Tosic

Årets påskkärring

Sista dagen före påsk var det psåkbuffé till lunch på dagis och alla som ville fick klä ut sig till påskkärring. Alexander som i vanliga fall inte är så intresserad av att klä ut sig bad om att få vara påskkärring och var mycket nöjd med att få bli målad i ansiktet med mammas smink och ta på en av mina kjolar och en sjal.

Sötare påskkärring får man leta efter,

Busunge!

Kapten Tosic Jr

Alexander provar Deans uniform dagen efter en herrmiddag. Sötaste kaptenen någonsin!

Edwards ord

Edward har börjat säga lite nya saker.

Bamba = lampa (Det säger han varje morgon när han vaknar och pekar mot taklampan)
Min
Mi mamma (det är inte bara jag utan också Dean och Alexander. Alla han älskar är ”mi mamma”)
Pi-pi (håller med båda händerna i håret som Pippi Långstrump eller drar mitt hår rakt ut på båda sidorna)

Edward får fler tänder

Förra veckan kom det två nya tänder i Edwards lilla mun. Lite feber på nätterna men pigg i övrigt och så tittade de fram. De tredje tänderna från mitten i överkäken. Han har ju haft fyra uppe plus fyra nere i mitten och så en kindtand i varje käke, totalt tolv tänder, men nu är vi alltså uppe på fjorton. Det behövr han, det lilla matvraket. Det blir lättare och läattare att tugga maten. Han äter bara det vi äter nu för tiden och han äter mycket. Jag märker att jag måste laga mycket mer mat helt plötsligt. Alexander äter bra nu för tiden och Edward äter nästan lika mycket som sin storebrór. Om det till exempel är korv och makaroner eller köttfärssås på menyn så äter de lika mycket som vi gör. Det enda som Edward inte äter är potatis. Det tycker han är riktigt äckligt och spottar ut det. Pommes frites gillar han men inte kokt potatis eller potatismos. Däremot gillar han en del vuxna smaker som turkisk youghurt och kvarg. Han vill gärna äta upp min frukost när jag äter naturell kesella med lite frysta hallon. Dessutom älskar han ägg i alla former.

Han har nästan slutat med välling. Om man ger honom en flaska när han ska sova så dricker han bara lite. Gröt gillar han inte heller längre, precis som Alexander så slutade han bara plötsligt. Det hade kunnat vara ett problem för ofta vill man ge barn välling så att de ska sova bra men det behövs inte med Edward. Han äter så mycket mat på dagarna så han sover gott på nätterna ändå, utan välling. Om han vaknar så är det för att han vill dra mig i håret eller för att han behöver närhet. Hungrig är han nästan aldrig på natten och det är skönt, ibland får vi sova hela nätter. Om han nu bara håller sig frisk och inte får fler tänder på ett tag så finns det hopp för vår nattsömn.

Edward och dagis

Nu har Edward gått två månader på dagis och även om vi vabbat mycket så börjar vi komma in i alla rutiner. Vi lämnar mellan åtta och halv nio på morgonen och hämtar vid fyra. I början grät Edward hjärtskärande när vi lämnade men enligt personalen så gick det över på 30 sekunder när vi försvunnit och det kan jag tänka mig. Han är en liten drama Queen här hemma också och vrålar högt när han är missnöjd en det går lika snabbt över. Det som har varit jobbigast är nog de morgnar när jag fått bända loss honom från mig för att ge honom till en fröken och sedan tittar han på mig med blanka ögon och darrande underläpp. Då har jag knappt kunnat gå därifrån. Jag trodde att vi kanske skulle få ha jobbiga lämningar jämt eftersom han är så mammig och pappig och alltid kommer springande och kasar sig i famnen när vi hämtar. Men den här veckan har det vänt. Nu ställer han sig vid dörren och vill gå n när vi kommer till dagis och knatar glatt fram till fröknar och kompisar. Om jag ropar på honom för att få en puss så kommer han och pussar mig men går sedan direkt iväg och börjar leka. Det är så skönt för mammahjärtat, jag ser att han har börjat trivas och blivit trygg. När vi hämtar honom så blir han alltid överlycklig och om vi pratar med hans fröknar så tar han tag i hakan och vrider på vårt huvud så att vi ska få ögonkontakt. Då vill han se oss och pussas och kramas. Han är helt obeskrivligt gosig och mysig. Älskade unge.

Alexander är också mycket mer tillfreds med dagis sedan Edward började där. Nu behöver han inte vara avundsjuk på Edward som fick vara hemma med mamma eller pappa utan båda två blir lämnade på morgonen och båda har samma regler. Edward är ju så stor nu så att vi börjat säga till honom om rätt och fel. Han får inte slåss och han får inte kasta saker till exempel och då blir Alexander nöjd, lillebror har också gränser nu. Det är rättvist.

Förutom dagis så har vi också äntligen fått tag på en nanny som hjälper oss med lite hämtning någon gång i veckan och kan även ställa upp om vi behöver barnvakt om vi vill göra någon på fredag eller lördag kväll. Det har vi ju aldrig kunnat eftersom vi inte har någon släkt här som kan hjälpa till. Hon är jättebra och barnen gillar henne mycket så vi hoppas kunna ha henne länge. Alexander längtar till de dagar då hon ska hämta honom.

Blogguppehåll

Plötsligt har jag inte bloggat på två månader och jag vet inte var tiden har tagit vägen. Veckorna springer iväg och vintern är nästan slut. Äntligen börjar vi se slutet på vinterns sjukdomar i alla fall. Mellan november och februari så fanns det inte en enda hel vecka som Edward inte var sjuk. Tre vändor magsjuka har han hunnit med varav jag fick två och däremellan har det varit feber och förkylningar om vart annat. Det var månader som bara försvann i ett töcken. Att få livet att fungera någorlunda normalt och att sköta jobbet tog all kraft och lite till. När den tredje magsjukan slog till så fick vi flyga in morfar för då kunde vi inte vabba mer. Stackars morfar blev så klart också sjuk när han kommit hem sen men jag vet inte vad vi gjort om inte han kunnat komma den veckan. Problemet med magsjukan är ju att man måste ha båda barnen hemma även om bara ett är sjukt och Alexander klättrade ju på väggarna till slut. Han är den friskaste i vår familj. Han hade feber en gång i december men det är det enda som drabbat honom. Magsjuka har han inte haft sedan han var bebis, jag hoppas att han är immun som sin pappa.

Vad har vi gjort de senaste månaderna då? Vi hade snö i några veckor och då åkte vi skidor varje helg, jag och Alexander. Jag började med selen första gången men den behövdes inte och han kör hur bra som helst nu. Vi hann med fem helger i backen och medan var vi upp i Piteå och åkte där och i Kåbdalis. Han kan köra alla backar nu, till och med svarta även om han ramlar lite då och då, och han tycker att det är så himla roligt. Med den korta säsongen som blev i år så har vi bokat stuga i Sälen i påsk så att han ska få åka lite mer. Vi fick mersmak i Kåbdalis när vi fick en härlig dag med pudersnö och inga liftköer. Han ville inte sluta åka på eftermiddagen fast han var så trött att han knappt kunde stå på benen. Den lille kämpen. Skidåkning är verkligen hans grej.

Alexander kör puder i svart backe. Lutningen blir inte rättvis i bilden, det var rejält brant här.

Premiär i sittliften. Jag som är lite höjdrädd tyckte att det var läskigt att ha den lilla räkan med mig upp i korgen (tänk om han glider ur… *hu*) men Alexander var hur cool som helst.

Mys hos mormor och morfar.

Härligt med mycket snö att leka i. I Stockholm blev det ju inte mycket i år.

Desutom har Pluppi börjat på Funky Kidz igen. Han ville som vanligt inte gå dit första gången men när han väl varit där så älskade han det så klart. Nu dansar han varje söndag och ser verkligen fram emot det.

Edward har växt massor och är fortfarande en tålig liten kämpe. Han borstar av sig det mesta och börjar bli en riktigt kaxig liten kille som mopsar upp sig mot brorsan. De har börjat leka ihop och det är så skönt för oss. Att vi får en liten stunder då de sparkar boll eller tittar lite på TV tillsammans. Ibland jagar de varandra eller bara leker med olika saker bredvid varandra. Så länge inte Edward förstör Alexanders lek så är det harmoni. Självklart måste ju Alexander ta just det Edward vill ha ibland bara för att retas eller för att han är avundsjuk ibland men det är nog så det är emellan syskon. De älskar varandra och det börjar synas igen efter några jobbiga månader i höstas med mycket svartsjukeyttringar. Nu kramas de mycket och Edward väcker Alexander med pussar på morgonen. Storebror är idolen framför alla.

För någon vecka sedan skulle det springas Blåbärsloppet på dagis och Alexander var så bekymrad över att han kanske inte skulle vinna. Till slut fick jag köpa ett par nya ”snabbskor” som han kände sig snabb i och då steg plötsligt humöret markant. Han behövde ändå nya gympaskor eftersom han vuxit så mycket så jag hade varit tvungen att köpa dem ändå men nu blev det en motivation också. Han var i alla fall jättenöjd över att hans grupp vunnit och han hade vunnit flera lopp själv så hans självförtoende fick sig en liten kick. Det berodde självklart inte ett dugg på skorna men de gav honom i alla fall motivation att kämpa och han var så glad. Det var härligt att se.

Sova är det värsta Alexander vet. Det vill han aldrig göra och så fort vi ens nämner att det är dags att göra sig klar för kvällen så kommer ”jag ska bara…” fram. Äta, dricka, kissa, hämta något… Det tar liksom aldrig slut och han vill verkligen inte sova. När han väl kommit ner i sängen så somnar han som en sten efter sagan men att få ner honom i sängen är en pärs. Jag förstår inte varför han har ett sådant motstånd mot att sova för vi har ju så mysigt när vi nattar. Vi läser böcker och sjunger och pratar om dagen. Han älskar ju Lasse-Maja böckerna och vi lånar hela tiden nya på biblioteket så att han ska ha något att se fram emot. Vi sjunger mycket ur sångboken och det är han som bestämmer vad vi ska göra varje kväll. Han borde ju längta till att få gå och lägga sig men det är helt klart inte så.

I januari hälsade vi på Jenny och Micke och Alexander fick hjälpa Amanda att riva pepparkakshuset efter en stund i pulkbacken och en god lunch.

För Edward som mest fokuserat på bollar i sitt liv så var det Bobbycar-premiär. Mycket roligt! Här hemma har han nyss börjat köra Fossan men Alexander är självklart lite avundsjuk och tycker att det är hans fossa fastän han är alldeles för stor för den nu.

Vi har också varit uppe en helg i Falun på Ellis mysiga dop. Jag sjön” ”Det gåfulla folket” i kyrkan och det kändes väldig bra att få göra det för henne. Doplunchen blev en jättemysig eftermiddag med mycket lek för barnen och härliga människor att umgås med för oss vuxna. Alexander och Leo var så glada att se varandra och ville inte sluta leka när vi skulle åka hem.

Världens gladaste lilla kille älskar att vara i centrum och är generös med blöta pussar.

Han säger inte så mycket men man vet när han är mätt för då börjar han kasta maten runt hela köket och vända upp och ner på glaset för att plaska i vätskan. Lite surt blänger han också om man försöker ta bort eller torka hans gegga.

”Den” är det vanligast ordet och då pekar han på något han vill att vi ska ge honom och ”bii-aaa” använder han för allt annat. Hans ordförråd är fortfarande ganska begränsat till mamma, pappa, den, mea och titta dä. Han fokuserar på att utveckla sina bolltalanger och har ett fantastiskt vänsterskott. Herregud vilket bollsinne han har, det är magiskt. Zlatan Tosic…

Edward gillar skor. Uppe i Piteå så förälskade han sig i mormors rosa Crocs till sin mammas förskräckelse. Här hemma är mina UGGs populära och han provar också gärna Alexanders skor. På morgonen när jag ska klä på honom skriker han och sprattlar när jag tar fram overallen men skorna får jag ta på utan minsta protest. Smart kille, han vet att skor är bra och skor ska man ha mycket av! Gärna rosa skor. *mammas pojke*

När han inte fokuserar på bollar så klättrar han. VI hittar honom på soffbordet och på matbordet med jämna mellanrum. Han klättrar också gärna på pallar och sätter på vattenkranen så att det sprutar i hela köket eller badrummet. Men roligast av allt är när stegen kommer in. Här har Dean just satt upp en gardinstång i köket och Edward är i sjunde himlen. Bokstavligen. Jag hann precis ta ner honom så var han uppe igen. Om och om och om igen. Att klättra är livet!

Just nu

Alexander är inne i en period där han ritar kartor och piratskepp hela tiden. Efter att Dean gjort en skattkarta och låtit honom leta på vägen hem från dagis en dag så är han helt såld på kartor och pratar om det hela tiden. Han ritar alla sorters kartor men den som Dean gjorde är oftast modellen han använder sig av.

Det blir många piratskepp också och han har blivit så duktig på att rita så han gör dem i olika former. De har segel, fönster och kanoner och flaggor. Pirater är verkligen hett här hemma nu.

Dessutom har han börjat göra diplom som vi får. Idag fick jag ett diplom efter att jag torkat honom på toaletten. Då ritade han sig själv på toaletter och skrev sitt namn på diplomet. Men man får diplom för allt möjligt. Han tycker at vi är rätt bra för det mesta. Han älskar oss och han tycker att vi är bäst. I alla fall större delen av tiden.

Något som är bra med ritandet är att han älskar att vara på gymet. Han vill alltid följa med när någon av oss ska gå dif´t för då kan ha sitta och pyssla och rita och så har han några favoriter i receptionen som brukar prata med honom. Det är ju ett så litet gym så alla vet vem han är och han känner sig hemma där.

Han har utvecklats mycket när det kommer till spel och både sällskapsspel och dataspel blir mer avancerat. Han spelar många av mina spel på telefonen och Ipaden och inte bara barnspel. Vi spelar till och med en del spel som även kan vara roliga för mig tillsammans nu.

Edward vill fortfarande bli buren. Han tycker om när vi jagar honom och lyfter upp honom. Vi kittlas mycket och vi gosar mycket. Han älskar att vi pussar honom på öronen. Speciellt när vi nyper hans öronsnibb mellan läpparna, det är bland det bästa han vet. Nu kommer han och sticker fram örat och vill gosa. Tokunge. SÅ fantastiskt kärleksfull.

Första snön

Igår kom ÄNTLIGEN den första snön. Som Alexander hade längtat. Vi fick ju några flingor i början av December så att det var lite vitt på marken några dager men inget som man kunde leka i direkt. Men natten till igår kom det nästa en decimeter och vi plockade ner snowracer och pulka från vinden och gick på promenad. Vilken lycka för killarna! Tur att det var lördag så att vi kunde njuta av det.

Både Alexander och Edward sprang omkring och lekte i snön och sparkade på den, helt fascinerade men på olika sätt. Hos Alexander var det ett kärt återseende och för Edward var det förundran och glädje. Han har ju aldrig sett snö för jag antar att han inte minns de första månaderna av sitt liv.

Alexander var överlycklig över att sitta på snowracern igen och Edward skrattade när vi drog honom i pulkan. Då och då fick vi stanna för att Alexander skulle pussa Edward. Det var bara glädje och kärlek i snön. Lite lägre bort mot dagis träffade vi en kompis till Alexander och alla fyra killarna fick vara ute och leka. Alexander körde snowracer och Edward hittade en boll att leka med. Lycka för alla! Efter två timmar gick vi hemåt och åt lunch, två trötta och mycket uppspelta killar kom hem och åt köttfärssås och spaghetti tills det sprutade ur öronen.

Enligt prognosen ska det hålla sig kallt hela veckan och snökanonerna går för högtryck i backen så jag hoppas att vi kan prova skidorna nästa helg. Hoppas hoppas. Idag fick vi hålla tillgodo med skridskor i ishallen men det gick bra det med. Alexander träffade två kompisar från dagis och vi åkte i en och en halv timme. Vilken energi han hade. Inte en enda paus och fort kör han. Han tar sig framåt som en liten raket nu, jag undrar om vi borde sätta på honom knäskydd. Han får ju upp så fart så att det faktiskt kan göra riktigt ont om han ramlar fel. Han älskar också när vi håller handen och jag drar omkring honom på isen i hög fart. Vi kör ”varvet” runt hela hallen. Idag körde vi också ”racer” med att han höll i ett av de metallställningarna som barnen har för att hålla balansen och så körde jag jättefort. Och vi svängde och snurrade och körde bakåt och framåt. Det är bra för honom att bara få känna på farten och hjälpa till i svängarna, det märks direkt efteråt att han blir säkrare på sina egna svängar. Han har glömt bort att vara rädd nu, han bara kör och han är med på alla mina lite vildare förslag. Det är skönt, men vi ska nog fundera på att köpa skydd nu.

Bollar är livet

Edwards fascination för bollar minskar inte, tvärt om. Han är alltid redo att leka ed bollen men bryr sig inte så mycket om sina andra leksake. Han pusslar lite med golvpusslet (sköldpaddan är bäst, precis som för Alexander) och stoppar klossar i klosslådan ibland. Lyfter leksakstelefonen mot örat och vill att man ska prata med honom. I övrigt är det bara bollar. Han är 1 år och 3 månader och driver redan bollen framför sig runt omkring i rummet och sparkar på den.

Om han slår sig in på handboll så blir han nog farlig. Han verkar vara vänsterhänt och kastar redan så att alla våra lösa föremål lever farligt. Oj oj, det är nog ingen tvekan om att den här killen kommer att gilla bollsport i alla fall. Idag stod TVn på med barnprogram men han var inte särskilt intresserad av det som visades på den förrän han pillade på fjärrkontrollen och råkade byta kanal. Vi hamnade mitt i en handbollsmatch och plötsligt kunde han inte sluta titta. Man undrar ju lite vad han tänker? Tror han att det är andra som leker med bollar som han ser? Det var i alla fall kul att se med vilket otroligt intresse han följde spelet på TVn.

Eddie-bus blir boll-Eddie. Han älskar bollarna han fick i julklapp och han är lika besatt av bollar som Alexander var av bilar. Hur kan intressen vara så tydliga redan när de är så små? Vart kommer det ifrån? Och hur kan två syskon vara så olika?

Eddie-bus

Den här lilla busungen är den charmigaste, mysigaste, kärleksfullaste, gladaste och bestämdaste lilla människan i världen. Vi är så kära i honom så att vi vet inte var vi ska ta vägen. Han kramas och pussas och skrattar och hittar på bus på sitt lilla charmiga sätt. När han blir arg så bankar han på saker eller står och stampar på stället. Men han är sällan arg, han skrattar mest hela tiden. Och idag har han börjat dagis. Stora killen.

När jag stod i badrummet och gjorde mig klar för att gå till jobbet imorse vaknade han och började ropa på mig. Ma-ma (låter lite som Me-me när han säger det) hörde jag från dubbelsängen. Efter en stund vaknade Dean till och tog med honom till badrummet där han sträckte sina små händer mot mig och kröp in i min famn. Han behövde en gos-dos av mamma och bara vara nära. Det är så typiskt honom. Efter det vaknade Alexander och började också ropa på mamma så vi fick ha familjemys i lilla sängen.

När jag kom hem från dagis så stod han och ropade Ma-ma ovanför grinden så snart jag kom innanför dörren. Han sträckte sina små armar mot mig och kramade och gjorde sin stora puss med öppen mun så snart jag lyft upp honom. Han behövde vara nära ett tag efter en dag utan mamma. Det är så typiskt Edward, han har varit närhetstörstande sedan den dag han föddes. Dessutom ville han hålla mig i hästsvansen och tvinna in fingrarna lite i mitt hår så det fick han. En liten stund av slita hår.

De senaste dagarna har han inte kunnat somna utan mig utan han har fått dricka mjölk ur flaskan och somna på mitt bröst i soffan. Ikväll var han helt slut efter sin första dag på dagis där Dean kunde lämna honom mellan halv tio och ett. Det hade gått hur bra som helst men när hans fröken Eva som höll i inskolningen före jul försvinner ur synhåll blir han arg eller ledsen och står och stampar. Lustigt att han är så fäst vid Eva som Alexander aldrig tyckte om, men det är ju bra eftersom han ska vara med henne i ett och ett halvt år. Han är minst i gruppen och kommer antagligen att få gå tre terminer på Åran skulle jag gissa. Han hade lekt bra och ätit bra och imorgon ska han vara där en timme längre. Sedan blir det nio till tre på torsdag och fredag och efter det är inskolningen klar. Han är ju så social och har lätt att vara med nya människor, där är han precis som Alexander när han var i samma ålder. Eftersom han var så trött så försökte Dean lägga honom och det gick efter en stund med hjälp av lite välling och nästan en timmes tålamod. Nu är Dean på gymet och jag har lagt Alexander bredvid Edward och de sover så sött ihop. Eddie vaknade till två gånger men somnade om direkt när jag kramade honom lite, han vill bara känna att han inte är ensam så nu har jag lagt dem tätt ihop och de sover som stenar. Jag hoppas och tror att de får trygghet i varandra genom att sova nära, att det ger ett extra band emellan dem. Jag märker ju på Alexander att han mår bra av att få sova nära någon av oss och när han var liten tydde han sig ofta till den som hade tagit ”nattpasset”.

Min lilla Eddie-bus, så stor plötsligt. De sa visst på dagis också att han hade blivit stor den här månaden sedan förra inskolningen. Och vi känner det. Då kändes detinte bra att lämna honom men nu är det inga problem. Han är tydligare med vad han vill och lättare att läsa av. Han kan vara med och leka och rör sig fint utomhus. Förutom när han har för tjocka kläder, då kan han inte komma upp om han ramlar. Men nu har vi hittat Alexanders första dagisoverall som inte är lika tjock som det tvådelade stället så det kommer att gå bra. Min älskade glada lilla gosunge. Det kommer att gå bra.

Sover med Alexander

Jag sover rätt ofta med Alexander i hans 90 cm breda säng nu för tiden. Det är för trångt i vår stora säng där Edward ligger och sparkas och sliter mig i håret. Jag får helt enkelt ingen sömn där. Efter en liten kissolycka i Alexanders säng efter en miss från städerskan som bäddar rent så har vi sovit ett par dagar alla fyra i stora sängen, och jag är helt slut. Nu är allt tvättat och torkat i alla fall och lilla sängen är åter i bruk. Jag kommer nog att fortsätta att sova där rätt ofta framöver också. Alexander blir trygg och känner sit älskad och jag sover mycket bättre än brevid Edward som gör mig skallig. Han sliter och rycker i mitt hår s snart han vaknar till lite och även om jag vänder mig med huvudet vid fotändan så följer han efter och fortsätter slita. Det är verkligen ett problem det här med hans årslitande. Det är ju en trygghetsgrej för honom men det gör helt enkelt för ont och mitt hår ser ut som skrutt eftersom han sliter av så mycket. Så jag myser hos Alexander och väntar på att Edward ska växa ifrån hårslitandet. Ibland sover jag i stora sängen men så snart Edward vaknar och siktar in sig på håret så flyttar jag ut till Alexander. Jag hade önskat att Edward skulle hitta en snutte som Alexanders K’nin. En filt, eller mjukdjor eller vad som helst. Men nej, det är hår han gillar. Inte bara mitt men det gör ju mer ont på mig än på Dean. Av alla trygghetsbeteenden så måste hans vara att slita hår…

Sötaste Edward. Mammas hjärta. Jag önskar att jag kunde sova nära nära dig också.

Att börja jobba

Imorgon är julen slut och jag ska börja jobba igen. När jag började om att jobba i Oktober hade jag längtat, jag var så less på att vara hemma men efter julen känns det lite annorlunda. När jag hade varit hemma ett år kände jag mig bara som en hushållerska och hade för lite stimulans. Självklart är det mysigt att vara med barnen men inte hela tiden. Sedan började jag jobba och som vanligt jobbar jag för mycket. Då saknade jag barnen och veckorna bara flög förbi. Jag har ett roligt och utmanande jobb och ibland är det svårt att hitta den optimala balansen. Nu efter jullovet när vi varit hemma hela familjen är det inte alls lockande att gå till jobbet Det är mysigt att vara hemma med familjen och vi har hunnit fixa en hel del här hemma. Städa upp i båda barnens rum ordentligt och köpa nya hyllor för förvaring i lekrum och tvättstuga. Vi har fått ut spjälsängen ur vårt sovrum och planerat för våningssäng i barnens sovrum eftersom Edward inte kan sova i spjälsäng. Det är ju det minsta rummet i huset och det skulle bli väldigt trångt med två sängar där. Så det får bli våningssäng och Alexander är superglad för det.

Över huvud taget så är han rätt glad. För att vara Alexander med det hetsiga temperamentet alltså. Han ritar fina teckningar och säger att han älskar oss. Han är till och med snällare än vanligt med Edward.

Imorgon ska Eddie börja dagis. å drar inskolningen igång på riktigt. Min minsting. Han är så liten. men åndå känns det som att han är mogen och det gjorde det inte för en månad sedan. Det händer så mycket med honom. Nu gäller det bara för mig och Dean att hålla korta dagar så att Eddie inte behöver vara på dagis så länge, han ska ju orka den lille gosen. Vi börjar med en utmanande vecka nästa vecka efter inskolningen då Dean börjar jobba och har kvällsaktiviteter och jag ska resa.

Det ska bli spännande att se hur Alexander reagerar nu när Eddie också ska vara på dagis. Jag tror att han kommer att gilla det. Han har varit avundsjuk på E som fått vara hemma med oss men nu blir det ju lika för båda och det tror jag kommer att underlätta för honom.

Nu måste vi hitta balans I arbetstid och aktiviteter. Jag vill hinna göra mer med barnen, leka och gå på deras aktiviteter. Samtidig vill jag träna 3 gånger i veckan och hinna med en rimlig nivå på jobbet. Det är årets utmaning!

Vi matar ankor vid båtklubben tidigare idag. Sånt vill jag hinna med mera framöver.

Kreativ talang

Alexander är så fantastiskt kreativ. Under det senaste året har pyssel blivit en mer och mer dominerande del av hans intressen. Han kan sitta i timmar och klippa, klistra och måla vid köksbordet. Till jul var en egen sax bland det högsta på önskelistan.

Han har älskat att läsa böcker sedan han var näst intill bebis och att lyssna på Deans påhittade historier om kungligheter, slott och brandbilar har alltid varit bland det bästa han vet. Med åren har han också blivit riktigt duktig på att själv hitta på sagor och berätta dem för oss. Oftast om prinsessan, kungen, slottet och brandbilarna såklart. Han är så fantasifull och vi undrar ofta vart han får allt ifrån. Just nu cirklar mycket i hans värld runt pirater och han ritar piratskepp och kartor i drivor. Mycket teckningar blir det. Han älskar att följ med oss till gymet för då kan han rita teckningar i en timme och rulla ihop dem med tejp och ge dem till oss i present efteråt.

Strax före jul hittade jag väggen i badrummet dekorerad så här när jag skulle duscha.

Han hade rivit en toarulle i småbitar, blött upp bitarna och gjort mönster på väggen som hade torkat fast. Han visade stolt sina pilar som pekade på ansiktet och så var samlingen till vänster på väggen ett sjörövarskepp.

Inför jul följde han med och handlade i Bromma Blocks och då köpte jag lite pysselmaterial på Panduro åt honom. Vita kort, glipperpapper, hjärtstans, glitterlim och ett par motivark. Det kan ha varit årets bästa köp. Som han pysslande med det. Han satt kväll efter kväll och klippte och limmade och stansade. Jag fotade några av hans fina kort som han la så mycket energi på. Han fick låna min stämpellåda också och det älskade han.

Alexander är helt enkelt en otroligt fantasifull kille som älskar att skapa. Han sjunger och hittar på egna texter, han hittar på sagor och ritar så snart han kommer åt en krita eller en penna. Han är kunskapstörstande och suger åt all information man ger honom. Att räkna och läsa med oss är bland det roligaste han vet och han lär sig så fort. Det är en häftig kombination han har, att vara så intresserad av fakta och att lära sig saker och samtidigt vara så kreativ.

Årets julgran

Dags att städa ut julen och jag insåg att jag inte fotograferat julgranen i år. Nu har den börjat torka men det var en riktigt maffig Disneygran när den kom in i huset. Det är den största vi haft.
I år har jag inte satt upp mitt finaste och ömtåligaste pynt eftersom jag misstänkte att Edward skulle ge sig på granen. Jag är ju en samlare av julpynt i rött och silver. I år blev det IKEA-kulor och det var bra. Han har tack och lov inte vält granen men han rycker ner kulorna och kastar boll med dem. Busungen!
Nu är julen slut och nästa år borde han vara stor nog för riktgt pynt. Kan jag ju hoppas i alla fall.

Mera skridskor

Idag åkte vi skridskor igen. Vi åkte hela familjen eftersom Alexander ville visa Dean vad han lärt sig. Vi åkte till ishallen i Skå för första gången eftersom det var stängt för allmänheten i Träkvista idag. Den ishallen var mycket finare och hade ett avgränsat område för åkning utan klubba och dessutom fanns en kiosk där man kunde köpa korv, mackor och fika. Det blev en riktigt mysig utflykt och vi träffade Alexanders kompis F med familj. Plötsligt var all Alexanders tvekan som bortblåst och han låg inte alls på isen och krälade längre.

Killarna hade så roligt och det var helt klart ett framgångskoncept att åka tillsammans med någon annan.

Alexander fick verkligen upp farten idag. Nu åker han fina isskär och glider fram i riktigt hög fart. Tidigare har han med gått fram på skriskorna men nu glider han jättefint. Vi åkte dessutom hand i hand och han tyckte att det var så kul när jag drog ut honom i tvära svängar, så att vi liksom snurrade. Herregud vad fort han lär sig den här ungen.

Lekland

Under jullovet har vi varit på lekland två gånger. Första gången var det bara Alexander som fick leka men andra gången lät vi även Edward prova på det för första gången. Vilken succé! Den här lilla vildingen är ju inte rädd för någonting och han klättrade i de stora ställningarna som om han aldrig gjort annat.

Busunge på väg upp. Vi tittade bort i tio sekunder för att prata med Alexander och då var han långt borta och halvvägs uppe till stora rutchkanan.

Bollhavet var så klart en succé för den här bollgalna bebisen. Som faktiskt inte är en bebis längre. Han tröttnade fort på småbarnsavdelningen och ville vara i de stora klätterställningarna med brorsan.

Alexander hjälpte sin bror om och om igen att åka rutchkanan och Edward kunde inte få nog. Han älskar rutchkanan! Vi åte stora rutchkanan också, först i mitt knä och sedan åkte han själv och jag åkte i banan bredvid och bara häll honom i händerna. Han är helt orädd. Helt vild. Vår minsting som inte verkar ha några spärrar. Jag åkte till och med röret med honom i knät och kastades ut på golvet som skjuten ur en kanon. Då blev han lite rädd men ville ändå göra det igen. Han är så cool den här lilla killen och jag gissar att vi kommer att få hålla hårt i honom när han blir större.

De har börjat leka ihop

Plötsligt händer det. De börjar leka ihop. Inga längre stunder men det blixtrar till sådär emellanåt. De jagar varandra i köket, de bollar lite med varandra, tittar på tecknat sida vid sida eller tillbringar 5 minuter med golvpusslet tillsammans. Självklart slutar det oftast med att Edward blir bortknuffad eller Alexander sticker med leksaken de båda vill ha men då har de i alla fall haft en stund av gemensam lek. Jag börjar ana att det finns en möjlighet att de faktiskt kommer att leka fint i hop en dag och ha äkta glädje av varandra. Edward blir så glad när storebror vill ägna lite av sin tid åt honom men han är också på sin vakt, han vet att det kan göra ont att komma nära brorsan. Han har utvecklat reflexer att ducka och kasta sig undan om Alexander kommer mot honom lite för fort eller viftar med något. Men ändå dras han till storebror och vill så gärna vara med honom.

Hur mycket bråk det än blir emellanåt så älskar Alexander sin lillebror. Han vill somna nära lillebror och gör det så ofta han får chansen. Att se honom krypa ner i stora sängen och somna nära Edward smälter mitt mammahjärta. Ibland när jag ser dem sova ihop måste jag gråta lite. Det är den vackraste synen i hela världen. De är så söta och de ser så trygga ut där de ligger tillsammans.

Ibland brukar jag kolla om han önsakr att Edward inte fanns. Om han skulle vilja vara ensam igen men svaret är alltid nej. Han vill ha sin lillebror. Han kan inte svara på varför han slår honom och ger honom tjuvnyp när han tror att vi inte ser men jag antar att han inte kan förstår begreppet svarsjuka, han är ju bara fyra och ett halvt. Ibland känns han så stor och jämfört med Edward är han ju halvvägs in i vuxenvärlden. Nu ska han fylla fem och är så lillgammal och förståndig på så många plan. Men samtidigt så liten och sårbar. Men han älskar sin bror och han får mer och mer glädje av honom förs varje dag som går.

Två busbrorsor på lekland.

Skridskor

Ju äldre Alexander blir desto mer framträder hans intressen och mycket av det vi såg redan när han var väldigt liten förstärks. Han är inte särskilt intresserad av sport men behöver mycket aktivitet för att inte bli understimulerad och ilsken. Stimulans behöver så klart inte bara vara sport, det kan vara pyssel eller spel eller något annat vi gör tillsammans men om han tittar för mycket på TV eller bara leker för sig själv blir han fort uttråkad.

Fastän han behöver röra på sig så är det inget han själv väljer. Han vill inte gå ut och leka om man inte tvingar honom, han är en riktig innekatt. Och den enda sport han egentligen gillar och tjatar om är utförsåkning. Han pratar mycket om att han vill åka till mormor och morfar för de har snö och där kan man åka skidor. Under jullovet har vi åkt skridskor och han har så lätt för det men inget tålamod. Talang men brist på motivation skulle man kunna sammanfatta det. Halva tiden ligger han på isen och gnäller. Sen ställer han sig upp och man kan riktigt se hur han lär sig minut för minut. Han kompenserar sin brist på ihärdighet med talang och sin fantastiska balans.

Han är så glad över sina nya skridskor som han har valt själv. Jag ville köpa riktigt hockeyrör till honom men han bara skrek att de gjorde ont så han fick välja själv och då blev det ett par rejält fodrade sköna skridskor med spännen istället. Dessutom har de snygga blixtar på och han tycker att de är så coola. Det är det viktigaste, att han gillar dem.

Det här med vintersport är vår grej, min och Alexanders. Då får vi egentid för bara oss två. En chans att komma iväg någon timme och bara vara tillsammans. Det är skönt för honom att få vara ensam med mig utan lillebror som stör och känna att han får 100% uppmärksamhet. Han är alltid så glad efteråt och kärleksförklaringarna strömmar ut honom. Mammas hjärta.

4 nya tänder

Edward har fått 4 nya tänder. Här om dagen pratade jag och Mona om att han haft 7 tänder jättelänge. Han fick tänder tidigt men sedan har det stått stilla sedan i somras. Men så upptäckte Dean att han hade fått 4 kindtänder utan att vi märkt det. Han har dreglat lite och vi har misstänkt tänder men inte sett några. Det är för att han inte fick tänderna närmast de han redan har utan det hoppade över en tand och så kom näst, de kom inte i vanlig ordning. Nu har han 4 tänder mitt fram uppe och tre mitt fram nere plus sina fyra kindtänder, elva tänder totalt. Plötsligt kan han tugga maten mycket bättre och det är lättare för honom att äta kött och sina älskade mackor.

Mysunge

Edward är den gladaste och mysigaste lilla kille man kan tänka sig. Han är liksom grundglad. Alltid med ett leende på läpparna och med armarna uppsträckta för att man ska ta upp honom och krama honom.

En morgon när jag låg och sov i Alexanders rum vaknade han och sprang förbi utanför på sin väg mot köket. Han fick syn på mig och vände på en femöring för att springa in i rummet. Han kastade sig mot sängen och när jag lyfte upp honom lade han sitt huvud under min haka och bara låg och myste. Länge länge. Alexander låg och sov bredvid och efter en lång stunds mammamys började Edward klappa lite försiktigt på storebror. Han är så kärleksfull och närhetstörstande.

Lilla gos säger mamma hela tiden. Mamma! ropar han och även om han kan säga pappa också så säger han mamma mest hela tiden. Det är som ett trygghetsmantra för honom och han har ju ett i övrigt rätt begränsat ordförråd än så länge. Men orden kommer krypande och han har redan försökt sig på sitt namn. Eua.

Om man frågar var är mamma så pekar han på mig och säger ”dä” och om man frågar var är Edward så slår han händerna för ögonen och leker tittut. Sötnosen. Han är så full av kärlek och tillit. De där sora bruna ögonen tittar på mig dagarna i ända med glädje och kärlek. Det är omöjligt att inte pussa och krama honom hela tiden. Ofta när jag tar upp honom läggar han ner huvudet på min axel och bara myser en stund innan han riktar uppmärksamheten mot världen igen och ropar ”dä” eller ”mea” eller ”titta dä”. Så pigg och nyfiken och så kärleksfull.