|
|
|||
|
Alexander är fortfarande svår med maten och han äter i perioder. Det finns ett par saker som man nästan alltid kan få i honom och det är pommes frites (det bästa som finns i hela världen enligt Alexander), banan och yoghurt. Pommes fritesen får han bara om vi är ute någonstans och måste ha mat snabbt medan han äter ungefär en banan om dagen. När det kommer till yoghurt så tycker jag att det är lite för mycket socker i det men Dean har hittat på en bra kompromiss där vi ger honom naturell yoghurt med lite lingonsylt i.
Så här gott tycker han att fil med sylt är! Och självklart ska han äta själv…
Han är också väldigt förtjust i knäckebröd. Han är i och för sig nöjd men vilken smörgås som helst bara den har smör på. Han börjar med at slicka av smöret och sedan slänger han smörgåsen på golvet. Knäckebröd äter han i alla fall lite mer än bara smöret av. Jag tycker att det är konstigt att han som är så kinkig med konsistens gillar knäckebröd men det har han alltid gjort. Och det är nyttigt så jag har inga invändningar mot just det valet.
Glad och kladdig
Mammas stjärnöga I tisdags när Dean hämtade Alexander på dagis så ville han för första gången inte gå hem. Det var samma dag som han inte grät när jag lämnade honom och vi var rätt så förvånade båda två. Sedan på onsdag när jag hämtade honom så utspelade sig samma sak. Han var jätteglad att jag var där men han ville att vi skulle stanna på dagis och leka. Det verkar som att han blir mer och mer hemmastadd på dagis vilket är otroligt skönt. Dagisfröknarna har alltid sagt att han trivs bra men det har inte riktigt känts bra ändå eftersom han blir så ledsen när vi går. Jag hoppas att det här är ett riktigt genombrott och att han ska börja bli lättare att lämna. Jag är så oerhört lättad över att jag faktiskt ser att han tycker om dagis nu och att jag känner att de tycker om honom där. Hoppas att den nya pedagogen som börjar imorgon också kommer att vara bra! Eftersom vi hade biljetter till Disney on Ice så lämnade vi Svallet sent på nyårsdagen och åkte hem till Stockholm igen för att kunna gå på föreställningen på förmiddagen den 2 Januari. Jag hade inga förhoppningar på att Alexander skulle tycka att det var särskilt bra men vi ville ändå gå när vi nu ändå hade biljetterna. Vi tänkte att vi går dit och när han inte vill sitta stilla längre (gissningsvis efter 10-15 minuter) så får vi gå därifrån. Dröm om vår förvåning när Alexander var heeelt trollbunden! Han satt stilla i två timmar och bara tittade på föreställningen. De enda gångerna han släppte blicken från isen var när han bad om mer popcorn. Behöver jag säga att jag rekommenderar Disney on Ice? Och att vi ska gå nästa år också! Efter bara två dagar hemma var det dags att bege sig mot Falun där vi firade nyår på ”Svallet” som är Linas farmor och farfars hus som hon och hennes syskon nu ärvt. Det tog emot lite att sätta sig i bilen med Alexander igen efter den långa resan upp till Piteå och tillbaka men när vi väl var framme så var det absolut värt det. Vi tog en liten paus från allt flängande och fixande och lyxade med två dygns total avkoppling. Se bara på den här utsikten:
Badtunnan såg inbjudande ut men det var svårt att få upp värmen i den så det vara bara några entusisater som vågade sig ner i det precis badbara vattnet. Alexander och Dean tog en lång promenad på isen i pulka och njöt av det härliga vädret med bara några få minusgrader.
Själva nyårskvällen så åt vi en supergod middag och hoppade temporärt ut ur våra myskläder och in i finkläderna. Jag hade faktiskt bara underställ och skidkläder alternativt t-shirt och pyjamasbyxer hela helgen. Huvudaktiviteterna var att lägga pussel och att äta och vad passar då bättre än myskläder.
Det är dock inte ofta jag får använding för mina Karen Millen-klänningar nu för tiden så det gäller att passa på när tillfälle ges!
Pappan och Pluppin var också stiliga i vita skjortor och snygga dressar.
Middagen var tillgad av oss alla dä vi hade delats upp i matlag med olika ansvarsområden. Det var första gången jag tillagade pilgrimsmussla på något annat ställe än grillen men det var oerhört gott. Alexander hade det supermysigt med sin bästis Leo och hans kusin Hanna som lekte med småkillarna nästan hela tiden. Hon var så fin med dem och Alexande var överförtjust. Han pratar fortfarande om ”Alla” som han kallar henne. Det äinte alltid så lätt att säga N tydligen.
Alexander och jag i våra fårskinnstofflor som vi älskar att mysa omkring i. Jag har nyss lämnat Alexander på dagis och för första gången grät han inte när jag gick. Han var lite gnällig när vi kom och sedan ville han sitta och gosa med sitt ansikte inborrat under min hals en stund men när hans fröken lockade med smörgås och att leka med flygplanet så protesterade han inte när hon tog honom ur mitt knä. Han såg lite ledsen och miserabel ut när jag gick men han sa inte ett pip för att protestera. Hoppas att det är ett tecken på att han börjar känna sig hemma på dagis. Han tycker mycket om den jättemysiga fröken som tog emot honom imorse och det märks att hon tycker om honom men tyvärr är det hennes sista dag imorgon, sen går hon över till en annan förskola i samma enhet. Synd när han äntligen börjat ty sig till någon som är så fin med honom. Resan hem gick bra och tog ”bara” 11 timmar trots att det tog en halvtimme att komma igenom Skellefteå där det hade hänt en trafikolycka mitt i stan som drog på sig långa köer. Alexander sov inte alls lika bra på vägen hem som han gjorde på vägen upp utan höll sig vaken nästan ner till Sundsvall med bara 45 minuters sömn vid Umeå. Han var lite gnällig men vi spelade hans barnskiva som vi har i bilen och sjöng med vilket hjälpte och höll honom från att skrika och gråta. Efter att han sovit i ungefär 4 timmar så vaknade ha igen vid Gävle och var lite gnällig. Mat ville han inte ha och vi började misstänka att han mådde illa. Tyvärr hade vi rätt och han kräktes ganska snart efter han vaknat. Tack och lov blev det bara en kräkning och sedan klarade vi oss hem utan fler incidenter, han somnade om och vaknade inte förrän vi bar in honom. Hela familjen sov till kvart i nio morgonen efter (vi var hemma halv tre) och sedan sov jag och Alexander middag mitt på dagen också, jag sova i två timmar och han i tre. Vi hade lite sömn att ta igen… Sedan tog vi en tidig kväll också så det blev inte mycket gjort igår helt enkelt. Eller inte för oss i alla fall. Jag städade köket och hallen och på kvällen stuvade jag och Dean om i köksskåpen det var mitt bidrag till hushållet. Dean däremot la golv i arbetsrummet och idag satte han lister så nu är det klart att flyttas in i. Idag har Alexander varit på dagis mellan nio och tre. han var superledsen när jag lämnade honom men när jag hämtade honom så sa fröknarna att det hade varit en jättebra dag och han hade varit hur glad som helst och ätit och sovit utan problem. Dean jpbbade hemma med att sätta golvlisterna i arbetsrummet och slipa spacklet i klädkammaren medan jag utforskade mellandagsrean. Den var ganska bra i år faktiskt. Inte lika outstanding som den för två år sedan då finanskrisen slagit till och alla butiker tömde ut en hel hösts osålda varor men bättre än förra året. Och då har inte all rea börjat än, den riktiga börjar efter nyår så det finns mer fynd att göra. Jag köpte en del kläder till Alexander och själv fick jah en tröja på Benetton, blus och (underbara) ballerinaskor på Zara samt dagens stora fynd, en jättsnygg handväska från DKNY. Jag köpte också ett par fårskinnstofflor istället för de tofflor jag fick av Dean i julklapp som var för små. De var inte på rea men riktigt fina och sköööna! Jag funderade lite på varför det är så härligt att vara på stan. Det är inte så mycket själva shoppandet som är njutningen utan mera känslan av att strosa i affärer och få en stund för sig själv. Fika, läsa en tidning, titta på folk, titta på vad som finns i affärerna, glädjas när man hittar nåt fint. Det är bara så skönt! På förmiddagen var city dessutom nästan folktomt och när affärerna började fyllas på med folk på eftermiddagen så var jag klar och åkte hem med mina fynd för att hämta upp en glad kille som hade lekt hela dagen. Imorgon ska vi jobba lite mera i huset innan vi tar vårt pick och pack och åker upp till Lina & Olle för att fira nyår på Svallet. Badtunnan är enligt uppgift levererad och vi är laddade för vintersport!
Trots kylan så gav vi oss ut på en liten promenad på juldagen. Morfar hade hämtat ner min gamla snowracer från vinden så att Alexander kunde få den. Trots att han inte kan få något grepp när han har de tjocka vantarna på sig så satt han rätt så stadigt. Det blev inte en särskilt lång promenad men Alexander verkade tycka att det var rätt så mysigt i alla fall. Så var julen över. Den har varit skön men kort och nu sitter vi i bilen på väg mot Stockholm igen. Vi hade gärna stannat några dagar till men vi känner att vi har så mycket hemma i huset som måste fixas så vi åker tillbaka redan nu. Dessutom ska det vara ganska bra väder längs med Norrlandskusten idag så vi passar på, annars vet man ju aldrig hur länge de kan ta att komma hem. Vi kom iväg lite tidigare idag och förhoppningsvis går det fortare hem än vad det gjorde upp så vi hoppas vara framme på småtimmarna. Det har varit 5 lugna dagar då vi inte gjort så mycket men vi känner oss väligt utvilade vilket är guld vär. Vi har sovit ut vare morgon och Alexander har varit uppe med mormor. Den 23:e var vi på stan helt ensamma och köpte ett par sista minutenjulklappar som vi planerat in och dessutom hann vi klippa oss vilket var det bästa av allt. Jag har behövt en klippning i över en månad men inte fått tid till det så nu känns det som om jag vunnit på lotto när jag fått ett fräscht hår igen. På kvällen slog vi in paket vid köksbordet och drack glögg. Julafton har jag ju redan beskrivit i detalj så den hoppar jag över nu men Juldagen var också en väldigt bra dag för Alexander. Han lekte med alla sina nya leksaker och var ute på promenad med snowracern. På eftermiddagen sov han i nästan 3 timmar (!!!) innan det var dags för en god middag hemma hos mommen och vi kom hem vid sju på kvällen. Trots sin långa sovstund på dagen så somnade han ganska tidigt, han hade nog lite att ta igen efter en intensiv julafton. Vi adra var också ganska trötta och tittade på en Harry Potter film i soffan. På Annandagen gick jag och Dean på stan och kollade in mellandagsrean utan att hitta något men jag hann med en tjejfika med Ingela, Anna-Karin, Therese och Jonna. Vi brukar försöka hinna med det varje år och det är alltid lika mysigt. Ingela träffar jag ju ganska ofta och Anna-Karin också ibland men Therese och Jonna blir det bara någon gång om året som jag ser hemma i Piteå. På kvällen gick jag och Dean på bio tillsammans för första gången sedan Alexander föddes. Det var så mysigt att gå gå ut en stund tillsammans om än bara för att sitta i biomörkret. Som sammanfattning så har Alexander lekt mycket med mormor och morfar och har älskat all uppmärksamhet han fått. Han har varit lugn och mysig mest hela tiden och han är verkligen mormors pojke. Han blev så lycklig när vi kom och han fick syn på henne. De har nåt speciellt Pluppiluren och Mormor! För att Alexander ska få se allt fint som den stora pakethögen innehöll hans andra jul så dokumenterar jag det.
Eftersom vi har så golvkallt i nya radhuset så fick både Alexander och Dean nya fina fårskinnstofflor. Vi hade också köpt tvålkritor till badet nu när vi har badkar och en bok i samma serie som de han redan har om Bondgården och Djungeln, nu om Tomtens Julafton. De är roliga för man kan dra ut delar, snurra på delar och öppna luckor så att sidorna förändras. Dessutom var den väldigt söt! Mormor och Morfar hade köpt en röd sportbil som tar fart om man drar den baklänges.
Av Mommen fick han en fin ny pyjamas från Mexx. Vi har nu nästan helt lämnat helpyjamasarna bakom oss och gått till tvådelat för stora pojkar. En favorit i julklappshögen var den här ritbrädan som är magnetisk. Han tycker om att rita men det blir så kladdigt och det går enorma mängder papper så den här var riktigit lyckad. Han tycker om att rita med pennan och att göra former med de fem magneterna som sitter vid sidan om rittavlan. Han har suttit rtt mcyket med den och verkar tycka att den är minst lika rolig som kritor. Två böcker med lite mera text fick han också. Mormor och Morfar hade köpt en bok om Lilla Räven och vi hade köpt en bok om flygplan eftersom han verkligen älskar dem. Det är nog för att vi hade utsikt över Bromma flygplats från förra lägenheten och brukade stå och titta på planen som lyfte och landade. Alltid när han ser ett flygplan på himlen så pekar han och gör gör ljud och vill att vi ska prata om det.
Vi hade ocks köt ett nytt pussel eftersom han blir mer och mer intresserad. En badbok med Bamse ska göra badandet ännu roligare. Mormor och Morfar hade köpt nya finkläder med snygga byxor och cardigan från Mexx.
Mommen hade köpt en fin tröja från Villervalla och som jag visade i förra inlägget så fick Aelxander en julklapp av oss på morgonen som innehöll Play-Doh.
När jag var ute och handlade julklappar förra helgen råkade jag få syn på K’nins kusin som satt och väntade på att jag skulle köpa honom i en butik i Bromma Blocks. K’nin är av märket JellyKitten och et är hans kusin också. Kusinen har samma pälsyta som K’nin hade när han var ny och eftersom K’nin börjar bli rätt så sliten så köpte jag denna så att han kanske kunde ha två att mysa med. Han tyckte faktiskt om den nya också och har gosat rätt mycket med den även om K’nin är den solklara favoriten fortfarande. Mormor och morfar hade hittat en gammaldags snurra som låter när man snurrar den över golvet. Självklart fick älsklingen också Briotåg. Han leker nästan varje dag med tågbanan som han fick ärva av sina kusiner i Påarp så nu hade både vi och Mormor och Morfar köpt var sin sats med tågbana. Nu kan vi bygga ihop en stor bana och köra alla möjliga sorters tåg på banorna. Alexander tycker att det är jättekul att bygga långa tåg och köra dem, men inte nödvändigtvis alltid på spåret. Förutom allt på bilderna så var det också två kuvert från farfar och gammelmorfar. Snälla killen fick mycket julklappar! Alexander älskar sin K’nin som han fick när han bara var
En älskad sliten K’nin. Som jämförelse kan man titta på bilden från Oktober förra året när han var nästan ny. http://tosic.se/blog/?p=168 Alexanders andra julafton blev en helt fantastisk dag! Ögonen lyste från morgon till kväll och lilla hjärtat (jo han kallar faktiskt till och med sig själv för hjärtat nu, vi heter mamma, pappa och hjärtat) höll igång till klockan tio på kvällen.
Morgonen började efter frukost med att tomten hade lämnat ett paket i julstrumpan. Alexander var till at börja med mest intresserad av att hoppa i och ur spjälsängen som han lärt sig de senaste dagarna men till slut kom han på att det kanske kunde finnas något roligt i det där prassliga paketet.
Vi hade köpt en förpackning Play-Doh för att se om vi skulle kunna få honom att pyssla. Han vill ju sällan sitta stilla och pilla med saker om man inte läser för honom så det här var ett experiment för att se om han skulle gilla det. Och om han gjorde! Han har lekt med de där degburkarna sedan dess. Han leker inte så mycket med leran i som med burkarna. Han staplar dem på varandra och sorterar ner dem i kartongens hål. Lite leker han med leran men han är mycket mer intresserad av burkarna. Oavsett hur han leker med dem så sitter han i alla fall stilla i längre stunder och koncentrerar sig. När vi har stält undan burkarna en stund så går han fram och pekar på dem och vill ha dem igen.
Vid lunchtid kom Mommen och Alexander fick någon som satt ner med honom och läste. Han har det så mysigt här med uppmärksamhet hela tiden och massor med roliga saker att göra. Han har inte ens rört mormors pyntsaker för han har så roligt hela tiden så att han inte hinner hitta på ofog. Han är så snäll och pussar på oss och klappar fint på katterna och bara myser hela tiden. Att se världens gladaste pojke med världens gladaste ögon värmer mammahjärtat.
På eftermiddagen när firandet började på allvar åkte tomtedressen fram. Han är ju så söt i den så att man bara dör! Han satt vid bordet en stund till och lekte med sin Play-Doh och var mycket intresserad av vad det var för något där i.
Tomtemössan var inte populär så den åkte av med ett ryck efter en ganska kort stund. Vi var dock glada att den suttit på i fem minuter för lite foton, det var ungefär det tionde försöket att sätta på den som lyckades.
Till slut kom då tomten som vi pratat om hela veckan. Alexander verkade varken särskilt rädd eller särskilt glad åt tomten. Jag tror att han såg att det var morfar och ägnade sitt fokus åt paketen i alla fall. Han gick snällt fram och hämtade alla paket och samlade dem i en hög. Han hämtade inte abra sina egna så vi fick sortera lite men han var väldigt duktig på att hämta och stapla! 20 paket till Alexander blev det till slut. Det är ju inte klokt hur snäll han har varit i år!
När tomten skulle gå så försökte vi få Alexander att ge honom en kram och gå över till hans famn men där gick gränsen, mammas famn kändes mycket tryggare. Efter att tomten gått var klockan halv åtta och vi lekte med alla leksaker utan tecken på trötthet fram till att klockan var nästan tio. Han slocknade som ett nedbrunnet ljus i samma ögonblick som vi lade honom i sängen och sov gott hela natten i sin spjälsäng med bara en liten matning på småtimmarna. Hjärtat var helt slut efter en underbar dag! Nu är vi äntligen framme i Piteå. Det blev en lång resa upp och vi var väldigt glada att ha kommit fram helskinnade. Vi som planerat att åka klockan fyra kom inte iväg förrän vid sextiden och var framme halv sju på morgonen, det tog alltså nästan 13 timmar upp vilket är minst tre timmar mer än vad det gör på sommaren eller på fina vintervägar med dubbdäck. Det var den första delen av resan som tog längst tid, det var snöigt och köigt och halt så tidiv låg vi bara i 60 på E4an. I Gävle stannade vi och åt middag och Alexander vaknade till. Han tyckte att det var jättekul att sitta i restaurangen och titta på alla bilarna som körde förbi under oss! Precis när vi fåt vår mat så gick strömmen och hela byggnaden inklusive macken blev helt kolsvarta. Det gick inte ens att betala så kaffet som stod på eftervärmen blev gratis och Alexanders vällingflaskor fick fyllar med vattnet från tillbringare som stod framme. Vattensystemet hade också brakat samman. Vi var glada att vi fått mat och att vi tankat några mil tidigare och åkte vidare efter en candle-light dinner. Dean var dock lite besivken att han inte kunde köpa Polly på macken, han äter alltid det när vi är ute och kör. Det skulle sedan visa sig när vi körde vidare att vi inte hittade en enda öppen mack förrän vi var nästan framme i Sundsvall! Det är väldigt öde i långa sträckor när man kör norrut… Det är lite läskigt med sådana avstånd när det är så kallt som det är nu. Även om man har varma kläder med så blir man rätt utelämnad om bilen skulle stanna mitt i natten eller om det skulle hända en olycka. Temperaturen växlade mellan -15 och -28 hela vägen upp. Vi hade -24 på Ekerö när vi åkte (jag och Alexander frös nästan ihjäl på vår promenad hem från dagis innan vi åkte) och ”bara” -15 här när vi kom fram till Piteå så det är galet kallt i hela landet just nu. Det tog oss nästan 7 timmar till Sundsvall men sedan flöt det på bättre eftersom det slutade snöa och trafiken tunnades ut. Jag som hade sovit några timmar tog över i Härnösand och körde upp till Bygdeå en bit norr om Umeå. Vid Ö-vik höll dock vår (livs)resa på att ta slut då en älg hoppde ut på vägen i full fart precis bredvid bilen där vi susade fram i ca 100 km/h. Vi klarade oss med ca en meter tillgodo men jag bara skrek rakt ut av chocken. Det var minst två älgar som knatade ut på E4an och vi ringde trafikvarningen som ropade ut i radion att det var älgar på vägen där så att ingen annan skulle köra på dem. Efter den chocken så var jag i alla fall klarvaken trots att klockan var ungefär fyra på morgonen. Alexander sov hela vägen upp till Piteå med avbrott för middagen i Gävle och blöjbyta en liten bit norr om Sundsvall (där Dean äntligen fick sitt efterlängtade Polly) så vi bestämde att vi inte skulle stanna och sova utan köra på hela vägen. Det gick rätt bra fram till sista timmen då vi båda var supertrötta så att vi var tvugna att bya chaufför var 15 minut. Men till slut var vi framme och Alexander var redo att vakna för morgonen. Han blev överlycklig av att se mormor och morfar så vi gick och lade oss och sov hela förmiddagen medan han åt frukost och lekte med mormor. Det var ändå en ganska bra resa och om vi bara hade haft dubbdäck på bilen och kommit iväg klockan fyra från Stockholm så hade det varit perfekt. Om vi hade varit framme halv fem så skulle vi inte ha blivit sådär akut trötta som vi var på slutet. Att vi hade barnvakt när vi kom fram och kunde sova fem timmar var en förutsättning ochså för att det skulle fungera men det gick ju som smort. På eftermiddagen var vi inne på stan och fixade de sista julklapparna. Vi visste vad vi skulle ha så det tog bara en liten stund. Sedan fikade vi lite och Dean köpte sig en ny varm jacka från Fjällräven så att han inte ska frysa ihjäl i vinter. Själv hittade jag en underbar vit Canada Goose jacka som jag ville ha men den fanns inte kvar i min storlek. Kanske NK har när vi kommer hem? Dean skulle klippa sig och när han bokade tid på hårstudion så visade det sig att det fanns tid hos Mia som gjorde min bröllopsfrisyr och då passade jag på att boka in mig också.Nu när vi båda är nyklippta och jag nyss målat naglarna känner jag mig helt redo för julafton imorgon. Vad lyxigt det är att ha mormor och morfar så att man hinner göra allt det där som aldrig hinns med i vardagen nu för tiden! Nöjdast av alla är nog Alexander som har fått leka och äta god mat (tusen alternativ) med full fokus av mormor hela dagen idag. Han somnade som en sten halv åtta i mormors säng! Förra veckan blev Alexander 19 månader och som vanligt hinner vi inte med att notera allt han lär sig. Dean konstaterade häromdagen att han vet vad allt är. Han satt med Alexander i knät och frågade ”Var är…” och Alexander kunde peka ut så mycket saker som vi inte hade en aning om att han visste vad det var. Han lär sig hiskeligt snabbt och det mesta behöver man bara peka ut en gång så sitter det. Talet exploderar också just nu. Det märks att han lär sig massor på dagis. Det kommer nya ord nästan varje dagoch det nya i fredags när jag hämtade var Måne. Han pekade på månen och sa Måne (eller det lät mer som månne men det var helt klart vad han menade). Han pratar långa haranger på sitt eget språk också, paralellt med att han lär sig fler och fler av våra ord. Jag undrar om han tror att han säger som vi eller om han bara pratar på med sina egna ljud för att det är roligt. Sött är det i alla fall! Han har börjat ta på sig skorna själv också. Han tycker inte om att klä på sig förutomjust skorna som han älskar. Vår påklädningsprocedur är lite spännande för den börjar med att han skriker och spänner sig som en hård fjäder när Overallen ska på. När jag sedan plockar fram skorna så kommer han glatt gående och vill stoppa fötterna i skorna. Vantarna har han hatat som pesten sedan han var liten men nu när det är så ruskigt kallt så har han kommit på att de är ganska sköna i alla fall och låter mig (oftast) ta på dem utan större besvär. Vi kanske skulle låta honom gå ut utan overallen också så att han kommer på hur skön den är? Lilla goset är också en väldigt klok pojke. Han känner på maten och om den är varm säger han aj aj. Han har mycket respekt för allt som är varmt, inklusive spisen och ugnen. Aj aj, säger han och pekar. Våra temuggar och sådant har han också lärt sig att de är aj aj så om han inte är allt för uppspelt så passar han sig för dem också. Han kan springa och hoppa och det går rasande fort uppför trappan nu. Ibland går han med hjälp av väggen och iblans spring-kryper han upp. Han älskar trappan lite för mycket så det är hög tid för oss att skaffa en grind nu när hantverkarna är borta. Det blir ett inköp under julledigheten. Att sitta stilla och pyssla är inte hans grej, det ska vara fysisk aktivitet hela tiden. Vi har köpt lite pysselsaker i julklapp som kanske kan stimulera hans kreativa sida och ta fokus från att köra omkring gåvagnen och krocka den mot alla husets möbler eller från att köra bilarna i garaget under fyra timmar i sträck. Han älskar sina bilar, flygplan och tåg. Förutom allt det mysiga så är han också ett barn med en enormt stark vilja och ett hetsigt humör, som kommit in i trotsåldern ovanligt tidigt. Om han inte får det på sitt sätt så ska det inte göras alls. Nej är favoritordet och han skakar på huvudet så att håret flyger till de flesta förslag man lägger fram. Han som hade lärt sig att ge tallriken fint till mamma eller pappa när han inte vill äta mer har kommit på att det är mycket roligare att kasta den upp och ner på golvet för att han vet att man absolut inte får göra det. Det är en utmaning att hålla mitt eget humör i styr när han tittar mig i ögonen och gör allt han vet att man absolut inte får göra. Som att slå mig i huvudet, nypa tag i den känsliga huden på halsen med sina starka små fingrar eller kasta mjölkglaset över hela bordet. Han har ju trots allt ärvt sitt humör av mig… Trotsåldern kom tidigt och jag hoppas att den går över lika fort och inte tänker hålla på extra länge bara för att den började tidigare än beräknat. Puh! Nu när vi flyttat så har Alexander varit lite otrygg och inte velat sova i sin egen säng. Vi lägger över honom i spjälsängen när han somnat men han vaknar på natten och ropar ”mamma mamma”. Då får han ju självklart komma och sova med oss trots att han bökar runt som en liten tryffelgris i bästa skogsdungen. Till slut brukar han somna med sitt lilla huvud mot mitt och känna efter då och då så att jag är där. Dean får också små besök ibland så att han är säker på att vi båda ligger i sängen. Imorse sov han på Deans arm så att pappa inte kunde slita sig ur sängen… Det är mysigt men han är säkert snart lite tryggare i huset och kan återgå till att sova i sin spjälis lite fler timmar per natt så att familjen T blir lite mer utvilad. Ja, det var vad jag kom på nu om hans utveckling. Det finns säkert massor med andra saker att säga men det går inte att dokumentera allt här i bloggen. Jag har lite ångest för att vi inte kommer att komma ihåg exakt hur ljuvlig och underbar han var i alla olika faser av sin uppväxt. Vi måste verkligen bli bättre på att filma och dokumentera. Han växer så snabbt och jag hinner inte med att insupa allt. Han är världens bästa lilla pojke som gärna pussas och kramas och gärna vill sitta och mysa i våra knän när han tar paus från sina vilda lekar. Julen närmar sig med stormsted. Bokstavligen. Aldrig har vi haft så mycket snö i December, eller så mycket kyla. Det är dubbelsiffriga minusgrader var och varannan dag och snön ligger i drivor. Tack vare snön så har julstämningen i alla fall kommit krupande och vi har haft en väldigt mysig helg. I fredags blev hantverkarna klara med övervåningen och nu återstår bara att måla elementen, måla fönster (när det blir plusgrader ute i vår) och lägga golv i hallen och två sovrum. Dean hyrde en bil och fraktade bort allt skräp på lördag förmiddag medan jag myste med Alexander och på eftermiddagen bytte vi av och jag fick egentid med julklappsshopping i Kista och Bromma Blocks så att det stod härliga till. Jag kom inte hem förrän halv åtta med välfyllda kassar. På grund av snön så var det väldigt lungt i affärerna så det var inga köer och ingen trängsel för folk ger sig inte ut på vägaran i onödan nu. På lördag kvällen skulle vi ha gått på fest men vi kunde inte lämna bort Alexander som håller på att få fler tänder och hade haft feber två nätter i rad trots att han varit jättepigg på dagarna så vi stannade hemma vilket var rätt skönt med tanke på hur mycket vi har att göra där hemma. På söndag morgon hade vi julfika med mammagruppen inne i stan och det var väldigt mysigt. Vårt försök till gruppbild gick sådär… Här är resultatet:
Efter fikat åkte vi in till till City och shoppade lite gemensamma julklappar. Det var oväntat lite folk och det var inga problem att röra sig inne i stan heller så det tog oss bara två timmar att göra alla våra ärenden. Kan inte alla jular vara så här snökaosiga? Det är ju hur skönt som helst! När vi kom hem så höll badrumskillen på att packa ihop sina saker och de lämnade in sina nycklar så nu är alla hantverkare ute och det är så skönt. Jag har börjat städa upp i slipdammet men det kryper bara fram nytt hela tiden. Imorgon åker vi upp till Piteå för att fira jul. Vi ska försöka komma iväg så tidigt som möjligt på eftermiddagen och sedan köra på natten när det är lungt på vägarna och Alexander sover. Förutom väglaget i kombination med våra friktionsdäck så unrar jag lite hur vi ska klara kylan. Jag fryser som en noppad pingvin här i -10 och SMHI lovar -28 på julafton uppe i Piteå. Jag håller alla tummar och tår för att de hade druckit lite för mycket starkvinsglögg när de gjorde den prognosen… En sak som är skönt med dagis är att Alexander blivit mammig igen. Han sprider sitt gos till oss båda men nu är det mig han ropar efter på natten och han vill oftast sova med mig. Vi har återgått till statusen före Deans pappaledighet men med lite mer jämt fördelad popularitet. Det är rätt skönt för oss båda att han nu nöjer sig med den som är där och vi kan båda söva honom och trösta honom. Allra bäst trivs han när vi båda är hemma, han frågar efter den som inte är där och är jätteglad när den andra kommer hem. Myspojken! Förra helgen var vi på födelsedagskalas i vårt gamla hus inne i stan. Alma fyllde ett år lite släkt och vänner var inbjudna. Alexander hade jätteroligt och hittade många kompisar i åldrarna 1-65 år att leka med. Han är lite blyg just när vi träffar nya människor men det går snabbt över och han blir sitt supersociala jag igen.
Alexander trivs bra på dagis men han är hysteriskt ledsen när vi lämnar på morgonen. Han klamrar sig fast som om det gällde livet och gråter som om vi höll på att ta livet av honom. Jag brukar gå in och leka med honom en stund men det blir nästan bara värre för så fort jag gör en ansats att röra mig så blir han helt förkrossad. Mitt hjärta brister lite varje morgon när jag lämnar honom. Igår var han så ledsen så att jag var tvungen att ringa när jag kommit till jobbet och höra om han mådde bra och det gjorde han. Fröknarna säger att han trivs jättebra och bara är ledsen just när vi går. Han slutar gråta efter en minut och sedan är han hur glad som helst. Han ropar inte på oss på dagarna och verkar trivas med personalen som han gärna gosar med. Så i det stora hela kan man väl säga att dagis är jobbigare för oss än för honom. På den positiva sidan finns att han utvecklas massor, talet verkligen exploderar nu med många nya ord och han har börjat tycka att det är ok att vara ute nu, även när det är kallt. Att gå på snön är fortfarande obehagligt men på dagis har han accepterat att han måste. När han är med oss vill han fortfarande bli buren. Nu sitter jag på bussen hem och ska hämta upp kärleksbarnet om en vecka. Tänkte göra en utflykt till Bromma Blocks med honom så att vi slipper röran hemma. Han ska få varmkorv som han älskar och så ska vi köpa lite julklappar! |
|||
|
Copyright © 2026 Tosic - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|||
Det var helt magiskt att vara på Globen på föreställning med den är stora lilla killen. Vi åt varmkorv och popcorn och satt tillsammans och tittade på en show. Det var så fantastiskt. Både Dean och jag var helt tagna av stunden, vår lille kille har blivit så stor!
SENASTE KOMMENTARER