Så här i slutet av mammaledigheten försöker jag komma ikapp med lite av det jag tänkt men inte hunnit det här året. Blogginlägget från Mexico som inte blev av till exempel. Vissa delar av texten hade jag skrivit men på grund av kapacitetsproblem på vår dator fick jag inte tillgång till bilderna när vi kom hem och så sköts blogginlägget på framtiden. Men härkommer det och jag publicerar det i realtid så att ni kan läsa det om ni kikar in på bloggen nu. Om ett par veckor kommer jag att backdatera det till Mars 2013 så att det blir lättare att hitta i arkivet men jag vill att alla ni som följer bloggen ska få se bilderna och inte missa dem så här kommer det:
På planet. Edward sover och jag och Dean slappnar av. Det är visst något väldigt spännande som händer på raden framför där mormor, morfar och Alexander sitter. 
Resan gick bra och Alexander var snäll som ett lamm. Edward sov så klart mest och det var inga problem med något alls.
På plats med lite jetlagade barn som somnade i restaurangen på kvällarna men vaknade redan på småtimmarna så att pappa fick vara ute och nattvandra med dem i vagnen.
Hotellet och delar av dess faciliteter. Poolen längst ner till höger var vår favorit och där låg vi de flesta dagarna. Det är lite mulet på bilderna för det var dåligt väder de första två dagarna och blåste mer eller mindre storm men då shoppade vi lite och det gick att bada ändå.
Det var lugnt vid poolen de första dagarna. Sedan blev det desto mer folk och vi som var uppe tidigt hann alltid hämta handdukar och ta bra solstolar åt oss alla sex.
Vi hade två fantastiska veckor i solen och vi kom hem utvilade och glada. Alexander längtade tillbaka och pratar fortfarande om barnklubben och alla diplom han fick. Han har fått en pärm där han satt in alla sina Mexicominnen. Det var verkligen ett paradis för honom och han älskade att ha både mamma och pappa och mormor och morfar med sig. Alltid fanns det någon som ville leka eller bada. När han inte var på barnklubben så låg han i poolen.
Varje dag hade barnklubben förmiddagspass och eftermiddagspass med olika teman och aktiviteter från skattjakt till sandslottstävling eller som här Indiantema.
Barnklubbens inomhuslokaler där det fanns barnbio ibland och där de förvarade alla sina saker som de skapade. Att allt bara var på engelska och spanska var inget problem. Alexander älskade Paulina som hade klubben och det mesta går att lösa med teckenspråk. Hon pratade engelska med honom och ibland verkade han förstå lite av vad hon sa.
Varje kväll var det show på teatern klockan åtta och då var det diplomutdelning till barnen som varit med på dagens aktiviteter. Vi var med nästan varje kväll och ibland åt vi middag före och ibland efter Oftast före ör vi hade en ihållande jetlag som gjorde oss kvällströtta eftersom barnen vaknade så tidigat på morgonen. Vi kunde ju inte sova ut på morgonen och liksom ”ställa in kroppen rätt” efter tidszonen. Så det blev inte mycket nattsuddande för föräldrarna fastän vi hade barnvakt.
Alexander var lite rädd för att gå upp på scenen i början av vistelsen men han blev tuffare och tuffare. Och varje kväll efter diplomutdelningen så gick han runt bland hotellgästerna och visade upp sitt diplom. Han fick så mycket high-fives och glada tillrop så han var stolt som en tupp!
Två veckor på charter all-inclusive var en ny upplevelse för oss, jag trodde att vi skulle lessna efter ett tag men det var inga problem alls. Med två barn är det en befrielse att inte behöva fundera på var och när man ska äta. Maten var helt fantastisk dessutom. Hotellet hade tre stora pooler och fyra restauranger och låg precis på en kritvit strand så allt vi behövde fanns inom några steg. Dessutom bjöd Cancun på bra shopping så ett antal kvällar spenderades i shoppincentrumen som var kvällsöppna.
Stora restaurangen och den fantastiska maten. Det fanns så mycket gott och det blev aldrig tråkigt för de var bra på att variera sig. Olika teman varje kväll och sådant enormt utbud att man kunde välja utan att upprepa sig. Fast guacamole åt jag nog till varje måltid hela resan. Love it! Mexico har nog världens bästa mat och det har mycket lite gemensamt med det vi i Sverige förknippas med mexikansk mat. Råvarorna är ljuvliga och allt är så fräscht.
Två veckor flög förbi och alla hann göra det de ville. Mamma och pappa åkte till Chichenitza och tittade på Mayaruinerna. Både jag och Dean har sett det innan så vi åkte till Xcaret som är en blandning mellan zoo och naturpark med barnen den dagen. Helt underbart.
Precis vid ingången till parken fick Alexander börja dagen med att hålla en papegoja och bli fotograferad med den. Parken var stor och det tog oss hela dagen att ta oss runt den fastän vi verkligen skyndade oss på slutet. I nederkant i bild är vår utsikt från lunchrestaurangen samt en föreställning av Mayaindianer som firade sig ner från toppen av ett torn i långa rep samtidigt som de snurrade runt.
Förutom djur att titta på så fanns det också diverse äventyr man kunde göra och fina stränder att bada på.
Underjordiska gångar som man kunde simma i. Dean och Alexander simmade medan jag och Edward stannade på land. Det var utklädda indianhövdingar i grottorna så Alexander var väldigt uppspelt när han kom upp ur vattnet och skulle berätta för mig vad han sett. De simmade inte riktigt hela banan för Alexander blev för kall men de höll ut länge och han vågade simma in i grottorna när floden flöt in i berget.
Vi skulle fotografera Alexander med den här stora ödlan men Alexander var lite för tuff och gick så nära så att både jag och ödlan blev rädda. Cool tyckte Alexander! En av dagens höjdpunkter.
De stora kattdjuren var dagens höjdpunkt för mig!
Det fanns så mycket att se och göra i Xcaret. Apor, delfiner, hajar, sköldpaddor, krokodiler, båtar åt åka, flder att simma i, god mat att äta, härliga stränder… Vi hade lätt kunnat vara där en dag till men resan var ganska lång och Edward var lite för liten så det får bli en annan gång i livet hoppas jag. Jag vill gärna simma i den underjordiska floden jag med.
Dean och pappa åkte på fiskeutflykt en dag och tyckte att det var jätteroligt. De var 6 stycken på båten (förutom personalen) men det blåste mycket och de andra fyra blev väldigt sjösjuka så pappa och Dean fick fiska själva. Så kan det gå. Men det var nöjda, de fick ju dra upp enorma mängder fisk.
Storfiskarna!
Jag och Dean kom också iväg och dök en dag. Fast det var tre år sedan jag dök så var det inga problem, det kändes som igår. Så otroligt härligt. Jag hade kunnat tänka mig att dyka mer men Edward var så orolig den kvällen vi hade varit borta så jag kunde inte lämna honom mer. Det gick bra medan vi var borta men hela kvällen efteråt var han jätteledsen och orolig och jag tror att han var otrygg. Dea fick dyka själv en dag i cenotes. Lite avundsjuk är jag men det kanske hinns med någon annan gång i livet.
På dykutflykt.
När man är borta så märker man hur barnen utvecklas. Edward blev så otroligt stor under de veckorna vi var borta. Bebistiden rinner verkligen mellan fingrarna. Det är när man är borta och får tydliga referenspunkter (när vi kom hem jämfört med när vi åkte) som man verkligen uppmärksammar vad som händer. Alexander har blivit så tuff plötsligt och kastar sig i poolen utan att tveka och simmar som en liten fisk med sina puffar.
Lilla gosbebisen låg oftast och sov i sin vagn eller på en filt under ett parasoll när han var vaken. En riktigt glad och förnöjsam kille.
Han fick så klart ha soldräkten som Alexander hade när han var i Thailand när han var bebis och vi döpte honom till ”Shejk Eddie” för han såg ut som en shejk i sin mundering. Konstigt nog lyckades han bli brun trots dräkt, solkräm och skugga. Han har pigment den här lilla killen.
Första badet med simringen som vi köpte på babysimmet innan vi åkte till Thailand med Alexander. Edward var lite för liten för att simma omkring själv med den men han tyckte att det var rätt skönt att svalka sig i vattnet i alla fall.
Shejk Eddie med mamma och pappa.
Edward var det yngsta barnet på hotellet och fick en hel fanclub. Det var hela tiden folk som kommenterade hur söt han är och ville klappa och hålla. Vi blev stannade hela tiden av människor som ville berätta hur underbar de tyckte att han var. Alexander blev klappad i håret hela tiden och folk gjorde ”high five” med honom vart han än gick så han slutade reagera till slut när någon tog i honom. Det är roligt när människor är så barnkära. Hemma är ju barn mest ”i vägen” men utomlands får de så mycket uppskattning när man är ute med dem.
Finaste brorsorna. På de här bilderna är Edward så lik Alexander som bebis att jag nästan tror att det är två Alexander jag ser.
Brorsakärlek.
Jag avslutar med lite härliga turistbilder från veckan. Det är så här vi ska komma ihåg Mexico!
Sandslott med barnkluggen. Strandlek med mormor, poolbad med morfar. Ett paradis för en fyraåring.
Lugn och ro, mycket bus, bad och goda drinkar. Härliga tider!
Badbebis
Familjebilder
Hola Mexico!
Efter den här härliga semestern så fick vi mersmak på att resa och funderade på var vi ska åka i höst när vi byter mamma- mot pappaledighet. Eftersom vi är lediga en månad tillsammans så vill viåka någonstans och njuta av tid tillsammans och med barnen långt från huset och alla måste. Asien hade vi nästan redan bestämt för det är lätt att resa med barn och bra klimat. Västindien och Florida har tyvärr ”hurricane season” då och Afrika kräver mycket vaccination som vi inte vill ge Edward. Bali är nog perfekt för våra behov. Bra klimat, precis efter högsäsong och allt från yoga till shopping och så klart härligt bad och bra dykning. Väldigt barnvänligt dessutom. Vad vi är lyckligt lottade som får vara med om allt detta.
Han tycker fortfarande om att bli buren men om han har någon riktigt rolig sak att leka med så kan han sitta ett tag själv. Det bästa vi köpt är gåstolen, där är han riktigt nöjd långa stunder och nu har vi fått upp grinden också så att han kan köra runt säkert. Det är lustigt vilka saker man använder. Med Alexander använde vi sittern mycket och den har varit rätt oanvänd med Edward medan babygymet knappt användes av Alexander men Edward sitter där nästan varje dag i ett hav av leksaker.
SENASTE KOMMENTARER