I morse när jag skrev utkastet till det här inlägget hade det titeln ”Var är tänderna?” och jag hade skrivit att tandköttet har börjat spricka lite så att man ser mörk liten grop i nederkäken. Nu ikväll har den lilla gropen blivit större och när han tuggade på mitt finger kände jag att det var vasst där nere i gropen. Lille gos håller på att få sin första tand!
|
|
|||
|
Idag har vi varit gifta i två år. På ett sätt känns det som att vi alltid varit gifta och på ett annat känns det som att det var igår vi stod där i kyrkan. Jag har hört många säga att äktenskapet bara är en bit papper med juridik och att förhållandet förblir detsamma men jag håller absolut inte med. Att vara gift med Dean gör att jag känner mig så utvald. Han har valt mig. För alltid. Det är så mycket trygghet i det och så mycket lycka. Förhållandet förändrades absolut den dagen han friade, och bara till det bättre.
Jag hade drömt om mitt bröllop så länge jag kan minnas, jag är väldigt flickig på det sättet. När man har planerat och funderat på något så länge så brukar det alltid bli fel. Man kan aldrig uppnå drömmen. Men jo, det kan man. Vår bröllopsdag överträffade allt jag någonsin kunnat drömma om. Jag skulle inte ändra på en enda sak om jag fick göra om den. Förutom att allt gick precis enligt planerna så var det en så vacker ceremoni med en underbar präst. Att stå där i kyrkan var större och mer känslosamt än jag kunnat förstå. Det var bara helt rätt att stå där vid Deans sida och lova att vi skulle dela vår liv med varandra. Lycka när den är som störst.
Jag är så glad att vi hade en så duktig fotograf för hela dagen finns dokumenterad och bilderna från kyrkan är så talande. När vi går ut så har jag ett leende som tar slut uppe vid öronen någonstans och just när vi kommer ut genom portarna så brister allt och övergår i gråt. Alla känslor bara svämmar över. Jag älskar våra bilder. Det är över 600 och när man bläddrar igenom dem så är det som att se en sagoberättelse och får mig att komma ihåg varje minut av dagen. Vår dag.
Eftersom Dean åkte till Sydafrika i morse och jag var sjuk så fick vi fira igår hemma i soffan. Röda rosor och en god middag med en uppsjö av godsaker blev det. Alexander vår lilla välsignelse fick vara med och dela på de färska hallonen som vi åt till dessert. När jag vaknade i morse hade Dean dessutom städat upp i lägenheten i natt innan han åkte. Det var den bästa presenten av alla. Förra året åt vi en underbar middag på Gondolen och jag fick ett vackert Swarovskihalsband. Det var lite annorlunda i år, inte lika glamouröst men minst lika uppskattat. Jag saknar min älskling nu. Det är ju vår dag idag… Vi försöker tänka på vad prästen sa i vardagen. Att använda de magiska tre orden Tack, Hjälp och Förlåt. Han var en klok man Gunnar. Tyvärr har han gått i pension och kan inte döpa våra barn men vi är så otroligt glada att det var just han som vigde oss. Det finns så många fina bilder och här kan jag bara välja några få. Det roliga med Petras fina bilder är att det inte bara är porträtt utan det är ögonblicksbilder som berättar vår historia. Alla bilder är tagna av Petra Hall. Alexander säger mamma och pappa hela tiden nu. Mer pappa än mamma faktiskt. Ibland kryper han omkring och letar efter Dean och säger papapap. Det är så sött. Det är ofta just när Dean gått till jobbet och han inte förstått att pappa inte är kvar längre och på kvällen när han vet att pappa brukar komma hem. Generellt så säger han oftare mamma när han är ledsen och pappa när han är glad. När han slagit sig eller inte vill äta eller vaknar på natten och vill bli upplockad ur spjälsängen så ropar han på mig. Ynkligt och med gråten i halsen. Pappa säger han oftast när Dean är i närheten och han vill gå till honom eller vill leka. Visst säger han mamma ibland utan att gråta men då är det oftast för att han vill att jag ska lyfta upp honom eller när han vill gosa. Pappa verkar vara förknippat med lek och glädje medan mamma är förknippat med tröst och trygghet. Lite avundsjuk är jag… Jag måste bli mer lekmamma! Alexander gråter väldigt sällan så att det kommer tårar. Jag har kanske sett tårarna rinna på honom 10 gånger sedan han föddes. Jag vet inte om det är för att han inte är så ledsen utan mest arg när han gråter för att han inte får som han vill eller om han inte har så mycket vätska i sina tårkanaler? Kan bebisar gråta mer eller mindre beroende på sådant? Eller är han bara en bebis som inte är ledsen så ofta? Jag hoppas att han bara är en väldigt lycklig bebis! I fredags var vi på Små Grodorna och spanade in Villervallas nyheter som kommit. Det var en härlig solig dag och jag fick lite vårkänslor som passade perfekt för att titta på vårkläder. Villervallas kollektion var inte lika fin som förra säsongen men det fanns såklart mycket fint ändå. Jag tyckte inte om mönstret med stjärnor som de använder den här säsongen utan håller mig till enfärgat och randigt. Träden på de ekologiska kläderna tycker jag däremot om. Vi har en pyjamas i det tyget som är sååå fin! Mormor har efterfrågat en Villervalla-önskelista för våren så jag tänkte att jag visar vad jag tyckte var finast i vårens kollektion och det jag själv skulle välja. (Villervallas hemsida visar bara ressa teckningar av plaggen tyvärr men det framgår nog ändå vilka plagg jag menar)
Velourbyxor är väldigt välanvänt här. Vi har svarta så det vi behöver är röda och mossgröna. Strolek 80 el 86.
En röd velourmössa i strl 1-2 år skulle han bli sååå söt i!
De här bodysarna gillade jag bäst. Enfärgade är också användbart, i samma gröna och turkosa nyans eller svart, vit och röd. Storlek 80 el 86. Matchande (likadana) sockor till de randiga bodysarna brukar jag köpa. Det blir en så snygg kombination!
Pyjamasar. 80 el 86.
Jag tycker att de här träden är så söta och vi har en sådan pyjamas. Vi kan ju dock inte bara klä honom i body nu när han är så stor så det är nog dags för en tröja! Nu är ju inte Villervalla det enda märket i världen även om det är ett av våra favoriter för vardagskläder. Jag spanade in lite vårnyheter på andra hemsidor också så här kommer lite godbitar.
Det här är det enda plagget jag fastnade för hos Me&I den här säsongen. Jag saknar de fina molnen från förra säsongen. Tur att jag har en outfit i 80 som ligger och väntar på oss! Den här med grodorna skulle dock passa grodprinsen perfekt. Får väl se om det blir något Me&I party eller om jag får maila och beställa den separat.
Geggamoja hade otroligt mycket fint! Där har jag framförallt vilat ögonen på den gråa cardiganen och den gråa polotröjan. En collegetröja och en halsduk i svartgrött för att matcha mssan han redan har vore också ett snyggt tillskott i garderoben. Varför kan man inte köpa allt man ser?
Så kom då turen till Lindex. Den här skjortan är väldigt lik en som vi hade i en mindre storlek som jag älskade. En ”Emil-skjorta” som passar mitt busfrö! Hängselbyxor till den vore inte fel.
Lindex har också fina bodys och här tycker jag nog att de enfärgade är rätt prisvärda som basplagg. De hade också ett 2-pack med ärmlösa bodys som jag tänkte köpa innan vi åker till Thailand. Jag minns hur han svettades i Kroatien så snart vi tog på honom mer än en liten T-shirt så i Thailand gäller det att vi har svala kläder åt honom.
Kappahl har inte så mycket av sitt sortiment på sin hemsida men den här seglardressen var ju bara för söt! Den påminner lite om det kortärmade setet han fick av faster Bibi när han var liten och som han var sååå snygg i.
De har dessutom fina farfarströjor i vitt och grått som är både tuffa och användbara.
H&M har inte heller så mycket av sortimentet på hemsidan, bara det som de säljer på webbshopen men här är lite fräscha vårkläder som jag skulle kunna tänka mig. Jag hoppas att de kommer med en fin svart skinnjacka också som de hade i höstas.
Den här tröjan från Walking Boys & Girls såg jag i ett skyltfönster i veckan och blev lite kär. Den är en kopia av vuxentröjan som är så populär. Underbar! Bilden kommer från Linus&Lotta.
Fatboy säckarna är sååå fina. När vi flyttar in i huset så får det nog bli en Junior i svart till Alexander och en eller två o vitt till mig och D. De fina runda som heter ”Island” är tydligen utgående och rasa på dears hemsida just nu. Jag funderar lite på att slå till på en röd. De är ju väldigt praktiska i det formatet. Jag förstår inte varför de är utgående…?
Den här hängmattan för två personer skulle passa fint på vår altan också. Tänk att ligga i den en ljummen sommarkväll och lyssna på Mälarens skvalp nedanför. Alla bilderna är lånade från företagens hemsidor med länkar. Idag har Alexander skrämt livet ur mig! När vi kom hem från lägenheten i Bromma och jag skulle fixa kvällsgröt till honom satte jag honom i Antilopstolen och vände mig bort i mindre än en minut för att sätta på vattenkokaren. Kanske intemer än 30 sekunder. Jag hör honom göra ett konstigt ljud och när jag vänder mig om hänger han mellan stolen och bänkskivan. Stolen stod ca 50 cm från kanten och han hade precis grepp med fingrarna mot skivan och hängde som en båge med fötterna på kanten till stolen. Han hade krupit ur och hängt sig mot köksbänken och det måste ha gått fort! Jag kastade mig fram och fick tag i honom precis innan han föll… Chock!!! Jag hade nog en puls på 180 efter det. Jag hade ingen aning om att han kunde krypa ur stolen och han har inte gjort några ansatser att ens veta om det är en möjlighet tidigare. Han måste spännas fast från och med nu! Antilopstolen har ju spännband och det blir till att köpa sele till Tripp Trappen. Och ställa stolen långt från allt han kan få för sig att försöka hoppa över till. Den lille vesslan… Jag har fortfarande inte riktigt hämtat mig från chocken. Puh! Idag har vi påbörjat flytten till nya lägenheten. Jag vaknade med feber, snuva och ont i halsen men framåt eftermiddagen mådde jag så pass bra så att jag tyckte att vi skulle åka dit och flyttstäda som vi hade planerat ändå. Det blev en lång eftermiddag i lägeheten från klockan 14 till 20 och nu är det mesta sädat och vi har packat upp fem kartonger med finporslin och lite kläder. Tjejerna som bott där inna hade verkligen inte städat särskilt bra så vi har storstädat kök och toaletter, dammsugit alla garderober, våttorkat alla golv och hälften av alla väggar(!!!). Jag förstår inte hur de har lyckats kladda ner lägenheten så men antagligen har de väl haft massor med fester. I kombination med att inte ha städat på ett år. Två 20-åriga tjejer som inte verkade ha hygien som största dygd… Dean vill verkligan måla om i två av sovrummen så nu har vi bestämt att vi ska göra det. Ett är ljusgrått med mycket hål i väggarna så där spacklar vi igen hålen och målar ett varv i samma färg som det är idag. Det borde gå ganska fort. Det andra rummet är Alexanders och det är ljusgrönt och riktigt ofräscht. Det ska vi måla vitt. Pluppi kan inte ha det så där… Vårt eget rum är i orange men det orkar vi inte göra något åt för då måste vi flytta garderobsväggen och det är för mycket jobb. De andra rummen är tomma och kommer att kunna målas rätt lätt. I vardagsrummet hänger vi tavlor över de största hålen. Vi som knappt har något alls på väggarna nu kommer nog att tycka att det känns rörigt men det är ändå bättre än att det är fula hål och märken. Det blir ”lite” assymetriskt på väggarna men så får det vara. Imorgon ska vi åka dit med spackel och några lådor till samt torka de sita väggarna. Den blir det till att hyra en liten lastbil nästa helg och flytta lådor. Till möbler och tunga lådor tar vi en flyttfirma men det som är lätt och det som vi är mest rädda om flyttar vi själva. Arbetet blir inte så effektivt när vi samtidigt ska roa Alexander. Han har varit snäll och glad men till slut tyckte han inte att det var så kul. Sova ville han inte heller för allt var för nytt och spännande så till slut blev han övertrött. På det stora hela gick det ändå bra, vi turades om att hålla ett öga på honom och att bära honom när han var uttråkad. En liten stund somnade han också på min dunjacka så då kunde vi jobba lite extra. Nästa gång ska vi ha med oss mer leksaker och lite mer mysiga filtar och kuddar för honom att sova på. Vi får börja med att göra i ordning hans rum så att han känner sig hemma.
Lite bus blev det som vanligt!
Lycka är att befinna sig pappershimlen! Allt papper som mamma kastar när glasen åker in i vitrinskåpet ska jag äta upp! Igår skulle Dean på herrmiddag med ett sällskap från studietiden och jag och Alexander skulle på inflyttningsfest hos Nina och Fredrik i Tyresö. Det var öppet hus hela dagen med fest på kvällen och jag tänkte åka tidigt på dagen så att vi sulle komma hemganska tidigt också. Ingenting gick dock som det skulle och tiden gick utan att vi kom iväg. Alexander ville inte äta och sen skulle han sova en extra tupplur och sen skulle han äta igen och precis när jag tyckte att vi kunde åka var det blöjbyte modell större. Som grädde på moset hade Dean inte koll på att det var smokingfest så den fick vi gräva fram ur gömmorna bara för att upptäcka att smokingskjortan blivit missfärgad av gördeln förra gången den användes (vilket vi antingen missat eller glömt) och han var tvungen springa ut och köpa en ny. Strax efter fyra kom jag till slut iväg . Problemem slutade dock inte där… Jag skulle längst ut på Tyrsöhalvön och jag har aldrig varit så långt som Tyresö centrum ens så jag köde fel två gånger och sen var jag övertygat om att jag kört för långt men då hade jag 10 miunter kvar. Små små vindlande vägar ut i mörkaste skogen med mina friktionsdäck kändes inte helt bekväm. När jag nästan var framme kom jag inte upp för den sista backe för jag körde så sakta och den var så brant så att däcken bara spann. Till slut fick jag backa ner 200 meter i beckmörkret och ta sats för att komma över. Vilken pärs! Aldrig mera friktionsdäck! Det är verkligen värsta skiten. Nästa år när vi bor på Ekerö måste vi ha dubbdäck. Man får inte välja det på Ericssons tjänstebilar längre så i värsta fall får vi köpa egna för det här går inte. Vi kan ju inte riskera livet för att Ericsson har en fånig miljöpolicy som inte tar hänsyn till individuella behov. Som det är nu kan vi inte ta bilen upp till Piteå och vi kan egentligen inte göra sådan utflykter som den jag gjorde igår på backiga vintervägar. Hade jag vetat vad jag gav mig in på hade jag nog inte åkt. Till sist var vi i alla fall framme och det var en mysig kväll. Alexander hade en uppsjö av frivilliga barnvakter och blev väldigt ompysslad. Han är så omtyckt för han är inte alls blyg och charmar alla med att vara glad och nöjd. Dessutom fanns det ju massor med nya saker att titta på. Han var faktiskt ovanligt stillsam och tyckte nog att det var lite skrämmande med alla människor men så snart någon tog upp honom eller pratade med honom strålade han igen. Nina är gravid och ska ha barn i maj så nästa år den här tiden har hon en lika stor bebis som jag har nu. Jag minns hur det var att vara där hon är nu. Förra året hade jag precis kommit hem från Mexico och magen hade börjat bli för stor för vanlig byxor och jag mådde såååå bra. Alexander brukade kunna somna var som helst oavsett ljudnivå men så är det inte längre. Han blev trött och ledsen men kunde inte komma till ro trots att jag hade med både hans eget täcke och K’nin så efter melodifestivalen vid tio fick vi kasta in handduken och åka tillbaka till stan. En liten nätt resa på 50 minuter… Plötsligt kändes Ekerö som ”nästan i stan”. Jag som hade sagt till Dean på morgonen att jag ville sälja tomten för att jag inte är nöjd med arkitektritningarna och inte tänker bo så långt ut om jag inte får precis det jag vill ha. Det var tur att jag fick den här upplevelsen. 20 min till Ekerö på breda vägar är faktiskt som att bo i stan i jämförelse. Dessutom hoppade det fram ett rådjur framför bilen på vägen hem. Jag körde sakta så det var ingen fara men stressad blev jag ju ändå. I fredags kväll fick jag ont i halsen och kände mig febrig och när jag vaknade igår morse var jag fortfarande dålig. Jag blev dock bättre under dagen så jag bestämde mig för att åka ändå. En lördagkväll ensam kändes inte så kul och när jag åkte kände jag mig riktigt pigg och halsen var nästan helt bra. Under kvällen vände det tyvärr igen och när jag kom hem hade jag riktigt ont i halsen och hade feber så jag stoppade bara Alexander i säng och gick själv och la mig. Dean kom hem strax före två och gav honom en flaska och sedan sov vi som klubbade alla tre till klockan åtta. Alexander var vaken i en kvart, ammade och somnade om till tio. Aldrig har jag varit tacksammare över att han sov så bra. Jag hade fortfarande feber och mådde dåligt så jag blev kvar i sängen en timme till medan grabbarna åt frukost. Det här med sockor till bebisar är ett gissel. Enfärgade sockor med bra halkskydd är en ovanlig företeelse och att de dessutom skulle ha egenskapen fungerande resår är att begära för mycket. Man får helt enkelt välja om man prioriterar resår som gör att strumporna sitter kvar eller att de ska ha fin färg med ett halkskydd som inte syns för mycket. Lindex och HM har prisvärda strumpor med halkskydd som inte syns så mycket men de sitter ju inte kvar mer än fem minuter. Polarn och Pyret har sockor som sitter kvar hyfsat men de har då inte halkskydd. PoP har också sockor med halkskydd men de är av midellen som inte sitter kvar. Och sen är det krypstrumporna som inte sitter nåt vidare och som dessutom bara finns i rött med marinblå halkskydd eller tvärt om. Är det för mycket begärt att tillverka enfärgade babystrumpor med en fungerande resår och diskreta halkskydd? Jag betalar gärna lite mer men det här finns inte ens att få tag på. Samma problem är det med svarta strumpor till bebisar. Det finns varken med eller utan halkskydd. Alltså inte alls! Hur kan det komma sig att den mest användbara strumpfärgen inte ens görs för bebisar? När jag satt på honom ett par jeans och en skjorta eller kanske en snygg festklädsel vill jag att han ska ha svarta stumpor. Jag har hört många som har precis samma problem på strumpfronten så jag är absolut inte ensam om att tycka att det här är ett märkligt fenomen. Så, det här är en affärsidé till alla som säljer bebiskläder. Nu har ni en chans att öka er omsättning! Idag var vi uppe tidigt för att träffa min kollega Sophie och lilla Emilija som är tre veckor äldre än Alexander. Sophie lämnar sin Alexander på dagis klockan nio så vi träffades redan klockan tio imorse. Så är det med flerbarnsmammor. Jag träffade vår granne Lars igår och sa just att det är så skönt att vara mammaledig. Det är lite som att vara student igen. Visst har man mycket att göra men man kan välja när man gör saker. Man disponerar sin tid helt fritt. Barnet är som studierna, det måste skötas om, och babysång och sim och andra aktiviteter är föreläsningarna. Sen blir det jobbigare med jämna mellanrum när barnet är sjukt eller går igenom en fas och det kan man jämföra med tentaperioder. Efter tentaperioden blev man ju ofta sjuk eftersom man inte haft tid att vara sjuk före och så är det ju nu också, när barnet blir friskt så åker man själv på det som han haft. I det stora hela så är det dock en väldigt behaglig tillvaro och jag skulle kunna vara mammaledig länge länge till. Jag vill inte ens tänka på första Augusti. Ska jag lämna min ögonsten och vårt härliga vardagsliv tillsammans? Neeej… Åh vad jag kommer att sakna detta! Det var lite ovanligt att redan klockan ett ha umgåtts i tre timmar och det var dags för Sophie att hämta fredagstidigt på dagis så jag stod där på Fridhemsplan och funderade vad jag skulle hitta på nu. Plötsligt insåg jag att solen skiner, det tinar på gatorna och det är varmt! Framförallt är det SOOOL! Det var som en välbehövlig vitaminkick och jag fick energi att powerwalka en timme runt halva stan. Det var verkligen efterlängtat! Jag kände att det finns hopp om vår och små minnen om härliga dagar på uteserveringar kom krypande. Snart är det så igen! Snart sitter jag och Alexander i solen och myser. Eller jag sitter i solen och han bakom sufletten i vagnen. Han tyckte mest att solen var jobbig eftersom han fick den i ögonen men jag njöt i fulla drag. Undrar förresten om han kommer ihåg solen? Han har ju inte sett den sedan i Oktober…? Igår hade jag en riktigt härlig dag. Dubbla lunchdater och sedan SPA-kväll. Jag och Alexander åt lunch med Lina och Leo på Thelins och sedan fikade vi med min kollega Maria och hennes lilla Mira som är tre månader. Det var en jättemysig eftermiddag och det var kul att se både Lina och Leo som jag inte sett på ett par veckor eftersom Lina börjat jobba och Maria som jag inte sett på ett halvår. Lilla Mira var ett riktigt charmtroll. Så liten och söööt! Jag kan inte komma ihåg att Alexander vägt så lite (hon vägde 5,5) men det känns ofattbart lite när man håller i det. Tänk att han vägt 3,3. Det kan ju inte vara sant… När man träffar sådan små bebisar får man ju lite längtan eter fler barn… Även om Alexander bara blir roligare och roligare och mer kärleksfull för varje dag som går så är det nog inprogrammerat i generna att man ska känna bebislängtan. På kvällen hade jag och Dean date på Sturebadet. Vo hade ett presentkort som höll på att gå ut så Ingela kom och var barnvkt åt Alexander hela kvällen. Av alla dagar vi kunnat välja hade vi dock lyckats pricka Sturebadets 20-års jubileum och loklaerna var fulla med folk i kostym som drack champagne och Sturebadets VD och nån gammal tant i hemska kläder stoda och malde och malde i en mikrofon. Noll mysfaktor. Vi gick och klagade och fick faktiskt ett helt nytt presentkort så nu kan vi gå igen. Behadnligen var dock jättebra och efteråt var eventet över så då kunde vi bada och ta det lite lugnt. När vi hade fått kompensation med ett nytt likadant presentkort så kändes det ju helt ok. Generellt så är dock Sturebade väldigt överprissatt. Man betalar för läget och imagen. Anläggningen som sådan är ju medelmåttig och inte så lyxig som de vill ge sken av.Om jag skulle betala så mycket för en SPA behandling så skulle jag välja många andra SPAn före just Sturebadet. Det är en stel stämning och mysfaktorn är rätt låg. Klientelet är brats som tuppar sig i gymmet och tanter och farbröder 60+ med en eldgaffel i rumpan som pratar på utpräglad Östemalms/Lidingödialekt och förmodligen inte visat ett (äkta) leende de senaste tjugofem åren. Mycket yta och lite känsla. Själv föredrar jag dessutom SPAn som använder Decleors produkter. Jag använder väldigt mycket Decleor själv och de flesta av produkterna ar jag fått utprovade när vi varit på SPA. Sturebadet använder Kerstin Florian och jag är inget större fan. Ansiktsmasken gjorde huden så torr så att den nästan sprack och lukten på produkterna var inte särskilt tilltalande. Det enda som imponerade var faktiskt schampot och balsamet. Håret blev väldigt lent och glansigt och dem skulle jag kunna tänka mig att köpa. Nu låter det ju som att det var en tråkig kväll men det var det absolut inte. Behandlingen var som sagt mycket bra och efteråt så tog vi det lugnt och hade det mysigt. Näst gång ska vi ta ännu mer tid på oss och njuta av hela anläggningen. Gå på något gympass också och sitt längre i ångbastun. För trevligt är det ju Sturebadet. Bara kanske inte så trevligt så att jag skulle tycka att 50 minuters behandling är värd 2000 kr… Bara att gå in kostar 600 kr och då finns det bara en pool, ett aromarum samt vanlig och ångbastu i omklädningsrummen. Inte ens ett bubbelbad får man för det facila priset så när jag själv väjer SPA så väljer jag något mysigare med bättre utbud. Jag är så galet less på vintern. Så less så att det faktiskt gör fysiskt ont… Jag tror aldrig att jag varit så less någon vinter. Framåt slutet av Februari brukar det ju bli lite tradigt men i fredags sköljde en våg av irritation och total leda över mig. Jag plogade mig hem i snön med barnvagnen och tittade in i affärerna på allt reskräp som hänger kvar från vintern och kände att jag nog inte klarar mer. Det var som att få en hink kallt vatten över sig och jag är fortfarande lika nerkyld. Jag måste nog lägga mig ner och somna och inte vakna förrän till våren…Jag brukade aldrig få samma vinterångest när jag bodde i norrland som jag får här men det beror nog på att i Stockholms innerstad är snön svart, man får ploga med barnvagen för att trottoarerna inte snöröjs, bussar och tåg slutar fungera om det kommer en cm snö och vinden viner mellan höghusen. Dessutom kan Stockholmarna inte köra bil och både privatpersoner och de som jobbar med kollektivtrafiken blir lika tagna på sängen varje år av att det kommer snö och ingenting fungerar. Idag snöade det 1 cm och det var stora störningar i busstrafiken! Jag säger bara SUCK! Usch och fy! Jag fryser och tillbringar timmar varje dag med att klä på och av Lex… Det är vantar och mössor och koftor och overaller och åkpåsar och gud vet allt som ska på min lilla kotte som inte alls tycker om att bli påklädd och sparkar som en sprattelgubbe. Guuud vad jag längtar efter våren då han kan springa omkring i shorts och T-shirt och åka vagn utan påse. Jag tänkte muntra upp mig med lite vårkläder till både mig och Alexander men det finns inte mycket än. Tack och lov så börjar det komma men affärerna har fortfarande så mycket gammalt skräp kvar som de försöker rea ut istället för att hänga fram det nya. Jag är så fantastiskt glad att vi ska till Thailand! Det är min räddning just nu. När vi kommer hem så är det April och våren är nära förestående. Jag har varit till varmare breddgrader varje vinter sedan 2003 och det är verkligen inte läge för ett undantag i år. Det är mer välbehövligt än någonsin. Det är så deprimerande att ploga sig fram i rännan av nedtrampad snö på trottoarerna och guppa fram på isknölar som bildats av att det tinat och frusit, tinat och frusit om och om igen. Jag funderar allvarligt på isdubbar. En sådan här vinter har vi inte haft så länge jag bott här och hoppas att det är länge till nästa gång. Eller det kanske är ok om man bor på Ekerö men här inne i stan är det bara hemskt. Man får bara nackdelarna med snö, ingen av fördelarna som skidåkning, vita vidder och snöhögar som barnen kan leka i. Är du ingen norrlänning frågar mina kompisar men jo det är jag. Jag tycker om riktig vinter, inte den här avarten som vi får i Stockholm… Jag behöver förändring. Jag behöver styrka att hantera de här sex veckorna som är kvar tills vi åker. Jag gick nästan i taket när jag läste väderleksrapporten. Vi får ”behålla” kylan februari ut. Yippe!?! Det borde väl ha stått att vi får dras med den här vintern från *#&%”* hela februari också… Polarn och Pyret har börjat få in vårnyheterna idag och jag var där idag och suktade lite. Alexander har knappt några kläder alls i nästa storlek så vi behöver verkligen införskaffa en hel del. Jag är inte så förtjust i allt för mycket mönster men har lite oväntat blivit väldigt förtjust i ränderna som jag inte alls tyckte om innan jag fick barn. Det här är dagens ”ville-ha-lista”.
Vårens första ränder är så här fina och finns både i body och leggings. Den är också supersöt i turkos men beige är nog det mest användbara.
Vi fick ärva flera plagg i det klassiska marinblåa av ange & Sussi och använde dem väldigt mycket så det känns som ett måste i sommarens garderob.
Den här fina bodyn med krage hade vi i storlek 68 och älskade den. Det var en present från Cicci och vi använde den massor så det måste bli en ny sådan i stl 80. Den är perfekt både till vardag och fest och är jättesöt under v-ringad tröja men lika användbar utan något över. Fastän han börjar bli så stor så tycker jag att body är praktiskt. Det blir inget glapp på magen där det kommer in kall luft. Det spelar inte så stor roll på sommaren men här i kalla sverige så är det sätt skönt med body september-april. Imorgon tänkte jag spana in Villervallas nyheter på Små Grodorna om de kommit! Idag har jag varit hos tandläkaren. Jag hade skjutit upp det länge (typ 2 år) efter att min gamla och mycket snälla tandis som jag brukade åka ända ut till Järfälla för att besöka gick i pension. Jag tycker verkligen att det är plågsamt att gå till tandläkaren och de är alltid så hårdhänta. Jag frågade Dean om jag skulle gå till samma som honom men han har valt sin just för att han är rätt brutal vilket får Dean att sköta sina tänder exemplariskt. Inte en taktik som tilltalade mig… Till sist fick jag ett tips av Linda i min mammagrupp som svor på att hennes tandis Tommy som har praktik i vårt hus var jättesnäll och human så till slut tog jag mod till mig. Jag har gruvat mig i en hel vecka men det gick hur bra som helst. Han tyckte att mina tänder var jättefina och välskötta och inga hål hade jag. Jag fick specialbehandling på mina konstant ilande tandhalsar och rekommendation på en tandkräm och munskölj som skulle göra dem mindre känsliga så nu är jag redo för ett nytt bra tandår! … att sova när man är dödstrött? Det är aldrig så svårt att söva Alexander som när han är övertrött. Idag lekte han med sina plastbunkar i köket och plötsligt började han gry och gnälla. Jag la honom i hans spjälsäng och fast han ligger och gnuggar sig i ögonen och inte orkar hålla upp dem så gråter och gråter han bara värre och värre. Jag provade allt, vyssja, klappa, bära, låta ligga ensam, gosa med kaninerna men inget hjälpte. Till slut la jag mig i sängen med honom på magen och då somnade han. Jag sov en stund med honom men nu ligger han ensam och trynar. Varför är det just övertrötthet som är den värsta sömfienden? Det borde ju vara det skönast som finns att få sova när man är så trött så att man inte hänger ihop? Men nej, det är just då det inte fungerar… Dessutom är det konstig att han blev så plötsligt trött för han sov ovanligt bra inatt och har sovit två ordentliga tupplurar idag. Inget är så oförutsägbart som sömn. Idag var vi och fick nycklarna till vår nya lägenhet. Som vanligt när man tittar på en helt tom lägenhet utan möbler och spikhål i väggarna så känns det ju som om man ska flytta in i ett rivningsobjekt. Jag minns första gången jag såg den här lägenheten. Vilken chock! Nu var jag förberedd och kunde mentalt förbereda mig på att det kommer att bli bättre när vi fått in våra möbler och att vi får täcka de värsta hålen och märken i väggarna med tavlor och planscher. IKEA here I come! Lägenheten var i alla fall ungefär som jag kom ihåg den och utsikten är underbar. Det här kommer att bli bra. Vi ska ju inte bo där i evighet och jag kommer att kunna leva med ett mintgrönt sovrum och skador i kaklet i badrummet. Hiss! Utsikt! Två takterasser! Om jag upprepar det tillräckligt länge så kanske jag kan uppbåda lite kraft att ta itu med flytten. Eller också drar jag på mig blåstället och börjar spackla och måla? Nja. Nej. Det orkar jag faktiskt inte. Det kommer bli good enough när möblerna är på plats. Det är söndag kväll och jag inser att den här veckan har gått ovanligt fort. Det har varit fullt upp men ändå har det inte hänt så mycket. Antagligen är det för att vi fick en ofrivillig långhelg som sträckte sig in på måndagen som veckan känns så kort. Måndag blev ju lite oväntat en hemmadag med familjen eftersom Dean skulle ha åkt till Ghana men fick skjuta upp resan en dag då han fortfarande inte var återställd från magsjukan. Det var en rätt mysig dag, ingen av oss var jättesjuk längre men inte friska nog för att gå ut heller så det blev som en extra helgdag som vi tillbringade i soffan. På tisdag så kom Deam iväg till Ghana och det var dags för mig och Alexander att ge oss ut verkligeheten igen. Vi fikade på ”Ett litet kök” med Cilla och Ludde innan det var dags försäsongspremiären av babysimmet. Hur det gick har jag redan skrivit om, lilla Pluppisen var lite avvaktande… Onsdagen var helt fullspäckad. Jag skulle vara i Kungens Kurva klockan tio för att träffa Sävsjö Trähus men jag och Dean hade gjort en tankemiss när vi bestämde att han skulle ta bilen till Arlanda så plötsligt skulle jag åka kommunalt dit och det är verkligen inte det enklaste… Som tur var fick jag låna Cillas bil istället men jag bar Alexander hela vägen till henne och var helt säker på att ryggen skulle gå av innan jag var framme. Till slut kom vi i alla fall iväg och mötet gick bra förutom en liten explosion i Alexanders blöja mitt i allt ihop som föranledde totalt ombyte på lilla Plupp. Prefekt timing! Eftermiddagen tillbringade vi hos Cilla och Ludde och de var verkligen glada åt att se varandra. Ludde skrek av glädje när Lex kom. Det var så kul att se! Jag hade tur för precis när jag kom tillbaka började det snöa och sen bröt snöstormen ut på allvar. Det blev kallt och blåsigt och snön yrde över Stockholm. Jag kämpade mig hem med Alexander i famnen vid middagstid (vi hade ingen barnvagn eftersom jag inte ville smutsa ner en lånad bil med den) och var helt slut när jag kom in genom dören hemma. Vilken pärs… Jag tycker verkligen inte om snö i Stockholm. Den här stan är inte gjord för det… Snö ska man ha i Norrland och i Alperna! På torsdag nör vi vaknade hade det lagt sig ett par decimeter snö och jag beslutade mig för att stanna inne. Det var ändå totalt kaos på stan och jag orkade inte ploga mig fram med barnvagnen. Jag städade och tvättade fram tills att Anna kom på besök med lille Jakob. Det var länge sedan vi sågs så det var mysigt! Kanske blir det mer nu när vi flyttar ut till Bromma där de bor? Fredag blev också en lugn dag men på eftermiddagen tog vi oss ut och åkte till Cicci på fredagsfika Det är så skönt att träffa sina vänner hemma numera eftersom barnen kan leka och man kan fika utan att de sitter och gnäller i en barnstol på nåt fik. Nu kunde Alexander utforska nya möbler och Alexandra fick rita och äta bullar med oss. De var så söta de små Alexarna! När vi kom hem på kvällen (efter ett besök på underbara Mattonbutiken som ligger precis där Cicci bor) blev det en fredagsmys med en glad Lex. Han sov middag så sent så han hade inte alls någon lust att sova på sin normala sovtid vid åtta. Han fick vara vaken och jag lagade mat medan Lex lekte på golvet i köket med plastbunkar och kökstillbehör. Sen satt vi soffan och myste tillsammans, Alexander lekte en stund i soffan bredvid mig och till slut kröp han upp i mitt knä, kurade ihop sig och somnade. Helt underbart mysigt! Efter att ha lagt honom så blev det lite mer TV-tittande och lite städning innan jag själv somnade. På lördag morgon vaknade Alexander konstigt nog tidigt. Han har börjat vakna tidigare och tidigare. Förr brukade han sova till nio men nu vaknar han oftast strax efter sju. Vi tog ett bad och åt frukost inna Dean kom hem från Ghana. Efter att ha handlat på ICA Maxi tog jag ett bad ensam och hade lite hemmaSPA och plötsligt insåg jag hur trött jag var. Jag lade mig ner på soffan och sov i tre timmar. Helt osannolikt… Jag mpste ha varit helt färdig. Lördagkvällen blev ungefär som fredagskvällen med mys i soffan och en glad Lex som somnade hos oss när vi såg film. Generellt så sover Alexander dåligt just nu. Han inte bara somnar dåligt utan vaknar mycket på nätterna också. Han har varit förkyld och rosslig i halsen och ätit sämre vilket gjort honom hungrig på natten. Helst vill han bara äta flaska men det kan man ju inte e honom. Han vill gärna amma på natten också framåt morgonen så det blir inte så långa sömnperioder. Jag sover nog inte mer än 1,3-2 timmar sträck nu. Så illa har det inte varit tidigare. Inte mer än någon enstaka natt i alla fall. Det sliter verkligen. Jag känner mig fortfarande som om jag skulle kunna sova ett år även om jag sov middag igår och fick sova ut imorse. Alexander vaknade som vanligt inatt och Dean sövde om honom ett par gånger men till slut var det bara hos mig han kunde somna så då var det bara till att vakna och vyssja. Lilla Pluppen. Han är mycket mindre förkyld idag, han både snorar mindre och rosslar mindre. Förhoppningsvis kommer sömnen tillbaka nu så att vi kan fortsätta med det vi började före jul, att vänja av honom med att äta på natten. Amningen fungerar fortfarande men den tjänar nog mer syftet tröst och lugn än mat numera. Jag har alltid haft lätt för att sova och är inte beroende av en säng för att John Blund ska komma. Det är väldigt praktiskt att kunna sova på flygplan och bussar och på knöliga underlg. Jag är ju lite mörbultad när jag vaknar men själva insomningen är inget problem. Det är en förmåga som jag är mycket glad för. Att jag sen önsar att jag hade mindre sömnbehov är en annan historia, men när jag nu behöver mycket sömn så är det ju i alla fall tur att jag kan sova. Alexander verkar ha ärvt min förmåga att sova var som helst. Idag när vi var på ICA Maxi vaknade han inte när vi tog ut honom ur bilen så vi funderade på vad vi skulle göra med honom. Vi hade ju inte vagnen med oss utan hade tänkt att han skulle sitta i kundvagnen. Men det kräver ju ett vaket barn… Vi tog helt sonika skötunderlägget ur väskan och lade ner honom på det i kundvagnen där han fick ligga med huvudet på pappas halsduk. Det gick bra för han sov i ytterligare tio minuter där.
När han väl vaknat så var han helt fascinerad av sin omgivning. Jag vet inte varför, vi brukar ju handla då och då tillsammans. Antagligen har han bättre utsikt ur kundvagnen än ur sin egen vagn för huvudet gick åt alla håll och munnen var öppen på vid gavel i förundran över allt runt omkring honom. Vi handlade i säkert 45 minuter och under den tiden gick det knappt att få kontakt med honom. När Dean böjde sig ner för att prata med honom var det uppenbart att pappa bara var ivägen, han försökte titta under och bredvid Deans huvud för att spana in mer intressanta saker. Mamma och pappa var helt klart gammal skåpmat som inte hade någon prioritet när det fanns så mycket annat nytt och spännande att titta på. Lycka är ICA Maxi för en liten nyfiken grabb.
Alexander har tydliga preferenser. Han vet vad han tycker om. Och det enda VI vet säkert är att han inte tycker om det vi tycker och tror att han borde tycka om. Leksaker är sällan kul och om något faller den lille killen i smaken så är det ingen av de leksaker man förväntat sig. De enda leksaker han använder just nu är klossarna från Fischer price och bitringarna man lägger i frysen. Alla andra leksaker är bara roliga just i ögonblicket han tar dem ur lådan och slänger iväg dem. Tömma lådan är kul! Alexanders favoriter just nu är solklara: Jag måste erkänna att killen har stil. När jag hittade honom i klädkammaren igår så hade han ju inte tagit vilket gammalt par skor som helst utan mina Leopardfärgade Guess by Marciano. Ska man tugga så ska man tugga på nåt dyrt!
MAC-sladden och skorna i klädkammaren. Han har snabbt lärt sig hur man öppnar dörren till klädkammaren genom att pilla in sina små fingrar mellan dörren och dörrposten. Sen är ju spritskåpet kul! Det låter nog roligt när flaskorna ramlar för han välter dem med ett stort leende. Och dessutom har jag målat skåpet en gång så att låset inte fungerar vilket gör att han kan komma åt det när han vill. När jag ställer stora blomkrukor framför så hänger han sig mot dem mot dem tills de välter. Kaktusen i vardagsrummet har fått flytta upp i fönstret för han grävde ur all jord ur den.
Telefoner och fjärrkontroller är alltid intressanta men inget lockar som min Iphone. Den du… Vilken lycka att få lägga tassarna på den. Även laddaren till Deans telefon gillar han. Den lyser i grönt och den får han heller aldrig röra. Det är helt uppenbart att han vet vad ”nej” betyder men han tittar bara lite på mig och så gör han det han vill i alla fall. ”Nej” gör bara saker mer spännande. Att han älskar MACen och Iphonen har nog att göra med att jag använder dem ofta vilket ökar hans intresse. Tavlorna ovanför vår säng kan han precis hänga sig i om han ställer sig mot huvudänden. Varje morgon säger vi nej och drar ner honom därifrån, och varje morgon försöker han igen. Det är det första han gör när han vaknar. Det blir inte direkt något långsamt uppvaknande där man ligger och drar sig och njuter av lugnet. Han sover i sin egen säng men efter morgonamningen vid fem-tiden så brukar vi somna båda två och då blir han kvar hos oss och kan gå direkt på tavlorna.
Ser hon om jag drar ut sladdarna? Ja, skit också det gör hon den här gången också… Om jag ser oskyldig ut och sen gör ett utfall då? Kommer jag åt datorn då? Jaaa! Jag städade och plockade i ordning varenda pinal i lägenheten igår morse. Allt låg på sin plats, disken var diskad, tvätten hängd och Lex alla leksaker var i sina lådor. I kväll när Lex somnade, ett och ett halvt dygn senare såg det ut som om en tornado dragit fram. Leklådorna var framdragna och tömda, alla mina inredningsmagasin var utrivna ur sina högar, Lex hade ätit upp kontraktet med mäklaren som sålde vår lägenhet och i köket var skåpet med plastbunkar tömt och innehållet låg spritt över golvet. Det är bara att inse att för varje dag som går så blir han snabbare och snabbare och effekterna av hans framfart bara ökar. Dessutom blir jag tröttare och tröttare, resignerar inför hans vilja. Han ville tömma skåpet med plastbunkar. Då fick han det. Jag fick laga mat med ett nöjt barn vid fötterna och det nöjda barnet fick leka med det han ville. Win-win. Det är tydligen min melodi numera. Det var inte länge sedan fjärrkontrollen och kameran var nej nej inte röra men nu får han ha dem också. Bara inte datorn och telefonen. Undrar om jag kommer att falla till föga där också?
Så alldeles strax, nu när kvällens underhållningsprogram är slut och jag har ätit upp de sista popcornen ska jag städa. Hur kul är det en fredagskväll? Inte… Men vi kom hem sent, Lex ville inte sova och jag var tvungen att laga mat så städningen fick vänta. Jag orkar verkligen inte se detta när jag vaknar i morgon för då kan jag nog inte uppbåda kraft att stiga upp. Jag orkar helt enkelt inte med att INTE städa ikväll. Det måste vara någon konstig mamma-sida av mig som börjar utvecklas… |
|||
|
Copyright © 2026 Tosic - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|||
”Jag kan flyga, jag är inte rädd. Jag kan flyga, jag är inte rädd” Seriously… guuuud vad jag kommer att sakna min vackra lägenhet!!!
SENASTE KOMMENTARER