Tosic

Vår balkong

Den här dagen har varit en balkongdag. Solen har lyst och vi tillbringade förmiddagen där ute och hade mysigt. Alexander gick omkring och tittade och kände på allt och jag låg på golvet så att han kunde leka med mig. Han har börjat med lite dåliga saker som att slå mig och sparka på mig och jag försöker lära honom att det är fel men det är inte så lätt. Han vet ju redan att han inte får. Han tittar trotsigt och lite prövande på mig innan han slår till och ibland hinner jag säga nej innan han slår och då hindrar han sig ibland. Så morgonen gick ut på betingad inlärning, när han slog eller sparkade sa jag åt honom med hård röst och när han kom och kramades och pussades blev det gos och mys. Hoppas att det bara är en fas och att det snart går över för jag börjar bli riktigt less på att bli slagen och sparkad i tid och otid.

Jag tog några bilder på balkongen också men jag har inte så mycket vidvinkel så ni får föreställa er hur helheten ser ut.

Två positionsstolar och golvkruka från Mio. Bord från Jysk.

Hängampel och grön matta från Plantagen.

Hillerstorp Baden-Baden inköpt på en sommaraffär som hyr in sig i Bromma golfhall under sommarhalvåret. Blomlådan hör till lägenheten så vi köpte bara plastlådan inuti.

Det ser lite kalt ut med bara den gröna mattan och de svarta möblerna men nu ska det komma lite färgklickar i form av blommor, kryddor och lite kuddar till stolarna.

Efter lunch åkte vi till ”Blomsterlandet” och köpte lite lecakulor och blommor att sätta i blomlådan och krukorna. Jag har en 90 cm blomlåda en stor golvkruka och en hängande ampel som ska fyllas. Jag blev helt chockad över hur dyrt det är med blomplantor, jag har ju ändå bara en liten balkong. Det här kalaset (som bara fyller blomlådan och en kruka) gick på fem hundra kronor… Blombranchen måste vara lukrativ! Nästa år när vi har hus så planterar jag frön.

Tre rosa nejlikor och fyra vita hänglobelia ska det bli i blomlådan och i antingen golvkrukan eller ampeln ska jag plantera lite örter. Citronmeliss, Oregano, Gräslök och Citrontimjan blev det. Det återstår alltså några växter till krukan eller ampeln men Blomsterlandet skulle få in mer nästa vecka så jag börjar med detta.

När vi kom hem sov Alexander middag i sin spjälsäng och jag i min Baden-Baden stol. Jag vet inte vad det är för fel men jag är så obeskrivligt trött. Jag behöver sova i flera veckor. Alexander sover hyfsat bra nu, han somnar vid åtta-niotiden och vaknar vid midnatt och vid fyra och sen är det dags att gå upp strax före sju. Jag försöker komma isäng vid elva för att få åtta timmars sömn men det blir ju aldrig åtta för jag ger honom mat minst de två gångerna jag nämnde och sedan gnyr han lite emellanåt också. Det är en förlamande trötthet. Igår somnade jag till när jag satt och tittade på när han lekte och vaknade till en stund senare när han tömt en låda på dess innehåll… Jag har aldrig varit så här trött i hela mitt liv.

Vi kan bo kvar

Efter att ha fått hjälp av en av mina mammakompisar som jobbar med fastighetsrätt så konstaterade vi igår att det mest troligt var så att kontraktet gäller under hela löptiden eftersom det är tidsbestämt. För att vara på den säkra sidan gick jag till Hyresnämnden idag och frågade och de sa att det var ett solklart fall, vi har rätt att bo kvar till den 31/12. Uppsägningsmöjligheten finns bara för hyresgästen, alltså vi. Det känns ju inte så kul att det blev så här men nu vet vi i alla fall att vi kan bo här till årsskiftet om vi vill. Jag trivs jättebra här, läget är toppen och det är lätt att komma in med barnvagn och nära till tunnelbanan. Dessutom är balkongerna härliga! Lägenheten är ju inte så fin som vi är vana vid att bo men det fungerar bra och att det är en fyra gör att vi nu kan ha både Deans pappa och Cookseys boende här under Stockholm Marathon. Nästa helg kommer mina föräldrar och då bor de också här utan att vi behöver göra något alls, Alexander kan bo i sitt rum och vi i vårt trots att vi har besök. Det är ett bra tillfälligt boende och det skulle nog bli svårt att hitta något bättre med kort varsel. Det är otroligt skönt att vi inte är tvungna att flytta i alla fall!

Kalasinbjudan

Nästa söndag fyller Alexander 1 år. Det känns helt overkligt. För ett år sedan satt jag i högsommarvärmen med mina icke synliga fotknölar och väntade. Eller nja, satt och satt. Jag var ute och promenerade massor och njöt av det härliga vädret och försökte att inte tänka på den kommande förlossningen. Vad konstigt det känns nu att jag var så fokuserad på förlossningen förresten. Jag borde ju ha varit fokuserad på att jag skulle få ett barn! Ja ja, det förstår man inte förrän man fått sitt första så jag får ursäkta mig min dumhet.

Nu är det i alla fall dags att fira att underverket fyller ett år och i dagarna dyker det ner en inbjudan hos några av hans kompisar. Vi ska ha ett litet kalas här hemma för några barn med fika och tårta och lite lättare lunch.

Så här ser inbjudan som jag gjort ut:

Jag bestämde mig för att göra den själv trots tidsbrist och sömnbrist så den blev ganska enkel men jag är nöjd med att ha åstadkommit en fin inbjudan med en liten tidsinsats.

Hoppas att alla kan komma!

Mammashopping

På fredag mellan 8-10 ska jag på mammashopping på Sisters i Solna Centrum. De har öppet två timmar före butiken öppnar för mammor och de bjuder på frukost, tar hand om barnen och ger stylingtips. Dessutom får man 20% rabatt på allt i butiken. Kan det bli bättre? Vilken idé! Man har ju sällan ro att titta på något och prova utan att någon roar Alexander är stressigare än att göra årsbudgeten på jobbet… Jag hoppas på erbjudandet direkt och ser fram emot det massor!

Om någon vill följa med så är det bara att höra av sig. Man får ta med en vän!

Lite roligt

Jag hittade detta på en blog och var tvungen att prova. Och att likna dessa vackra damer känns helt ok… :-)

Vi kanske måste flytta igen…

Vi fick ett mail med uppsägning imorse för att ägarna själva vill flytta in i lägenheten. De har sålt sin villa och ska flytta hit den sista juli eftersom vi avtalat två månaders uppsägning i kontraktet. När vi flyttade in sa de att det inte var några problem att bo kvar till årsskiftet och vi diskuterade tom förlängning. Nu vill de att vi flyttar med två mån uppsägningstid som det står i kontraktet. Vi har ägnat kvällen åt att läsa på om våra rättigheter (Dean i Tanzania och jag här hemma så det har MSNats flitigt med länkar och lagrum och prejudikat fram och tillbaka) och det verkar som att vi har rätt att bo kvar under hela kontraktstiden. Men det har varit en påfrestande dag psykiskt! Man blir ju chockad när något sådant här händer… De måste ha vetat redan när de hyrde ut lägenheten till oss att de skulle säga upp oss efter några månader, de försökte blåsa oss helt enkelt. Nu verkar det som att det är de som har Svarte Petter på hand. Jag ska dubbelkolla med hyresnämnden imorgon innan vi skickar något svar men alla case vi läst på nätet om vår situation pekar på att vi har rätt att bo kvar till sista december. Mindre än 3 månaders uppsägningstid är det i alla fall inte så tidigast sista augusti kan de kräva att vi flyttar. Om det skulle bli aktuellt så försöker vi nog hitta något på Ekerö men det ser som sagt ljust ut igen.

Det är så obeskrivligt jobbigt att flytta och att flytta med ett litet barn är nästan oöverstigligt så jag hoppas att vi inte ska flytta under semestern i alla fall. Vi som har målat två rum och precis kommit lite iordning. Nu är det risk att vi snart ska packa ner allt igen. Jag blir så trött på oärliga människor… Att göra så här mot en barnfamilj som förklarat att de vill bo kvar hela kontraktstiden. Fy så nedrigt! Att rycka upp Alexander en gång till på så kort tid känns inte så lockande. Nej, vi kommer att göra allt för att försvara våra rättigheter. Det är sällan jag ser Dean arg men idag har han varit rasande på hur oärligt de betett sig. Lejonpappan försvarar sin lilla familj.

Förra året…

…den här tiden gick jag omkring i linne och en liten volangkjol och njöt av den tjugofemgradiga värmen. Nu står jag här i solen i jeans, T-shirt och kofta och småhuttrar lite. Var är min sommarvärme? För även om vi har fått riktigt fint vädesånt så är det inte den där härliga värmen som det kan vara i maj.
Alexander har mössa och ligger sovande nedbäddad i vagnen med sin åkpåse bakom ryggen och över benen och sin jacka över överkroppen.

Kräsen kille

Så här ser Alexander ut när han ätit lunch om han inte tyckte om maten han fick:

Vad är det för rävgift du ger mig mamma???

Om du inte ger mig Hipps Pasta & Broccoli eller Potatis, Majs och Kalkon så tar jag mina orangea fingrar och sätter dem på kläderna!!! Eller det gör jag i alla fall förresten!

Om han tycker om maten han får så finns det inte ett spår av den mer än på läpparna. Han gapar så att man skulle kunna köra in en lastbil i munnen på honom. Synd att jag inte bara kan ge honom sånt han tycker om men det är omöjligt, då skulle han få skörbjugg! Han skulle älska mig lite mer men han skulle bli svårt sjuk av ensidig kost. Vad hände med er son? Han åt bara Hipps Hipps Pasta & Broccoli och Potatis, Majs och Kalkon…

Alexander har redan utvecklat en förmåga till trots och uppstudsighet. Den kom tidigt. Jag förstååår inte vem han har ärvt den av…

Intensiv helg

Dean har inte varit hemma på så länge så helgen har varit intensiv. Torsdag var det familjemys och sedan på fredagen firade vi Valborgsmässoafton på Skansen med Lina, Olle och Leo. Det var premiär för mini-Skansen och sedan lite firande och brasa uppe vid Sollidenscenen.

Alexander och Leo kollar in de enda invånarna som flyttat in på mini-Skansen hittills, killingarna. De var så otroligt söta men jag tror inte att det spelade någon roll för Lex och Leo, de gillade allt som rörde på sig.

Lite fler av Skansens invånare beskådades.

Sälen Olle sov gott liksom alla andra i hans gråsälskompani.

Valborgsmässofirande på Skansen.

Det började regna och blåsa lite lagomt tills elden skulle tändas så det blev både rejäl rökutveckling och lågor som slickade den omgivande folksamlingen. Tur att vi stod på rätt sida. Småkillarna sov gott i sina vagnar vid det här laget.

Helgen ägnades sedan åt praktiska göromål. Shoppingrundor för att inreda balkongen och diverse andra inköp blandades med deklaration (inklusive försäljning av bostadsrätt med tonvis av renoveringskvitton) och förberedelse av bygglovet som ska lämnas in. Det enda som saknas nu är en underskrift från år granne på grannyttrandet så ska det lämnas in.

På söndag kväll kom Leo och hans föräldrar förbi och Olle hade med sig utrustning för att såga upp hänglåset till vår källare. Nu är det äntligen öppnat och det hänger ett nytt fint lås där nere. Ett kodlås som ingen kan tappa nycklarna till!

Det som är så härligt att äta när det finns fler än ett barn är att de roar varandra. De lekte jättefint på golvet tills de också blev hungriga och krävde lite gröt och sen lekte de vidare. Alexander som sällan använder sina färdigheter att gå om han inte måste gick omkring massor. Det är som att han blir inspirerad när han har sällskap. När det bara är jag hemma så sitter han gärna på sin rumpa och väntar på att bli road eller jagar mig genom lägenheten och då går det fortast på knä.

Lina ville gärna spela lite Wii och jag trodde inte att det var inkopplat men det var det. Iiiingen är ju tävlingsmänniska i det här sällskapet (???) så det blev ett engagerat gäng som tävlade i olika grenar. Det enda negativa är att jag nu vet att det är inkopplat och kommer att sukta efter att slå igång det och spela… Men det borde vara ok om jag gör yoga eller något ansträngande så att jag kan räkna det som träning?

Imorse åkte dean igen vid halv fem men han kommer faktiskt hem redan på fredag så det kändes mer ok än förra gången han åkte och vi inte riktigt visste när han skulle komma hem. Alexander har inte på att han är borta utan har varit en lite gladis idag. Jag som trodde att jag skulle vara utvilad när Dean varit hemma i fyra dagr är tröttare än någonsin, vi har kört hårt hela helgen. Tack och lov har Alexander sovit bättre de sista dagarna jämfört med de två veckorna Dean varit borta. Jag vet inte om det beror på att pappa varit hemma eller på att alla tre tänderna i överkäken brutit igenom ordentligt och det lät jag aldrig få veta. Jag är bara glad att han sovit och själv tog jag en förmiddagslur med honom imorse för att ta igen lite sömn jag inte fått i helgen. På eftermiddagen var vi inne i stan där jag lämnade in ROT avdragen som måste lämnas in i pappersformat till Skattemyndigheten och sen tröstshoppade lite för att jag är ensam igen. Det var jag värd…

Alexander visar sina tricks

Dean kom hem idag på eftermiddagen och Alexander är i extas. Trots att klockan är tio över nio visar han inga tecken på att gå att få i säng. Han hooar och studsar och skrattar som en liten vilding. Han har varit överlycklig sedan Dean klev över tröskeln och har visat upp hela sin repertoar över vad han kan göra. Han pekar och vinkar och klappar och går och kryper i racerfart och pekar ut olika saker när man frågar var de är. Att han vet att Dean är pappa är ingen tvekan, han ylar pappa hela tiden och om jag frågar var pappa är så pekat han direkt på Dean. Det är inte som när jag frågar var mamma är, då kan han peka på lampan eller toastolen eller något annat. Men han tror väl inte att någon är så dum så att de frågar var den själv är?

Det är skönt att han absolut inte glömt Dean. Jag har aldrig sett honom visa sådan glädje som idag. Lite avundsjuk blir jag såklart… Jag är med honom varje dag och ger honom all min tid och kärlek utan att någonsin få det här gensvaret. Jag måste nog åka bort ett tag och hoppas på samma mottagande. Att få den här reaktionen skulle vara värt att längta efter honom i en vecka eller två för!

Thailand del 2 – Coco Cottage

Den andra anhalten på vår resa var den lilla ön Koh Ngai och en ekologisk resort som heter Coco Cottage. Här bor man med djungeln tätt bakom och allt är byggt i trä. Det var här vi förlovade oss för tre år sedan ch vi har inte riktigt kunnat släppa tanken på den mysiga men enkla resorten med supertrevlig personal och fantastisk mat. Och inte blev vi besvikna. Det var minns lika underbart som förra gången och Alexander hade en uppsjö av beundrande thailändare ur personalen som bar omkring på honom och lekte med honom varje minut. Det här var helt klart hans favoritdel av resan!

Av en slump så åkte vi till Koh Ngai med samma utflyksarrangör som förra gången när vi var där. Alexander fick stanna nere under däck medan jag och Dean turades om att sitta i fören och njuta av solen och utsikten. Vi hade köpt en flytväst inför resan som vi hade med oss men den blev inte använd en enda gång. Dels blir Alexander väldigt klumpig i den och dels blir han arg och högljudd. Så efter provdoppet i poolen för att testa funktionaliteten så blev den hängande… Men den hade ju såklar blivit använd om vi hade åkt öppen båt eller om det varit höga vågor.

Färden till Koh Ngai går till att börja med mellan Lanta Yai och Lanta Noi där man kan beskåda Sjözigenarnas hem och utkanten av mangroveträsken. Alexander beskådade väldigt lite, han sov mest.

När vi kom fram till Coco Cottage hade de ingen Lontail boat att hämta oss med så vi blev avsläppta på piren och fick vänta i 10 minuter på att bli upphämtade och skjutsade till Coco.

Coco Cottage hade inte förändrats alls på tre år och det var en befrielse att se efter den exploatering som Lanta utsatts för. Det hade tillkommit en resort på hela Koh Ngai (det finns nu 8) och Coco Cottage hade varken byggt ut eller gjort om.

Jag älskar deras strand där alla möbler är i trä, till och med duscharna är i bambu, och allt är ekologiskt.

Alexander sover i skuggan under parasollet medan mamma och pappa sitter i baren en bit bort och håller koll på honom.

Mamma-Pluppin-gos!

Fotar ni mig nu igen???

En sak som hade blivit bättre sedan förra gången var frukosten. Buffén var större och kocken stod och lagade omelette på vilket sätt man ville. Alexander hade svårt att sitta still så när han ätit sin gröt fick han leka på golvet. Det fanns många lekledare som villigt ställde upp! Som ni ser på bilden hade vi en Sac ‘n seat med oss och det var väldigt tur för alla barnstolarna i Thailand saknar skydd framför barnet. Det är bara höga smala stolar som man lätt ramlar ut ur. Vår Sac är gjord av jeanstyg och köpt i England men det finns många bra modeller. Det viktigaste är att man har med sig något så att barnet inte kan ramla ur.

Alexander äntrar scenen.

Huskatten på Coco hade just fått sex kattungar som hon gömt bakom restarangen så hon fick lite mat av oss men Alexander vill klappa henne. Vi ville helst inte att han skulle ta i henne men han kom inte ikapp så det var ingen fara.

Så här kunde det också gå till på frukosten. Alexander försöker komma undan fröten och lägger upp fötterna på bordet. Han fick bara ha sin Ibrahimovictröja på Koh Ngai. På Koh Lanta är det nästan bara svenskar så då känns det mest fånigt men på Koh Ngai är det en blandning av många olika nationaliteter så då känns det lite roligare att visa sin.

De hade en jättebra spjälsäng på Coco Cottage. Den var tät på sidorna med myggnät och den var helt i tyg så det var inga hårda kanter. Lite som en resesäng men mjukare. Här visar han up en kavalkad av sina miner där han står i sängen.

Sover gott i sin säng.

Alexander tycker om att borsta tänderna. Jag hoppas verkligen att det håller i sig för många verkar ha problem med att fåbarnen att öppna munnen. När jag kommer med tandborsten börjar han smacka och öppnar munnen på vid gavel. Först borstar jag en stund och sedan får han borsta själv en liten stund innan vi lägger bort tandborsten.

En kväll kom det ett riktigt regnoväder i ett par timmar och när det drog bort strax före att solen börjae gå ned låg ett fantastiskt ljus över de klippiga öarna mitt emot. Det gör inte så mycket att det regnar på Coco för man kan sitta i restaurangen och läsa sin bok, äta deras fantastiska mat och dricka drinkar eller fruktjuicer. En kväll provade vi att äta på en anna restaurang (Mayalay) men blev så besvikna över att maten var så dålig så vi lämnade den och gick hem och åt middag igen.

Sämre kan man ha det! Jag har varit helt addicted till limejuice den här resan efter att Lina beställde in en början. Just här så är det nog en coconut milkshake på bordet men det var en av få. Limejuicen kändes både fräschare och innehöll färre kalorier.

Delar av den fantastiska personlalen som tog hand om oss och Alexander på ett underbart sätt. Touch och Moo högst upp lekte massor med Alexander varje dag. Längst ner Paew och massösen Joy. Det var lite roligt att de pratade så mycket med honom för han började svara och hans joller ändrade lite tonläge. Det lät nästan som att det blev inslag av Thailändska i det.

Alexanders absoluta favorit var Touch!

Stranden på Koh Ngai i högvatten. När vi var på Koh Ngai var det fullmåne vilket innebär att högvattnet blir väldigt högt och lågvattnet väldigt lågt. När vattnet går ned till sin lägsta punkt blir det svårt att bada för delar av revet kommer fram som ni kan se på bilden av mig lite högre upp. Det går att ta på sig badskor och bada utanför revkanten men det är inte så många timmar per dygn som vattnet är så lågt. Det är högvatten respektive lågvatten två gånger per dygn och det är 12 timmar och 25 minuter mellan varje högvatten vilket innebär att tidvattnet flyttar sig med 50 minuter per dag. Det är alltså olika när på dygnet de infaller.

Alexander älskar att bada men han är lite rädd för vågorna. Om man bär ut honom och badar med honom är det inga problem även om det stänker eller kommer en större våg men han blir rädd när vågorna sköljer över honom i vattenbrynet. Han är inte alltid den tuffaste vår lille kille. Här kommer han krypande ner mot vattenbrynet och ser rätt tuff ut tills vågen kommer och sköljer över honom då han börjar gråta. Jag försöker sätta mig med honom och visa att det inte är någon fara men han blir bara ledsnare när mamma skrattar och inte tar hans rädsla på allvar. Jag tycker att den här bilden är så härlig.

Alexander kryper iväg till pappa istället för att få tröst. Pappa sätter honom inte i vågorna minsann!

Som sagt, han är tuffare när han kommit ut i vattnet!

Jag trodde att Alexander skulle lära sig att det är obehagligt att stoppa saker i munnen för att det följer med så mycket sand men det verkade inte spela någon roll för honom. Han slutade ganska snart att stoppa ren sand i munnen men han fortsatte att ta upp föremål ur sanden och stoppa dem i munnen. Jag antar att nyfikenheten tog överhanden över obehagskänslan att ha munnen full med sand? Det var ett heltidsjobb att se till att han inte stoppade för små saker i munnen eller hittade något han kunde skära sig på eller som var giftigt. Leksaker är tyvärr inte en tiondel så intressanta som det man hittar på marken. Så är det hemma också. Alexander är som en liten dammsugare som hittar varenda liten flisa som finns i nåt hörn men han kryper rakt förbi alla leksaker jag lagt ut för att distrahera honom.

När man står på nästan i sanden och är lite blöt så blir man så här snygg. Och kaxig!

Även den administrativa personalen lekte mycket med Alexander. Killen är sonen i ägarfamiljen och tjejen hans fru och de bor på Coco Cottage och sköter den dagliga driften. Här ser vi ett av de få tillfällen när Alexander var på golvet för mest bar de omkring på honom och visade honom saker. Vi trodde att han skulle börja gå i Thailand eftersom han tagit sina första steg redan innan men han blev nog lite försenad i den utveckligen av att knappt vara på golvet på tre veckor. Antingen hade vi för dåligt underlag (sandgolv, raspiga stengolv och golv som släppte färg) eller också fanns det alltid någon som mer än gärna bar omkring på honom. När vi kom hem så tog det sedan bara en vecka innan han gick.

När vi skulle åka hem glömde båten plocka upp oss så de fick vända och komma tillbaka. Det var en äldre och mycket högsljuddare båt en här gången så vi satte på Alexander hörselkåporna. Han gjorde sitt bästa för att slita av dem, han gillar inte att ha saker på huvudet, men till slut somnade han och sov med dem på sig hela resan. Det är praktiskt att han nästan alltid sover i bilar och båtar och flygplan!

Nästa anhalt var Koh Lanta på Noble House. Fortsättning följer…

Vet Alexander att pappa kommer imorgon?

Dean har varit i Tanzania sedan den 6 April med bara 36 timmar i Sverige för drygt två veckor sedan men imorgon kommer han hem och stannar i fyra dagar tills han åker på måndag morgon igen. Då ska han bara vara borta i fem dagar och komma hem på fredagen är det planerat. Mitt liv är att jämställas med en ensamstående mammas i mångt och mycket och har varit så rätt länge nu. Den 1 Juni känns som ett målsnöre som bara ska passeras. Då går Dean på pppaledighet och vi ska ha två månaders långledighet tillsammans.

Alexander brukar säga både mamma och pappa men nu när pappa inte har varit hemma på så länge så säger han såklart bara mamma. Ikväll började han plötsligt med sitt välbekanta pappa och papapap igen. Vet han att Dean kommer hem imorgon? Känner han det på sig? Jag pratar ju om pappa hela tiden så jag har inte sagt det mer nu än i vanliga fall. Konstigt.

Svart granitskiva

Jag har alltid tänkt att det är det snyggaste man kan ha i ett kök men av budgetskäl så har det aldrig blivit så att jag valt det när vi byggt kök. Konstigt nog så har lägenheten vi bor i nu et svart granitskiva. Ett rätt fult kök i furu från IKEA och en svart granitskiva. Konstig kombo. Furu och svart granit… Ja ja, det var inte det som var syftet med det här inlägget utan att jag heeelt ändrat uppfattning om svart granit. Jag skulle inte sätta in det ens om någon gav mig skivan och betalade mig för att ha den i mitt kök… I så fall fick de betala så bra så att jag kunde ha en städhjälp på heltid! Jag gör inte annat än putsar den där skivan. Flera gånger om dagen står jag där och putsar bort ringar efter glas och torkar bort dammlagret som lägger sig efter någon timme. Varje litet korn syns. Så svart granit – aldrig i livet!

Bobux och Mini Rodini

När Lina och jag var på NKs barnavdelning i lördags hittade jag de här underbara Bobuxtofflorna som jag bara inte kunde motstå till min lille prins. Han har bruna med giraffer nu i storlek Medium men de här har jag köpt i storlek Large så att han har när han växt ur de andra.

Det finns massor med fina Bobuxtofflor nu. Nu är de så dyra så det blir bara ett par men dessa är också ljuvliga:

Jag skulle nog kunna köpa 10 par Bobuxtofflor tror jag…

Precis när vi var på väg ut fick jag syn på denna hos Mini Rodini. Tror ni att jag kunde motstå?

Neeeeej… Såklart inte.

Mönstret med den svarta pantern i gräset varså mysigt så att jag var tvungen att slå till. Det här blir sommarens favorit!

Veckan har börjat tufft

Igår morse när jag vaknade till en ny vecka var jag helt förbi av trötthet efter helgen. Vi hade så kul men Alexander sover dåligt nu när tänderna där uppe spökar och han vaknar ungefär en gång i timmen och behöver napp, välling eller bara lite lugnande beröring. Att inte sova mer än en timme i sträck tar snabbt ut sin rätt. Så här dåligt tror jag aldrig att han sovit sedan han föddes. Han är ett annorlunda barn för han sov bäst när han var minst. Första halvåret sov han som en liten gud!

Vi tog oss i alla fall iväg till babysången eftersom det var sista gången. Alexander tycker att det är så roligt trots att fröken sjunger falskt så att det skr i mammas trumhinnor och igår var inget undantag. Han kryper och går omkring, spelar med sitt rytmägg och skriker av skratt när jag kastar honom upp i luften i de fysiska sångerna.

Efter sången var både Alexander och Leo hungriga som små vargar så jag och Olle åt lunch på Thelins. Killarna åt och somnade snabbt så vi satt på uteserveringen i två timmar och njöt av den första dagen som det faktiskt var riktigt luftvarmt. Vi satt i solen men igår var det så pass varmt ute att man faktiskt kunde sitta i skuggan också. Yey!

Jag och Ingela hade bestämt oss för fika halv fem inne i stan så på eftermiddagen åkte jag in till stan och shoppade lite av det jag spanat på under helgen men inte orkat stå i kö för att köpa. Det blev bland annat vita jeggings och två blåvita tröjor/klänningar som verkar vara vårens stora modehit. En otroligt fin solhatt med snöre som ställer in passformen hittade jag också på Kappahl. Jag bara måste rekommendera den. Den var sååå fin! Kappahl har faktiskt mycket fint den här säsongen!

Innan vi gick hem blev det också inköp av lite tillbehör till Alexanders kalas som går av stapeln den 16/5. Alexander hade blivit lite grinig på eftermiddagen och själv hade jag riktigt ont i halsen så vi åkte raka spåret hem och innan vi ens kom innanför dörren hade vi feber båda två. Det blev en jobbig kväll med en sjuk Pluppilur som inte ville sova och var på ett väldigt krävande humör. Han ville vara nära nära hela tiden. Ett tag roade han sig med att krypa upp och ner från soffbordet från olika håll medan jag satt i soffan, det var det närmast vila jag kom på hela kvällen. Men duktig har han blivit! Han kan själv ta sig både upp och ner och har förstått att han inte får skicka kroppstungden över kanten förrän han känner att han har markkontakt med det första benet han skickat ner.

Han har också börjat klappa händerna på riktigt. Igår klappade han händerna oavsett om jag frågade om han skulle vinka, klappa eller peka. Han är så fascinerad över handklappandet så att han glömmer allt annat.

Idag är vi fortfarande krassliga men har inte feber. Det var en jobbig natt med lite sömn så jag har ju inte direkt kryat på mig. Halsen är svullen och det låter som om jag har öronproppar i öronen. Det måste ha slagit sig på hörselgångarna. Dagens utflykt när Alexander vakna från sin förmiddagsvila blir apoteket för att inhandla nässpray och halstabletter… Jag som hade tänkt köpa balkongmöbler idag.

Dags för bygglov

Den här veckan ska vi lämna in bygglovet. Spännande! Vi hade planerat att ringa vår granne och fråga honom om han kunde tänka sig att skriva under att dett vi får frångå planbestämmelserna och lägga huset två meter längre bak (4 meter från vägen istället för 6 meter från vägen). När vi var ute på tomten i söndags så hade jag så tur att han kom samtidigt och jag kunde prata med honom direkt. Det var inga problem och han vill väldigt gärna att vi lägger huset längre bak eftersom vi då skymmer honom mindre så han kommer att skriva under ett dokument där han tillstyrker att det är den bästa placeringen vilket ökar vra chanser att få igenom det. Han ville också gärna att vi tar bort ett träd på hans tomt när vi ändå fäller träd hos oss och det är ett träd som skulle skymma vår morgonsol en del så det tar vi såklart gärna bort. Vad skönt det är när man har en samsyn med sin granne!

Sixtens ettårskalas!

I måndags den 26/4 fyllde snyggaste Sixten alias ”Exe” ett år! Därför bjöd han på kalas på söndagen med pompa och ståt.

Lex, Exe och Hugo leker på golvet. Exe lånar Lex ”dörrvaktsmin” på den översta bilden. Exe har sååå många leksaker så Alexander älskar att vara här och hälsa på, det är som att vara på öppna förskolan! Exe är kul men hans saker är ÄNNU roligare.

Det bjöds på grillad korv och Alexander åt en halv varmkorv och 1/3 korvbröd när Lina matade honom. Så mycket vanlig mat har han aldrig ätit förr, han brukar bara ta ett par tuggor innan han börjar spotta ut bitarna. Kanske är det för att han fått tänder och kan tugga lite nu? Eller också är det mer spännande när någon annan än mamma matar?

Mamma Mia öppnade paketen medan Sixten njöt av alla snören.

Alexander had köpte en uppsättning trädhårdsvektyg till Sixten med skottkärra, vattenkanna och lite andra tillbehör så att Sixten kan hjälpa sin mamma sköta om rabatterna i sommar. Av mig och Dean fick han en mysig bil från Rubbabu som är alldeles mjuk och studsar om man tappar den samtidigt som den rullar väldigt lätt. Jag tänkte att det är en perfekt present till en kille som har en mamma som gillar tyyyysta leksaker.

Det var stort ståhej vid presentöppningen. Med ungefär 25 gäster på ett barnkalas är det fullt ös!

Alexander gick omkring lite med den rosa ballongen. Det är något särskilt med Alexander och rosa…

Sixten var överlycklig hela kalaset. Han njöt av uppmärksamheten, presentsnöret och sen TÅRTORNA! Han fick en egen bit som han fick slabba med hur mycket han ville. Vilken lycka! Lex fick bara smaka lite tårtbotten men det tyckte han var gott. Han får vänta på att få en tårtbit med allt gott på till sitt eget kalas om några veckor. Mamma och mormor ska baka gräddtårta till honom också.

Efter tre timmar av lek och stoj åkte vi hem och Alexander somnade direkt i bilen, nöjd och trött. Han hade haft en underbar eftermiddag!

Lina och Lex blev kompisar

Lina och Lex fann varandra i helgen. Lina är så pedagogisk och pratar och leker med honom hela tiden så hon blev en stor favorit. Han började gosa med henne och ty sig till henne väldigt mycket. Han är ju inte svår och kan vara med de flesta som jag lämnar honom till men det märks när han tycker extra mycket om någon. Han som gillar Lina H skarpt sedan tidigare kan nu sätta ännu en Lina på sin favoritlista.

Alexander fick fläskläpp. Två gånger!

På lördagkvällen busade jag med Alexander och kröp bredvid honom på golvet och han kröp så fort så att armarna inte hann med och han föll rakt ner på ansiktet. När han tittade upp blödde läppen från två sår, ett på insidan och ett på utsidan, eftersom han lyckats få in den mellan tänderna i över och underkäken. Han svullnade upp och fick en rejäl fläskläpp. Barn läker dock väldigt snabbt och dagen efter var han bara lite svullen men med såren kvar.

Så här såg han ut på söndag eftermiddag.

På söndag kväll stod han på vardagsrumsgolvet och jag gick på toaletten. Plötsligt hörde jag ett brak och sprang tillbaka till honom där han satt gråtande med en läpp som blödde igen. Han måste ha ramlat på läppen på samma sätt för en timme senare hade han samma stora fläskläpp som kvällen innan. Nu har det gått ytterligare ett dygn och svullnaden har lagt sig igen men såren är kvar. Den stackars lilla killen ser lite ynklig ut. Trots dubbla skadetillfällen så verkar han inte lida av det särskilt mycket, han tar napp och nappflaska utan protester och äter som vanligt. Det enda som märks är att han inte pussas och han kliar sig en del vid munnen men det kan lika gärna bero på att han håller på att få fler tänder. Mammas lilla goding är skadad…

Tjejhelg

Jag trodde aldrig att den skulle komma. Den efterlängtade tjejhelgen som vi planerat i månader och som höll på att gå i stöpet på grund av askmoln, brand på tågspår och allmänt strul av SJ. Men strax efter sju i fredags kväll var alla mirakulöst på plats i Stockholm.

Dean hade lovat dyrt och heligt att vara hemma och ta hand om Alexander den här helgen men det gick i stöpet på grund av en kombination av askmolnets uppkomst och för mycket jobb nere i Tanzania så Alexander har fått hänga med hela helgen. Det blir ju lite mindre avslappnat för mig men det gick ändå rätt bra. Lina hjälpte mig mycket med honom under helgen och alla tjejerna busade och gosade med honom så han var på gott humör. Lina bodde hos mig och Kina och Anna B bodde i huset hos Anna E i Norra Ängby.

Helgen inleddes på en av Kinas favoritrestauranger på Kungsholmen där vi firade hennes 30 årsdag för några år sedan, Dolce Vita. Trots att vi inte ses så ofta allihopa så är det alltid som om det var igår. Vi har så mycket gemensamt trots att vi lever så utspritt och vi har så mycket historia ihop så det är så härligt när vi får tid att umgås så här.

Tjejerna vi bordet och Anna buser med Alexander som skötte sig bra tills han blev övertrött. Att få honom att sova i den stimmiga restaurangen var helt omöjligt så vid halv elva åkte vi hem. Han somnade i bilen men vaknade när vi kom hem. Det gjorde inte så mycket för han somnade igen innan jag och Lina hade pratat färdigt och ville gå och lägga oss.

På lördagen var det fullt schema. Shopping hela dagen och sedan middag hemma hos mig på kvällen. Kina som brukar vara shoppingdrottningen var ovanligt lugn medan Lina som aldrig brukar sväva ut gjorde massor med inköp. Det är Kina och jag som brukar shoppa loss som galningar på de här tillställningarna. Med Alexander med mig så blir det dock lite svårt och det var så mycket folk på stan så att det var svårt att se något. Vårväder och lönehelg är en dålig kombination när man befinner sig i City. Sista timmen innan vi åkte hem gjorde både jag och Lina ett ryck och handlade med oss ett par påsar var.

Lina bjöd Alexander på pommes till efterrätt på lunchen. (Blunda Dean) Han tyckte att det var riktigt gott och sög nöjt på potatispinnen en lång stund. Uppenbarligen har han samma smak som sin mor pommesfritomanen…

Efter ett tag tröttnade han och ville bjuda Kina på sin goda mat men hon var inte helt förtjust.

Vi hade beställt catering från Tabbouli på kvällen så vi åt en god Meze med mycket vin till: Alexander var helt slut efter en kväll på stan och somnade som ett mönsterbarn klockan halv nio och sov till en bit in på småtimmarna. Vi spelade musik och skrek av skratt så att vi knappt kunde andas ibland men han sov igenom allt. Det var en jättemysig kväll och ävenom Kina gärna gått ut och dansat så har man alltid roligast när man sitter hemma och pratar. Vi hade kunnat sitta många timmar till men vi får planera in en ny helg snart istället.

På söndagen var vi ute vid tomten så att tjejerna fick se var vi ska bo. Nu kan de se allt framför sig när jag visar ritningar och pratar om hur bygget framskrider. Sen åkte jag och Lina på Sixtens ettårskalas eftersom Linas barndomskompis Jennie med man och barn också var på kalaset. Det blev en jättemysig eftermiddag. Sen var det dags att lämna Lina i stan där hon skulle äta middag med sin moster och sova över innan tåget hem gick på måndag förmiddag. Det är så tråkigt att skiljas åt men Lina vet jag i alla fall att jag träffar snart för en Skåneresa måste det bli alldeles alldeles snart. Det var alldeles för länge sedan vi var nere och hälsade på familjen där!