|
|
Så var det äntligen dags, väskorna är packade och stängda och om ett par timmar åker vi till Arlanda. Jag är helt slut efter en fullspäckad vecka med mycket fix och mycket träning. Jag är helt slut i både kropp och knopp. Men jag har i alla fall fått det mesta gjort som jag hade tänkt. Allt till semestern är inköpt, jag har hämtat vårt nya soffbord till TV rummet, köpt en spegel till hallen och beställt ny sänggavel och sängkappa från SIA. Jag har packat alla väskor och det tar sin lilla stund när det är två barn, varav en bebis och vi ska bo på ett fint hotell. Jag har med mig kläder som ska passa på hotellet men frågan är hur jag ska amma… Snyggt är sällan praktiskt…
Väskan nästan färdigpackad. Jag räknar med att ersättning och välling ska drickas upp eller kastas och blöjorna ska förbrukas så att jag får plats med lite shopping också. 
Fina killar som älskar varandra.
Det är så mysigt när de leker. Den här veckan har de verkligen funnit varandra och jag hoppas att de ska ha kul ihop i Mexico. Edward har fått ärva Alexanders simring från babysimmet så nu kan de guppa i poolen ihop.
Mormor och Morfar kom igår och har varit här och tagit hand om barnen medan jag packat färdigt och fixat et sista. Jag har också hunnit träna tre pass och ett av dem gjorde jag och Dean tillsammans. Det är kul när vi kan göra saker ihop, vi har ju så sällan barnvakt. Nu är de ute på hotell på Arlanda där vi ska träffa dem om några timmar.
Hola! Kanske blir det något inlägg från Mexico annars kommer bildkavalkad när vi kommer hem. Jag vet inte vad vi har för uppkoppling så vi får se hur mycket jag kan blogga.
Edward har börjat besvara storebrors kärlek. Han blir så glad och skrattar varje gång han ser Alexander. Han förföljer honom med gåstolen nu när han har fått upp farten med den. Ibland kör han fast i sina försök att ta sig dit Alexander är och då vrålar han av besvikelse. Är det så som livet kommer att se ut? Edward jagar Alexander och vill vara med honom hela tiden? Det är så härligt att se dem tillsammans och se glädjen de har med varandra.
Edward står vid fönstret och spanar. Efter storebror?
Här kör Edward ofta fast bakom soffan men han är väldigt förtjust i fårskinnet så det kan roa honom en stund. Han känner på det och tuggar lite. Den lille token. Han är så söt och mysig och hela familjen bara älskar honom oändligt.
I veckan pratade jag med Alexanders förskollärare om hur det går nu. Vi missade ju hans utvecklingssamtal när vi hade influensan så vi ska ha det när vi kommer hem från Mexico istället men jag ville ändå veta lite hur han har anpassat sig på nya avdelningen. Vi sser ju enorma framstegi både hans utveckling, mognad och humör så at byta till stora gruppen var det bästa som hänt. Däremot pratar han inte om så många kompisar, han verkar mest vara med W och så pratar han lite om kompisarna som han hade på sin förra avdelning men senaste veckorna har det kommit in ett nytt namn som han pratar om och det är en kille som han aldrig pratat om tidigare (L) men nu verkar de vara kompisar. Dessutom ville han följa med en av tjejerna på avdelningen hem häromdagen och det tycker jag är skönt, att börjar vidga sitt umgänge lite. Jag har varit lite orolig att han är ensam. När jag pratade med hans förskollärare så bekräftade hon den bilden, han lekte mest med W i början och att det var hans trygghet när han började på stora avdelningen men att han nu börjar vidga sitt umgänge. Hon sa också att han och L hittat varandra i pysslandet men att Alexander är stark i sig själv och inte är så beroende av vad vännerna gör, han gör det han vill göra och så leker han med de andra som också gör det just då. Han leker ganska ofta själv och är trygg och nöjd med det. Hon sa också att han kommit in bra i gruppen och lekte med många olika barn ochatt han verkar trivas och vara tillfreds. Det känns skönt att höra.
På väg hem från dagis. Alexande springer för med kompisarna W och H.
Alexander har kommit in i en riktig pysselperiod, det märker vi hemma och fröknarna på dagis säger samma sak. Att rita figurer, skriva bokstäver och lägga pärlplattor är det roligaste som finns. Huset svämmar över av pärlplattor och teckningar, och varje dag när jag hämtar på digs så får jag med mig ett knippe hem. Utvecklingen går jättefort och bara på ett par veckor så har hans pennteknik blivit väldigt mycket säkrare. Vi har högvis med teckningar liggande på bordet hela tiden och oftast föreställer de gubbar, kartor eller bokstäver. Han är i det närmaste outtröttlig när det kommer till att pyssla och rita. Även hans pärlplattor blir mer och mer avancerade. Tiigare var det bara ett plotter av färger men nu gör han oftast någon form av mönster. En enfärgad ram, olika enfärgade fält eller varannan pärla i varannan färg så att det blir randigt. Han sitter och pysslar och sjunger vår lille kreatör och då är det så mysigt.
I förrgår var vi på BVC och vaccinerade Edward. Han fick sitt 6 månaders vaccin lite tidigt för att vi ska till Mexico och så vägde vi och mätte honom. Amningspuckeln börjar lägga sig och han är nere på +1 kurvorna på längd och vikt, och hans lilla söta huvud är strax under normalkurvan.
Han och Alexander är lika långa i samma ålder men Edward är lite tyngre och har lite större huvud även om skillnaderna verkligen har minskat den sista månaden.
Jag har hört att en del barn skriker för att det är övertrötta men har aldrig riktigt förstått att det kan vara så. Är man trött så sover man väl. Alexander har alltid kunnat somna där han är när han blir trött, när han var bebis kunde han till och med somna vid matbordet, men Edward är inte allså så. Jag vet att han är trött när han börjar skrika. När han blir övertrött så skriker han ännu mer och då har han svårt att somna. HUR kan det vara svårt att sova när man är så trött? Jag förstår inte. Det här är en ny och oväntad upplevelse, att det är svårt att söva ett trött barn. Ja ja, så är det i alla fall och när han väl sover så sover han ju bra. Han har börjat sova ordentligt på nätterna igen, om inte Alexander kommit över till vår säng och stör honom. På dagarna somnar han antingen vid mitt bröst när han äter eller i vagnen. Jag har nästan gett upp att försöka lägga ner honom när han ska sova. Det går mycket foratare att proppa honom full med mat och låta honom somna vid bröstet. Inte hållbart i längden tyvärr… Förr eller senare måste jag ta tag i det här. Det här konsitga. Att man inte sover när man är trött. Själv har jag alltid kunnat sova var som helst, när som helst så jag förstår inte det här. Men jag accepterar och tänker att det här måste vara Deans gener.
Edward stoppar allt i munnen. Han till och med tuggar på sina filtar. Allt han får tag på knölar han ihop och tuggar på. Jag känner inte igen det från Alexander, visst tuggade han en del men det här är i en annan liga. Han tuggar och dreglar väldigt mycket. Mitt lilla vattenfall. Han har blivit väldigt duktig på att få tag på sakr och stoppa in dem i munnen också. Nappen tar han in och ut och han ligger ofta och gnager på den. Men det bästa är ändå mina knogar. Att få ta min hand och sitta och tugga på den är höjden av lycka för Edward.
Just det ja, jag har nog inte nämnt nappen på ett tag men den är vår bästa vän nu. Efter att jag stoppade in den och han spottade ut den i två månader så började han plötsligt gilla den. Det kom gradvis. Först var det efter amning so han ville fortsätta med att suga på nappen och sedan blev det oftare och oftare som nappen fick sitta kvar när jag stoppade in den. Det är skönt. Eftersom han vill bli buren och vara nära hela tiden så hjälper det lite med nappen, han gnäller mindre när han får den och den håller honom nöjd korta stunder i alla fall. Baksidan med nappen är ju nätterna. Precis när Alexander slutat med nappen så är det nu Edwards nappar jag har under kudden för att plocka fram på nätterna när han slarvat bort sin. Minst tre i reserv behöver man under kudden. Det vet jag efter tre och ett halvt år med Alexander. Jag vägrer leta nappar på nätterna. Om jag inte hittar den med den första svepande rörelsen så tar jag fram en ny i mitt kuddförråd.
Från att inte ha velat göra någonting alls för ett par veckor sedan så sprudlar Alexander av entusiasm igen. Vi var i slalombacken igen i helgen och nu kastar han sig utför pisten så snart jag spännt på selen och han svänger och bromsar jättebra. Det är som att han utvecklas mellan gångern. Jag förklarar något nytt när vi är i backen och nästa gång vi kommer så han han hunnit bearbeta det och vet hur han ska göra. Det blev över två timmar igen och nu åker vi i alla nedfarter. Inga tveksamheter, han bara kastar sig iväg och skriker av glädje. I branten håller jag emot lite men på de flackar partierna åker han på slaka linor och svänger och styr helt själv. Jag är så förvånad över hur fort det har gått. Nästa år kommer han att åka helt själv, då ska vi åka på skidsemester.
Det har också släppt med Funky Kidz. Förra veckan fick jag vara med för att han inte vågade vara där själv men den här veckan väntade jag utanför och det gick jättebra. Han var glad som en lärka när han kom ut och berättade om allt de gjort på lektionen. ”Jag ska bli lika bra som Eric Saade” och ”Jag ska vinna” sa han när vi åkte hem. ”I dans är det den som har roligast som vinner” sa jag. Han var uppspelt och glad och jag kände (som så många gånger förr) att det vara värt att kämpa lite med honom. Han älskar ju att sjunga och dansa så det här känns som helt rätt aktivitet för honom och nu fick vi ett kvitto på det genom hans glädje. Jag hade gjort allt för att det skulle kännas bra för honom på dansen genom att packa hans träningskläder i Blixtenryggsäcken, sett till att han hade sin älskade OV Helsingborgströja med nr 5 på ryggen, låtit honom låna min rosa Casallflaska med vatten som han älskar och så kom vi i god tid så att vi hann leka lite i salen innan det började. Nu känner han sig bekväm i gruppen och han tycker om ritualen runt att vi åker dit och byter om och leker. Det är såå skönt att se honom så glad och entusiastisk som han är nu.
Mamma vet du? Jag ska bli utforskare när jag blir stor. Då ska jag utforska allt.
Det är mycket utforskare i huvudet på Alexander nu. Och han vill gärna titta på naturprogram med pappa och prata om det han ser. Igår ville han läsa boken ”Sportfiske” när han skulle sova. Ser du morfar, det kanske finns något i de där ”blå-ögon-generna”?
Och så ska han bli stor. Det är viktigt. Att bli stor och att vinna dominerar våra samtal nu. Jag försöker säga att den som har roligast vinner men han vet redan att den som kommer först vinner. Och det är det viktigaste i världen helt plötsligt. Att vinna. Man kan tydligen vinna allt och jag utnyttjar det till att få honom att klä på sig. Varje morgon ”vinner” han över mig och Edward för att han klär på sig ytterkläderna snabbare än oss. Det här med att vinnarinstinkten är så stark är lite skrämmande men samtidigt lite skönt, jag kan relatera till känslan av att vilja vinna. Fast någonstans önskar jag att han skulle slippa den i allt för stor dos, en stark vinnarinstinkt är inte alltid så lätt att bära. Det är så mycket i livet som blir en kamp istället för njutning. Fast det är svårt, jag vet hur det känns att vilja vinna och tillfredsställelsen som finns i att prestera bra. Vi måste fokusera på att lära honom att det är roligt att vinna men att det viktigaste är att ha gjort sitt bästa. Och att oavsett om han vinner eller inte så är han alltid mest älskad av oss.
Ibland resonerar han väldigt roligt. Igår när vi (som så ofta nu för tiden) pratar om att bli stor så lät det så här:
Alexander: – Jag ska dricka mycket mjölk. För då blir man snabb. Och stor som pappa. Jag ska bli pappa när jag blir stor.
D – Jaha, det låter bra.
A – Och jag ska också få en pojke. Han ska heta Edward.
D – Jaha, varför då?
A – För pojkar blir pappor
D – Vad blir flickor då?
A – Flickor blir sura tanter.
C&D – *gapskratt*
Edward har upptäckt sin röst och experimenterar med den hela tiden sedan två veckor tillbaka. Han sitter och gör bräkande läten när han är glad och är väldigt nöjd med att ”prata”. Han pratar med sig själv, med oss och med leksakerna, det låter så gulligt. Snart kommer väl falsetten. Jag minns att Alexander hade två veckor då vi inte kunde gå ut på fik och affärer för att han hade upptäckt hur man skriker i falsett. Hoppas bara att det inte händer Edward i Mexico.
Söt och tyst.
Edward har verkligen fått upp farten med gåstolen. Han springer omkring på övervåningen med den och vi har ställt för en stol för trappan så att han inte ska kunna köra ner där. Det gick så fort från att han knappt nådde ner tills att han far omkring som en skottspole här hemma så vi har inte hunnit köpa och montera grind.
Den stackars kontrollpanelen på gåstolen har nog tystnat för all framtid. Edward dreglar som ett litet vatefall så den har blivit vattenskadad och varken blinkar eller låter mer. Lika bra tycker jag men Edward saknar den nog lite. Den var lite glapp redan förra veckan men nu är den heldöd, jag är tveksam till att den kommer att hämta sig. Konstigt att inte en sådan klara bebisdrgel, han är ju inte direkt den enda bebisen som dreglar när han tuggar på saker.
Lilla charmtrollet! Så här glad blir man över att kunna ta sig fram själv. Idag åkte han omkring vid Alexanders leksaksspis och försökte plocka åt sig det som låg på den. Det går så fort nu, han vill upptäcka allt och hans räckvidd och finmotorik blir bättre och bättre för varje dag som går. Snart springer han omkring här hemma. Jag vill stoppa tiden nu och ha kvar min lilla bebis. Min lilla griseknoe.
Äntligen är det helg och vi slappar efter en tuff vecka. Dean jobbade i Barcelona från söndag till torsdag så jag var ensam med killarna. Det gick visserligen bra men det är ju inte en lugn stund och jag sover så dåligt med båda barnen i sängen. De stör varandra och Edward vill äta varje gång han vaknar till så jag får amma honom ungefär en gång i timmen. Jag är helt slut. Konstigt nog så är det Dean som somnar tidigt med barnen nu och jag som sitter uppe ensam. Undrar vem som är mest sliten efter den här veckan egentligen? Imorgon ska jag i alla fall ha sovmorgon och Alexander är tillbaka i sin säng nu så vi sover lite bättre.
Förutom lite sömn så har jag haft fullt upp hela veckan med utflykter till möbelaffärer och hålla fint här hemma. Jag håller på att byta städbolag och sa upp det gamla förra veckan men det nya börjar inte förrän efter Mexico så jag har fått städa själv den här veckan och det tar sin lilla tid. Sen är det tvätten och allt plock också. Edward vill ju dessutom bli road hela tiden så det är svårt att vara hemma med honom om an inte bär omkring på honom. Han är bara nöjd i nya miljöer eller om han får 100% uppmärksamhet och det går ju inte hela tiden.
I onsdag efter dagis följde vi med hem till Alexanders kompis W och lekte men killarna var på sitt sämsta humör och bråkade och slogs så mycket att jag till slut släpade hem en storgråtande Alexandr som var halvt hysterisk efter att ha fått en tågbana i huvudet och sedan drämt tillbaka med ett flygplan. När jag då tog av honom det så hamnade jag och Edward i skottlinjen för det här utbrottet och då åkte han handlöst hem, och fick en helkvälls föreläsning om hur man uppför sig och vad som händer om man inte gör det. Vi var helt slut och nästan lika arga tror jag. Jag förstår inte varför de slåss så mycket, de är ju samtidigt bästa kompisar men de tar verkligen fram det sämsta i varandra ibland. Det är som att de slåss som syskon och de blir helt okontrollerbara tillsammans och andra gånger leker de som små lamm. Ingen av dem beter sig så med något annat barn men det är jobbigt för oss mammor när det händer mellan dem.
På lediga fredagen åkte vi till biblioteket igen och den här gågen följde W och hans mamma och lillebror med. Det var inte den vanliga sagotanten som Alexander älskar, hon var nog sportlovsledig, så det var lite sämre än förra veckan men Alexander tyckte ändå att det var kul. Efteråt fikade vi allihopa i fikte bredvid biblioteket och sedan fick Alexander klippa sig.
Väntar på frisören och är full av förväntan inför kvällens ”Gladiatorerna”. Mamma, jag är ”Wolf” säger han.
”Wolf” är nyklippt och fin och mycket stolt över den rosa färgen i håret. Redo för två veckor i solen!
Fredagslek hemma hos W efter utflykten till Centrum. Att måla med vattenfärg var riktigt roligt! Det roligaste Alexander vet just nu är att rita och måla Han ritar bokstäver och kartor dagarna i ända. Kartorna visar oftast Mexico, Thailand och Stockholm och han märker ut dem med kryss. Gullungen, han är storkonsument av papper! Efter onsdagens storbråk så var de som små lamm i fredags och lekte jättesnällt ihop hela dagen.
Edward som aldrig kan ligga på golvet hemma gör det utan problem om vi är någon annan stans. Det är ju skillnad på sitt eget golv och någon annans. Det är helt uppenbart. Andras leksaker är också roligare än ens egna.
Dean var efterlängtad när han kom hem, av både mig och Alexander. Han hade köpt ett nytt ritset till Alexander med ”schabloner” som han kan fylla i och göra olika fiurer. Det var roligt! Själv var jag bara glad att få tio minuters egentid i duschen, det är lycka efter en sådan här vecka.
När vi är hemma och leker hos Alexanders kompis W säger han alltid till Ws mamma att hon har så fint toalettpapper. Vi brukar bara ha vitt men nu tänkte jag att jag skulle göra honom glad och beställde dekorpapper med min senaste leverans från MatHem. Har jag förresten skrivit det? Att vi slutat åka till affären och beställer maten till dörren. Det bästa jag gjort! Det började när jag var höggravid och nu kan vi inte tänka oss att börja handla igen. Vi sparar så mycket tid och dessutom planerar vi maten mycket bättre för att vi sitter hemma med recept och beställer precis det vi behöver. Matsvinnet av sådant som inte blir använt har gått ner markant och vi äter mer varierat och bättre. Bara vinster. Vi tycker att det ekonomiskt går på ett ut för det är lite dyrare men vi har mindre svinn och vi köper mindre godis och sådant eftersom vi inte springer omkring hungriga i en affär och öser ner saker på måfå. Mycket bra, jag älskar MatHem.
Men det jag egentligen skulle säga med det här inlägget är att både jag och Alexander gillar vårt nya toapapper. Jag bara beställde dekorpapper och så kom det här gulliga pappret med kärlekscitat på nordiska språk. Alexander gillar det för att det är färgglatt och fint och jag gillar det för att det är så vackra ord.
Jag hämtade ut killarnas pass igår så nu är vi redo att åka. Alexander ser inte så glad ut för det. Han ser mer ut som en tonåring som försöker se cool ut på skolfotot. Lite tonårsidol över honom faktiskt, Men egentligen är han nog bara lite skraj för att vi är hos polisen. Edward är sitt sötaste knubbsälsjag. Mina fina!
Ikväll satt Alexander i köket och ritade och vi småpratade lite. Tiden gick och jag dukade bort maten, pysslade lite med Edward och gjorde lite småfix i köket sådär som man gör en vardagkväll. Jag var inte så uppmärksam på vad han gjorde för han satt ju vid bordet och han hade ritat en hel hög teckningar sedan vi kom hem från dagis. Plötsligt säger han ”Det är grönt på bordet mamma”. Men din penna är ju orange hann jag tänka innan jag tittar dit och ser honom sitta med en grön overheadpenna som han ritat på pappret med. Problemet är att overheadpennor går igenom vanliga papper och de går inte att torka bort. De är ju gjorda för att vara permanenta på plast. Så här såg bordet ut under hans teckning.
Pennan hade han hittat i pappas arbetsrum kröp det fram. Tja vad ska jag säga? Det finns inte direkt någon att vara arg på. Han tog den väl i pappas pennlåda och det är ju inget konstigt egentligen och pappa kunde inte direkt förutse att han skulle göra det. Tidpunkten är oklar, allt i Alexanders dåtid är ”igår”. Själv var jag visserligen ouppmärksam men hade väl ingen anledning att tro att han skulle ha en OH-marker i handen när han satt fint vid bordet och ritade. Så det är bara att acceptera att det hände.
Inget medel i städskåpet fick bort det så jag fick ta fram aceton och nu är det så klart en ful fläck i vårt högblanka bord där de gröna prickarna var. Ett par decimeter i diameter av matt fläck. Bordet är ju inte nytt men vi hade tänkt ha det i några år tills Edward kommit förbi värsta ”hacka i bordet åldern” som han ska igenom nu men det går nog inte. Kanske om vi köper några underlägg som vi har framme permanent? Annars har jag ju varit sugen på det översta bordet i bilden nedanför väldigt läng. eOch när jag kollade på MIO så har de bra pris på den nedre matgruppen med bord och 6 stolar som skulle bli snyggt här. Ja ja, vi får se imorgon i dagsljus hur stor skadan är och hur vi ska hantera den.
Idag är det två veckor tills vi åker till värmen. Den här vintern har varit så lång så lång och jag känner hur jag är frusen ändå in i märgen. Huden är magnecylvit och energinivån är låg så det här är precis vad vi behöver. Vi har börjat skriva packlistor och Dean går också och mumlar om att han längtar till Mexico. Alexander pratar om det varje dag, att han ska simma och sola och leka med mamma och pappa och mommol och moffa. Hela familjen är helt enkelt otåliga och jag tror aldrig att vi har behövt en semester mer. Vi är trötta, kalla och lessa på vinteroveraller och fyra lager kläder.
Jag har väl inte riktigt hittat bikiniformen än men jag har gjort vad jag kunnat i alla fall. Jag har hålit bra koll på vad jag ätit och tränat minst tre gånger i veckan sedan nyår. Jag väger mindre än när jag blev gravid och har ett kilo till drömvikten (som jag senast hade för fem år sedan) och med lite vilja så kan jag nog nå den innan vi åker men jag har ändå inte det midjemått jag hade önskat mig. Speciellt ovanför snittet är det mycket hud som inte dragit ihop sig. Ja ja, det får vara så då. Jag har ju i alla fall fått två barn, jag kommer nog aldrig att se ut som innan dem i alla fall. Det viktigaste är ju att jag mår bra och att kläderna i min garderob passar och sitter bra.
När vi kommer hem från Mexico så kommer tiden att gå fort fram till sommaren. Vi har Londonresan i Aprila att se frem emot och sedan är det studentfirande i Skåne och efter det bröllop i mitten av Juni i Piteå. Då är det plötsligt sommar och mammaledigheten är nästan över. Tanken är att jag ska börja jobba i Oktober. Var tar tiden vägen? Jag vill hinna njuta av det här året men det bara springer iväg. Fastän jag est är hemma och inte gör så mycket så rusar tiden iväg. Usch, inte tänka på det nu. Tänka på semester och härlig familjetid och att vara i nuet.
RIU Cacucn – see you soon!
Alexander är eld och lågor över sin nyfunna förmåga att skriva ord och skriver lappar till mig varje dag nu. Oftast har jag ett par stycken som ligger och väntar i hans korg när jag hämtar på dagis. Det här är den finaste av alla lappar, den skrev han på Deans födelsedag. Dean visade hur man skriver ”grattis pappa” men Alexander ville skriva ”Jag älskar mamma”. Tekniskt sett står det ”Jag älskar wawa” men vem bryr sig om m eller w? Det är tanken som räknas.
Sedan vi flyttade in i huset har allt mitt intresse och varje tillstymmelse av glädje för inredning varit som bortblåst. Jag tror att jag var så less att välja saker, att springa i bygghandlar, tapetbutiker, kakelpalats och inredningbutiker efter radhusrenovering och husbygge att jag helt enkelt fick nog. Tanken på att behöva ha med hantverkare att göra ger mig fortfarande rysningar och jag blir på dåligt humör bara jag tänker på det. Det är månnga saker som jag inte tagit tag i sedan vi flyttade in så som kökskakel, fönsterbrädorna i glas som ska beställas, inoljning av trappkant, heltäckningsmatta i walk-in-closet osv. Men sakta har jag börjat titta lite på inredningsdetaljer och för någon vecka sedan så kände jag plötsligt att jag var sugen på att titta på möbler. Jag tycker att det är kul och jag ser bilder i huvudet på hur man skulle kunna göra i olika rum igen. Inspirationen börjar helt enkelt återvända efter drygt ett år i ide.
Förra eckan åkte jag till Sickla som har många bra inredningsbutiker och nu har jag fler ideer än jag har råd att realisera jut nu. Men det var riktigtig roligt och en plan för speciellt sovrummet och hallen börjar ta form.
Sovrummet ska få tema ”fransk budoir” med en klädd sänggavel med svängd överkant från SIA. Till det blir det en matchande sängkappa och en klädd kista i samma tyg där man kan lägga ner överkast och kuddar. Vitt ska det vara, frågan är bara i vilken nyans och om det blir siden eller sammet.
Den här lampfoten är precis vad jag letat efter till sovrummet och skärmen ska vara i gammelrosa för att matcha våra gardiner. Den svängda sänggaveln från SIA ska vara lika hög som de här exemplen från Zandvoort. Nu återstår att hitta sängbord men det blir inte lätt. Rokoko ska det vara och inte shabby chic utan helt vitmålade utan skavda hörn.
Till vår nya soffa i TVrummet som är väldigt fyrkantig blir det en nyhet från MIO, ett helt kvadratiskt bord. Vi tänker att Edward ändå kommer att trasha det de närmast åren så det blir ingen stor investering. Till mitt arbetsrum vill jag ha den här dagbädden där jag kan sitta och läsa och samtidigt kan den fungera som gästsäng. Lampan skulle bli fin på mitt skrivbord som jag inte hittat än.
Lite diverse småsaker som jag kan tänka mig här hemma men kanske inte har ett användningsområde för just nu hittade jag också på min utflykt. Soffbordet från SIA vore snyggt uppe i stora rummet men det får vänta till Edward blivit lite större. Tyget frå Olssons tyger skulle jag gärna velat ha i sovrummet men nu har jag ju redan sytt de gardinerna, tyvärr… Kuddarna i rosa från Indori vill jag gärna ha i soffan här uppe och klädhängaren skulle göra sig fint nere i hallen.
Eftersom vi måste byta fondkakel i vårt master bathroom för att plattorna blivit missfärgade vid avloppet(Höganäs tar på sig kostnaden för det) så måste jag välja något nytt där. Någon form av mosaik blir det, antingen kristallmosaik, rosa vore ljuvligt, eller en pärlemormosaik. När jag ändå var på Höganäs så httade jag ett läckert kakel till köket i svart, grått och silver som är ett bra alternativ. När kakelkillen ändå är här och fixar badrummet så ska vi anlita honom till att kakla köket också. Det är ju bara 30 cm högt och 3,6 m långt men det måste ändå göras, väggen börjar se lite trist ut. Och som en liten bonus hittade jag äntligen fina krokar och toapappershållare till svart/röda gästbadrummet som jag tror blir jättefint.
Drömspegeln till walk-in-closet, snygga krokar att hänga skitiga barnoveraller på inne i förvaringsrummet i hallen och en liten vas, perfekt för alla små sommarblommor som Alexander brukar ta hem till mig.
I hallen vill jag gärna ha en maffig spegel liggande ovanför vår byrå med klädförvaring och jag har hittat två helt fantastiska speglar. Den till höger är från Folkhemmet och den längst ner till vänster från SIA. Men så hittade jag den längst upp till vänster (finns även i vitt) på JYSK och eftersom den kostar 10% (!!!) av vad de andra två gör så får det nog bli den. Tills vidare i alla fall.
Jag vill väldigt gärna ha en kristallkrona i vår walk-in.closet där jag nu har spotlights men Dean sätter sig på tvären för han säger att han kommer att slå huvet i den hela tiden. Ducka eller gå runt säger jag. Fortsättning följer…
Till pojkarnas lekrum hittade jag ett underbart skrivbord, en ljuvlig Nalle Puh tapet och massor med fina detaljer som förvaring och upphängning från Kids Concept. Det måste nog bli ett inköp av det också för det känns mest akut i hela huset, att få fint där inne. Det är så mycket saker och så lite tanke just nu, jag tycker att de ska ha mycket finare än vad de har nu.
Det börjar kännas att våren är i antågande. Igår åkte jag skidor i vindjacka istället för täckjacka för trots att det var ganska grått och mulet så var det skönt i luften. Idag sken solen från klarblå himmel och när Dean åkt i väg till Barcelona mitt på dagen gick jag med barnen till stora lekplatsen på ön. Jag och Alexander fikade i solen och han fick gunga och klättra en stund innan jag drog honom hemåt på snowracern. Med största sannorlikhet var det vinterns sista snowracerutflylt, det börjar sticka fram mycket asfal på gatorna så detvar bara på gångstigarna det gick bra att köra.
Det var riktigt skönt att sitta ute med var sin festis och känna solen värma i ansiktet. Jag satt och kisade med ena ögot och Alexander som är uppmärksam på allt sa ”När man gör så här (isar hur man kisar med ögonen) så tycker man inte om solen”. Jo, sa jag. ögonen tycker inte om att bli bländade av solen men ansiktet tycker om hur den värmer. Han är så uppmärksam på allt och vill alltid veta hur saker och ting fungerar.
Imorse vankande jag av att hans lilla hand kom famlande i sömnen och han mumlade ”du är så fin mamma”. Det var nog de vackraste ord jag har hört i hela mitt liv.
Igår tog jag Alexander till sagostund på biblioteket på hans lediga fredag. De har en jättemysig ”sagotant” som berättar sagor på fredagar och Alexander har pratat mycket om henne för han har varit där på utflykt med dagis eftersom de jobbar med tema ”klassiska sagor” just nu. Det var jättemysigt att vara där med honom och se hur han lever sig in och hur fascinerad han är. Efter sagostunden fick han låna två böcker och så gick vi och fikade. Edward satt i vagnen och tittade och var allmänt nöjd med att vara ute och titta på nya miljöer. Innan vi åkte hem köpte vi Blixtensockar som Alexander själv fick välja och sedan hade vi hemmamys på eftermiddagen.
På sagomattan och väntar på favoriten Kerstin som han pratar mycket om. Jag hade väntat mig att hon skulle vara en äldre dam men till min förvåning var hon inte mycket äldre än jag själv. Tänk vad ett namn och epitetet ”sagotant” kan sätt för förväntningar.
På fredag kväll blev det klassiskt fredagsmys med god mat och Gladiatorerna som Alexander nu är väldigt intresserad av. När resten av sveriges barnfamiljer äter tacos eller pizza till fredagsmys så vill Alexander helst ha fisk. Det blir oftast lax eller entrecote med sås och klyftpotatis här på fredagarna. Det tycker alla i familjen om. Alexander vägrar både tacos och pizza och det är ju något att vara glad för. Vi får riktigt goda fredags- och lördagsmiddagar här hemma istället. Igår blev det lax, aioli, klyftpotatis och fetaoströra med paprika. Idag entrecote, bea, klyftpotatis och tomat & mozzarellasallad. Underbart! Jag längtar till sommaren då vi kan laga det på grillen och byta potatisen mot grillade grönsaker.
Imorse var Dean och Alexander på simskolan och Alexander var sitt modigaste jag, hoppade från kanten och tittade under vattnet med simglasögon. Bubblade under vattnet för att inte få in vatten i näsa och mun gjorde han också och kom hem både stolt och glad. Vi åt lunch och åkte till skidbacken där vi hade den bästa eftermiddagen jag kan minnas. Han var enormt entusiastisk och vi åkte i två och en halv timme. Han skrek av glädje och kastade sig ner för backen i selen. Idag var allt bara roligt och ingenting var läskigt. Vi provade stora liften och han tvekade inte ens när jag föreslog det. Det visade sig faktiskt vara bättre för han står bättre mellan mina ben i den än i knappliften och kötiden var mycket kortare. Så vi åkte och åkte och åkte. Han fick liksom inte nog och sa bara ”igen”varje gång vi kom ner. Dean och Edward kom förbi en stund men de fick åka hem och ge Edward ersättning medan vi åkte vidare. Alexander blev lite trötti benen och gjorde ett par rejäla vurpor på slutet och jag trodde att han skulle tycka att det var läskigt och inte vilja åka mer men han bara tog på skidorna igen och ville fortsätta direkt. Vid sista vurpan blev till och med jag rädd att han gjort illa sig men han bara klev upp och ville att jag skulle plocka bort snön i nacken och sa sedan ”vi måste skynda oss så att inte pojkarna hinner åka ner före oss”. Tävlingsinstinkten börjar krypa fram i lillkillen. För första gången på länge kände jag att han själv testade sina gränser och jag fick hålla emot istället för att pusha. Det kändes riktigt roligt och det bästa var att se hans glädje och entusiasm hela dagen. Imorgon åker Dean till Barcelona så vi får åka nästa gång om en vecka. Hoppas att glädjen för att åka håller i sig. Jag har aldrig sett honom så tuff och entusiastisk som idag, det här verkar vara något som han verkligen tycker om. Kanske känner han att han är bra på det? För det är han verkligen, han parerar stora knälar i backen och kör riktigt fort. Han har kommit på hur man svänger och på de flackare partierna så svänger han faktiskt riktig bra. Att stanna blir nästa lektion för det är svårare och han tycker att det är roligast att åka fort så helst vill han bara köra störtlopp. Han har en fantastisk balans och de där små benen har riktigt bra koll på hur man håller sig upprätt även när det lutar och guppar i sönderkörd pist. Jo, han känner nog att han har en naturlig talang.
Nu sover han efter en god middag och en stor skål godis fremför melodifestivalen. Den lilla grodan, han har haft så roligt de här dagarna och är så nöjd just nu. Jag älskar när han mår så här bra och är så här harmonisk.
På toppen av Ekebyhovsbacken.
Utsikt över Gällstaö. Man ser inte vårt hus för det är precis bakom en udde men bryggan vid huset är väl synlig.
|
|
SENASTE KOMMENTARER