Tosic

Äntligen sommar

Den här veckan har sommaren kommit på riktigt. Det är så varmt att man bara kan ha linne och när det fläktar så känns det som en befrielse. Vi bara njuter och jag känner hur livet sakta rinner in i mig igen. Energin och glädjen kommer tillbaka nu och det beror både på vädret och på att Dean bara har en vecka kvar att jobba. Bye bye lonely evenings, bye bye darkness and cold!

Igår var vi på 4H gården här i Bromma med Anna och lille Jacob. Det var ett supermysigt ställe med får, getter, hästar och en tupp som barnen får titta på och klappa om de kommer nära. Det finns också ett fik och en stor inhängnad sandlåda så det är ett ljuvligt ställe varma sommardagar som de här. Vi var inne på förmiddagen tills Alexander sovit förmiddag och när vi kom ut var det chockerande varmt så jag fick ta av oss plagg för plagg under vår promenad i Norra Ängby. På kvällen var det fortfarande ljummet och vi njöt på balkongen hela kvällen.

Idag har det varit fullt schema. Vi började med en utförsäljning av barnkläder på förmiddagen där jag fyndade till Alexander. En kortärmad pyjamas och en tröja från Geggamoja för 1/3 av butikspriset och sedan ett par sandaler som han verkligen behövde.

Han blir så varm om fötterna i sina skor nu så jag har tänkt att jag måste köpa sandaler. Det var tur att jag inte redan hunnit köpa för idag fick jag ett par av nyheterna ur Bobux sommarkollektion för halva priset och de sitter perfekt på Pluppins små sommarfötter!

Efter det gick vi in till city och åt lunch och handlade lite till mamman också. HM släppte sin fashion against AIDS kollektion idag och jag hann få de finaste plaggen eftersom jag var där före lunch idag. Det var redan rätt utplockat men jag gjorde en liten runda på citybutikerna och hittade godbitarna. Långklänningen som jag spanat in tidigare satt inte alls bra så det var tur att jag hade tid att prova idag eftersom Alexander sov. Det blev i alla fall tre plagg, de här två och en leopardmönstrad tunika som jag inte hittat någon bild på men som var väldigt fin.

HM gör reklam för dem som klänningar men jag ser fem nog mer som tunika och topp?

På eftermiddagen gjorde vi en utflykt till Jenny i Silverdal där vi fikade och mös i värmen. Alexander och Sigge badade och lekte och Jag och Jenny drack kaffe och gosade med Elis. Jag ääälskar att hålla i bebisar. Lukten och mjukheten och de små ljuden. Det är ljuvligt!

Sötisarna badar! Sigge var så snäll och lät Alexander låna hans leksaker och var så försiktig med honom. Alexander var också sitt lugnaste och snällaste jag så det var en skön mamma-avkoppling för oss båda.

Glaaad badkille i solen! Sådana här eftermiddagar längtar jag verkligen efter att huset ska bli färdigt så att vi kan ha honom ute på gräset. Han blir så rastlös hemma och att bara kunna öppna balkongdörren år en sådan befrielse… Hus hus hus!!!

Att ta sig till Silverdal kommunalt var inte helt lätt med barnvagn. Höga bussar med gigantiska trappsteg, stopp i pendeltågstrafiken och allmänt kaos kantade vår resa. Men det är bara att vänja sig, Ekerö är inte centralorten direkt… Om det blir fler barn så tror jag att jag skippar barnvagn och tar bärsele de gånger jag tänkt utnyttja kollektivtrafiken.

Det finns inget som går mig på nerverna…

…som att Alexander är besatt av diskmaskinen! Jag sa åt Dean häromdagen att det som konstigt nog är jobbigast är att aldrig kunna öppna diskmaskinen. Eller det är det som irriterar mig mest. Alexander hör ljudet av att jag öppnar den eller rör vid disken oavsett om han är längst bort i lägenheten och kommer som ett skott. Då är det bara att ge upp sitt diskplockande och vänta tills han sover. Diskmaskinen är ju den värsta av alla maskiner eftersom pulvret är jättegiftigt, disken går sönder om man kastar den i klinkergolvet (har redan hänt) och det finns många vassa föremål där i. Av alla maskiner att vara besatt i så kan han väl välja någon annan? Han gillar tvättmaskinen också men det är mer harmlöst. Ibland sliter han ut tvätten om luckan inte är riktigt stängd men det är ju inget som skadar någon och han kan sitta och fascinerat titta på när den snurrar och är igång. En bra maskin! Hans diskmaskinsmani har fått konsekvensen att vår diskbänk oftast är full med disk som jag måste hantera på kvällen när jag är trött istället för löpande under dagen. Jag trodde ett tag att det skulle gå över men det finns inga tecken som tyder på att det kommer att göra det. Det har hållit på sedan han började kunna ställa sig upp… Jag är i alla fall riktigt trött på det och jag kan faktiskt inte komma på något han gör som irriterar mig mer. Antagligen för att det inte går att bli arg på honom eller göra något åt det. Det bara är så och jag måste gilla läget. Men jag har svårt för just det…

Mjukstart på jobbet

Idag var jag inne och jobbade en eftermiddag för första gången på ett år. Alltså jobbade, inte bara satt och lyssnade som jag gjort ett par gånger tidigare. Jag hämtade ut min ny dator och hade möte med min nya chef (som jag känner väl sedan tidigare vilket känns jättebra) och med hon som har min tjänst nu. Hon slutar den sista maj och åker tillbaka till huvudkontoret i Tyskland för att börja jobba där så vi hade lite överlämning idag så att jag skulle få en inblick i hur det ser ut just nu.

Mitt nya jobb är att jag tar över som produktgruppschef för vår största produktgrupp, hårfärger. Det ska bli jätteroligt! Jag har inte arbetat med ren marknadsföring innan och jag får ett bra team att leda så jag ser verkligen fram emot hösten! Det känns skönt att Dean ska vara hemma så att Alexander inte behöver börja på dagis än, det blir en skön början på livet som ”working mom” för mig där jag inte behöver fundera på hämtning och lämning på dagis eller annan logistik.

I en ny kropp

Nu när det har blivit sommar har jag tagit fram mina vårkappor och jackor. Min favoritkappa just nu är den från Odd Molly som jag köpte förra våren och använde öppen medan jag var gravid och första veckorna därefter. Jag tänkte att jag skulle kunna stänga den efter graviditeten men det kunde jag aldrig så jag konstaterade att jag hade köpt en storlek för liten och att jag alltid skulle få ha den öppen. Nu när jag tog fram den igen så är det inga problem alls att stänga den, den sitter helt perfekt! Jag måste ha varit mycket större än jag själv insåg förra sommaren, speciellt över brösten.

Kilona försvann på ett par månader efter graviditeten men det tog nog nästan ett halvår innan höftbenen hade dragit ihop sig igen. Nu är jag till och med mindre över höfterna än före graviditeten, när jag köper låga byxor är jag en storlek mindre än tidigare. Tyvärr gäller inte det runt midjan, där har jag verkligen inte samma form som innan. Nu när Dean kommer hem för gott så ska jag börja träna för att få bort den lilla blubben som satt sig där. Jag väger två kilo mer nu än före graviditeten och mer än två av dem sitter vid midjan. Jag är smalare på resten av kroppen. Tyvärr så får man ju också större bröstkorg (inte bara själva brösten utan benstrukturen i överkroppen) när barnet trycker ut revbenen och det har inte gått tillbaka hela vägen. Jag har en hel del skjortor som jag inte kan ha nu trots att brösten är ännu mindre än innan.

Jag har köpt en hel del kläder den sista tiden och konstaterat att jag är en storlek mindre i byxor, nästan en storlek större i blusar och har samma storlek på resten. Fötterna är dessutom en halv storlek större så att jag nu är mitt emellan 38 och 39 vilket är hemskt opraktiskt. Det kommer att krävas en rejäl omstrukturering i garderoben för att hantera det här.

Jag har alltid varit mån om hur jag ser ut och brukar ha koll på hur jag ser ut. Häromdagen tittade jag mig i spegeln och insåg att det var månader sedan jag stannade upp och tittade på mig själv. Tittade sådär på riktigt med den kritiska blicken. Jag vill verkligen inte sluta bry mig om mitt utseende och förfalla till morsa i träningsbyxor och tofs på huvudet. Ibland kan jag komma på att jag inte plockat ögonbrynen på flera dagar och nästan få panik. Sådant gör man ju varje dag, det är som att borsta tänderna. Det är verkligen svårt att hinna prioritera sig själv och att bara väla ut kläder som matchar med rätt skor får ofta prioriteras bort. Det ska bli skönt när vi flyttar in i huset och jag får en walk-in closet med överblick på allt. Jag har redan mentalt börjat inreda den. Den ska bli min räddning…

Öga, näsa, mun

Alexander har börjat lära sig vad som är ögat, näsan och munnen. Han kan peka på det om man frågar var det är och idag sa han både ”öda” och ”näta” när han pekade. ”Näta” med ett konstigt läspljud i mitten istället för s men det hörs i alla fall vad han försöker säga. Han tycker att det är jättekul att sätta naglarna i ”nätan” och sedan försöka slita loss den. Så det gäller att ha koll på snoken annars blir man av med den!

Olika intressen

Dean är inte så intresserad av kungahuset medan jag tycker att det är ganska kul att titta på. Nu tittar jag på bröllopsintervjun och sneglar på mina ljuvliga pojkar som ligger bredvid mig i soffan och myssover.

En dag i solen

Idag när jag gick ut på promenad med min lilla ettåring kändes han plötsligt så stor. Jag har tagit bort åkpåsen för säsongen så plötsligt satt det en liten pojke i jacka, mössa och skor i vagnen framför mig och spanade nyfiket på omvärlden.

Det är så konstigt att han inte bara är ett knyte under filtar i en liggvagn längre. Det har nog med vädret att göra. Förra gången jag promenerade i innerstan i solen så var han bara ett litet litet pyre…

Så här såg han bara ut en liten stund för det var väldigt varmt idag upptäckte jag. När jag själv tog av mig jackan så insåg jag att Alexander nog också skulle ha det lite skönare utan mössa och jacka. Färden gick till våra gamla ”hoods” vid Fridhemsplan för lite ärenden och där hade vi stämt träff med Anna och Livia. Sedan gick vi till Vasaparken där Alexander och Livia lekte i sandlådan och gungade och åt varmkorv. Eller de lekte båda i sandlåndan men det var bara Alexander som tyckte om att gunga och det var bara Livia som tyckte om korv.

Alexander var ovanligt stillsam idag. Han satt mest stilla där jag satte honom i sandlådan och han sprang inte iväg när jag ställde ner honom någonstans. De enda gångerna han rörde sig var när det kom två andra barn med traktorer att leka i sandlådan med. Då kröp han iväg för att försöka ta dem och blev väldigt besviken när han inte fick. Traktorer är väldigt mycket roligare än hink och spade tycker Alexander. Mamma måste köpa en traktor i veckan.

Dagens höjdpunkt var gungan. Han skrek av skratt när jag gungade honom högt. Han var först lite reserverad men när han kommit igång så kunde han inte få nog. Gungan är bäst!

Hipp Hipp Hurra!!!

Igår fyllde älskade älskade Alexander ett år och vi hade en helt fantastisk dag! Det började med att han sov i sin egen säng hela natten för första gången på väldigt länge och vi fick väcka honom halv åtta (!!!) för att han skulle öppna mormor och morfars presenter och säga hej då till dem. De skulle börja färden hemåt mot Piteå i bil och det tar ungefär tio timmar så det gäller att komma iväg i tid.

Vi väckte honom med sång vid spjälsängen och han vaknade med ett stort leende på läpparna. Han var på ett ljuvligt glatt humör och efter att ha fått lite morgongos så var det dags att öppna presenter.

Oj vilka stora paket! Är de till mig?

Morgonens presenter var mycket populära! Han lekte hela morgonen tills han somnade med sin bil som pappa hade köpt och Noaks Aktivitetsark som gammelmormor hade köpt. Nu har han saker som plingar och blinkar och allt man bara kan önska sig!

Presenterna i närbild. Av mormor och morfar fick han en Fatboy Junior och ett sommarlinne från PoP. Kompisarna på kalaset tyckte också att bilen och arken var riktigt roliga och alla ville leka med dem.

När mormor och morfar hade åkt och Alexander fått frukost och lekt en stund så sov han sin morgonsömn medan jag och Dean städade och fixadeiordning för kalaset. Det vill säga; Dean städade och jag stod i köket. Det är så vår arbetsfördelning ser ut oavsett vilken fest vi ordnar och den funkar bra för oss.

Klockan ett dök alla gästerna upp ungefär på samma gång. Barnkalas är korta och intensiva. Eftersom det är långhelg så var det några som var bortresta och inte kunde komma och jag tänkte att det blir ett ganska litet kalas men åtta barn och 15 föräldrar är INTE ett litet kalas. Det var full rulle och barnen hade fantastiskt roligt. Alla var 1 år +/- två månader och tyckte att Alexanders saker var väldigt roliga att leka med! Alexander själv var jätteglad och sprang omkring bland allt folket utan att vara ledsen en enda gång.

Det var glada och söta små barn överallt på hela golvet! De höll sig mest i grupp och jag tror inte på forskningen som säger att barn inte leker med varandra förrän de är tre år. Ibland sitter de ju och ger saker åt varandra och de uppskattar helt klart varandras sällskap. Allra roligast är barn som är ungefär i samma utvecklingsstadium som man själv är eller lite före så att man lär sig något nytt.

Stora och små gäster.

Så här fina blev tårtorna som vi gjorde bottnarna till kvällen innan! Förutom två av köttfärspajerna och fyra burkar varmkorv så gick det åt en hel del av fikat som mommen skickat och två halva tårtor.

Gästerna var sysslingen Sixten med Mia&Marcus, kompisen Hugo med Simon&Dinah, kompisen Vikke med Johan&Emma samt mammagruppen med ”brorsan” Leo med Lina&Olle, kompisen Ludde med Cecilia&Andreas, kompisen Livia med Anna&Daniel och kompisen Johanna med Anna-Karin. Dessutom var Ingela med eftersom hon brukar ta hand om Alexander och känner honom.

Alexander fick varmkorv med bröd till lunch och sedan en egen tårtbit att kladda med. Det var inte mycket som åkte in i munnen! Grädden tyckte han inte om men han åt i alla fall upp sin jordgubbe med lite hjälp av mamma.

I slutet av kalaset var det presentöppning och han fick så mycket fina saker. Av Johanna och Leo fick han böcker och snart är det dags att börja med potträning tycker Leo.

Ludde hade med sig en fin sommartröja och Ingela hade laddat för sommaren med ett fint Barbapappa strandset. Sixten hade köpt en fin helikopter och en polisbil som åker iväg över golvet om man drar den lite bakåt först. Den är mjuk vilket är mycket bra nu när Alexander bankar med allt!

Vikke hade med sig en fin sparbössa med uppmaningen att mamma och pappa ska spara alla sina mynt i och köpa något fint till Alexander. Vikkes är redan full så nu får jag och Dean jobba hårt. Av oss fick han en Micki Gungzebra. Vi har beställt en pall med hans namn på men den har inte kommit så vi köpte en gunghäst, det behöver han ju faktiskt nu. Aelxander tyckte att det var roligt att ta del i presentöppningen och var väldigt intresserad av vad som fanns inuti, inte bara av snörena och pappret som tidigare. Han börjar verkligen bli en liten medveten pojke och det är så kul att vara med om hur han förstår mer och mer för varje dag som går.

När alla hade gått halv fyra var han så uppspelt så att han inte kunde sitta still. Han sprang omkring i hallen och kastade sig mot möbler och utstötte glädjetjut. Detvar så roligt att se honom så. Han fick den bästa födelsedagen man kan få som ettåring och mamma och pappa var så otroligt nöjda och glada. Jag visste inte att presenter och kalas skulle uppskattas av en ettåring men det gör det absolut!

Vilken lycka att Alexanders första födelsedag blev så otroligt bra!

Kalasförberedelser

Ikväll har vi förberett inför Alexanders ettårskalas imorgon. Mamma och jag har hållit på hela kvällen med att baka matpajer till de vuxna och tårtbottnar till två tårtor. Den nya super-duper-mega-fantastiska tårtformen som vi fått höll tyvärr inte måttet så det blev bara pannkaka av den första tårtan. Den andra tårtan gick bättre efter att vi ignorerade instruktionen som följde med formen och gjorde allt ”the old fashioned way” Hoppas att det tredje och sista försöket går bra nu så att vi får två tårtbottnar. Annars får vi väl gå och köpa en tårta imorgon?

Pajerna blev i alla fall fina!

Det är bilar på pajerna dagen till ära.

Vi har också slagit in Alexanders paket. Tyvärr har inte min och Deans present kommit… Ägaren till företaget vi beställde den ifrån skyller på att Schenker har slarvat bort den och tycker att vi ska kontakta dem för att spåra paketet för att ägaren själv inte är hemma. Jag skrev ett mycket argt mail om hur besvikna vi var men jag har inga planer på att lösa detta eftersom alla paket som skickats från demden dagen kommit bort. De får leta upp den och skicka den och ge oss en priskompensation för att den inte kom på utsatt dag. Vi har köpt en ny liten (eller ganska stor) present idag så att han ska ha något att öppna på sin dag. Dessutom har han paket från mormor och morfar och ”Mommen”. Så här ser presenthögen som han får imorgon när han vaknar ut:

Tänk att om några timmar fyller Fröis, Pluppiluren, Grodis Gosic ett år… Det är ofattbart. Jag är väldigt nostalgisk just nu, men det har ni nog redan märkt.

Promenad på plattan

Alexander går så fint även i skor nu så att han kan utforska världen utomhus på egen hand. Här är han på sin första promenad på Sergels Torg med pappsen.

Aj aj aj!

För ett år sedan hade värkarna just satt igång på allvar och vi hade fått ett rum på BB Stockholm. Aj aj aj! Det gjorde ondare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Tuuur att man inte vet vad som väntar en! Annars skulle man nog inte skaffa det första barnet? Det är ju först efteråt som man vet att det var värt det.

I år sitter vi i solen och myser. Det gör inte ont någonstans!

För ett år sedan…

…gick jag och lade mig i min säng för sista gången innan Alexander kom till världen. Det var en torsdag kväll. Jag trodde hela min graviditet att han skulle komma ett par veckor för tidigt (alla mina symptom var hela tiden lite för tidiga jämfört med vad man läser i de där gravidböckerna om vecka för vecka) men vid det här laget hade jag gett upp och tänkte att han kommer någon vecka efter utsatt datum. Ultraljudet hade gett oss datumet 16 maj men vi sa alltid att han var planerad till den 17:e eftersom det var den dag vi ursprungligen räknat fram och ”syttende maj” var ett roligt datum eftersom jag jobbade med Norge. Men den helgen 16-17 maj var vårt riktmärke. Trots väldigt mycket förvärkar de sista två veckorna så gick jag och la mig utan någon speciell tanke på att det kanske var dags just den dagen. Jag vaknade med ett ryck vid femtiden och ropar till Dean att vattnet går. Efter att ha ringt BB fick vi en tid vid nio men mer sömn blev det såklart inte. Jag blev väldigt förvånad när vattnet gick. Jag trodde nog att vattnet bara gick i amerikanska filmer och hade väntat mig något helt annat. Jag vet inte riktigt vad, bara något annat.

Där låg jag alltså för ett år sedan, i samma säng som jag ligger i nu och skriver detta, med Fröis i magen. Jag låg där utan att veta att det var just Alexander som bodde där inne och utan en aning om att han om några timmar skulle vilja börja sin resa ut i livet.

Bloggen fyller 1 år!

Idag är det 1 år sedan jag skrev det första inlägget på den här bloggen. Då anade jag inte att jag skulle hålla liv i den och att jag skulle dokumentera Alexanders liv på det sätt som jag faktiskt har gjort. Det har varit jobbigt ibland att sitta på nätterna och skriva ner allt som hänt och ofta tänker jag massor med saker som jag ska skriva som jag sen glömmer bort. Men ändå! Viken present till Alexander. Det här blir min bästa 1:års present till honom. Jag ska se till att han får den tryckt i bokform så att han har kvar sin mammas syn på hans första år. Inte för att han någonsin kan förstå hur mycket jag älskar honom men här får han i alla fall ett dokument på vad vi gjort, hur han utvecklats, lite av vad jag tänkt och massor med bilder på allt han varit med om.

Sen tycker jag att det är väldigt kul också! Det blir roligare och roligare, speciellt när jag märker att jag har läsare som kommenterar och hänger med i vårt liv. Jag har liksom vant mig vid bloggen. Antagligen får jag mindre tid för den när jag börjar jobba men jag ska absolut försöka hålla den vid liv så gott jag kan. Det är ett fantastiskt bra sätt att låta långväga släkt och vänner hänga med i Alexanders liv och lära känna honom. Visserligen genom mina ögon, men vem känner honom bättre än jag. Jag hoppas att ni tycker att det är lika kul att läsa som jag tycker att det är att skriva!

Det som började med att jag var rastlös och uttråkad när jag gick ensam hemma och väntade på att förlossningen skulle starta och bestämde mig för att lära mig lite om html-kod och photoshop slutade med en blogg som jag skrivit i regelbundet under ett helt år. Alexanders babyalbum är tomt men bloggen innehåller så mycket mer än något babyalbum kunnat göra.

P.S. Det här inlägget är också postat 16.07, precis som det allra första den 13 Maj förra året.

Idag kommer mormor och morfar!

De sitter i bilen från Piteå nu och dyker upp här vid sjutiden ikväll. Det blir en skön långhelg med mycker gos och mys för Alexander känner jag på mig. Själv ska jag bara njuta av vilan.

Dags att ta fram saxen

Alexander har blivit så långhårig och nu har jag tänkt i flera veckor att jag måste klippa honom. Det är till och med andra som påpekat att han borde klippas. Problemet är att jag inte kan klippa honom när han är vaken med risk för att sticka ut hans ögon med saxen. Han är ju inte direkt ett stillsamt barn som skulle sitta lugnt och fint och vänta på att hans mamma klipper luggen. Han måste alltså klippas i sömnen och som han sovit de här senaste veckorna så har jag inte vågat störa hans sömn. Det är luggen som måste kortas av så att han inte får den i ögonen hela tiden. Att han är lite långhårig i nacken gör mig inget alls och jag tycker inte att man ska behöva fundera på frisyren på så här små barn men nu är luggen uppenbart störande för honom. Undrar om det finns frisörer som specialicerar sig på det här? Eller om det bara är så att en får hålla fast och en får klippa?

Om jag håller ut i tre dagar till tills han fyller ett så slipper jag klippa bort förståndet. För den där lilla tofsen vid örat som jag klippte bort när han var nio månader räknas väl inte?

Sjuka igen!

Jag förstår inte varför jag är sjuk hela tiden. Ska inte det här drabba en när barnen börjar på dagis? Med tanke på hur mycket bakterier vi utsatts för det här året så borde vi snart ha gjort vårt. Den där öppna förskolan på Fleminggatan där vi var förra veckan är en riktig bakteriehärd. Jag tror aldrig att vi varit där utan att bli sjuka. Det började med att Alexander blev dålig i lördags och förutom feber i två dagar så slutade han äta och han slutade plötsligt att ta nappen. Jättekonstigt, han är ju en liten nappjunkie…

Igår var det min tur. Vi var nere på stan i det fina vädret men plötsligt kom febern krypande och jag höll nästan inte på att ta mig hem. Jag kunde knappt stå på benen och natten var en mardröm. Alexander ville inte äta och han ville inte ha nappen och det gick inte att söva honom och själv kunde jag knappt stå. Vi låg till slut i soffan där han efter någon timme somnade på min mage och jag vågade inte röra mig förrän det var dags att fylla på mer Alvedon i min feberfrossande kropp. Då flyttade vi oss till sängen där han vaknade en gång i timmen och ville ha lite välling. Han har bara ätit två flaskor välling per dygn och inget alls utöver det i fyra dagar så han måste vara helt utsvulten. Trots det så tar han bara ca 20 ml per gång och det gör att han vaknar precis hela tiden. När han tyckte att det var morgon tjugo minuter i sju var jag knappt levade. Febern var fortfarande hög och jag hade så ont i halsen så att jag inte kunde svälja. Så där är förklaringen. Han har jätteont i halsen. Det är därför han inte vill äta och inte ta napp. Sug- och sväljrörelser gör gräsligt ont. Jag förstår det nu.

Under dagen har jag blivit sakta bättre. Precis som Alexander i lördags så hade jag jättehög feber som efter ungefär ett dygn började dala och ganska snabbt gav med sig. Som tur är verkar han vara så gott som frisk nu för på eftermiddagen började han äta lite smått igen. Hans favoritmat gick ner medan han ratade gröten men en och en halv burk mat plus lite efterrätt i kombination med två flaskor välling är ändå ett framsteg. När han skulle sova tog han nappen igen och drack 150 ml välling i ett svep. Hoppas att det bäddar för en normal natt med god sömn! Själv hoppas jag på att vara feberfri imorgon och att svullnaden i halsen lägger sig lite.

Det har inte blivit så mycket bilder den här veckan, jag får återkomma när jag har lite mer energi.

Gåvagnen

Vi köpte gåvagn väldigt tidigt till Alexander eftersom han var så extremt tidig med att kunna stå på sina fötter och ta några steg med den. Efter att ha ramlat väldigt mycket med och på den i början blev han lite rädd för den och har inte velat använda den särskilt mycket. Nu, när han går själv, har den plötsligt blivit jättepopulär! Han lastar saker i och ur den som han kör omkring och han kör den in i väggar och möbler så att det smäller (till mammas stora fasa). Jag antar att den blev rolig först när han kunde gå själv och ändra rikting på den. Nu är det hans favoritsak och när jag tar av honom den (när han varit för våldsam) blir det gråt och tandagnisslan. Lite lustigt det där. Det har verkligen inte varit en ”gåvagn” för Alexander utan mer en leksaksvagn eftersom han inte gillade den förrän han kunde gå.

På gåfronten har det hänt massor sedan Alexander började gå för en månad sedan. Han ställer sig upp var som helst utan stöd och går mycket mer än han kryper. Idag tyckte jag att det blev väldigt tyst (vilket alltid är ett tecken på att något är fel) och då hade han klättrat ut på balkongen. Det är ingen fara, han kan inte ta sig ut från den men det var rätt imponerande. Det är en nivåskillnad som att klättra upp i soffan ungefär och det har jag aldrig sett honom göra. Men han kan tydligen om han vill! Han klättrar mycket på soffbordet och andra lägre möbler men han kommer högre och högre för varje dag.

Härlig men jobbig helg

Den här helgen har varit härlig men jobbig. Härlig för att Dean är hemma, vi har haft det mysigt och samtidigt fått mycket gjort här hemma men jobbig för att Alexander är sjuk. han fick feber på lördag morgon och sov nästan hela lördagen. På kvällen började mardrömmen då han bara gnydde och gröt. Han sov knappt på hela natten så vi fick turas om att bära omkring honom eller låta honom sova på mitt bröst. För första gången på evigheter var han riktigt mammig och ville sova ovanpå mig och det fick han såklart. Det var trösten i det jobbiga, att vara så älskad av det lilla pyret. Hela dagen idag har han varit på jättedåligt humör, han vill bli buren och när han inte blir det så skriker han hystersikt. De få stunder han har kunnat gå omkring själv på golvet har han haft ögonbrynen ihopdragan i en arg min och blängt på allt och alla. Lite konstigt att se en så liten människa vara på så dåligt humör… Han var periodvis som en vuxen som vaknat på helt fel sida.

Vi vet inte riktigt vad som är fel men han har uppenbarligen ont någonstans. Ikväll verkar det dock ha släppt för han har kunnat sitta på golvet och leka lite utan att gråta och han tyckte att det var skönt att duscha. Jag hoppas att den här natten blir bättre än den förra och att han blir bättre imorgon. Febern är fortfarande runt 39 när han inte får Alvedon men det är ändå bättre än igår när den närmade sig 40. Han dreglar också extremt mycket, det är nästan så att han lämnar ett blött spår efter sig, så vi misstänker att han håller på att få en tand till. Men det kan ju inte bara var det som orsakar allt det här?

Jag är glad att han har en sådan timing att han blir sjuk precis de få dagar när Dean är hemma för det här hade varit svårt att hantera ensam. Dels blir jag orolig för vad som är fel och dels så behöver jag avlastning så att jag i alla fall får några timmars sömn. Att vara två är hela skillnaden.

Mammashopping

I fredags morse var det dags för mammashopping på Sisters i Kista som jag skrev om häromdagen. Det var till och med bättre än jag hade kunnat föreställa mig! Vilken lycka att få frukost och sedan stå två timmar i ett provrum med någon som hämtade plag, stylade och matchade och dessutom ha en annan person som tog hand om Alexander. Jag kom därifrån med åtta plagg, ett bälte och tre schalar. Det kallar jag effektiv shopping, en halv sommargarderob. Tjejerna var supergulliga och duktiga och Alexander var på gott humör. När alla andra barn gnällde eller grät så tultade han omkring och undersökte sin omgivning. Ibland tittade han till mig så att jag var kvar men mest undersökte han butiken. Han är verkligen ett lättsamt barn. När vi skulle gå så sa tjejerna att han charmat dem och att han varit så bra att ha på plats för att han tröstat många andra barn som varit lite gnälliga. Han gjorde en insats samtidigt som hans mamma fick ta hand om sig själv en stund. Vilken lyckträff!

Det här med mammashopping är ett genidrag. Jag hoppas verkligen att det blir fler gånger. För även om jag fick stiga upp klockan sex (en halvtimme före Alexander faktiskt) för att hinna till Solna kockan åtta så var det värt att ta av mitt redan luspanka sömnkonto och få tid för mig själv och min garderob som gråter av tristess. Nu ska jag börja träna så att jag kan göra plaggen rättvisa också!

Efter att knappt ha köpt ett plagg på hela vintern så har jag nu kommit ikapp lite. Det blev shopping på tjejhelgen för ett par veckor sedan och veckan efter det köpte jag också ett par plagg och nu har den här helgen har varit shoppingintensiv med fredagens inköp plus shopping idag i Sickla köpkvarter som vuxit sig gigantiskt stort och bra. Jag ska visa upp alla mina nya kläder någon dag men de ligger fortfarande i påsar i sovrummet och väntar på fotografering.

Alexander äter mer och mer bitar

På burkmatsfronten intet nytt men det tar sig med plockmaten. Alexander äter nu nästan alla sorters mjubröd och det går bra med mjuk mat som ost och korv. Han tar det både om jag stoppar in det i munnen på honom och om han får sitta och pilla med det själv. När han sitter och pillar själv så hamnar ju hälften på golvet men han blir duktigare och duktigare på att få in mat i munnen.

När Dean kom hem förra veckan så åt vi köttbullar och makaroner till middag och Alexander fick smaka lite. Han åt med god aptit, både köttbullsbitar och makaroner och vi sa att det nog var dags att börja ge honom riktig mat. Precis när vi sagt det fick han en för stor köttbullsbit och när han kände den i halsen så kräktes han upp allt han nyss ätit. Så han är kanske inte helt mogen för att övergå till vanlig mat men det tar sig.

Något som är skönt är att han äter banan i bitar nu. Jag kan ha en banan i väskan och när han blir hungrig så bryter jag små bitar som han tuggar och sväljer. Tidigare var jag tvungen att mosa eller skrapa vilket var ett större projekt, nu har jag alltid något att ge honom på sekunden om han blir akuthungrig. Om han får den i bitar så äter han dock bara en halv banan medan han äter en hel utan problem om han får den mosad. Undrar om det är för att det går fortare när han får den mosad så att mättnadskänslan inte hinner infinna sig?

Vi ska försöka ge honom mer och mer vanlig mat trots att han har problem med konsistensen. Han verkar ju gilla många smaker så det är inte där problemet ligger. Han äter kraftiga ostar, kaviar, rå lök och när han smakar på min mat är det sällan han spottar ut om det inte är för stora bitar. Jag började öva lite igår med ett ganska nedslående resultat. Jag gjorde makaroner, korv och ägg i små bitar och gav honom.

Jag började med att ställa fram det i en skål men det fungerade inte alls, han försökte mest slänga den i golvet och fick inte ritkigt ner gänderna i den. Då hällde jag ut lite på hans bord för att göra det lättare och då åt han en liten stund. Korven var godast. Ganska snart började han tyvärr sopa med händerna för att få så mycket som möjligt över kanten. Jag gav honom lite mer och han åt lite men sopade mest. Efter tio minuter gav jag upp och sanerade köket efter hans matkrig istället. Han tycker ju om det och han KAN äta men han verkar inte kuinna hålla koncentrationen så länge.

Inga barn äter burkmat när de börjar skolan. Det är mitt mantra…