|
|
Det har plötsligt blivit väldigt kallt. Det har gått från förhöst till senhöst och vinter på bara några dagar. I förrgår när jag körde genom stan så virvlade löven som i små minitornados (sådär som de bara virvlar på film när regissören vill visa att det är höst) och det kändes så där höstigt mysigt när man satt inne i den varma bilen och tittade på det inifrån. Det var lite mindre mysigt att kliva ur bilen i den halvstorm som blåste utanför men det var det värt för att få se det vackra skådespelet löven bjöd på.
Imorse var vintern plötsligt här. Det föll snöblandat regn och himlen var mörk så det blev både täckjacka, öronmuffar och pälsvantar för första gången i år. Alexander fick ligga väl nerbäddad i fleeceoverall och åkpåse med mössan djupt neddragen i pannan. Han tycker inte att det är så kul att bli nedstoppad i vagnen med händerna i en overall eller vantar för då kan han inte ta i sina leksaker utan måste bara ligga där och titta. Ligga och titta är inte hans favoritsysselsättning. Han är mer en actionkille. Han vill att det ska hända fysiska saker hela tiden. Stå, gå, hoppa eller bli omkringburen är vad han gillar bäst. Ibland är det kul att ligga på golvet och rulla omkring en liten stund men inte så länge. Idag var det i alla fall ruskigt tråkigt att sitta påbylsad i vagnen och knappt kunna röra sig. Men vad är alternativet? Stanna inne? Nej, det är nog bara för lilleman att vänja sig. Vi behöver frisk luft och han behöver hållas varm och det kommer bara att bli kallare framöver. Men som Lina H brukar säga om Alexander, ”Han vill väldigt mycket Lex”, och det har hon helt rätt i. För att vara så liten så har han väldigt mycket egen vilja och en fantastisk förmåga att uttrycka den. Undrar vem han fått sin intensitet ifrån?
Vi fikade med Cilla & Ludde på Espressohouse på Vasagatan efter en promenad i kylan längs Kungsholmsstrand och det var mycket mysigt. Nu när jag kommit hem känner jag dock att inte ens alla kläder jag hade på mig hjälpte, jag är riktigt snorig och tung i huvudet så det blir en tidig kväll i säng för fru Tosic. Jag måste vara uppe tidigt och stoppa de slarviga byggarna som tror att de ska måla våra snickerier imorgon utan att ha reparerat skadorna i väggen de gjort. Nä nä nä, det kan de glömma!
Igår var det jobb för första gången på ett halvår. Det var vår årliga strategikonferens och jag bestämde mig för att gå, det är kul att höra vad vi har för planer för nästa år och det är en rolig tillställning med alla kollegorna samlade. Eftersom Dean var på kurs så kunde han inte jobba hemma så vi hade barnvakt för första gången. Alexander fick vara med Lina & Leo från åtta på morgonen till halv två när jag hämtade honom och det hade gått så bra. Jag var lite orolig att han skulle gråta och vara otröstlig men det var helt obefogat. Han tyckte att det var jättespännande med en ny miljö och andra människor än bara jag och Dean så han hade varit en liten solstråle. Jag trodde nog att han skulle sakna mig och bli jätteglad när jag kom men han verkade inte ens ha förstått att jag var borta och inte blev han speciellt glad över att se mig heller. Han bara fortsatte med det han höll på med utan att fästa någon större uppmärksamhet vid mig. Efter en stund kom han dock på att han kunde få mat av mig eftersom han inte ätit sedan vi lämnade honom på morgonen. Han hade inte velat ha ersättning så det hade hunnit gå fem och en halv timme utan mat. Det är ju ovanligt länge men inget han inte klarar och när han blir tillräckligt hungrig så äter han ersättning.
När vi kom hem på eftermiddagen så sov han flera timmar för han var så slut av alla nya intryck så jag passade också på att vila lite inför kvällen. Dean kom hem från kursen och jag fick göra mig klar och gå på middagen på Rose vid Berzeli Park på kvällen. Det var en jätterolig kväll och det var skönt att vara ute och prata lite vuxensnack som omväxling.
När jag kom hem hittade jag en av Alexanders beiga bodys i badrummet. Den var dock inte beige längre utan orange och stel som om någon lagt en fuktig body i frysen.
- Vad har hänt? undrar jag ju såklart.
- Tja han tyckte inte om morotspuré, han tyckte inte om fiskpuré och han tyckte inte om en blandning av dem båda och sen satt han och geggade i allt sa Dean.
- Men banan tyckte han om så han åt en hel! säger han stolt i nästa andetag.
- What??? En hel banan…?
Det är möjligt att han ville ha banan (han älskar ju det) men då lär vi ju honom att om man inte tycker om maten så får man banan istället. Jag brukat ge banan när han ätit upp det andra duktigt och då mindre än en halv. En god efterrätt liksom. Sen kan jag faktiskt inte förstå hur han kunde gegga så galet mycket… Fick han hela skålen att stoppa händerna i och sedan bada i eller? Ja, det lär jag aldrig få veta men pappa behöver öva på matandet, det kan jag konstatera… 
Han verkade vara en mycket nöjd bebis för han sov gott i natt och var på ett mysigt humör imorse när han vaknade och Dean sa att de hade haft så mysigt och lekt hela kvällen. En lyckad killkväll! Det är ju helt perfekt, vad gör väl lite morotskladd? Jag hade en kul dag och kväll och grabbarna fick lite kvalitetstid ensamma!
Den här helgen har vi lärt oss lektion nr1 småbarnsföräldraskolan. Man får inte så mycket gjort som när man bara var två. Vår ambition att rensa och göra lägenheten klar för försäljning gick snabbt om intet. Vi hade ambitionen att klara det på en dag men när lördagen var slut och vi inte ens hunnit laga mat utan sprang ner och hämtade pizza fick vi konstatera att inte mycket hänt… Visst hade vi rensat en del, Dean mest i förrådet och jag i arbetsrummet men vi var långt ifrån klara. Alexander var på dåligt humör och ville bara bli buren hela tiden.
Lilla gos grät massor natten mot lördagen och vi fick knappt någon sömn alls. Vi var båda på dåligt humör över utebliven sömn och turades om att kånka runt och söva. På förmiddagen somnade han till slut (såklart eftersom han knappt sovit på hela natten) och då var vi också tvugna att sova så det blev frukost vid lunchtid innan vi kom igång med städandet. Jag vet inte varför han var så grinig, jag tog tempen på hono och mätte upp 38 grader men det kan ha varit för att han var så arg och bara fäktade med hela kroppen också. Han fick lite alvedon i alla fall och ”febern” försvann för att inte dyka upp igen. Han blev lite lugnare på kvällen men krävde konstant uppmärksamhet å vi fick turas om att göra saker. Lite otippat gick dock smakportionen jättebra och han åt ett helt mål bestående av hemgjord majspure och sedan mosad banan med en slurk amning på ett bröst efteråt i typ en minut för att släcka törsten. Han ville inte ha mer så han blev mätt på maten för första gången.
Han har blivit mer och mer mammig. Det duger fortfarande med oss båda och han är väldigt glad åt Dean men det märks ändå att han är tryggast hos mig och vill ha mig när han är ledsen. Han sover helst nära mig och bevakar så att jag inte flyttar mig för långt ifrån honom. Det är bra att Dean är hemma mycket nu några veckor så att de får vara mycket med varandra just i den här perioden då barn utvecklar sina relationskänslor. Även om det är härligt att vara nr1 så vill jag inte bli den enda som duger, han ska kunna vara med sin pappa lika väl som med mig.
Jag misstänker att han är inne i 26-veckors fasen (relationsfasen) för alla symptom som att han bara vill bli buren, sover sämre och verkar förstå att mamma och pappa kan försvinna stämmer. Han sover verkligen jättedåligt och vi är heeelt slut båda två. I natt sov han bättre men vid fem var han hysterisk och Dean fick bära runt honom i lägenheten tills de somnade på fällen i arbetsrummet båda två. Alexander älskar den och somnar bäst där av alla ställen i lägenheten. Efter en halvtimme vaknade dock Dean och kunde lägga älsklingen i spjälsängen och krypa i säng själv.
Halv tio fick vi väcka Alexander eftersom vi skulle iväg på babysim som började halv elva. Idag var han dock en helt annan bebis och har varit pigg och glad och på sitt allra bästa humör. Han vaknade med ett leende på läpparna och det har inte bleknat på hela dagen. Hur kan det vända så snabbt? Babysimmet gick i alla fall bra som vanligt och Alexander tycker att det är så kul.
För första gången på simmet började han dock gråta när jag la honom på den här grodan. Det gick ju bra förra gången så den måste ha varit kall eller något när jag la dit honom.
Han slapp grodan och fick ta nya tag med flytstången istället.
Han hänger så fint där utan hjälp och förstår nu att om man släpper så hamnar man under vattnet så han håller stadigt och bra.
Fint grepp
Undrar om jag kan bita mig fast så att jag inte få all tyngd på armarna?
Jag börjar bli lite trött i magmusklerna och komma nära vattenytan…
En liten tur i favoriten simringen får han ta varje lektion. Han tycker att det är så kul att kunna sprattla och ta sig dit han själv vill.
Vi har dykt tidigare men idag var det premiär för att släppa honom under vattenytan och låta honom sparka sig framåt själv ett par sekunder. Det gick hur bra som helst och han skrattade varje gång han kom upp.
Vi avslutade lite lungt med mys i vattnet. Han ligger så fint och flyter med ansiktet mot mitt om man lägger hans huvud på axeln.
Och sist men inte minst:
”Hälla hälla vatten, plaska och ha kul.
Blåsa blåsa bubblor, snurra som ett djur.
Och upp i luften och ner med et plask!
Och simma simma simma, simma som en mask.”
Efter babysimmet åt vi brunch med Lina, Olle och Leo på Mocco. Jättemysigt att även lära känna den andra hälften till Lina som jag träffar så mycket nu, och Dean och Olle hade mycket gemensamt så det var lite extra kul!
Lina har så gulligt erbjudit sig att passa Lex ett par timmar på onsdag morgon så att jag kan gå på presentationsdelen av vår strategikonferens på jobbet. Så nu är det dags för barnvaktspremiär! Spännande men ändå lugnt, han kommer att vara i sååå trygga händer!
Efter brunchen kom Björn och Linda och hälsade på med sina två yrväder. Alexander visade verkligen upp sin bästa sida och han tyckte att det var så kul med två barn som lekte med honom. Man ser verkligen att han tycker att barn är extra kul.
Fullt ös var det. Jag är glad att vi ska flytta snart! Även Björn och Linda har köpt hus och ska flytta i vår så att killarna får en gräsmatta att leka av sig all sin energi på. Härliga pigga killar!
Här ligger gladisen i eftermiddags. Till och med babygymet dög åt prinsen ch då är han på gott humör. Det brukar sällan vara uppskattat och jag övervägde häromdagen att kasta ut det men det var ju tur att jag inte gjorde det. Dean vill dock kasta ut tröjan Alexander har på sig. Imorse när han satte på den sa han att det var den fulaste tröja han sett… Jag tycker att den är jättefin! Lite retroinspirerad från Moonkids… Ja ja, det är jag som sätter min prägel på Alexanders garderob. Om Dean vill klä honom på något annat sätt så får han handla själv. Eller nja… helst inte förresten. ;-)
Nu ikväll har vi faktiskt fått en del gjort eftersom Lex har varit på så bra humör. Han har lekt själv på filten läge medan vi fixat så nu är bokyllan nerplockad, köket städat, 6 kartonger packade och nerburna och alla mina scrapsaker fint ordnade i sitt skåp med de nya hyllorna insatta. Sen har vi gosat massor med Alexander som suttit i vårt knä och pussats och skrattat och pillat med våra kläder, hår och händer. Vilket otroligt mysig kväll vi haft. Ren njutning!
Älsklingarna nu ikväll!
Imorse när vi vaknade så var Alexanders utslag så gott som borta. Han sov lite bättre i natt även om jag fått vyssja honom till sömns flera gånger. Jag provade dock att ta på honom ett plagg som var tvättat i tvättmedel med parfym och det tog bara 10 min så såg man tydliga utslag igen så då bytte jag snabbt till kläder tvättade i Neutral. Nu ikväll är utslagen borta igen så det har något samband med tvättmedel/kemikalier. Att han blev så väldigt röd igår kan ha berott på att han hade en helt ny T-shirt som aldrig var tvättad och tyg innehåller ju massor med kemikalier då. Känns bra att ha konstaterat vad det är i alla fall för det är ju lätt åtgärdat att bara använda parfymfritt.
På eftermiddagen när vi gick ut så gick jag förbi hos Fastighetsbyrån som vi har här i huset för att be dem komma och göra en värdering och ge oss råd om vi bör sälja nu eller avvakta. Så på tisdag kommer det en mäklare och tittar på lägenheten vilket innebär att det kan bli försäljning före jul. Det kommer i så fall att bli med ett långt tillträde så att vi hinner hitta något som vi kan hyra tills huset är klart. Vi kommer att sälja nu om mäklaren tror att vi tjänar på det och vi sedan får ett bra pris. Får vi inte ett bud som vi blir väldigt öjda så drar vi tillbaka den och säljer senare istället. Vi har ju inte bråttom. Men med tanke på vilka galna budgivningar det verkar vara just nu så tror jag att det kan vara säljläge. Många i min mammagrupp försöker köpa treor nu men det är helt omöjligt för att budgivningarna är helt vilda nu.
Dean berättade igår att han hört på jobbet att ROOM gått i konkurs. Lustigt för vi var där och fikade för ett tag sedan och pratade om att det inte är så trendigt längre. Förr var ju ROOM höjden av status med de coolaste inredningsdetaljerna men nu när vi var där kändes det som om inget hänt på tre år. Med den prisnivån så måste man vara bäst och det var de inte längre så (även om det såklart fanns mycket fint där). Jag gick förbi idag och det var helt länsat. Jag tänkte att man kanske kunde hitta lite fina julklappar men det fanns verkligen inget kvar. Rean hade börjat igår och jag hörde en man prata i telefon och säga att hans syster varit där igår eftermiddag och att det var rensat redan då så det var nog kaos igår morse. Små Grodornas brandrea var nog rena barnleken i jämförelse…
Efter besäket på ROOM åkte jag ut till Kista och tittade lite i affärerna där. Det fanns en hel del skor som jag velat prova men Lex ville bli buren och lämnade inte så mycket utrymme för skoshopping så jag får försöka mig på det en annan gång. När Dean slutat jobba hämtade han upp oss vid Gallerian och vi åkte till Barkarby för att köpa en spjälsäng. Vi behöver verkligen en nu och de blir hans julklapp från mormor och morfar. Jag sa att jag hde tänkte köpa en på blocket men hans mormor tyckte INTE att han skulle sova i en begagnad säng som vi itne hade någon anknytning till. Vi hittade sängen vi ville ha på Babyland men bestämde oss för att titta på Babyproffsen också om de hade något annat (så att vi inte missade nåt bra) vilket var tur. De hade inget annat men sängen var 200 kr billigare där.
På Babyproffsen lät Dean Alexander prova olka saker medan jag valde säng och pratade med personalen. Att sitta i en Bumbostol var kul tyckte både pappa och son men han är så pass stor och sitter ju själv nu så det känns lite sent att köpa en sådan. Plötsligt ropar Dean att jag måste komma. Och dröm om min förvåning om när jag kommer fram och Alexander går själv med en gåvagn! Dean hade ställt honom vid en sådan Micki gåvagn på Babyproffsen och han tog tag med händer och mun och började gå framåt. Vi provade igen och han gjorde samma sak. Han vinglar mycket och benen viker sig lite för honom men han går ganska många steg helt själv när han får hänga på vagnen. Idag har vi varit stolta som tuppar! Vår son har tagit sina första egna steg. Det är en stor dag!
Nu när Alexander äntligen fått en spjälsäng hoppas jag i alla fall få sova bättre på nätterna. Han vill sova så nära nu och inatt försökte jag flytta mig över honom och lägga mig med Dean men då blev det liv i luckan minsann. Han vill ligga tätt intill mig och känner om jag flyttar mig. Nu får han somna direkt i spjälisen så då kan ja ju inte ”försvinna”. Det blev en vit från BRIO med höj och sänkbar långsida. Vi har monterat den och Lex var i extas så D lekte med honom mer än byggde säng.  Han sov i bilen på väg hem från Barkarby och vaknade när vi gick in så han somnade inte förrän kvart i tio… Hoppas på sovmorgon imorgon.
Helgen ska vi tillbringa med att rensa i lägenheten och städa så att den är redo för värdering på tisdag. Vi vill ju vara redo att sälja inom ett par veckor om det blir mäklarens rekommendation!
Igår efter babysimmet såg jag att Alexander var rödflammig och tänkte att det antagligen var från kloret. Jag var själv allergisk mot klor när jag var yngre, liksom mot tvättmedel, pälsdjur, dun och mycket annat men det växte bort med åldern. Han såg finare ut igår kväll men vi hade en väldigt jobbig natt då han gnällde massor och ville bli buren halva natten. Jag var enormt trött imorse men tänkte inte på att han blivt rödare utan han såg ut ungefär som dagen innan.
.
På förmiddagen var vi på babyrytmik med Lina&Leo på Dansmuseet och det var superbra och väldigt mysigt. Alexander var dock på dåligt humör och gnällde så snart jag inte höll honom eller lät honom ligga platt på rygg. Han som brukar älska att stå och att skratta åt andra människor var en liten grinig slöhög. I slutet av babyrytmiken somnade han mot min axel när vi dansade runt och sjöng. Han hade sovit så dåligt under natten och orkade inte mer.
Dansmuseet
Däckad kille efter babyrytmiken
.
Han fick sova när vi gick till Vapiano i Gamla Stan och åt lunch men när vi var där så vaknade han och var på ett rikitgt uselt humör. Han var inte alls nöjd med att titta på sina kompisar eller sitta i mitt knä och ingenting jag gjorde dög utan han gnällde mest hela tiden. Lagom tills vi hade ätit och druckit kaffe somnade han och sov en liten stund för att sedan vakna på samma usla humör som innan. Jag fick roa honom bäst jag kunde medan jag gjorde mina ärenden och till slut somnade han. Efter en timmes sömn vaknade han på bussen hem och då kom äntligen dagens första leende… Han var glad en liten stund när vi kommit hem men det var snabbt övergående. Han gnällde och grät så snart jag inte bar honom och till slut kom Dean hem och vi beslöt oss för att bada honom. När vi tog av kläderna såg vi att hans utslag blivit mycket värre och han ville inte alls ligga i vattnet. Det var därför han var så ledsen.
.
Vi hoppade över smakportioner för att utesluta att det är majsen han fick igår till middag (som han älskade!) som han reagerat på. Han fick också en body att sova i som vi tvättat här för hans pyjamasar är tvättade i Piteå med parfymerat tvättmedel så vi vill utesluta den källan också. Det kan ju vara vad som helst men vi kommer inte på något annat… Stackars lilla älsklingen är alldeles rödprickig över hela kroppen förutom i ansiktet så det syns inte när han har kläderna på sig…
.
Hoppas att vi får en bättre natt och att hans utslag är bättre imorgon annars får vi nog ringa BVC och fråga om man kan göra något.
Igår hämtade jag kläderna som jag beställt från Me&I på partyt hos Jenny.
.
Det blev den här sparkdräkten i grönt (som ni såg honom vara snygg i rosa i) med tillhörande body.
Det blev också den här kombinationen av tröja och byxor.
Allt är i 74/80 och kommer att vara användbart till våren.
.
Jag hade också beställt de här snygga och tåliga byxorna som jag tänkte skulle vara perfekta när han börjar krypa omkring utomhus men de var tyvärr slut. Hoppas att de kommer i nästa säsongs kollektion igen!
Idag när jag var på stan så upptäckte jag att alla affärerna börjat sälja julsaker. Det var så vackert i skyltfönstret på ”Ljushuset” som ligger i vårt hus och alla butikerna hade börjat plocka fram julpyntet.
.
Jag som är på jakt efter en tomtedräkt gick genast på en snabb runda genom de vanligaste affärerna. H&M hade fått in men den var ganska tråkig med en luva utan vit tofs och med något konstigt svart band i midjan. Lindex hade inte fått in nya utan hade bara fjolårets som i och för sig var väldigt fina men inte fanns i Alexanders storlek.Hemma kollade jag på Pippilotta också men även deras hade någon konstig svart bältesmarkering. Så här ser Lindex variant ut och det är min favorit hittills men jag ska spana in Åhléns också imorgon innan jag bestämmer mig.
Jag brukar inte vara någon stor julälskare även om jag tycker att den är ganska mysig. Men så där vansinnigt förälskad i julen har jag aldrig varit. I år känns det dock lite annorlunda. Det är Alexanders första jul och allt känns så mysigt och speciellt. En stor familjejul med både min och Deans familj ska det också bli för första gången. Kan det bli bättre?
.
SÅ… Jag som svor på att aldrig göra fåniga julkort med mitt barn och skicka till alla stackars ointresserade människor i hela välden kommer att göra precis det i år! Jag planerar också att julbaka och pyssla med min mammagrupp och huset ska bada i julstämning i år! Jag lääängtar till advent när vi får börja frossa i julen!
Det är bara något år sedan vi slipade om alla golv här hemma och oljade dem vita men redan tycker jag att de har blivit rätt slitna med mycket märken och sprickor i fogarna. Speciellt i köket där man ofta tappar bestick och diverse annat, drar omkring stolar och spiller mycket ser golvet ganska risigt ut. Inte har det blivit bättre av att hantverkarna nu har sprungit in och ut utan att bry sig om att täcka eller ta av sig skorna. Vad är det för fel på Stockholms hantverkare? De verkar helt hjärndöda hela bunten. Inte kan de läsa heller för jag har satt upp en lapp där jag förklarar att golven är vita och känsliga och måste skyddas men det har de totalignorerat.
I alla fall så funderar jag på att köpa en matta till köket att lägga framför diskbänken där golvet är som mest slitet. Jag har spanat in den här från Pappelina, tror att den ljusa olivfärgen skulle passa bra i vårt vitgröna kök.
Jag är lite osäker på hur lång matta jag ska beställa i så fall. Väljer mellan 225 cm eller 300 cm. Tror att det får bli den längre trots att den blir rätt dyr då. Vi får ju ett stort hus att använda den i sen.
Längd: 69 cm (kurva +1)
Vikt: 7 500 g (normalkurva)
Huvud: 42 cm (kurva -1 men närmare normal än tidigare)
BVC tanten tyckte att han såg fin ut i hullet, han följer sina kurvor och är lång och smal.
Nu är vi tillbaka i Stockholm igen. Resan hem gick bra även om Alexander tyckte att det var tråkigt att flyga och gnällde lite. Mycket bra service fick vi även den här gången och han fick eget säte där vi kunde ha bilbarnstolen på rad 2. Helt perfekt.
Igår var det späckat schema. Alexander fick sin 5 månaders vaccination, sen träffade jag den andra tjejen som var gravid på Jenny och Jonas bröllop (Emma som är tillsammans med Deans kompis Johan) och hennes lille Vikke. Vi åt lunch ihop på det nyöppnade soppstället i Västermalmsgallerian innan det var dags för babysång med Linda&Hannes och Lina&Leo. Fullt upp med andra ord!
Efter sången somnade Lex och sov hela eftermiddagen medan jag och Lina drack kaffe på Thelins. Febern började stiga och när vi kom hem var han ganska dålig. Han var ju dålig efter förra vaccinationen också så jag hade väntat mig feber även den här gånge. Att han skulle bli så gnällig trodde jag dock inte för förra gången sov han bara. Dean kom hem från Rwanda och vi skulle äta födelsedagsmiddag som fick bli hemma med Sparris till förrätt och Oxfilé till efterrätt och sedan en princesstubbe till efterrätt.
Ännu lite fler födelsedagspresenter blev det förutom de jag fick hemma i Piteå i lördags. Klänningen fick jag av mamma, halssmycket som matchar ett par örhängen jag fått tidigare) fick jag av Dean och de snygga ljusstakarna fick jag av Severino och Mona. Ljusstakarna var jättesmarta för de går att använda till värmeljus eller höga ljus beroende på vilket håll man vänder dem!
Det var en konstig födelsedag… Det brukar vara frukost på sängen och sen middag på någon rolig restaurang men i år var Dean i Rwanda på morgonen och sen var det massor med ”vanliga” saker på dagen och på kvällen fick vi äta hemma eftersom Lex vad hängig. Är det så det är att vara småbarnsförälder? Det kändes inte riktigt som födelsedag i år. Men det kanske är lika bra, då kan jag låt bli att räkna det här året och säga att jag är ett år yngre!
Idag har vi inte gått utanför dörren eftersom Lex fortfarande har feber. Han vaknar och leker en stund, sedan gråter han ganska snart för att han är febrig och trött så då matar jag honom till sömns och han sover en kort stund. Så har vi hållit på hela dagen. Jag skulle träffa mina mammor idag men det fick vi ställa in och hänga här hemma istället. Själv är jag helt slut och har nackspärr och är hängig igen eftersom jag matat lille skutt hela natten. Stackars liten han är så ynklig…
Ett litet leende lyckades jag fånga på kamera när han fick ligga på filten med sin nya groda som han fått av farfar och Mona. Idag är han klädd i mörkblå bomull från topp till tå. Bodyn är en 68 som vi fick i present av Christopher och Helene medan byxorna är en 62:a som vi fick av Cicci tillsammans med den vita bodyn med krage som han för länge sedan växt ur. Dem har vi använt massor och han kan fortfarande ha em eftersom de har långa muddar både i midjan och benen som man kan vika ut. Mysig med goskläder när man är sjuk!
Efter att inte ha bloggat på tre dagar brukar det finnas massor att berätta men här är rätt händelselöst just nu efterom Lex är febrig och vi inte kan göra så mycket. Jag har städat och packat upp allt från våra två resor så det är inte så mycket action helt enkelt.
Igår tog vi fram några kartonger med saker från när jag var liten för vi tänkte skicka lite mjukdjur till barnen i Lettland och Rumänien. Tyvärr hittade vi inte så många mjukdjur eller dockor men det var skönt att sortera upp en massa gammalt skräp. Jag förstår inte vad det är vi sparat… Allt från glasburkar och pippetter från något kemiexperiment jag verkar ha hållit på med till uttorkade monchichis… Det mesta slängde vi och behöll bara lite spel, pussel, My little pony (om vi någon gång får en flicka så får hon dem för de var så fina) och gamla skrivböcker där jag skrivit berättelser. Det finns lite kartonger med Barbie, Lego och böcker också som vi inte hann med men vi kommer inte att behöva köpa särskilt mycket böcker, jag verkar ha ett helt bibliotek av barnböcker. Jag minns att jag läste mycket som barn men det är ändå fascinerande hur mycket som finns.
Efter att ha läst mina gamla skrivböcker så verkar jag ha varit helt besatt av döden och spöken för det var allt jag skrev om. Inte konstigt att jag var mörkrädd, med en sådan fantasi så blir man ju det! Mörkrädslan har tyvärr hängt i med åren och helt fri från den blir jag nog aldrig.
Mina gamla dockor var inte mycket att spara. Halvskalliga eller med plasthår som för länge sedan tappat formen så de fick åka till soptippen. Lite intressant var att jag hade en svart docka. En riktigt mörbrun med krulligt kort hår. Det måste ha varit lite exotiskt i slutet av 70-talet.
Det var i alla fall skönt att få rensa bort lite och dessutom frigjorde vi en hel del plats i förrådet.
Nu när jag tänker på det så inser jag att vi måste ha missat en kartong någonstans. Jag vet att det finns fler mjukdjur. Ivan, Rosus och Rektangel måste finnas i någon kartong med andra av deras plysch-kompisar! I know they’re out there…
Vi har varit hos läkaren imorse och han konstaterade att det är en virusinfektion, ingen bakterie. Oklart om det är svinis men han trodde inte det eftersom ingen annan blivit sjuk då den är väldigt smittsam. Han hade ingen feber när han vaknade imorse men på Vårdcentralen hade han lite feber igen, 37,5. De mätte också upp en något förhöjd sänka på 21 (normalt är 10). De gör ingenting eftersom det är ett virus utan det läker ut av sig själv och blir det sämre så får man söka akut.
Jag tycker att han är mycket finare i färgen idag och verkar piggare så mest troligt är han på bättringsvägen. Han är inte längre rosig om kinderna och han poopade inte på hela natten heller så diarrén är lite lugnare. Nu på morgonen kom det dock mycket och det var väldigt grönt men inte riktigt lika löst.
Han har röda pricka över hela kroppen vilket enligt läkaren beror på virusinfektionen. Han är också jätteröd i stjärten men det misstänker jag beror på att han är allergisk mot våtservetterna som finns här hos mormor och morfar så nu har vi bytt tillbaka till ett beprövat märke och hoppas att det blir bättre.
Här ligger älskade lilla sjuklingen och sover i sin fina spjälsäng.
Han sover alltid med kaninen som han fått av sina kusiner i England nu för tiden. Han älskar att gosa med den och suger ofta på öronen.
Jag köpte den första julklappen igår så nu har jag verkligen börjat tänka på julen. Det ska bli så myckigt att julpynta hemma och göra fint för Alexanders första jul. I år blir det både balkongpynt och Julgran inomhus! Eftersom vi inte kommer att åka till Filippinerna som vi hade planerat så blir det ju en del tid hemma både före och efter jul så här ska pyntas!
Jag såg det här på ett forum idag och kände att det här måste vi göra! Sprida lite julglädje för andra barn i världen. Jag är skeptisk till Röda Korset och Rädda Barnen och sådant där 75% av allt man ger går till administration så det här känns mycket bättre. Då vet man att det man ger kommer fram till de behövade och inte hamnar i någon överbetald direktörs ficka.
http://www.hoppetsstjarna.se/stoed-oss/julpaket/packa-ett-julpaket.html
Det ska bli både en kartong med mat och en med julklappar och kläder till barnen!
Imorse hade Alexander fortfarande feber och jag bestämde mig för att ringa vårdguiden och fråga om råd. Febern kommer och går och toppar på drygt 38 så den är inte så jättehög men eftersom det hållit på så länge nu så började jag misstänkta svininfluensan. Jag har hört någonstans att små barn inte blir lika sjuka som vuxna i den.
Jag googlade först symptomen och han har alla som jag kan konstatera utan att fråga honom. Åh vad jag önskar att han kunde prata!
Feber – Ja
Diarré eller kräkningar – Ja
Snorig – Ja
Hostar – Ja
Ont i kroppen – Vet ej men antagligen för han gnyr när febern går upp
Ont i huvudet – Vet ej
Vårdguiden rekommenderade mig att söka vårdcentral etersom han hade feber i lördags, blev feberfri söndag måndag och sedan fick feber igen som kom i tisdags och är ihållande. Influensan kan då tydligen bli bakteriell och då måste det behandlas. Helst ska man uppsöka barnläkare när de är under 6 månader men etersom han är 5 månader tyckte vårdguiden att det var lika bra att börja med vårdcentral och få deras utlåtande först.
Jag ringde vårdcentralen här i området och det tyckte att vi ska komma in för koll imorgon. De tror också att det är H1N1 men tycker inte att han verkar jättesjuk. Så länge febern ”bara” är 38 så får vi vänta till imorgon men går den upp så ska vi söka akut. De vill kolla honom för att utesluta bakteriell infektion innan vi får åka hem i helgen så det blir till att ringa imorgon bitti och få en av deras akuttider som man bara kan få samma dag. Jag ställer mig i telefonkön när de öppnar imorgon.
Dean ringde från Rwanda och var lite chockad eftersom han sett på MSN att Pluppiluren antagligen hade svininfluensan före han läste mailet jag skickade. Jag kanske borde ha ringt men jag trodde inte att hans telefon funkade där eftersom han använder ett Rwandiskt nummer nu. Han verkar inte ha läst på så mycket om vad svininfluensan är, att det är en vanlig influensa som drabbar ett fåtal lite hårdare så han trodde nog att det var livshotande. Men nu är han lite lugnare…
Samtidigt tror jag att det är tänder som spökar för han tuggar och tuggar och tuggar på allt han kommer åt och blir nöjd när han får gnaga på något. Han har varit glad och pigg nu ikväll tack vare att han fått Alvedon regelbundet idag. Magen verkar vara lite stabilare också för han har poopat lite mindre, dvs inte varje halvimme… Vi har gett upp de vidriga supparna som bara irriterar tarmen och kommer ut direkt så nu får han flytande Alvedon och det är 1000 gånger bättre! Imorse fick jag en dusch av honom när jag försökte få in den eländiga tabletten så då bestämde jag mig att det får vara nog med dem. Han har ju inga problem att svälja så då kan han lika gärna få flytande. Jag undrar dock vad som är i Alvedon för han pendlar mellan sömnzombie och helt överaktiv och superglad… Skrattar högt och pussas och tumlar runt på golvet.
Vi har konstaterat att älsklingen kan sitta en liten stund men han ramlar omkull istället för att lägga sig mjukt eller förstå att han bör ta emot sig när han inte vill mer. Någon längre stund sitter han dock inte, upp till en halv minut är väl ungefär vad han klarar. Han brukar få övervikt åt något håll när han sträcker sig efter en leksak eller tittar efter något och då ramlar han, så man får passa ordenligt. Han sitter oftast bäst när han glömmer bort att han sitter, när han anstränger sig vinglar han mer. Ikväll har han legat på sin filt och rullat runt och hävt sig upp på raka armar med kroppen lyft från golvet. Han har varit så glad och nöjd och sprallig. Han pratar genom att göra pruttljud med läpparna och skrattar massor när jag gör likadant. Han ville aldrig somna utan låg här med mig i arbetsrummet långt efter att mormor och morfar somnat så till slut sövde jag honom genom att vagga honom i barnvagnen och lyfta över honom i sängen när han somnat. Hade han fått ligga på filten hade han nog lekt hela natten!
Alexander i sin retrostol i morse. Pyjamas och sockar för att inte bli kall nu när han är så febrig!
Ett aber nu är om jag ska sänka spjälsängsbotten eftersom han reser sig så mycket på armarna och kan hålla sig uppe länge och ta i saker. Det är ju skönt att ha honom högt i nivå med sin egen säng men jag är rädd att han snart kommer på att man kan häva sig på kanten…
Kappahl har släppt sin Vintage Stories kollektion nu och trots att den såg så fin ut på bilderna jag sett tidigare så satt plaggen verkligen inte bra. Jag provad de flesta men det var tråkiga material och dålig passform så det blev inget köp. Däremot var accessoirerna supersöta och jag hade kunnat köpa hur mycket som helst av dem! Det blev två saker som min älskade mormor gav mig i födelsedagspresent.
Den här superfina väskan kommer att bli en hit till svart långklänning i många år framöver!
Den här vackra schalen kunde jag bara inte motstå.
Bilderna har jag lånat från Kappahls hemsida.
Alexander blir bättre och bättre på att ta tag i den han vill ha. Den färdigheten i kombination med att han är mycket intresserad av mitt ansikte gör att han nu sliter och drar i allt han får tag i. Speciellt när han ammar vill han gärna ta i hela mitt ansikte och gärna riva mig lite på läpparna och i munnen. Det är hans sätt att gosa tror jag men ibland gör det ju lite ont trots hans goda intentioner.
Jag misstänker fortfarande att han ska bli tandläkare… Alternativt plastkirurg. Å andra sidan hörde jag att världens intelligentaste man jobbade som dörrvakt så Dean kanske inte är helt fel ute när han säger att Lex ska välja den yrkesbanan. Om dörrvakten skolade om sig efter att han mätts upp till 200 i IQ förtäljer dock inte historien…
Det blev en lång dag i måndags med bilresa från Skåne och sedan flygtur upp till Luleå. Vi hade bokat biljetter samtidigt som Dean skulle flyga tilll Rwanda så att vi kunde åka ut till Arlanda tillsammans. Dean skjutsade oss till terminal 4 och packade allt vårt bagage på en vagn innan han åkte ut med bilen på långtidsparkeringen. Det var ett perfekt upplägg! Lite jobbigt att skiljas åt var det, Dean har ju varit borta så mycket de sista två veckorna och han vill inte missa mer av Alexanders utveckling. Vi får trösta oss med att när han kommer hem från Rwanda så ska han inte resa på några veckor.
Resan upp till Luleå gick bra. Vi flög SAS och fick faktiskt riktigt bra service. Vi slapp de förhatliga check in automaterna och de fixade allt åt oss vid disken. Sedan fick vi ta ombord bilbarnstolen eftersom det var gott omplats på planet och Pluppi fick sitta i den vid start och landning. Mycket praktiskt! På NOrwegina fick vi ju inte ta ombord stolen trots att det var gott om plats. Ibland är vanliga flybolag prisvärda. Flygvärdinnorna passade upp oss med vatten till nappflaska och kollade flera gånger så att allt var bra. Det är verkligen inte varje dag man får sådan service på SAS. Alexander hade dock den fantastiska timingen att kräva två blöjbyten under en flygtur på 1h 10 min… Dessutom var han ganska gnällig och arg eftersom han var övertrött och förkyld. Han hade ju haft en jobbig (och tråkig!!!) dag med bilresan från Skåne och kort stopp hemma innan det var dags för bilen ut till Arlanda. Jag trodde att det var öronen som gjorde att han grät men mitt i inflygningen när det sprängde som mest i mina egna öron somnade han så det var kanske inte öronen ändå? Det var i alla fall skönt att han somnade så att han slapp uppleva landningen med sprängande öron.
På Arlanda åt jag en hamburgare på Max eftersom jag inte had ätit middag och dessutom hade gott om tid. Eftersom jag fick ta med mig bilbarnstolen hade jag den, Alexander, skötväskan och handbabget så det var rätt mycket saker. När jag skulle kasta allt skräp kom en dam och hjälpte mig med det så att jag slapp lämna mina saker medan jag gjorde det och jag hörde på dialekten att hon var från Norrland någonstans. Jag kom att tänka på att Norrlänningar ofta är vänliga och hjälpsamma. När jag gick av planet tog en man min väska hela vägen ut i ankomsthallen till mormor och morfar. Det skulle aldrig ha hänt på bussen i Stockholm!
Vi kom hem till Munksund halv tolv så vi gick och la oss direkt. Alexander fick sova i sin nya fina spjälsäng som mormor och morfar köpt och mitt på natten flyttade han över till mig när det var dags att äta. Spjälsängen är så fin och den har en praktisk sänkbar sida som står dikt an min säng så att jag kan flytta honom fram och tillbaka. Det är helt perfekt! Han sov bra under natten och vid sju vaknade han för blöjbyte. Vi åt frukost med med mormor innan hon åkte till jobbet och sov sedan en och en halv timme till.
Alexander fick prova min röda ”Rollic” som jag hade när jag var liten och han tyckte att det var jättekul! Någon vidare teknik har han inte hittat än men det kommer väl. Han kan bara backa än så länge. Får se om han kan hitta ettans växel snart. ;.-)
Alexander är en riktig retrokille med Röd Rollic och en Hokus-Pokus stol i trä och grönt konstläder. Mormor hade till och med hittat en ny rem till den, reservdelarna till dagens stolar passade till min gamla stol!
Mormor jobbade några timmar men efter jobbet kom hon och Mommen hem och vi lagade mat och lekte med Alexander. Han var på gott humör även om han var lite förkyld.
Efter att ha varit så dålig i magen sedan i mitten av förra veckan verkade han vara lite bättre, det blev inte lika många blöjbyten som tidigare dagar. Febern kom dock tillbaka på eftermiddagen men försvann till kvällen då han var pigg och glad.
Här sitter han i morfars fåtölj och myser. TVn är på och han som inte fått se TV på ett par veckor var mycket fascinerad av sin favoritapparat.
Han var vaken ganksa länge eftersom han sovit rättmycket på dagen. Det gjorde dock inget för han sov hela natten från 22-08 med bara en matpaus och en så bra natt var det någon vecka sedan vi hade. Det hela fick dock sin förklaring idag förhan har varit febrig större delen av dagen. Ingen hög feber men ändå så att han velat sova mycket. Jag har mätt upp 37,3-38,1 och normal ligger han på strax över 36 så han verkar ha något i kroppen. Om det är svininfluensan eller tänder som kommer eller bara för att han är förkyld vet jag inte. Det rinner mycket ur näsan på honom men han har ju haft feber nu i lördags, igår och idag så något mer än en förkylning är det nog.
Mormor väntar och längtar efter att Pluppiluren ska bli frisk. Hon har köpt en begagnad Emmaljungavagn som vi ska ha här uppe med 4 stora hjul som även funkar i snö. Eftersom han haft feber har vi dock inte kunnat ta ut honom än så vagnen står oanvänd i garaget. Och mormor som inte vill något annat än att gå på barnvagnspromenad men lilla grodis…
Trots att han är lite febrig och sjuk så är han glad och alert när han är vaken. Idag har vi lekt massor och han skrattar och sprattlar av glädje. Han har varit otroligt glad och mysig ikväll! Han åt en smakportion morot idag på dagen, han åt bara ca 2 teskedar men det var ett stort framsteg för oss. Det var Mommens knep om varannan sked bröstmjölksersättning som gjorde susen tror jag. Hon kan mommen! 4 egna barn har gjort henne till en outsinlig källa till information. Sen åt han också en stor skål gröt ikväll och var glad och nöjd. Det var ju länge sedan han fått gröt. Morfar fick dock hålla sig på rätt sida om Pluppi så att jag kunde mata honom eftersom han inte kunde släppa sin morfar med blicken. Han är sååå glad åt morfar. Om det är för att morfar sjunger för honom (om man nu kan kalla det sång) eller om det är för att han har en fin rutig skjorta vet vi inte.
Trots att han är febrig så har han varit igång hela kvällen och inte velat sova. Jag fick inte i säng honom förrän efter tio och då sonade han av ren utmattning efter allt bus så nu hoppas jag på en lugn och lång natt. Han var som en liten duracellkanin ikväll och han är det sötaste och mysigast som finns när han är så där glad. Jag är full av rivmärken i ansiktet och på halsen efter hans hårdhänta pussar och busgreppande men det är det värt för att få se honom sån som han var ikväll.
Det har verkligen varit fullt upp de senaste dagarna så därför har bloggen varit tyst. I fredags morse satte vi oss i bilen mot Skåne. Vi kom inte iväg så tidigt som vi tänkt oss för Alexander höll oss (eller snarare Dean) vakna hela natten. Vid halv sju steg jag upp men lät Dean sova till åtta för att han skulle orka köra så vi kom inte iväg förrän kvart över nio istället för halv åtta som vi planerat.
Det blev ett stopp i Vingåker på outleten där jag fyndade en snygg kavaj, en långkofta, 2 polotröjor, två bälten och ett par skor från Tiger. En plånbok blev det också. Det jag behövde mest, höga stövlar blev det tyvärr inte. Dean fick en snygg ny morgonrock och en club blazer och Alexander fick 3 par PoP byxor, en moonkidsbody och en moonkids pyjamas, ett par tmockasiner och ett par lära-gå-skor från Vincent. Det var verkligen bra den här gången, hur mycket de har varierar mycket mellan de fyra gånger vi varit där. Jag hade kunnat köpa mycket mer men nån måtta får det vara. Valde bort ungefär hälften vi hade i korgen innan vi kom till kassan. Man kan inte köppa ALLT. Tyvärr. Det kanske kan bli lite bilder på allt när jag kommit till Stockholm igen.
Sen var det dags för ett stopp i Norrköping där vi tittade på ett visningshus från A-hus. Själva huset var inte riktigt vad vi var ute efter men vi hade en lång och bra diskussion om byggtekniker, förutsättningar för golvvärme i två plan och lite annat som är bra att veta så det var bra att vi tog oss tid för mötet. Att man kan göra suterränghus av enplansvillor genom att lägga på en halv källare hade vi inte tänkt på. Murad källare med gjutet tak måste det bli för att kunna lägga golvvärme även i ovanvåningen i så fall… Man lär sig verkligenhela tiden i det här projektet. Vi kommer att vara husingengörer innan det här huset står på plats!
Sen var det full fart ner mot Skåne. Alexander var vaken och inte helt nöjd med att sitta fastspänd så jag fick hålla honom nöjd genom att sjunga. När vi var framme halv tio var min röst slut och både jag och Dean hade hål i huvudet av att ha hört Imse Vimse, En kulen natt, Sjörövar Fabbe och När kråkorna klappar takten om och om igen i flera timmar.
Det blev en tidig kväll efter lite mat och prat vid middagsbordet. Natten blev dock orolig igen eftersom Alexander fortfarande hade dåligt i magen. Allt bara rann igenom honom och allt var grönt. Stackars liten låg mest och bökade och gnällde så Dean bar omkring honom och sövde om honom i två omångar. Själv matade jag honom varannan timme för han var så hungrig hela tiden.
På lördagen gjorde vi inte så mycket. Ett snabbt besök på ScrapRoom som har ett helt fantastisk sortiment av papper och köpte lite inför julens pysseltillfällen. Sedan hängde vi ett par timmar hos Ekströms och gick igenom 2 kartonger med kläder som de hade kvar efter Jakob innan det var dags för middag hemma hos Severino och Mona med Deans farbror med fru som jag aldrig hade träffat. De hade med sig en jättefin halkedja med guldkors i doppresent till Alexander. De är 80 år så det åkte hem ganska tidigt eftersom de skulle köra till Malmö i mörkret men vi och Ekströms satt kvar hela kvällen och pratade och hade mysigt.
Severinos storebror med fru.
Med sin gudmor
Alexander var lite gnällig vilket snart fick sin förklaring. Förutom att all mat bara rann rakt igeonom honom så hade han 38,1 i feber när vi skulle lägga honom. Att ta febern och få i honom magnecyl var ett litet äventyr eftersom Dean inte kunde med att stoppa in något i rumpan på honom. När han tog febern fick han fram normal kroppstemp men jag gjorde om det på rätt sätt och då hade han ju mycket riktigt feber vilket också kändes och syntes på honom. Att sen få i en Alvedon var lättare sagt än gjort på någon som är dålig i magen. De små supparna kom ut hela tiden men till slut hade jag fått in en ordentligt och vi fick hålla ihop benen på honom ordentligt tills tabletten smält… Trots cirkusen som pågick så var han ganska oberörd av sina halvhysteriska föräldrar som gjorde allt för att få i honom de där Alvedonen… Utan att gå in på detaljer så hände det spännande saker när han nös och när han pruttade…
Inte ens hos min stora favorit farbror Lars är jag nöjd när jag har feber. Och inte kan man muta mig med en kaksmula heller!
Lördagsnatten blev också orolig och vid tretiden var vi uppe och bytte och tog tempen på honom igen. Eftersom han hade 38,6 i temp då så blev det ännu en omgång magnecyl men sedan blev han bättre och bättre. Vid åtta var han feberfri så vi bestämde oss för att åka till Väla och träffa Lina, Patric och Alma vid tio som planerat och det gick jättebra. Efter två timmars fika blev det bomässan i Helsingborg där vi fick upp ögonen för stenhus. Det är en gedigen och energieffektiv byggmetod som tilltalar oss. Vi kommer att titta lite närmare på det för även i det kan man få vilken design man vill och det är ett rätt rimligt pris för arkitektritat energieffektivt.
Efter husmässan skulle vi hämta spjälsängen hos Ekströms men den hade försvunnit! De måste ha lånat ut den till någon men kommer inte ihåg till vem. Det var synd men vi får köpa en istället. Jag ska kolla på blocket i veckan men hittar jag inget blir det en vit från BRIO som vi sett tidigare med tillhörande ovanpåliggande skötbord.
På filten i Skåne
Pappagos och lite lek
På måndag morgon satte vi oss i bilen tillbaka till Stockholm. Vi funderade på att svänga förbi Ullared men hade lite för lite tid så vi stannade till i Vingåker igen istället eftersom vi fick sådan tidsbrist på vägen ner. Vi hittade dock ingenting alls den här gången. Det hade ju varit helg och mycket hade sålts så det var tur att vi var där på fredagen. Sen blev det ett snabbt stopp hemma på ca en halvtimme innan vi åkte ut till Arlanda. Jag och Pluppi blev avsläppta på terminal fyra av en pappa som inte alls ville åka till Rwanda utan mycket hellre hade velat stanna hemma med oss. Det här med resandet är lite jobbigt just nu när han missar så mycket.  Tur att Alexander älskar sin pappa ändå.
Helgens lärdom är att vi inte har någon rutin på det här med familjutflykter. På vägen ner till Skåne hade vi med oss pastasallad men inga bestick att äta den med. Vi hade ingen ersättning till Alexander utan fick stanna och amma varje gång och vi hade ingen skiva med barnvisor utan jag fick sjunga hela tiden. Vi kanske kan lära oss i framtiden? Vi blir faktiskt husligare och husligare… Bara att ha med oss pastasallad vad ett enormt framsteg för oss som aldrig planerar utan alltid köper längs vägen. Vi börjar få vuxenpoäng!
|
|
SENASTE KOMMENTARER