Jag har kört hårföns-tricket ikväll! Läste någonstans att ljudet av hårfön och dammsugare ofta lugnar barn för att det påminner om ljudet i magen. Vi pratade om det igår på Me&I partyt och det säljs till och med CD skivor med liknande ljud. Så när Lex vaknade vid halv elva nu ikväll efter bara 3 timmars sömn och inte ville somna om och inte ville äta och inte ville kramas utan bara skrika så tog jag hårfönen, ställde in den på kalluft, la den på golvet, satte igång den och gick ut ur rummet. Det blev omedelbart tyst och 3 minuter senare när jag tittade in så sov han. 
|
|
|||
|
…och stora älsklingen är på väg hem. Äntligen! Det blev ingen sovmorgon imorse. Inte mycket ”sov” alls faktiskt. Det var mat stup i kvarten hela natten och 2 poopblöjor fick jag byta. Det brukar aldrig behövas bytas på honom på natten… Sen tyckte jhan att det var morgon 06.45. Jag steg dock inte upp utan vi lekte en timme i sängen och sen somnade vi om tillsammans efter ännu mera mat så vid tio var det lekdags igen, och ännu en poopblöja att ta hand om. Jag förstår inte vad det är som händer…? Men han verkar må bra så det är väl bara att gilla läget. Han verkar kompensera nattens bristande sömn med att sova nu på dagen istället. Jag funderade på att sova med honom men har tvättat lite istället. Han har sovit i över två timmar nu och gör ingen antydan till att vara på väg att vakna. Så här söt är världens vackraste unge när han sover! Ungefär nu landar Dean på Arlanda och jag väntar och längtar… Så här såg det ut igår när det började skymma över vår gård. Rutorna på dörrarna är inte tvättade eftersom de inte är klara med bygget så bilden ser lite smutsig ut. Men ni ser att det blir bra i alla fall! Jag har gett upp i min strävan att få honom att sova i sin egen säng. Jag tänkte för några veckor sedan att han borde vara stor nog att soman själv och att sova hela natten så nu måste vi bli strängare. Dean vill gärna ha ut honom ur vår säng också, det är lite trångt att sova tre i den eftersom Alexander flaxar runt och sparkar väldigt mycket. Jag har haft honom i vår säng varje kväll när Dean varit ute och rest men förra veckan försökte jag vara konsekvent och lägga honom i vaggan även om jag var ensam hemma. Nu tycker jag dock inte att det är värt det, vissa kvällar funkar det bara inte att söva honom i vaggan och varför anstränga sig när det finns gott om plats i sängen? Jag passar på att njuta av min lilla bebis ett tag till! Jag läste en bra artikel av Eckerberg som uppfunnit den omstridda 5-minutersmetoden och efter att ha läst den så tycker jag att det är helt ok att han sover med mig. Det är tydligen det naturliga för barn. Han får sova med mig så länge jag har möjlighet och inte blir helt slut av sömnbrist. Han somnar ju oftast bra i sin vagga och de kvällar Dean också är hemma och Alexander somnar där utan större protest så får han sova kvar i vaggan tills han vaknar för nattmålet. Men jag tycker inte att det är värt att metoda honom för att få honom att alltid somna själv eller att sova själv hela natten i egen säng. Han sover ju så bra de flesta nätterna och nu har jag tid och möjlighet att göra det som är naturligast för honom. Här är artikeln för den som är intresserad. Ikväll var jag och Alexander på ett mycket trevligt Me&I party hos Jenny i hennes och Jonas fina nya radhus i Silverdal. Färden dit var inte så trevlig tyvärr, Alexander skrek för full hals hela vägen från stan och medan jag letade efter vart jag skulle i Silverdal så hade han slutat gråta men satt och snyftade i baksätet. Jag trodde att jag skulle gå sönder… Väl på plats var allt glömt och han var en liten solstråle hela kvällen. Hur kan det svänga så fort? Jag trodde ju att han minst höll på att dö på vägen ut och så snart vi var framme och det var en ny spännande miljö var han på topp! Han var jättesnäll hela kvällen och bara låg på en filt på golvet och lekte med sitt lejon och en liten tygblomma. Ibland pratade någon med honom och då var han lite extra glad. Den enda gången han blev riktigt arg var när jag skulle prova ett par sparkbyxor på honom för att kolla storleken. Jag beställde gröna men storleken jag ville prova fanns bara i rosa så det gick ju lika bra. Tyckte jag. Inte Alexander. Han verkar inte helt trygg i sin manlighet för han blev ilsken och högljudd när jag försökte ta på dem. Så här söt blev han i alla fall. Jag tycker att han klär i rosa! Han som brukar somna vid sju var vaken till strax efter nio när jag åkte hem, då somnade han i bilen och vaknade bara till lite lätt när jag bar honom uppför trapporna men somnade i samma stund jag la honom i sängen igen. Hoppas att den sena kvällen innebär att jag får sovmorgon imorgon. Han har ju vaknat klockan sju ett par dagar nu och det är minst en timme för tidigt för min smak. Fortsätter han så måste jag börja lägga mig tidigare, han har ju skämt bort mig med att sova till åtta, nio på förmiddagarna tidigare. Idag hade vi inte så mycket planerat vilket var tur eftersom det inte blev så mycket sömn inatt. Vi hade lunchdejt med Jenny och lilla Filip två månader. Vi sprang också på en kompis till Jenny med en liten sexmånaders dotter så vi blev 3+3 som tillbringade hela eftermiddagen tillsammans. Barnen var jättesnälla och Alexander satt mest i sin vagn eller i mitt knä och gjorde inte mycket väsen av sig trots att han inte sov något. Det var så roligt att se lilla Filip som bara är två månader, jag kan knappt komma ihåg att Alexander har varit så liten. Ändå var det nyss. Filip somnade mot Jennys bröst och jag tänkte att så brukade min Pluppilur också göra. Nu är han stora killen som har så mycket att titta på och uppleva så att han inte kan slappna av och somna mot mamma. Vart tar tiden vägen? Aldrig stämmer uttrycket ”tiden flyger iväg” så väl som när barnen är små. Jag trodde att jag skulle tycka att det var länge att vara hemma i över ett år men det går så otroligt fort och snart kommer Alexander att fylla ett år, att börja gå, att börja prata. Spädbarnstiden är underbar men kort. Så kort. Jag undrar lite om Alexander håller på att få tänder… Han har varit så grinig i perioder och han har börjat bita väldigt frenetiskt på bitringen som inte intresserat honom tidigare. Dessutom har dreglandet blivit ännu rikligare och jag har fått byta 4 (!!!) poopblöjor idag. De kan ju bli lite dåliga i magen när de ska få tänder… Jag behöver verkligen skaffa dregellappar för han blötte ner hela skjortan idag men det är svårt att få tag på fina. Jag vill ha sådana trekantiga som ser ut som scarves. Antingen enfärgade eller bara med något diskret mönster. Inga djur eller seriefigurer… PoP har inte den modellen och H&M hade bara runda med Nalle Puh på och det vill jag inte ha. Jag vet att Geggamoja har och tänkte beställa på nätet men då fanns de såklart inte i webshopen. Hur ska jag lösa det här? Igår var det första tillfället på babysång. Det är kyrkan som anordnar det och det är bara 2 kvarter från där vi bor. Vi bor verkligen strategiskt, mitt emellan babysången och babysimmet. Babysången var nog ändå inte så bra som jag trodde att den skulle vara. Mycket folk, en pedagog som sjöng i en tonart som ingen normal människa kan sjunga med i och sen sånger som man kanske kände igen var fjärde. Alexander blev jätteglad när det kom sånger som ”Imse Vimse” och ”En kulen natt” men de flesta kände varken han eller jag igen. Jag trodde att det skulle vara mer kända sånger och sedan ramsor och sånt som barnen kan lära sig känna igen. Efter sången gick vi på Thelins och åt lunch med Linda och Hannes. Det är roligt att de börjar bli så stora så att de är intresserade av varandra. Hannes och Alexander satt bredvid varandra i soffan och Hannes skrattade och var väldigt glad åt Alexander. Alexander i sin tur tyckte att det var väldigt kul att ta på Hannes. Alexander är helt enkelt ett väldigt fysiskt barn. Att titta är inte hans grej, han vill känna och uppleva. Båda killarna skötte sig bra på lunchen och var på gott humör. När vi kom hem så var Alexander dock väldigt grinig. Han grät och grät och kom inte till ro. Det tog över en timme att somna och vad jag än gjorde så skrek han. Till slut var han alldeles hes den lilla kråkan. Natten blev jobbig med mat med bara 1-2 timmars mellanrum så det känns som om jag inte sov på hela natten och sedan vaknade han klockan sju morse och ville inte somna om. Antagligen hade han ont i halsen efter allt skrikande, någon annan anledning till att han vaknade så ofta kan jag inte se. Jag gjorde mitt bästa för att få honom att komma till ro någon timme till efter första blöjbytet men det gick inte. Ska jag börja vänja mig vid tidiga morgnar nu? Jag har hört att barn är morgonpigga men det har inte gällt mitt… tills igår… Vi har fått balkong!!! Natten till måndag lyftes balkongplattorna på plats. De ställer en stor kran på gatan utanför och lyfter in plattorna. Eftersom vi bor i korsningen av två av Stockholms mest trafikerade gator så får de bara tillstånd att ställa dit kranen nattetid. De måste ha hållit på hela atten men jag hörde inget förrän vid sextiden på morgonen när de började i vår rad och då gick jag upp och tittade på hur de gjorde. Jag är imponerad över hur skickliga de är! Två personer på gården dirigerar kranen på andra sidan byggnaden via walkie-talkie samtidigt som en kille hänger ut genom balkongdörrarna och justerar plattan de sista decimetrarna med bara händerna och en kvast. Halv åtta kom de in till oss och det var den sista plattan. Kent och Heidi som måste ha fått sin i mitten av arbetspasset fick sin 04.00 så de började nog vid ett på natten. Det blev sååå bra! När jag såg plattan utanför huset häromdagen såg den så liten ut men nu när den ligger där så är det gott om plats! 1,40*2,40 är den. Vi får inte gå ut på den än för de har bara monterat räcket mitt fram, inte på sidorna så nu väntar jag på att de ska fixa det och sätta dit handtag på dörrarna. Resten av innerarbetena får komma när de kommer. Jag vill bara provstå på vår balkong!!! Vi måste inviga med champagne och klippa band när det är dags!
Dean åkte till Sydafrika imorse och blir borta till på torsdag så jag kände mig lite ensam. Jag och Alexander hade mysmorgon i sängen och sedan lekte vi på filten och sjöng lite barnsånger med hjälp av Spotify. På eftermiddagen träffade vi Lina och Leo i Västermalmsgallerian och fikade lite. Det var en riktigt grå och regning dag så det var inte direkt väder för någon långpromenad. Det var väldigt lite folk ute och det kändes som att folk äntligen fått en dag då de bara kunde stanna inne och använda vädret som anledning att inte gå ut. Det har ju varit så fint väder i månader så regniga dagar så man med gott samvete kan stanna inne har varit en bristvara. Även vi tog det som en anledning att gå hem till oss och laga lite mat och låta Lex och Leo ligga på filten tillsammans och leka. Lina och jag åt kyckling med tomat och pesto i ugn och sedan lite glass medan de små satt i var sin stol och sedan sov en stund innan de lekte vidare på filten. De var så söta och Lex lånade till och med ut sin tumme åt Leo att suga på. Gosungarna! Det blev en riktigt mysig eftermiddag och det var kul med sällskap! Om ny svininfluensan börjar härja får vi börja träffas hemma hos varandra istället för att hänga på cafeer och nere på stan där barnen exponeras för så otroligt mycket människor. Även om det går långsamt så vänjer sig Alexander mer och mer vi smakportionerna. Han äter ju gröt med god aptit och han kräks inte längre av pureerna. Jag insåg igår att jag snart inte ska amma honom längre och det känns så sorgligt. Jag trodde verkligen inte att det skulle kännas så här. Innan jag fick barn tyckte jag att man var galen om man ammade mer än 6 månader och tänkte att amningen skulle vara något jag bara gjorde för att ge mitt barn mat. Jag trodde att det var något jag skulle göra mer eller mindre av tvång. Jag kunde inte förstå att det är något så mysigt och kärleksfullt. Jag tycker at det är så mysigt när vi får sitta hemma i lugn och ro och han äter och myser och tittar upp på mig med sina stora ögon eller somnar tryggt tätt intill mig. Det är så stort att han behöver mig för sitt välbefinnande. Att jag kan ge honom något som ingen annan kan. Om ett par månader kommer vem som helst att kunna mata honom och jag kommer inte att vara lika oumbärlig för honom. Han kommer att sluta äta på nätterna och sova helt i sin egen säng. Även om det ibland varit jobbigt att vakna på nätterna och även om jag fått ömma bröst ibland när han varit extra närhetstöstande så är jag så gladatt jag kunnat amma honom och att det fungerat så bra. BVC säger att man ska börja med smakportioner när de är 4 månader såatt man kan byta ut ett mål när de är 6 månader för då är inte amning fullgod näring längre. Gissa om jag blev förvånad när jag läste häromdagen att det kommit nya rekommendationer från Livsmedelsverket för 5 år sedan att man ska helamma til 6 månader och sedan börja med smakportioner. BVC sitter alltså inte på den senaste informationen. Hur oproffessionellt är inte det? Jag tänker ta det lungt med att byta ut mål, han får fortsätta smaka men jag kommer inte att stressa fram att byta ut ett mål, det får han göra när han verkligen vill och när vi känner att amningen inte räcker till för honom längre. Sedan blir det kvälls-och morgonamning ett tag till. Alexander har börjat pussas. Han tar tag i det han kan få tag i, hår, öra, näsa eller huden på halsen och drar hårdhänt mitt huvud mot sin öpnna mun som han gnuggar hårt mot min kind. Det gör ont när han sätter naglarna i en men vad spelar det för roll när han ger så mycket kärlek? Han pussas! Sååå otroligt sött och mysigt. När han är klar så är hela kinden blöt och slemmig och han strålar mot mig som om han vill höra hur duktig och fin han är. Och det får han självklart höra! När Dean kom hem i fredags konstaterade han direkt att Alexander börjat göra konsonanter. Jag hade inte ens tänkt på det men när Dean sa det så gjorde han ju både V och P. Hur kunde jag ha missat det? Det händer så mycket hela tiden så jag hänger inte med i alla svängar. Vi fortsatte vårt projekt att få Lex att äta broccolipurén jag gjorde i fredags. Det gick lite bättre än första gången men helt nöjd var han inte. Dessutom valde han att visa att han minsann kan göra pruttljud med munnen just när den var full med den görna smeten. Så där satt vi i köket. Dean matade, jag filmade och kom med glada tillrop och Alexander skrek i falsett och gjorde pruttljud med munnen så att broccolin sprutade. Rena rama cirkusen! Men lite kul var det. Jag har börjat prenumerera på ett nyhetsbrev på babycenter där man får veta vad bebisen lär sig varje månad och vecka samt får tips på lekar som stimulerar dem. Antagligen är de skrivna för att passa även barn som är långsamma i utveckligen men jag blir ändå lite stolt över att han redan kan göra mycket av det som barn lär sig vid sex månaders ålder fastän han knappt är fem. Kanske ska tipsa Nobelkommittén om att hålla ögonen på honom om sådär en 40-50 år? Mammas lilla geni! Dean kom hem från sin kurs i fredags och redan imorgon söndag åker han till Sydafrika. Känns som att han bara varit hem och vänt. Alexander som varit så bråkig de senaste dagarna har varit så snäll sedan Dean kom hem. Kag är helt övertygad om att han saknar pappa när han inte är hemma. Dessutom känner han nog att jag blir lugnare och gladare när Dean är här och påverkas av det. Visst har han skrikit lite men inte alls lika mycket som innan. Dean blev lite chockad över hur mycket han låter och det är ändå ingenting emot hur det var innan han kom hem. Igår började vi med smakportioner Broccoli. Han tycker inte att det är gott och skriker i protest men det går att lura i honom lite. Trodde att han skulle kräkas men det har vi sluppit öven om han grinar illa ibland när han sväljer. Det verkar vara mer konsistensen än smaken för han kväljer inte när han får det i munnen utan när han ska svälja ner det. Jag gjorde sex portioner och frös in fyra så vi ska äta broccoli hela veckan. Det har tydligen kommit nya rekommendationer att man ska helamma i sex månader innan man börjar med smakportioner men det har inte BVC informerat oss om så vi har nog börjat onödigt tidigt. FInns ingen anledning att truga i stackaren mat tycker jag. Han växer ju fint och mår bra på att bara amma. Snarare så har han blivit lite knubbig av att äta gröt. Inte för att det gör något men det verkar ju onödigt om han mår bra på enbart amning. Imorse var han så gosig. Han sov gott från kvart över sju till klockan tre, sedan ammade han och sov vidare till åtta när Dean gick upp med honom. Han åt inte förrän klockan tio så han hade långa pauser mellan målen inatt. Först nästan åtta timmar och sedan sju timmar. Det måste vara rekord! Men han åt mycket igår så han var väl ”fulltankad”. NÄr han hade ätit så sov han en stund och sedan fick han ta en lång dusch med mig. Han tycker att vatten är så roligt och gillar när jag skunger och plaskar. Sen kröp han ihop i min famn och ville kramas… Han är ju så gosig!!! Han har blivit en så stor pojke. Inte en liten bebis längre. På eftermiddagen gick vi ut på promenad och köpte en åkpåse. Det blev en från Elodie Details. Tycker att den var mycket finare än Bugaboos egna och dessutom billigare! Imorse när Dean och Alexander var ensamma innan jag vaknade imorse hade de en liten fotosession i ministudion Dean gjort i arbetsrummet. Först blev det några bilder i pyjamas (som töjt sig lite i halsen…) Sedan blev det några blöjbilder också. Vi passade även på att ta bilder på honom innan vi gick ut i hans fina fina tröja som han fått i present av Inger. Det har ju blivit höst och han har vuxit i den så idag var det premiär! Vi fick komplimanger för den i en butik där tjejen i kassan ville veta var vi köpt den eftersom hon behövde en babypresent och tyckte att den var så himla fin! Han hade så klart även den matchande mössan. Efter vår lilla shoppingrunda åt vi på ROOM och kollade läget där innan vi gick hem och titttade på fotbollsmatchen Sverige-Danmark. Nu blir det inget fotbolls-VM. Vi har äntligen fått Spotify! Det känns som vi är sist i världen med det men nu är vi i alla fall med Jag sitter här och frossar i alla versioner av ”Hallelujah” som finns på Spotify. Dean undrade en gång varför jag har 4 varianter på min Ipod (Cohen, Buckley, Jensen och Jöback) och det kan man ju undra… För att den är så underbar. Jag ryser när jag hör den. Den är ju helt annorlunda beroende på vem som gör den, och Jöbacks är ju dessutom en svensk text. Tyvärr har ingen spelat in den svenska bröllopsversionen som finns… Jag väntar och hoppas. Molly Sandén har spelat in en svensk text som är bättre än den Jöback sjunger men hon är för ung för att göra den med rätt känsla. Jag ser på spotify att det finns hur många covers som helst på den engelska versionen och då finns långt ifrån alla här. Det måste vara många artisters dröm, att göra en beundrad version av Hallelujah. Den ultimata känslan. Nu ska jag njuta av en liveversion av originalet med Cohen innan jag ska krypa till sängs. Imorse kom de och monterade in balkongdörren. Kvart över sju ringde det på dörren och både jag och Lex var så trötta efter en natt med för lite sömn. Lillgubben sov gott i sin vagga till klockan tre men då var det mat och klocan fem var det bajsblöja och klockan sju ringde det på dörren… Vi försökte somna om men det gick sådär… Vi låg i alla fall i sängen till tio för jag kände inte för att vara ute i lägenheten medan de var här och jobbade. Sen stängde jag in oss i badrummet där Lex fick leka på golvet medan jag duschade, gjorde mig klar och klädde på mig. Även om det är skönt att balkongen nästan är klar så önskar jag att de kunde ha monterat in balkongdörren igår… Det är såååå smutsigt hemma i köket nu och lägenheten var nystädad igår. Innebär det att jag måste städa nu? Tyvärr tror jag att de har förstört golvet. Vi har ju vitoljade trägolv och de har tejpat direkt mot dem plus att det är en fläck av isolerskum som torkat fast… Varför är ALLA Stockholmshantverkare jubelidioter??? Det slår verkligen aldrig fel… Orkade inte säga nåt om det, vi får se när de är helt klara och tar bort sin märkning. Om de inte återställer golvet till ursprungligt skick så låter jag slipa om det och drar av kostnaden på balkongfakturan som vi ska betala. Det var ännu en härlig dag och vi åt lunch med mammagruppen på Salinos uteservering igen. Vi är verkligen stammisar där. Dock så börjar solen stå så lågt så att den faktiskt försvann bakom ett hustak i slutet av lunchen och då blev det lite kallt. Men det är ju Oktober, att man kan sitta ute och äta lunch är helt fantastiskt! Alexander har tyvärr blivit extremt skrikig och gör sina falsettljud hela tiden så de andra gästerna var nog måttligt roade..? Det börjar nästan gå så långt så att jag inte vill ta med honom på fik längre men det innebär ju att vi kommer att missa mycket roliga stunder framöver… Hoppas att det går över snart. Jag filmade Alexander och hans ljud idag men det går inte ladda upp så stora filer på den här gratisplattformen… Jag måste verkligen ta tag i bloggflytten till vår egna domän snart. Efter lunchen tog vi en lång promenad genom Vasastan förbi Karlbergs slott som glittrade i höstsolen och vidare genom Kungsholmen. Stockholm är helt underbart vackert. Ibland slår det mig hur fantastisk den här staden är… Vi var hemma vid fem och jag har så ont i benen. Senorna bakom knäna mår inte bra av alla långa promenader i platta skor. Jag måste nog börja promenera i något mer fotriktigt än pumasneakers. Mina ben är vana vid lite klack och klarar nog inte att gå så mycket i platta skor som jag gjort på sista tiden. Det får bli löparskor eller ett par rejäla stövlar med 3 cm klack framöver. Att sluta gå vore ju synd, så här mycket motion var det länge sedan jag fick! Lex körde sina falsettljud även när vi kommit hem. Det är så svårt att roa honom och han skriker ju både av irritation och av glädje så det är omöjligt att få tyst på honom. Till slut körde jag lite Spotify med barnvisor och sjöng med själv vilket var det mest effektiva sättet jag kommit på hittills. Då blir han glad och fascinerad och glömmer bort att skrika. Jag tycker synd om våra grannar… Lilla gos ville inte alls sova i sin vagga i kväll. Eller han somnade snällt halv åtta men vaknade 40 min senare och panikgrät. Jag gick ut ett par gånget men fick gå in efter någon minut för han skrik så hjärtskärande. Det slutade med att jag matade honom lite och han fick somna i vår säng… Ska försöka lägga honom i vaggan när jag går och lägger mig. Usch, det var två steg bakåt i ”sova själv projektet”. Jag är en svag människa…! Förra veckan pratade vi om att Alexander inte vände sig längre och då visade han i helgen att han minsann visst kunde det. Igår skrev jag att Alexander inte kunde vända sig från rygg till mage så självklart ville han visa att jag inte har en aning om vad jag pratar om! Inatt har jag sett honom vända sig från rygg till mage två gånger. Jag hittade honom också i vaggan på mage under kvällen och han hade dessutom hävt sig upp på armarna så att han tittade upp mot kanten på vaggan. Att häva sig upp på armarna gör han ju hela tiden men eftersom han inte kunnat vända sig till mage tidigare har jag inte funderat på att han kan göra de två sakerna i kombination och vad det kan innebära. Det är antagligen inte länge tills han kan koppla på nästa moment i den rörelsen och lägga handen på kanten av vaggan och häva sig upp. Han är ju så stark! Det är hög tid att byta till spjälsäng så det är tur att vi ska till Skåne och hämta den nästa helg. Mamma ringde idag och pratade om när vi kommer till Piteå nästa måndag. Hon hade tänkt ta hem vaggan så att Alexander skulle ha någonting att sova i men jag berättade att han inte kan sova i den när vi kommer dit. Den är ju så låg och han kan definitivt få tag i den kanten och häva sig upp om han verkligen vill. Jag är inte säker på att han har koordinationen för att göra det än men jag är inte villig att chansa. Hon skulle ändå skaffa en spjälsäng så hon skulle se till att göra det redan innan vi kommer. Stora killen behöver sova säkert. Vi pratade senast förra veckan om att Alexander inte vänder sig länge men som för att bevisa för oss at han minsann forfarande kan så började han genast om i helgen. Som vanligt bara från mage till rygg ch från sida till sida men han gjorde det upprepade gånger som för att verkligen visa att han har koll på läget! I kväll såg jag att han för första gången försökte att vända sig från rygg till mage. Det syntes att han gjorde medvetna försök men han fick inte med sig höfterna så han fick inte den rätta rotationskraften. (Om 10 år kommer han säkert att ha samma problem i golfsvingen, kom ihåg att det var här ni läste det först. Han är också väldigt fascinerad av sina fötter. Han ligger och drar i dem men missar dem ibland när han har raka ben och förstår inte riktigt vad han gör för fel. När han blir glad sprattlar han med benen och spänner ut dem och då når han inte fram till fötterna och ser väldigt förvånad och koncentrerad ut. Ja undrar om han kommer att förstå hur man får in dem i munnen snart? Idag har vi inte gjort så mycket förutom en promenad på stan och sen hem och leka lite. Vi steg upp före åtta imorse och Alexander sov inte så mycket på dagen så jag badade honom vid halv sju och sedan somnade han snällt i vaggan en halvtimme senare. Dean är på kurs så det var skönt att få honom i säng så tidigt utan problem och få lite egentid. Det här har faktiskt varit en bra sovvecka. Han har sovit länge på morgonen nästan varje dag och i natt åt han innan jag gick och la mig och sov sedan i sin egen vagga till klockan fem då det var matdags igen. Maten är det lite värre med. Han kräks av potatis och i söndags provade vi morot som heller inte var uppskattat. Det enda han gillar är gröt och det kan han ju inte leva på hela livet. Vi måste jobba hårdare på smakportionerna framöver. Idag blev det i alla fall gröt och då var han riktigt glad och riktigt kladdig. Alexander har verkligen blivit pappas pojke. Han blir överlycklig när Dean komme hem från jobbet. Redan när han hör hans röst i hallen börjar han titta efter honom och när Dean kommer in i rummet får han världens största leende. Det märks tydligt att Alexander är som gladast när vi är hemma båda två och han får full uppmärksamhet. Han har varit en liten solstråle hela helgen och skrattat högt på kvällarna när vi busat med honom. Idag när Dean var påbbet igen och det bara var jag och Alexander så var han inte alls lika sprudlande som han varit de senaste två dagarna, i alla fall inte förrän det var dags för babysim. Så snart han kom in i lokalen började han vifta med hela kroppen och ögonen lyste av glädje och förväntan. Dean kom hem tidigt för att simma med Alexander för första gången. Han har ju varit med en gång tidigare på simmet för att fota men idag var det premiär i vattnet. Ikväll har han varit en liten solstråle och somnade sent efter mycket bus. Han har börjat med en lite jobbig ovana att skrika i falsett både av glädje och av ilska. Vi vet inte riktigt hur vi ska få honom att sluta men på något sätt måste det gå för nu skriker han väldigt mycket. Idag satt vi ute och åt lunch med mammagruppen (helt galet med utelunch den 5:e oktober, jag veeeet… men det var så varmt och skönt i sol och lä så det var inga problem) och Alexander skrek av glädje och uppmärksamhetsönskan så att han störde de andra gästerna och gjorde de andra barnen lite oroliga. Ett av barnen härmade honom dessutom vilket inte var så kul får den mamman. Det är ju inget man vill att barnen ska börja med. Hur i hela världen ska vi få honom att sluta med skriket? Igår blev en lååång dag ute på Älsvsjömässan. Det var både Barnmässa och Hem- och Villamässa så vi var där från elva till fem och hann ändå inte se allt På Barnmässan gjorde jag ett riktig fynd. Jag har suktat efter en PackaBe från Ju-Ju-Be länge men tyckt att de var för dyra… Men på mässan hade de halva priset på dem så då var jag tvungen att slå till. Sååå skön och praktisk! Kan man ha så tur? Den fanns i färgen Lotus Lullaby som jag gillar också men Dean tycker att den är hemsk så det fick bli en traditionell svart så att han också kan skjuta vagnen när den hänger på.
 Den hänger perfekt på vagnen i sina spännen och det är så skönt att slippa en väska som man går och sparkar i hela tiden.
Vi passade också på att beställa nästa storlek av bilbarnstol eftersom det var 10% mässrabatt. Även här blev det klassiskt svart. Alexander kan nog bara ha babyskyddet ett par månader till och dessutom ska ju Fredrik och Anna ha barn till årsskiftet och behöver få tillbaka det. På ett ställe bjöd de på majskrokar och eftersom Mia och Mackan berättade i lördags att Sixten älskar majskrokar så tänkte vi att det var en bra idé att prova. Försök inte! Det är min majskrok och den tänker jag behålla! När vi var klara med barnmässan blev det Hem- och Villamässan. Vi hade inga större förväntningar på att hitta några nya potentiella husföretag men blev positivt överraskade. Vi pratade med ganska många och fick en ganska tydlig känsla för olika kvaliteter på konstruktion och även på företagens servicenivå och känsla för flexibilitet samt lyhördhet. Två av de vi pratade med var riktigt intressanta och kommer att finnas med bland de företag vi väljer ut för att gå vidare med till skissnivå och möte på tomten. Det finns så mycket husföretag i Sverige som man aldrig hört talas om. Just dessa två var rätt små men det är nog det som gör att de passar oss. Vi vill ha huset ritat och byggt av någon som erbjuder en gedigen konstruktion och som tycker att det är roligt att skapa hus utifrån våra visioner. Ett av företagen hade till och med sin arkitekt med sig och vi pratade ca en halvtimme med honom om tomtens potential och utnyttjande av vädersträck och utsikt. Redan där fick vi ny inspiration och massor med bra tips. Det verkade vara en riktigt duktig kille och han hade en härlig energi som gjorde att vi fastnade för honom. Vi träffade så klart också på företag där vi bara kände ”NEJ”. När de i första samtalet börjar prata friskrivningsklausuler slänger man deras visitkort i första bästa soptunna runt hörnet! En annan dealbreaker är när det suckas och rynkas ögonbryn när vi nämner våra krav på planlösning. Nej, vi vill inte ha ett kataloghus och det är vi väldigt tydliga med. Så gott som alla husleverantörer påstår att de säljer skräddasydda hus efter kundens önskemål men egentligen vill de bara kränga sina typhus med minimala ändringar och då är det inte vad vi söker. Vi hann titta lite på badrum efter att ha avverkat alla husleverantörer men till kök kom vi aldrig. Å andra sidan känns det så långt bort så det spelar ingen roll. Fokus nu är att hitta den leverantör som ska bygga vårt hus. Vi har 5 eller 6 stycken som vi känner att vi vill gå vidare med nu och det kan inte bli fler, det hinner vi inte om vi ska ha fått skisser och offerter samt gjort vårt val före nyår. Det verkar i alla fall som att vår prisuppskattning ligger ganska rätt, de prisindikationer vi fått är ganska nära vår budget. Det ska bli spännande att se vilket företag som kommer med det bästa huset till det mest rimliga priset. Alexander börjar bli en så stor kille. Det händer så mycket hela tiden så jag kommer inte ens ihåg allt när jag ska skriva det. Han håller på att utveckla sin motorik nu och börjar bli bättre på att greppa saker. Han håller inte i saker så länge men han kan ta dem och flytta dem medvetet. Förra veckan tog han nappen med båda händerna och vände på den så att han kunde stoppa in den i munnen alldeles själv. Tidigare har han bara kunnat få in nappen om den legat med sugdelen upp från början. I natt gjorde han samma sak i sömnen. Han greppade efter nappen och vände de rätt så att han kunde trycka in den i munnen och somna om. Han är en väldigt fysisk bebis och har varit extremt tidig i sin kroppsliga utveckling, det säger även BVC. Han har aldrig varit ostadig i nacken och har kunnat stå sedan han var några veckor och han vände sig från mage till rygg redan när han var två månader. Nu kan han studsa upp och ner och sitta själv i sängen med bara lite stöd och han kan sitta med oss vid bordet i sin ”Tripp Trapp”. De senaste veckorna har han inte gjort så mycket själv utan bara skrikit för att få assistans. Igår när jag la honom på mage på filten så vände han dock på sig till rygg för första gången på länge. Jag vände tillbaka honom för att se om han skulle göra det igen men det blev bara en gång. Han verkar dock ha glömt hur man ålar sig framåt för han ligger och gör rörelserna men i luften så han kommer ingenstans längre. Lite fel på tekniken…
 När han ligger i sängen kan han dock vända sig åt vilket håll som helst och åla sig dit han vill så någonstans vet han ju hur man gör, han vill bara inte göra det på golvet. Det enda han aldrig gjort är att vända sig från rygg till mage men det hänger antagligen ihop med att han trivs bäst på rygg så han har inget intresse av att vända sig till mage. Lex låg på lekfilten igår och tittde uppfordrande på mig som för att säga ”vänd mig mamma”.  Men hallå! Ska jag ligga här länge eller?  Om jag stirrar riktigt stint på dig… Vänder du mig då?  Nu orkar jag inte glo på dig mer mamsen. Speciellt inte när du blixtrar mig i ögonen med den där jobbiga kameran hela tiden!  Näää! Nu är jag less! VÄND PÅ MIG SA JAG!  Fy sjutton vad taskig du är som inte vänder på mig. Nu tänker jag gråta tills jag får min vilja fram… (Alexander har dock aldrig några tårar så antingen är hans tårkanaler inte utvecklade eller också gråter han inte på riktigt utan bara visar miss nöje. Jag har sett på andra barn i hans ålder att de gråter så att tårarna rinner men det har jag aldrig stt på Alexander. Han kan bli lite fuktig och lite röd i ögonen men det rinner aldrig tårar.) Just nu ligger han ofta på rygg och tittar på sina fötter och drar i dem. Häromdagen så låg han på skötbordet när Dean bytte på honom och drog sig i fötterna. Tyvärr bestämde han sig för att kissa i den positionen och lyckades kissa sig själv i ansiktet… Stackars Pluppiluren! Han verkade tack och lov inte allt för bekymrad utan lekte vidare med fötterna. Han ligger också gärna och leker med kanintossorna på sig. Vi hade glömt dem lite och haft två veckors uppehåll så nu är det nyhetens behag igen. Jag väntar på att han ska sätta in fötterna i munnen men han verkar inte så intresserad än trots att han drar dem så nära så att det bara fattas några centimeter. Vi får väl se om det kommer eller inte! Alexander i vår säng nu ikväll.
Han börjar bli riktigt duktig på att äta nu också. Vi har serverat gröt i en vecka nu och gått från att göra den lös och rinnig till att nu de senaste dagarna ge den i normal grötkonsistens. Han älskar gröten och kastar sig över skeden när man håller fram den. Ofta sträcker han fram handen mot skeden och hjälper till att trycka den långt in i munnen. Idag har vi inhandlat en stavmixer och ska ge oss på morot eller palsternacka imorgon tänkte jag. Hur mycket han än älskar gröten kan vi ju inte låta honom leva på det i alla evighet, han måste ju lära sig äta vanlig mat också. Potatisen ska han dock slippa för han tyckte verkligen inte om det, den var för besk och för hård i konsistensen även när den var mosad och blandad med olja och bröstmjölk. Vi får prova potatis igen om några veckor när han kan äta annat med fast konsistens. Att ha börjat äta annat än bröstmjölk har fått effekter på det som kommer ut ur honom också. Han brukade vara väldigt regelbunden med det stora varje morgon men nu kommer det med två till tre dagars mellanrum istället. Dean har fått byta gigantiska laddningar både imorse och i torsdags morse så jag är djupt tacksam för denna nya ordning. Fortsätt så älsklingen! Passa på när pappa byter morgonblöjan och vänta sedan några dagar…
Förutom hans fysiska utveckling så har han också börjat utveckla talet. Han gör väldigt mycket olika ljud och är sällan tyst. Jag tror att han pratar så mycket för att jag nästan aldrig är tyst. Antingen pratar jag med honom eller också sjunger jag för honom. Han har tyvärr börjat härma mina ljusa toner och kan skrika extremt högt i falsett. Hela den här veckan har han någon gång varje dag haft ”skrik-fester” där han suttit i sin stol och skrikit så att han nästan sprängt trumhinnorna på oss. Jag försöker lära honom att det inte är bra genom att säga nej och hyssja honom. Ibland skriker han av glädje men oftast är det misnöjesyttrningar. Jag tror att han börjar bli stor nog för att förstå sekvenser så när han skriker i falsett tar jag inte upp honom som han vill utan väntar tills han varit tyst ett tag. Jag vill inte att han ska förknippa skrikandet med något positivt. Han verkar vara en väldigt välmående och glad liten bebis. Han har börjat skratta lite och idag var han på ett fantastiskt humör och skrattade högt när vi busade i sängen före läggdags. Han började skratta för flera veckor sedan men det försvann igen. Nu verkar han dock ha kommit ihåg hur man gör och det är så härligt att höra hans mysiga skratt. Oftast skriker han bara av glädje men nu vet vi att han verkligen kan skratta också! Mia och Mackan gifte sig i Frankrike för två somrar sedan men nu i samband med Sixtens dop hade de en fest för alla sina vänner. Det kändes fel att köpa en traditionell bröllopspresent när de varit gifta så länge så vi gav dem istället en ”familjedag med lunch”. Vi hade funderat på Skansen och Rosendahls trädgård men idag var det så regnigt och kyligt så det blev en dag på stan med lunch på Bobergs matsal på NK istället. Vi hade en jättemysig dag med lite shopping och god mat! Alexander och Sixten uppförde sig exemplariskt och sa inte ett pip på hela dagen förrän precis i slutet när vi fikade och Sixten blev jätteledsen av att se Alexander och sedan var de båda igång. Det gick dock fort över och friden var återställd! De är två så fina och snälla killar! .
Det är roligt att se hur de utvecklas eftersom de är så nära i ålder. De har verkligen två helt olika personligheter och har helt olika intressen. Alexander är fysisk och utvecklas jättefort där medan Sixten är en tänkar med tålamod att utforska saker som har utveklat sin motorik mycket mer. Han håller stadigt i saker och kastar inte allt i golvet på två sekunder som Alexander gör. Han kan också ligga stilla i vagnen och betrakta saker länge medan Alexander bara tittar på saker om han får stå eller sitta upprätt. Ligga gör älskade Pluppiluren bara när han sover.
.
Det ska bli så kul att se vilka personligheter de utvecklar och om de kommer att behålla de intressen de har nu eller om det kommer att förändras över tid och gå i vågor. Förr eller senare måste ju Alexander utveckla sitt tålamod och betrakta saker lite mer ingående och Sixten måste utveckla sin fysik. Vi får se om de kommer att göra det successivt utan större entusiasm eller om de plötsligt en dag bara kommer att verkligen vilja och visa stort intresse för det som inte intresserar dem idag.
.
The X-boys! Två härliga killar!
  Grabbarna hänger med på fika på Åhléns City eter en lång dag på stan. |
|||
|
Copyright © 2026 Tosic - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|||
SENASTE KOMMENTARER