när vi gick igår (vi lämnade tillsammans) så vinkade han bara lite förstrött när vi gick. Han var upptagen med att bygga Duplo.

När jag hämtade honom var han ute och lekte och hade jätteroligt. Han hade till och med ätit 2 portioner köttfärssås, han som aldrig någonsin tyckt om det och bara spottat. Han är tydligen villig att prova mer nya saker på dagis än hemma. Han känns väldigt harmonisk på det här nya stället och även om det gamla dagiset var bra så känns det här faktiskt redan ännu bättre. Alexander har redan hittat en favoritfröken och det är mcket lek över avdelningsgränserna. Idag lämnade Dean honom klockan åtta och jag ska hämta honom vid fyra. Det känns bra i mammahjärtat när Pluppin är lycklig!

Favorit i repris

När jag var liten var en av mina favoritsagor ”Bernard och Bianca – alltid redo”, eller ”Madame Medusa” som jag kallade den efter elakingen i boken. Tydligen var det även en favorit hos Dean eftersom vi hittade ett gammalt sönderbläddrat exemplar där sidorna nästa ramlar ut när vi var hemma i Skåne förra året. Den boken är nu en stor favorit även hos Alexander. Han vill höra ”Benad o Biaca” när han ska sova och han tycker att den är väldigt spännande. Jag håller fast sidorna medan ja läser och han lyssnar och pekar och frågar vem alla är och vad det är på bilderna. Träskmobilen är en favorit. Och så Evinrude…

Kul att han läser pappas 40 år gamla bok med sådant intresse och mysigt att vi alla tre älskat den sagan.