|
|
Igår fick Alexander en burk med blåbär för första gången. Han är fortfarande inte helt återställd i magen efter sin magsjuka även om det blir bättre och bättre. Det ta tydligen upp till två veckor för barns små magar att stabilisera sig läste jag någonstans. Blåbär är ju lite stoppande och eftersom han ätit dåligt under dagen så tänkte jag att det passade bra, en söt puré som dessutom är bra för magen. Han är ju lite oförutsägbar med maten så man vet aldrig vad han tycker om i förhand så det var en chansning. Här är resultatet:
Klart godkänt!
Jag är ett stort fan av Villervallas kläder. De är inte bara färgglada och fina, de har också superkvalitet och är mjuka och sköna. Dessutom är de genomtänkta och praktiska. På bodysarna är till exempel bakstycket längre så att man knäpper dem i grenen på framsidan. På så sätt kan man knäppa dem lätt även om barnet sitter i knät och man klär på det sittade. Och sist men inte minst är de användbara och lättmatchade med olika plagg inom serien. Alexanders röda velourbyxor är det helt klart mest använda plagget i hans garderob men nu håller han på att växa ur dem.  De är tvättade minst 30 gånger och är fortfarande helt perfekta i både färg och form.
Vi har tagit fram den sista dressen som jag köpte på Små Grodornas brand-REA och jag har haft den ett par gånger men aldrig hunnit fotografera den innan det hänt en olycka så att jag fått byta. Idag började jag med att fotografera honom innan något hann hända. Så här fin är han!
Det finns en snygg jacka också i grå velour med grön och gul stjärna på fickorna men den är en storlek större så den kommer han att kunna ha länge. Nu väntar jag på vårkollektionen för Alexander är nu storlek 74 och vi har knappt några större kläder. Det är lika bra att börja köpa vårkläder nu. Om en och en halv månad åker vi till Thailand och när vi kommer hem därifrån är det vår.
Det är inte så lätt att blogga när någon annan vill dra ut sladdarna och suga på dem…
Vi hade köpt en ljusslang som skulle lysa upp vår balkong i vinter men den hade för tjock elsladd så den gick inte att använda med en stängd balkongdörr. Vi fick sätta dit vår andra slinga som har en tunnare elsladd men den är ju tyvärr färgad vilket får balkongen att se lite Disneyaktig ut. Vi skämdes över att vara de enda med färgad belysning men tänkte att det var bättre än ingen alls och någon ny ville vi inte köpa förrän vi flyttat och vet vad vi ska ha till huset. När vi kom hem efter julen hade dock slingan frusit fast och stod och blinkade! Det finns 7 olika blinkfunktioner på den och man reglerar detta med en knapp. Vi hade så klart ställt den på att inte blinka alls men dosan hade hamnat under snön, som hade smält lite och sedan frusit och tryckt in kanppen som hamnat i ”slumpläget”. Slingan stod och blinkade i olika mönster helt hysteriskt. Guuud! Vi höll på att skämmas ögonen ur oss! Det återstod bara att dra ur sladden…
För varje vecka har det kommit mera och mera is på slingan som råkar vara precis under en läckande hängränna. Om det inte börjar smälta innan sista februari får vi lämna slingan till de nya ägarna. Men de vill knappast ha den.  Eller ska jag sätta skarvsladd på hårfönen och smälta fram den???
Slingan är väl omsluten av en vacker formation och dosan som styr blinkfunktionen ligger djupt under snö och is.
Det är med lite blandade känslor jag inser att vi bara har en månad kvar i lägenheten. Vi ska lämna vår fina lägenhet som vi jobbat så hårt på. Nu när den är som finast och äntligen utan fler ”projekt”. Här har vi levt nästan hela vårt gemensamma liv och Alexander har levt sin första tid i livet. Det känns sorgligt… Sorgligare och sorgligare faktiskt. Jag hade kanske trott att jag skulle vänja mig vid tanken men snarare känns det som att jag önskar att vi väntat med att sälja. Jag vill hålla fast vid vårt hem och allt som är förknippat med det.
Nu ska vi dessutom lära oss leva med att inte ha allt runt knuten. Här har vi 2 tunnelbanelinjer och 6 bussar precis utanför som tar oss vart som helst i stan. Åhléns, Apoteket och ICA är tvärs över gatan och Västermalmsgallerian och en uppsjö med andra affärer och fik finns inom 500 m. Allt är inom räckhåll och man behöver inte planera så mycket, om man glömt något så springer man ner och köper det nästan oavsett vad det rör sig om. Vill man fika så går man ner och gör det. Inget till middag? Det finns en uppsjö av restauranger att välja på.
Det är slut med det. Vi ska på avvänjning. I Bromma finns det mataffär och några restauranger inom gångavstånd och vi kan ta tunnelbanan in till stan men that’s it. Det kräver lite mer planering att träffa någon i stan men det går. Med lite framförhållning. Ska man storhandla måste man ta bilen och lite strosande i affärer för att fördriva en halvtimme är ett minne blott. Det är ett första steg innan vi verkligen hamnar på landet nästa år… Vi är halvvägs.
Det är dags att börja packa nu. Vi har köpt flyttkartonger och Dean har fått lite lådor på jobbet. Alexander som inte förstår något om flytt eller förändring tycker bara att lådorna är kul. Man kan gömma sig i dem och leka tittut! Han förstår inte att han snart aldrig kommer ”hem” igen. Usch vilken sorglig tanke…
Anledningen till att det trots allt är lite blandade känslor är att jag verkligen ser fram emot att ha hiss. Fyra trappor utan denna modernitet börjar kännas i ryggen och tålamodet börjar tryta. Att gå två gånger när man handlat något är inte heller så lätt nu när det är sådan fart på Pluppisen. Om man måste så får man först gå upp med honom, klä av honom, sätta honom i spjälsängen och sedan höra honom skrika medan man springer ner och hämtar kassarna. Det känns inte kul och man får ett rejält påslag stresshormon. Så det är ju tur att vårt nya boende har den uppsidan för annars skulle nog ”lämna-stan-ångesten” vara ännu mera påtaglig…
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den nya frisyren. Det är ju en stor förändring… Själv tycker jag att den är ok men det är lite jobbigt att plötsligt behöva fixa håret. Det var i och för sig det jag bad frisören om. En frisyr. Något som tar mig ur min slapphet att bara gå i tofs. Mammatofs. Jag ville ha tillbaka lite glamour i livet. Jag tror att det kommer att bli en hel del tofs i alla fall, bara med skillnaden att nu är det en tofs med en lugg. Det är i och för sig lite roligare än helt bakåtstruket men luggen måste fixas om den inte ska hänga i stripor i ansiktet. Min hårkvalitet gör att det krävs en hel del ansträngning för att få den här kalufsen att se okej ut. Jag undrar om jag gjorde rätt som bad om en riktig frisyr?
Så här ser det ut.
Själva klippningen har jag dock bara gott att säga om. Bengt på Rabi Rabi är fantastiskt duktig och när man fixar till håret så blir det toppen. Det är min skötsel av det som är problemet. Som småbarnsmamma är glamouren och tiden för att ge ett sken av glamour rätt långt borta. Ingen har direkt kommenterat frisyren heller så den är nog ingen vidare hit om man inte lägger tid på den. Jag antar att det finns två vägar framåt i det här läget. Antingen börjar jag lägga tid på håret varje dag eller också låter jag det växa ut igen. Fortsättning följer.
Jag hade inte så många gravidcravings förutom blodapelsinjuice och musik av Winnerbäck. Jag älskar den sura smaken av blodapelsin som är så mycket friskare och fylligare än den av grapefrukt som också är sur men på ett annat sätt. Tyvärr så är det en säsongsvara som bara finns från januari till april/maj eftersom Brämhults bara har färskpressad apelsin i. Eller tyvärr och tyvärr. Det är ju det som gör den så god. Den är som hempressad fast på flaska till ett helt överkomligt pris.  Dean kom hem med en flaska häromdagen när den äntligen kommit i butik så nu frossar jag!
Idag var vi på babysim för första gången sedan den förra kursen slutade vilket är nästan två månader sedan. Instruktören sa innan att många barn är lite reserverade första gången och att vi bara skulle leka och använda saker de använt tidigare idag. Jag tänkte att Alexander som alltid älskat babysimmet och badar och duschar med mig flera gånger i veckan skulle bli överlycklig när vi kom ner i vattnet. Men inte! Han var både reserverad och verkade lite rädd. Han klängde tight på mig och varken skrattade eller sprattlade. Vi gjorde inte så mycket förutom att simma omkring och prova hans favoritsaker och kramas men han blev ledsen varje gång han fick vatten över ansiktet. Lilla gosen… Vad har hänt? Hoppas att det är övergående för han älskade ju sitt babysim och var alltid så glad och jag vill att han ska få fortsätta njuta av något så mycket.
När vi kom hem var han däremot på ett strålande humör och lekte glatt hela kvällen. VI hade det så mysigt tills han ramlade och slog sig och blev ledsen och trött i en handvändning. Han gick från superglad och energisk till gnällig och fäktande tröttis på 30 sekunder. Att jag fick i honom kvällsgröten till sist borde vara värt bragdguldet om jag får säga det själv. Gråt och spott blandades med försök att somna i stolen. Till slut hade han dock ätit tillräckligt för att sova på och han somnade i samma stund jag la ner honom på kudden och nu sover han som en liten sten.
Jag träffade en av mammorna från babysången på babysimmet och det verkar inte som att vi som gick i höstas får gå nu i vår. Vi måste försöka hitta ett nytt ställe att gå på babysång på för i vår församling är det slut. Jag trodde att det var en fortsättning för jag vet att det finns äldre grupper men tydligen får man bara gå en gång och har man då gått när de är små kan man inte gå när de är äldre. Babysång no more.
Det gick aldrig att få någon ordning på KLMs bonuspoäng för mig med mitt dubbelnamn så till sist gav vi upp… Vi har inte samma namn alltså förstår inte datorn att vi kan vara gifta ändå! Det var ett känt problem men de kunde inte göra något åt det.  Dean ringde runt en hel massa men det gick inte att lösa. I alla fall så har vi nu bokat vårt livs första charter. En first stop, alltså flyget och första hotellnatten. Det blev inte så billigt som vi tänkt men Dean ville absolut inte ha en ”vanlig” charter, då ville han nästan inte åka. Jag var inte så knusslig i det här läget och skulle ha tagit vad som helst för att komma iväg, charter eller ej. Övervägde till och med Aeroflot ett tag… ;-) Vi är så vana att alltid flyga reguljärt och att skräddarsy våra resor själva. Vi stannar sällan längre är 4-5 dagar på ett ställe och reser runt i landet där vi är. Nu tycker jag att charter ska bli riktigt bra, det är ju direktflight på 11 timmar till Krabi vilket är värt mycket för Lex. Vi slipper byta i Amsterdam och Bangkok och kortar resan med 4-6 timmar… Dessutom har jag inte åkt charter sedan jag var 18 så det ska bli lite spännande. Nu blir det 17/3-8/4 till Krabi (som är Koh Lantas närmaste flygplats) Priset är överkomligt om man tänker på att det ingår flyg, transfer och en hotellnatt. Plus en kort flygresa med extra benutrymme och 30 kg bagage per person och 10 för Alexander. 70 kilo kan man ändå knappt bära så det är ingen risk för övervikt ens för Fru Tosic… Vi siktar in oss på att tillbringa större delen av viselsen på Koh Lanta som är vackert, barnvänligt och har bra dykning. Dessutom ska vår kompisar Lina och Olle dit så då kan vi umgås lite med dem och dessutom hjälpas åt att vara barnvakt någon dag så att man kan få en dykdag eller kanske lite SPA? Vi tänkte också ta 4 nätter på Coco Cottage på Koh Ngai där vi förlovade oss. För old times sake… Det är så mysigt där med djungeln tätt inpå bambuhyddorna med utomhusdusch. Paradis!
3 veckor härlig familjesemester i Thailand, det ska bli ljuvligt!
Så här såg det ut förra gången:
Coco Cottage på Koh Ngai
Nyförlovade!
Tre år senare ska den här lilla solbadaren med för att förgylla semestern.
Dean klarade sig inte utan åkte på vinterkräksjukan han också. Visserligen en lindrigare variant men han var rätt dålig igår ändå. Tur att vi inte blev sjuka samtidigt utan saxade en dag så att jag hann komma hjälpligt på fötter innan det var dags för honom att krypa ner i sängen. Dean skulle egentligen ha åkt till Ghana i morse men sköt upp resan en dag så vi har haft en långhelg tillsammans här hemma. Sjuka, men tillsammans.
Alexander har verkligen piggnat till. Han är på sitt soligaste humör och har verkligen njutit av att ha oss hemma båda två och få göra roliga saker hela tiden. Han har börjat använda mamma och pappa mer och har sagt det flera gånger till os var idag. Ibland är det papapap och mamamam och ibland rena mamma och pappa. Han verkar veta vem som är vem för han säger aldrig pappa till mig eller mamma till Dean. I natt vaknade jag av att han låg och ropade på mig. Mamma hörde man från spjälisen. Gissa om jag fick fart…? Hej, nej, mamma och pappa är repertoaren nu.
Vi var på BVC idag för 8 månaders kontroll där han skulle vägas och mätas. Jag tycker att han växt massor på de två månaderna som gått sedan sist men 800g är ju inte så mycket. Det är nog för att han utvecklas så fort som det känns som att han växer så mycket. Han väger nu 8745 g och är 71,2 cm lång. Han ären medelstor kille på längd och vikt med ett huvudmått som fortfarande ligger på en kurva under medel. Han har fått mitt lilla huvud. Tack och lov verkar det finns många hjärnceller där inne för BVC sköterskan var väldigt imponerad av allt han kan. Först frågade hon om han kröp och jag berättade att han kryper och ställer sig upp och går längs med möbler. – Oh, det är extremt tidigt sa hon. Sen frågade hon om han sa något och jag berättade om hej, nej, mamma och pappa och än en gång kom – Åh, det är extremt tidigt. Vi visste ju att han var tidig fysiskt men när de pratar hade jag ingen uppfattning om så det var kul att höra. När vi kom hem lite senare berättade jag för Dean vad hon sagt och han blev minst lika stolt och glad som jag. Alla barn lär sig ju både gå och prata men det är ju roligt när de lär sig fort. ”Babyolympiaden” brukar barnläkarna tydligen kalla det.
Jag har inte visat några bilder på ett tag så här kommer några från de senaste dagarna!
Alexander kan nu ställa sig upp mot en sak eller möbel och gå vidare till nästa utan hjälp.
Han kan plocka saker lååång borta. Det är otroligt vilken räckvidd han har. På vardagsrumsbordet kan vi inte ha något längre och vid köksbordet får man ställa hans tripp-trapp-stol en halvmeter bort. Minst!
Han vet vilka lådor som innehåller hans leksaker och drar själv fram dem från under sin säng och öppnar locket. Tre minuter senare ser det ut som om någon sprängt en bomb när innehållet ligger spritt över hela rummet.
Duktig kille som inte ger sin mamma och pappa mycket vila. Men det är det värt för att se honom utvecklas och ha så roligt!
Alexander säger mamma nu. Han säger det inte ofta men någon gång om dagen i alla fall. Oftast är han är lite ledsen så kommer det ett litet gnyende ”mamma”. Igår låg han på golvet och var lite missnöjd. Han gnällde lite och Dean gick ut ur rummet och då kom ett gnyende ”pappa”. Han vet alltså vad som är mamma och pappa fastän han säger det så sällan. Den lilla gosen, han är så duktig! Mammahjärtat och pappahjärtat smälte!
Han kan säga fyra ord nu. Mamma, pappa, hej och nej. Det är nog de fyra ord vi använder mest så det är inte så konstigt att det är just det han säger. Hoppas att han börjar använda mamma och pappa lite mer frekvent. Det är ju så hjärtevärmande när han säger det!
När jag blev sjuk så fick Dean ta hand om Alexander helt själv. Dels orkade jag ju inte ens med mig själv och kunde inte göra annat än ligga i sängen och dels ville jag inte ta i honom så att jag skulle bolla tillbaka bacillerna till honom. Mest troligt är han ju immun men det är dumt att chansa. Det var hjärtskärande att se hur mycket han ville han komma till mig, han stod vid sängen och grät och så snart Dean satte ner honom kom han krypande mot mig, men det var för hans eget bästa. Jag vet inte vad som var värst, sjukdomen eller abstinensen efter att få krama lilla hjärtat? Det var hemskt!
Om man ska se något positivt i detta så har Dean fått en bra insikt i vilket jobb det är att vara ensam med Alexander. Han hade nog inte förstått innan hur mycket jobb det är att hålla ordning på honom och hur lite annat man hinner med. Han brukar tycka ibland att jag skulle kunna hinna plocka undan och fixa mer men igår kväll hade han resignerat och konstaterade att det inte är någon idé att plocka undan, det åker fram fortare än man plockar. Och vänder man sig bort två sekunder så han han öppnat och tömt en låda eller hunnit sätta fingrarna på kaktusen eller något annat mindre bra. De var ute på en långpromenad och sedan fikade de ute och hade mysigt så nu vet han att man hinner inget när man är hemma, att vara ute och gå och fika är det mysigaste och lättsammaste man kan göra och städa gör man när Pluppisen somnat för kvällen. Ändå var jag ju faktiskt i huset så det var ju lite lättre än när man är helt ensam. Medan Dean duschade fick Alexander vara i sovrummet och tömma min socklåda och jag höll ett (trött) öga på honom. När man är helt ensam och ska göra sig klar för dagen måste man antingen ha honom på golvet i badrummet med stängd dörr eller vänta tills han sover förmiddag. Oftast har man planer för dagen och måste göra sig klar före hans förmiddagslur så då ska man duscha och fixa sig medan man samtidigt roar honom. Tur att han är ett glatt och lättsamt barn! Det är inget tvivel om att det är mer än ett heltidsarbete och man hinner bara hålla ordning på honom, inget annat när han är vaken. Det känns bra att Dean har fått insikt i min vardag! Jag undrar om han längtar lika mycket efter sin pappaledighet nu? Det blir absolut ingen rast och ingen ro. Detär snarare ett 24 timmars jobb och man kan inte stänga av mobilen och ta en timmes paus när man behöver göra något annat eller är trött. Man får en ny chef och han är där 24 timmar om dygnet och behöver konstant service. I och för sig är han den sötaste och mysigaste och ljuvligaste lilla varelsen på jorden och han betalar för jobbet man gör i kärlek. Det märktes igår hur mycket han ville vara med mig och vad är en bättre belöning än att vara så älskad?
Nu sover de båda och det är nog ännu en insikt. Ibland måste man sova när chefen sover för att komma ikapp med sömnen, och då blir det ännu mindre gjort.
Det verkar vara två dagars inkubationstid på det här eländet. Alexander blev sjuk 2 dagar efter att vi varit på öppna förskolan och jag blev sjuk 2 dagar efter honom. Natten till fredag blev jag så sjuk… Det kommer från ingenstans och plötsligt har kroppen tagit över. Man är helt utlämnad åt dess godtycke. Det är som att föda barn men utan belöningen… Första natten är ju värst men sen har jag legat ytterligare ett dygn med illamående och fruktansvärt ont i varenda muskel i kroppen. Jag trodde att jag skulle gå sönder. Det var det värsta jag varit med om på mycket länge. Jag försöker komma ihåg när jag hade magsjuka sist men minns faktiskt inte. Jag hade matförgiftning i Frankrike år 2000 så det är 10 år sedan men matförgiftning går över fortare. Jag är ju inne på mitt andra dygn nu och är fortafarande så matt att jag inte orkar stå upp och har ont i hela kroppen. Mat är absolut inget som lockar. Lite Dofilus och vitt bröd utan pålägg är det som möjligtvis kan bli aktuellt…
Så jag ligger lite efter med bloggandet. Det blir nog flera inlägg idag nu när jag i alla fall orkar ligga i soffan och hålla i datorn. Igår låg jag med min Iphone mot kudden och höll kontakt mot omvärlden. Sen på kvällen blev det lite TV. Jag kan inte minnas när vi använde sovrums-TV:n sist… Den är sällan använd men när man är sjuk är det en välsignelse med TV i sovrummet. Det är ju så tråkigt att vara sjuk! Hur trött och matt man än är så blir man till sist hel tokig av att stirra i taket. Men nu orkar jag som sagt sitta upp mot kuddarna och hålla i datorn. Man får vara glad för det lilla!
Stackars lilla Alexander har fått vinterkräksjukan. Antagligen på öppna förskolan när vi var där i tisdags. Natten till igår frågad Dean vad jag gjort med honom när han skulle ha sin nattflaska. Han är alldeles kladdig och luktar illa… Han har nog lite mat i håret sa jag. Det var mörkt och vi var båda halvsovande. Det tog dock inte lång stund innan Alexander kaskadkräktes över Dean och sängen och vi sprang ut med honom i badrummet. Då upptäckte vi att han också kräkts i sin egen säng ett tag tidigare och det var ju det han hade på sig. Inte lite mat i håret! Stackars lilla pluppi. Vi badade honom och bytte pyjamas och när jag sveper in honom i handdukarna kräks han om och om igen. Massor… Lilla gosen han var så dålig. Ändå grät han inte eller klagade. Det var så konstigt. Han hade ju inte gjort några ljud ifrån sig första gången han kräktes i sin egen säng heller. Vi fick riva ut alla sängkläder och bäddmadrasser ut både vår säng och hans säng och bädda på plastad frotté emellan oss. Tack och lov kräktes han inte mer sen men han var så ynklig… Bara gnydde och ville vara nära. Lilla lilla älsklingen…
Igår sov han mer än han var vaken och han äter bara ersättning och ammar. Han har inte kräkts mer men det kommer desto mer ur andra änden. Tack och lov så dricker han bra så att han inte blir uttorkad. Han är också på förvånansvärt gott humör. Han är lite mindre energisk, sover mycket, äter bara flytande och är mer mammig men annars märker man inte så mycket på honom. Han gråter inte eller är sur och gnällig. En tapper liten kille!
I natt sov han ganska bra och idag är han lite mer energisk igen. Han vill mest äta flytande fortfarande men lite grönsakspuré har jag fått i honom. Morot och banan är stoppande så det fick bli morot och palsternacka och som tillbehör bananpuré. Jag ska gå en sväng till apoteket och se vad de har för han är verkligen dålig i magen. Han måste få något som är ännu mera stoppande tror jag. Plus lite vätskeersättning för han tappar nog mycket salter och mineraler nu.
Så det händer inte så mycket här. Jag tvättar och fixar med pluppis vatten och ersättning. Tittar på TV och sitter vid datoren. Funderar en del på huset… Men jag tror att vi ska gå ut och gå en sväng med vagnen när han vaknat så att vi båda får lite frisk luft.
Vi fick avboka vårt BVC besök igår (och allt annat vi hade planerat) så vi har en ny tid för vägning och mätning på måndag. Det ska bli spännande att se hur stor lilla pluppi har blivit!
Idag har varit den bästa dagen på länge. Lång och innehållsrik! Den började redan klockan åtta när Dean gick hemifrån och Alexander var sitt allra gladaste och piggaste jag. Han for omkring här på golvet som om han gick på speed. Jag fick sätta honom i barnstolen när jag skulle äta frukost, annars hann han riva ut halva lägenheten. Det var lmycket jobb men samtidigt var han så glad och mysig så att det var mest roligt att springa efter honom. Att vi har en gigantisk kaktus i vardagsrummet i en golvkruka är ju inte helt praktiskt nu. Den måste låsas in i nya lägenheten i ett rum där han inte får vara. Han älskar ju såklart den där kaktusen. Han ville också hänga mig i håret men det fick han inte. Han fick lugga sin kompis lejonet istället!
Han brukar sova ganska länge på förmiddagen men idag hade han ingen ro till det. Han sov i knappt en halvtimme och sedan var det fullt ös igen. Vid halv tolv gick jag ut med honom i vagnen för att han skulle få sova men det hjälpte inte alls. Han bara satt och tittade piggt på allt runt omkring. En timme senare var vi hemma hos Anna i mammagruppen där han skulle vara medan jag klippte mig. Anna & Livia och Cilla & Ludde höll ordning på honom hela eftermiddagen och de hade så roligt.
Det var så skönt att gå iväg två timmar och få håret klippt och bara ägna sig åt sig själv. Jag har dessutom världens bästa frisör! Han är verkligen duktig på att se vad man passar i och har mycket egna ideer. När jag var höggravid och ville klippa lugg så sa han att vi skulle vänta tills de första mammamånaderna gått för i början vill man inte behöva fixa med håret. Han är så klok! Sen skadar det ju inte att salongen känns så lyxig. Det är till och med ryggmassage i stolen man sitter i när man tvättar håret! Sen bjuder de på vin om man vill och jag kände mig lite sugen idag men det fick bli en kopp thé. Och sen fick det bli luggen jag ville ha för snart ett år sedan. Bildbevis kommer snart, jag måste försöka fotografera mig själv…
Det bästa var att när jag kom tillbaka till Anna så blev Alexander så glad att se mig. Och när jag tog honom i min famn så sa han mamma! Sen kröp han ihop i min famn och somnade på bara ett par minuter. han hade lekt och haft så roligt men det var inte förrän jag kom som han kunde slappna av och somna. Det är härligt att vara så älskad och efterlängtad! Nu är jag så glad och stolt så att jag nästan smält ihop till en liten pöl… Jag har verkligen längtat efter att han ska säga mamma. I morse lät det som om han försökte säga mamma när han fick banan (som han inte gillar längre). Han satt och gnällde och sa meme och memä och jag funderade lite på om han försökte säga mamma, men det kan man ju aldrig veta. Sen när vi var i trapphuset hos Anna sa han just ”anna” och det lät också lite åt mammahållet men ändå inte riktigt. Men så kom det till slut! Min son! Han sa ett klockrent ”mamma” när han fick komma till mig. Sååå sött…
Vi blev kvar hela eftermiddagen hos Anna och barnen fick leka och vi fikade. Man såg hur kul de tyckte att det var. Sen när vi gick hem somnade Alexander som bara sovit 30 min + 30 min på hela dagen i vagnen. Tyvärr så vaknar han ju när man bör upp honom till lägenheten men han orkade bara leka en liten stund innan det var dags för pyjamas och gröt och sängen. Konstigt nog så var han fortfarande på sitt gladaste humör trots att han var så trött. Det är sällan han somnar före åtta men nu däckade han 19.45 i samma stund som huvudet träffade kudden. Han hade också haft en toppendag!
Vi sitter och sliter med våra Thailandsbokningar… Vi vill åka tre veckor från mitten av mars men vi har fått problem eftersom jag har dubbelnamn. Darling har ju platinakort så vi kan boka bonusbiljetter ”som egentligen inte finns” men systemet slår bakut när de skriver in mitt dubbelnamn. Hade jag bara haft hans namn hade vi fått boka. Heeelt sjukt! Vi vill ju till just Thailand! Det är billigt att vara där och maten är god och det är extremt barnvänligt… Desstuom såg jag redan Pina Coladas framför mig med mina mammakompis Lina som också ska dit i mars/april. Nu tittar vi på Mauritius, Aruba, Miami och lite såna ställen också och dit kan vi åka för dit finns det bonusbiljetter. Men där är det å andra sidan dyrare att bo på hotell… Det är bara just biljetterna till Thailand (som egentligen är slut men som finns för platinamedlemmar och deras makar) som vi inte kommer åt. D försökte få prata med någon högre chef men det hjälper inte, datasystemet klarar inte av att göra undantag… Jag blir tokig!!!
Någonstans måste vi åka för Dean har fått tre veckors semester och Pluppi har fått nya badbyxor. Det här måste ordnas! Vi ska ju ha familjemys i tre veckor och verkligen koppla av…
Så här fina är Pluppis Thailandsbadisar! De är från 9 kilo så jag hoppas att han väger det på BVC imorgon när vi ska dit på kontroll. Väga och mäta och kolla att han duger enligt svenska statens standard för barn. Jag blev helt kär när jag såg dessa. Förutom att de är svarta och vita istället för någon ljusblå variant med snäckor på så har de ett av mina och Deans favoritdjur på sig. Geccon! Jag vet inte varför men vi gillar Geccos. Vi dras alltid till saker med Geccos på. Det är ju en ödla men en väldigt söt ödla, en sådan ödla som till och med jag tycker om!
Den här veckan hade vi ovanligt lite planerat. Igår skulle vi ha träffat Mia och Sixten och gått på ”Rum för Barn” i Kulturhuset men Mia mådde inte bra så det blev inställt. Vi gjorde absolut ingenting på hela dagen för vädret var hemskt och ingen ville hitta på något. Det var verkligen en tråkig dag för både mig och Alexander. Idag kände jag att Alexander behövde göra något kul så vi gick på öppna förskolan på eftermiddagen och Cilla och Ludde från mammagruppen hängde med. Efter två timmar där gick jag och Cilla och fikade och sen tog vi en timmes promenad så att både vi och barnen fick en rejäl dos frisk luft. Idag var det ganska varmt ute så det var lite slaskigt och vi fick kämpa lite med vagnarna. Bugaboo är världens bästa cityvagn men i snöslask så lämnar den w/o.
Imorgon hade vi inte heller något planerat men jag ska klippa mig på eftermiddagen och Lex ska vara med Anna och Cilla i mammaruppen så jag går dit med honom någon timme innan och så får de leka och sedan smiter jag iväg en timme och klipper mig. På så sätt får han en lekstund med Livia och Ludde medan jag får njuta av lite egentid i frisörstolen. Perfekt! På torsdag ska vi träffa husleverantörer hela dagen och på fredag ska vi hem till min fd kollega Cissi och umgås med henne och lilla Alexandra! Så den sysslolösa veckan blev plötsligt fullbokad med roliga saker med undantag för den långtråkiga måndagen vi hade. Men man måste ha tråkigt ibland för att uppskatta när man har roligt.
Jag har alltid sovit mycket. Jag behöver relativt mycket sömn och får jag inte det så mår jag fysiskt dåligt, jag mår illa och blir yr. Så har det varit så länge jag kan minnas. Jag kan sova på en sten och nästan hur länge som helst om ingen väcker mig. Dean däremot sover flera timmar mindre än mig per natt och kan prioritera bort sömn men känna sig ok på dagarna ändå. Tack och lov så verkar Alexander ha ett ganska stort sömnbehov och i det stora hela så sover han bra. Visst går han igenom faser då han sover sämre men vi har ju haft en enda vaknatt med honom och kanske 2o riktigt besvärliga nätter sedan han föddes. Han sover inte hela nätter utan äter fortfarande nattmålet men det går för det mest bra, han vaknar till och äter och somnar sedan om direkt. Den här senaste veckan har han sovit lite oroligare än vanligt och legst och vridit sig framåt morgontimmarna. Inatt sov han utan att vakna annat än för mat viket var skönt.
Så här ser en typisk natt för oss ut:
Han somnar mellan 20 och 21
Äter en flaska ersättning/välling vid midnatt och då går vi och lägger oss.
Ammar vi 04-05
Vaknar vid sju när Dean går upp och vill ha gröt som han får av sin pappa och jag sover vidare till ca halv nio. Ibland vill han sova en stund då. Dean tycker att det är mysigta tt få en stund ensam med Alexander på mogonen även om det gör att hans morgonrutiner tar längre tid. Han byter blöja och matar och leker lite med Alexander som sen är sömning och gärna sover eller i alla fall ligger och myser lite med sin mamma när pappa gått.
På dagen sover han ca 3 timmar uppdelat på 2 eller 3 tillfällen. På helgen sover han längre för om ingen har ställt klockan så vaknar han mellan åtta och nio på morgonen. Den enda anledningen att han vaknar sju på veckorna är att Deans klocka ringer då och då vaknar han också. Han är ”skolad” till till att vara morgontrött och kvällspigg eftersom det är så vi lever. Å andra sidan verkar det vara hans naturliga rytm för det har aldrig gått att lägga honom klockan sju, han somnar inte då. Länge ville han inte sova före tio på kvällen och sov till mitt på förmiddagen. Nu har vi som rutin att lägga honom vid åtta och ibland somnar han då och ibland tar det en stund men han sover nästan alltid klockan nio vilket är skönt. Att han sover åtta till åtta tycker jag är perfekt. Om han bara kunde sluta med nattmålet vore hans sämnmönster perfekt!
Det är så otroligt viktigt att få sova. Får man bara sova så klarar man det mesta men får man inte sova så bryter man ihop för minsta lilla. Vi skojade innan han föddes att om han hade ett litet sömnbehov så var det Deans jobb att ta hand om honom för det är hans gener som förts vidare men det blev aldrig aktuellt. Jag är så glad att vi fick en ”sovbebis”, det har gjort att jag verkligen kunnat njuta av spädbarnstiden med Alexander!
Jag fick en varnin av en kompis idag på mailen angående Pippilotta.se där jag köpt fina dregellappar till Alexander. Hennes svägerska hade köpt en skötväska som aldrig levererades och hon fick aldrig tillbaka pengarna. Om man gör en sökning på företaget så är det uppenbart att de satt detta i system. Så ni som brukar handla där, var försiktiga och beställ inte för några stora summor om ni handlar där alls. På tex sajten Rejta.se där man betygsätter företag finns 35 omdömen från folk som blivit lurade. Bara negativa omdömen. http://www.rejta.se/omdome/190744/Pippilotta Det fanns många sajter som hade negativa omdömen om dem och det här är ännu ett exempel. http://www.svartlista.se/hus-och-hem/pippilotta.se-varning.html
Om man väljer att använda företaget trots att de är uppenbart oseriösa så bör man betala mot faktura och inte förskottsbetala eller använda sitt kreditkort för att skydda sig mot deras lurendrejeri. Själv kommer jag aldrig att handla därifrån igen då jag inte vill stöja ett så oseriöst företag.
Som vanligt då… Helgen försvann innan man ens hann förstå att den var här. Ändå har vi tagit det lugnt och mest varit hemma. I fredags gick jag och la mig tidigt och sov länge för att kurera mig. Alexander sover dåligt nu så det är jobbiga nätter men jag kände mig ändå utvilad när jag steg upp sent på lördag eftermiddag. Jag tror att Alexander sover dåligt för att han utvecklas så mycket nu. Han är inne i någon fas. Han äter mycket på nätterna igen och ligger och gnäller mycket… Stackars liten och stackars mamma och pappa. Efter att ha fått sova så var dock förkylningen lite bättre och örat var inte lika ont. Nu efter helgen så har jag inte ens ont i örat längre, det känns bara som att jag har lock i det. Tänk vad lite sömn kan göra!
Vi hade planer på att åka till Fredells och titta på golv, kakel, badrumsporslin, armaturer och sådant men vi beslutade oss för att stanna hemma och fixa i lägenheten och jobba på planlösningar istället. Jag tog ett långt bad med 5 huskataloger och sökte lite inspiration och sedan satt jag halva natten och ritade planlösningar i Excel. Jag älskar Excel! Det är världens bästa program alla kategorier. Man kan göra vad som helst i det. Nu har jag ritat upp tomten skalenligt och gjort huskroppar med olika planlösningar som man kan flytta runt och testa om det ryms, om det ser bra ut, vad som händer om man vrider på saker osv. Helt perfekt! Det är den fd controllern i mig som gör sig påmind… Grovuppskattningar är bra men total kontroll är bättre. Dean brukar skratta åt mig för att jag har all planering i Excel. Våra semestrar såväl som bröllopet ligger alltid i Excelböcker. Bröllopsplaneringen har för övrigt återanvänts av en kollega som tyckte att den var superbra… Jag kanske skulle kunna sälja den till andra perfektionssökande brudar? Jag vill påpeka att inget gick fel på hela bröllopsdagen. Och nu är det alltså dags för den stora Excelboken ”projekt hus” att ta form. Undrar hur många flikar den kommer att ha innan den är klar? Lite klipp och klistra använder jag också. Vårt matsalsbord har förvandlats till ritbord i helgen…
Idag har jag varit ute och fikat med Ingela. Jag har börjat längta efter lite egentid och det var så skönt att komma ut lite. Vi fikade på NK och gick i lite butiker. Det är befriande att träffa sina kompisar och prata annat än babyolympiaden och blöjbyten…. Jag måste få mer tid till sånt framöver. Det gör att jag uppskattar att vara hemma mycket mer. När jag kom hem hade Alexander just sovit middag och satt och myste i Deans knä. Det leendet jag fick när jag kom in genom dörren hade kunnat smälta polarisarna. Han var så glad att se mig och jag var minst lika glad att se honom. Mitt underbara barn! Han är ju det ljuvligaste, sötaste, mysigaste, fantastiskaste som finns i hela världen!
Det är så kul att följa med i Alexanders utveckling nu. Han kryper på alla fyra och har helt slutat åla nu. Han har börjat äta mycket mer (även om han bara vill ha mat utan bitar i) och han ”pratar” massor. Da da da, ta ta ta och na na na är vad han säger mest men lite mam och pap kommer någon gång, även om det nog mest är en slump. Dean påstår att han säger pappa eftersom tata är pappa på kroatiska men jag tycker inte att det räknas. Om han hade pratat kroatiska med Pluppi som jag vill att han ska göra så hade han fått räkna det! Det är tydligt att han fokuserar på språkutveckling nu och tycker att det är kul. Han leker mycket med olika ljud och han älskar sin bok som gör djurens ljud när man trycker på olika knappar.
Det har vart en skön helg. Vi har hunnit med att se film, äta god mat, umgås, mysa med Alexander, komma ut lite och gå igenom lite om vad vi vill med huset. Det är otroligt svårt att få till det. Tomtens trekantiga form ställer till det rätt mycket och detaljplanens begränsning om en max byggnadshöjd på fem meter gör att vi inte riktigt fått fram ett klockrent förslag än. I veckan ska vi gå runda två med Sävsjö Trähus och Unika Hus och se om de kan komma närmare att knäcka koden till vårt drömhus…
Jag fick så fina julklappar av Dean. 3 timmar personlig träning på SATS, fina stämplar från Scraproom, en tunika och mitt efterlängtade Wii med träningsprogram och balanceboard. Man kan säga att julen gick i träningens tecken. Jag har inte alls kommit i form efter förlossningen och börjar tycka att det är rätt jobbigt att inga kläder sitter som de ska så det här är helt perfekt. Tunikan som jag fick var dock inte riktigt i min stil så jag fick byta den igår. Innan jul när Dean köpte den var det rätt utplockat men nu hade butiken fått in massor med vårnyheter. Det fick bli en söt blus och klänning från roliga märket Desigual istället och jag är så himla nöjd. Jag måste passa på att rekommendera butiken Jackie som finns i Täby Centrum, Nacka Forum och Kista Galleria. Förutom att de har fantastiska kläder från Marc Jacobs, Odd Molly, DKNY, Ralph Lauren, Desigual och många fler så har de också otroligt trevlig och hjälpsam personal som är engagerad och kunnig. Fler butiker skulle vara sådana!
Toppen kommer att bli sommarens favoritplagg,
Klänningen valda jag för de glada färgerna och roliga mönstret. Nu hoppas jag att vi ska åka på solsemester snart så att jag får använda den!
|
|
SENASTE KOMMENTARER