|
|
Vi får så fina presenter till Edward av våra vänner och familj. Vi är så glada och rörda för alla tankar, hälsningar och fina saker som vi fått.
Min gulliga kusin Frida skickade en supersöt body från Mini Rodini till Edward och en väldigt uppskattas målarbok med Blixten till Alexander.
Från Deans jobb fick vi ett klädpaket från Polarn som var jättefint och precis vad Edward behövde.
Vår gulliga granne två hus bort hade stickat en fantastisk tröja som hon om över och lämnade häromdagen. Hur gulligt som helst!
Lina och Patric skickade sportiga kläder med pikettröja och en tuff collegejacka som var perfekt, han behöver verkligen varma kläder eftersom Alexander var bebis på sommaren och mest hade kortärmat och shorts.
Mormor och morfar hade med sig två matchande set från Villervalla till killarna som de ska ha nästa helg på 1:a advent.
Faster Lili sickade en gullig sparkdräkt som han myser i.
Av Alexanders kompis Willams föräldrar Therese och Niclas fick han en mössa som vi nu använder varje dag då den sitter så bra på honom och håller huvudet varmt samtidigt som den är lätt att få in under huvan på overallen. Söta små skor fick han också som han snart kan börja använda.
Mommen skickade ett härligt set med velorubyxor och både body och tröja att matcha på olika sätt.
Och så har vi fått blommor. Den här fina buketten med tillhörande ”bebisbukett” kommer från min gamla mammagrupp inne i stan.
Tänk att vi får så mycket fina saker den här gången också, att så många tänker på oss och lille Edward.
Alexanders humör åker berg och dalbana men han älskar sin lillebror enormt mycket. Han an inte låta bli honom och vill hela tiden vara nära. Han pussar på honom och klappar på honom och berättar för alla vi träffar att det är hans lillebror. Varje dag när jag kommer till dagis så ropar han ”Min lillebror är här!” och vill att alla ska komma och titta. Han frågar mig om Edward ska följa med hem och vill hela tiden försäkra sig om att ingen ska ta honom. Han är så rädd om sin älskade lillebror. Han berättar för kompisarna att de måste vara försiktiga med lillebrr och om någon säger något dumt som barn i treåråldern gör, bajs-lillebror eller liknande, så blir han jättearg. Lillebror ät hans allt.
Fotosession i helgen.
Alexander kryper upp i vår säng och vill ligga nära Edward varje natt eller morgon och om det är mitt i natten så att han inte får ligga närmast vilket han inte får om vi ska sova, av säerhetsskäl, så blir han ledsen och arg. Han vill aldrig gå hemifrån eller gå och lägga sig utan att pussa lillebror. Vi visste att Alexander såg fram emot bebisen men det har ändå gått över förväntan. Han har vairt arg på mig och även varit utåtagerande för att han inte är van att dela oss med någon annan men det har inte drabbat lillebror alls, han är bara stolt och överbeskyddande mot Edward. Det värsta som hänt den här första månaden är att han daskade till honom den där kvällen när vi var ensamma och han inte fick ta fiskmobilen från vaggan men då skämdes han väldigt mycket efteråt. Det har inte varit ett enda tjuvnyp eller några fula ord om lillebror, han är fortfarande lika kärlesfull och glad för ”sin bebis”. Hoppas att kärleken består genom livet. Om det är något jag önskar så är det att de ska växa upp och bli bästa vänner och alltid ha varandra.
En kväll när vi var ensamma när Alexander skulle sova så låg Edward i vaggan utanför rummet när vi läste saga. Han vaknade så jag sa till Alexander att jag var tvungen gå och ge Edward mat och väntade mig högljudda protester men det kom inga sådana. Han sa bara ”kom hit med honom” så jag satte mig på sänganten och ammade. Alexander somnar alltid med någon av oss bredvid sig men han är mer översende nu när lillebror är här så haan nöjde sig med att jag satt där med Edward och plötsligt sov han. Fast han bara är tre och ett halvt så förstår han att Edward behöver få mat eller ny blöja och blir aldrig arg när han gråter. Han kommer bara med goda råd till mig om att jag borde ge honom mat så att han blir tyst. Min lillgamla prins Alexander. Så kärleksfull.
Den här helgen hade vi inget inplanerat utan passade på att vara hemma och bara ta dagen som den kom. Dean om hem från Litauen i fredags så Alexander och jag byggde tågbana och åt middag medan i väntade och sedan blev det fredagsmys framför TVn. En sen kväll som ledde till sovmorgon för Alexander och otroligt nog för Edward också. Hela familjen sov till halv nio i lördags. Händer det när man har en liten bebis? Lördagen förflöt utan att vi gjorde så mycket. Sen pannkaksfrukost och sedan åte vi till centrum och lippte Alexander som såg för eländig ut i håret efter den misslyckade klippningen för några veckor sedan. Killarna fikade och jag gick lite i affärerna medan vi väntade på vår drop-in tid. Det är alltid en chansning att lippa sig på drop-in men den här gången gick det jättebra, nu vet vi vilken kille vi ska fråga efter i framtiden. Innan vi åkte hem tittade vi in i sportaffären och jag öpte ett par skridskor. Alexander ville också ha ett par men han får vänta på tomten, han ka inte få allt han pekar på. Dessutom hoppas jag att han glömmer att han vill ha ett par ljusblå… Det skär sig lite mot hans röda overall. Ja ja, vi får se vad tomten tar med sig. Resten av dagen gjorde vi inte så mycket förutom en god middag. Dean tog ner julpyntet från vinden på kvällen och sedan fastnade vi framför ”Så mycket bättre” tills Alexander skulle gå och lägga sig, övertrött och stökig.
Nya skridskor, både snygga och sköna med mjukt foder. Riktiga ”Catti-skridskor”!
Edward vandrar mellan mig och Dean för ligga själv är inte aktuellt. Men om lördag var en inproduktiv dag så var söndag desto effektivare. Julpynt, pepparaksbak, barnfoto och hand/fotavtryck av Edward hanns med. Plus lite matlagning. Det är en veca tidigt för julpynt men advent är så sent i år och jag vill gärna njuta före jul. Jag tar alltid ner julpyntet tidigt också, orkar inte se det fram till 20:a knut. Det brukar åka ner i lådan strax efter nyår. Så om jag tjuvar en vecka före jul så ger jag tillbaka den efter jul. Nu är allt julpynt utom julgranen framme. Det saknas doc ljukällor till några fönster så det får bli shopping i veckan. Dessutom behöver vi utomhusslingor.
En liten bild av kvällens pepparkaksbak. Alexander hjälpte till i början. Första utkavlingen var han engagerad, andra utkavlingen var han fortfarande med men lite stöig och tredje utkavlingen sprang han mest runt och gjorde annat. Sedan försvann han och jag fick avsluta själv. Men så är det väl när man är tre. Goda och fina blev de i alla fall!
Jag behöver köpa en ny kavel. Min är snygg men inte så praktisk… Design före funktion är i det här fallet inte värt det. Jag har en hel del baktillbehör om man tänker på hur sällan jag bakar. Många av pepparkaksformarna blev invigda ikväll.
Efter baket och när Alexander gått och lagt sig gjorde vi hand. och fotavtryck av Edward. Här är formen vi gjorde och sedan hällde gips i. Jag gjorde avtryck i gips av Alexander också när han var fem veckor. Så nu när jag har avtryck från båda så kanske jag kan sätta upp dem någonstans?
 Julpynt i TV-rummet. Jag har en likadan stjärna i SPAet så att det ser likadant ut i båda glaspartierna på nedervåningen. Kuddanra ser lite ledsna ut när jag fått slänga ut alla innerkuddar i dun och byta till syntet så jag måste försökka hitta några fylligare någon dag.
Alexander är överlycklig över sin lilla blinkande gran som han har i sitt fönster i lekrummet. Han fick själv klä den med mini-kulor. Lycka! Sedan satte vi tomtedekaler på fönstren i sovrummen nere.
Köksbordet med ny ljusstake som ska få mossa i och en ny bordsdekoration med hjärtan och noter. Nu är det jul hos oss! Det ska bli mysigt att fira jul hemma i år, mamma och pappa och mommen kommer hit så nu är vi ”all in for christmas”. Förra gången jag kunde pynta så här å riktigt var när Alexander var bebis 2009 för 2010 hade vi inflyttnings- och byggkaos i radhuset och 2011 var vi nyinflyttade här. Jag älskar julpynt och i år passar jag på att frossa i julen.
Alexanders solros från dagis växte sig stor men orkde aldrig riktigt blomma. Precis innan kylan kom så började det bildas en knopp men den hann aldrig slå ut. Nu är det dags att tömma krukan och vänta på nästa sommar som kanske blir varmare och kan hjälpa en ny solros till blomning?
Igår fyllde Edward en månad och det känns som att tiden springer iväg. Nu försvann ju de två första veckorna i konvalecens men även nu när jag är på benen så känns det som att tiden bara rinner iväg. Jag hinner inte så mycket på dagarna och tar mig inte för så mycket heller. Att lämna Alexander på dagis är i alla fall bra för då kommer vi upp och får på oss kläderna tidigare än annars. Igår när vi lämnat Alexander hade vi en lugn förmiddag men sen fick Edward magknip och var ledsen hela eftermiddagen och alla mina försök att hjälpa honom att bajsa var förjäves. En jobbig eftermiddag då jag inte fick något alls gjort förutom att vyssja honom, guppa honom, massera magen, bära, sjunga och försöka f honom att sluta gråta. Men så måste det ju få vara, jag är ju hemma för att ta hand om honom. Även om det känns lite tråkigt när Dean kommer hem och jag inte hunnit göra något alls på hela dagen. Igår kväll hittade vi i alla fall bärselarna så om han blir ledsen idag så kan jag sätta honom där.
Utvecklingmässigt så har det så klart hänt väldigt mycket. Ögonen är väldigt öppna och intresserade när han är vaken och han tittar forsande på saker. När han är på gott humör sitter han gärna i babysittern och tittar på den lilla mobilen på den. Han ger mig små snabba leenden ibland och har många miner. Precis som Alexander så gör han ”dörrvakten” ibland. Han örjar anta ett eget utseende också. Även om de fortfarande är lika så börjar Edward utveckla andra, helt egna drag. Han är mer lik mig än vad Alexander var. Ögonen blir helt klart bruna och hans kroppshår är mörkare än AAlexanders, kanske ett tecken på att han kommer att bli mörkare i hud och hår?
Jag ska giva dig på moppo! (?)
Han börjar också ha tydligare sov- och vakenperioder. När han är vaen vill han inte bara ligga med mig i sängen eller soffan utan då måste det hända något. Antingen att jag bär omkring på honom eller att jag visar saker för honom. Han kan som sagt också roa sig med babysittern i perioder. Babygymmet däremot är ett straff tycker han, där är han inte nöjd! Han börjar också göra små rörelser som är början till vändning.Inte medvetet men häromdagen lyckades han rulla i soffan när han var arg och sre och sprattlade. Det är inte läge att lämna honom på skötbordet längre, man vet ju aldrig vad han tar sig till. Han är star i nacken ocså. an ligga på min mage och lyfta huvudet och titta på mig ganska länge. Det börjar bli dags att låt honom ligga på mage på golvet och titta på något framför sig.
Mys på mammas mage är fortfarande det bästa. Då sover han så gott.
Igår hade vi utvecklingssamtal för Alexander och han ska äntligen få flytta till den större avdelningen. Hurra! I December ska han ha ”inskolning” vilket innebär att han ska vara halva tiden på varje avdelning och han ska äta lunch på den stora avdelningen. Sedan efter jul är han heltid på den stora avdelningen. Så skönt! Jag tror att de också insåg att det var fel och efter våra samtal med dem flyttar de nu upp honom. Synd bara att det tog nästan en hel termin.
Han har haft jättefina fröknar på sin nuvarande avdelning vilket har varit tur, speciellt har han ju tytt sig till sin nya fröken Ia som är fantastisk med honom och har gett honom mycket uppmärksamhet och extra stimulans. Han är ju milsvidder före de andra barnen i gruppen i utveckling, speciellt i språk, siffror och bokstäver och hon har också påpekat hur lättlärd han är. Så det blir tråkigt att lämna fröknarna men skönt att han ska få den stimulans han behöver.
Jag frågade honom igår om han ville börja på stora avdelningen och det ville han. På frågan varför så sa han ”För att jag är storebror nu”. Han förstår alltså att de ”stora” barnen går där och antagligen har han kännt sig liten av att bli kvar på sin avdelning. Vilket är helt fel för han är ju större och mer utvecklad än många barn på den stora avdelningen dit han ska nu. När jag frågade om han inte tyckte att det vore tråkigt att lämna sin fröken Ia så sa han ”Jo, men fröknarna på stora avdelningen är också snälla”. Det är skönt att han tycker så, två av dem är ju hans fröknar från förra året så han känner ju dem. Det kommer att bli bra det här.
Det är tydligt att det är viktigt för honom att känna sig stor, speciellt sedan Edward föddes. Jag tror att mycket av de humörproblem han haft i höst är relaterat till att han varit med de mindre barne och att han inte har fått känna sig ”stor”. Dels får han ju inte de goda influenserna av att se hur de större barnen beter sig utan ser bara mindre barns lite mindre utvecklade beteende och dels revolterar han nog lite. Nu ska man inte underskatta hans inbyggda personlighet med mycket humör men situationen har inte gjort det hela bättre i höst. Jag tror och hoppas att livet kommer att bli lättare för honom nu.
Lärdomen här är att det lönar sig att vara besvärliga tjatiga/kravställande föräldrar och det ska vi komma ihåg så länge pojkarna går i skolan. Om man inte ligger på ordentligt för att skapa förutsättningar för sitt barn så går det bästa till barn med föräldrar som ställer högre krav än man själv gör. Vi ommer att bli väldigt tydliga med vad vi vill och förväntar oss av förskolan och skolan framöver för att inte drabbas av något sådant här igen.
Dean var hos tandläkaren imorse så jag fick lämna på dagis. Det är ganska påfrestande att få på två barn kläderna och hinna dit innan samlingen klockan nio och jag tyckte att det var kämpigt. Ändå var det en bra morgon med en Alexander på sitt nästa humör som klädde på sig utan större protester, gapade när jag kom med tandborsten och sa inte ett enda fult ord åt mig på hela morgonen. Det enda som sinkade oss var att han ville ge lillebror av sina snäckor och ville pussa och krama oss om och om igen. En bra morgon alltså, men ändå stressig. Tack och lov valde han välling framför macka till frukost så det gick fort. Vi kom iväg fem i nio och sladdade in precis i tid och då skulle de ha samling ute så jag fick skynda mig in med honom och tråckla på overallen. Tackad min lyckliga stjärna för att han var glad och samarbetsvillig. Skyndade ut precis när de satte sig vid bordet och lämnade en glad kille och kunde sedan åka hem med Edward som sovit hela tiden. Fortfarande lätt stressad och tyckte att livet var ganska kämpigt. Men hur skulle en morgon med en skrikande Edward och en arg Alexander varit? Puh, oöverstigligt? Fast just den här veckan hade det faktiskt varit lättare än att gå till jobbet där årets tyngsta två veckor just pågår. Jag skulle ha stressat på kontoret minst 12-14 timmar per dag och knappt hunnit träffa familjen, bara hem och sova… Så när jag kom hem och kunde ligga i soffan med en kopp te och snusa på min bebis som sov på min mage så kände jag ändå att jag har det rätt bra idag. Efter jul när jag ska lämna varje dag får jag planera bättre och se till att ha god tid på mig helt enkelt. För det är lyx att få vara med barnen, det måste man komma ihåg, kanske framförallt när det är som jobbigast.
I helgen som gått har det funnits mycket att fira. Alexander blev tre och ett halvt år i fredags och i lördags var det exakt ett år sedan vi flyttade in i huset och Edward fyllde fyra veckor. På fredag kväll gick vi ut och åt middag på ett värdshus norr om stan eftersom Dean skulle hämta mamma och pappa på Arlanda sent på kvällen och det kändes jobbigt att han först skulle åka hem till Ekerö och sedan tillbaka till Kista och vidare till Arlanda samma kväll. Det var en lite annorlunda middag då det både fanns svensk och persisk meny men det var verkligen jättegott. Alexander fick äta persisk mat för första gången, kycklingspett och ris som han tyckte mycket om. Han är stor kille nu! Efter middagen åkte jag hem med Edward och Dean och Alexander åkte till Arlanda för att hämta mormor och morfar. Alexander var uppspelt i sitt esse och höll lda hela vägen till Arlanda och hem till Ekerö. Han hade sjungit och pratat konstant hela kvällen. Hans svada är svår att matcha.
På lördagen var Alexander på simskola och kalas på förmiddagen så vi andra var hemma och mös med Edward tills de stora killarna kom hem vid ett. En lugn lördag hemma där vi firade 1 år i huset och Edwards födelse med champagne och god Entrecotemiddag. Dessutom firade vi 1 år i huset med att bära upp den sista delen av gamla soffan nerifrån så nu har vi soffgrupp även på övervåningen. Superskönt att kunna ligga i soffan och mysa och titta på vattnet. Det känns mycket mer ombonat nu. En stor tavla och lite gardiner så kommer det att se inbott ut och akustiken kommer att förbättras. Bara soffan gjorde faktiskt en stor skillnad, det är mycket bättre ljudresonans här inne nu.
Mys med morfar i nya soffan nere. Den funkar bra för 4 vuxna och minst ett barn att ligga och titta på TV i vet vi nu. Precis som vi ville ha det!
Edward verkar inte uppskatta Ugglas musik i ”Så mycket bättre”. 
Söndagen var desto aktivare. Mamma fållade gardiner åt mig och jag lagade mat innan Alexander åkte iväg på helgens andra kalas, på ett lekland i Barkarby. Därför åkte jag med Edward och mormor och morfar till IKEA dit Dean och Alexander sedan kom. Vi shoppade lite och åt middag fram till att varuhuset stängde vid åtta då Dean och Alexander skjutsade mormor och morfar till flyget igen och jag och Edward åkte hem.
Edward har fått sin första förkylning, knappt fyra veckor gammal. Han snörvlar och kämpar, det är inte lätt att vara liten och sjuk. Hoppas att han inte får feber också. Nu vill han bli extra mycket buren. Lillgos… Så här söt är man i alla fall när man är nybadad och inbäddad i ett rosa badlakan. Förkyld eller inte.
Igår var Dean ute med jobbet och jag var ensam med killarna vilket till en början gick bra. Den delen när vi satt i soffan och ittade på Nalle Puh med en kille på varje arm… Sedan urartade kvällen lätt när Alexander ville att jag skulle läsa saga, vägrade ha på sig blöjan och tyckte att mobilen med fiskar som hänger ovanför vaggan var hans. Samtidigt tyckte Edward att han skulle ha sin gnälligaste kväll sedan han föddes och testa sina lungors kapacitet om jag satte ner honom. Härligt… Alexander gjorde också sin första missnöjesyttring över lillebror och tyckte att vi skulle skaffa en ny som inte skrek. Och sedan när han inte fick ta fiskmobilen så fick sig lillebror oväntat en dask av honom. Men då åkte han in på sitt rum och efter en lång stunds vrål och försök att slå sönder sin rumsdörr så var det en skamsen kille som fick säga förlåt. Fiskmobilen fick vara kvar vid vaggan utan knot sen och vi kunde krypa ner i sängen allihopa. Vi läste saga i högre volym än vanligt för att överrösta Edwards gnäll och gny, tandborstningen orkade jag inte ens diskutera så den fick vara och vi somnade allihopa vid nio. När Dean kom hem vid midnatt så började Edward gny igen så då fick han titta på TV med pappa ett par timmar och jag och Alexander sov. Idag har jag nackspärr efter att ha sovit med båda barnen i sängen och hoppas att det är LÄNGE tills jag ska vara ensam med dem igen… Tur att de är söta.
I tisdags när vi var på BVC så gjorde vi en försenad treårskontroll på Alexander eftersom vi skjutit upp den flera gånger. Han följer sina kurvor fint och är strax över medellängd och strax under medlevikt, en lite långsmal kille. Han vägde 15, 3 kg och var 102 cm lång. Förra gången han mättes på BVC var han 1 år och 8 månader så det hade gått ett tag sedan vi förde in honom på kurvan men jag kommer ihåg att jag mätte honom när han var två år och då var han 91 cm vilket också stämmer om man följer kurvan. BVC tanten bara skrattade när hon sa att hon skulle testa hans språkutveckling för han hade redan dragit sitt livshistoria och frågat tusen frågor om sakerna på hennes rum så hon konstaterade bara att han har en väl utvecklad talförmåga. Tydligen skulle hon hålla upp kort med bilder och se om han visste vad det var men han norpade åt sig korthögen och pratade en lång stund om varje bild. Det är full fart på den killen!
Så var det plötsligt fredag och helg igen. Vart tar tiden vägen? Förra veckan var Dean pappaledig fredag och vi hade Alexander hemma och gick på Aqvaria vattenmuseet. Jättemysigt att titta på alla vackra fiskar och sedan myslunch med den härliga utsikten från Djurgården. På vägen hem stannade vi till på Kungsholmen så att Alexander fick leka på leklandet där och jag gjorde några inköp i närheten. Edward fick Villervallabyxor och på Lindex kunde jag inte motstå den här lilla bodyskjortan som han kan ha till jul och nyår. Sedan hade vi en lugn helg hemma. Alexander och Dean var på simskolan både lördag och söndag men Edward och jag lämnade knappt huset förutom en liten promenad på söndagen.
Nu är det alltså fredag igen och ikväll kommer mormor och morfar för att inspektera Edward. Det blir lite mera action den här helgen. Lördag morgon är det simskola och sedan kalas hos en kompis till Alexander och på söndag är det kalas hos en annan kompis. Och så ska mormor och morfar vara här. Full rulle. Men kanske lite hjälp också? Och Mommens nybakta bullar och Jämtlandskakor kommer med dem.
Jag ska förresten baka. Dean påstod att jag inte gjort det sedan vi träffades men det har jag visst. Till julen 2009 bakade jag med mammagruppen hemma hos oss. Han tror inte att jag klarar det själv så nu ska jag visa honom. Jag har beställt ingredienser till Lussebullar och knäck. Här ska det julbakas!
Edward växer så att det knakar! Vi var på BVC igår och kurvan pekar spikrakt uppåt. Han var en liten räka under medelkurvorna när han föddes men nu är han en stadig bitsom ligger en bra bit över på både längd och vikt.
Jag och Dean kommer inte ihåg att det gicks å fort men när jag tittar på Alexanders kurva så gick det fort för honom också med undantag för att han gick ner lite mer de första dagarna innan mjölken rann till. Edward tappade ju ingen vikt i början då mjölken rann till ordentligt redan dag två.
Igår var Edward 3 veckor och 3dagar och vägde då 4,7 kg och var 57 cm lång. Närmaste mätpunkten för Alexander är 4 dagar senare på exakt 4 veckor då han vägde 4,6 kg och var 57 lång. Ganska jämförbart alltså, med tanke på att Edward låg fem dagar längre i magen. Om man tittar på Alexanders kurva efter dippen de första dagarna så ser de rätt lika ut. Huvudmåttet är rätt likt på dem. Alexander var en cm mindre när han föddes (35 vs 36) och hans kurva är precis under medel och Edwards precis över.
Dubbelhakan börjar framträda och han är väran lilla ”knybbis”. Eftersom han är 57 lång så är det dax att rensa ur de minsta kläderna redan. Två Ralph Lauren sparkdressar och en Burberry till samlingarna… Känns lite trist när man bara hinner använda saker en gång. Hoppas att han tänker använda strl 62 lite längre…
Det är inte bara på längd och vikt han utvecklas. Han börjar bli en egen liten person också. Han är inte en kopia av storebror längre utan har fått sitt eget utseende. Den här killen är mera lik sin mamma med ögonen som är lite sneda och helt klart kommer att bli bruna. Han har börjat fyra av sina första leenden också. I torsdags när han var 2 veckor och 5 dagar fick jag första antydan till svarsleende och sedan har det blivit mer och mer för varje dag. Imorse fick jag ett riktigt smile när han vaknade och jag satte honom upp. Han betraktar mig ihärdigt när han är vaken och försöker härma mig om jag räcker ut tungan. Han är adorable! Jag kan inte slutat titta och lukta på honom. Igår badade han och jag snusade hela dagen på honom. Finns det något mysigare än nybadad bebis?
Ögonen är helt bra nu, tårkanalerna är öppna och de rinner inte alls längre vilket är skönt för både honom och mig. Han sover fortfarande bra även om et så klart är nätter då han gnäller lite. BVC tanten sa att et är för att han får så mycket mat så att tarmarna inte riktigt hinner med att anpassa sig och då får han lite ont i magen. Oftast vaknar han 2 gånger per natt och äter men det går rätt bra för jag kan ligga ner och amma och halvsova samtidigt. På dagarna är han desto mer krävande. Den här killen lägger man inte ner om han får bestämma! Han vill bli buren hela tiden och vaknar när man lägger ner honom så det är dags att plocka fram bärselen innan jag blir alldeles sned av att gå omkring med honom på vänsterarmen. Det är verkligen en stor skillnad på killarna. Alexander sov var man än la honom bara han fick sin älskade napp, han hade enormt sugbehov från dag ett. Han tyckte visserligen om att sova på mig men han sov lite varstans. Edward vill vara nära hela tiden men tycker att nappen är ett otyg som inte ger någon mat. Han vill sällan ha den och är nöjd med kroppskontakt istället. Alexander kunde man också trösta med att lägga lillfingret i gommen men det har Edward också genomskådat som ett knep som inte ger honom någon mat så det går inte alls. Så vi fortsätter att kramas. Kanske blir det en bärsjal? Å andra sidan är han väldigt nöjd i vagnen och nu när jag börjat läka ihop så blir det mer och mer promenader och utflykter och då sover han gott i bilen eller vagnen.
Det går uppåt för oss båda kan man säga. Han växer och utvecklas och jag läker och piggnar till. Såret verkar ha läkt ihop fint på utsidan men jag har fortfarande en del smärtor från insidan. Det känns lite som fantomsmärtor eftersom det gör ont en bit ovanför det sår jag ser på utsidan men jag antar att det är stygnen i livmodern som svider och drar lite. Det har gått mer än tre veckor så förhoppningsvis går det också över snart, efter sex veckor ska jag ju få lyfta igen men det känns långt borta just nu. Men jag längtar efter att kunna lyfta upp Alexander och krama honom när han vill det.
Årets dagisfoto kom idag och lillgos är söt som socker som vanligt. Frisyren lämnar tyvär en del att önska men det finns en förklaring… Det var fotografering dagen efter att vi kom hem från BB och vi hade tänkt klippa Alexander redan under helgen men då var vi ju på BB så Dean fick ta med honom samma dag som vi kom hem så att han skulle vara fin och nyklippt på fotot. Tyvärr vet jag inte riktigt vem som fick sätta saxen i hans hår men han kom hem och såg värre ut än när han åkte. Det var snett och vint och spretigt så jag hade gjort det bättre själv och tydligen hade Dean ändå påpekat en del under själva klippningen. Hade jag varit i stånd att ta mig ur sängen hade jag tagit med honom tillbaka och klagat men det var omöjligt så dagen efter när han skulle fotograferas fick jag klippa till det värsta med kökssaxen och försöka ta ner det värsta spretet med mousse och spray. Det var första gången han fick prova att ha hårprodukter i sitt lilla barr! Det blev inte bra ändå men mindre illa än utan lite hemmastyling.
Fast när man är så här söt så spelar det ingen roll att man ser ut som en liten tok i håret.
Redan när Edward låg i magen så hickade han mycket. Det var oftast när jag åt eller drack något kallt men det hände några gånger om dagen i alla fall Nu när han är ute så har det fortsatt. Han hickar ofta och länge och det finns inget som man kan göra för att få stopp på det. Den lille stackaren. Ibland är det så kraftiga hickningar så att hela han ligger och studsar. Dessutom nyser han. Inte förkylningsnysningar utan bara nysningar, som allergi ungefär, men tydligen kan inte så här små barn vara allergiska utan vissa barn nyser bara helt enkelt. Edward nyser mycket, och oftast är de 4 nysningar i rad. Söta små kattnysningar.
Hans ögon har varit lite kladdiga sedan han föddes och första helgen hemma trodde jag att han fått ögoninflammation men det är tydligen bara tårkanalerna som är trånga. Efter den första helgen så gick det bort i båda ögonen men sedan kom det tillbaka igen i det högra. Igår försvann det igen så nu hoppas jag att det är borta men man kan aldrig vet. Det är jobbigt för honom att inte kunna öppna ögat när han sovit för att det klibbat igen och han gillar inte när man tar vatten för att blöta upp det heller. Det kan man nästan bara göra när han ammar och är helt avslappnad. Hoppas hoppas att de små kanalerna har öppnat sig nu.
Alexnader pratar mycket om hur han ska bli när han blir stor. När han blir ”Pappa Dean” som han säger. Häromdagen gick han stolt omkring med Deans ID kort från jobbet fastklämt på bröstet. ”Pappa har klämt fast på mig”, sa han glatt. ”Jag är pappa”. ”Pappa fixar allt”. Han tycker att pappa är bäst i hela värledn och han vill verkligen bli som sin pappa. Pappa som kan och vet allt och som gör roliga saker med honom.
Han älskar också när pappa berättar sagan om kungen och prinsessan som bor i slottet. Ibland så är det lite drakar och brandbilar och ambulanser med i den här sagan som varieras i det oändliga och som har hängt med länge nu. Nu har han också bestämt vem som är vem och enligt honom så är pappa kungen, Pyret är prinsen, mamma är drottningen och själv är han prinsessan. Jag har frågat om han inte är prinsen men han är väldigt bestämd på att han minsann är prinsessan och inget annat. Jag har inte hjärta att säga att bara flickor kan vara prinsessor så vi spelar med i hans version. 
Idag har jag slängt Eccoskorna som jag gått i den senaste delen av graviditeten. Vilken lättnad. Jag har längtat efter det länge… Igår kom jag äntligen i ett par av mina vanliga jeans och kunde åka till Bromma Blocks och shoppa i ett par skor med klack och en nyinköpt tröja. Lycka! Edward var lugn och nöjd och sov större delen av eftermiddagen i sin vagn. Precis som Alexander verar han trivas i bilen och i vagnen. Vi köpte farsdagspresent till Dean, amningslinnen till mig, goda teer att mysa med i höstmörkret och lite andra småsaker. Edward fick en långärmad body för det mesta som vi har efter Alexander är kortärmat och shorts. Det börjar bli tydligt at garderoben ändå måste uppdateras trots att vi har så mycket kläder. Lunch hann jag också med innan jag hämtade Alexander på dagis vid halv fyra. Så skönt att få göra vanliga vardagssaker och känna hur livet börjar återgå till det normala.
Edward chillar på fårskinsfällen idag i sin nya body från Polarn. Ute blåser det storm men vi är inne och myser.
Stora mängder thé, både julens klassiker Saffran&Chili och favoriten Rabarbergrädd kan vi nu njuta av i höst.
Dean hade ett event med jobbet igår och jag var ensam med killarna. Då jag hade en kämpig kväll med det i torsdags då Alexander var trilsk och Edward grät så hade jag stålsatt mig för det värsta men igår gick allt som på räls. Alexander kom hem på gott humör och lekte fint i sitt rum. Jag låg i Fatboysäckarna med Edward ett tag och pratade med honom när han lekte men sen kunde jag laga mat i lugn och ro. När vi sedan åt middag var Alexander så rolig. Jag brukar ta bort broccolin ur hans köttgryta för att undvika att han inte vill äta alls när han ser den men igår hade ett litet knippe smugit sig med. Då tog han bara den och la den på min tallrik och sa ” Nej tack, jag behöver inte den”. Ibland är han en så stor kille! Sedan åt han upp det mesta av maten och sa till slut ”Nu är jag klar. Min mage säger att jag är mätt”. Edward var lite missnöjd under middagen då jag hade satt honom i sittern och Alexander som mest avgudar sin lillebror tyckte att han var lite jobbig. ”Han skriker så att jag får ont i öronen”. Tja , vad ska man säga. Bebisar gör det ibland.
När vi sedan skulle sova så la han sig snällt i sängen utan problem och vi läste räkneboken tills han var redo för sin välling och sedan sov han gott. Inga problem alls. Om alla kvällar var sådana så vore livet som tvåbarnsmamma lätt. Jag bänkade mig i soffan framför Twilight med Edward i knät och hade en lugn myskväll. Edward som hade sovit större delen av dagen i vagnen och hela kvällen i mitt knä var utsövd och hade sedan si första jobbiga natt med långa vakenperioder och gnäll. Idag får han vara lite mera vaken och inte åka sövande vagn hela dagen så kanske vi kan få sova i natt?
Edward i den fina pyjamasen som Alexander fick ärva avvänners barn. Man kan inte annat än älska den…
Mamma tittar på Edward i Twilight. Trist, jag sover vidare.
|
|
SENASTE KOMMENTARER