|
|
När vi kom till Thailand hade Alexander feber i ett par dagar och åt bara gröt och det han kunde få i flaska så jag tänkte att jag släpat med mig mat i onödan. Jag gav bort 4 burkar mat till en liten svensk 8 månaders flicka vars föräldrar var nere i ett halvår och hde svårt att få henne att gå upp i vikt. Sen hände dock något. Alexander började proppa i sig som ett litet matvrak! Han åt en burk varje dag och han åt färsk frukt och gurka och två portioner gröt samt tre flaskor välling per dygn. Som grädde på moset drack han massor med vatten. Nästan alla vi träffat har haft problem med att få barnen att drick tillräckligt men det var absolut inget problem för oss. Alexander har druckit jättebra och har lärt sig att själv ta flaskan och lyfta den när han vill dricka. Sista dagen insåg jag att allt var perfekt dimensionerat. All mat var uppäten, grötpaketet tömde jag när jag gjorde matpaket för hemresan och sista fullkornsvällingen blev också färdkost. Av Majsvällingen fanns ca 5 portioner kvar men det var allt. Jag tyckte att jag hade med mig galna mängder men han har ju ätit så mycket så det var verkligen tur. Att han dessutom ätit en hel del frukt har ju gjort att det gått indre mat än det annars skulle gjort vilket var tur. Han har blivit mycket mindre kräsen den här resan och tar saker i stärre bitar än innan. Banan och mango äter han utan att jag mosar det och han kan sitta och suga på ananas och gurka länge. Han sväljer dock inte dem utan suger ur saften och spottar sen ut det som blir kvar. Vitt bröd kan han också sitta och tugga på och små mängder yoghurt går också ner. Vår kille som strulade med maten börjar bli en riktig mönsterbebis på matfronten.
Går lös på en gurka
Slickar i sig resterna av mammas cocosmilkshake
Det skulle vara kul att väga och mäta honom nu för jag är säker på att han vuxit massor. Det kan jag se på kläderna som han kunde ha innan vi åkte. Den lille killen har blivit både längre och rundare. Inte riktigt den effekt som solsemestrar verkar ha på barn men vi är bara glada.  Dessutom är han äntligen av med rosslet som han haft hela vintern. Han har ju varit hostig och rosslig sedan i julas och när vi kom till Thailand blev det först värre, antagligen av att bakterierna frodas i värmer i kombination med att sova i AC, men sen blev det bättre och bättre för varje dag. Sista veckan var det helt borta och man hör att hans luftvägar är helt rena nu. Det var verkligen en hälsoresa för honom!
Så var vi hemma igen. Vi har haft tre helt fantastiska veckor och det var inte kul att vakna igår och titta ut över ett grått och regnigt stockholm där våren lyser med sin frånvaro trots att vi kommit en bra bit in i April. Till och med Alexander hade svår semestern-är-över-ångest och var rejält jetlaggad. Han grät större delen av dagen och var väldigt krävande. Jag hade inte förväntat mig att han skulle reagera så mycket men ett ledsnare barn har sällan skådats (eller hörts)… Han är en klok pojke som förstår att man ska deppa när man lämnar paradiset och kommer hem till detta.
Jag hade tänkt blogga även under semestern men det har inte blivit av. Hemma bloggar jag ofta på kvällarna när Alexander sover och jag inte har så mycket annat för mig men under semestern har vi ju varit ute och ätit på kvällarna och dagarna spenderas vid poolen eller havet ochs på mysiga uteserveringar. Visst hade jag kunnat hitta wi-fi caféer och sitta med Deans dator men det kändes inte så lockand. Min egentid har jag tillbringat i solstolen istället. Men nu är jag hemma och jag ska så snart som möjligt lägga upp bilder och en reseberättelse så att ni får se allt.
Resan hem var tuff eftersom jag flög ensam med Alexander som dessutom var lite dålig i magen. Dean fick åka 36 timmar före oss eftersom jobbet kallade. Viktig förhandlig i Tanzania och det finns inga alternativ. Vi vet ju att det är så men det var ändå väldigt tråkigt när han åkte. Att jag dessutom hade feber och var dålig i magen gjorde inte saken lättare. Tack och lov var ju Lina och Olle kvar så de tog hand om Alexander den kvällen och dagen efter var jag bättre. Jag måste ha fått i mig nåt dåligt för jag hade mått illa ett par dagar och sen bröt det ut och gjorde mig riktigt dåligt i två dagar. Så sista dagen satt jag i skuggan i poolen med Alexander för när han badar är ha lugn. Han ääälskar att bada! Vilket litet vattendjur vi har…
Alexander sov större delen av resan till Thailand eftersom det var nattflighten men hem gick flyget på eftermiddagen och han sov bara ca halva tiden. Resten av tiden ville han leka och gick inte att få att sitta still. Tack och lov hade jag ju Deans lediga plats bredvid mig (det hade inte gått annars, min eventuella granne hade kastat ut oss). Dessutom ville jag ju inte att han skulle sova allt för mycket heller för jag ville ju motverka jetlagen så mycket som möjligt. Att de inte släckte ner i kabinen gjorde det ju inte så lätt för mig att sova heller. Jag försökte sova med en filt över huvudet på oss båda men det blir snabbt för varmt så det blev nog inte mer än två timmars sömn för mig och fem för Alexander på den tolvtimmars flighten. Dessutom fem blöjbyten till de tre toaletter som finns för alla passagerare utom första klass… Charter har sina pros and cons. Direktflight på plussidan, MYCKET trevlig personal på plussidan, all aktivitet i kabinen i form av försäljning och tända lampor på minussidan och toalettbristen definitivt på minussidan. Men tack vare den snälla personalen fick jag och Alexander till slut rätt att använda toaletterna i första klass trots att vi bara satt i mellanklassen.
När jag kom till baggagebandet upptäckte jag att jag glömt vår Beco bärsele på flighten och den behövde jag ju för att ta mig till parkeringen med Alexander och allt baggage. TUIFly har ingen egen informationsdisk utan det hanteras av SAS och de var extremt ohjälpsamma. Det fanns inget att göra, selen skulle minsann hamna på hittegods dit jag kunde ringa. Jag gick tillbaka efter en stund och tvingade dem att ringa planet men då var det redan för sent, inget svar och de påpekade att inen skulle kunna göra nåt ändå och ta med sig den ut skulle ingen orka. På bussen till parkeringen träffade jag flygvärdinnorna som hade tagit selen med sig ut men inte hittat mig så de lämnade den till Fritidsresors representant. Tyvärr hann allt stänga innan jag träffade dem så nu skulle den hamna på hittegods i alla fall. men om SAS bara varit liiite hjälpsamma i första läget så skulle jag fått tillbaka selen direkt. Synd att TUI inte hade egen information, att SAS bara har surkärringar i informationen har jag upptäckt många gånger förut. Des kulle verkligen vinna på att byta ut hela personalstyrkan där…
Jag höll Alexander vaken på Arlanda trots att det var mitt i natten och sen sov han i bilen hem men fick vara vaken medan jag gjorde oss klara för att gå och lägga oss när vi kom hem. Några timmars sömn mellan ett och halv fem blev det men sen tyckte älsklingen att det var morgon. Han hade behövt sova mer för han var som sagt väldigt ledsen hela dagen sen. Han fick sova middag ett par gånger under dagen men jag höll ut till klockan åtta då jag hade sprängande huvudvärk och stoppade i säng oss båda. Som förväntat vaknade Alexander klockan fyra och var glad som en lärka. Hans karakteristiska da-da-da ljöd i rummet och jag ville bara dö. Egentligen hade jag ju också sovit färdigt men jag antar att jag hade mycket sömn på minuskontot att ta igen efter hemresan. Jag gick med honom till hans rum och tänkte att han kanske kunde leka i spjälsängen medan jag fick några minuters sömn till. När jag gick ut ur rummet började han gråta i ett par sekunder och jag hann tänka att det inte skulle bli mer sömn för mig men sedan blev det knäpp tyst. Efter 10 minuter gick jag in och kollade så att han levde för det var så osannorlikt att han bara skulle somna om igen sådär men där låg han och sussade så sött. De följande timmarna hörde jag honom ett par gånger men det måste ha varit ljud i sömnen för han ropade inte på mig förrän klockan åtta och då var jag mer än redo att stiga upp!
Här hemma så har jag upptäckt det totala kaoset. Förutom att jag såklart har massor av tvätt nu så finns det mycket som vi inte hann klart innan vi åkte. Eftersom jag tappat bort källarnyckeln så kan vi inte bära ner det sista, vi har en hel del som ska till soptippen och ungefär tio ouppackade kartonger. Dean kommer inte att vara hemma särskilt mycket de närmaste veckorna heller så jag vet inte när vi kommer att kunna såga upp källarlåset… Jag skulle vilja fixa iordning mer här men det funkar inte riktigt när jag är ensam. Jag får försöka hantera röran. Men ett nytt torkställ och in med mer saker i arbetsrummet kanske kan hjälpa lite?
Förresten så tror jag att det spökar här. Alltså i lägenheten där vi bor. När jag kom hem hade telefonen oförklarligt gått sönder (handeneheten är stendöd) och vår torkställning för tvätt hade totalt kapsejsat. Två trasiga plastspännen och den låg i en liten hög i badrummet. Visst var det lite tvätt på men inga mängder som kan ha orsakat detta… Dessutom har jag haft en konstig känsla sedan vi flyttade in här. Det är lite läskigt faktiskt. Jag är ju mörkrädd från början.
Efter en smidig resa så är vi nu på plats på Koh Lanta. Alexander sov åtta av flygresans tio timmar och flygvärdinnorna undrade vad vi gett honom.  Dessutom gick flygresan på tio timmar istället för planerade elva eftersom vi hade medvind så klockan två lokal tid (åtta på morgonen hemma) när vi skulle ha landat hade vi redan passerat tullen, fått vårt bagage och hoppat in i vår bokade minivan. Två timmar senare checkade vi in på Lanta Sand Resort and SPA i vår bungalow nära havet vid den nedre poolen med utomhusbadrum.
.
Charter var helt ok om man bortser från att det blev väldigt lite sömn. De väntade tre timmar med att servera mat så att de kunde sälja så mycket som möjligt innan folk somnade. Sen serverade de frukost fyra timmar senare, hela tre timmar innan vi skulle landa för att sen sälja grejor fram till vi landade. I vår biljett ingick
Mat men de hade ju inte talat om att ingen dryck ingick och det sålde de såklart dyrt. Nästa gång ska vi äta innan bi går ombord så att vi kan sova från första början och ha med oss vatten och läsk. Jag gillar inte riktigt konceptet med att allt går ut på att sälja extra saker. När det blir så här tydligt blir man bara irriterad och vill sova istället. Det var ju trots allt en nattfligjt som vi bara fick knappa fyra timmars sömn på. Reguljärt hade vi fått sova sju. Men nu var det en bra direktflight och föygvärdinnorna var mycket trevliga och hjälpsamma i alla fall
Första kvällen i Thailand började vi med att bada i poolen med Alexander som var överlycklig. Det var så skönt med värmen och att inte behöva ha så mycket kläder! Middag blev det inne i öns enda by, Saladan, som formligen exploderat på de tre år som gått sedan vi var här senast. Åh vad vi älskar Thaimat!
Kvällens aktivitet blev att fixa alla inköp. Blöjor och barnmat stod högst på listan och jag hade läst att utbudet skulle vara bra vilket absolut inte stde, en sorts (mycket märklig) mat och en sorts efterrätt famns det. Tuuur att vi har med oss så mycket mat och gröt… Blöjor var också svårt, det enda vi kände igen var Huggies så det fick det bli. I tolvpack… Det fanns bara små förpackningar i Alexanders storlek. Badblöjor som vi hade i Kroatien och som är jättebra att ha under UV dressen fanns såklart inte. Jag förstår inte vem som skrivit på internetforum att utbudet är bra och likt det i Sverige. Om Alexander varit mindre kinkig med maten så hade jag inte tagit med något och det hade varit total katastrof…
Vi köpte också badshorts eftersom vi lyckats glömma hans fina badbyxor hemma.  De hängde på tork efter babysimmet i tisdags och jag hade hängt dem i duschen där jag skulle se dem men Dean flyttade dem till tvättställningen där det hängde annan tvätt och då kom de ur blickfånget och glömdes kvar. Babysimbyxor verkar inte finnas här så det fick bli badshorts och när han har UV-dressen får han vara naken under. Inga simbyxor och inga badblöjor är ju helt klart ett (oväntat) problem. Vi är ju verkligen inte ensamma om att ha en bebis med oss.
Första natten blev Alexander sjuk. Han hostar och har feber. I natt hade han ö39,3 men nu är den på ca 38,5 och han är pigg och glad. Han blir säkert snart bra igen men det var ju verkligen otur. Han får Alvedon och får sova mycket men i övrigt är han med som vanligt. Han äter och dricker jättebra så han verkar inte särskilt medtagen.
Jag fick några timmar i solen idag när Dean och Alexander sov middag och sen åt vi lunch härbpå hotellet. Eftermiddagen tillbringade vi i skuggan och i barnpoolen där Slexander gick svalka sig och var helt överlycklig igen. Vilket vattendjur han är vår lille kille!
Alla thailändskorna älskar honom med hans stora blåa ögon. Först tror de att han är en tjej och ser så förvånade ut när vi säger att han är en kille med långa ögonfrsnsar. Not? So cute? säger nästan alla. Eftersom de är så barnkära här nere är det inga problem att fånäta ifred, det står tio barnvakter på rad som inte vill något hellre än att leka med honom.
Ilväll sov han sug igenom middagen på stranden i sin vagn under et myggnät. Vi har sett barn som är helt sönderbitna av myggen så vi försöker skydda honom allt vad vi kan. Än har han bara fått ett litet bett på ryggen tack och lov. På lunchen satt vi bredvid en liten ettåring som var helt täckt av röda knölar över hela kroppen och huvudet. Usch! Undrar hur han fått alla de betten, sååå mycket mygg finns det ju inte…
Dean är ute och promenerar med Alexander som vaknade vid tio efter att ha sovit i tre timmar så att han ska somna igen och själv ska jag sova nu. Klockan är snart midnatt här och Alexander vaknar tidigt
Alexander i receptionen när vi kom.
Så var vi då äntligen på väg! Jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma men nu är vi på Arlanda. Bagageutrymmet var fyllt till brädden med alla våra saker trots att jag tappat källarnycklarna så att vi inte fick med min våtdräkt eller våra dykcert. Helt galet! Jag förstååår inte vad jag gjort av dem… Jag letade hela kvällen igår men de är spårlöst borta.
Vi känner oss som packåsnor med alla våra saker men vi har faktiskt inte mer baggage än många utan barn så vi har packat bra. Tack och lov är ju en hel del av packningen mat till Lex så den försvinner gradvis.
Charterflyget är en upplevelse… Som i en dokusåpa ungefär, och då är vi inte ens ombord än. Herregud, hur ska detta gå? Det är något helt annorlunda än vad vi är vana vid men det är bara att anpassa sig till livet som småbarnsförälder. Nej nu ska jag shoppa färdigt! Vi hörs i Thailand!
Hej då -1 C och hej hej +35 C.
Jag prenumererar på ett nyhetsbrev från Baby Center där man får läsa om barnets utveckling varje vecka. Alexander har dock alltid legat långt före och det känns oftast som att jag läser om det som redan hänt. Idag började jag nästan skratta när jag fick det. Så här stod det:
10 månader gammal, första veckan
De goda nyheterna: Ungefär vid den här tiden börjar ditt barn kunna hantera greppet mellan tumme och pekfinger, en nödvändig del av finmotoriken. De dåliga nyheterna: Nu måste du vara extra försiktig med småsaker bebisen kan få i halsen. Nu när din bebis kan plocka upp alla sorters små saker som sedan stoppas i munnen för undersökning, blir det jätteviktigt att hålla reda på knappar, bönor och så vidare. Dessutom kommer bebisen att kunna nå nya ställen varje vecka. Barnsäkra så att du kan låta din bebis utforska i fred — det är viktigt att träna de nya färdigheterna.
Det här hade passat bättre att få för två månader sen… Det är ju i och för sig kul att han är tidig med väldigt mycket men han är ju inte extrem. Det finns ju barn som går i hans ålder så de här nyhetsbreven känns lite underliga… Längst fram verkar han i alla fall vara med talet. Där säger han redan hälften av de tio ord som de ska göra vid 1,5 år. Mamma, pappa, hej, nej (eller snarare nä nä nä som jag säger till honom hela tiden) och brum-brum är tydligt. Han säger också saker som vi inte förstår än men som gissningsvis är lampan.
Han var extremt tidig med att ställa sig upp men sen var det som att han blev lite rädd efter att ha ramlat så mycket. Det var mer intressant att ligga på golvet och pilla med smågrus, skräp och papper. Han har dock en väldig balans och kontroll på att ställa sig upp mot saker och sänka sig gör han utan stöd. Han ålar under saker och tycker att det är kul att krypa in och ut ur duschen, under pallen, upp på förhöjningen i köket. Lägesförändring verkar helt enkelt vara det senaste intresset. Det är kul att se att han lägger sig platt på mage om han tror att något är under soffan tex. Det har kommit de senaste två veckorna. Han står rätt stadigt själv och när han är på humör så går han några steg. Ofta lockar dock småsaker på golvet mer och då blir det bara spaghettiben när man försöker ställa honom. Han vet vad han vill den här killen och han är envis som synden. Inget är så intressant som det jag säger nä nä nä till. Han må va en kopia av Dean utseendemässigt men han verkar vara väldigt lik sin mor i personligheten.
Han har fått andra intressen än de rent fysiska. Han tycker om att sitta i knät och titta i böcker. Just nu läser jag mycket om djur och gör deras ljud för honom. Det tycker han är kul och kan sitta stilla i upp emit en halvtimme om jag läser och bläddrar och han får vända blad. Sjunga är fortfarande kul men favoriten Imse Vimse har för någon månad sedan fått ge plats för skaka huvet affärn och Krokodilen i bilen. Till skaka huvet affärn dansar han och skakar på huvudet. Han verar gilla musik så jag saknar Spotify nu när vi inte har bredbandet inkopplat.
Den största förändringen den här månaden är att han blivit så GLAD. Han har alltid varit ett lättsamt barn men nu skrattar han högt ofta och ler med hela ansiktet mest hela tiden. Han verkar superlycklig och det värmer mammahjärtat. Förutom när han måste ligga på skötbordet eller få på sig blöja och byxor. Men det är inte många minuter per dag han inte är glad och gosig. Han är heeelt fantastiskt mysig just nu. När han är nyvaken vill han ligga nära eller sitta i knät och mysa med nappen och ha huvudet under min haka. Det är de bästa stunderna på dagen. Nu när han sover så längtar jag tills han vaknar och vi kan gosa.
Grattis till min minsta största kärlek på 10 månadersdagen!
Nu kommer ännu ett negativt inlägg men jag måste… Jag håller på att bli galen på att leva i radioskugga. Bredbandsbolaget har fortfarande inte kopplat in bredbandet och ingen TV leverantör kompatibel med det här huset levererar bredband på mindre än 12 månaders bindningstid och vi behöver 5 månader. Fr.o.m. Augusti blir det nämligen fast installerat i huset och kommer att ingå. Resultatet är att vi bara har 1:an, 2:an och 4:an… Jag får bara se sport, nyheter och kultur hela tiden. Fy vad jag är less! Och det ska jag alltså leva med fram till sommaren??? Bredbandet har vi väl antagligen när vi kommer hem från Thailand eftersom det skulle ha varit inkopplat igår enligt BBB. Men självklart är det försenat! Som grädde på moset har vi dålig täckning på mobiltelefoni (hur man nu kan ha det mitt i Bromma) så det går sakta att mobilsurfa och mina blogginlägg har försvunnit två gånger. Jag är så less!!!
I förrgår åt Alexander mat med små bitar i för första gången. Hipps kycklingrisotto från 8 månader. Det gick bra ett tag och han åt med god aptit men efter ett tag började han pilla sig i munnen och försöka ta ut bitarna. När jag hade två skedar kvar av den halva burken jag lagt upp ville han inte ha mer men jag mutade i honom en sked till med hjälp av frukt. Det skulle jag inte ha gjort för då kräktes han… Jag förstår inte att han är såååå känslig för bitar. Det är ju inte ens riktiga bitar utan små små gryn. Samma procedur utspelade sig igår. Hur ska det här gå? Jag får väl försöka igen men ge honom mindre portioner och se om han vänjer sig. Han kan ju inte leva på puré tills han blir vuxen…
Så här ser han ut när han får fruktpure Natur Nes med bitar i. Först försöker han spotta ut bitarna och sen kräks han. Stackars liten!
Idag blev det plötsligt verklighet. I övermorgon åker vi. Snart sitter vi på planet. Jag har väntat och längtat efter detta hela långa vargavintern och det har varit så kallt och eländigt så att tiden sniglatbsig fram. När Lina ringde från planet 10 min innan avgång insag jag plötsligt att det är dags. Insåg så där med hela kroppen, inte bara hjärnans konstaterande utan ett fullt medvetande. Ouiiiii! Imorgon är Dean hemma och sen är det bara att fylla väskorna. Oh vad jag har förtjänat detta!
Jag har känt mig trött, hängig och ganska deppig på sista tiden. Dåligt samvete för det har jag också för Lex är världens gladaste och gosigaste och det borde verkligen pigga upp mig men på nåt sätt är jag så förbi av trötthet så att inget hjälper. Det känns som att det bara är måsten just nu. Packa upp kartonger, plocka in i skåp, tvätta, städa, mata, söva, roa, vakta och säga nej. Plus ingen avlastning på nätterna. Trodde inte att jag kunde känna mig så här urlakad. Helt förbi av trötthet och brist på energi. Som tur är så är Lex en solstråle och på sitt allra mysigaste humör och det gör att jag i alla fall får lite glädjeinjektioner som håller mig flytande.
Nu är det i all fall dags för återhämtning. Jag ska sova, SPAa och baaaada i tre veckor. Inte tänka, inte städa, inte lyfta ett finger! Förutom för att föra Pina Coladan till munnen då… Det har jag förtjänat. Ooooh vad jag har förtjänat detta!
Jag är rätt färdigpackad för Lex men har allt tull mig själv kvar. Jag fick låna shorts av Anna Casserdal men lyckades också köpa 2 par på Små Grodorna. Värsta bästa servicen där… De gick och letade i lagret efter förra säsongens så att jag fick köpa dem och dessutom till halva priset. I like that place!
Efter babysång och lunch med mammagruppen var det tiomånaderskontroll idag. Status på lille Lex var 9250g, 74,5 cm och 44,7 runt huvudet. Precis på sina kurvor som alltid. Han är en liten kille helt enkelt. Han gick igenom besiktningen ua även den här gången och kan alltså lagligen fylla 10 mån imorgon. Han stod fint för doktorn och kan gå några steg. Hans språkutveckling är väldigt tidig och hans pincettgrepp var fint. Inte så konstigt med tanke på att han jämt ligger på golvet och pillar på skräp han hittar. Han klappar inte händer eller slår ihop saker men doktorn sa att han var så fint utvecklad så det spelade ingen roll. Vi har inte övat så mycket på att klappa händerna. Han kan ju vinka och peka istället för det gör vi varje dag.
Ikväll när jag tömde kamerorna för att ha tomma minneskort med mig till Thailand hittade jag några filmer från när han var två månader. Han var så liten men så lik sig! Samma utseende och samma kroppsspråk, bara bebisigare. Heeelt underbart ljuvlig! Och ljuden han gjorde… Vilken skillnad mot hur han låter nu. Vilken tur att vi har filmat för man glömmer så snabbt! Han är ett sånt mirakel min älskade älskade älskade pojke.
Alexander har börjat äta bättre. Häromdagen när jag storhandlade på City Gross (jo när man bor i förorten så är det så enkelt att storhandla så att det faktiskt blir av) så köpte jag hem
några nya sorter som jag inte sett förr ur Nestles 5-6 mån sortiment. De har ett så stort utbud på City Gross vilket jag inte är van med från ICA Nära så jag provade lite olika. De här burkarna har inga bitar men är i alla fall lite gryniga i konsistensen och det accepteras till min förvåning, så var det verkligen inte för någon månad sedan! Det går åt rätt håll och nu kan jag ge honom burkar med nötkött utan att behöva ta fram mixern. Det underlättar ju för Thailandsresan också så jag är väldigt glad över att han börjar vidga sin mathorisont. Igår åt han också ett havre/yoghurt mellanmål som han inte tyckt om tidigare så om jag har tur så kommer han inte att drabbas av skörbjugg nu. fick han välja helt själv så skulle han bara äta tre saker. Frukt, Pasta med Broccoli och Kalkon med Majs. Allt annat får man fortfarande muta i honom med fruktpure längst ut på skeden. Men det tar sig!
Nu är i stort sett alla inköp för resan gjorda. Det har tagit tid och jag har fått jobba hårt för att hitta det jag behöver men nu är jag nästan i mål. Jag har köpt vagn, bärsele (Beco Butterfly II blev det), solhattar i olika varianter, uv-dress och myggnät. Eftersom Lex var sjuk och kag har varit ensam så har det tagit mig hela veckan att inhandla det här och jag har varit i många stadsdelar. Jag har också börjat packa och skriva listor så att inget ska glömmas. Solglasögon, sac n’ seat, hörselkåpor, filtar, skor, kläde, hemapotek, solkräm… Listan är lång.
De fina solhattarna jag köpt vill Lex inte alls ha på sig. Jag tror att det är för att de stör hans sikt. Det är damma sak med solkepsarna. Han sliter av sig dem direkt och knyter jag fast dem gråter han tills jag tar av dem. Hur ska det gå i Thailand där han måste ha dem som skydd?
Ledsen kille i hatt. Men om han slipper hatten är han så här glad!
Själv är jag helt slut. Lex är världens gladaste och mysigaste men efter en vecka ensam med honom där han dessutom varit sjuk och jag har haft alla dessa måsten känner jag mig helt urlakad. Jag vill sova ett år… Jag är så trött så att jag har fått ett stort munsår och helst vill jag inte visa mig ute på en vecka. Men det är ju omöjligt i det här läget… Jag avskyr verkligen när jag får munsår. Då vill jag inte se mig i spegeln och inte visa mig ute. Det är en förbannelse som förföljer mig…
Trots allt så känner jag att allt blir bättre bara vi kommer till Thailand och jag får vila. Dean får ta Lex några nätter så att jag kommer i balans igen. Men jag kommer att se ut som en fågelskrämma länge. Förutom munsår som läker dåligt i tropiskt klimat så är mina ben fulla med blåmärken från flytten och mina armar blåa av att Lex sparkas så mycket på skötbordet. Han vill inte alls ligga där och sparkar och fäktar så att jag antingen får hårda sparkar i magen eller får skydda mig med armarna och då blir jag blå. Är det ett alternativ att sluta byta blöja? Jag får ha långärmat istället för bikini…
Jag pratade med Lina H idag och stackars Leo har fått magsjukan så deras resa ner kommer att bli tuff imorgon. Han kräks tack och lov inte längre men det tar ju några dagar innan magen stabiliserar sig. Stackars Leo och stackars Lina och Olle. De får också vila ut i Thailand. Olles föräldrar flyger med samma plan som vi på onsdag och de vill nog inget hellre än att hjälpa Lina och Olle.
Imorgon ska jag köpa all mat vi ska ha med till Lex och en babysimring. Jag hade tänkt göra det idag men jag var så trött så det blev inte av. Vi var på mysig middag hos Jenny och Micke igår och var inte hemma förrän klockan var nästan ett. Tack och lov sov Lex till halv nio eftersom han varit vaken till elva men jag fick mata honom flera gånger under natten så jag var ändå inte utvilad. Det känns som att han fortfarande äter upp sig efter magsjukan… Så istället för shopping blev det reprisen av Melodifestivalen i soffan och lek med glad bebis. Ikväll var han vaken till halv tio så jag hoppas på sovmorgon imorgon också.jag minns inte att jag någonsin varit så här trött…
Idag har jag och Alexander flängt omkring i hela stan. Dagen började 07.00 (han vaknar tidigare och tidigare…) och vid tio satt vi i bilen mot Nacka. Först blev det ett besök på Barnens Hus för att leta UV dress från ”Aussies finest” som har de absolut skönaste men som är slutsålda nästan överallt i storlekar större än 68. Riktigt små barn behöver ju inga UV dräkter för de ligger bara i vagn så det är såklart de storlekarna som blir över. På Barnens Hus fanns i alla fall en enda i strl 80 som jag köpte trots att den var vit. Inte praktiskt i sanden… Det som är så bra med dem är att tyget är mjukt och följsamt, det känns som en funktions T-shirt ungefär och torkar snabbt. Plus att de har både långa ärmar och ben.
Anledningen att vi var i Nacka var att vi skulle påen husvisning hos Sävsjö Trähus i ert hus som är redo för slutbesiktning. Till min glädje var det verkligen välbyggt och snyggt i alla detaljer. Precis som jag vill ha det! Inga hafsjobb och småskavanker, det accepterar jag inte. Dean kan skriva under på att när jag är nöjd med vad jag ser så är det väldigt välgjort, jag ställer höga krav.
Efter husvisningen åkte jag tillbaka till Barnens Hus och lämnade tillbaka dräkten trots att jag verkligen vill ha en sådan. Det funkar inte med vit. Jag köpte en svart solhatt med skynke i nacken istället. Sen åkte vi vidare till en barnbutik i Orminge där de också bara hade kvar UV dräkten i små storlekar. På Lindex införskaffade jag två ärmlösa bodys vilket kommer att behövas i värmen innan vi åkte till Nacka Forum för att äta lunch och kolla vad som fanns på PoP i form av UV dräkter. Lunch för oss båda blev det men PoPs dräkter var tråkiga och i samma hårda materal som Sunblocks dräkter och det fanns inga med långa ben. Konstigt nog har de flesta UV dräkterna korta ärmar och ben… Hur tänker man då? Det är ju till små barn som ska skyddas mot solen.
Efter lunch åkte vi till Östermalm och letade vidare på barnbutikerna på Karlavägen utan resultat och sedan blev det ett besök på Bonti på Odenplan. Jag hade tänkt ge upp men fick en impuls att stanna på Babyland i Vasastan då jag kunde felparkera på lastplatsen utanför i några minuter. Jag tänkte att de förmodligen var den minst sannorlika butiken eftersom den är så välbesökt men döm om min förvåning när de hade två dräkter i strl 74 kvar, en vit och en grön. De är stora i storlekarna så jag tog en 74:a med tillhörande keps. Den räcker gott och väl nu men kommer nog att vara för liten i sommar så då får jag väl sälja den på Tradera. Så här fin blev Lex i sin dress och keps.
Han ville INTE ha kepsen på sig, antingen var det obehagligt eller också störde det sikten för han slet av sig båda två så snart jag satte på någon av dem. Jag ska lämna tillbaka den ena. Den gröna är lite liten så även om den är skönare så blir det nog den som åker tillbaka eftersom det bara finns ”one size” på den.
Vid fyra var vi hemma efter en lång dag på språng. Alexander var så glad och gosig hela kvällen! Vi har skrattat och gosar och ätit och klättrat. En helt underbar kvällen med världens ljuvligaste lilla skratt- och gospojke. Han är så kärleksfull min lilla pojke.
Imorgon förmiddag skulle Dean komma hem och vara hemma två dygn till på söndag morgon men hans flyg blev så försenat så han missade anslutningen i Nairobi och skulle bli så sen så att han bara skulle vara hemma 24 timmar så han fick vända. Nu blir det en ensam helg för mig och Pluppi och inte mycket blir gjort i lägenheten. Vi får fortsätta Thailandsförberedelserna själva och jag får försöka roa honom bäst jag kan ensam. Han är ju alltid gladast när vi båda två är hemma men just nu sover han bra och är på gott humör så det ska nog gå ok ändå. Han är så extremt mysig just nu. Dean får vara ledig när han kommer hem på tisdag tills vi åker och fixa det sista. Dessutom ska jag ha itvecklingssamtal på onsdag så då måste Dean vara hemma med Alexander.
Imorgon ska jag köpa den mat vi ska ha med oss till Pluppi, en flytväst och en bärsele. Ingen rast och ingen ro. Men nåt måste vi göra för Alexander tycker att det är tråkigt att vara hemma men kul att vara ute på affärer så det är ju positivt i det här läget. Ibland avskyr jag verkligen Deans jobb. Ikväll finner jag inte ord.
I natt dök Alexanders andra tand upp! Igår syntes inget men idag var den bara där och både känns och syns. Det gick fort. Som förra gången har han inte visat några tecken på att ha ont eller må dåligt. Men tanden kanske överskuggades av magsjukan den här gången? Eller också var det en bidragande orsak till att han blev så dålig. Han är i alla fall frisk från magsjuka och irriteradctarm nu. Det var inga obehagliga blöjor på över ett dygn och nu verkar magen stabil och fris igen. Skönt! Det märks att han är piggare och gladare också. Idag har vi varit runt i Barkarby på barnbutiker och IKEA hela dagen och Alexander tyckte att det var kul. Innan vi kom iväg var han mycket sur och uttråkad, han vill verkligen göra saker hela tiden. En riktig aktivitetsbebis är han. Inköpen idag gick bättre än igår och jag kom hem med en ny sulkyvagn (en McLaren Quest Sport i svart/champagne), myggnät och lite saker från IKEA. Imorgon ska vi på en husvisning med Sävsjö Trähus och sedan fortsätter Thailandsförberedelserna.
I helgen blev Alexanders rum färdigt. Vi har målat det läskigt gröna rummet vitt med färg vi hade kvar från renoveringen av den förra lägenheten och det blev så fint. Han har sin säng och sina leksaker och filtar nu men han ska få lite fler möbler så småningom. Vi har garderober för både hans och våra saker där inne också eftersom det är det största rummet med mest full takhöjd. Så här fint har vår ögonsten!
Idag har Alexander varit mycket bättre så jag beslöt mig för att göra lite ärenden inför Thailand. Jag är i desperat behov av en långärmad UV-dress men ingen har fått in för den här säsongen än och förra årets är väldigt urplockat i storlekarna. Jag åkte i alla fall till Vällingby Centrum och letade lite utan framgång men hittade en fin beigerandig tröja på Kappahl, en härligt sommargrön T-shirt och svarta sockar på PoP där jag hade en rabattcheck. Vällingby Centrum var inte så spännande men det mesta fanns och det var ett utomhuscentrum vilket är en omväxling från alla gallerior i den här staden. Sen blev det ett besök på ”Boink! Store” i Abrahamsberg som hade massor med mysiga saker till barn och barnrum men inga kläder och till slut åkte vi vidare till Babyland. Det blev en resultatlös dag så när som på solkräm och lite Alvedon till Lex att ta med på resan. Vi avslutade med att storhandla barnmat, efterrätt, välling, blöjor och tvättlappar på City Gross i Bromma och Alexander var på ett strålande humör. Han har just lärt sig vinka så han vinkade till folk medan jag handlade. Han är så söt när han vinkar för han öppnar och stänger handen men han har inte förstått det här med riktning än så ibland vinkar han åt sig själv. Han charmade de andra kunderna i kassan och skrattade så att alla kunde se hans lilla tand.
På vägen hem körde jag en omväg för att kolla in omgivningarna och vi har underbara grönområden med Åkeshovs slott, en sjö och stall precis i närheten. Det kommer att bli supermysigt att promenera här i vår och sommar! Jag är mycket positivt överraskad! Vilken idyll som ligger här bakom…
Det har varit en bra dag eftersom Alexanders mage är mycket stabilare. Blöjbyte i bakluckan fick det bli en gång men det fungerade bra. jag bad snällt att han inte skulle göra något medan blöjan var av och vi klarade oss. Duktig kille! Han har dessutom varit på sitt mysigaste humör och skrattat, myst och pussats massor så strax släcker jag och säger godnatt till en oväntat bra dag. Att vi halverat gårdagens facit om 10 stora blöjor till fem idag är också något att glädjas åt.
Så var det dags till slut. Kartongerna skulle packas och vi skulle lämna vårt hem. Det gick så fort på slutet…
Flytten var jobbigare än vi väntat oss. Hur mycket saker ryms det i en lägenhet? Vi tänkte nog att det skulle vara som när vi flyttade in men när man tänker efter så har vi ju köpt alla möbler och väldigt mycket saker efter att vi flyttade in på St Eriksgatan… Flytten tog en hel dag och vi var helt slut på kvällen. Det var saker överallt, två rum höll fortfarande på att målas och Jag kunde inte göra annat än passa Alexander och hålla honom ur vägen.
Så här såg det ut första kvällen i vårt vardagsrum.
Första natten var jobbig för oss alla. Alexander sov mellan oss men sov ändå oroligt och ropade mamma mamma hela natten. Själv drömde jag mardrömmar hela natten om hål i väggarna som Dean täckte med tavlor på jättekonstiga ställen, uppe i hörn och och skrymslen.
Dagen efter flytten kom mormor och morfar för att hjälpa till med att passa Alexander och städa ur lägenheten.
Mormor skötte om Alexander som mest ropade på mig medan jag och morfar målade och fixade när Dean var på jobbet. På lördagen jobbade vi alla med att röja och städa i gamla lägenheten och på söndagen när mormor och morfar åkt flyttstädade jag och Dean färdigt hela dagen. Flyttstädning är så mycket mer jobb än man tror!
Flytten har varit jobbig från början till slut och mitt i allt har Dean haft väldigt mycket på jobbet och har varit borta mycket eller suttit i telefonkonferenser så jag har varit mycket ensam i kaoset. Nästa flytt måste planeras bättre, det här gör jag inte om.
Nu har vi bott här i Bromma i snart två veckor och i helgen kom det mesta på plats. Alexanders rum och gästrummet är målade och alla möbler står där de ska stå. Eftersom det är en vindsvåning med väldigt få platta väggar med full takhöjd så har vi fått ställa garderober där de rymts och alla möbler har fått ställas där de passar in. Det är svårt att flytta från sekelskifte med 3.20 i tak till vindsvåning med maxhöjd 2.50 men det är ändå helt ok nu. Bäddsoffan går tyvärr inte om genom dörren till något av sovrummen så den måste stå i den inre hallen men det funkar rätt bra, det är ju ändå lite avskilt från vårt sovrum.
Nästa projekt blir att få ordning i gästrummet där det fortfarande står lite ouppckade lådor och saker som ska slängas. Dessutom måste jag sy gardiner. Nu när solen äntligen visar sig ligger den in genom de söder och östervända fönstrena så att det blir varmt och allt bleks. Dessutom lyser solen in i vårt sovrum varje morgon genom ett trekantigt fönster som jag måste sy en mörkläggningsgardin till.
Lex tog sina första steg på egen hand i helgen. Han lär sig och inspireras av de större barnen på öppna förskolan och efter att inte ha velat gå omkring med oss på flera veckor är det plötsligt kul. Han står på egen hand om men ställer honom på benen och han släpper frivilligt saker han står emot korta stunder. I lördags ställde Dean honom på benen och han gick tre steg mot sin pappa och kastade sig sedan i hans armar och på lördagen gjorde han samma sak med mig. När vi var på barnakuten igår gick han omkring massor genom att bara hålla i ett av mina fingrar. Det måste finnas spännande saker som lockar för att han ska vilja gå, hemma vill han hellre sitta och pilla med småskräp han hittar och saker han river ut ur lådor. Det är lärorikt att träffa andra barn och nu är det nog inte så jättemänge tills han går helt själv. Han har balansen men är rädd för att falla. Han ställde sig ju så tidigt och föll och slog sig mycket så ett tag ville han bara gå om han själv fick ställa sig mot möbler, från att tidigare ha älskat att gå omkring med oss. Men nu är han intresserad igen tack vare att han lekt med de äldre barnen på öppnis. Det var ju samma sak när han började prata, han hörde Ludvig säga mamma och några dagar senare kom mamma och ytterligare några dagar senare pappa.
Alexander har fortfarande bara en tand. Liten men naggande god. Med betoning på naggande. Så här fin är den!
Alexander går omkring och säger Bom Bom och jag har undrat vad han menar utan att förstå. Igår sa Dean att han pratat om Brum Brum med Pluppi och det är det han försöker säga. Så sött! Han vet knappast vad det betyder men han härmas fint.
Han tycker om att se sig själv i spegeln och skrattar och pussar på sig själv. Han ser kanske hur söt han är och kan inte låta bli att ge sig själv en puss!
Efter att ha varit på öppna förskolan fick vi än en gång magsjukan med oss hem. Alexander älskar att vara på öppna förskolan men tyvärr är det en riktig bakteriehärd. Han lär sig massor och utvecklas av att se de äldre barnen men frågan är om det är värt det?
Magsjukan bröt ut i torsdags när vi var tillbaka till öppna förskolan. Han kräktes och blev lite lös i magen men jag tänkte att han nog bara fått i sig nåt för han var så glad och pigg i övrigt. På kvällen när vi var på offertmöte hos Sävsjö Trähus kräktes han dock igen och den här gången över hela Dean. Magen blev jättedålig och vi fick snabbt åka hem. På fredagen var han febrig och dålig i magen men på lördag var han feberfri, glad och pigg så vi tänkte att han var frisk och gick på fest hos Lina och Olle som planerat.
Igår blev han sämre igen, magen blev lösare och han kräktes blåbär över hela Dean och soffan… Tack och lov gick det bortvi tvätten. Vad glad jag är att vi köpte en tvättmaskin på Blocket!
Idag vaknade jag till den första vårdagen och planerade en promenad i vårt nya grannskap men istället för promenad i solen har jag suttit 6 timmar på Astrid Lindgrens barnakut eftersom Lex diarré nådde oanade höjder imorse. Jag ringde sjukvårdsupplysningen för att få råd om vad jag skulle göra men de tyckte att jag gjorde allt rätt och borde åka in med honom. Tydligen är det ett stort utbrott av magsjuka nu så det var galet mycket folk och jag satt i en timme och 45 min innan vi ens var inskrivna. Allt detta plus att jag blev rådd till att plåga i honom vätskeersättning med spruta trots att han skrek så att han inte fick luft då för att efter sex timmar få träffa en läkare som sa att han inte har magsjukan längre utan bara en irriterad tarm efter att ha haft magsjuka. Han behöver inte alls vätskeersättning utan det räcker med vatten och välling. Stackars Lex som blivit plågad en hel dag i onödan… Alla vi träffade var jättegulliga och gjorde allt de kunde men det dröjer nog innan jag utsätter oss för barnakuten igen. Att sitta i den bakteriehärden är INTE kul. Jag hade fullt upp med att hålla bort äldre barn som ville pilla på Lex och ta hans napp. Fattar inte folk det här med smittspridning och håller koll på sina barn? Skönt i alla fall att få veta att det snart blir bättre. Det var obehagligt imorse när han poopade enorma mängder grönt ”vatten”. Stackarn, konstigt att han är så glad. Om jag vore han skulle jag ligga i sängen och jämra mig men han är nästan som vanligt, bara lite gnälligare. Gissningsvis är han hungrig och lite svag. Han är så tapper lilla hjärtat!
När vi kom hem fick han amma och dricka ersättning och efter det var han glad som en lärka. Både han och jag blev utan lunch idag. Jag för att jag var rädd att missa vår tur (vilket i efterhand känns fånigt då vi inte kom in till läkaren förrän klockan sex) och Lex för att sjuksköterskan sa att jag inte fick ge honom något annat än vätskeersättning före vi träffat läkaren. Konstigt att vi fick helt olika råd från sjuksköterskan och från läkaren. Men läkaren var fantastisk så jag känner mig lugn nu. Det blir en tidig kväll efter all anspänning idag!
Dagens lärdom är att ta med barvagnen nästa gång. Jag tänkte bara åka in och låta dem titta på honom lite snabbt men det tog ju hela dagen och jag med mitt ryggskott har fått kånka och bära och vyssja. Jag är helt slut både fysiskt och psykiskt efter dagen pärs. Så nästa gång blir det barnvagn.
Alexander och jag brukade alltid bada tillsammans ett par gånger i veckan. vi hade regnduschen på och badade med två decimeter vatten så att han kunde plaska och leka med sina saker. Riva ner schampoflaskorna (och nu på slutet också ställa tillbaka dem) var också jättekul. När han blev trött kröp han upp i mitt knä och vilade en stund innan han lekte vidare. Det var veckans höjdpunkter med avseende på mys och dessutom blev han ordentligt ren. Det är risk att han blir duschoman som mig.
Sista badet blev förra tisdagen, dagen innan flytten gick och vi bad-duschade en hel timme. Här på det nya stället har vi inget badkar så nu är det slut med våra lång-bad. Det är inte lika mysigt att ”bara” duscha även om vi såklart gör det för att tvätta honom. I onsdags gick vi och badade i varmvattenbassängen istället och vi var ensamma i en halvtimme så det väldigt mysigt. Han skriker av glädje i vattnet och sim-sprattlar som en liten groda. Han är mammas godis-groda! Åh vad jag längtar till Thailand nu. Där ska vi bada i poolen och vårt utomhusbadkar varje dag… Om mindre än två veckor är vi där!
|
|
SENASTE KOMMENTARER