Alexander och Dean är mycket bättre men min förkylning vill inte släppa taget. I förrgår fick jag en konstig smärta i ljumskarna som fortfarande inte släppt och ryggen protesterar vilt (men tyvärr förgäves) mot att jag bär Alexander. Imorse vaknade jag också med en skärande smärta i örat och den vill inte alls ge med sig, den blir snarare värre och värre. Inte för att jag minns hur det känns att ha öroninflammation men efter att ha kollat på vårdguiden så är jag rädd för att det är det jag fått. Det kommer ofta som en effekt av förkylning/influensa. Jag hade inte blivit förvånad om Alexander fått det, öroninflammation är ju vanligt hos små barn och jag var själv ett öronbarn så det är snarare väntat. Men att jag skulle få det för första gången på typ 25 år var ju lite oväntat. Vi får väl se om det går över eller om jag måste åka in och få antibiotika.
|
|
|||
|
Vi har fått den sista husskissen nu och den var inte helt oväntat väldigt bra. Frågan är ju bara vad kalaset skulle kosta… Alla hus vi får in har en tendens att gå upp i storlek eftersom vi vill ha en balkong som ligger ovanpå undervåningen. Lutningen på tomten gör också att man inte kan placera huset hur som helst… Vi har en max byggnadshöjd på 5 meter och det ställer till mycket problem eftersom det gör att vi måste fylla ganska mycket runt huset och det är verkligen inte gratis… Ja ja, nu vet vi ungefär vilken form huset måste ha och nu börjar jobbet med att låta alla leverantörer offerera liknande hus. Vår ambition är fortfarande att ha valt leverantör innan slutet av Januari. Just nu finns det en klar favorit, EBC, men vi får väl se när vi fått in alla offerter. Igår var mammagruppen hemma hos oss och åt lunch och fikade. Alla småttingarna har ju blivit så stora så att de plötsligt inte riktigt funkar i cafémiljö längre. De vill krypa runt och utforska världen, inte ligga i en vagn och stirra på mammor som dricker kaffe och äter foccacias på det ena cafét efter det andra. Det var en jättemysig dag och vi var alla sex för första gången på evigheter. De flesta förutom Leo hade jag inte sett sedan före jul så de hade utvecklats massor. Lilla Johanna som är så tidig i sin utveckling har redan fått åtta tänder och håller som bäst på att lära sig gå själv. Hon har till och med fått vinterskor! Effekten av att gå så tidigt är dock att man ramlar och slår sig väldigt mycket och hon hade stora blåmärken på båda kinderna den lilla stackaren. Lilla (eller lila) gumman… Alexander har hittills kommit undan med blotta förskräckelsen och en fläskläpp. Men när jag tänker efter så var han ju blå på ena kinden när vi kom till Skåne i julas. Vi lagade en god kycklinglunch och lekte med barnen. Det är praktiskt när man är många och kan dela upp barnpassandet och matlagandet mellan sig. När jag är hemma med Alexander så får jag aldrig någon mat förrän han somnar…
Mysig dag på öppnis St Eriksgatan! När jag vaknade i morse och tittade på Alexander blev jag helt bestört. Han hade fått ett gigantiskt munsår! Stackars lilla Pluppi. Att han skulle få munsår förr eller senare var väl väntat men jag hade hoppats att det skulle ta längre tid och att han skulle få små sår som knappt märks som de flesta får. Inte stora onda som jag brukar få… Jag gick och tyckte sååå synd om honom och mig själv i säkert en timme innan jag la honom på skötbordet och inser att det inte alls är ett munsår. Han har bara en gigantisk fläskläpp! Läppen var sårig på insidan och det syntes hur svullen han var men inge blåsor som kommer sig av munsår fanns. Sen gick jag hela dagen och undrade hur jag hade kunnat missa att han slagit sig så hårt att han fått den fläskläppen. Dååålig mamma… Sopig mamma… Ingen koll på när Pluppi slår sig! När Dean hämtade upp oss i Kista Galleria där vi varit och bytt en julklapp på eftermiddagen så frågade jag om han sett Alexanders fläskläpp på morgonen…? Jo då, och han visste hur han fått den också! Han hade ramlat mot kanten av dörren i badrummet/hallen när han lekt tidigt på morgonen medan Dean gjort sig klar för jobbet. Så där hade jag gått och haft dåligt samvete för något som jag inte kunde ha en aning om. Först för ett munsår som visade sig vara en fläskläpp och sedan för att ha dålig koll på något som jag inte ens var på plats för att se. Jag får lära mig att han kommer att slå sig och jag kommer inte alltid att vara där för att se det och trösta… Alexander har blivit så stor så snabbt. När vi har varit borta så mycket har jag inte riktigt hunnit inse hur mycket som hänt i hans utveckling. Idag insågjag att han faktiskt börjat bli ett sällskap. Vi var hemma hela dagen idag och liksom ”umgicks” för första gången Jag städade och pysslade på och Alexander kröp efter mig och tittade på vad jag gjorde eller bara lekte och utforskade lite i närheten. Det var så mysigt! En sak som antagligen bidrar till att han känns mer som sällskap än tidigare är att han börjat jollerprata. Han säger inga ord förutom hej men han ”pratar” som om han sa saker. Han tittar på mig och liksom berättar saker för mig. Sista dagen i Piteå hörde vi honom använda bokstaven k för första gången och samma dag sa han ”Mam” när jag plockade upp honom. Det kan ju ha varit en tillfällighet men det var ändå stort! Sedan dess har han sagt Mam ett par gånger men jag vet inte säkert att han relaterar det till mig. Det är nog bara en tidsfråga för han är så intresserad av ljud nu. Han har fått två nya intressen i livet. Det ena är lampor och det andra är diskmaskinen. Han tittar ofta på lampan och är väldigt fascinerad av den när man tänder och släcker. Jag har kommit på att man kan få honom att sluta gråta i bilen genom att blinka med läslampan i taket. Då tittar han storögt på den och undrar hur den kan göra så. . Det är väldigt roligt att sitta i fönstret och titta på bilarna utanför. Det kan han göra länge!
Han vet att han heter Alexander och blir så glad när man kallar på honom. Om han sitter på golvet och jag ropar på honom och sträcker ut händerna så kommer han med ett stort leende. Det värmer i mammahjärtat! Han verkar börja komma över sin fobi för gåvagnen för nu går han med den över golvet utan att gråta eller gnälla. Jag har uppmuntrat honom genom att hålla ögonkontakt och le när han gått med vagnen och gett mycket beröm och applåder när han gått med den för att han ska förstå att den inte är farlig och idag var första gången han själv tog den och gick iväg. Tidigare har jag ställt dit honom och han har gått iväg men nu kan han alltså själv ta sig iväg. Dean har lagt tunga vikter från sin skivstång i vagnen så att den inte kan välta så att han inte ska bli rädd igen. Det funkar jättebra! Det är andra vågen av babyboom i kompiskretsen, alla får sina tvåor nu. Förra gången det var babyboom var när vi gifte oss, då kunde sex par inte kunde eftersom de var höggravida och inte fick flyga eller hade en lite liten minibebis hemma. På julafton fick Christopher och Helene en liten lillebror till Sophie och den 9 Januari fick våra vänner Jenny och Jonas en liten kille. Elis blev det supersöta namnet på Sigges lillebror. Jag tittar på bilderna på Jennys blogg och minns hur liten Alexander var. Eller minns och minns… Jag tror att jag minns. När jag ser en sådan liten bebis nu så kan jag inte ens föreställa mig att Alexander har varit så liten. När vi träffade Jesper och Lisa med deras lilla Elliot, Tuvas lillebror, i julas så tyckte jag att han var mindre än Alexander någonsin varit… trots att Elliot faktiskt hunnit bli två månader och vägde 6 kilo. Men även om det inte går att förstå hur liten han varit så minns jag den ljuvliga känslan av ett litet litet pyre som låg och sov på mitt bröst och var det underbaraste jag någonsin mött. Nu väntar vi på att Fredrik och Annas lill* ska göra entre i världen i slutet av Januari och göra Anton till stolt storebror. Och vi ser såklart fram emot att få träffa alla underverken. Det är ju så ljuvligt med bebisar!
Alexander ett par dagar gammal. Vi var på husvisning idag på ett hus på Gällsta Ö, inte så långt från vår tomt. Det var ett snyggt hus men väldigt dåligt planerat. Två av sovrummen var bara 7,7 kvm… I ett hus på 220 kvm kan man väl hålla sig till minst 10 kvm per rum? Det var som att gå in i små celler. Dessutom var det högt i tak så då kändes rummen ännu mindre. Men det var ett snyggt kök och jag blev lite inspirerad av den snygga bänkskivan med matchande vardagsrumsbord i vengeträ. Dean gillade badrummen som var lite för mörka och dystra för min smak men vi var båda överens om att det var en bra lösning på entrén och kapprummet. Master bedroom hade en klädkammardel bakom huvudänden på sängen som man gick runt för att komma in mellan två garderobsmoduler. Ganska snyggt men lite för lite utrymme för alla våra kläder och dessutom måste det ju damma väldigt mycket. Nä, en riktig klädkammare måste det bli!
Huset, som är 220 kvm med ett mycket större nedre plan. Snygg utsida men terassräcket skulle ha varit i stål och glas för att matcha stilen. Nu förstör det hela intrycket av huset. Likaså räcket runt poolen, det är i helt fel stil relativt huset. Även inuti hade de gjort en del sådana missar, som en visserligen snygg men alldeles för rustik veduppläggning.
Planlösningen på övre plan som var mycket märklig. Barnens rum är 7,7 kvm styck medan det finns två rum på 12 kvm styck på nedre plan som används som arbetsrum. Hur tänker man då? Dessutom hängde TVn i allrummet i en nisch infälld i väggen mot master bedroom. Härliga lördagmorgnar för föräldrarna när barnen blir lite äldre??? Nja… Det som var bra med övervåningen var den stora härliga terassen i söderläge. På onsdag ska vi träffa EBCs arkitekt och få se hans husskiss! Jag har sååå höga förväntningar och hoppas att jag inte blir besviken. Ingen av de tre skisser vi fått in hittills har ju varit precis det vi vill ha. Jag hoppas att vi ska få se ett originellt men stilrent hus som tar vara på solen och ytorna på tomten samtidigt som vi kan njuta av utsikten i norr. För första gången sedan Alexander föddes har han hållit oss vakna en hel natt. Sista natten i Piteå sov han inte alls utan låg bara och vred sig och kved. Om han slumrade till så vaknade han vid minsta ljud eller rörelse. Det enda som hjälpte var att bära omkring honom och guppa honom mot axeln. Jag vaggade honom från midnatt till sju på morgonen med en halvtimmes avbrott då Dean försökte men då grät han bara mer. Ibland fick jag honom att sova på min mage en liten stund och då fick jag ligga blick stilla och knappt andas. Inte ens stryka bort ett hårstrå som killade eller andas för häftigt. Han sov i vagnen ett par korta stunder också men vaknade så snart det blev stilla eller något lät. Det var en riktig mardrömsnatt då ingen i huset sov. Inte ens katterna (som var helt ifrån sig och smög omkring och kollade vad som var fel hela tiden) fick en blund i ögonen. Strax före sju fick Dean gå upp och jag fick gå och lägga mig. Vid halv nio tyckte Alexander att det var morgon och var plötsligt glad som en lärka…! Hur kan det vända så snabbt? Då fick mormor och morfar ta över och jag sov fram till lunch. Förutom att han var trött så märktes inget fel på honom dagen efter. Antagligen hade han ont i magen under natten men det är svårt att veta med säkerhet. Han har aldrig varit sådan tidigare och även nätter då han sovit dåligt har han i alla fall sovit någon timme i sträck. Nu sov han bara några minuter. Stackars liten… Men det är lätt att hålla sig för skratt sådana nätter! Hoppas att det är länge tills vi får uppleva en sådan natt igen! Idag är vi riktigt förkylda i familjen Tosic. Alexander är på uppåtgående kurva men jag och Dean är riktigt risiga. Jag kan inte ens minnas när jag var så här förkyld sist! Huvudet är fullt med bomull, öronen har lock, näsan rinner och lukt- och smaksinnet är som bortblåst. Dean hade feber i natt och imorse men nu verkar han må lite bättre. Vi skulle ha åkt till Skellefteå och hälsat på Kina och Tomas idag men vi fick ställa in för att Dean hade feber. Dessutom kan vi ju inte åka dit och smitta ner dem med det här… Jäkla skit! Jag hade verkligen sett fram emot det för det var så länge sedan vi sågs mer än för en snabb fika i Stockholm. I somras när vi skulle ses var det Ludvig som var sjuk. Eländes elände… Alexander är dock den av som mår bäst även om han fortfarande snorar massor. Han är pigg och glad och förnöjsam hela tiden och verkar stortrivas med all uppmärksamhet han får. Vi stortrivs också för han är så snäll och lycklig vilket ger lyckliga föräldrar. Det märks att han utvecklas när han trivs. Då utforskar han och provar sina vingar på ett annat sätt än när han är missnöjd och på dåligt humör. Några tänder har inte brutit igenom än men man ser dem svagt under tandköttet och han dreglar fortfarande massor. De måste ju komma snart? Han kan ju inte ha det så här hur länge som helst. Det kliar och rinner för honom och vi lägger en handduk runt halsen på honom när han sitter still för de små haklapparna blir genomblöta så snabbt. Häromdagen fick vi ett mattips av en tjej i mammagruppen. Lilla Johanna som är så duktig och tidig med allt har ju inte ätit alls men nu hade de gjort ett genombrott. Hon åt Hipps Pasta med Broccoli. Vi köpte också Hippmat nu och det verkar gå mycket bättre än Semper och Nestlé! Den är pureeigare och smakar dessutom naturligare. Mindre kattmat helt enkelt.
Jag skulle gärna vilja att han åt 2 portioner mat om dagen coh lite mindre gröt och ersättning. Ammar gör jag 2-3 gånger per dygn än men han verkar inte så bli mätt på det, det är mer som mellanmål och han tycker att det är mysigt. Det är skönt att han vill amma fortfarande för han blir lugn av det och dessutom vet jag att han får i sig bra med näringsämnen trots att han strular med maten.
Katterna blir tuffare och tuffare och nu får Alexander till och med ta på dem ibland. Lowa är tyvärr lite jobbig på nätterna för hon kommer och ska trösta Alexander när han gråter. Hon har aldrig klarat av höga ljud. Om någon piper så kommer hon och ska trösta. Lite gulligt men också jobbigt när man har en bebis… Men det är såklart skönt att de är så snälla och gosiga med honom, vi var oroliga för att de skulle vara avundsjuka på honom men det enda vi märker av den avundsjukan är att de är extra gosiga för att de fått mindre uppmärksamhet. Igår var jag och hälsade på min barndomskompis Linda som bor här i Piteå med sin kille och två flickor på två och fyra år. En annan barndomskompis, Kicki, som bor i Italien var också hemma med sin lilla Paolo så hon var också där och vi hade en jättemysig eftermmiddag. Det var så otroligt länge sedan jag träffade både Kicki och Linda så det var verkligen kul att ses. Det är lite lustigt det där med kompisarna man växte upp med. Även om man inte setts på massor med år så försvinner liksom tiden och det känns som igår. Antagligen har man så mycket minnen ihop och är fostrade i samma kultur och anda så att man har mycket gemensamt även om man den senare halvan av livet gjort helt olika saker och inte haft någon kontakt. Det är en av de bästa sakerna med att komma från en småstad.
Kicki, Paolo, Blenda, Linda och Signe
Alexander och Paolo lekte på mattan. Jag blev förvånad över hur snabb Alexander blivit. Han far fram från rum till rum och letar upp roliga saker att pilla på.
Alexander ville ha Signes leksak men hon var inte helt nöjd med att dela med sig.
Han kan stå upp och undersöka saker med den ena handen och hålla i sig med den andra nu. Det är helt nytt för den här veckan.
Alexander har blivit lite mindre fixerad vi TVn och och är mer intersserad av att undersöka andra saker. I det här fallet var ju TV bänken helt fantastisk! Han hängde och klämde och slog på möbeln så vi fick lägga en saccosäck bakom ifall han skulle ramla och det gjorde han ju såklart till sist. Men vilken stadig kille det blivit! Blenda tycker om ”Drömmarnas Trädgård” som ni ser på TVn och förklarade utförligt vad alla figurerna hette och vilka hon tyckte mest om. Hon är så himla söt och duktig den lilla tjejen! Systrarna är verkligen olika varandra. Medan Signe är ett litet yrväder är Blenda lugn och eftertänksam. Dessutom är hon så fantastiskt lik sin mamma som liten flicka. Jag ser bara ”lill-Linda” framför mig. Hoppas att vi ses snart igen! I förrgår åkte vi till Piteå. Sista dagen hemma var totalt kaos men vi kom iväg i alla fall. Alexander var tack och lov feberfri men själv hade jag rejält ont i huvudet så jag sov hela förmiddagen och tackar min snälla son för att han gjorde detsamma. Ute var det -18 grader och jag hade inte den minsta lust att ge mig ut i den bitande kylan som lamslog hela Stockholm så jag packade och matade och fixade så snabbt jag bara kunde och kastade sedan in alla väskor i bilen, packade in Alexander i hans fina nya barnstol som vi äntligen fått på plats och körde till Kista galleria där jag gjorde alla ärenden och fick mig lite mat i magen innan det var dags att hämta upp Dean och åka till Arlanda. Ibland är det riktigt uppskattat med Gallerior. Allt kompakt samlat i en behaglig temperatur! Flygresan gick bra och Alexander charmade in sig hos medpassagerarna som vanligt. Jag är lite fascinerad över attt det finns så många som gullar och pratar med barn, själv tyckte jag mest att barn var ett högljutt störningsmoment innan jag själv fick barn. Var jag ensam på jordens yta om detta? Ja ja, nu vet jag bättre och tydligen vet minst 90% av Sveriges befolkning också att barn är söta och roliga! Förutom några sura penchisar och tonåringar då… Men de träffar man mest på innerstadsbussarna. Första kvällen blev det middag och mer eller mindre direkt isäng. Alexander var frisk men fortfarande snorig så natten blev jobbig och vi fick ta halva natten var och sedan sova på förmiddagen då mormor och morfar tog hand om Alexander. Lite lätt förvånade var vi dock halv tolv när vi steg upp och de inte hade gett honom nåt att äta… Han var glad i alla fall men antagligen lite förvånad över att ha blivit utan frukost så han åt med god aptit.
Tomtenissen som håller på att få tänder. Alexander fick sitta med vid bordet och äta lite vitt bröd när vi andra fick Toast Skagen. Det är alltid lite godare när han får stoppa in saker själv i munnen.
Hur har allt hamnat på golvet gubben?
Pappmys när det blev tråkigt att sitta i stolen.
My First Christmas
Med mormor och Mommen vid presenthögen (som han slaktade och kräktes på).
Tomten kommer
Lite avvaktande mot figuren i skägg. Jag känner ju igen rösten… Men sådär ser inte min morfar ut!
Äntligen var det dags att riva sönder paketen! Inatt har Alexander sovit mycket bättre efter att vi hade preparerat honom med näsdroppar innan han somnade. Den lilla gosen! Han är så mysig… Det är absolut tänder på gång nu. Vi skymtar dem under tandköttet nere, han dreglar som ett vattenfall (han är verkligen sjöblöt hela tiden) och han gnider sig i munnen med allt han får händerna på. Tack och lov är han glad ändå. Idag har han fått ha en liten andduk runt halsen för vanliga haklappar är genomblöta på tio minuter. Det ser så lustigt ut. Både jag och Dean är nu riktigt riktigt förkylda båda två. Vi blev smittade av Alexander som blev smittad av Mackan på nyårsafton. Trots förkylning trotsade vi kylan idag och gav oss ut i -29 grader. Dean fotograferade lite i det vackra vinterlandskapet och sedan var vi några timmar på stan och fikade och shoppade. Lite oplanerat kom vi hem med ett Nintendo Wii istället för en mini-PC till Dean. Han fick dock beställa en ikväll så nu har vi båda fått det vi ville ha! Kylan gör att man måste sysselsätta sig inomhus… Alexander har inte fått gå ut sedan vi kom utan fick stanna inne med mormor och morfar. Och nu hade han fått mat också!
Så här mycket snö är det och i den här kylan är det ingen risk att den smälter bort.
Ikväll kom min kusin Mattias och hans fru Anna-Lena med barnen och hälsade på. De har inte sett Alexander tidigare så det var första gången han fick träffa sina sysslingar på morfars sida. Sebastian och Pontus som hunnit bli fem och sju år… Vart tar tiden vägen? Det känns som igår Sebastian föddes. Den fina tigern som också är en speldosa när man drar den i svansen hade familjen Nordaneldh med sig till Alexander. Alexander har utvecklats massor de två dagarna vi varit här. Hantar sig dit han vill med rollicen och välter stolar och annat i sin framfart. Han kan stå själv mot Hokus Pokus stolen om man lägger den ner och gå runt den och bara hålla i med en hand. Idag hade han gått ett par steg från mormor till morfar också. Han står på mycket rakare ben nu än tidigare och håller i sig själv i det han ställer sig upp emot. Han kan också stå upp och hålla sig med ena handen och undersöka ett föremål med den andra. Det är sällan han släpper och ramlar nu. I spjälsängen står han och skakar galler som en liten vilding och jag är förvånad över att han inte har fått någon fläskläpp så ofta som han slagit munnen i kanten på sängen. En rolig sak som vi såg idag är att han fått rumsuppfattning. När Grållan gick ut ur köket böjde sig Alexander fram för att kika runt hörnet. Det har vi inte sett tidigare. Han förstår att bara för att något inte syns så betyder det inte att det inte finns. Igår när jag la honom tyckte jag att han var lite varm och ovanligt gnällig. Jag sa åt Dean att han kanske har lite feber men det är svårt att säga för det är så kallt i lägenheten så jag är själv kall om händerna. Han sov oroligt hela kvällen och vid midnatt vaknade han och var jätteledsen och då var han så varm så att vi tog tempen på honom. 38,8 hade han den lilla stackaren. Han har sovit med oss i natt för han har behövt konstant ompyssling med napp och närhet. Jag tror inte att jag har sovit mer än 15 min i sträck på hela natten. Imorse vaknade han vid nio men jag orkade inte upp så vi låg kvar i sängen och efter 45 minuter somnade han om och vi sov till elva. Sedan har jag försökt mata honom men han äter inget annat än bröst och flaska (inte ens sina älskade fruktpureer) och han vill bara vara med mig hela tiden så vi har tagit en lång duch/bad och sedan lekt på det varma vadrumsgolvet. Nu sover han i dubbla lager kläder och jag hoppas att han ska sova en stund så att jag hinner fixa i ordning i köket och bli färdig med att packa ner i mina julkartonger. Stackars lilla Pluppiluren. Han är sjuk ofta… Han är antagligen försvagad nu efter att han var så sjuk i julas och när det är så kallt i lägenheten blir han ännu mer mottaglig. Nu är jag less på vintern. Stockholm är inte gjort för kyla. Elementen orkar inte hålla lägenheten varm när det är så här kallt ute trots att vi stängt till alla luftintag, luftat elementen och dragit upp dem på max. Jag hoppas att vi kan åka till Piteå imorgon, att han är tillräckligt pigg. De är visserligen -25 där så man kan inte vara ute men vi kan leka på golvet framför morfars brasa! Nu har mer än halva min mammaledighet gått. Det är nytt år och den första delen är över, det är närmare till att börja jobba än till Alexanders födelse. Hjälp! Det går alldeles för fort! Jag har varit hemma i åtta månader och det är sju månader tills jag ska börja jobba. Hur kan det ha gått så snabbt? Jag gick ju nyss hem… höggravid. Med den här farten kommer Alexander snart att flytta hemifrån. Han kommer att ha växt ur de små stövlarna som är för stora nu och istället kunna ha sin pappas som står bredvid.
Jag vill stanna tiden och njuta av mina underbara dagar med Alexander för evigt. Det händer så mycket med Alexander just nu. Han har verkligen fått upp farten nu och far fram mellan rummen som han behagar. Han är så snabb! Vi måste passa honom hela tiden och titta på vad han håller på med för annars slår han sig och hittar saker att förstöra hela tiden. Han har blivit duktigare och duktigare att ställa sig upp och nu behöver han inte lägre dra sig upp mot ett bord utan kan ställa sig mot till exempel väggen. Han ställer sig upp i spjälsängen och ropar på oss när han inte vill sova. Han går om han får hålla i två fingrar och ibland till och med när man bara håller honom i ena handen men han är rädd för gåvagnen. Han har ramlat och slagit sig på den så många gånger så varje gång han bara sätter sig på rumpan när han går med den så börjar han gråta och vill inte ta i den mer. Vi får öva med att han går längs med möbler istället. Gåstol har vi bestämt att inte köpa eftersom han redan går så bra så att den antagligen bara skulle hämma hans utveckling. Han får låna ganska ofta när vi är på ställen där det finns en och det är en rolig grej men inget han verkar behöva direkt. Han är så glad och sprallig och börjar förstå lite av vad vi säger åt honom. Han förstår ”nej” och jag tror också att han börjar förstå ”försiktigt”. Han vet att han heter Alexander men jag är inte helt säker på att han vet att vi är mamma och pappa även om vi övat på det den senaste veckan. Han säger något som liknar ”hej” men jag vet inte om han förstår vad det betyder. Han skrattar när man säger hej och vinkar åt honom men han förstår nog inte innebörden av ordet även om jag säger hej ungefär hundra gånger om dagen åt honom. Han har så mycket leksaker och ändå är det inte de som tilldrar sig störst intresse. Hans tre bästa saker just nu är en trägaffel från köket, en förpackning med schampo där flaskan ligger i en kartong av papper samt ett oöppnat paket med Libressebindor. Det senaste har antagligen att göra med att det är rosa. Hans nya klossar är också lite kul men int lika roliga som de nämnda föremålen. Det är så lustigt! Maten är dock ett ställe där utvecklingen står stilla eller bakar. Han vill bara ha burkmat och inte särskilt mycket. På en hel dag äter han ca 100g mat och 50g fruktpuré. Han tycker att fruktpuré är mycket godare än färsk frukt nu också så det börjar gå trögt även på fruktfronten. Var ska detta sluta? Idag gjorde jag små bitar av vitt bröd som han åt lite av (han tycker i alla fall att det är kul när han får stoppa saker i munnen själv) och sedan fick han hemgjord mangopure som han lite motvilligt åt. Mango på burk älskar han! Ska han bli ett barn av sin generation som bara vill ha halvfabrikat. Som tycker att Mamma Scans köttbullar är godare än hemlagade? Som hellre äter pulvermos än äkta vara? Nej… Vi måste få ordning på hans ätande. Jag vet bara inte hur! Vi har provat att svälta honom och vi har provat att ge honom det han vill ha. Nu får han burkmat med lite fruktburk på spetsen av skeden för att han överhuvud taget ska öppna munnen. Trots det äter han jättelite jämfört med sina jämnåriga. Det är så svårt att veta vad som är rätt. Jag ammar två till tre gånger per dygn och han äter två portioner gröt, en på morgonen och en på kvällen. Men där emellan är det typ 12 timmar då han bara äter 100+50 gram mat och fruktpuré. Och ger man honom mer gröt eller ersättning emellan så äter han inget alls. Han äter verkligen bara mat när han är riktigt hungrig. Jag hoppas att det ska bli lättare när han får tänder (han har ingen än) men jag är tveksam. Det är ju inte konsistensen som är problemet. Mandarinbitar och brödbitar äter han ju utan problem när han får stoppa in dem själv. Och han sväljer hela makaroner och riskorn i maten utan problem (förutom att han tycker att det smakar illa). Jobbig sits det här… Han är en riktig liten gosegris också. Han sover i sin egen säng men framåt småtimmarna på morgonen vill han komma över och sussa med oss. Om vi sover länge så gör han också det. Han älskar att ligga och mysa nära. Mellan åtta och nio brukar han få upp energin och börja krypa på oss, dra oss i håret, suga på oss, hamra med de leksaker han får tag på och skrika av glädje. Det är den bästa stunden på dagen. Då är han verkligen i sitt esse den lilla godingen! Han har ärvt sin mammas kärlek till duschen. Vi brukar duscha och bada två gånger i veckan och då leker han i badkaret både utanför och i duschstrålen. Han vill bada med vatten upp en bot ovanför midjan och leka med schampoflaskorna i badet. Konstigt nog så är inte badankan så kul men däremot är den svarta proppen hänger i en kedja ifrån den omåttligt populär. Han älskar också bottenventilen och blandaren. Antagligen för att de blänker. Imorgon ska vi skriva kontrakt på en lägenhet ! Vi har fått tag på en takvåningsfyra på 110 kvadrat (90 boa +20 bia eftersom det är snedtak) så vi är supernöjda och lättade. Den ligger tillräckligt nära stan och både nära tunnelbanan och bussarna till Ekerö. Dessutom kommer jag att ha nära hem när jag börjar jobba i höst. Vi får bara ca 10 min längre med tunnelbanan in till stan så vi kan fortsätta att umgås med mammagruppen på dagarna och gå på babysång och babysim inne i stan. Vi får tillträde den 1 Feb så vi har en månad dubbelt boende men man behöver ju ändå någon vecka att städa och det känns skönt att slippa stressa. Vi längtar faktiskt efter att få flytta! Den är ju inte lika fin som den här men den har en fantastisk utsikt över stan och 2 takterasser, en i norr och en i söder. Det blir en härlig sommar! Dessutom finns det självklart hiss.
Kök och vardagsrum i öppen planlösning
Tre ganska små sovrum varav ett med tillhörande klädkammare. Dessutom finns det en gästtoalett utöver badrummet.
Den var lite dyrare än vi tänkt oss men väldigt prisvärd. Vi slipper hyra förråd eftersom den är så stor att vi får in alla våra saker och dessutom får vi ett källarförråd som hör till lägenheten. Vi hade ett erbjudande på en liten trea här på Kungsholmen också men den var möblerad så då skulle vi ha fått magasinera alla våra saker vilket skulle ha kostat 3-4,5 tusen per månad… Så valet var lätt och det känns toppen! Idag har vi varit ute på tomten och åkt pulka. Den sluttar ju som en perfekt pulkabacke åt en liten plutt som Alexander. Dessutom ville jag stega upp lite avstånd för en idé på huskropp som jag fick igår. Dean sågade den men jag tror att han förstår idén genialitet nu när det fått sjunka in…
I mitten av tomten efter ett åk ner mot diket.
Det blir lite kallt i snön så ibland måste man värma sig. Men idag är i alla fall vantarna innanför jackan. Vi lär oss nåt varje dag!
Alexander älskar att leka flygplanet!
På väg hem igen i sin röda Froggy-pulka. I Skåne fanns det bara cerisa kvar och Dean ville prompt att han skulle ha en pulka så vi köpte den under protest från mig men så smälte snön innan Alexander blivit frisk så vi lämnade tillbaka den. I Stockholm fanns det dock tre färger att välja mellan, cerise och blå och röd, vlket kändes skönt. Det fick bli den röda för att det klassiska valet skulle ha varit blått och för att det inte kändes okej att köpa cerise till en kille. Röd var unisex och bra! Dessutom var den snyggast.
Det var en bra dag idag! Det är nog lite kul att åka pulka ändå! På vägen hem åkte vi till Ekerö Möbler eftersom vi aldrig varit där. Jag hittade en snygg soffa men satte cappuccinin de bjöd på i vrångstrupen när priset visade sig vara 111 000… Det blir inte den!
Alexander var helt slut efter en helktisk dag och vaknade inte när jag tog ut honom ur bilen, inte när jag bar upp honom och inte när jag la honom på golvet. Inte förrän jag började ta av honom kläderna och försökte böja armarna slog han upp sina blåbärsblå den lilla gladingen. Han har varit glad och energisk idag och till och med ätit två portioner riktig mat. Som bonus fick han äta klippta mandarinbitar själv och kladda hur mycket han ville i tio minuter efter middagen. Det tycker han är kul! 2009 är över och ett nytt år har börjat. Hur ska det någonsin kunna mäta sig med 2009 som var det bästa året i mitt liv?Jag hoppas att 2010 blir ett nästan lika bra år som 2009… För lika bra kan det ju aldrig bli! 2009 kommer alltid att vara det speciellt eftersom Alexander föddes då. Det är utan konkurrens det bästa året i mitt liv. Förutom lyckan att få Alexander så har vi också köpt en tomt och därmed bestämt oss för var familjen T ska leva sitt liv. Stora händelser! Vi var bjudna på nyårsfest hos Mia och Mackan och lille Sixten i Järfälla tillsammans med några av deras vänner. Ett litet stillsamt och barvänligt nyår var vad vi önskade oss så det passade bra.
Så här fin var Alexander sin första nyårsafton!
Poserar med mamma.
Nyårsbordet med den första av fem rätter. Både Alexander och Sixten somnade mellan första och andra rätten vid åttatiden. Alexander vaknade dock tio i tolv. Han ville nog se raketerna som pappa köpt!
Alexander och Mackan väntar på att fyrverkerierna ska dra igång.
Dean och Mac skjuter iväg arsenalen vi hade med oss.
Familjefoto.
Snön föll och himlen lystes upp av massor av fyrverkerier. Perfekt nyår! Alexander tittade storögt på alla fyrverkerierna men verkade inte alls rädd. Han gillar ju rosa och glitter så han fick verkligen sitt lystmäte.
Vid halv ett vaknade Sixten också och ville inte missa festen. Vi åt den femte rätten, ostbricka, efter tolvslaget och skålade i vår magnumflaska champagne som vi fick till vårt bröllop. Riktigt god var den! Jag körde så jag fick bara smaka på den… Kanske inte helt genomtänkt tillfälle att använda bröllopschampagnen men det har gått två år och den stod fortfarande orörd så det var dags! Det var mysigt att skåla ut Alexanders födelseår i en riktigt god champagne! På nyårsdagen sov vi länge. Till och med Alexander var trött och vaknade halv nio men somnade om en halvtimme senare så att hela familjen kunde sova till elva. Vi var ju inte hemma förrän halv tre så även om han sovit hela kvällen så blev det ingen kvalitetssömn förrän efter att vi kommit hem. Det passade oss bra! På eftermiddagen gick vi ut till Kronobergsparken för att inviga Alexanders nya pulka och han fick också prova på att gunga för första gången. Det blev en kort vistelse i parken då det var rätt kallt och Alexander tyckte att pulkåkandet var sådär… Han såg mest förvånad ut och efter ett tag blev det nog kallt om lilla rumpan. Vi måste skaffa honom en sittdyna eller något annat varmt att ha i pulkan. I Pitåe har han ju ett fint fårskinn som håller honom varm.
Pappa ger fart! Gunga var lite roligare än pulka. Kanske för att vi gungade först och han inte blivit kall än. Vantarna vill inte sitta på så dem måste man tydligen ta på före jackan konstaterade vi. I alla fall om man har en jacka som är för lång i ärmarna som Pluppi!
Parken var full med barn och föräldrar som åkte pulka. Mysigt men också lite trångt… Vi längtar ut till Ekerö! Nu är vi äntligen hemma i Stockholm. Vi åkte hem i måndags eftersom Alexander sov så dåligt och vi kände att vi ville komma hem och få in lite rutiner igen och låta honom vara i sin trygga hemmiljö. Vi gjorde en heldagsutflykt med besök i Ullared där Dean ville gå på Net on Nets lagershop. Själv var jag mest intresserad av Panduros outlet som var väldigt bra och billig. Den största överraskningen var att de hade en bra sko outlet där jag äntligen, efter över ett års letande, hittade ett par stövlar med lagom vardagsklack som sitter bra över mina pinnsmala vader. Ett par höga pumps fick också följa med hem.
När vi skulle åka hem hade det frusti på och var så halt så att man knappt kunde gå ute. Vi fick köra sakta genom skogarna i Västra Götaland innan vi kom ut på den saltade motorvägen i Jönköping. Det är dock skönt att köra mitt i natten för då sover Alexander och slipper gråta över att han är fastspänd i bilbarnstolen som en fånge. Under julveckan var vi ofta hos faster Bibi på kvällarna och Alexander fick som vana att sova en stund tidigt på kvällen för att sedan vakna och leka vidare med sina kusiner senare. Han vaknade också när vi kom hem till Stockholm och var vaken en timme medan vi stuvade in och gjorde oss klara för natten. Nu har han fått in den rytmen och somnar vid sju-åtta tiden och vaknar igen vid tio för att härja till midnatt. Han är på topphumör när han vaknar men det är ju inte rikigt vad vi önskar att han ska vara vaken på kvällen. Det är skönt att få kvällarna för sig själv så han får hellre vara vaken en timme längre innan han somnar bara han sover för natten sen. Första dagen hemma gick jag ner på stan för att kolla in julrean. Big mistake! Det var galet mycket folk och gick knappt att ta sig fram med barnvagnen. Att ta sig fram till något ställ eller in i butikerna på Åhlens var helt omöjligt. Jag har aldrig sett så mycket folk i Stockholm! Vilken skillnad mot förra året när det var folktomt på rean och det kändes som att vi var ensamma kvar i hela stan. Då var det i och för sig mycket bättre rea också eftersom det var finanskris och ingen vågade handla. Finanskrisen hade sina fördelar… Jag gav rätt snabbt upp nere på stan och åkte hem till Lina och Olle i Pampas som had ”Open Ship”. Lina är ju som sagt den husligaste jag känner och det bjöds på både afternoon tea med Scones och sedan tjälknöl med potatisgratäng til middag. Mums! Som grädde på moset skickade hon med en påse scones till frukost. Det var så mysigt och Alexander och Leo fick leka lite. Sötnosarna! När vi kom hem från Lina och Olle hade jag dock migränkänningar och fick gå bums i säng. Alexander och Dean sov i gästrummet ochjag sov i tolv timmar. I och för sig vaknade jag rätt ofta av huvudvärken och illamåendet under natten men när jag vaknade efter tolv timmar i sängen så var jag utvilad och nästan migränfri. Det blev en mysdag hemma med ett långt bad på morgonen med Alexander som älskar att skvätta omkring i badkaret. Han är så mysig och klättrar på mig och kommer för att kramas ibland när han kommer på att jag inte tagit i honom på en stund. Hans roligaste badleksaker just nu är den svarta proppen som hör ihop med badankan och en liten reseförpackning schampoo. Han är ju lustig! Han har hur mycket leksaker som helst men han väljer en propp och en schampoflaska… På eftermiddagen lekte vi lite och han sov en stund. Han var på ett fantastiskt humör och for fram som en liten skottspole över golvet. Han har verkligen fått upp farten i jul. Han ställer sig upp mot allt möjligt och hasar fram i sin speciella stil. Vid ett tillfälle satte han far mot julgranen och jag ropade på honom och sträckte ut armarna. Han övervägde en stund vart han skulle men valde snabbt mamma och komm farande rakt emot mig. Det värmer mammahjärtat när man är intressantare än en glittrande julgran. Min lilla gosunge. Han är så kärlekstörstande och vill vara nära hela tiden. Han har börjat äta bättre igen och idag var han inte mätt efter att jag sedvanlig lurat i honom en halv burk utan jag fick ge honom några matskedar till. Det kanske finns hopp för ätandet? Det är ju så jobbigt när han bara skriker och spottar. Men idag åt han med god aptit kyckling och ris bara han fick en liiiten dutt hallon längst fram på skeden. |
|||
|
Copyright © 2026 Tosic - All Rights Reserved Powered by WordPress & Atahualpa |
|||
Det andra intresset är diskmaskinen. Så snart man öppnar den så kommer han som ett skott och ställer sig mot luckan och försöker plocka ut saker ur den. Jag försöker sätta honom i andra änden av rummet när jag ska öppna den men han är snabb. Jag ställde två stolar emellan idag men dem rundade han snabbt som attan och klämde sig in mellan mina smalben för att kunna kasta sig fram mot luckan. Det är tydligen det intressantaste som vi har i lägenheten just nu. Han kryper mest på alla fyra nu och har verkligen fått upp farten. På bara ett par dagar har han nästan slutat åla och tar sig fram på knän och händer 90% av tiden,
Igår åt han en portion hos Mommen och idag åt han 2/3 burk utan att vi lade på efterrätt. Det har inte hänt sedan före jul så vi är så glada! Hoppas att det håller i sig!
SENASTE KOMMENTARER