|
|
Jag har alltid haft svårt för att motivera mig själv till att träna. Jag har lagt mycket pengar på månadsabbonemang på SATS som jag bara använt sporadiskt i perioder. Senast jag gjorde ett träningsryck var inför vårt bröllop och då var jag i ganska bra form men sedan gick det utför. När jag blev gravid med Alexander lade jag mig ned på soffan och myste istället och sedan när han föddes blev det ca 5 mamma-babypass på SATS. Sedan… Ingenting! Jag hade inte sprungit en meter och inte satt min fot på gymet på 4 år när vi köpte kort på gymet här där vi bor i Januari. I ärlighetens namn så trodde jag ng inte att det träningskortet skulle bli så välanvänt heller. Men oj så fel jag hade. De första månaderna körde jag 3-4 pass i veckan och sedan i Maj har jag legat på 5 pass i veckan. Allt från Pump till Combat, Dans, Core (CX) och Yoga kör jag och det händer till och med att jag springer.
Gymet är så fantstiskt bra med fräscha lokaler, bra pass och framförallt fantastiska instruktörer. Det ligger ett par meinuter hemifrån precis vid vattnet och hela sommaren har många pass varit ute på ”bryggan” som är byggd för gruppträningspass utomhus. Hur härligt är inte det?
Jag undrar hur många gym som kan erbjuda den här miljeön. Det är samma utsikt som man har om man springer löpband, kör roddmaskin eller jobbar med fria vikter. Det är helt enkelt lite lättare att gå till gymet när det är så. Dessutom är det väldigt familjärt, man är igenkänd och småpratar med alla som jobbar där och många av de som går på samma pass som man själv gör. Nu har jag också börjat med personlig träning och blir pressad till max varannan vecka. Det gillar tävlingsmänniskan i mig.
Så plötsligt har jag blivit riktigt vältränad, eller är på god väg att bli. I så här bra form har inte min kropp varit sedan jag höll på med utförsåkning. Efter två barn finns det dock en tyngdlag att kämpa emot när det kommer till bröst, mage och rumpa men det ser bra mycket bättre ut än för ett halvår sedan. Det blir en utmaning att hålla upp träningstempot på Bali men Dean och jag har lovat att köra varannan dag och vi tar med oss gummiband att jobba med som motstånd. Sen blir det så klart löpning och yoga. Bali är Asiens yogacentrum så jag hoppas hitta någon bra skola där jag kan gå på morgonyoga. En förutsättning för att det här har funkat är att Dean också tränar mycket och vi prioriterar att ge den andra möjlighet att komma iväg. Träningen har varit helig för oss det här året. Det blir en utmaning att hålla i när vi båda börjar jobba efter årsskiftet men minst 3 pass i veckan har jag lovat min PT att jag ska håll. Förhoppningsvis fyra. Jag älskar att könna mig stark och pigg. Dessutom har jag inte varit förkyld eller sju sedan i Mars när vi kom hem från Mexico och det är nog rekord de senaste 5 åren.
Edward är en så fantastiskt gosig liten bebis. Tänk att man kan älska en sådan liten människa så mycket! Han är så kramgo och kärleksfull och är bara nöjd när han får vara nära. Helst vill han bli buren hela dagarna och sova ovanpå mig. Han älskar när man sitter på golvet och leker med honom eller ligger i sängen och gosar. varje morgon när han vaknar är han lite morgonmysig och vill ligga nära och kramas och känna på mig. Han vill gärna småprata och säger da-da-da och gör olika väs- och fräsljud. Han liksom för ett samtal utan att han några ord och han blir jätteglad när jag ”svarar” genom att härma honom.
Han säger mamma mest heladagarna. Om han är på golvet så kommer han tultande och ropar mamma mamma mam-mam-mam eftr mig. Han vill vara med mig hela tiden. Han är en bestämd kille så han har lärt sig sitt andra ord också. Det är ”nä”. Nä-nä-nä säger han när han är missnöjd och inte vill. Han har också börjat peka på saker och säga ”dä”. Hans andra ord var alltså inte pappa som man hade kunnat vänta sig utan han säger mamma, nej och där… ”Mamma” hans favorit, ”nej” för att kunna vägra saker och ”där” för att kunna visa saker. Han är bestämd.
Sover gör han alltid med mig. Han är inte ett barn som bara somnar när han blir trött utan han måste läggas eller sövas. Om vi är hemma så lägger jag mig med honom i sängen och om vi är ute så rullar jag honom i vagnen. Det går också att bära omkring honom och vyssja honom tills han somnar men då måste han vara jättetrött för annars tycker han bara att det är kul att någon går omkring och bär honom så att han kan titta på saker. Han behöver också rätt tyst och lugnt för att kunna somna eftersom han är så nyfiken. Ett litet ljud från Alexander kan förstöra en hel läggning så att man får börja om. Han liksom studsar upp när han hör något spännande. Han vill som sagt bara sova i vår säng. Tidigare kunde jag lägga ner honom i spjälsängen när han började bli sömnig men det har totalt låst sig. I spjälsängen kan vi bara lägga honom när han redan sover som en stock. Om han är lite vaken eller precis har somnat så vaknar han direkt man sänker ner honom i spjälsängen och gllskriker. Han får panik. Det har blivit någon låsning där och jag vet inte vad som har hänt. Kanske förknippar han bara spjälsängen med att han inte får vara med mamma? När han sover middag på dagen gör han det också i vår säng för om jag lägger honom i spjälsängen sover han mycket sämre. Om han vaknar till där så börjar han genast gallskrika och vaknar men i vår säng känner han sig trygg och sover gott och länge. Så det får vara så. Han verkar i alla fall ha börjat förstå att det gör ont att ramla över kanten så nu ”ropar” han när han vaknar. Småskriker lite så att vi ska höra honom. Det går absolut fortast att lägga honom om han får amma men jag vill inte att han ska göra det på dagarna egentligen. Det går att lägga honom utan men det tar längre tid så. Dean säger att han inte kan lägga Edward men det är inte riktigt sant, om Edward få ligga tätt intill honom och slita honom i håret så brukar det gå ändå. Eller somna i pappas famn i soffan. Ja som ni hör så är det lite jobb med Edward och sömnen. Tack och lov så sover han bra när han väl sover. Han sover från åtta till sju på natten och sedan ungefär en timme på förmiddagen och en timme på eftermiddagen. Så det är lugnt när han väl somnat.  När jag läser det här så låter det som att det är ett jätteproblem men det är det inte, han behöver bara extra närhet när han ska sova och det är en så kort period som han kommer att vara så här. Han får gärna vara mammig och vilja sova nära. Lycka är att somna med hans lilla hand på kinden och att vakna av hans lilla varma kropp tätt intill min.
Han är tyvärr fortfarande helt besatt av hår. Det är något som jag tycker är jättejobbigt. Så fort han får chansen så rycker han i håret och vill slita och tugga på det. När vi ska sova kastar han sig efter det och blir arg när han inte får ligga och slita bort det lilla hår jag har kvar. Han tycker att det är jättemysigt att slita i hår och det gör honom lugn men det funkar inte för mig. Det gör ju hur ont som helst och jag har redan tappat halva min kalufs i amningshåravfall så jag kan inte tappa mer. Jag har till och med stubb där det håller på att växa tillbaka. Jag önskar att han slutar slita i håret snart eller så får jag börja sova med mössa för det är verkligen superjobbigt. Dean och Alexander låter honom slita och det tycker han så klart är jättemysigt men det blir nog lite förvirrande på honom när jag skriker av smärta när han drar i mitt. På Alexander brukar han kura ihop sig runt huvudet som en liten boll och dra och tugga i brorsans hår. Alexander tycker konstigt nog att det är kul. För mig är det här med håret en källa till frustration.
Trots håreländet så är han en helt fantastisk liten unge. Han är så kärleksfull och tillitsfull och söt som en sockerbit. När jag tittar på bebisbilder av honom och Alexander så är de väldigt lika men ändå känns Edward helt annorlunda för att de är så olika personligheter. Helt underbara båda två men helt olika. Edward är den äventyrliga som provar saker och tar risker men samtidigt vill han vara i famnen för att söka trygghet där emellan. Alla som träffar honom tycker att han är en så glad och lätt litet barn. Han älskar när vi har gäster och när det är mycket folk, då är det ju alltid någon som leker med honom eller bär honom så då är han som en liten ängel. Det sociala har brorsorna gemensamt, båda tycker om när det är mycket folk och är inte rädda för främlingar. Bara någon ägnar sig åt dem så är det nöjda.
Tiden går så fort och han är inte riktigt bebis längre. Han går och äter vanlig mat och har väldigt bestämda åsikter. På natten när han kommer krypande och vill amma är nog den sista resten av bebistiden. Det känns sorgligt att det har gått så fort men samtidigt märks det på Alexander att han tycker att allt är bättre nu än för några månader sedan. De leker och busar med varandra. och Edward tjuter av skratt när Alexander drar igång. Igår efter dagis var vi ute och plockade några av de sista hallonen och Alexander gav varannat åt Edward fastän han verkligen älskar hallon. Mammahjärtat smälte lite. De börjar få glädje av varandra och trots en del konflikter så finns det så mycket syskonkärlek där. Det är väl det som känns bra med att bebistiden börjar gå förbi, det blir lättare för Alexander. Men jag kommer ändå att sakna den fastän Edward alltid kommer att vara min minsting. Det är en så kort tid man får uppleva den. Den är ljuvlig och jobbig och underbar och utmattande på samma gång. Tur att man mest kommer ihåg det ljuvliga och underbara. Det är de minnena man sparar.
Här kommer några fina bilder som Dean tog på honom i söndags.
Söt och busig på språng. Nu springer han fram här hemma och klättrar i trappan så fort han får chansen. Vildunge!
Tittut är favoritleken just nu. Ofta tar han filten och lägger över huvudet och skrattar sitt kluckande skratt när han tittar fram.
Finaste små knubbiga låren.
Enorma bruna ögon med samma magiska ögonfransar som brorsan. Mammahjärtat smälter…
Dricka är kul just nu. Han har lärt sig att hålla pipmugg och flaskor själv de senaste veckorna och nu dricker han bara för att det är kul ibland. Så vi byter helt klart fler blöjor än för några veckor sedan.
Gåvagnen använder han aldrig för att gå med men han står ofta i den och ruskar den fram och tillbaka. Ibland blir det en vurpa men då är han snabbt uppe igen.
Guldlock spanar efter nya äventyr. Vår lilla äventyrliga gosunge.
Edward har kommit på att han vill äta det vi äter. Han vägrar burkmaten om han inte är superhungrig och han äter bara så mycket som han måste för att stilla den värsta hungern. Tidigare åt han ju en burk till lunch och en till middag plus efterrätt men nu äter han max 1/3 burk om han öppnar munnen för burkmat alls. Får han makaroner, korv, ris, frukt, kex eller nåt annat som han själv kan stoppa i sig så äter han med god aptit. Idag provade jag stekt kyckling men det var för hårt. Nu håller han på att få sin 7:e tand (3:e där nere” så det blir lättar och lättare för honom att tugga. Det är både bra och dåligt för måltiderna blev plötsligt mycket kladdigare och tar längre tid men å andra sidan är det toppen nu när vi åker till Bali för då behöver vi inte ta med någon barnmat, bara gröt och välling.
Välling ja. Han kommit på att det är gott. Jag tänkte at vi skulle skippa vällingen med honom men Dean har gett honom när han inte velat sova för att jag inte varit hemma och kunnat amma och nu vet han ju vad det är. Ikväll vägrade han gröten och bara slog på skeden och skrek. Varje gång jag tog fram nappflaskan så smakade han men spottade och skrek när han märkte att det var vatten varje gång. Till sist var han helt hysterisk och jag gav upp och tog fram vällingen. Då smaskade han i sig den och så somnade han på 30 sekunder. Ja ja, vi får ta med det till Bali eftersom det mättar bra men sen blir det avvänjning. Jag ammar ju fortfarande lite på nätterna och någon gång på dagen om vi är hemma men när jag börjar jobba så kommer jag inte att orka nattamma, då måste jag få sova. Jag tror att vi ska prova att ge honom ersättning istället när vi kommer hem från bali och ersätta amningen med det. Och så försöka få honom att äta gröt igen. Gärna naturell havregrynsgröt… Hoppas går ju. Han vet vad han vill den här killen.
Foto:Dean
I söndags gick Gällstaöloppet av stapeln i hällande regn. Alexander var med i knatteklassen och sprang 150 meter. Han var väldigt förväntansfull före loppet och mycket stolt och glad efteråt. Han sprang allt vad han orkade och kämpade så duktigt.
Hela veckan har vi haft fantastiskt somarväder men igår när vi vaknade så duggregnade det lite. Vi tog på oss regnkläder och gick iväg till loppet men kände oss lite fåniga eftersom det bara kom några droppar. Men så öppnade sig himlen. Jag har sällan sett det regna så i Sverige. Regnet kom och gick men tre rejäla skyfall fick vi. På vägen hem så regnade det så mycket så att dikena inte hann hålla undan vattnet, det flöt tjocka floder på vägen. Och sjöblöta var vi, rakt igenom våra regnkläder. Alexander var lika glad ändå och bestämde sig för att leka lite till ute i vattenpölarna innan han kom in.
Förväntansfull och lite nervös kille i regnet.
Vi tar av jackan och kollar in startsnöret.
Uppvärmning. Hoppa som ett hoppetroll!
Nu hade regnjackan åkt av på ungefär hälften av barnen och alla var laddade.
Spurt mot mål!
Åh så han kämpade!
Äntligen i mål och alla knattarna var vinnare. En lite påse med festis, kexchoklad och russin var vinsten.
Så blev det plötsligt lite uppehåll och vi kunde äta varmkorv och titta på herrarna och damernas start.
Det måste ha varit jobbigt att springa för Alexander åt fyra varmkorvar.
Sista korven innan hemgång. Innan himlen öppnade sig på riktigt.
Det var en väldigt mysig dag trots regnet och det är så roligt att vi har mycket aktiviteter på ön med allt från det här till barngympa till midsommarfirande och Halloween-spök-kväll för barnen.
I fredags var jag på 4-årskontroll med Alexander. Dean var ledig från jobbet så jag kunde gå ensam med Alexander och det var skönt. Han var väldigt förväntansfull inför vad som skulle hända, vi hade pratat om syntest och hörseltest och rita gubbe och han ville verkligen visa allt han kunde. Det gick så klart jättebra och han har både perfekt syn och hörsel. När det kom till syntestet så fick han en bricka där han skulle peka på samma bokstav som BVC-sköterskan pekade på men han kan ju alfabetet sedan länge och kunde säga vilken bokstav hon pekade på istället. BVC tanten var imponerad över hur verbal han är och skojade oma tt hon inte hade något kvar att kolla till 5-årskontrollen. Hon bekräftade att han är ovanligt verbal och mogen för sin ålder. Vi pratade lite om att han har ett enormt ilsket humör ibland men eftersom han kan uppföra sig på dagis och hos grannarna så tycker hon inte att det är något att oroa sig för. Han vet hur man ska uppföra sig men väljer helt enkelt att testa gränserna och försöka vara den som bestämmer här hemma. Hetsigt humör kommer han nog alltid att ha, det får vi bara försöka jobba med så att han kan lära sig att bemästra det själv.
Han var 108 cm lång och vägde 16,2 kg. Jag har mätt honom till 109 tidigare men det beror väl lite på hur han står och hur mycket han sträcker på sig. Lite över medellång och lite under medelvikt som han varit så länge. Han är ganska lång och gänglig. Bvc-sköterskan tror att han kommer att bli ganska lång så vi får väl se om han blir lika lång som pappa. Dean var inte så lång när han var så liten såg vi på några av hans skolkort som vi tittade på men så växer han till sig tioårs-åldern och blir plötsligt lång. Det ska bli spännande att se hur Alexander utvecklas.
Stor fyraåring som sitter på köksön och äter abborre som han själv fångat på fisketur med pappa.
Edward är sin mor upp i dagen på många sätt. Nu är han precis som jag när jag var liten, han klättrar på allt. Igår hittade jag honom på soffbordet…
Jag hade ställt fram en byggstege för att fixa med gardinerna och då klättrade han upp på den. Sen blev han ledsen när han insåg att han inte visste hur han skulle klättra ner igen men det hindrade honom inte från att klättra upp igen när jag lyft ner honom. Trappan är också jätteintressant, idag kollade jag var han skulle stanna om jag inte tog fast honom men när han var uppe på sjätte trappsteget blev jag rädd och lyfte ner honom. Han är helt vild, verkar inte vara rädd för någonting alls.
Alexander har älskat fordon av alla de slag sedan han var en liten bebis. Först var det bilar och sedan växte intresset till att inkludera tåg, maskiner, flygplan, rymdfärjor och allt liknande. Intresset har hållit i sig och även om han numera också tycker om att leka med andra saker så är ändå bilarna och tågen det roligaste han vet.
Edward verkar också tycka att bilar är okej. Men bäst av allt är saker som rullar! Ballonger och bollar. Det började när Alexander fyllde år i våras, då hade vi ballonger som Edward var så otroligt intresserad av. Han blev helt överlycklig när han fik tag på en och han som äter allt försökte så klart äta upp dem också. Det var så han hittade incitamentet till att krypa. Han ville ha de där ballongerna som låg på golvet i vardagsrummet så mycket så att han var tvungen att förflytta sig och då kom han på att man kunde åla sig fram till dem. Vi hade kvar ballonger i flera veckor bara för Edwards skull. Efter det började vi märka hur roligt han tycker att det är med bollar också. Sommaren har gått och han är så otroligt glad när man kastar boll med honom. Vilken sorts boll spelar ingen roll, mjukisboll med pingla, innebandyboll eller badboll… Allt är lika uppskattat.
Det är lustigt att barnen föds med vissa intressen, det är inget man kan påverka, de bara gillar vissa saker. I Edwards fall är det helt klart bollar som är det stora intresset. Häromdagen köpte jag en ny innebandyklubba åt Alexander och Edward plockade genast upp den och tog ett bra grepp. Han visste direkt vad man skulle göra med den. Han tittade sedan intresserat när Alexander och jag spelade innebandy på gräset och önskade nog att han hade kunnat vara med.
Bollkillen med koll på klubban.
I förrgår blev Edward tio månader och igår var vi på tiomånaderskontrollen på BVC. Amningspuckeln är nu borta och han har planat ut till sin födelsekurva, medel. Han är 75 cm väger 9 890 g och har 45,5 cm i huvudmått vilket är exakt medelkurvan på vikt, precis över medelkurvan på längd och minus ett på kurvan för huvudmått. Ett litet huvud som sin bror och ungefär lika långa i samma ålder. Däremot väger Edward 600 g mer så Alexanander trots att han är på medelkurvan. Edward har alltid varit lite mer kompakt än Alexander, det är som att han har kraftigare bestomme fastän de är så lika.
Han fortsätter att utvecklas i raserfart. Nu går han riktigt bra, speciallt när han får vara med andra barn. Då är det som att motivationen för att gå finns där och han går mer än han kryper. Om vi är ensamma hemma däremot så krypr han mest, han inser väl att han inte kommer upp till min nivå ändå och anstränger sig inte. Förra veckan var vi på Bromma Blocks i lekrummet och många föräldrar var imponerade av den lilla bebisen som gick så bra och det är nästan genant att berätta hur liten han är när han kan så mycket. Men ändå lite roligt för stolt blir man ju ändå över sitt barn.
Han är en riktig liten mammagris den här killen. Han vill helst bara att jag ska bära honom hela dagarna och han vill bara somna med mig. Helst ätande… Han får göra det tills jag börjar jobba, då måste jag få sova bättre än jag gör nu. Han ammar när ha somnar, vid midnatt och sedan tidigt på morgonen så trots att han sover minst elva timmar (oftast åtta till sju) så blir det ingen sammanhängande sömn för mig och jag kommer ju sällan i säng före elva. Och en timme senare vill han äta. I spjälsängen vill han inte sova alls lägre. Han blir helt hysterisk om man lägger honom i den när han är vaken och han börjar gråta direkt om han vaknar i den (för att vi lagt honom där när han sov). Jag vet inte vad som hänt, efter att vi varit bortresta i sommar blev det bara så. Jag tor att han kanske vande sig vid att sova som ett litet plåster på mig och nu vill han inte riskera att inte få vara nära mig. Han tar också lång tid på sig att somna på kvällen. Antingen får jag amma honom eller bära runt honom för om jag lägger ner honom i vår säng ålar han runt hur länge som helst innan han kommer till ro, OM han kommer till ro. Det börjar bli lite jobbigt att han är så svårsövd för det är svårt att lägga båda barnen när man är ensam hemma. Och Dean kan oftast inte lägga Edward så jag har svårt att vara borta. Jag hoppas att det är en fas och att vi hittat bättre sömnrutiner innan jag ska börja jobba.
Han har börjat peka på saker om man frågar var lampan är. Han vet inte riktigt vad som är vad än men han förstår att han ska sträcka ut handen. Han säger mamma. Mest hela dagarna faktiskt. Mam-mam säger han och hänger i mina ben. Om han inte får tillräckligt med uppmärksamhet så ylar han och biter mig i knät. Han börjar utveckla temperament den lille skrutten.
Fastän han är så mammig så blir han väldigt glad när pappa kommer hem. Då fyrar han av sitt största leende och skriker lite glädjeljud. Och häromdagen när jag kom hem från gymet hörde han mn röst nere i hallen och då började hanropa mam-mam. Han hade längtat den lille kärleken.
Han äter fortfarande som en häst. Morgonamning, gröt till frukost, en burk mat till lunch, fruktpuré till mellis, en burk mat plus efterrätt till middag och sedan kvällsgröt som följs av amning till sömns. Dessutom äter han lite plockmat med oss utöver sin egen mat för vi vill att han ska lära sig äta vanlig mat så snart som möjligt. Det går riktigt bra och han får i sig större och större mängder mat. Igår åt han makaroner, stekt ägg och falukorv med oss och då fick han inget annat utan jag kompletterade bara med lite fruktpuré till efterrätt. Han blev inte helt mätt men han klarade sig fram till kvällsgröten. Så det går framåt. Vi tar inte med sårskilt mycket mat till bali utan tänker att han ska äta vanlig mat där. Gröt och välling packar vi så klart mer men vi får köpa det som finns på plats och så tar jag med en barnmatsmosare som kan mosa vanlig mat som inte är för hård.
Det bästa Edward vet i hela världen är att få leka med sin bror. Det spelar ingen roll hur arg eller ledsen han är, om Alexander kommer och busar med honom blir han alltid glad. Och även om Alexander är så vild med honom så att han samlar och slår sig hårt i golvet så skrattar han så att han kiknar. Han älskar verkligen sin brorsa. Ibland är det ett problem när vi måste tillrättavisa Alexander för att han riskerar att skada sin bror men lillebror ligger och skrattar på golvet. Men det kan ju bli farlig ändå och vi måste styra upp honom hur roligt de än har i leken. De spelar nästan ingen roll vad Alexander gör, Edward skrattar ändå. Till och med när han slår honom. Syskonkärlek, jag har svårt att förstå den, men den är uppenbarligen stark. Nu när Alexander har börjat på dagis igen så är Edward så rastlös på dagarna. Han bara gnäller och vill att jag ska böra honom eller sitta på golvet och leka/läsa för honom för han har inget att göra. Om Alexander är hemma så är Edward nöjd bara med att få vara med honom men nu saknar han brorsan massor. Tur att det bara är tre veckor till som de ska vara isär. Sedan är det Bali i fem veckor och sedan börjar jag jobba och Dean får ta över att roa lillgullet.
Åh får jag leka med dig brorsan?
Bollkillen.
Söta är de också de här ungarna. Som små dockor. Jag kallar Edward mer för dockan än för Edward. Och är det inte dockan så är det Eddisen, Eddiluren och Liten. Han är som en lite kerub. Lite lätt knubbig med perfekt hy, enorma iakttagande bruna ögon med ögonfransar upp till ögonbrynen och massor med guldlockigt hår. Självfall har han och speciellt här han blir lite svettig så lockar sig håret runt hela huvudet på honom.
Han har fortfarnade sex tänder men håller på att få fler. Han har fyra där uppe och två där nere men jag tror att vi snart får se två till där nere. Han hade äntiligen slutat dregla som ett vattenfall och vi fick ha det lugnt i ungefär en månad men nu har han börjat om så jag tror att det är fler tänder på gång. Han vill dessutom tugga på tandborsten hela tiden så det kliar nog. Men det är som sagt ungefär en månad sedan hans konstanata dreglande minskade och han slutade kräkas så mycket. Det händer fortfaranade att han kräks men det är bara precis efter maten om det händer och det är dessutom väldigt sällan nu.
Det är en riktig liten tuffing vi fått. Han vill aldrig ha hjälp med något utan tycker att ha kan själv. Om man försöker hjälpa honom att stå eller gå så viftar han med armarna och slår bort ens hand. Han klättrar på allt från trappan till byggstegar och blir arg när han inte kommer uppåt men han kan inte klättra ner heller så då vrålar han. Han vrålar inte ofta men när han gör det så hörs han. Herre gud vilken pipa han har. Han kan om han vill. Den lilla envisa klätterapan som kan själv och har ett stort eget driv att prova saker och lära sig. Han är inte rädd för något men söker mycket kontakt med blicken när vi gör saker för att kolla hur jag reagerar. Sedan kör han sitt eget race. Tuff som få och envis som en åsna. Det är våran älskade dockan E det.
Klätterapan E som är arg för att han varken kommer upp eller ner.
Förra veckan började Dean om att jobba och mormor och morfar kom och hälsade på. När de var här så fick vi en hel del fix gjort. Pappa hjälpte till att göra färdigt vår spaljé, satte upp lampor och fixade lite andra småsaker i huset som vi inte hunnit med. Mamma tog hand om barnen så att jag kunde vitolja lister och trösklar som jag haft på att-göra-listan i ett år och det var skönt. Det tar mycket tid att tejpa och sedan olja flera varv med torktider emellan. Fint blev det! De kom på söndag kväll och åkte torsdag morgon men vi fick mycket gjort och barnen älskar när de är här. Alexander har alltid varit mormors pojke och det är tydligt att Edward är morfars. Han vill bara vara med morfar och när han ska sova så somnar han så bra hos honom. Lustigt hur barn dras till olika personer.
Samtidigt förra veckan så var hantverkarna här och gjorde om badrummet i vårt sovrum efter att vissa plattor tagit åt sig vatten och blivit missfärgade. En reklamation som vi tack och lov fick igenom och därför inte behövde betala något för att få fixat. Nu är duschhörnan i pärlemormosaik istället för vitt relieferat kakel. Det blev faktiskt ännu finare än innan.
Alexander skulle ha börjat dagis förra måndagen men han fick vara hemma till torsdagen eftersom mormor och morfar var här. En mjukstart med bara en dag på dagis innan helgen kom. Han tyckte att det var spännande att gå dit efter den långa ledigheten och han var väldigt stolt över att han nu går på stora avdelningen. En Ankaretkille. Lilla hjärtat är nu i den största gruppen på dagis. Dessutom har två av hans kompisar som varit kvar en avdelning under honom fått göra ett dubbelhopp över en avdelning så att de nu är tillsammans igen. Jätteroligt! Igår var det måndag igen och det var dags för den första fulla veckan.
Plötsligt är vardagen tillbaka med full kraft. Sommaren har varit så lång och sommarvärmen försvann samtidigt som semestern tog slut. Det är fortfarande fint väder men det är inte alls lika varmt. Jag och Edward är hemma och han är så otroligt rastlös. Han har ju haft brorsan hemma i över sex veckor och vant sig vid det så nu tycker han att det är jättetråkigt att det bara är vi två. Han gnäller hela dagarna och vill bara bli buren. Jag förstår honom men det är jobbigt, jag måste hitta på lite aktiviteter för att få dagarna att gör för honom. Det är bara tre och en halv vecka kvar tills vi åker till Bali och då får han en hel månad med sin största idol brorsan igen. Vi får härda ut lillebror och jag. Igår var römokaren här och satte tillbaka duscharna i badrummet och putskilen var här och fixade skadan som markentreprenören gjorde förra sommaren. Samtidigt tittade han på skadorna som markisfirman gjorde på framsidan och ska återkomma med offert på vad det kommer att kosta att åtgärda det. Eftersom det inte får bli någon som helst färgskiftning på framsidan så finns det risk för att de måste putsa om hela fasade där framme och då blir det ett stort ingrepp som markisfirmans försäkring får bekosta. Det känns verkligen att allt har dragit igång igen för nu börjar alla bestyr med BVC besök och hantverkaradmin på allvar.
Tvåårsbesiktning har vi också hunnit med. I fredags var besiktningsmannen här och han tyckte att det såg väldigt bra ut. Bara småsaker som ska fixas med målning , fogar i badrummen och lite defekter i trägolvet. Dock hittade vi en fläck i taket i mitt arbetsrum precis under där takterassen möter huset. Det måste undersökas för att utesluta att det finns ett vattenläckage. Det vore en mardröm… Men besiktningskillen är bra och jag är glad att vi tog in honom och gjorde en riktig besiktning.
Alexander so varit uppe sent hela sommaren går nu och lägger sig vid åtta men det har också fått effekten att han vaknar vid sex på morgonen. Jag och Edward är helt slut. Den tiden vill vi sova… Hoppas att det är övergående och att han snart börjar sova till åtta igen. Alexander har också slutat med nattblöjorna nu efter att han inte äter välling längre En olycka har vi haft men det går över förväntan. Om han dricker mycket på kvällen brukar jag dock bli nervös och smyga på honom en blöja när han somnat men då blir han arg på mig när han vaknar. Han vill verkligen inte ha blöja längre och han vill absolut inte att någon ska se honom med en.
Vardagslivet går sin gilla gång här ute. Jag plockar och städar och bakar och tar hand om barn. Sommaren lider mot sitt slut och jag vill bara att veckorna ska gå så att vi kommer iväg till Bali. Sedan är jag mer än redo att börja jobba. Nästa vecka är det BVC och installation av elen till markisen. Admin admin admin. Tur att Edward är så söt så att jag i alla fall kan låta honom charma mig när jag blir för uttråkad. Vi är två rastlösa själar just nu, jag och lilla dockan E.
Edward äter inte allt längre utan har ytvecklat tydliga preferenser för mat. Precis som sin bror så gillar han inte de röda burkarna som innehåller mycket tomat. Hans fvoriter är också Hipps Pasta med Broccoli och deras Potatis, Majs & Kalkon. Han gillar inte för stora bitar heller utan vill gärna ha hyfsat släta pureer. Små pasta och potatisbitar går bra men köttbullebitar funkar inte. I alla fall inte från burk. Om han däremot får sitta och plocka med mat så äter han nästan allt. Alexander brukar kasta makaroner på golvet bara för att se Edward komma farande och äta upp det storebror kastar. Banan är fortfarande inte gott men det går bra i puree blandat med annan frukt. Välling är ingen favorit, det går bara om han är riktigt hungrig men det är lika bra, jag ser ingen anledning att väja honom med välling eftersom han äter så bra. Alexnder fick ju mycket välling för då visste vi att han i alla fall fick i sig lite näring fast han åt så dåligt. Att ge snabba kolhydrater inklusive maltodextrin som finns i välling till en bebis som äter så bra som Edward känns inte befogat.
När han får plockmat så äter han det mesta. Han har 6 tänder (4 uppe och 2 nere) och han börjar få upp tuggtekniken. Jag minns Alexander i samma ålder om bara åt helt slät mat och ingen plockmat alls. När vi åkte till Thailand med honom hade vi en hel resväska full med mat och gröt med oss. Med Edward på Bali kommer vi inte att ha det problemet. Vi tar med gröt helt enkelt, i övrigt så kommer han att få äta frukt och plockmat med oss och så ammar jag ju lite på nätterna. Det är skönt att han är en sådan allätare, det kommer att underlätta packningen för resan.
Den här veckan har Edward börjat gå på riktigt. Han har ju gått några enstaka steg och stått kvar tidigare men nu går han om kring här hemma på sina små ben. Han ser ut som ett litet fyllo där han raglar fram. Nio månader och går, inte mycket tålamod på den här killen. Det syns hur glad han är över sin nya färdighet och han klappar ofta händerna åt sig själv. Han sr också och viftar vilt med händerna vid sidorna i ren glädje. Det ser så roligt ut. Det här med tillbehör som gåvagn eller att hålla sig i möbler är inget som intresserar honom alls. Han ställer sig upp mitt på golvet och viftar lite med händerna och så går han. Någon hjälp vill han inte heller ha. Om vi försöker ta honom i handen för att hjälpa honom blir han oftast arg och viftar bort oss. Kan själv! Det är precis som när han lärde sig att stå, han koncentrerar sig och tycker bara att man stör om man försöker hjälpa honom. De första stegen kom i köket och det är fortfarande där han tycker att det är roligast att gå omkring men för varje dag som går så går han längre och längre stunder och provar nya platser att gå på.
Idag åt vi lunch hos en gammal pluggkompis till mig som bor här på ön och som har en dotter i Alexanders dagisgrupp och då tyckte Edward att det var jättekul att kunna var med lite mer genom att han kunde stå och gå med de stora barnen. De stora barnen var inte så sugna på att låta honom vara med och leka ändå men han verkade inte förstå det och var glad i alla fall. Dessutom har han ju ökat sin räckvidd nu när han ka gå fram och riva ner saker och det gillar han.
Det är dags att sälja gåstolen nu. Den var bra i ett par månader men han var ju inte intresserad så länge eftersom han stod själv så tidigt. Det sägs att barn som har gåstol går sent för att de blir ”lata” men det stämmer då inte alls på Edward. Han övade upp sin benstyrka med gåstolen och sedan ratade han den när han kunde stå själv. Jag satte honom i den idag och då fick jag en rejäl utskällning och illvrål av honom ”Vilken förolämpning mamma! Sätta fast mig i den här… Det vägrar jag!”
Den här sommaren har varit helt fantastisk. Vilket väder vi haft! Varmt och soligt så gott som varje dag och vi har varit på stranden mer än vi kunnat drömma om.
Sol och värme!
Vi har verkligen fått vattna på vår nysådda/omsådda gräsmatta. Poolen på det ny trädäcket har varit välanvänd och badkläderna har hängt på tork konstant. Tur att vi har flera soldräkter.
Glad i poolen
Full fart på stranden. Edward tuggar lite på inläggen till fenorna medan pappa i full dykmundering letar efter en grannes vigselring på botten.
Alexander som har varit en liten badkruka simmar nu som en liten fisk med sina puffar i Mälaren och när Dean är med så får han simma själv till flytbryggan. Edward är inte jätteförtjust i att bada men skriker av skratt om man doppar och lyfter honom upp och ner. Helst vill han sitta på stranden och äta sand och grus och tugga på strandleksakerna. Den lille ”stoppa-allt-i-munnen-galningen”.
Det var en perfekt sommar att vara hemma i Sverige på. Det har verkligen inte behövts någon utlandssemester. Våra små utflykter till Falun/fjällen och Göteborg var precis lagom. Förra veckan åkte vi iväg fyra dagar och gick på Parken Zoo i Eskilstuna första dagen och var sedan tre dagar i Göteborg med Lina, Patric, Alma och Edwin. Jättemysigt! Vi bodde på ett perfekt hotell för barnen, Scandic Opalen med lekrum och en stor maskot Sigge som delade ut ballonger, barnbuffé till både frukost och middag och så en badavdelning med bubbelpool där vi badade varje dag. Helt perfekt. Vi hann med sightseeing, god mat, Universeum, Alfons Åbergs kulturhus och Liseberg på de tre dagarna och det var hur kul som helst tyckte Alexander. Vi hade det också väldigt mysigt och det var kul att hinna umgås med Lina och Patric som vi träffar allt för sällan nu för tiden. Alexanders bestående minne av den här resan lär vara dinosaurieutställningarna på både Parken Zoo och Universeum. Han var skräckslagen men efteråt ändå fascinerad och pratar mycket om det. På kvällarna läser vi just nu dinosaurieboken rån Universeum.
Vilda djur på Parken Zoo. Jag älskar tigrarna.
Middag på O’Learys efter Universeum och Alfons Åbergs Kulturhus.
Alexander somnade med ballongen han fick (eller snarare Edward eftersom Alexanders gick till väders) vid middagen på O’Learys. Sometimes it’s the little things…
Alexander fick 100 kr av Dean när vi gick in på Liseberg och under dagen köpte han en liten grön kanin i rosa klänning som han älskar nu och ett rör med såpbubblor. Innan vi skulle gå hem fick han välja en ballong och kaninöron, då valde han Tingeling-ballong och lila glitteröron. Det är befriande att han fortfarande vågar välja det han vill utan att tänka på hur et uppfattas utifrån ett genusperspektiv. Han är trygg i sina egna åsikter och känslor. Min fining!
På torsdagkvällen susade vi rakt hem och var hemma mitt i natten för att Bibi, Lars och Lina kom och hälsade på oss. Så sedan blev det en mysig familjehelg med dem och dessutom kom familjen Hildingson ut och hälsade på ett dygn. Grill och mys och bad och promenader. Och dessutom målade gästerna våra vindskivor. Full rulle och så härligt att vi hann träffas lite i sommar. Innan Ekisarna åkte hann vi med ett besök på äppelfabriken också. När det är så här fint väder gör vi ju annars inte så mycket.
Lina, Bella och Felicia på flytbryggan och Åsa i vattnet.
Lars och Peter låg på taket istället.
Lina och Edward på Äppelfabriken.
Mina fina utflyktskillar på Äppelfabriken.
Nu närmar sig slutet på semestern. Dean börjar jobba på måndag. Vi har inte fått så mycket gjort som vi hade tänkt i sommar men vi har haft det kul och mysigt. Två altaner, en spaljé, brunnslock, målning och en del utebelysning har i alla fall kommit till sedan i våras. Och sommaren är ju inte slut, vi hinner nog fixa lite till på helger och kvällar. Vad har vi gjort d? Badat, grillat, cyklat, hälsat på kompisar och ätit middag med grannar. Och så två resor till Falun och Göteborg. Och mycket mycket träning för oss båda. Så här vältränade har ingen av oss varit sedan vi var aktiva elitidrottare. Riktigt skönt och jag hoppas att vi kan hålla en hyfsat hög träningsdos med tre pass i veckan även när vi börjat jobba. Att hinna 5-6 pass som vi gör nu är inte realistiskt men tre är en klar målsättning. Det känns skönt att veta att när Dean går till jobbet på måndag är det bara fem veckor tills vi åker och han ska dessutom ta ut tre semesterdagar under den tiden eftersom han jobbade tre dagar längre än planerat i början av semestern. Ändå känns det om att vi varit ledig jättelänge. Fyra och en halv vecka är rätt länge trots allt.
Edwards första båttur någonsin sög musten ur honom och han somnade i min famn på vägen hem efter att vi varit i centrum och ätit glass.
Alexander tycker att vår båt är så snabb och det är därför den låter så mycket så att han måste ha hörselkåpor.
Nu är vi redo för slutspurten och är brunbrända och utvilade. Alexander skulle ha börjat dagis på måndag men han får vara hemma några dagar till eftersom mormor och morfar kommer på söndag och stannar några dagar. Härliga sommarlov. Det känns skönt att han har fått vara ledig så länge men när det är dags att börja dagis veckan efter nästa så kommer han nog att vara mer än redo för det. För trots den härliga sommaren så har det varit mycket utbrott och dumma mamma/pappa och ett väldigt berg-och-dalbane-månster på 4-åringens humör. Det är inte lätt att vara 4 år och nyss ha blivit storebror. Allt som oftast ska han inte äta utan ”tänker växa ner och dö”. Döden är en stor fascination hos honom sedan Edwards dop och han upptäckte gravstenarna så nu läser vi ”Adjö herr Muffin” om ett marsvin som dör för att han ska kunna förstå lite mer vad det handlar om. Jag vill gärna att han ska sluta säga att han ska dö hela tiden. Det ger mig ångest.
Sommaren har också bjudit på mycket fin syskonkärlek. Edward är helt galen i Alexander och kan inte sova om han hör hans röst. Då ställer han sig mot sovrumsdörren och tjuter för att han vill vara med sin storebror. Han är tålig den lille för trots en hel del puttar och slag av storebror så finns det inget i hela världen som gör honom så glad som när han får vara med honom och leka. Alexander pussar också Edward mellan varven när inte svarsjukan slår sina klor för hårt i honom. Han är så mån om sin lillebror så länge det inte går ut över uppmärksamheten han själv vill ha. Mycket syskonkärlek i dess komplexitet helt enkelt.
Många sådana här härliga kvällar har vi haft.
Edwards sommarprojekt har varit att slakta så många blommor han kunnat i min plantering på takterassen och sedan äta så mycket jord han hunnit innan vi stoppat honom.
Tagen på bar gärning.
Fåntrattar när pappa lagar båten.
Många pass på gymets brygga har det blivit. Love that place!
Båtutflykt till glasskiosken i centrum
Edward somnade i båten på vägen hem. Hans första båtutflykt och han sov som en sten när jag bar i land honom och la honom i hallen. Sjön suger.
Blommorna i stora krukan på takterassen lever alltid farligt. Det finns inte mycket kvar av dem nu för Edward rycker upp dem med rötterna så fort han kommer åt och så äter han lite på dem.
Badbus i poolen. Men mamma får spola i lite varmvatte varje gång det ska badas för i den här familjen badar vi inte kallt. Fast Alexander har blivit riktigt tuff och simmar i Mälaren nu. Han simmar ut till flytbryggan helt själv med puffar och han kan ligga i vattnet i timmar. Han har blivit van med temperaturen helt enkelt och så har vi ju ovanligt varmt i vattnet nu efter den här fina sommaren. Men han föredrar ändå när det är varmt i poolen.
Edward gillar glass och kanelbulle. Det är det godaste han vet!
Tratthatt. Dean fixar båtmotorn och killarna leker med tratten. Vi fixar mycket nu. Gräsmattan är sådd igen efter att jag skottat och krattat tre ton jord. Dean har byggt terrass utanför sovrummet och en spalje där under håller på att byggas. Dessutom är rosenrabatten ovanför muren snart klar. Allt tar tid bara, längre än man tror.
Förra veckan var det dags för killarnas efterlängtade fjällvandring. Dean, Alexander, Olle och Leo åkte upp till Ljungdalen och vandrade i ett par dagar medan jag och Edward stannade i Falun på Svallet med höggravida Lina.
En riktigt härlig och lugn tjejhelg blev det med lite sällskapsspel, tidningsläsande, shopping och SPA.
Lunch i gröngräset för killarna som helst lever på luft.
Edward spanar på de stora killarna med sin gudmor.
Kvällsyoga för killarna vid iPaden sista kvällen.
Det var en riktigt härlig resa för alla och Alexander är helt lyrisk över fjällvandringen så det kommer att bli fler gånger. Då kanske vi åker hela familjen. Att sova i tält var också en riktigt spännande upplevelse för honom. De övade på gräsmattan i Falun kvällen innan de åkte men det gick hur bra som helst. Alexander hade verkligen sett fram emot det är äventyret. Han hade läst Edwards doppresent ”lilla boken om fjällvandring” tills han kunde varenda liten detalj i den och när de var uppe i fjällen hade han fått se alla sakerna i verkligheten, allt från snölega till tamoj.
Edward har börjat gå lite smått nu vid nio månaders ålder. Han står helt stadigt utan att hålla i sig i något och han kan ställa sig upp och sätta sig ner kontrollerat mitt i rummet utan att ta sig fast i något. Han tar också två tre steg ibland men verkar tycka att det går för sakta att gå jämfört med att krypa så han förflyttar sig längre sträckor krypande. Men balansen för att gå har han och han går omkring i rummet om man håller honom i en hand. Den lille token. Gå när man är nio månader… Herregud vilken liten vilding. Nu är det slut på friden för mamma.
Edward på stranden igår där han stod på filten och satte sig ner och ställde sig upp om och om igen utan stöd. Han plockade upp inläggen till pappas fenor och tuggade lite på dem. För tugga det är det bästa som finns! Jag har aldrig sett ett barn som sätter så mycket i munnen som Edward gör. Han äter ALLT. Imorse satt han i ett av våra golvfönster och tuggade på döda insekter som ramlat ner på golvet. Blä… Gräs äter han, och sten, jord och sand. Dessutom tuggar han på sladdar på golvet, på våra hår och på våra telefoner. Allt måste in i munnen. Helt besatt av hår är han också. Han kastar sig fram mot folks huvuden för att ta ett fast grepp om håret och försöka äta lite på personens huvud. Gärna näsan, den är god. Alla barn gillar ju hår men Edward är helt galen i det.
Edward och hans favoritleksak som brorsan hittat på soptippen och tagit hem. Det var vid den han reste sig helt själv från golvet första gången.
Sommaren flyger förbi och barnen börjar bli blonda. Edwards hår börjar dessutom visa sig vara lockigt nu när det växt ut och blivit lite mer. Så snart han svettas lite så blir det små vågor runt huvudet på honom. Lite rödblond är han också, som sin bror. Båda killarna verkar ha fått inslag av röda hårpigment men Edward är mörkare i hyn än Alexander. Men Alexander som aldrig fått färg tidigare har behållit sin grund från Mexico och nu är han så brun i ansiktet och på armar och ben så att vi inte ens behöver smörja in honom med solkräm längre. Hans pigmentfläck i nacken syns inte heller så mycket, det är som att han till och med blivit lite brun på den. De ser nästan smutsiga ut på armarna för att de är så bruna. Edward totalvägrar solhatt och sliter av sig den även om jag knyter det hårdaste som går.
Vi har en fantastisk sommar med sol och värme så barnen njuter verkligen och är inte inne särskilt mycket. Vi hänger på gården och på stranden och förra veckan var vi i Dalarna och Dean och Alexander i fjällen. Riktigt skönt om än inte lika varmt som här hemma. Nästa vecka åker vi till Göteborg men sedan är det färgirest för i sommar. Nu laddar vi för Bali och planerar som bäst för vad vi ska göra och var vi ska bo. Dean har semester i två veckor till och sedan är det bara några veckors jobb innan vi åker den 14 September.
Min lilla docka, Guldlock.
Alexander är ovanligt ointresserad av godis för att vara ett barn. Han gillar idén med lördagsgodis och vill gärna köpa det men han äter aldrig så mycket. Några bitar och sedan ger han mig påsen. Om någon bjuder honom och det inte är lördag tackar han oftast nej. Det är väldigt roligt med lördagsgodis och han kan prata om att det snart är lördag och då ska han få godis men när lördagen kommer så är det ingen stor grej. Vissa lördagar glömmer han bort det. I lördags var han hos grannen och fick godis och när han kom hem frågade jag om det räckte med det lördagsgodis han fått hos dem eller om jag också skulle ta fram en liten skål men han var så nöjd och sa att han redan fått och inte ville ha mer. För någon vecka sedan hade han och Dean köpt en påse plockgodis men den finns fortfarande kvar med några godisar i och 75% av det som var i från början åt jag upp.
Glass och choklad går alltid ner men också i rätt måttliga mängder. Mörk choklad upp till 70% är lika populärt som mjölkchoklad. Han dricker ingen läsk eftersom han inte gillar kolsyra och tömmer sällan sin 200 ml festis om han inte är jättetörstig. Hans favoritdryck är fortfarande vatten. Jättekonstigt men självklart bra. Sedan vi började äta mindre kolhydrater här hemma så blir det inte så mycket chips på fredagsmyset heller, någon enstaka gång i månaden men han frågar inte efter det så jag ser ingen anledning att ta fram det bara för honom då.
Jag ser så många av hans kompisar trycka i sig allt godis de kommer över men Alexander har aldrig tömt en påse. När vi är på kalas så tycker han att fiskdammen är kul men efteråt när alla sitter och mumsar godis ger han påsen till mig och fortsätter att leka istället. Ibland tar han en godis eller två men han blir snabbt less. Det enda han äter som sina kompisar är glass, där äter han upp allt han får. Det är alltså inte socker han inte gillar för det är det ju massor av i glass också. Jag undrar hur det har blivit så här? Oavsett varför så är jag väldigt glad för att han inte får i sig så mycket socker och annat elände i godis! Hoppas att det håller i sig länge.
Det var som att alla hämningar släppte när Alexander lärde sig cykla med stödhjul. Han cyklar så fort han bara kan och alla rädslor verkar vara som bortblåste. Ju snabbare desto bättre. Det är som i slalombacken, han gillar fart. Nu vill jag inte längre pusha på honom utan bromsa honom lite.
Han har ramlat en gång på asfalten och kört ner i diket en gång när det kom en bl och han blev rädd men jag tycker ändå att det har gått bra. Ingen blodsutgjutelse än trots att han kör som en vettvilling . Tur att vi har cykelbanor som han kan åka på, där låter jag honom härja fritt. Här bid huset där det kan komma bilar får han inte cykla ur synhåll från mig.
Han är så stolt över att han kan cykla utan stödhjul och berättar det för alla som vill höra.
På väg hem från dagis sista gången för terminen. Vi tog vägen bakom hästängarna och plockade lite mera fläderblommor eftersom vi redan druckit upp nästan hälften av den första satsen saft. Nästa år blir det dubbelsats direkt. Han tyckte att det var lite jobbigt att cykla på grästuvorna så jag sa åt honom att ”man ska cykla på gruset, inte på gräset”. Det var bra balansträning för honom att hålla sig i hjulspåren och inte vingla upp på grässträngen i mitten. Hem kom vi och påsen var full med fläderblommor.
Nu är terrassen helt klar. Belysningen är satt och frontbrädan ditskruvad. Riktigt fint blev det! Dean har börjat med balkongen utanför vårt sovrum också så den blir klar de närmaste dagarna.
Jag bloggar inte så mycket som jag skulle vilja. Med Alexander kunde jag blogga på nätterna ganska ofta men det orkar jag liksom inte nu. Någon gång måste jag ju sova och med två barn kan man inte direkt ta en tupplur mitt på dagen. Det finns så mycket jag skulle vilja berätta om både Alexander och Edwards utveckling men jag hinner glömma mellan tillfällena då jag har tid att blogga. Det känns tråkigt men det finns inget att göra åt det. Vi har fullt upp bara med att få vardagen att fungera och försöka komma i ordning på tomten. Dessutom har vi båda börjat träna regelbundet och vi har faktiskt hållit oss till 3-4 pass i veckan sedan i januari och det känns skönt. Vi behöver det båda två. Vi är piggare och starkare än vi varit sedan vi träffades och för mig är det också de få timmarna i veckan då jag får egentid. Att jag blivit smal och vältränad är en trevlig bonus, så här har jag nog inte sett ut sedan studietiden. Mina kläder börjar bli för stora och även om jag inte tappar så mycket vikt längre så minskar midjemåttet fortfarande då jag får mer och mer muskler som väger. Om jag inte hade tränat det här halvåret hade jag nog brutit ihop här hemma av att bara gå omkring och städa, plocka, tvätta, byta blöjor och hålla barnen på någorlunda gott humör. Men att hinna sköta hus, barn, träning och trädgård lämnar inte så mycket tid som jag skulle önska för bloggen. För jag måste sova, utan sömn är jag en grinig otålig mamma och fru, så det får bli det bloggande jag hinner. Jag har helt enkelt fått sänka ambitionsnivån.
|
|
SENASTE KOMMENTARER