Tosic

Leo på besök

Igår var Leo och hälsade på oss. Lina och Olle hade lite besök inför den kommande förlossningen att går på så Leo var hos oss på dagen och sedan kom de på efetrmiddagen. Båttur och middag blev det och det var så mysigt.

Två fyraåringar är mycket lättare än en fyraåring. De börjar också bli så pass stora att de reder ut sina konflikter själva i stor utsträckning. ”Nu är du inte schysst kompis” kan man höra och så diskuterar de ett tag tills de blir sams igen. Det var mycket tågbanebygge för Leo gillar verkligen Alexanders Thomaståg men de hann med en hel del. De sjöng i sångboken och de var ute och ritade med vägkritorna, sparkade boll och plockade jordgubbar.

Pannkakslunch med O’boy. Då var jag en populär mamma. Alla tre killarna fick så klart.

Sångstund och Edward gör allt för att få vara med de stora killarna och leka.

Han bits!

Den senaste veckan har Edward fått två tänder uppe och nu är han på hugget. Han tuggar på allt han kommer över och jag har redan fått ett och annat bett när han ammar. Aj aj. På den positiva sidan så kan han börja äta lite vanlig mat. Igår när Leo var här så åt han lite pannkaka till lunch och idag på stranden blev det lite bulle och ett Mariekex. Han vet vad som är gott den här lille killen. Det är verkligen som de säger, allt kommer mycket tidigare med tvåan. Han ser vad brorsan gör och äter och vill ha likadant.

Två gaddar på väg ut i överkäken.

Gott med pannkaka men ändå hamnade minst lika mycket i håret och på golvet som i munnen.

Edvard väs-och-fräs

Edward har så mycket roliga ljud för sig. Nu säger han mamma och pappa, iblad mamamama och papapapa när han hänger han oss i byxbenen och ibland ett mer distinkt mama och papa. Han är så söt och han verkar skilja på vem som är vem också. Jag läste att barn i hans ålder börjar säga mamma och pappa men utan att kunna skilja på vem som är vem men det gör han faktiskt. Han säger bara mama till mig och papa till Dean. Generellt kommer det mycket konsonanter nu. Han tittar allvarligt på mig och säger saker som da ba ga. Väldigt vikitga saker! Han har liksom börjat föra små babbelkonversationer med mig. Jag brukar svara honom genom att härma hans ljud.

Mest av allt är han ju en väs-och-fräs kille. Han har så mycket ljud för sig hela tiden. Han fnyser och fräser och morrar och väser. När han skrattar så öppnar han munnen så stort han kan och liksom fnysandas. Och han pruttar mycket med munnen och gör ljud genom att blåsa eller låta mot min axel eller mitt ben. Han gör gurglande ljud och han liksom morrar. Jag har aldrig hört någon bebis som har så mycket egna ljud för sig. Det låter väldigt roligt och han verkar glad över alla ljud han kan utstöta så vi skrattar med honom. Den lille gladisen.

Äter sand på stranden.

Nyvaken sötunge

Högsommar

Nu är det verkligen högsommar. Termometern steg mot 29 grader idag och vi har blåst upp Alexanders pool på stora terassen. Vi är på stranden också men nu är det så varmt så att vi måste kunna bada här hemma också så både jag och killarna tog oss ett dopp i poolen. På eftermiddagen var vi på stranden och Dean kom ner efter att ha byggt lite på vår sovrumsterass och slängde sig från bryggan. Förvänande nog inspirerades Alexander att göra samma sak och plötsligt var det ett väldans hoppande från bryggan av både Dean, Alexander och en kompis till Alexander. Det hoppades och simmades och skvättes tills småkillarna var blåa om läpparna fast vattnet håller 21 grader. Edward fick doppa sig till midjan med pappa och det var skräckblandad förtjusning. Första gången Edward kände på vattnet för några veckor sedan skrek han men nu har han sakta börjat vänja sig och tycker att det är lite spännande.

På kvällen hade vi några bekanta från ön på middag och Alexander lekte med deras dotter som är ett halvår yngre än honom. De har också en dotter som är tre månader äldre än Edward så Dean och mannen i familjen ska vara pappalediga tillsammans i höst. Jättemysigt en sådan här härlig kväll.

BVC

Förra veckan var vi på 8-månaderskontroll på BVC och Edward är inte så stor längre. Han är 72 cm och väger 9 280 gram. Han ligger precis på normalkurvan i både längd och vikt och strax under i huvudmått. Motoriskt är han väldigt tidig och BVC tanten tyckte att han var ett mönsterbarn. Däremot tyckte hon nog att han kunde sluta äta på nätterna för det gör han ju bara för att det är mysigt. Jag är dock inte redo att ta bort nattamningen än för det är så bra att han kan somna om med den om han vaknar tidigt.

Jämfört med Alexander i samma ålder så är de lika långa men Alexander vägde ett halvkilo mindre och var under normalkurvan när han var 8 månader och en vecka så lillbrorsan är lite bitigare men ändå numera en ganska liten kille.

Biblioteket och nyklippt

I fredags var första dagen på Alexanders sommarlov och vi firade med att åka till biblioteket och låna nya böcker att läsa i sommar. Både till Alexander och till mig och Dean. Nåda killarna tyckte att det var jättekul och Alexander underhöll i dockteatern och lekte med alla leksakerna när han valt böcker medan Edward pillade på allt han kom över.
En sommarklippning av Alexander blev det också hos hans duktiga frisör i centrum och han är så cool nu. Vill gå dit, sitter helt stilla och låter till och med frisören blåsa honom ren med hårfönen efteråt. Mycket stolt kille med rosa hår gick därifrån.
När vi kom hem vittjade vi jordgubbslandet på en liten skörd innan vi gick till stranden.

Utforskare

Alexander har bestämt sig för vad han ska bli när han blir stor. Utforskare. Det är lite oklart vad utforskaren ska göra för det är lite olika varje gång men ibland ska han ner under vattnet och ibland upp i fjällen. Jag tror att utforskare är något han fått från att han tittat på ”Babar och Badou” men jag är inte säker. Det ska bli spännande att se vad det här lilla tvärilskna yrvädret verkligen blir när han blivit stor.

När barnen fyller år på Alexanders dagis så gör de en sida där födelsedagsbarnet har fått svara på frågor (samma för alla barn) och sedan får kompisarna berätta vad just det barnet är bra på. Så fint! Tyvärr är bilden lite suddig men det syns i alla fall vad det står. Utforskare ska han bli. Det enda som förvänade var det där med spaghetti och köttfärssåsen. Han äter det men oftast under protest. Jag skulle säga att hans favoriträtt är korv och makaroner, kyckling med ris eller grillad fisk med potatisklyftor.

Edwards första glass.

I lördags när vi gick på promenad till marinan och färjeläget så åt vi alla var sin glass och Edward satt och tittade på lite undrande. Jag blev lite frestad att låta honom smaka men det var kanske inte det bästa beslutet i mitt liv. Han blev överlycklig och stt och gapade och gjorde små ljud så länge någon av oss hade glas kvar på pinnarna. Nu vet han att glass är gott. Vi lär inte få ha vår glassa ifred i fortsättningen. Det sägs att andra barnet börjar med allt mycket tidigare och det verkar ligga något i det. Magnum mandel – check.

Kompis med grannen

Alexander har verkligen blivit förtjust i våra grannar två hus bort och de i honom. De har en dotter men inga barnbarn så de har liksom tagit sig an Alexander lite som ett extra-barnbarn. Nästan varje dag är han hos dem och leker och han är så lycklig. De gör roliga saker med honom när vi inte har tid och han hittar på alla möjliga skäl att få gå över. Ofta ritar han teckningar som han bara MÅSTE gå över och lämna till dem. Ibland stannar han 5 minuter och ibland flera timmar. De tar med honom ut och plockar blommor, plockar i trädgårdslandet och sparkar boll eller också är de inne och spelar spel eller viker pappersflygplan. Ibland får han någon liten godsak som salta pinnar eller en kaka och det gillar han ju så klart. Lycka för en liten pojke.

Det är skönt att han har hittat dem för han får en dimension till i sitt liv. De ägnar sig också helhjärtat åt honom när han är där och vi har ju inte alltid tid att leka med honom. Då tycker han att vi är sååå tråkiga. Men ibland måste vi ju städa och tvätta och fixa i trädgården och laga mat och annat som han tycker är trist. Då är det skönt att ha grannar som man kan vara med en stund istället för sina tråkiga föräldrar.

Cykla utan stödhjul

I lördags lärde sig Alexander att cykla utan stödhjul. Han fick en ny cykel av mormor och morfar när han fyllde år men vi insåg efter ett par dagar att den var för stor. Han bara ramlade trots att han hade stödhjul. Han fick för hög tyngdpunkt och stödhjulen var relativt cykeln för långt in. De gav inte den stabilitet som behövdes. Alla hans kompisar hade fårr 12′ cyklar och han hade en 16′ så han var den enda som hade problemet. Dessutom blev ju fallet mycket högre från den stora cykel. Efter två dagar och ett antal vurpor över stödhjulen, varav två rätt ner i diket, ville han aldrig cykla mer. Cykeln skulle han sälja. Det gick ett par veckor och jag insåg att han inte skulle cykla om han inte fick en mindre för han hade gått tillbaka till sin springcykel och vägrade den stora cykeln totalt. Han ska ju inte lida för att vi gjort en felbedömning om cykelstorlek så jag åkte och köpte en ny cykel. Den har han älskat och så snart han insåg att den inte skulle ramla så han cyklat till och från dagis varje dag i två veckor.

Men så var det det här med stödhjulen. De ska ju bort så småningom men det tyckte inte Alexander. ”Jag ska cykla med stödhjul när jag blir stor” sa han bara när jag frågade om han ville ta bort dem. Han är ju sådan, vill inte prova nytt och han ingen egen önskan att förändra och förbättra. Det är alltid bästa som det är just nu för då känner han sig trygg. Han var rädd efter alla fall med den stora cykeln och ville inte utsätta sig för det igen. Att det var annorlunda och lättare med lilla cykeln ville han inte lyssna på men jag kunde se att stödhjulen knappt tog när han cyklade så jag bestämde att de skulle bort. Det blev krig så klart. Vi är två starka viljor. Jag hotade med att sälja cykeln om han ändå inte skulle lära sig cykla på den och han vrålade och var arg. Men så kom en rosa vattenkanna till vår räddning. Jag hade köpt den på en handelsträdgård under veckan för att han skulle kunna vattna jordgubbarna men han hade inte fått den än och jag fick idén att använda den som muta. Och SOM han ville ha vattenkannan. Jag fick ta bort stödhjulen i fredags utan gnäll och även om han var lite rädd från början så gick det riktigt bra. Han lutade lite till höger men kunde ändå cykla utan mig när han fick upp farten. Jag sa att jag höll i pinnen men det gjorde jag ju inte alltid. Han har ju en sån fin balans. Dagen efter var det båtracingtävlingar här på Ekerö så vi gick på familjepromenad till marinan. Dean körde vagnen och jag sprang bakom Alexander. Och då kunde han plötsligt. Han såg på skuggan att jag inte höll i honom och då insåg han att han kunde. Sedan dess har han cyklat. Och cyklat. Och berättat för alla som vill höra att han kan cykla utan stödhjul. Stoltheten har inga gränser.

På väg he från maringan på egna ben (hjul). Två veckor med stödhjul och någon timme utan tog det.

Titta mamma jag kan!

Mysig cykelutflykt till stora lekparken på söndag morgon. Hoppas på många sådana framöver med min lilla myspojke. Pinnen fick jag order om att ta bort idag när vi gick hem från dagis. ”Jag kan putta cykeln uppför backen själva mamma”. Jag älskar när han tar egna initiativ.

Buspojke på cykelutflykt med mamma

Brorsabus

Ibalnd tror jag att Alexander lider av att ha fått ett syskon. Han var ensam så länge och plötsligt kom en liten bebis och tog nästan all uppmärksamhet. I början var det bara lovord och pussar till bebisen men allt eftersom tiden gick så har de ersatts med tjuvnyp och ilska mot lillebror. Han växer ju så sakta och är inte kul alls. Oftast. Men så emellanåt kommer det små tecken på att han älskar sin bror ändå. ”Vi ska väl inte sälja Edward? Vad händer om Edward inte finns mer?” Som att han är rädd för att han ska försvinna. Och så är han så stolt när Edward lär sig saker. ”Mamma, Edward kan stå nu.” Eller på dagis ”Det här är min lillebror Edward och han kan stå/krypa/kramas.” Han vill att alla ska se och beundra hans lillebror.

Att Edward älskar sin storebror mest i hela världen är så uppenbart som det kan bli. Han skiner upp som en sol när han ser Alexander. När de ser varandra på morgonen eller när vi hämtar på dagis. Idag när vi var på väg hem från dagis satt han och böjde sig ut ur vagnen och gnällde Aoaoaaa när Alexander cyklade ur synhåll, som att han ropade på honom. När han fick syn på Alexander igen så gick leendet ända upp till öronen. Mig myser han gärna med men jag kan inte göra honom så lycklig som Alexander kan. När vi sedan kom hem gungade Alexander honom i bebisgungan här på gården och vid ett tillfälle gungade han lite snett så att Edwards huvud slog i gungställningen men lillebror bara skrattade. Hade det varit jag som gjort så hade han börjat gråta men att få vara med storebror gör honom så lycklig så att han uthärdar nästan vad som helst. Han skrattar oftast till och med när Alexander slår honom. Det är ingen tvekan om att Alexander är hans favorit i hela världen.

Bus vid middagsbordet igår. Alexander skvätte vatte på Edward med hans nappflaska och Edward tjöt av skratt. Först trodde jag att Alexander gjorde det för att vara taskig med lillebror men när jag såg hur Edward reagerade så insåg jag att det är deras sätt att leka. Sen vet ju Alexander inte riktigt när det är dags att sluta men så är det vl när man är fyra. Edward blev sjöblöt och glad i alla fall.

Siste mohikanen behövde ingen dusch igår.

Efter middagen badade Dean och Alexander vattenspridare. Edward hade gärna velat vara med. Men iblad måste Alexander få vara i centrum och få lite egentid. Det var en suktande lillebror som satt på terassen oc följde varje steg de tog.

Alexander gungar Edward idag efter dagis.

Lycka är när brorsan leker med mig!

After dagis

Så här ser det ut på vår lilla badstrand nästan varje eftermiddag. Barnen hämtas på dagis och sedan är det ”after dagis” med picknick på badstranden. Vår badväska står alltid packad med filt, handduk, soldress puffar, festis och lite tilltugga.

Den lille badkrukan har tuggat till sig och även om han inte vill flyta omkring i vattnet eller hoppa från bryggan så badar han så att han blir blöt från topp till tå. Han har börjat stå ut med kylan i svenska sjöar.

Finaste lilla badkillen. Han kör båtar och plaskar här nere nästa varje dag. Nu är det tre dagar på dagis innan det är sommarlov!

NÄr Alexander och William är upptagna med att köra båtar i vattnet härjar småbrorsorna på filten och vill gärna dricka upp deras festis och äta deras bullar. Men det får de så klar inte. Drömma går ju.

Fler bilder från midsommar

Neena skickade mig några fler fina bilder från midsommar på Facebook vilket jag är väldigt glad för eftersom jag själv glömde min mobil när vi gick till midsommarstången och faktiskt inte tog många bilder alls när vi var hemma heller.

Hela sällskapet på väg mot midsommarstången. Martin fick bära tårtan.

Middag för det yngre gänget.

Korv och makaroner hade de önskat sig.

Kian lär Edward hur en DVD-spelare funkar.

Två slagna hjältar framåt midnatt.

Dockan 8 månader

I förrgår fyllde Edward 8 månade och det firade han med att säga mamma. Eller maaamaaa… Först på morgonen stod han i spjälsängen och gnällde mamamamamaaaaa och sedan när vi var på ICA och köpte lite midsommarmat blev han less och började protestera och då kom det maaamaaa från honom. Dean säger att han sa papapa dagen innan men det är nog snarare bababa han säger.

Sedan två veckor tillbaka kryper han på knäna och har slutat åla. Första gången han tog sig fram på knäna var i Skåne och sedan dess så är han uppe på knä. Snabb som en iller och ställer sig mot allt. Tuff är han också, även om något gör ont så provar han igen.

Han blir bättre och bättre på att stå varje dag. Han tar sig själv upp mot någon möbel och så släpper han. Han övar och övar och övar outtröttligt och verkar tycka att det är så roligt att försöka lära sig att hålla balansen. Ibland står han så länge som någon minut. Gåstolen är han inte intresserad av alls längre. Han kan ju ta sig fram mycket bättre utan den för man kommer ju mycket närmare allt intressent om man inte har så mycket plast runt kroppen. Diskmaskinen till exempel. Den är det intressantaste i hela huset just nu och när jag börjar skramla med bestickkorgen så kommer han som ett skott. Skafferiet är också kul. Tur att det är så tungt att han inte kan öppna det själv i alla fall.

På upptäcksfärd i garderoben har han hittat min underklädeslåda och börjat dra ut nylonstrumpor. När jag försökte ta dem av honom var han så snabb med att rycka tag i dem och försöka krypa iväg med dem. De var hans!

Buskillen på bröllop förra helgen. Det kliar mycket i munnen och hans två tänder har vuxit sig riktigt stora. Ibland bits han lite och det är inte alltid så lätt att amma honom längre. Om han inte är jättehungrig så börjar han leka med maten och bitas. Aj aj… Men han äter så mycket mat nu så det är inte mycket amning kvar. Det blir mest kväll och natt eftersom han är så lättstörd. På dagen har han liksom inte ro att ligga och amma, om det finns något att titta eller lyssna på så går det inte att amma för honom. Han är alldeles för nyfiken och börjar se sig om efter vad det är som händer. Eftersom han äter så bra med maten så är det inga probel. Två mål mat och två mål gröt (frukost och kvällsmat) håller honom mätt och belåten. Amningen är mest ett komplement nu.

Sover gör han riktigt bra. Mest i sin egen säng men på morgonkvisten brukar det bli amning och då blir han kvar. Stora fina killen. Dockan kallar jag honom mest hela tiden nu. Han är ju så himla söt. Samma långa ögonfransar som sin bror och stora pigga ögon i hans näpna ansikte. Nästan alltid glad och otroligt charmig. Jag älskar honom så enormt mycket. Min lilling!

När vi är ute har han börjat få samma typ av uppmärksamhet som Alexander fick. Folk kommenterar hur söt han och vilka härliga ögonfransar han har. Han är ett litet charmtroll och dessutom så docksöt med sina runda kinder och stora ögon.

Håret växer och tjocknar på hela tiden så nu har han en liten bebisfrisyr. Vi kommer att få klippa honom tidigt men jag vill inte klippa bort förståndet så vi väntar tills han fyller ett. Men tänk att han snart fyller ett. Jag har rensat ut bland hans kläder och han är på storlek 74/80 nu. Men kasta något urvuxet eller sälja det har jag fortfarande inte hjärta till. Allt har så mycket minnen av bebis-Alexander och bebis-Edward. Mina ögonstenar.

Midsommar

Igår var det midsommar och vi hade en underbar dag med härligt sällskap, fantastisk mat och ett riktigt bra väder. Sol och precis lagom varmt. Mia och Mackan med Sixten och Felix kom och de sov också över. Martin och Neena med Kian kom och stannade hela dagen och kvällen och dessutom hade vi bjudit in grannarna med deras vuxna dotter på lunchen. Vi var nio vuxna och fyra barn och det var en sådan underbar dag. Precis så som midsommar ska vara med sol och mat och vänner.

Vi hade köpt ett nytt matbord och 4 fåtöljer att ha på den övre terassen men som vi placerade där nere på midsommarafton tillsammans med vårt gamla lilla bord så att alla skulle få plats. Vi köpte i samma serie som det lilla bordet så att allt skulle passa ihop. Det lilla bordet blir nu avlastningsbord istället och så småningom kan vi ha det på baksidan när vi anlagt terrass där. På ny terassen där nere ska vi ha våra 6 positionsstolar som vi tidigare hade där uppe och så ska vi köpa ett runt matbord och två solbäddar.

Lunchen var helt fantastisk med allt man kan önska sig på midsomar. Sill, lax- och räktårta, västerbottenpaj, kallskurna delikatesser, ostbricka, ägghalvor med skagen, härliga hårda och mjuka bröd, avocado, gräddfil med gräslök och självklart nypotatis. Barnens fina dopflaggor fick pryda borden och det blev så midsommarfint.

Midsommarpojke väntar på lunchen.

Efter lunchen gick vi allihopa till ängen för picknick och dans kring midsommarstången. Martin fick böra min egenbakta jordgubbstårta hela vägen dit.

Väl dr så drack vi champagne och jordgubbstårta, kaffe och kakor.

Midsommarpicknick när den är som bäst. Barnen lekte så fint hela dagen. Felix är 2, Alexander och Sixten är 4 och Kian är 6 men ändå lekte de så fint hela dagen och det var inget bråk alls. Storkillarna försökte övertyga oss om att lill-Felix var trött och behövde sova på kvällskvisten men det kan man ju förstå, storkillarna vill hest leka själva. Det fina var att de ändå lät lillen vara med även när de var ganska lessa på honom.

Dans runt stången. Alexander och jag dansade från början till slutet. Först klassisk ringdans och sedan avslut med Gangnam Style. Hur kul som helst fast Alexander var så trött att han höll på att somna på slutet. Men dansa skulle han!

På eftermiddagen blev det tupplur för båda killarna. Alexander somnade på väg hem från festplatsen och Edward somnade mitt i sin middag.

På kvällen grillade vi helstekt kött och åt grillade grönsaker och rostad färskpotatis till det. Den ny altanen är perfekt för det blir sådant lä precis där och vi satt ute fram till elva på kvällen. Sedan fortsatte vi inomhus till framåt ettiden och Alexander hängde med ända till midnatt.

Idag åkte vi till Drottningholm och fikade när Mia och Mackan skulle åka hem. Alexander och Sixten fick springa i labyrinten med Mackan och sedan äta pannkakor och chokladboll. Mycket mysigt. Det var glada barn på utflykt. Glada barn som var trötta efter gårdagens baluns och somnade före sju båda två. Jag har fått lyxen att ligga i soffan och se en film ikväll. Kors i taket, det händer inte ofta. Ett bra slut på en bra dag.

Nu var det länge sedan igen

Tiden går så rasande fort och jag hinner inte alls med bloggen som jag skulle önska. Två veckor sedan senaste inlägget och så mycket har hänt. Vi var hemma i några dagar efter vårt besök i Skåne innan det var dags att åka till Piteå och gå på bröllop. Min kusin Helena gifte sig förra lördagen och det var väldigt speciellt att vara tillbaka i Piteå Stadskyrka på bröllop, det är drygt fem år sedan vi själva stod där. En magisk dag. Nu satt vi där i kyrkbänken med en liten Edward och hade en liten Alexander hemma med Mommen. Hur har det kunnat hända så mycket på fem år? Det känns ju som att det var igår.

På väg till kyrkan i min nya fina Ida Sjöstedt klänning i bubbelgumsrosa. Önskar att jag tagit en bild i helfigur för den är så fin.

Edward i pappas famn i kyrkan. Han skötte sig bra fast han försökte ta tag i allt som fanns runt omkring honom. Psalmboken lyckades han riva ner men Dean hade reaktionsförmåga som en kobra och hann fång den i luften. Puh.

Det vackra brudparet.

Dean åkte hem redan på söndagen men jag och killarna stannade till tisdagen. Innan Dean åkte hann vi i alla fall med lite egentid med Alexander på äventyrsbadet. Det märks hur mycket han behöver få tid att vara ensam med oss och få sin dos av fullt fokus. Edward var hemma hos mormor och morfar och sov större delen av tiden så honom gick det ingen nöd på.

Alexander och Dean ute och åker i strömfåran på badet.

Många kanor finns det.

Äntligen fik jag åka igen, förra gången vi var här så hade jag ju Edward i magen och kunde inte göra något av det mer äventyrliga. Nu var det full fart!

Alexander var lite avvaktande först men när han väl fått smak på åkandet så ville han inte sluta.

Tyvärr blev Alexander sjuk sista dagen. Han klagade lite på magont hela tiden vi var där uppe men sista morgon kräktes han flera gånger och hade feber så det blev en heldag i soffan med film och barnkanalen. Han blev piggare och piggare under dagen så vi kom med vårt kvällsflyg hem och allt gick bra. Ett tag trodde jag att han fått vattkoppor men det visade sig vara myggbett som bleknade bort. Puh! Hade nog inte orkat med vattkoppor nu. Det är hög tid för vaccination. Jag har bestämt att baren inte ska behöva gå igenom den plågan när det faktiskt finns vaccin. I USA vaccineras alla barn mot det och anledningen att det inte ingår i allmänna vaccinationsprogrammet är antagligen kostnaden för samhållet, det anses inte tillräckligt plågsamt helt enkelt. Men kan barnen få slippa den obehagliga sjukdomen så ska de få göra det. Aleander ska vaccineras nu och Edward så snart han blir stor nog.

Edward den lille busen är morfars kille. De trivs ihop. Det har varit så sedan i Mexico.

Nu har vi varit hemma i några dagar och igår på midsommarafton hade vi en superhärlig dag med vänner och grannarna.

Klappa händerna och vinka

Edward har plötsligt börjat klappa händerna och vinka. Som allt annat med honom så kan han plötsligt bara saker. När vi tittade på handbollsturneringen på nationaldagen applåderande publiken och plötsligt ser jag hur han ligger i vagnen och klappar händerna han också. Senare samma kväll ligger han och öppna och stänger handen för att vinka. Nu klappar han händerna till allt möjligt och verkar mycket stolt över sina nya färdigheter.

Nu sitter vi i bilen på väg mot Stockholm och han klappar fortfarande. Lite svårt att få skarpa bilder men det syns i alla fall att han klappar (och äter på klappishänderna emellanåt).

Gillar inte banan

Edward som är ett riktigt litet matvrak äter det mesta. Han tycker så klart olika mycket om saker men hittills har han ätit allt jag serverat. När han tycker om maten spiller han inte en droppe. Då gapar han stort och sväljer rubbet. När det är mindre gott gapar han fortfarande men lite mindre, och så spottar han ut delar av tuggorna så att det rinner nedför hakan. Är det äckligt så grimaserar han också, så jag vet att han verkligen inte gillar Sempers rödspätta. Men äter gör han. Alltid.

Döm om min förvåning när jag förra veckan tog fram en banan och han börjar grimasera och dessutom kräks. Han tyckte verkligen inte om det. Banan av alla saker! Alexander kräktes ju av det mesta men det har aldrig funnits antydan till det hos Edward. Tills han fick banan alltså. Väldigt oväntat måste jag säga.

Det där med att han inte spiller när han tycker om maten förresten. Det gäller bara när jag matar.

Efter en grötmiddag med pappa så var duschen den enda utvägen.

Utvecklingsexplosion

Edward utvecklas i stora hopp. Plötsligt kan han bara saker. Och när han lärt sig något så blir han glad och vill göra det hela tiden. Som att stå. Nu står han långa stunder och blir så glad när man hjälper honom. När jag sitter på golvet framför honom och tar emot när han ramlar och hjälper honom upp igen. Då står han och håller min hand och sen släpper han själv när han hittar balansen. Och då blir han så lycklig. När han kan själv. Han blir aldrig less, han vill göra det om och om igen. Leendet när han känner att han står är fantastiskt. Den första juni tog han sitt första steg också. Han stod själv en lång stund, tog sen ett steg och stod kvar i en bra stund till. Jag tror att den här killen kommer att gå tidigt. Den här helgen nere i Skåne har han fått ännu bättre kontroll på hur man går framåt genom att sätta ett ben i taget framåt och nu kan han gå med stöd. Ibland är det som att nervändarna inte riktigt har kontakt och benen inte flyttar på sig och då tittar han förvånat på fötterna som inte vill flytta på sig. Man kan riktigt se hur han funderar på varför kroppen inte lyder ibland. Men det är väl det som är utveckling. Alla nervbanor ska kopplas ihop för att det ska funka och det är det som händer nu. Balansen har han så nu handlar det bara om lite mer motorisk utveckling så kommer han att gå. Min bebis håller på att bli stor.

Språkmässigt så börjar konsonanterna komma. Wau och heu och baubaubau låter det samtidigt som han försöker tugga på min axel. Alltid tugga. Eller slita i håret. Hår är ett av hans passioner i livet.

Handmotoriken utvecklas också mer och mer så nu är pincettgreppet på hång. Han tar upp saker och tuggar på dem och han blir duktigare och duktigare på att pilla med små saker. Träpussel är roligt just nu men han är mer intresserad av att tugga på bitarna än av att sätta dem i pusselramen.

Hur kan det gå så här fort? Han skulle ju vara bebis länge och istället är han bebis kortare än de flesta barn. Jag försöker njuta av varje dag med honom men ändå rusar tiden iväg. Min lilla griseknoe. Snart stora killen. Förra veckan sorterade jag ut ännu en storlek kläder och nu är de 74/80 som används. Det är alltid med en klupmp i halsen jag lägger undan en storlek kläder och den här gången är det om möjligt ännu värre än förra gången för nu vet jag att det är sista gången. De här små söta plaggen ska jag inte ta fram igen. Jag klara heller inte av att göra mig av med dem. Kanske kommer jag att kunna ge dem till någon jag känner och tycker om så småningom men just nu klarar jag det inte.

Skånehelg

Långhelgen i Skåne är över, ikväll åker vi hem till Stockholm igen. Vi har haft det jättemysigt och Alexander har varit sitt snällaste och mysigaste hela helgen. Han har så roligt med sina kusiner och det är någon som har lekt med honom konstant sedan han kom. Han har inte behövt känna konkurrens från lillebror på hela helgen eftersom det är så många som ägnar sig åt honom och då är han så snäll och skötsam.

I onsdags var det student med fest till halv ett och Alexander sov till elva dagen efter. Jag tror att det var den hittills roligaste kvällen i hans liv. På torsdag var det nationaldag och vi åkte till Fria Bad och tittade på när kusin Lina spelade handbollsturnering. Vi åt korv och glass och lekte i en härlig lekpark i det fantastiska vädret. ”Tack så mycket mamma för att du var så snäll och köpte glass till mig” sa Alexander helt spontant. Ibland är han ju så väluppfostrad så att man nästan ramlar baklänges av förvåning. Onsdag kväll fick han leka hos kusinerna igen hela kvällen och på fredagn fick han leka där hela dagen medan jag och Dean och Edward shoppade på Väla. Lycka för alla i familjen. Jag fick också ta en lång fika med Lina som jag inte träffat på jätte jätte jättelänge och det var så mysigt. Hoppas att vi hinner ses mer i sommar. Sen blev det en lugn TV kväll efter att jag varit ute och sprungit en runda i Bruces skog. Alexander somnade tidigt, helt utmattad efter flera dagars bus.

Nu packar vi ihop för att åka hem ikväll. Vi ska titta på princessbröllopet och sedan åka hemåt när det börjar bli kväll så att barnen sover i bilen. Vi behöver en dag hemma för att färdigställa altanen och komma iordning hemma innan nästa vecka börjar för på torsdag åker vi ju upp till Piteå för bröllop nästa helg.

Trött kille som tar sovmorgon till elva.

Kolar in Lina som spelar handboll på nationaldagen.

OV tjejerna och ”faster Lars”

Härlig piratlekpark på Fria Bad

Nostalgitripp till området där Dean bodde med sin familj när han var riktigt liten.