Vi har haft ett par jobbiga veckor då Alexander varit väldigt ombytlig i humöret och sovit ganska roligt. Vi konstaterade rätt tidigt att det var tänder på gång och man kunde se en framtand i nederkäken och en kindtand. Plötligt syntes en kindtand till och igår insåg vi att den lile gosen fått fem tänder på två veckor. Fyra kindtänder och en framtand! Inte konstigt att han varit lite grinig… Nu veckar tack och lov det värsta vara över och han är sitt vanliga glada jag. I morse innan jag gick till jobbet låg han och skrek av glädje i vår säng, inte för något särkilt utan bara ljud för att han var så lycklig och uppspelt. Det var så härligt att se och höra!
|
|
|||
|
Jag har glömt att skriva att Dean var på BVC med Alexander för två veckor sedan, i början av September. Han följer samma kurvor som tidigare och vägde 10,6 kg och var 80,5 cm lång vilket innebär strax över medelkurvan på längd och lite under medelkurvan på vikt. Huvudet är fortfarande ganska litet och ligger på -1 kurvan. Jag sitter och surfar runt på hemsidor med barnskor och försöker läsa in mig på vad man egentligen ska ha. Jag vill ju inte att älsklingen ska frysa om fötterna i vinter. han har just växt ur sina fodrade gummistövlar från Tretorn och vi behöver ett par nya.Dean kom hem med ett par från Vincent som var jättefina men efter att ha googlat Vincent och konstaterat att deras gummistövlar fått sämst i test i kombination med att damen i affären sa att de inte gick att ha i torkskåpet så har vi bestämt att lämna tillbaka dem. Jag skulle verkligen vilja ha ett par svarta Tretorn ”Snö” igen men de går inte att få tag på i rätt storlek. Ellos har dem men då får man dem i mitten av Oktober och det är ju alldeles för länge att vänta. Vi behöver också köpa fodrade vinterkängor och jag väljer mellan Ecco och Viking just nu. Dean får nog gå på Barnskospecialisten och känna efter vilken som verkar varmast och skönast.
Som höstskor så har vi valt Viking Hazy.
Vi håller oss så svart som möjligt i skor eftersom han fått svarta och röda skalkläder från Insbjörn (Nanook)att ha i höst/vinter.
Han kan fortfarande ha sitt vinterställ från POP som jag köpte förra året. Det är strl 74 men är lagomt nu när han drar storlek 86 så POP är verkligen helt sneda i sina storlekar. Jag blev lite less på dem på grund av det (vindjackan är lika fel den) och valde att inte köpa något förutom lager ett (ull-underställ) där. Det gör inte lika mycket om det är lite stort. Dean har förvånat mig genom att vara väldigt engagerad i det här med Alexanders kläder. Det är han som helt själv valt höstskor och slutligen också färgen på skaljackan. Han kom dessutom hem med en fin lager två tröja från Houdini. Jag tyckte först att den var för tight men nu kan jag se att det är rätt praktiskt med tighta kläder under skaljackan efter att ha sett Alexander röra sig som en Michelingubbe med collegetröja under jackan i helgen.
Det är en djungel det här med barnkläder och barnskor. Det är ju så viktigt att han har funktionella kläder eftersom han är ute i alla väder och dessutom blir förkyld så snart han blir det minsta kall om fötterna. Förutom valet av fodrade gummistövlar och vinterkängor så funderar jag på om vi behöver en overall också. Ska man köpa den nu i så fall? Saker har ju en tendens att ta slut när det kommer till barnkläder. Han kan ha sitt POP vinterställ ett par månader till gissar jag, men knappast hela vintern. Kommer han att klara sig med flera lager under skalkläderna eller behöver han en tjock overall också…? Dean tömde kameran och jag hittade några fina bilder från när vi hälsade på Mange och Sussi ute på deras lantställe på Värmdö för tre veckor sedan. Det var riktig högsommarvämr med 30 grader varmt just den dagen, mitt i Augusti, och vi fick njuta av sommarens sista bad. Eller snarare, vi andra njöt och Alexander var skeptisk.
Pluppen badar inte i om det är mindre än 30 grader i vattnet informerar han väldigt tydligt sina föräldrar om. Jag tror att det finns ett visst obehag att inte veta vad man sätter på fötterna på också.
En ljummen pool på balkongen är det bästa! Märkligt nog… Leo sov över hos Alexander den här kvällen och de badade länge efter middagen.
Som ni ser behövdes det. Blodpudding med lingonsylt sätter sina spår.
Söta glada killar leker i vardagsrummet. Det var så varmt så några kläder behövdes inte i vår bastu till vindsvåning. Det är helt ofattbart att det bara är tre veckor sedan, nu när vi sitter här och huttrar i höstrusket. Att riva ut allt som finns i badrumsskåpen är en stor favoritsysselsättning hemma hos familjen Tosic. I alla fall för den minsta familjemedlemmen. Att härma vad vi gör där inne är näst bäst, om än inte riktigt lika roligt som att ha sönder saker eller stoppa dem i toastolen. Alexander brukar titta på när jag fixar håret och försöker sedan få en hårsnodd att fastna i hans hår. Lyckan är stor när jag tar en snodd och gör en egen tofs eller två på hans huvud. Så här nöjd var han en morgon när jag skulle gå till jobbet. Mamma i tofs och Alexander i tofs. Ska kanske tillägga att min tofs inte sitter mitt på huvudet.
Så här söt är Alexander i Kronobergsparken med sin pappa på dagarna. Vi tycker bättre om Kronobergsparken än Vasaparken för att det är lite mindre folk och lika bra saker för barnen att göra.
Alexander fick sin sjunde tand för några veckor sedan så vi har väntat på nummer åtta ett tag eftersom det ser lite konstigt ut med fyra tänder uppe och tre nere. Nu verkar det som om nummer åtta är på väg, men inte ensam. Pluppin har väligt ont i munnen och har varit oresonligt ledsen ganska många gånger de senaste dagarna. Han äter väligt oregelbundet och vi kan se att han är lite röd i tandköttet en bit in så antagligen håller han även på att få en kindtand. Stackars lilla kärleken… Man önskar ju bara att man kunde ta smärtan i hans ställe.
Här är han en liten gladis i vagnen på Mosebacke men man kan se att det buktar lite där den åttonde tanden håller på att komma. Plötsligt är det söndag kväll och jag undrer var helgen tog vägen. Eller egenligen var hela veckan tog vägen. Jobbveckan susar iväg innan man hinner blinka och sedan kommer helgen så man vill hinna med så mycket och samtidigt bara stanna upp och njuta men på ett ögonblick är den också över. Mammagruppsmiddag på fredag, shopping med familjen på lördag, middag hos Jenny och Jonas på kvällen och sedan en familjedag på söder med besök på Fotografiska museets fantastiska utställningar medan Alexander sov och sedan brunch på Mosebacke innan vi strosade omkring på Söder en stund med en väldigt glad och studsig pojke vid våra fötter.
Alexander är en stor pojke nu som sitter själv vid barnbordet och äter ( i alla fall när han får favoritmaten korv)
Först äter man den goda korven och om det finns plats kvar sen så kanske brödet slinker ner också.
På väg till Fotografiska Museet. Vi hade perfekt timing för Alexander somnade precis när vi gick in och det var ingen kö när vi kom. När vi gick därifrån ringlade kön lång eftersom det var sista helgen med Annie Leibovitz utställningen och dessutom visar de fortfare Lennart Nilssons ”Ett barn blir till”.
Dean och jag hann äta Brunch på Mosebacke innan Alexander vaknade och efter en rekordsömn på nästan tre timmar så var han pigg som en lärka. Att spana på båtarna nere vid Gamla Stan var bäst. Näst bäst var pannkakorna som mamma och pappa bjöd på.
Alexander älskar att gå i trappor men behöver fortfarande hålla någon i handen när han gör det. Trappstegen är ju lårhöga för honom.
Vi stannade och tog ett litet familjeporträtt i ett svart skyltfönster på Söder. Vi brukar bestämma oss för var sin sovmorgon på helgen så att den ena går upp när Alexander vaknar och den andra får sove men den här helgen blev det inga riktigta sovmorgnar. Jag vaknade klockan sju på min sovmorgon när Alexander vaknade och kunde inte förmå mig till att sova för då skulle jag ju missa morgongoset. Så strax efter nio hade hela familjen ätit frukost, fixat iordning och stod klara i hallen. Det måste vara rekord! Och i morse när det var Deans sovmorgon sov hela familjen till tjugo över åtta så det var snarare en kollektiv sovmorgon än Deans egna. Väldigt skönt faktiskt att vara tillsammans på morgnarna och äta helgfrukost ihop. Det missar man ju lite om den ena sover till sju och den andra till nio alla helgdagar. Att Alexander sover till tjugo över åtta kan man ju tyvärr inte räkna med. Han hade bara så kul med alla barnen på grillfesten igår så att han var vaken till tio när vi satte honom i bilen och åkte hem, därav tröttheten. Det var bara att passa på att njuta! I fredags var jag ute och åt med mammagruppen. Vi har pratat så länge om att gå ut och äta utan barnen för det blir ju sällan en lugn stund att sitta ner och bara prata när de små liven är med. Vi gick till Björk Bar & Grill i Hotell Mariott vid Rålambshovsparken och det var så himla mysigt. Bra mat och bra service hela kvällen. Alla utom en har börjat jobba igen och en av tjejerna är gravid igen i vecka 18 så vi hade massor att prata om. Vi åt gott och drack chablis fram till midnatt när vi var det sista sällskapet att betala. Vi ska försöka göra en liten utflykt varje kvartal framöver med familjen och barnen för att hålla kontakten även framöver nu när vi är tillbaka i den hektiska vardagen och den första aktiviteten blir antagligen Siggesta Gård en lördag i månadsskiftet September/Oktober. Alexander är så himla pappig nu när jag börjat jobba. Det tog bara några dagar innan jag var nedpetad till en klar nummer två. Han har ju varit lite pappig i sommar också men då har han ändå varit väldigt mån om oss båda. Nu är det Dean som får nästan allt morgongos och det är verkligen honom han tyr sig till när han är ledsen. Första veckan jag jobbade var han lite ledsen en kväll och jag försökte trösta utan att lyckas men så fort han fick syn på Dean kastade han sig mot honom och blev nöjd så snart han fick gosa in sig hos honom istället. Det är hjärtskärande att inte räcka till… Jag försöker att lägga all min tid på Alexander när jag är ledig och ger flaskan och nappen många nätter även när jag jobbar för att få lite pluspoäng men det hjälper marginellt. Ofta är han lite mer mammig på söndager för då har vi haft hela helgen på oss att mysa men all cred jag samlat under helgen försvinner tyvärr fort när det bli måndag igen. Han gråter lite om han ser att jag går på morgonen men om Dean går ut genom dörren är han helt tröstlös i flera minuter. Det positiva är att han är väldigt glad när jag kommer hem. Han kommer ofta springande och kastar sig i mina armar och han är oftast villig att ge mig en puss om jag frågar just då. För det mesta är han ju för upptagen med att leka för att stanna upp och gosa men just när jag kommer hem så är han glad att se mig. I helgen har varit lite mammigare än på länge. Igår när vi hade varit på grillfest hos Jenny och Jnas och var på väg till bilen bar Dean honom när han sträckte ut armarna och ville gå till mig istället och sen klamrade han sig fast vid mig och gjorde ”koalabjörnen” som han nästan alltid bara gör med Dean. Det var mysigt! Jag är van att om jag sträcker armarna mot honom när han är hos Dean och frågar om han vill komma till mig så klamrar han sig krampaktigt mot Dean som för att marker att han verkligen inte vill gå till mig. Eller i alla fall inte vill vara hos någon annan människa i hela världen än pappa. Så det ar stor lycka igår att bli vald som nummer ett för omväxlings skull. Sedan sov han bredvid mig och ovanpå mig hela natten. Jag fick allt morgongos (han är extremt kelig när han håller på att vakna) och jag behäll min position fram till mitt på dagen någon gäng. Sen har han varit pappas pojke igen.
Godispojken sover på min axel när vi kommer in i lägenheten. Jag kan förstå med huvudet att han blir pappig när Dean är med honom hela dagarna men det gör det inte lättare för mamma-hjärtat. Alla säger att ”mamma är alltid mamma” men varför skulle det vara så? Speciellt med pojkar som identifierar sig med sin pappa. Pappa är både roligare och kan ta hand om barn lika bra som mamma så det är nog mer en önskedröm från världens mammor att det är något speciellt med mamma. När jag var hemma var han mer mammig än pappig men det var inte så här extremt. Han föredrog mig och jag kunde trösta och lugna bäst men han ratade inte Dean som han ratar mig nu. Kanske tycker han att jag svikit honom lite? Hoppas att det blir bättre när han börjar på dagis i alla fall, när vi båda är hemma ungefär lika mycket. Jag kan tänka mig att han alltid kommer att vara lite pappas pojke men jag vill inte bara vara gosmamma några dagr ibland som det är nu, jag vill vara hans gosmamma jämt. Jag tror att Dean alltid kommer att vara roligare än jag men lite olika roller med gosmamma och lekpappa som vi hade innan jag började jobba vore mysigt. Jag saknar min roll i lilla hjärtats liv. Alexander och jag hade en mysig hemmakväll i fredags när Dean var ute på after-work med en gammal kompis. Det var full fart på Pluppin och sova ville han inte så inte förrän vid nio somnade vi i dubbelsängen (jag först) och vaknade till vid midnatt då Alexander sparkades så mycket att jag var tvungen flytta honom till hans rum. Dean fick sovmorgon på lördag morgon och jag fick stiga upp tidigt och ha ännu mera egentid med Alexander. Vi hade en ljuvlig morgon med bokläsning och en lååång dusch. Han är tillbaka i gammal god vattenform och tycker om att duscha igen efter att ha skytt vatten som pesten ett par månader i sommar så jag har återupptagit vår duschritual så ofta jag kan. Det är liksom min och Alexanders grej, att duscha. Det måste vara ärftligt. När Dean hade vaknat blev det frukost och sedan iväg till Barkarby och Bauhaus för att titta på badrumsinredning till radhuset. Det är mycket rea nu eftersom folk får sina skattepengar så vi gjorde massor med fina fynd. Jag shoppade som en man hela dagen på Bauhaus och K-Rauta, första bästa prisvärda vara som var ”good enogh” fick följa med hem. Vi köpte inget som inte var nedsatt med mindre än 50%. Mest nöjd är jag med blandarna. Bauhaus sålde ut Gustavsberg Coloric som jag tittat på öven för huset med 60% rabatt så vi slog till på 4 stycken. Två svarta och en blå till radhuset och en röd till gästtoaletten i villan. Värsta fyndet!
När vi kom hem hade vi köpt allt som behövs till två badrum så när som på badkarsblandare, duchblandare, duschvägg och det handfatet som vi ska ha från IKEA. Det är effektiv shopping det. Vi har också sett ut billigt men stilrent kakel på K-Rauta som vi ska köpa när vi fått tillträde till huset. Svart och vitt är temat för det stora badrummet och vitt och blått blir det i den lilla gästtoaletten. Fördelen med en budgetrenovering som vi gör i radhuset är att man inte behöver ha beslutsångest, det gör beslutsprocessen mycket kortare. Söndag blev inte lika effektiv. Alexander var på sitt mysigaste humör och gosade med Dean hela morgonen medan jag sov och sedan kröp han ner hos mig klockan nio och somnade. Den lilla grodan… Han är så underbar när han är på det humöret. Då gäller det verkligen att passa på att njuta. Hans goda humör höll faktiskt i sig hela dagen och han var ovanligt lugn och stillsam. Han är lite förkyld så han var nog extra trött. Vid lunchtid åkte vi till Kista Galleria för att klippa Alexander och för att shoppa lite till mig. Jag måste uppdatera min jobbgarderob. Klippningen blev det inget av för den nonchalanta frisören höll inte vår bokade tid klockan ett och Alexnader som då just fått lunch och var lugn hann komma upp i varv bland alla roliga leksaker. De hade ingen förståelse för att tid och planering är A och O när det gäller små barn och dessutom verkade de inte direkt ha någon god hand med barnen så vi sa tack och hej och gick därifrån. Jag ska försöka hitta en seriös barnfrisör istället för Alexander behöver verkligen klippas. Konceptet med små bilar som barnen får sitta i är ju hur bra som helst, synd bara att frisörerna verkar ha noll koll på barn. Jag går aldrig dit igen i alla fall efter deras bemötande. Inte heller shoppingen var något vidare. Jag kom därifrån med tunnstrumbyxor och två T-shirts istället för en jobbgarderob så det var en rätt misslyckad dag. Sen var det vara storhandling kvar på schemat och en kväll i soffan. Alexander somnade tidigt och vi rensade ut allt urvuxet i hans garderob. Det var skönt att få överblick på vilka kläder han faktiskt har (som han kan ha). Snart har jag avverkat mina första fyra veckor på jobbet. Tiden går väldigt fort och det känns konstigt nog fullt normalt att jobba. Som om jag aldrig varit ledig faktiskt. Det tog bara ett par dagar att komma upp i varv och känna sig hemmastadd på kontoret. Innan jag gick hem tyckte jag att ett år skulle vara en oändligt lång tid och att det var osäkert vad jag skulle komma tillbaka till men såhär med facit i hand så känns det ungefär som att ha varit på semester i några veckor och sedan komma tillbaka. Att jag bytt tjänst gör ju så klart att en del saker är nya för mig, men världskartan är densamma. Så här långt känns det riktigt roligt att gå till jobbet och jag har ingen ångest för att lämna Alexander. Det här med att jobba är egentligen det bästa av två världar, daglig stimulans och sen komma hem till Alexander och få leka och gosa med honom några timmar innan han går och lägger sig. Han har det toppen med sin pappa och det går absolut ingen nöd på honom. Det enda som skär i mammahjärtat än så länge är att inte vara nummer ett. Jag är inte favoriten längre. Dean är solklart den bästa och om Alexander är ledsen eller gör illa sig så vill han bara vara hos pappa. Det går bra med mig om inte Dean är där men om Dean är i närheten så kastar han sig från min famn mot Dean. Då gråter jag lite inombords. Det är ju såklart naturligt att han tyr sig till Dean som lägger all sin tid på honom men det känns så härt ändå. Jag var nog inte förberedd på det. Helt oälskad är jag tack och lov inte och han straffar mig inte för att jag ”svikit” honom och börjat jobba som vissa barn gör. Han blir väldigt ledsen om han ser mig gå på morgonen och när jag kommer hem blir han jätteglad. Jag brukar få en stor kram och om jag ber om en puss så böjer han fram sitt lilla huvud och gnuggar det mot mitt. Det är den bästa stunden på dagen. Den när han är glad att se mig och vill ge mig pussar och kramar. I helgen hade vi kvalitetstid i parken bara jag och Alexander och då märkte jag hur mycket jag missat på bara ett par veckor. Han klättrar upp för lekställningen och åker ensam ner för rutchkanan nu i Kronobergsparkens lilla avdelning nu. Han vill att man ska stå där nere och ta emot honom men han åker helt själv. Jag försöker lägga all min tid på honom på helgerna, varje minut känns så värdefull och jag vill ha fokus på honom när jag är ledig. Med tanke på hur fort det gått som han föddes så kommer hans barndom att susa förbi i en rasande fart och jag vill stanna upp och njuta av allt som händer i hans härliga värld. Dean och Alexander har börjat på babysim igen. Det är bara han och Leo i den gruppen så det får mycket lärartid. Lex och Leo med sin privatlärare. En ny favoritsysselsättning är att svara i telefonen. Om han får tag på en mobil eller hemtelefonen så lägger han den till örat och säger hej hej. Han kan prata med mig i telefonen nu när jag jobbar och jollra på på sitt eget lilla sätt. Han vet vad skillnaden på en telefon och en fjärrkontroll är också. Hur kan han veta det? Han pratar bara i telefonerna och han vet precis hur man byter kanal på TVn. Herregud, dagens barn föds med IT-färdigheter! Lilla godispåsen har alltid gillat när man läser för honom. Bäst är traktorer och bilar och sen kommer djur och bondgård. Det är nog inga ovanliga preferenser för små barn för det finns många böcker i de ämnena. En favorit just nu är ”Hjulen på bussen” som han fick av sin kompis Johanna när han fyllde ett. Den går han ofta och hämtar och sedan vill han bläddra i den och att jag ska sjunga om det som finns på sidan han väljer att bläddra fram. Favoriten är sidan med motorn som säger brmm brmm brmm. Dean säger att han inte är intresserad av sångstunden på öppna förskolan men det brukade han vara och han tycker jättemycket om att sjunga och dansa med mig. Det kanske är en ”mammaaktivitet”? Han dansar gärna om man ber honom och han sjunger ibland när jag sjunger. Tecknen till Imse Vimse börjar sitta och han kan spela på läppen. Jag frågar om han kan göra indianen och han spelar på läppen. Han skiljer inte riktigt på att slå sig för munnen som en indian och spela på läppen, det är samma sak för honom än så länge. Man oj vad här spelas! Han är otroligt aktiv nu. Dean är ute med honom och gör saker hela dagarna och ändå har han fullt av energi att riva halva lägenheten på morgonen och kvällen. Vi har fått knyta ihop alla lådor och skåp i köket för annars tömmer han dem i ett nafs. Han gömmer allt han hittar så det gäller att inte glömma något man behöver framme inom räckhåll för honom för då vet man aldrig när man ser det igen. Dean har fullt upp på dagarna kan man säga. Han sover bara en gång på dagen också och somnar oftast mellan åtta och halv nio på kvällen. Sen sover han till mellan sju och åtta på morgonen med en flaska välling vid midnatt men då brukar Dean vara vaken så han får sin flaska senast när Dean går och lägger sig Det är jätteskönt. I natt var första gången på en vecka som han sov lite oroligt så då fick han komma och sova med mig den lilla gosen. Det är ju väldigt skönt att han sover så bra men jag saknar samsovandet lite. Varje minut på dygnet räknas liksom nu. Hans doft och hans små ljud är så underbara… Det har gått så snabbt att få in honom i vardagsrutiner och nu saknar jag sommarens slappa semesterfasoner med Alexander i vår säng och långa kvällar tillsammans. Å andra sidan skulle vi aldrig få tid att fixa i ordning hemma om han inte somnade i tid, det är inte så att vi får mycket gjort när han är vaken. Vi har en egen ”Tornadon Alex” (som dragit in över USA i år) här hemma. Dags att sova. Imorgon är det jobbdag igen! Sista veckan i Juli var vi i Piteå. Jag har inte hunnit lägga upp bilder tidigare men här kommer i alla fall några. Det blev några slappa dagar inomhus då vädret var mindre bra och Alexander fick lära sig av mormor att man sitter ner i stolen. Man får INTE stå. Det var så roligt att se att han förstod så väl att han inte fick men ändå färsökte han gång på gång bara för att se om vi skulle säga nej. Han är redan inne i en ganska häftig trotsålder vår unge man. Utvecklingen går i en rasande fart just nu och det började egentligen på allvar uppe i Piteå. Det sprutar nya ord och han gör saker man ber honom om (när han känner öfr det i alla fall). ”Vad är det?” frågade han mycket under veckan och när Ivan kom förbi och hade hunden med sig sa han ”Vov vov vov”. Man märker att språket håller på att släppa på allvar för han pratar hela tiden, oftast låter det mest som kinesiska men då och då kommer det nya saker. När han tycker om maten säger han till exempel ”nam nam”, ”gotta”, eller ”mmm” som är precis vad jag säger till honom när jag vill att han ska äta. Han skakar på huvudet och säger nej när han inte vill nånting och han nickar när han vill säga ja eller när han tycker att han varit duktig. När han lägger något på rätt plats kan han titta gravallvarligt på mig och nicka bestät som för att visa att DÄR ska den vara. Det är så fantastiskt vad mycket han vet. Han är ju min lilla bebis! Hur blev han så här stor så fort? Förutom att mysa på stugan så var vi en dag hos Fredrik och Anna som har sin sommarstuga nor om Skellefteå där Alexander fick leka med Anton som har blivit stora killen på två och ett halvt år nu. Sedan var det Piteå Dansar och ler där vi gick och såg en fantastisk konsert med Lars Winnerbäck (min gravidcraving var ju hans musik) och det var helt magiskt att stå där längst fram och kunna alla hans texter.
Det var en minnesvärd kväll och föutom konserten så träffade jag också min gamla kompis Kicki och vi sprang tillsammans på vår barndomskompis Jennis mamma precis när vi pratat om Jenni för första gången på tio år. Ibland är det som att man känner saker på sig…
Vi var också inne i stan under festivalen och smakade på all god streetfood som säljs och träffade Ingela och Annica. Jag var ute med tjejerna på onsdagskvällen också medan Dean och pappa fiskade i Åbyälven och Alexander var hemma med mormor. Det är alltid kul att träffa gamla bekanta men jag kan förstå att det inte har samma nostalgivärde för Dean. Alexander sitter på min rygg i bärselen och äter glass på gågatan i Piteå. När sedan Ingela också mutat honom med lite glass så kunde han tänka sig att sitta hos henne. Han har faktiskt blivit lite mer avvaktande än han var när han var mindre och det tar en liten stund för honom att acceptera någon annan än mig och Dean.
På stugan hade Alexander ett paradis med gunga och pool och katter som man kan klappa och gosa med. De är lite reserverade mot honom men ibland får han klappa och då är han så go med dem. Han lägger sin lilla kind mot pälsen och gosar, precis som han gör med sina mjukisdjur.
Hans avoghet mot vatten började släppa och när han fick ljummet vatten i poolen så badade han gärna. Att springa omkring och klättra upp på möbler och altaner är annars ännu roligare! Vi köpte kritor och han förstod direkt vad man skulle göra med dem. Är det inte en liten Picasso vi anar?
Något som underlättar enormt mycket för oss är att han nu äter vanlig mat. När vi kom till Piteå blev det våffelpremiär och sedan alla sorters korv hela veckan. Han äter vissa grönsaker också och numera också blodpudding, smakrik omelett och köttbullar. Mycket går ner bara han ser att det kommer från vår tallrik. Smaklös mat som potatis, ägg och mozzarella däremot är inte något han kan tänka sig att svälja. Hellre chorizo än potatismos tycker Alexander. Innan vi åkte hem hann vi med att träffa Anneli en eftermiddag och vi åt förstås vår traditionella sommarlunch med Mommen på Sunes. Det gör vi varje sommar. Mommen har blivit så bra i benet och det är så könt för henne att kunna röra sig nästan som vanligt igen. Det går alltid så fort när vi är uppe i Piteå. Det är så många man vill träffa och samtidigt vill jag gärna bara ta det lugnt några dagar också. Nu hade vi några dagar med dåligt väder så det blev naturligt lite avkoppling i början men sen kom solen igen och då är det svårt att göra ingenting. Det som var skönt var att Alexander kunde vara ute varje dag och springa i trädgården för han har så väligt mycket pring i benen. Det är mysigt att bara gå ut genom dörren och vara med honom istället för att behöva ta sig iväg till en park. Åh vad skönt att vi vet att vi har en trädgård nästa sommar! När jag var liten så var jag väldigt åksjuk och kräktes ofta på bara den korta sträckan hemifrån till sommarstugan. Jag trodde att Alexander hade klarat sig men i sommar har han kräkts i bilen två gånger, först när vi körde upp från Skåne och sedan en gång uppe i Piteå. Jag hoppas att det var tillfälligheter och att det inte börjar bli en vana. Om vi ska bo på Ekerö så blir vi ju väldigt bilberoende och en åksjuk liten kille vore inte helt lätt. Så håll tummarna för att han bara ätit nåt olämpligt… När jag körde ner i garaget på jobbet imorse fick jag en obehaglig känsla v att jag ville vända och åka därifrån. Det gick lite tyngre än vanligt att andas och luften kändes syrefattig. Ska jag åka hit varje dag nu? Men när jag väl kom in så gick allt hur bra som helst. Det finns många utmaningar under hösten men det känns roligt att vara igång igen. Och det var skoj att vara tillbaka hos tjejerna igen. Alexander fick sin sjunde tand förra veckan när vi var uppe i Piteå. Det är den vänstra bredvid mittentänderna nere som tittat upp. Vi märkte inget på honom förutom att han sov lite dåligt natten då den kom. Nu har han Dick varit dålig i magen sedan den tanden kom och kliar sig mycket i munnen så kanske är det fler tänder på gång? Jag sitter på planet hem till Stockholm och väntar på att boardingen ska avslutas. Alexander och Dean stannar tills imorgon eftersom de flyger på bonuspoäng men jag måste hem idag och fick ta en annan typ av biljett… Jag börjar jobba imorgon. Det känns så overkligt. Den dagen har alltid legat så långt i framtiden men nu är den här. I våras kände jag mig redo men efter en nio veckor lång familjeledighet så är jag plötsligt inte sugen alls. Jag vill vara ledig längre. Njuta av varje dag med mina fina killar. Trösten är i alla fall att de kommer att vara där varje dag när jag kommer hem. Dean är inte ute och reser jämt och vi kommer att ha ett normalt familjeliv. Det ska bli härligt med lite vanlig vardag! Men ändå har jag ångest idag över att gå till jobbet imorgon. Jag vet att jag alltid vill göra mitt yttersta, ge 100%, och samtidigt kommer jag att längta hem till Alexander. Det kommer att bli en utmanande höst att få balans i livet. För nu finns det ju en liten kille som alltid kommer först i min prioriteringslista. Det är helt ofattbart att det är ett år och tre månader sedan jag slutade jobba. Det känns som igår jag förhandlade ett distributörskontrakt fram till elva på kvällen min sista dag. Höggravid men energisk. Lina och Olle hade bestämt sig för att runda Södertörn under en två veckor lång semester med sitt flytande hem Tua. Vi mönstrade på i tre dagar, måndag till torsdag, och njöt av livet ombord. På grund av haveri av båtens elverk kom vi bara ut genom Slussen i Södertälje och vidare ner till Oaxen under våra dagar ombord men det gjorde absolut inget. Vädret och sällskapet var det bästa tänkbara! Det tyckte alla tre i familjen T.
På torsdagen mönstrade vi av och blev hämtade på land av Olles snälla pappa. Det var dags för oss att packa om och åka till Piteå två dagar senare. Hade det inte varit för den bokade resan hade vi gärna hängt med resan vidare. Efter att vi gått iland och Olle fått tag på ett nytt batteri på Biltema gick färden vidare utan fler missöden och vi ser fram emot att få höra allt om resan när vi ses igen! |
|||
|
Copyright © 2026 Tosic - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|||
I fredags skulle vi ha gått på after work hos Jenny och Micke för min tjejmiddag men vi fick ställa in för Alexander var så väldigt ledsen. Han är dessutom lite förkyld så vi ville inte smitta ner lilla Amanda heller.
SENASTE KOMMENTARER