|
|
Alexander har fått sina sista ettårspresenter. Farfar och Mona hade köpte ett födelsedagståg men han hade redan fått ett i dopresent så det blev yvärr en dublett. Nu är presenten bytt och Bibi hade med sig den när de kom i lördags. Istället för födelsedagståget fick han tre jättefina böcker, en med Nicke nyfiken och två illustrerade sångböcker av ”Bä bä vita lamm” och ”Lille Katt”
Den sista presenten blev den vi hade beställt. Den kom inte till hans födelsedag på grund av leverandproblem och när den väl dök upp så var den skadad i träet. Det inte så serviceinriktade företaget säger att det är fraktskador men det var absolut en kombination av fraktskada och slarvig produktion. Vi fick i alla fall en ny pall och det tog ett tag innan jag bestämde min för om jag skulle reklamera även den efersom det är en kvist i träet på kanten men jag orkade inte ha mer med dem att göra. Pallen är i alla fall en ljuvlig möbel och när Alexander slutar tugga på bokstäverna så ska han få leka mer med den.  Jag kan dock verkligen inte rekommendera företaget Bonde of Sweden som säljer dem då de varit väligt otillmötesgående och snäsiga i tonen både vid leveransförseningen och reklamationen.
Så här fin är i alla fall pallen nu med en prinskrona på foten och Alexanders namn i silverbokstäver som han kan lyfta på och lägga pussel med.
I helgen var vi hembjudna till Simon och Dinah i Nacka på en heldag med bad och umgänge och sedan middag och poker på kvällen. Vi kunde bara vara med på dagen eftersom Ekströms skulle komma till oss på kvällen men vi hann med några härliga timmar med bad och lek i alla fall.
Alexander och Hugo äter jordgubbar och vindruvor. Kan man sno Hugo druva undrar Alexander?
Alla badar i den lilla mysiga sjön fem minuters promenad från Simon och Dinahs hus. Eller alla utom Alexander som klamrar sig fast vid sin pappa istället.
Sixten badar för alla. Han skvätter som besatt och skriker av glädje. Alexander ser plågad ut av det lilla dopp Dean försöker sig på så det blev ett kort bad. Här kan vi verkligen inte skylla på vattentemperaturen så det verkar vara något som har gjort honom rädd för vatten helt plötsligt.
Alexander är ett år och två månader och utvecklingen går i en rasande fart. Det som framförallt händer är att hans språk utvecklas och att det märks att han förstår så mycket mer och kan göra saker på kommando. Stomma maten i munnen, plocka upp något och lägga det på anvisad på plats, peka på massor av saker i sina böcker.
Han är en otroligt aktiv liten kille med en stark egen vilja och massor av energi som han redan använder för att testa mamma och pappas gränser hela dagarna. Han vet så väl vad som är rätt och fel men han ska ändå utmana. Han ser oss i ögonen och gör saker som han veta att han inte får bara för att se hur stark reaktionen blir. Det är lite extra kul när mamma och pappa inte alltid reagerar exakt likadant. Och sen har vi hans missnöjdhetsbeteende. Förutom att gråta och skrika så kastar han sig bakåt med full kraft oavsett underlag vilket ibland gör ont på honom och ibland på oss. Om han landar på golvet för att vi inte hinner fånga honom gör det såklart ont i lilla bakhuvudet men hyfsat ofta träffar han oss och jag har både fått en rejäl smäll på kindbenet som antagligen var en liten fraktur för jag hade ont i flera veckor och en dkallning i läppen häromdagen som gav fläskläpp både uppe och nere. Dean har också fått sig på läppen och vi hoppas få bukt med det här beteendet innan någons näsben ryker…
Språket är under ständig förändring. Han säger mamma, pappa, titta, där, den, brum brum (bilen) och lite andra småord som hej, nej och ta ta (tack) och lite djurdjud men den största utvecklingen är inte i antalet nya ord utan att han härmar massor och att han sätter ihop dem till små meningar på två och tre ord. ”Titta den där” och ”Titta pappa” och ”Mamma Pappa” är lite kombinatioer som kommit de senaste veckorna. Han lär sig också vad allt är och frågar man var något är så vet han ofta och kan peka men han säger inte alla orden själv. Han kan massor av djur men det enda han säger är lite försök att härma kossan och hunden. Häromveckan sa han vatten för första gången när han var törstig och han utvecklar kroppspråket med gester samtidigt som han har olika tonfall när han babblar. Han härmar en del också men då säger han saker en gång och sen inte igen. Ett tag hade han hakat upp sig på ”titta” och skrek det 100 gånger om dagen och oftast hade vi ingen aning om vad vi skulle titta på men det har blivit bättre nu när han han säger ”titta den” och pekar på vad han menar. Oftast är det något motorfordon som fångat hans intresse. Han är heeelt galen i bilar, båtar, bussar, helikoptrar osv. Allt som låter eller rullar. Det finns inget som är så kul eller intressant som hjul och motorer och han gör brumljud med munnen mest hela tiden. Hur kan man vara så fixerad vid något när man är så liten?
Det har varit en helt ljuvlig sommar med tropisk värme här i Stockholm och vi har badat mer eller mindre konstant sedan slutet av Juni. Alexander har tyvärr blivit rädd för vatten och vill inte alls bada eller duscha längre. Han som har älskat vatten över allt annat klamrar sig nu krampaktigt fast vid oss om vi går ner i vattnet och gråter om vi badar honom. Han älskade att duscha med mig och brukade ligga och njuta i vattenstrålen men nu skriker han som om vi håller på att tortera honom när han måste duscha. Vi vet inte vad som har utlöst det här hos honom och det verkar inte gå över. Kanske var det det svenska kalla vattnet som blev en chock för honom innan det värmts upp (nu är Mälaren 23 grader så det är inte ens kallt längre) men det borde ju inte påverka duschen? Dean måste gå på babysim igen i höst och se om det bli bättre…
Motoriskt så han han nu bra koll på sina ben. Han kan gå i även starkt lutande terräng och trappan klarar han om man gåller honom i handen. Uppåt är lite lättare än nedåt men han lär sig jättefort. Han klättrar upp i våra stolar och nu har han lärt sig att man inte får stå i dem utan att man bara får sitta. Han försöker trotsa och ställa sig ibland men sätter sig fint när jag säger att han bara får sitta. Det är så sött när den lilla lilla människan sitter i våra stora stolar på balkongen.
Han har också blivit en riktig bokmal. Han är sällan stilla men om man läser för honom så sitter han som ett tänt ljus nästan hur länge som helst. Böcker om motorfordon eller djur är bäst. Både jag och Dean tyckte om att läsa när vi var så så vi får hoppas att det håller i sig.
Han är väldigt självständig och bryr sig inte så mycket om att vi ska vara i närheten. Han drar gärna iväg på egen hand utan att kolla att mamma eller pappa är i närheten. Däremot kan han vara ganska feg på andra områden och bli rädd för djuren som låter i hans Noaks Ark. Speciellt kossan och giraffen är läskiga. Förutom att han är rädd för vatten så tycker han inte om mörker, han blir rädd om han vaknar och det är becksvart i rummet, då vill han ligga nära och kramas.
Han äter mycket bättre än tidigare. Han äter mycket av vår mat, speciellt korv, pasta, ost och salami. Han tycker mest om sådant som är mjukt och smakar mycket. Smaklösa saker som potatis och mozzarella göre sig icke besvär. Inte blodpudding heller tyvärr. Då suger han av lingonsylten och spottar ut blodpuddingen. Och när han är mätt så kastar han all överbliven mat på golvet bredvid sig. Hoppas att vi lyckas lära honom att man absolut inte får göra så snart. Han vet att han inte får men bryr sig inte nämnvärt. Vi behöver koppa på fler varierade recept som passar Alexander så att vi kan äta mer gemensamma familjemåltider där alla får samma.
Här är vi högt uppe på Färingsö i en liten undangömd badvik med brygga som vi hittade på en spontan utflykt ett par dagar efter att jag kom hem från Mallorca. Jag och Dean badade men Alexander badade inte mer än fötterna i enlighet med sommarens badvägrarbeteende.
Onsdagen den 7 Juli åkte jag och Ingela till Mallorca. Dean skjutsade oss till Arlanda och resan gick snabbt och smidigt. Vicki hämtade oss på flygplatsen i Palma och vi åkte direkt till en restaurang där David väntade på oss för att se semifinalen i fotbolls-VM mellan Spanien och Tyskland. Vilken timing vi hade! Det var en fantastisk upplevelse att vara där när Spanien gick vidare till VM final för första gången i historien. Vi var inte hemma hos Vicki och David i Santa Ponca förrän vid midnatt då vi åt en sen middag på Spanskt vis.
Jag har inte så mycket bilder från Mallorca eftersom vi tappat bort vår pocketkamera och jag orkade inte släpa runt på systemkameran hela tiden så mest bilder tog vi med Ingelas kamera och dem har jag inte hunnit kopiera än.
På torsdagen sov vi ut länge och kom inte iväg till stranden i Palmanova förrän efter lunch. Jag hade sovit som en prinsessa men Ingela hade knappt sovit alls på grund av värmen. Jag insåg ett par dygn senare att jag också sov dåligt när det var så varmt men första natten sov jag väl av ren utmattning och lättnad över att få sova en hel natt utan risk för att bli väckt. Det är otroligt ändå att man alappnar av så snabbt. Vicki som jobbade eftermiddag i klädbutiken skjutsade oss till standen och tog en kaffe med oss innan hon åkte till jobbet. Vi hängde på stranden hela dagen och promenerade lite mellan Palmanova och Magaluf som hänger rätt tätt ihop. Jag hade trott att det skulle vara två byar men det är bara två stränder med tillhörande bebyggelse som flyter ihop. På kvällen tog vi bussen in till Palma för att shoppa lite men reorna var i full gång så det var mycket folk och inte så mycket att köpa. En kjol på Mango och en stråhatt i en turistshop i en bergsby blev allt jag köpte på hela resan. Förutom lite presenter till Alexander på Disney Store då.  Vi åkte hem från Palma med Vicki när hon slutat jobba och åt ännu en sen middag hemma på kvällen och satt uppe och pratade gamla minnen halva natten.
Strandbar i Magaluf
Utsikt över katedralen i Palma från Vickis parkeringsgarage.
På fredagen blev det stranden i Magaluf hela dagen. Vi försökte oss på att hitta en god tapasrestaurang till lunch men det var helt omöjligt, det finns bara turisthak med pizza, hamburgare och pasta… Det är verkligen ingen genuin liten spansk by man kommer till när man reser till Magaluf/Palmanova. Efter en heldag vid havet hämtade David upp oss och skjutsade oss till Porto Pi shoppingcenter där vi åt middag och försökte oss på lite mera shopping utan större framgång. Vi hoppade i en taxi hem och gjorde oss klara för en kväll på stan och när Vicki kom hem åkte vi till en strandbar (där jag insåg att jag hade aaaalldeles för höga klackar för underlaget). Efter lite vin var jag redo att gå vidare till en nattklubb men Ingela och Vicki var för trötta. Lite oväntat kanske att jag skulle vara piggast på att dansa? Det blev i alla fall hemgång vid ett på natten instället för dans till småtimmarna men det tog vi igen på lördagen sen.
Stranden i Magaluf
David var ledig på lördagen men Vicki jobbar sex dagar i veckan på Piluca Osaba så det blev jag, Ingela, David och lilla Alexandra som åkte till stranden. Alexandra blev dock trött efter ett par timmar så David tog med henne hem och Ingela och jag stannade resten av dagen tills Vicki slutat jobba då hela familjen Edin/Grondona kom ner för att äta glass med oss. Efter glassen åkte vi till ännu en strandbar som ägs av en kompis till David där vi drack goda Mojitos och laddade upp för kvällens middag i Portals. Portals är den mest exklusiva av stränderna i närheten av Palma och skiljer sig i både utbud av affärer och restauranger samt klientel av gäster från resten av kusten utanför Palma. Efter en god middag där gav vi oss ut i nattlivet ch kom inte hem förrän halv sju på morgonen. Vi hade riktigt kul och dansade halva natten tills klubbarna stängde till och med i Magaluf. Jag minns inte när jag kom hem halv sju senast? Det är nog tio år sedan i alla fall… Jag antar att jag inte gått ner helt i mamma-tant träsket om jag kan dansa till halv sju? Härligt!
Söndagen var vi såklart inte uppe med tuppen och itne var vi allt för sugna på solen heller. Men framåt lunch hade vi tagit oss ner till stranden i Santa Ponca och tittat på papegojorna som bor i parken bredvid stranden. Lunch på McDonalds var det enda som lockade och sedan vevade vi igång batterierna genom at leka med Alexandra i vattnet. Eftersom Spanein spelade VM-final på kvällen så var det vara till att hålla ångan uppe och dra iväg till samma strandbar som dagen innan och bevittna den historiska hänelsen tillsammans med spanjorerna. Det var en helt magisk kväll och efter vinsten tog jag och Ingela Vickis bil och åkte runt i Magaluf för att bevittna det galna skådespel som utspelade sig efteråt. Det var helt magiskt! Spanjorerna gick man ur huse och gatorna var övefulla med människor i röda tröjor och inlindade i flaggor. Vi ställde bilen och gick en runda i folkhavet bara för att supa in atmosfären. Det var underbart att få vara med om det. Vi kunde inte ha timat vår resa bättre!
Till sist var vår sista dag på Mallis kommen och jag och Ingela ville gärna se lite mer av ön än bara turistgettona vid Magaluf så vi lånade Vickis bil (som med tanke på värmen tack och lov är en cab) och körde runt på de västra delarna i de fina bergsbyarna. Först blev det Valdemossa, sedan Deia och slutligen Soller där vi badade och åt den enda riktigt genuina spanska lunchen på hela resan. Jag fick en ljuvlig Gazpacho med hembakt bröd serverat av en supemysig gammal man som behandlade sina kunder som kungar och drottningar. Vi njöt! När vi sen kom tillbaka till bilen fick vi linda in växelspaken som var av metall i Ingelas linne för den var så varm att jag inte kunde hålla i den. Det var en stekhet dag med 37 grader i skuggan men det var så skönt att susa fram på de små bergsvägarna och titta på alla små pittoreska byar, olivodlingar och vackra hus.
Hus i Deia och stranden i Soller dit det också går små söta tåg från Palma.
De första två dagarna var otroligt avkopplande. Jag och Ingela låg på stranden och läste tidningar, badade och åt onyttiga saker. Riktigt riktigt härligt var det! Resten av resan var också rolig och mysig men de första två dgaran var det bara vi på stranden med mycket sömn och få aktiviteter. I slutet av resan blev det mindre sömn och mer späckat schema samtidigt som hemlängtan gjorde sig lite påmind så egetligen skulle vi kanske ha vänt på aktivitetsschemat. Men det hade varit lite svårt att flytta VM-finalen förstås…
När det var dags att åka hem på tisdagen hade jag rejält med hemlängtan. Det är värst just när man åker och sedan när man veta tt man nästan är hemma. En flygförsening på en timme höll nästan på att få mig att gå i molekyler. Men till slut stod vi där på Arlanda och Alexander kom gående emot mig. Först tvekade han lite men sen sken han upp och gick fram och klamrade sig fast vid mig med sitt lilla huvud mot min axel. Lycka! Min lilla groda! Som jag hade saaaaknat honom! Jag hade såklart saknat Dean också men det är lite annorlunda. Jag var rätt säker på att han skulle känna igen mig och han inte skulle ha utvecklats så mycket. Förutom i Alexanderhantering då… Det var en väldigt pappig liten Alexander som jag kom hem till och en väldigt mycket mer rutinerad pappa som hade koll på hur man packar skötväskan för en heldag och som faktiskt erkände att man inte hinner så mycket när man tar hand om en liten kotte ensam.
Den största förändringen på Alexander var att han hade fått ett nytt ljudmönster. Han babblade med nya ljud och hade lagt in mer konsonanter i språket. Det är sådant som man inte tänker på när man hör honom varje dag men när jag varit borta en vecka så märktes det hur mycket han lär sig hela tiden. Min lilla älskling. Det var skönt att ha en veckas ”ledighet” men nu vill jag inte ha mer ledigt på lääänge!
Efter två veckors uppehåll är jag nu tillbaka i bloggen. På Mallorca fanns varken tid eller möjlighet att blogga och sedan jag kom hem har det varit fullt upp med långa dagar på stranden, besök av Ekströms och några dagar på båten med Lina och Olle. Jag tänkte försöka komma ikapp lite nu så here we go…
Dean och pratade häromdagen om att Alexander inte är någon bebis längre. Det har han väl inte varit på ett tag men nu börjar det bli så påtagligt att bebiskroppen är borta och han ser mer och mer ut som en liten pojke i kroppsstrukturen. Han har blivit så smal sedan han fått upp farten på sina små fötter fått en liten pojkkropp där bebisens hull och veck är helt borta. Jag brukar kalla honom min lilla bebis men han är ju faktiskt inte det längre. Men ens barn är kanske alltid bebisar i en del av ens hjärta? Även om varje tid vi gått igenom med Alexander hittills alltid har varit den bästa så är det lite nostalgiskt att tänka på när han var ett litet pyre som bara sa ouä och grydde sovande på mitt bröst. Lilla lilla Pluppiluren…
Andra tecken på att han inte är en bebis längre är att han börjat äta vanlig mat. Han fpr fortfarande barnmat också men det slinker ner en hel del mackor med ost eller leverpastej, korv, makaroner, salami, ost och annat som är smakrikt men lättuggat. Häromdagen ville han inte äta sin barnmat utan delade min middag istället som bestod av hemstekta hamburgare och potatissallad. Det var stort!
Han börjar också bli rätt tung och fötterna växer. Han har snart växt ur sandalerna som var alldeles för stora för två ånader senad och jag måste byta arm väldigt ofta när jag bär honom. Men jag bör honom så gärna. Snart är han en stor kille som inte vill gosa med sin mamma mer så jag njuter av den här tiden då han vill krama mig hela tiden och sitta i mitt knä och läsa böcker eller bara pilla med något spännande föremål. Han klamrar sig ofta fast vid mig som en lite apunge för att försäkra sig om att jag inte ska sätta ner honom och då passar jag på att lukta honom i nacken och kramas lite extra. I söndags när vi var ute på Tyresö satt han på mina axlar och gnuggade sitt mjuka huvud mot mitt och naggade mig lite med sina små tänder i örsnibben. Det är lycka det…
Jag är en ögonmänniska. Det första jag ser hos en människa är ögonen. Det är de som får mig att fastna för vissa människor och tycka mindre om andra. Nu är ju Alexander min son så det är klart att jag älskar honom mest i hela världen men jag är vansinnigt förälskad i det här barnets ögon. Blåa och klara med genomträngande blick och världens längsta ögonfansar… Jag kan inte sluta titta! De är så uttrycksfulla och intensiva så att jag ibland bli alldeles förtrollad och inte kan släppa honom med blicken.
Min ögonsten
De långa fransarna fångade med macroobjektiv. Nästan alla vi träffar kommenterar hans ögonfransar och undrar var de kommer ifrån. Ja, den som det visste? Både ja och Dean har väl (eller har i alla fall haft) rätt så långa fransar men inte i närheten av Alexanders. De är så långa och täta och svarta. Lilla stjärnögat mitt.
Idag när vi var på Ängbybadet kom två svanar upp ur vattnet och blev väldigt närgångna. Hanen var ett gigantiskt exemplar som väste hotfullt åt oss och andra i närheten. De kom så nära så att vi fick lyfta upp Alexander och flytta oss från våra handdukar.
Alexander var väldigt nyfiken på de stora konstiga djuren och vi fick hålla i honom för att han inte skulle springa fram till dem. Svanar är vackra men aggresiva djur som gör sig bäst i vattnet. De kan slå av en människas ben med sina vingar.
Vi gick och badade istället och efter ungefär 20 min simmade de iväg igen. Barnen tyckte i alla fall att det var kul när de kom!
Alexander har inte lagt till så många nya ord till sitt ordförråd på sistone, åtminstone inte om man räknar vad han säger. Däremot så lär han sig massor varje dag och kan peka ut saker som man frågar var de är och hans kroppsspråk och känsloregister som han kan visa upp utvecklas enormt just nu. Man kan börja skilja på ilska, ledsamhet, skamsenhet, illmarighet osv. Dessutom pekar han ut alla djuren, olika fordon och saker i hans favoritböcker och han vet vem en hel del olika personer är nu. Han börjar helt enkelt bli väldigt mycket mer kommunikativ trots att han inte säger så många fler ord än för någon månad sedan.
Det nya den här veckan är han börjat sätta ihop ord. ”Den där” har han sagt ett tag men nu kommer även ”Titta där” och ”Titta pappa”. Häromdagen sa han också ”vatten” när Dean frågade om han ville ha sin vattenflaska. ”Vatten vatten vatten” blev svaret innan han tryckte in flaskan i munnen. Sedan har det varit tyst på vattenfronten men han vet uppenbarligen vad det är och hur man säger det.
Det är så roligt att vara med om den här tiden när han upptäcker språket och sin omgivning på allvar. Han lär sig så fort och är så nyfiken på allt runt omkring sig. Min lilla groda håller på att bli en stor och duktig pojke!
Alexander har varit mest mammig större delen av sitt hittills korta liv men sista veckorna har pappa legat högre på rankinglistan, till min stora sorg. Det känns i hjärtat när man inte är nummer ett för sitt barn längre. Idag har han till min glädje varit lite extra mammig och gått omkring och ropat mamma stora delar av dagen. Jag kommer att sova gott inatt!
När Dean gick igenom sina bilder idag så hittade jag några fina bilder från midsommarhelgen som inte kom med i mitt inlägg från Skånesemestern. Ibland fotar han i format som jag missar när jag länsar hans minneskort… (Näää, jag är ingen bildtjuv, jag bara lånar lite ibland.)
Alma gillar leverpastjsmörgåsar och bubbelvatten. Alexander gillar att peka och ropa”dä”.
Midsommarkille i Almas krans som hon fått av sin farmor. Han ser mycket nöjd ut på bilden men egentligen kastade han av den två sekunder efter att bilden togs. Han gillar inte att ha saker på huvudet, oavsett om det är hattar, kepsar eller midsommarkransar. Går det inte att knyta fast så sitter det inte kvar! Simple as that…
Vi är hemma i Stockholm och njuter av högsommarvärmen som äntligen är här på riktigt. Vi badar och solar och har det allmänt bra helt enkelt!
Vi har också tillbringat lite tid på bygghandlar och badrumsbutiker (när det varit lite mindre soligt) med att titta på saker vi vill ha i huset. Det finns så mycket snyggt.. och då mycket dyrt… Svårt att välja och hitta prisvärda fina saker. Framförallt tar det tid. Jag tror att Sävsjö Trähus får en chock när de ser hur mycket vi vill byta ut och anpassa. Jag (och numera vi eftersom jag fått Dean också att bli rätt kräsen) är väldigt noga med alla detaljer.
I förrgår kom Lina och Leo hem till oss och åt middag. Det var så kul att träffas för både Lina och jag har varit borta så mycket i Juni så att vi hade inte setts sedan Leos kalas. Killarna lekte och vi satt på balkongen och pratade. I alla fall tills de brottades ut över kanten vid balkongdörren och föll huvudstupa in i lägenheten… Aj aj aj! Leo fick en rejäl bula och Alexander fick också ett märke i pannan. Men de är tåliga de små, en liten stund senare lekte de glatt igen. Skönt! Det känns som att jag kännt Lina längre än ett år, vissa människor tycker man helt enkelt om och trivs med.
Mommen har opererats och fått en ny knäled så vi har så klart varit och hälsat på henne på sjukhuset efter operationen och i fredags skjutsade jag henne till Arlanda för att se till att hon kom iväg hem tryggt och säkert. Det är så skönt att se hur glad hon är för sitt ”nya” ben. Det är verkligen skandal hur Landstinget i Norrbotten behandlat henne men Löwnströmska sjukhuset här nere har varit så enormt proffsiga och vänliga så de har ordnat upp situationen fantastiskt bra. Tur att hon kom i kontakt med dem! Nu är hon som en ny människa i både kropp pch själ, det har varit tungt att ha så ont så länge och inte kunna gå en meter.
På fredag kväll åkte vi hem till Jenny och Micke som fått en liten ”Plutta” på midsomarafton. En helt ljuvlig liten flicka som fortfarande var så där ryckig och lite skrynklig som de bara är precis i början… Det var så fantastiskt att få hålla i henne och känna på en riktigt nyfödd bebis. Det gör man inte så många gånger i livet. Hon är en nöjd, glad och mycket söt liten tjej som myser när hon får vara uppe i famnen och verkar väldigt tillfreds med livet utanför magen. Jag kan inte riktigt släppa hur härligt det var att få hålla i henne och känna den där bebislukten. :-) Efter de orden tror ni nog att jag är väldigt sugen på ett syskon till Alexander men jag kan lova och svära på att jag inte kommer att tänka tanken förrän det här husprojektet är över. En förlamande graviditetströtthet som den jag hade i 15 veckor med Alexander är inte förenlig med att börja jobba och bygga hus. Dessutom vill jag njuta av att kunna ge honom 110% uppmärksamhet i något år till för den här tiden är helt magisk och kommer aldrig tillbaka. Men jag tycker väldigt mycket om bebisar ändå! Och vi hade en jättemysig kväll på Jenny och Mickes balkong där vi kunde njuta av den härliga sommarkvällen, varandras sällskap och det lilla underverket.
Pluttan och hennes fina mamma!
Närbild på lilltjejen.
Igår var vi ute på tomten och badade på ”vår” badplats. Vår granne var där med sin dotter som verkar vara i 25-års åldern. Det är skönt att han är verkar vara en trevlig man. Vi tillbingade eftermiddagen på stranden och där var fullt med folk. Jag har aldirg sett en enda människa där tidigare så lite förvånande var det men vi kom fram till att alla från Parksidan som inte har egen pool eller egen brygga antagligen går dit när det är så varmt som igår. Vi kunde konstatera att Alexander inte kommer att sakna lekkamrater när vi flyttat dit!
Idag har vi varit på ännu en bebisutflykt. Vi åkte ut till Nina och Fredrik på Tyresö och fick träffa lilla Vilma, tre veckor, för första gången. Vad mycket bebisar utvecklas precis i början, det hade jag nästan glömt. Vilma hade börjat fixera blicken och få styrka i nacken och ryggen och idag så förärade hon mig och Nina sitt allra första leende någonsin. Vilken ära att få vara med om det. :-) Lilla gullegumman var så fin och snäll hon också. Är alla bebisar så? Jag tycker att alla bebisar vi träffar är så lugna och nöjda och det var ju Alexander också. Generation sovbebis är här? Vi hade med oss lunch ut så vi åt lite, fikade och gick sedan på promenad längs med vattnet där de bor. Det tar ett tag att ta sig dit ut men det är en helt fantastisk miljö som är ute i skärgården trots att det är på fastlandet på Tyresöhalvön. Efter mera fika och prat så var klockan sju, Alexander hade somnat hos Dean och vi åkte hem till Bromma igen med lungorna fulla av havsluft och huden med ännu ett lager solbränna. Det får vi göra om snart!
Lilla Vilma i fokus.
Alexander i full fart på väg mot standen. Sen fick vi njuta på klipporna. En riktig sommaridyll. Idag kändes lite som en sådan dag som man ser i Astrid Lindgren filmer.
Spännande med båtar och vindsurfare tyckte Alexander.
Puss min älskade unge!
Det finns inte mycket att köpa på Ullared som man vill ha men barnavdelningen är fantastisk. Leksaker och annat till barn till fantastiska priser. Förutom Duplo, små bondgårdsdjur, pärlor med pärlplattor, Bobby-car, leksakskassaapparat och teckande DVD filmer så köpte jag också ett nytt spjälskydd till Pluppisen. Han har ett med Nalle Puh som är köpt i England och bara täcker en del av sängen och nu har han börjat trycka ut benen mellan spjälorna så jag köpte ett nytt som når hela väen runt åt honom. Det är brunt med vita prickar och passar perfekt till hans säng eftersom hans överkast och många av hans filtar går i brunt och beige.
Så här fint är det i hans säng nu!
Tillbaka i Stockholm började vi med att åka och bada ute på Mälaröarna. Det ligger ett bad på vägen ut mot Drottningholm där vi tillbringade eftermiddagen. Alexander tyckte att det var för kallt i vattnet så det blev inte mycket badat men det var en mysig eftermiddag i alla fall.
Tuffingen springer på bryggan men klarmar sig krampaktigt tag i pappa när vi kommer nära vattnet och han vill visa att han inte är sugen på att bada i det där kalla plurret. Insjön på vägen hem från Skåne var MYCKET varmare och skönare. Varför tar ni mig till den här isvaken mamma och pappa?
Lite dopp av fötterna blev det till slut i alla fall. De domnar ju bort så att man inte känner nåt konstaterade jag. Det var nog samma sak för Alexander? Han är så rolig när han pekar mot kamperan på alla kort. Han pekar på allt nu för tiden och säge titta eller där. Varje gång han får syn på sin pappa så ropar han där och pekar var pappa är. Jaaa, jag vet att det är är din pappa.
Han är fortfarande kinkig med maten den här lille killen. Det är inte mycket han tycker om och rätt konsistens ska det ha. Men jordgubbar det gillar han! Han tryckte i sig minst tio jordgubbar helt utan hjälp och det avspeglade sig på huden där inte en kroppsdel var ren. Men vad gör det när man är ute och badar och det finns jordgubbar i överflöd? Nammi nammi! Tur att det finns saker han tycker om!
Så är vi då tillbaka i Stockholm efter en dryg vecka nere i Skåne. Det har varit en lugn och skön semester där vi inte gjort många knop. Mest umgåtts med familjen och tagit det lugnt. En hel del fotbolls-VM har det också blivit eftersom alla utom jag är väldigt intresserade. Själv har jag svårt att förstå varför det ens sänds när inte Sverige kvalat in. Om vi varit med hade jag suttit som klistrad men mitt fotbolsintresse är väldigt Sverigefixerat. När sen Frankrike åkte ut redan i gruppspelet fanns det inte något lag som jag kan uppbåda tillstymmelse till intresse för så jag har mest suttit med vid TVn och löst korsord eller spelat patiens. Riktigta semestersysselsättningar!
I början av veckan var det kallt och blåsigt (surprise att det blåser i Skåne?) men sista dagarna var riktigt varma och sköna. Vi träffade Anneros och Gabriel med barnen uppe vid Kärnan där vi åt våfflor och sedan satt vi i solen på Fahlmans en stund.
Under tiden vi varit i Skåne har Alexander blivit så himla pappig. Från att ha gåt omkring och ropat mamma hela tiden så byttes det ut mot pappa och det var bara pappa som gällde hela tiden. Han skulle sova med pappa, gosa med pappa, vara där pappa var hela tiden. Nu när vi kommit hem är det lite mer jämnvikt men fortfarande är nog pappa lite populärare än mamma… Det svider i mammahjärtat när man försöker trösta en liten kille som slagit sig och han villgå till pappa istället. Kanske blir det bättre när jag börjar jobba och blir det exotiska inslaget i vardagen?
Förutom pappa så har han hakat upp sig på ordet titta och på bilar. Han skirker titta till precis allt han ser och han är helt fixerad vid bilar. Leksaksbilar, bilder på bilar, riktiga bilar. Det spelar ingen roll vad för bilar! Han älskar dem och inget annat är i närheten så roligt eller intressant som bilar.
Grillade med familjen gjorde vi såklart!
Förutom att semestra så har vi jobbat lite med huset. Inte så mycket som vi borde, men lite i alla fall. Vi åkte runt och tittade på kök och badrum en dag och samlade på oss en del kataloger och jag har suttit och ritat kök och badrum några timmar då och då för att komma fram till disposition och möbelplacering. Nu har jag en idé om hur det kan tänkas se ut men då återstår ju alla val ändå.
Bygglovet går framåt också. Efter ungefär tio försök att komma överens med Ekerö kommun om hur man får placera ett garage så gav vi upp och tog bort garaget från bygglovet. Att ställa det så att det skymmer sjöutsiken från nedervåningen som kommunen tycker är inte aktuellt så vi nöjer oss med en biluppställningsplats tills vidare. Det är dock en del handikappkrav på hur en sådan får placeras så det slutade med att vi måste bygag två uppställningsplatser. En som kan användas av handikappade och en som vi faktiskt kommer att använda. Handikappplatsen blir fint stenlagd och används till frukostterass istället men det spelar ju ingen roll för kommunen. Man kan ju parkera en bil där om man blir handikappad. Om jag blir handikappad så har jag nog ändå tänkt flytta. Att bo på en sluttande tomt i ett sutteränghus känns ju inte aktuellt i ett sådant läge… Ibland undrar man vem som hittar på alla dessa regler och hur de tänker?
Midsommarafton tillbringade vi i Ängelholm hos Lina och Patric med Marin och Bella. Det var en härlig solig midsommar för första gången på många år. (Varför regnar det nästan alltid på midsommar?) Vi satt ute och åt mer eller mindre konstant hela dagen. Både Patric och Bella är fantastiska i köket så vi åt och åt och det slutade med att vi var så mätta så att ingen ville ha huvudrätten till middagen så den ställde vi helt sonika in. Det finns gränser på hur mycket man kan trycka i sig, hur gott det än är. Efter att tjejerna slagit killarna i det på eftermiddagen hemsnickrade kubbspelet så kröp vi in i uterummet och högg in på efterrätten framåt midnatt och ramlade i säng klockan två. Det var helt ok för oss som fick sova till klockan åtta (efter blöjbyte halv sju) men Alma och Becky startade morgonen betydligt tidigare så jättemycket sömn blev det inte för husets alla vuxna.
På måndag morgon satte vi oss i bilen hemåt och stannade till i Ullared där vi hamstrade en hel del leksaker åt en Alexander som var på sitt sämsta humör på länge. Jag vet inte om det var åsynen av alla leksaker som gjorde honom sjövild eller om han bara mådde dåligt? Vid fyratiden efter att ha inhandlat en lite DVD spelare till bilen som Alexander kunde titta på Teletubbies i åkte vi vidare hemåt. Vi stannade till vid en liten insjö i ett idylliskt litet samhälle längs vägen och Alexander fick busa och bada i en och en halv timme innan det var middags- och sovdags för honom. Han somnade direkt i bilen och vi tänkte att han skulle sova hela väågen hem men efter två timmar vaknade han och gnällde. Han kunde inte somna om så vi satte på en DVD igen och han fick läsa lite i en av sina nya böcker. Han var fortfarande lite gnällig och strax söder om Södertälje så kaskadkräktes han över hela sig själv, bilstolen och baksätet inklusive en hel del saker som låg runt omkring honom. Vi ifck stanna på första bästa mack och tömma ut allt vi hade i det överfulla baksätet, ta ut stolen och torka allt samt byta kläder på Alexander. Han var dock på toppenhumör igen när han fått kräkas och somnade gott i bilen sen när vi kom iväg igen. Förutom att vi fick torka kräk mitt i natten så blev vi också kalasade på av miljontals med mygg som kastade sig över oss så snart vi öppnat bildörrarna. Det är ett riktigt myggår i år…  Hem kom vi i alla fall till slut och som grädde på moset ville Alexander inte sova utan höll Dean vaken framåt tretiden på natten. Han hade ju sovit i för många timmar för att vara trött och vaknade till för mycket när vi bar in honom och alla saker. Det här med att köra på kvällen och låta honom sova är inte ett lika bergsäkert knep som det varit tidigare…
När vi var hos Lina och Patric i lördags fick Alexander sin ettårspresent i efterskott. Han fick en söt kattsparbössa, en hundbok som skäller och ett träpussel med ett flygplan.
Brrrm! säger Alexander om allt som rör på sig. Bilar, flygplan, tåg eller barnvagnar… Alla är Bom Bom och låter Brrrm.
Av Ekströms fick han en ljuvlig liten stol med sitt namn och födelsedatum på. Det finns stora förväntningar på att han ska bli fotbollsspelare men än så länge visar han mer fallenhet för handboll. En handbollsspelare som hellre äter bollen än passar den. Vi får lämna honom på träningsläger hos farbror Lars så att han får lite bättre teknik.
Nu är vi nere i Skåne och umgås med vänner och familj. Vi åkte från Linköping tidigt på lördag morgon för att hinna med sändningarna från kronprinsessbröllopet på TV. Vi åt lunch och fikade hos Lina och Patric där vi såg gästers anlända, vigseln och kortegen genom Stockholm. Där blev det en naturlig paus och vi åkte till Påarp där vi såg hyllningen på slottsbalkongen och sedan hela bröllopsmiddagen fram till valsen klockan ett på natten. Eller jag och Mona såg i alla fall middagen, Dean och Severino varvade med fotbolls VM i uterummet.
I söndags sov vi länge och hälsade på Ekströmarna på eftermiddagen där vi fick god rabarberpaj. Alexander fick hoppa studsmatta i trädgården och tyckte att det var jättekul. Bäst var när han fick sitta mellan mina ben och Dean hoppade så att vi studsade som små gummibollar. När han kom upp på benen försökte han också hoppa men han har inte tillräckligt med styrka i sina knän än. Men det är fantastiskt hur fort han lär sig. Han ser oss göra något en gång och sedan gör han likadant.
Efter att ha sett reprisen av torsdagens galaföreställning gick vi och köpte kvällstidningarna så att jag kunde fortsätta att frossa i bröllopet. Det har varit en helg som har uppslukats av bröllopet, det gick liksom inte att sluta titta. De var ju så fina och det var så personligt och fyllt av kärlek. Jag vet inte riktigt varför det berör så mycket men jag har gråtit många tårar de senaste dagarna.
Nu är det vardag igen och idag har vi bara njutit av solen och tagit det lugnt hemma i Påarp. Alexander är fortfarande förkyld och har varit rätt så krävande idag. Nu sover han och vi pausar i soffan. Bu stannar i Skåne ungefär en vecka till och den veckan är härligt oplanerad. Det enda vi bestämt är att vi ska fira midsommarafton hos Lina och Patric. I övrigt tar vi dagen som den kommer och har semester.
Så här utmattad var Alexander på söndag eftermiddag efter en hel helgs bröllopsfirande.
Imorse satte vi oss i bilen och påbörjade vår semester i Skåne. Vår plan var att åka tidigt för att hinna med shopping i Vingåker innan vi åkte vidare till Ängelholm för att stanna över helgen hos Lina och Patric. Alexander är tyvärr väldigt förkyld och inatt fick vi knappt en blund i ögonen så vi kom iväg mycket senare än planerat och kände att det inte är någon bra ide att utsätta Alma för de här elaka bakterierna. Förutom att han är förkyld så har han feber till och från och igår fick Dean gå till vårdcentralen för att kolla upp två knölar i nacken som tydligen är svullna lymfkörtlar på grund av att han har en infektion i kroppen.
Vi kom i alla fall iväg vid nio och efter en heldag i Vingåker har vi nu tagit in på hotell i Linköping där jag tillbringat kvällen framför TVn med att titta på galaföreställningen för kronprinsessparet. Det bor en liten rojalist i mig. Jag försökte förklara för Dean att bröllopet är att jämföra med att Sverige skulle vara i slutspel i fotbolls-VM. Idag är det kvartsfinal och imorgon är det både semi och final. Det händer en gång under ens livstid. Jag tror tyvärr inte att liknelsen gick hem… Det var i alla fall en mycket bra föreställning ikväll!
Imorgon fortsätter vi ner till Ängelholm och om Alexander är lika pigg som han varit idag så stannar vi och fikar innan vi åker vidare till Helsingborg.
Nu ska vi sova så att vi kommer iväg tidigt imorgon och inte missar så mycket av bröllopssändningarna. Även om jag kände imorse när jag slog på TVn att hela bröllopsspektaklet gått överstyr och slagits upp till absurda proportioner så är det en historisk händelse som man inte får missa. Att stanna i stan och stå vid kortegevägen var länge ett alternativ men kändes till slut för jobbigt med ett litet barn och en stad där inga andra kommunikationer än tunnelbana fungerar i helgen. Jag är nöjd med att se det hela på TV, men att missa det är inget alternativ.
|
|
SENASTE KOMMENTARER