|
|
Idag fyllde Alexander 6 månader och vi har firat med att skriva på köpehandlingarna och betala tomten. Nu äger vi den! Eftermiddagen tillbringade vi hos Unika Hus arkitekt inne i stan där vi gick igenom våra önskemål för huset.
Ikväll har han sovit gott och vi har firat honom med att först äta ostbricka och sedan hallonfromagetårta. Det var väldigt gott men nu är vi så mätta så att vin inte orkar röra oss. Vi orkar inte ens gå och lägga oss… 
Tänk att vår lilla älskade Godisgroda Pluppilur nu har funnits hos oss i ett halvår. Det känns som att det var igår han föddes och ändå känns det som om han alltid funnits. Han är ju en så stor del av livet nu. För att inte säga hela livet. Han är med mig varje dag och varje stund. Ibland tror jag att vi sitter ihop. Jag träffade en kollega idag och pratade om när jag ska börja jobba igen. Det känns avlägset och ändå kommer det att gå alldeles för fort… Hur ska jag kunna lämna älsklingen och gå till jobbet? Jag vill stoppa tiden nu och bara njuta av att vara hemma med min lilla bebis. Lilla lilla kärleken som luktar så gott och är så mjuk och mysig. Världens gladaste lilla charmtroll med stora blåa ögon som tittar så tillitsfullt och förundras av världen runt om sig varje dag. En bestämd och intensiv liten herre som vet vad han vill och vad han INTE vill. Som pussar sin mamma varje gång han vaknat och jag tar upp honom ur sängen. Den största lyckan i världen.
Innan han föddes frågade många om vi visste vad det skulle bli. Nej vi vet inte vad det blir för kön, det enda vi vet är att han blir brunögd med stor näsa sa jag. (Så ser ju vi ut så det var ju självklart att han också skulle se ut så.) Men ut kom en blåögd kille med en liten söt näsa. Så olik allt jag föreställt mig men så söt så att jag skulle kunna äta upp honom. Ibland kan jag inte sluta pussa på honom. Det är nog därför han pussas så mycket, han är van att jag gör det hela tiden. Pussar och luktar. Jämt. Jag kan helt enkelt inte låta bli honom, han är så ljuvlig!
Ikväll har vi konstaterat att vi måste sänka spjälsängsbotten till det lägre läget. Lex stod på alla fyra med händerna på kanten när jag kom in och skulle trösta honom strax efter att jag lagt honom för kvällen (utan att få den överaktiva gladisen att sova). Jag la ner honom igen men han snodde runt direkt och upp på alla fyra igen. Sova ville han inte! Klockan hann bli över elva(!!!) innan han såg det minsta trött ut och han kröp omkring här på golvet och pillade på saker. Han verkar ha ärvt sitt låga sömnbehov av sin pappa vilket är lite jobbigt för en tröttis som jag som behöver ganska mycket sömn.
Han har verkligen lärt sig ta sig fram dit han vill i helgen! Innan han somnade låg han och slet i högtalarkablarna och försökte ställa sig mot tvbänken utan att lyckas för han fick inget tag i det släta träet. I soffan ställer han sig nu genom att hänga sig fast i våra kläder. Gud vilket litet intensiv barn han är! Vi bara sitter och tittar på vår lilla älskling och förundras…
Imorgon ska vi skriva på alla papper och betala tomten hos banken på Ekerö. Sedan ska vi träffa earkitekten som ritar för ”Unika Hus” inne i stan och skissa hus. Full dag! D har lite panik över att han knappt hinner jobba den här veckan men så måste det bli. På tisdag är det också arkitektmöte med ”Sävsjö trähus” och dessutom måste vi planera in en ny träff med ”EBC” som blev inställt i fredags. Det tar tid det här…
Ikväll har vi sett en dokumentär om Obamas presidentkampanj. Otroligt intressant! Vilken fantastisk man… Vi förundras.
Helgen har gått åt till att pcka ner kläder, allt innehåll i vitrinskåpet och diverse annat för att göra lägenheten luftig. Jag har också rengjort bubbelbadet som inte använts på ett år (man får ju inte bubbla när man är gravid och sedan A föddes har jag inte haft någon tid) vilket var en mindre fräsch upplevelse. Hur kan det samlas så mycket avlagringar i ett bubbelpoolsystem som inte används? Lägenheten är nu belamrad med kartonger och vi måste hyra ett förråd att stapla alli inför visniningen som är planerad till den 6:e december.
Att vi säljer redan trots att vi inte får flytta in i huset än på ca ett år berer på att marknaden är så hysterisk nu och vi vill se hur bra betalt vi kan få. Det är brist på 3:or och 4:or pga av att bankerna tvingade folk att sälja före de köpte när krisen kom och då sålde massor med folk sina lägenheter vilket skapade ett enormt utbud och priserna sjönk men nu letar samma personer lägenher på en maknad där det är brist på lägenheter eftersom de flesta redan sålt. Så får vi ett riktigt bra pris så säljer vi, annars bor vi kvar ett tag till. Vi bor billigt och bra här och det blir svårt att få tag i ett bra tillfälligt boende men ett halvår i något halvbra ska vi vil klara om det krävs.
Vi har knappt varit utanför dörren på hela helgen förutom en sväng på eftermiddagen idag då Dean och Lex var ute och handlade och skaffade banankartonger. Lex har dock varit på jättebra humör och lekt mitt ibland allt stök. Imorse försökte vi ta julkortsbilder men tekniken med våra stora blixtar strulade så mycket så han hann bli less och grinig innan Dean fått ordning på allt och sedan slocknade han i pappas famn istället. Vi får göra ett nytt försök i veckan!
Vi har också ställt de nya köksskåparna där de ska stå, beställt en bänkskiva (som kommer några dagar före visning, puh!) och planerat vilka täckskivor och socklar som måste köpas innan min pappa kommer på fredag för att bygga fast allt. Det är dock fortfarande kaos i köket och golvet täckt med papper. Balkongfirman har verkligen varit urkassa på att hålla tidplanen men jobbet ‘r bra gjort och nu är vi väldigt nöjda med resultatet i alla fall!
Vi har bestämt oss för att låta Jan af Ekenstam sälja lägenheten för att få in den i rätt segment av köpare. De säljer ju mycket fina lägenheter och känns ”hemma” i Vasastan och på Kungsholmen så det blir nog bra. De verkar tro på ett bra pris och har kommit med många goda råd så det känns som ett bra val även om de inte var billigast.
Idag har Alexander ätit två mindre portioner mat. Till lunch blev det en smakis majs, en istärnings storlek och sedan en halv banan. Eftermiddagsmålet var amning och sedan vig åtta åt han en halv portion gröt med mosad banan i. Vi trodde inte att han skulle äta gröten för Dean fick inte i honom något men när jag gav honom så åt han utan större protester även om han slabbade ganska mycket. Men på det stora hela så tror jag att de råd jag fått om att ge honom det han vill ha är bra. Ikväll har jag kokat rotmos och broccolipuré som jag tänkte att han skua äta i veckan men jag gissar att det kommer att ätas blandat med banan. Han fick smaka lite rotmos från mitt finger och verkade uppskatta det. Det är ju ganska sött så kanske kanske kan det gå hem utan banan? Det visar sig!
En speciell sak som jag noterat hos Alexander är att han älskar när det glittrar. Han vill alltid titta på och dra i mina smycken och på babysången sräcker han sig efter rytmäggen i metallicfärg och ratar de matta enfärgade. Jag har varit på Åhlens med honom och visat julpyntet och han älskar när jag dinglar de glittrande julgranspyntet framför honom. Häromdagen var vi i en skoaffär och han spanade genast in ett par paljettskor! Han är så rolig! Jag har dock fått sluta med örhängen eftersom risken att han rycker sönder örat på mig är överhängande. De enda smycken jag har är tjocka halskedjor som han kan slita i utan att det gör något. När Dean har honom pillar han ofta på hans klocka och igår på restaurangen försökte han hela tiden ta i lilla Alexandras stövlar som hade små glimmande glasstenar på. Han är en liten glamourbebis!
Alexander har slutat äta allt utom banan och päron. Ett tag gjorde vi stora framsteg men nu plötsligt äter han inte ens gröt. Jag tänkte först att äter han bara banan så ska han inte få det, förr eller senare vill han väl ha nåt annat men jag fick rådet av en tjej i min mammagrupp som har en tvååring också att ge honom det han vill ha. På så sätt lär han sig att äta=gott och mätt. När man tänker på det är det ju ganska logiskt så idag fick han äta hur mycket banan han ville och behövde inte äta nåt annat. Jag tänker bara ge honom frukt som han gillar hela helgen och sedan i veckan ska jag börja blanda ut frukten med annat och sakta börja gå över till annat igen. Vi måste försöka plocka bort ett amningsmål snart så att han äter en ”riktig” lunch. Jag är lite förvånad måste jag säga för vi var verkligen på rätt spår men vändningen kom när vi försökte med fisk och kött. Efter det är han väldigt skeptisk till mat i allmänhet och vill bara ha frukten. Vi märkte ju förra veckan att han inte tar ersättning heller längre och igår var det alltså dags för gröten att ratas. Eländes elände. Lila grodan måste ju äta om han ska bli stor och stark.
Igår skulle jag ha träffat arkitekten jag nämnde i onsdags på tomten men hans far blev akut sjuk så mötet blev tyvärr uppskjutet till nästa vecka bara drygt en timme före vi skulle ses. Men det är inte mycket att göra åt, en sjuk anhörig är ju viktigare än ett kundmöte såklart. Nu får jag längta efter nya fräscha ideer en vecka till.
Natten till igår fick vi äntligen sova lite. Alexander sov hela natten med bara en matpaus så jag kände mig rätt utvilad för första gången på några dagar. Konstigt nog så var han på ett uruselt humör och bara skrek och grät. Jag förstår inte hur saker och ting hänger ihop. I onsdags hade vi flera nätter av knappt någon sömn bakom oss och Pluppiluren är glad som en lärka. Inatt när vi har sovit gott är han ledsnare och klängigare än någonsin. Hur kan det vara så? Hela förmiddagen skrek ha konstant så snart jag la ner honom. När mötet på tomten blev inställt bestämde jag mig för att åka till Östermalm och strosa lite eftersom vi behövde komma ut och jag inte hade några planer för dagen. Alexander blev mycket nöjdare direkt vi kommit iväg och skötte sig riktigt bra några timmar på stan. Vi gick i ”hallen” och spanade på alla delikatesser och sedan i barnbutiker (som det finns gott om på Ö-malm) och små butiker med mysigt julpynt. En liten sväng in på Koffert och Odd Mollys butik på Humlegårdsgatan blev det också. Koffert hade de sötaste små mideller av gammaldags karuseller i fönstret. Jag blev helt betagen och stod länge och tittade på de små mästerverken.
Så snart vi kom hem så satte Alexander igång igen. Så snart jag satte ner honom blev han helt hysterisk. Jag försökte också ge honom mat men han bara spottade så att det sprutade i hela köket. Provade avocado som han ätit tidigare men han vägrade helt. Det slutade med att jag blandade ut avocadon med lite pressad mandarin och lite mosad banan och då gick det ner. När jag minskade på bananinblandningen till andra avocadohalvan blev det dock liv i luckan. Han skrek så att han inte fick luft och vägrade svälja. Han är så gräsligt envis! Det finns inte en chans att få i honom något om han inte vill. Och just nu vill han bara ha banan eller päron. Ett smärre krig utkämpades och det var inte jag som vann. Hur kan en sån liten männsika ha så mycket vilja och envishet inom sig? Så småningom lugnade han ner sig och när Dean kom hem var han samma mysiga glada kille som han brukar vara och satt med oss i soffan och lekte tills han blev trött och somnade. Han tyckte att det var så roligt att själv dra sig upp till stående genom att greppa Deans skjorta och gjorde det om och om igen. Han har bara gjort det en gång tidigare och då genom att hänga i min T-shirt förra veckan men nu verkar han ha fått kläm på hur man ställer sig upp.
Natten blev helt okej och Alexander vaknade bara en gång för att äta men låg och gnydde en del så han fick ligga bredvid mig i sängen. Dean bytte blöja på honom vid fem innan han åkte till flyget så jag kunde sova vidare. Han vaknade dock vid sju och började jollra men låg och roade sig med lappar på sängkläderna och sina leksaker till halv nio. Vi skulle iväg och äta lunch med Mia och Sixten i Gamla stan halv elva och medan jag duschade fick Alexander ligga och leka med tvätthögen vilket var väldigt roligt. Han tycker att det är kul att ligga på golvet och titta på mig via spegeln när jag duschar. Han sprattlade glatt och jag fick för ovanlighetens skull duscha mer än 2 minuter. Skönt!
Vi hade en mysig lunch på Vapiano och tog sedan en sväng på Åhlens då Alexander fick sova i vagnen. Han hade bara tagit en kort tupplur tidigare eftersom det hände så mycket spännande. Han har verkligen börjat få svårt att somna när vi är bland folk. Efter en mellanlandning hemma var det middag på Rörstrandsgatan med Ingela, hennes syster Annika, Vicki med familj och Vickis bror och flickvän. Alexander var i extas och älskade all uppmärksamhet han fick. Redan på vägen dit var han jättetrött men när vi var på plats så fick han ingen ro att sova utan ville vara uppe i knät hela tiden. Det var dock inget problem för det fanns många frivilliga famnar att sitta i. Det var en jättemysig kväll och maten var väldigt god. Jag måste också säga att personalen var fantastiskt hjälpsam och gjorde allt för att hjäälpa till med vagnen och klagade inte alls på att vi hade två barn i sällskapet och det är ovanligt i den här stan. Dit går vi gärna tillbaka!
Annika hade flugit hem från Toronto för tio dagars besök här hemma och Vicki med familj kom från Mallorca igår öfr två veckors semster i Stockholm och Piteå. Lustigt att båda kom samtidigt både i år och förra året. Detta var en favorit i repris!
Lex trivdes hos Annika!
Lex fick spana på sig själv i Annikas kamera. Ingela säger att hon gärna ställer upp som barnvakt så det får vi komma ihåg.
Den här fina tröjan fick Lex av Vicki!
Alexander somnade på vägen hem i vagnen men vaknade igen när jag bar honom upp för trappan. Det tog ett bra tag att få honom att sova men tills lut somnade han i min famn och han fick ligga där länge och mysa innan det var dags för spjälsängen. Han är så närhetstörstande. Mammas envisa gosegroda!
Alexander sover dåligt nu och de senaste två nätterna har vi inte fått mycket sömn alls. Vi har turats om att gå upp med honom eftersom Dean inte kan sova när han ligger och gnyr. Han gråter inte utan gnyr och ”ropar” när han vaknar så jag tyckte att vi kunde lära honom att när det är natt så är det natt och då kommer ingen men Dean klarar inte ljuden och vill få mer sömn. Så nu har han ju såklart lärt sig att ”låter jag så kommer någon och tar upp mig”. I natt fick jag ligga på soffan med honom i omgångar för där kan han tydligen sova bättre än i sovrummet. Jag är inte helt nöjd med den här utvecklingen och tror att vi hade kunnat förhindra den. Gråter han så är det självklart att han ska tröstas men han gör ju inte det utan ligger bara och pockar på uppmärksamheten. Vi är båda helt slut och jag vet inte hur vi ska bryta det här nu. Jag höll honom vaken till nio ikväll för att se om han kommer att sova längre i natt. Hoppas att det hjälper för vi kan inte ha det så här.
I dag var vi på babysim och Alexander kan nu både hänga länge i stången vid kanten där han själv tar ett grepp och håller fast sig och sitta på en flytmatta och själv göra en ansats att falla ner i vattnet. Det senare var favoriten idag och han skrattade massor när jag tog emot honom i vattnet. Han sparkar sig också framåt själv och kämpar sig upp till ytan om man släpper honom några decimeter under. Stora duktiga killen! Mamma är så stolt över sin simmi simmi kille! För första gången såg jag honom också stå på knän och händer en längre stund. Det var på flytmattan där han fick ett bra grepp och inte halkade. Så om det inte var så halt så borde han kunna krypa rätt bra. Lina och Leo var också med och det är så mysigt med sällskap på simmet. Leo simmar också låååångt under vattnet och har börjat sparka med fötterna även i vattnet. De är så söta ihop men Lex kan vara lite hårdhänt med söta lugna Leo så man får passa honom lite.
Efter babysimmet åt vi lunch på ett ställe vid Norrmälarstrand där föreståndaren var otroligt trevlig och hjälpsam mot oss med barnvagnarna. Jag hade bestämt mig för att kolla in Öppna förskolan efter lunch så Lina och Leo hängde också på. Det var faktiskt jättetrevligt på Öppnis med sångstund och massor med roliga kompisar för Lex och Leo att titta på. Lex ville ha ALLA leksaker så nu får vi börja öva på att dela med sig. Det är kul att se att barnen faktiskt har sällskap av varandra och ser och lär av vad andra barn gör. Vi ska nog försöka gå någon dag i veckan framöver.
I slutet av dagen på Öppna förskolan. När det var som flest var det minst 20 barn med mammor.
Alexander och Leo leker under överinseende av Lina och spanar på en söt tjej.
Leo och Lex i ett hav av leksaker.
Klockan fem tittade jag och Dean på ett visningshus hus av en leverantör vi träffade på byggmässan. Det var ett FANTASTISKT hus! De gör bara arkitektritade hus men det här huset var byggt för en kund som lät dem visa det nu vid slutbesiktningen för nya potentiella kunder. Jag kan säga att efter ikväll så har vi en ny kandidat till ledartröjan i ”race Villa Tosic”. Nu ska vi sätta oss vid ritbordet med alla också, sen får vi se var vi hamnar men jag har höga förväntningar på dessa! Deras arkitekt är en sådan fantastiskt sprudlande människa med kreativitet och skaparlust utöver det vanliga. Jag ska träffa honom på tomten imorgon också och det ser jag fram emot massor.
Alexander somnade i min fam ikväll. Jag försökte lägga honom i sängen flera gånger men det fungerar inte alls nu så till slut tog jag upp honom och han fick sitta i mitt knä i soffan ett tag och där somnade han. Strax före hade jag haft honom på fårskinnet där han brukar gosa in sig och somna men då ville han inte alls komma ner i varv. Däremot såg jag honom för första gången stppa en fot i munnen utan att jag hjälpt till eller placerat foten i position. Jag har väntat ett tag på det för jag tycker att det är så sött men han har inte alls varit intresserad. Förrän nu.
Jag har verkligen njutit av att ha lite tjockare hår än vanligt efter min graviditet och hade nästan börjat hoppas på att jag skulle få behålla det för alltid. Jag har ju alltid haft så tunt hår men det har kännts märkart tjockare och med bättre kvalitet som inte krävt tvätt varje dag länge nu. Amningen ska ju göra så att man tappar hår men när Alexander var fem månader hade jag fortfarande kvar en (med mina mått mätt) fyllig kalufs så jag tänkte att hormonomställningen kanske gjort så att just jag av alla människor i världen skulle få bättre hårkvalitet efter att ha fått barn. Men nej… Sååå kul ska vi inte ha! För några veckor sedan började jag märka att hårborsten fylldes på oroväckande snabbt och även om jag inte tappar hår i tofsar (än) som vissa gör så är det redan märkbart tunnare och behöver tvättas varje dag igen för att få volym. Så snart är jag tillbaka till min vanliga tunna kalufs och måste klippa av längden någon decimetar. Trist! Jag hade börjat vänja mig vid ett mycket mera lättskött hår.
Mitt enda inköp för egen räkning på IKEA var den här haklappen som är som en regnjacka åt Alexander. Efter Deans missöde förra veckan med förstörda kläder så ville jag se till att det inte skulle hända igen.
Idag var det morot igen så det här var verkligen ett toppeninköp! Sen fick han även prova pasta och köttfärssås som jag gjort till honom och det gick faktiskt ganska bra. Inte lika gott som banan eller päron men klart godkänt tydligen! Det var en enom skillnad i hans reaktion om man jämför med den köpta barnmaten han fick för några dagar sedan då han hulkade och grät. Hemgjort är receptet! (framgångsreceptet)
… och ägnat mig åt välgörenhet. Jag började morgonen med att åka till Universitetet med Alexander som deltog i ett forskningsprojekt om barns språkliga utveckling. Jag vet hur svårt det är att få folk som ställer upp när man skriver uppsatser eller forskar så jag tänkte att det var en enkel god gärning att göra. Alexander var med på notenra tills det kom en mörk mansröst som sa ”ga”. Då blev han rädd och började gråta så att vi fick avbryta men det är tydligen ganska vanligt så vi fick godkänt ändå och Alexander fick diplom. Han har nu bevis på att han gjorde Universitetsdebut redan som 6 månaders bebis och vi hoppas att han ska återvända om si sådär 18-19 år.
Efter morgonens utflykt blev det en snabb lunch med mina ”väninnor” som äkta hemmafruar skulle uttrycka sig och sedan hade jag och Dean möte med en arkitekt för att skissa på huset. Efter det hade Dean telefonmöten så jag och tog bilen och åkte till IKEA och Ö&B och köpte mjukdjur, ritsaker, filtar, julpynt, torrvaror, konserver och godsaker att skicka i mina julpaket till barnen i Lettland/Rumänien.
Alexander satt för första gången i den inbyggda sitsen i kundvagnen. Han är så stadig nu och höll i sig så fint. Efter ett tag blev han lite trött och ville bäras men efter en stund kunde jag sätta tillbaka honom igen. Jag mina händer på hans när jag körde vagnen så gick det hur bra som helst!
Det känns verkligen som en meningsfull dag. Ikväll när jag packade färdigt mina 4 lådor till familjer och barnhem kändes det riktigt riktigt bra. Tänk att jag verkligen tog tag i det här och gjorde det! Man vill ju så mycket och hinner så lite men det här var verkligen värt de dagar jag lagt ner på det. Det är 4 kartonger fulla med julstämning som både mättar, värmer och glädjer stora och små!
Så kommer då äntligen lite bilder från dopet. Det har tagit tid eftersom vi inte fotat själva och jag har samlat in bilder från Patric, mina föräldrar och mommens kamera för att kunna få med så många fina bilder som möjligt.
Vi började groomingen av Alexander två dagar före dopet med avskorvning av hårbotten. Han fick ligga på filten med olja i håret och jag skrubbade honom då och då med en diskborste.
Han såg lite vild ut, både i ögonen och i håret! Han var uppspelt eftersom faster Lili och kusinerna från England var där och lekte med honom.
Vi åkte till Skåne på torsdagen, jag och Alexander från Stockholm och Dean från Rwanda för att träffa prästen på torsdag kväll. Anna som är Alexanders gudmor var såklart med på det.
Fredagen blev hektisk med alla inköp till festen trots att vi hade catering på all mat och tårtor. Det var drickor, viner, dekorationer, mousserande, pappersduk till utomhusbordet och mycket mycket mer. Dessutom skulle Dean ha en kostym och jag en klänning men det gick förvånansvärt smidigt ändå.
Kyrkoprogrammen gick i samma stil som inbjudan och borden var dukade i ljusgrönt, offwhite och brunt. De fina servetterna i form av en skjorta hade Lina så gulligt vikt åt mig! Att hitta servetter i en nyans som var i alla fall i närheten av vad vi ville ha tog oss flera dagar och till slut hittade jag en nyans som var i alla fall okej och skickade ner med posten.
Så var det då dags till slut. Morgonen gick smidigt och Alexander var på väldigt gott humör så jag hann sminka mig, klä mig och måla naglarna med god marginal. Vi åkte tidigt till kyrkan eftersom jag skulle öva med kantorn. Här gick dock något snett. Strax efter att vi kom till kyrkan invaderades den av pensionärer på utflykt som började lyssna på band om kyrkans historia där inne så när prästen och kantorn kom så förstod de ingenting. Kyrkan var ju upplåst för dop och den här hembygdsföreningen hade inte bokat tid. Jag och kantorn sprang iväg till församlingshemmet för att spela ihop oss och prästen fick se till så att pensionärerna var ute innan gästerna skulle ta plats i kyrkan. Pust! Vilket fräckt tilltag. Det märktes att även prästen var irriterad men det löste sig i alla fall.
Anna bar in Alexander i kyrkan.
Anna läste Evangeliet och jag sjöng ”Handens fem fingrar”.
Alexander somnade i sin pappas famn när jag sjöng, han var nog så van att jag sjöng den så att det kändes tryggt och han slappnade av. Jag hade ju övat en hel del på den veckan före dopet. Han sov sig sedan igenom själva dopceremonin med prästen Knut Olsson. Anna hällde vattnet i dopfunten.
Alexander sov till och med när han fick vatten på huvudet och när prästen höll upp honom inför församlingen. Snygg frisyr fick han också!
Lite fler bilder från ceremonin. Dean läste texten till ”Du älskade barn” och fick kämpa lite med att hålla rösten stadig.
Du älskade barn
Så kom du då till oss du älskade barn och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening, långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting.
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken, är vi din tryggade borg.
Idag vill vi visa för vänner och släkt, den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont, en lycka för stor att förklara
Av Jessica Nilsson
Efter ceremonin blev det en snabb fotografering i kyrkan.
Kyrkan
Patric tog några porträttbilder hemma hos Severino.
Lite mingel på gräsmattan hos Severino och Mona efter ceremonin.
Mer mingel
Ännu mera mingel!
Efter att ha skålat ute på gräsmattan blev det smörkåstårta, fika och doptårta inne i huset.
Alexander fick också sitta med vid bordet en stund och fika i en stol som faster Bibi fixat åt honom.
Efter fikat var det presentöppning. Jag kommer att skriva ett seprat inlägg där jag visar alla fina presenter Alexander fick. Alexander själv missade dock presentöppningen eftersom han sov middag just då, trött efter all uppståndelse hela dagen.
På kvällen var det bara familjen kvar men den är ganska stor så vi hade köpt Italiensk buffé från OI och det var mat för ett helt kompani. Väldigt gott var det också!
Framåt midnatt var dopfesten över och festens huvudperson hade då sovit i flera timmar.
Alexander verkar ha hur mycket energi som helst! Han är aldrig nöjd med att bara ligga på golvet och titta på saker eller sitta vid bordet och ”vara med”. Han gör hela tiden ljud, falsettljud, pruttljud, väsljud eller vad som nu råkar vara dagens favoritljud. Han vill helst att man bär honom, kastar honom i luften, slänger honom i kuddarna på sängen och sjunger för honom. Han verkar ha ett tålamod som en räcker lika länge som en tändsticka brinner. Undrar vem han fått det ifrån…?
Det är lite på gott och ont det där med hans intensitet. Han är ju väldigt tidig i sin utveckling och är ett piggt, glatt och alert barn. Samtidigt så får vi knappt en lugn stund och det är svårt att få något gjort när han är vaken. Han är så otroligt glad för det mesta men får han inte om han vill så blir det liv i luckan. Jag tycker att det redan verkar som om han har lärt sig att om jag gråter så får jag som jag vill. Kan de lära sig det så tidiget? Men samtidigt börjar han verkligen gråta på ritktigt om man låter honom ligga och gnälla en stund utan att ta upp honom. Det är så svårt att veta hur man ska förhålla sig. Innan jag fick barn tyckte jag att ”det är väl bara låta ungen gråta så lär den sig att det inte är den som bestämmer” men verkligheten ser ju inte ut så. Jag vill ju att mitt barn ska vara lyckligt. Å andra sidan blir han ju inte lycklig av att vi skämmer bort honom för mycket heller. Men kan man skämma bort en sån här liten? Neeej… Han är ju bara ett spädbarn…
Hans intenstitet har i alla fall gjort honom otroligt stark. Han är inte ens sex månader och han rullar runt åt alla håll, han hasar sig fram över golvet till saker han vill, går några steg med gåvagnen, sitter själv och igår ställde han sig upp själv från sittande position i soffan genom att hugga tag i min T-shirt och dra sig upp. När han ligger i sängen kryper han omkring men på golvet är det lite för halt för att han ska klara det. Jag har också sett honom hänga på kanten till spjälsängen så snart måste vi sänka sängen till det lägre läget. Det är så skönt att vi har spjälsägen nu för det är lite riskabelt att ha honom i vår säng eftersom han ålar runt så mycket. I spjälsängen kommer han ingenstans så oftast hittar vi honom ikopkurad i övre hörnet där han ligger ihoptryckt till en liten boll. Till och med i sömnen är han aktiv och sparkar. Jag hoppas att han väntar lite med att gå så att vi hinner sälja lägenheten. Den här energiska lilla killen kommer ju att totaldemolera den innan jag hinner blinka!
Idag har vi inte gjort mycket. Lex och jag är superförkylda och sov knappt alls i natt. Jag hade honom på magen hela natten för det var enda sättet att få honom att slumra och samtidigt hade jag koll på att han andades då. Stackars liten, han var alldeles igentäppt och bara väste när han andades. Idag har det runnit floder istället vilket är mycket bättre ändå… Men något babysim kunde det inte bli och babysången får vi hoppa över imorgon.
I morse firade vi Dean med den fina bodyn, ett kort och present och sen sov vi vidare till lunch. Helt slut efter den jobbiga natten. Sen har vi sorterat upp barnkläder, gosedjur, hygienartiklar, lite av våra egna kläder etc. som vi ska skicka till Rumänien/Lettland med Hoppets Stjärna när vi kompletterat med lite julpynt och torrvaror. Tänkte åka till Ö&B och IKEA i veckan för att införskaffa det.
Alexander hjälper till att packa.
Snorig men glad i sin fina I love DDY body!
Imorgon kommer en mäklare för att värdera lägenheten, ska bli kul att höra vad han säger, om han gör samma bedömning som den andra.
Jag har bara en sak att säga om barnmat. Äckligt! Eftersom Alexander inte tycker om fisk fick jag tipset att börja med de köpta barnmaten där fisksmaken är mindre intensiv. Jag köpte en burk med rödspätta och potatis som jag försökte ge honom men Lex vägrade äta och det förstår jag! Jag smakade själv på det och det smakade riktigt illa… Verkligen processat och smaklöst. Får nog försöka laga till lite storkok här hemma istället. Den där smaklösa sörjan som de kallar för barn”mat” har jag inte hjärta att ge honom mer. Jag ska prova lax och potatis och någon form av köttförssås med pasta tänkte jag. Han kan ju inte leva på grönsakspureer och frukt.
Det går ganska bra nu att få honom att äta olika grönsakspureer och fruktpureer älskar han! När han får päron eller banan så kastar han sig över skeden och kan inte få nog. Nu är det dags att börja introducera fler olika frukter och kombinationer.
Love hurts är inte bara en av mina favoritlåtar utan också dagens verklighet. Alexander har ju börjat pussas och det är så mysigt när han gnider hela sitt blöta lilla ansikte emot mitt men samtidigt nyper han allt vad han kan med sina små starka nypor i det han får tag i. Antingen sliter han håret av mig, klöser djupa sår i mitt ansikte och hals eller hänger hela sin vikt på mitt öra. Dean tycker att vi ska säga ”nej” men hur då? Jag vill ju inte att han ska tro att vi säger nej till pussandet… Det vill jag inte avstå för allt i världen! Jag försöker prata mjukt och säga ”försiktigt” när jag bänder upp hans små fingrar fastän jag vill skrika av smärta. Hoppas att han lär sig snart för när jag väl fått lös hans små fingrar så är lyckan total.
Efter vår upptäckt att Alexander kunde gå några steg med ”lära-gå-vagnen” på Babyproffsen förra veckan så köpte vi en den här veckan. Det blev en svart klassisk från BRIO, jag tycker att den är mycket snyggare än den färgglada Micki-vagnen som Babyproffsen hade. Det är lite nostalgi i BRIOs gåvagn som ser likadan ut som när vi var små. Dessutom fyndade jag den billigare än vad den färgglada skulle ha kostat.
Nu när vi har de måste jag säga att det är ett tag kvar tills han kan gå själv. Han kan stå och hålla sig i den och om han är på humör så kan han gå några steg men han kan inte stanna när han väl börjat gå och man vet aldrig när han plötsligt slänger sig ner i sidled så det gäller att ha händerna redo precis bredvid honom hela tiden. Att gå framåtböjd så är inte vad min stackars ömma rygg behöver just nu så vi övar inte så mycket. I måndags på babysången kunde jag ju inte ens lyfta upp honom mot taket för att jag har så ont i ryggen. Det är verkligen dags att börja träna den här trötta mammryggen så att jag orkar bära min älskling. Han kommer ju inte direkt att bli lättare.
|
|
SENASTE KOMMENTARER